1 brev från Carl Rudbeck
#68
[5. Paris, 19 maj 1769, brev från Carl Rudbeck till fadern Adolf Rudbeck]
[s. 1]
Min sötaste och aldrakäraste herr Far.
Det var mig en ganska stor fägnad att emottaga min Söta Fars förra bref, då jag fick lof att välja, men nu i dag en ganska stor bedröfvelse att höra genom min Magisters bref, det min Söta Far har befallt mig att fara hem, hvad skall jag gjöra hemma annat än att glömma bort allt hvad jag lärt? Jag tror det min Söta far narras med mig, ty icke vill min Söta Far mig så illa, jag vet väl att Min Söta Fars godhet emot mig är ganska stor, och det synes emedan min Söta Far har varit så god och låtit mig få välja, antingen att bli qvar heller att fara hem, det brefvet var mig så hugneligit, som detta senare idag bedröveligt, och pressade flera tårar utav mina ögon; och ber jag ödmjukast att jag får lof att bli qvar och att Min Söta Far intet ändrar sin tanka och godhet emot mig, ty att komma ifron Paris till Upsala det är just som att komma ifron Upsala ut på landet; och till att komma utur herr Magister Björnståhls händer, i en annans det är att komma utur en lärd och braf karls samt en god väns händer i en stympares och galen meties händer, som vi nog haft bedröfvelig ärfarenhet på förrut: dessutom hvar få vi höra en Le Beau och en Bejot för Latinska Elocencen ? hvar en Garnier för Franska Historien? hvar en Nollet för Fysica
# 69
[s. 2]
experimentalia? hvar en Philippe för Universalhistorien och Geographien? hvar Chymien för intet? hvar får jag lära och öfva mig likasom med lekande i Fransyskan, och det allt utan nogon kostnad, hvar kan jag lära såväl dansa? rita icke allenast Architecturen utan och figuren, hvilken vi nyligen börjat; vi hafva icke en gång lärt att ännu rita väl ögon, näsa, ock öron. Vad besparingen angår tror jag, min söta Far känner oss braf nog. Min Söta Far lätt mig för all ting icke mista min Magister, utan att jag kan få vara ute så lenge som han, som så väl vet föra mig. Om jag nu finge fara till London när vacancerne blifva här i Paris, så kunde jag utom annat lära mig Ängelskan, åtminstone att förstå en bok, som är nådvändigt för en Cancellist. {Italie} [Italien] törss jag nu icke en gång täncka på, ehuru det äfven väl vore mig gagneligt. Jag lägger denna saken på min söta Fars ömmaste hjerta och lefver med sonlig vördnad,
Min Sötaste Fars ödmiukaste tjenare och lydigste son
Charles Frid. Rudbeck.
Paris den 19 Maji 1769
[s. 3]
P. S. Nyligen hafva vi ätit middag hoss herr Grefven och Generalen Hessenstein; han var så god och tog ganska gratieust emot oss, han bad oss ock hälsa mycket mycket till min Söta Far, och sade att han höll otroligt af Min Söta Far. Min Söta Far är så god och låter mig åttminstonne blifva qvar så länge att jag kan få slita ut min silkesklädning, som jag fick innan droningen blef död. Jag önskade att min Söta Far finge så mycket säd som, man fått på Ulfåsa, et Gods i Ekebyborna socken (i
# 70
ÖsterGöthland) deraf Riddaren Ulf Gudmarsson, St. Britae Man och herre, fordom varit ägare, har sedan den tiden förblifvit vid dess förnäma efterkommande, af Ribbinga familien. Här är så bärande jordmon, att man undertiden fått Trettionde kornet: det kunde visserligen återstella alla pgr: som äro förslöste. Jag önskade åtminstone att få blifva ute ännu ett år, och då har herr Mag. lofvat mig det han ville följa mig hem. hvad skulle det icke vara för nöye för mig att hafva sedt Ängeland och kunna beskrifva min Söta Far London, så väl landets, inbyggarenas, samt språkets beskaffenhet. Jag kan omöligen
[s. 4]
skiljas ifron min Magister, som är en så god vän och trogen Mentor. Var så god min Söta Far och kosta ennu på mig, några tusende daler, för dem kan jag blifva en helt annan karl och få lika som ett nytt hufvud, nya händer, fötter och ögon, min Söta far behagar se om intet det är värt att gifva ut några tusende daler för så mycket godt. Emedlertid lemnar jag allt på min S. Fars goda villia som alltid vill mig väl. emedlertid hoppas jag att få blifva qvar, ty man hoppas alltid det som man gerna ser, och det hoppet att få utaf min Söta Far ja, är nu det enda som hugnar mig, i ett tillstånd som så helar min välferd.
[Adress:] À Monsieur Monsieur Adolph Rudbeck, Chambellan du Roi de Suede À Norrköping. En Suede. /