Legenden om Sankt Albinus
Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.
Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.
Blad i handskriften markeras med 'àà'.
# 262 Här äpther staar thäs wärdogha herras hälga liffuerne sancti albini
Sanctus albinus war födher i eth landzskap som kallas venecia aff mäktogho friborno slekthe, hans släkte wälborenhet oc ädhle födhe aff sik wärdogha frukt oc gudhi kära, oc gudh loffwas oc äras äwerdelika, Sanctus albinus i sin barndom wnfik aff gudhi swa storan gudz kärlekx brändagha oc andelika opplysnigh til the hälga tro, at han owergaff sina föräldhra, hwlka annor barn plägha tilfly oc älska, oc skyndadhe sik til ihesu christi kärlek, räknandes sina föräldhra siälennas fiandha, honom synthes nogh wara at älska äwerdelika fadhren som är i hymerike, han kom til eth abotha closter som kalladhes censi, oc fik en cella hwar han sik dywplika ödhmywkte, oppa thz at han matte gudhi täkkias, at han fwlkomplika glömdhe sith ärleka opphoff oc
# 263 släkte, latandhes mera loffwärdokt wara, at christi kärleker skuli honom nidher böya til thz han war, som är mwldh oc aska, än han sik opphöya skulle til thz han ekke war, som är nakot hälokt ¶ Daghlika främiadhes thenne hälge mannen i godho, oweruinnandis ey at enast wärldena oc hennas swik, wtan iämwäl sik siälffuan, thz är kropsens begärilse, haa kan fulkomlika sighia hwru han temppereradhe ällar späkte sin likama mz atherhald oc idhkelike fasto, waku oc idkeliket bönohald ¶ Til at lydha war han som barn, än til at nidhertrodha oc fördriffwa lastena oc syndhena war han som moghen man, Mädh människiom haffde han enast at han war födher, än alt thz han liffdhe haffde han i ihesu christo ¶ Sin öghon bewaradhe han granlika fran minste fafänghe syn, oc öronen fran syndelike hörslo, all sin fäm sinne haffde han bewarath oc tilbundden widh eth stadokt ankara, som skepet tilfästes istorom storm, jnne i clostret banth han sin sinne allaledhes til gudelika oc höffuiska stadughet, at om saa händhe, at han för lydhonna skuldh wndherstundom skulle synas oppenbarlika wtgangandes, tha war han i sith hiärta jnnelykter som han bwndhen ware i mörke stwffuo, enkte annat jnuertis skadandhes i sik siälffuom, wtan herran ihesum christum, i sadana idh oc häloghom gärninggom, war han lönlika i langhan tima oc öktes han idhkelika i dygdho samo liffuerne, gangandes daghlika aff dygdh oc til dygdh, fran godho oc til bättre Oc swa stadhfästes han owerstoplika i gudz oc iämcristens kärleke, at
# 264 wärldenas herra, som är ihesus christus, oppenbaradhe oc witnadhe hans gudhelikhet wara sik täkka, mz manghom iärteknom
¶ Thz händhe sik at tha thenne hälghe herran war än wngher pilther, tha haffdhe abbothen behoff [àà 35r] oppa clostersens bestandz wäghna wth fara aff clostret Tha bödh han albinum fölia sik, oc nar aboten kommen war när stadhen, ther han wara wille, oppwäktes i wädhret en mäktogher stormber oc mykyt rängh, swa at enkte hws ällar taak kwnne nakon beskärma, Tha stormen oc rägnet bleff stilla, tha fwnno hwar sik gönom watan, mz allom tinghom som the mz sik haffdo, än sanctus albinus war töör som räghn ey haffde warit, thy at ther som troonnas oc gudz kärlekx lwghi war brinnandhe, ther matte ekke rängxsens drwpi göra omak, ällar förtret, oc thy som honom tilöktes aldren, swa tilöktes honom aff gudhi hymerikes gaffuor
¶ Nar han war kommen til aldher widh xxxv aar, wart han äpther gudz wilia waldher til forman i samma closter, för sina mildhet skuld, mykyt mildher war han thy conuenteno, oc mäst til
# 265 theras siäla, thy at tha then sanne herdhen ther opp sattes, tha matte skadelike wlffuen borth fly oc faren som sarghat waro oppletadhe thenne herden, läkiandes theras saar i siälenne, mz kännedomssens sötma, Oc begynnadhe tha i clostrit lydhnan opprinna som wänasta lilior, huilken nidher trudhin war wndher iordhena aff them som förra olydoghe waro, tha blomsradhes ödhmywkten, mz alzskona dygdher, kärleken opran iblandh brödherna, som solennas sken äpther mörka syndennas nath, Syndha sidhwänia fik tha sith nidherslagh i thz clostret, thy at thenne hälge fadhren lagdhe sik stora omsorgh til lastannas opp riwilse, han lath ekke syndennas tistil wäxa i conuentzsens aaker, swa länghe han styrdhe, wtan opp reff tistillen, mz fadherlike näffsth, oc sadhe i stadhen ärlekasta hwete, mz hymmelskom lärdhom oc hälogho äptherdöme, oc stodh han stadhelika oc gwdhelika the samqwämdenne före i xxij aar, mykyt nyttelika oc trolika, Än hans häloghet oc mykyn förskullan när gudhi bleff ekke dwldh, ällar hemelika wndhan gömdh, wtan häldher som lykta brännandhe opphögdh oppa höga stodh, swa at hans hälga skinandhe liffwärne wtwidhes ower alt landet
¶ I them thimanom händhe, ath biskoppen aff stadhen som kalladhes andegawa, bleff dödher, tha wart
# 266 sanctus albinus för sina stora ödhmyukt oc häloghet skuldh, aff allom almoghanom oc klerkerithet endräktelika äpther gudz föresyn oc wilia waldher til biskop, än tho at han aff alle sinne krafft oc makt stodh her amothe, Oc nar han wart fulkomlika tilskipadher oc jnsatter i biskopssäthe, Tha beginnadhe han i samme stundh sik öwa i miskundhsammom gärniggom, födhandes then som hwngrogher war, klädhandes then nakwdha, hallandes fridh, oc görandhes sämio i blandh borgharana, ther han bodhe, fatiko folke war han fadher oc hogxswalare, Sökte sywka, fangadhom [àà 35v] gaff han atherlösn, allom war han mildher oc lyoffwer, än sik siälffwom war han grymber oc hardher, hwru hans dygdha gärnigga oc hälga liffwene täktos gudhi, magh wäl märkias aff the andelike krafft oc makt som gudh honom gaff ower marghskona krankdom som han mz gudz nadh kom til hiälp oc hwgnat i storom iärteknom
# ¶ I stadhenom anddegawa war en qwinna som kalladhes grata, hon haffde ena visna handh, oc gik til biskoppen albinum bidhiandhes honom om hans gudhelika böner för sik i sinne nödh, hälge biskoppen giordhe korssens tekn ower handena oc ther äpther kändhe qwinnan ena liffaktoghet i handenne, huilken förra war alzstingx
# 267 dödh, annan daghen näst ther äpther kom qwinnan för biskoppen i gän oc han warkwnnadhe mildhelika qwinnonnas ysäldh, görandhes korssens tekn ower hennas kranka sinor oc adhror oc blodhet i adromen fik j gän sith natwrlika lopp oc rörilse, Tridhia daghen kom qwinnan i gän, oc hälge biskoppen albinus giordhe korssens tekn ower henne, oc i samma stwndh flydhe all dödhaktoghet aff alle handenne, oc wart allaledhes helbrigdha i allom lidhamotum, oc förmatte sik siälff korssa mz handenne, huilken förra war wisnat oc dödh, oc takkadhe gudhi oc sancto albino
¶ Entidh nar sanctus albinus war wandrandhe sin ärandhe, kom [han] til en by, hwar han hördhe folket sörghia oc grata ower en wnghan dödhan man som kalladhes alabandus, tha gik han jn i hwset, oc saa ther dödha mannen blekan liggiandhes, Oc nidher lagdhe sik sanctus albinus oppa iordhena ad veniam, oc laa han mykyt länghe bidhiandes til gudh, oc begynnadhe lippana rodhna, oc liffaktoghet synthes i allom kroppenom, oc nar hälga biskoppen opreste sik aff mwllenne, stodh thän dödhe liffwandes opp oc loffwandhes gudh oc sanctum albinum
# 268 ¶ Marcellinus en man saa kalladher war blindher i x aar, han loth sik ledha til hälga biskoppen, oc giordhe han korssens tekn ower hans öghon, oc lopp iämsköt aff öghomen som en klen blodh källa, oc klarhet jngik i öghonen, oc mörket flydhe borth oc marcellinus bleff helbrigdha loffwandes gudh oc sanctum albinum
¶ Är oc draghandes til aminnilse, oc ekke glömandes at i stadhen anddegawa wordho entidh manghe misgärninggäs män för sin broth lagdha i fangha hwset, tha händhe at sanctus albinus kom gangande fram om thz fangahwset, fik höra stort bwldher oc flere röster i hwset aff fanghomen, bidhiandes frälsas, tha gik han til stadz domaren, bidhiandes honom om miskundh oc mildhet ower the fangana, Domaren wändhe thz döffwa örat til biskoppsens bön, förhallandes thiman, nar hälghe biskoppen fik thz wetha, wändhe han sina gudelika böner til herran ihesum christum mz [àà 36r] jnnerlike tröst, oc tha han bidhit haffde, wt fiöl aff fangha hwset en stor deel aff mwren, swa at fangana haffdho frian wtgangh wtan alt hindher äpther sin eghen wilia, oc wtgingho the aff fängilsen til sancti marilionis kyrkio, ther finnandes sanctum albinum oc nidher lagdho sik för hans
# 269 föther, them kyssandhes, gudhi oc honom takkandes, som them wt ledde aff dödhenom til liffwet
¶ En dägheliken wngh pigha war begripin aff orena andanom, presenterade sik sörgiandhes oc gratandes hälga biskoppenom albino, oc i samma stwndh skapadhe sik diäfwllen i ena blodh blädhro, sätiandhes sik oppa henna ögha, Tha giordhe biskoppen hälga korssens tekn, sighiandis, O thu orene andhe, gudz oc rätwisa manna owen, öghat hwilket thu henne ekke gaff, thz är tik ekke lofflikit borth taka, oc iämsköt böriadhe blodhen som samkadher war i blädhronne borth flyta läntelika, öghano wtan swedha oc alzskona skadha, oc orene fiandhen borth foor, oc pighan bleff helbrigdha aff korssens tekn oc store dygdh, loff oc hedher wari gudhi oc sancto albino
¶ Är oc wetandis at thenne hälge biskoppen sanctus albinus war ekke weldaman i sinom dome ällar straffan, han wägdhe ekke höghom oc mäktoghom mer än them som mindhre förmatto, til at straffa syndhena war han allom iämliker, swa straffandes höghom som laghom äpther thy som rätwisan wt kraffde, J hans daghom widherfrestadho the
# 270 mäktoghe höffdinghana mykyt thz som högelika war mothe kyrkionnas rät oc hälga fädhrannas stadhga, oc mäst i olofflighe sammbindhnig i theras hionelaghom, oc thäslikes i marghskona owerwälle i mothe kyrkionnas frihether, moth hwilkom han stodh som starkaste mwr moth herrans fiandhom, oc i thy liknas han widh sanctum iohannem baptistam som straffadhe herodem konungh som olofflika haffde sins brodhers hwstru sik til hustru moth moysi lagh, oc ledh för thy martyrium, swa ledh oc sanctus albinus största haat, owilia, aff them som mäktoghe waro, swa storlika at näplika kan thz nakor fulkomlika fram sighia ällar skriffua, han astwndadhe hetelika wardha martyr, oc haffde oc sannelika wordhit om handhen haffde när warandes warit som haffdhe til hwggit, Ey kwnnom wi hans häloghet allaledhes wttrykkia, wtan lathom os nöghia at wi nakot lithet hört haffwom aff myklo, hans iärtekne ärw otaliken, oc hans lön i hymerike ogripeliken, Thän wärdoghe herran sanctus albinus prydher mz alzskona dygdhom war biskopper i xx aar oc vj manadha, äpther stort andeliket ärffuodhe tok han äwerdelika hwilo mz hälogom änglom i hymerikes äro oc glädhi, Til the glädhina komma, wnne os gudh fadher son oc thän hälge ande för thäs hälga herrans sancti albini bön skuld