Legenden om Sankta Jakelina
Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.
Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.
Blad i handskriften markeras med 'àà'.
# 386
Aff the ärofulla iomfrunna sancta iacheline hälga liffwerne hwilken som födh war aff ärlekasta oc wälbyrdogasta släkte i romara stadh
I Rom war en mykyt hälogh iomffru som kalladhes jakelina, oc haffdhe en mäktoghan greffwa til brodher, huilken herradöme haffde ower eth rikt landh som hether apulia, Tässen hälga jomffrun jakelina war aff gudhi begaffwat mz myklom wisdom oc karskhet ower alla iomffrur, som oppa thentidh waro i rom, greffuen hennas brodher taladhe starkleka til henna, at hon skulle sik taka brudhgomma, hon stodh länghe amoth sighiandis sik aldhreg wilia brudhgomma haffwa nakon, wtan iomffrwnna son ihesum cristum Tha wille greffwen hennas brodher owerwällelika nödhga henne til hionelagx stadhga, oc nar hälga iomffrun thz wndherstodh tha käldhe hon sik mz manna klädhe oc borth flydhe i annor landh, hennas brodher tha han thz förnam, skikkadhe han bodh oc speiara i alla wägha, oc siälffwär for han i
# 387 främadha landh, oc händhe thz sik swa, at han fik spordagha oc wndheruisnigh, hwat klädhebonat jomfrun haffde, oc huilken wäghen hon haffde wt draghit, oc äpther foldhe henne mykyt snarlika oc hastelika ¶ Nar hälgha iomffrun jakelina wndherstodh sin brodher ey lankt wara staddan fan sik flydhe hon wndhan, oc wiste ey hwart hon skulle, thy at stora willene haffwet mötte henne, Tha stegh hon oppa ena bärgklippo, oc saa sin brodher tha wara hart när staddan, tha tröste hon stadelika til gudh, oc giordhe för sik korssens tekn, kastandhis sik aff höghe stenklippone [àà 24r] i dywpa haffuet, Tha greffwen hennas brodher thz saa, begynnadhe han bitherlika gratha, oc töth opp i hökt mz störsto lywdhe, ropandhes oc sighiandis til hälga iomffrwnna, O min aldhra kärasta syster, om min sötasta ower all tingh oc älskelikasta syster, kom til mik i gän, iak wil tik oppbyggia eth rikt closter, allaledhes äpther thin wilia, i huilko thu maghi gudhi enlika thiäna i alla thina liffs thima, kom thy i gän, O min hiärtta kärasta syster, Hälga iomffrun wändhe thz döffwa örat til all sins brodhers ordh oc gik hädhan oppa watnet, swa stadhelika oc tryggelika, som hon haffde gangit oppa törra landet, i huilko man märkia kan gudz stora dygdh oc makt, oc jämwäl thän stora oc obegripelika kärleken han wärdoghas bewisa sinom älskarom, oc enkannelika hälgom iomffrum them som honom jnnerlika älska aff alt sit hiärta, som sancta jakelina giordhe, ey haffde hon konst til at simma, tha likkawäl bleff haffsens watn stadugth wndher
# 388 hennas föther, Oc gik hon ower haffwet jn til enna ökn, som ligher i greka landh, oc sökte jn lankt i grymmasta öknena, oc ther fan hon en hälogan aldroghan ärmeta, huilkom hon bleff til tiänist i try aar, i manna klädhebonat, oppa thz at hon thäs fwlkomlikare wardha matte i andeliko liffwerne aff hans hälga kännedom oc äptherdöme, Ther äpther begynnadhe hälga iomffrun rädhas gambla owenzsens swek oc onzsko, at hon aff owenzsens til skyndhan skulle oppenbaras, at hon war qwinköns, oc ekke manköns, oc thy at henne tykte at häloghe ärmeten haffde sik til henna nakot hemelikare i nakre matto, än han aff opphoffwet giort haffde, Oc flydhe fran honom oc til ena ökn, mykyt hwassa, liggiandes widh samma haffsidhona, i mothe ällar oppsidhes widh thz riket som kallas sicilia, Ther fan hon eth hökt trä mz tiokka oc starka grena, oc fik hiälp aff en godhan cristnan man, oc bygdhe oppe i trät en lithen camara, som hon kwnne sithia, oc stwndhom liggia wti, Oc ther bleff hon gudhi tiänandes nat oc dagh, i ix aar, oc then samme cristne mannen skepadhe henne födho, swadana som hon begäradhe, at hon ey nakon tidh behoff haffde nedherstigha aff trädh för födho skuld ¶ Äpther ix aar rördhes hon aff them hälga anda, at hon skulle sik skyndha til rom i gän, wart hon än ythermer sökt oc oppfylt aff them hälga andha, oc begynnadhe diärfflika tala oc straffa syndhena, Swa at hon alwarleka wndher öghonen straffadhe hälga fadhren pawan som tha kallades jnnocencius then
# 389 tridhi aff thz nampneth, oc klärkerit, oc allan romara almogha för theras syndher, hotandes them mz store gudz plagho, om the sik ekke snarlika bättren, Hwru stankt liffwerne tässen hälga iomffrun iakelina haffde maa wäl märkias i thy, at hon i langan tima, ällar mangh aar, aat ey meer än iij resom hwarie wiqw, oc tho ey [àà 24v] annat wtan brödh oc watn, enkte annat til lägdhe hon, hennas sömpn war ganzska lithen thy at hon aldrigh haffde nakot wndher sik, wtan laa oppa blötte iordhenne, jämhökt haffuandes hwffudhet som föthrena, oc i tässe matho hwiladhe hon sik i sina liffs dagha, Än hennas siäl haffwer nw sötasta äwerdelika hwilo, mz brudhgommanom iomffrwnna son herranom ihesu cristo, huilkom wari loff oc hedher äwerdelika Amen