5 brev från Adolf Fredrik Rudbeck

#45
[1. Paris, 3 jan. 1768, brev från Adolf Fredrik Rudbeck till fadern Adolf Rudbeck]

[s. 1]
Min sötaste Far,

Så glad jag var när jag hade dän äran att skriva min sötaste Far till sissta gånggen, ock önsska et godt nyt år, så bedrövad är jag nu, när jag skriver detta här brevet som borde dock vara tvärtom, ock helt annårlundda, men det är icke underligit ty saken är helt annorlundda än som han någonsin borde hwarken komma fram för en Far som är så öm och så god, eller hända af mig, som är så Gammal så att jag snart skulle

[s. 2]
kunna vara för mig ensammen ock åtminstånne om intet ensammen dock så att jag behaga herr Magistern, ock stella mig skickligare än som jag giör, så som när vi voro uti Versailles så tog jag på mig en skiorta som var ned pissad, och gick på håfvet ibland de som hade cordon bleu och craja samt andra stora herrar, och lucktade pis, då likvel abbén och bror Carl sade åt mig därom och när

# 46
jag sat brede vi någon så snöt de sig och snusade, dock lickvel så tog jag samma skiorta på mig dagen

[s. 3]
därpå och brydde mig icke om hvad de sade, sedan pissade jag i sängen och fasten min skiorta var våter så satt jag ändå ner, jag […?] så att han […?] sedan när som vi voro igen komna i Paris så fregte herr Magistern mig hvar jag hade min svarta halsduk, då svarte jag han är borta då sade herr Magistern hvarföre har jag icke fått veta af det, då svarade jag jo jag fick mina två goda örfilar intet för det att jag hade bort honom utan för det att jag icke talte om det straxt, vilket alt var osanning; det ville jag också påstå, här utaf ser min sötaste Far att jag har icke blifvit bettre sedan jag var i Upsala af alla de moraler som ja sedan fåt, när jag icke är bettre ennu. Men jag beder aldra ödmiukast

[s. 4]
att min söta Far är så god, och icke sluter ut mig ur sin Kärlek, utan behåller mig kvar ennu, och venta bettring, som jag med Guds hielp skall giöra dageligen, och jag skall utaf alt hierta be honom om sin velsignelse uti alt mitt företagande. Jag litar på min sötaste Fars godhet i det att han hör min ödmiukaste bön, jag är bestendigt och in till döden 
Min sötaste Fars aldra ödmiukaste / tienare och son.
Paris den 3 Januari 1768
Adolph Fridric Rudbeck

# 48
[2. Stockholm, 26 jan. 1768, brev från Adolf Rudbeck till Björnståhl]

[s. 1]
[N. 3.] Stockholm den 26 Januari 1768 
Min Kära Herr Magister!
Jag tackar hjerteligen för Herr Magisterns alt för Kjerkomna Bref, sedan Jag nog länge wäntat att höra hur tillståndet wore med Er Mina Kära Wänner, som jag nu märker[,] ähra ware Gud[,] är efter önskan allenast icke penningar tröto eller Wäxelen manquerat, hwar till jag har minsta skulden emedan jag fiderat Mig på dij anstalter som öfwer Directeuren Stapellmo, gör, och jag nu ser emot förmodan slagit felt ehuru Han trodt i bästa wälmening, tagit säkraste utwägen: Nu sändes här innelyckt En Wäxel på 400 och En dito 1200 livre[,] detta är Prima Wäxel Seconda skall med nästa Post sändas Herr Magistern till handa: att intet dher [?] på 500 kommit förr har hwart af den myckna säkerhet som man tagit för att Wäxelen skulle komma Er till handa […?] Sola växel.

[s. 2]
För den wackra, och ömma nyåhrs gratulation tackar jag hierteligen, Gud uppfylle alt detta på oss allesammans och gledje Wåra hiertan

# 49
med Lifacktigaste Kjenslor i större och mindre måhl af dess Nådiga närwarelse så i andelig, som lekamelig måtto: det är wist en Guds nådiga försyn, som låtit Er Mina kära Wänner äga hälsan, och ett godt mod, blifwit wäl ansed ehwarest Ni farit fram hos Menniskjor, sosom wärktyg för Herrans barmhärtighet och tillika råkat en så bestkedelig Wärd i Paris. Gud fägne Honom tillbakas, som så kärligen bemöter Er med alle andre, som tager Sin wård om Främlingar: i synnerhet så små och unge, Gud låte och Ert [… ?] upförande alltid attirera Er goda Wänner. Rummen fås wist för godt Kjöp, och är det med mera, som ni åtnjuta af Er hederlige Wärd, marque

[s. 3]
d’amitié: jag är Herr Grefwe Creutz oändeligen obligerad som wisar Er så mycken höflighet, och ynnest: jag känner igen Hans hederliga Sinnelag och nobla caracter[,] hälsa Honom tillika med dij andra med Min Respect[.] Gud gif dem alla godt. Herr Magisterns myckna goda omtanka och soin kan jag icke nog samt ärkjenna som han i alla måhl tager i ackt, så för Barnens tilltagande i studier, och nödiga exersitier, som ock att lindra min embaras med penninge wesendet, som börjar här hos oss bli mer betydande än Man i börgan föreställt sig. Jag har ännu intet fodt sålt någon tunna Säd för missbjudning skull, ty det högsta dij nu gifwer för Kornet är 22 a 24, och Rågen 30 a 32 Daler Jag har dock igenom Herrans Hand fodt utwäg till ett penninge Lån emot Sex procent af Min egen Bror B[…?] Rudbeck som för detta ögnableck gifwer Mig resource att kunna skicka öfwer denna wäxel, som jag hoppas lärer wara både wälkomen, som wederqwickande i anseende till dess storlek uti dess hand, som får henne om händer[.] Ty annars betydde Han icke mycket. Jag har icke det minsta att påminna wid Rekningen, och har ei heller tid att gå i raisonement om et ock annat, hwad matwesende
#50
[s. 4]
och drängwesände widkommer [?] ickedera wore bättre antingen tinga Sig in på ett wiss ställe Månateligen heller gå på spisquarter enär Man tycker, eller hämta Maten i [… ?], det senare tror jag skulle gå lättast af men åter [… ?]est på Sällskap, men hwad jag likwehl tycker, så wore det wäl efter denna [… ?] är den drygaste, att Barnen menageras att ordenteligen äta om qwällarne, utan kjöper Sig Frukt, Mjölk eller slikt, att mätta Sig med, ty kunde på detta sätt allenast [8 a 10?] sous om dagen insparas härigenom, utan likwehl dij [… ?] [… ?], så kunde dij samme i något annat nyttigt emplojeras; stor sak hur man äter, först man blir mätt: Jag är annars i detta, som alt annat nöyd, med hwad min Magister gjör, emedan jag är aldeles öfwer tygat, at alt skjer utaf ett gott hjerta, och med all sparsamhet, och försiktighet: Skulle Min Magister finna det wore lindrigare att intet holla dräng, så låt bli att antaga den, utan betala hälre på detta sätt: Barnen få wäl wänja Sig wid ordenteligen och betjena Sig Sjelfwa, fast det ofta kåstar på. Att dij råkat på en så beskedelig Språkmästare war en besynnerligen lyckelig händelse, Gud gifwe jag kunde skaffa honom någon emploij härstedes, så skulle thet wara Mig en hjertans fägnad, men dij börjar på [… ?] hwar nu draga in Sin husholdning så att det blir swårt att få nogon som här will kåsta på resan att förskrifwa någon utlänning. Hälsa Honom mycket emedlertid: och tacka honom som är Mina Barn så trogen och tillgifwen. Barnen har wist bägge twå {tagi}[tagit] Sig i Sitt skrifwande, och will jag be Min Magister låta dem Continuera

[s. 4 marg.]
med alla på begynte excersitier så att dij bli ferma uti alt, så att icke någet återstår heller blir halfgjord hwarföre jag är nögd ehuru det är dyrt att låta dem beholla dans Mästare och att dij lära Sig dansa wäl, och med entrechaques, om dij äro falna där till: får di [… ?]

[s. 3 marg.] [osäker övergång]
jag [… ?] nöyd sedan jag fick denna utwäg till pengar, at lära dem [… ?] också i [… ?]
# 51
Magister holl dem wid kropsens styrka, dij kunna om, intet annat [?] [hel rad oläslig, på grund av vikning]

[s. 2 marg.]
med promenera, utan hela kroppen bör röras, så att dij swettas och härdas, att dij intet pusta bara dij [br… ?] eller rör Sig. Wi säger alla att dij skola ackta Sig före att mycket dricka ty det skadar dem ganska mycket. Skrif Mig till efter, och förkårta intet Brefwen utan skrif [?]
[…?] det roar Mig mycket att höra Era underrättelser

[s. 1 marg.] [hopträngd stil, mycket svårläst] [osäker övergång] [… ?] på alt: nu är allesamman etablerade på Eds[…?] dij låta mycket hälsa och taga dij mycken del uti Era [?] händelser, och önskar progres uti alt. Min Swärmors tillstånd är nu, som förr, och är flyttat till stockholm emot det jag gifwer […?] till henne. […?] är sjuklig men helsar 
[herren ware … ?] Min Magisters Wän och [… ?] Tienare
Adolf Rudbeck

[s. 5] [osäker övergång; möjligen övergång till senare brev] ännu [?] går: jag kan således eij utfästa Mig framdeles till stort under stöd för Min Carl, ehuru Herren wet att Mitt hierta ömmar Mig då jag tänker på Honom, som söker med all flit efter Herr Magisterns och fleres utsago att hedra Sig och Släckten i framtiden. Jag wore icke heller så nödbuden att fägna Hr Magistern på alt uptänkeligt sätt, som näst Gud har så mycken omsårg för Honom: men Herren allena wet att jag redan för Barnen sträckt Mig öfwer höfwa den [?]; det är godt och en otrolig fägnad att gjöra Sina Barn skickelige, förmedelst all ospard möda och omkostning, som är tillika största plikt af Föräldrar[.] Men sannerligen går icke det öfwer måttan hwad jag gjort; ty det har redan satt Mig i efwentyrligare tillstånd än någon kan föreställa Sig, och
# 52
Jag törs yppa thet, utan att på något sätt reprochera Herr Magistern och Min Carl, som jag nog tror eftertanka

[s. 6]
leder i hwarje steg men så har thet ena med thet andra likwehl så mycket gjort, att Herren wet och jag med The öfrige Mina eij till slut icke få swårt nog: Jag har åtminstone redan af den myckna omtankan förlorat en stor del af Min tranquilité. Nog af ! desse Jeremie klago wisor äro intet behageliga för Er Mine kära Wänner som tar så öm del uti Mitt tillstånd; nu will jag berätta hwarföre Adolph kom ifrån Corpsen till Finland: Jag war mån om att få Honom under Herr Öfwerste Sprengportens Commando, att få underwisning af Honom, och lära Sig gjöra tjensten, då Han däremot wid Corpsen här ingen ting utan allenast Carabin på [… ?] där till medfört Han wid denna nya Corpsen den Touren [?] att Han blef näst den älsta Cornetten, som gjör att Han innom kårt tid är en pas till Lieutenant: Han har ock wid pass 40 Plåtar I månaden uti Lön, hwaremot och likwehl Han skall holla Sig Hästar och dräng, men så är[?]

[s. 7]
Thet likwehl ansenligt nog detta alt förand [---] Mig gjöra en slik sak. Hwad Hans [ … … ?] [---] kommer så får det gå med det som det kan: Jag lämnar Honom snart helt och fullt till Sig Sjelf, som Han kokar [?] så får Han supa. Jag har ingenting att reprochera Mig: dessutom är det Min fulla föresats war till ock omständigheterne sielfwa bidrager, att sedan jag bidragit alt hwad jag kunnat till att gifwa dem en anständig Education, satt dem i kronans Tjenst, som ock är skjedt, så får dij sedermera sörga för Sig Sjelfwe, hwar Herren [?] har hulpit Mig med 1000de flera andra Wärlden igenom, med mindre påkostningar, och slätare education[,]
# 53
ty den, som har Gud för ögonen, flitig och dygdig tillika, han hjelper Sig wäl sedan fram, det blir altid hans skuld om det icke skjer [?]. Herr General Rudbeck är ännu i samma disgrace som tillförene. Jag har noga efterhört, om

[s. 8]
att få komma öfwer Salig Farfars Attlantica men det ser ut, som ingen wille sälga Honom. Ännu har jag icke hört af någon Franços ifrån Réen: wiste jag thenna recomenderade Mannen af Hr Magistern, wore på alt sätt com[?] mode och tillika [månner ?] att Lära Barnen så wore jag nöyd emot [6 …?] kopparmynt om åhret penningar […?] Honom; i synnerhet, om Han icke är flycktig till Sinnes, så att liksom jag har haft Honom en tid eller åhret att Han då wille åhret thär på [kortingen ?] som så många beklaga Sig öfwer, då dij både förskrifwit och annars antagit dem: Att Han will kåsta på Sig Sjelf Resan det är wäl, ty för Mig att ingå den depencen, det kan jag [… ?] Jag har wurit nog widlyftig nu uti ett ock annat: Mig återstår nu i öfrigit att af alt Hierta, näst till önskan af Guds wälsignelse
uti alt hwad Nij taga Er före, hälsa Er båda ifrån hela Familien: dij tro att Carolus just blifwer En heders Man i Rudbeckiska Familien, få se ock [edera … ?] i synnerhet

[s. 5 marg.]
så Målar och Ritar han förträffeligt och lägger Sig tillika på Archetecturen
skall ock framdeles Resa utomlands: det är således [Tvenne ?] Rudbeckar

[s. 8 marg.]
som nu tager lofwen af dij upwäxande Rudbeckar nemligen General Rudbecks Älsta Son Thures som jag kan säga mycket mera träder i Sig [?] hans [---] spårr [?], han är en flitig yngling, som på alt sätt söker förwärfwa Sig posten 
[---] tillika [gådt för att tala och skrifwa ?] rätt
# 54
[s. 6 marg.] [osäker övergång]
reflectioner: jag tror om Han blir lika lyckelig ända igenom, som början är så [---] Han Hårlemans Rese beskrifning som Jag har läst i den
andra [---] Olof Goedricks Enda Ven [?] som [… ?] att han är [… ?] solide

[s. 7 marg.] [osäker övergång]
i många minnen [?]: Han far nu omkring Rike att bese det, samt åt åhr[,] aldrasist skall Han Resa Utomlands: Hans Resebeskrifning är myket artig och wäl skrifwen, samt consoingerat [?] med [Bilaga … ?]

# 83
[7. Rouen 14 juli [1769], brev från [Adolf Fredrik Rudbeck] till Björnståhl]

[adress:] à Monsieur / Monsieur Björn/ ståhl à l’hotel de / St: Genevieve Rue d’ez/ fosé [?] st: jaques, préslestra/ pad chez Mr: Lecuien a Paris

[s. 1]
Min kära herr Magister

Gudi hvare lof vi äro nu framkomne till Rouen klåckan half siu, utan att vi hafva utståt den minsta fara heller några olegenheter, undantagandes den som fölljer, med resan som är trötnad. Jag och min följeslagare skal gå strax och förfråga os ner vi kunna fara: min följeslagare är ganska braf jag skal sega mera om honom

[s. 2]
uti nesta bref som jag har att skrifva herr Mag. till, det skeppe som vi skulle fara med, har redan farit bort, så att vi icke kan inda det. men det är två svenska skepp som gå till sverige, snart och en utaf dem [… ?] med vilka en dera vi gå bort. Vi hafva sedt konsten uti Marli, ou le magin de Marli. Jag beder ödmiukeligen att Herr Mag: är god och hällsar till mina vänner,

# 84

och till araben samt flera: jag skall ha denn äran att skrifva herr M. till samma dag som vi fara.

[s. 3]
Min följeslagare ber mig helsa mycket och ber mig med det samma be herr Ma: icke fruckta något. Jag önskar att herr Ma: och min Bror måga må vel. jag är och förblifver intil döden Min herr Magisters ödmiukaste tienare. [bortrivet]

à Roen. 14 Juillet [bortrivet]

# 94

[9. Stockholm, 10 [?] nov. 1769, brev från Adolf Fredrik Rudbeck till brodern Carl]

[Adress:] à Monsieur / Monsieur Char / les fridric Rudbeck / à Paris. [s. 1]
Min egen Bror!

Det fägnar mig rätt mycket att ni mår braf som jag har fått höra utaf Min far. Min resa geck rätt vel, jag skall sega vidlyftigare om hänne nästa gång. Nu är jag Drabant, och om det vore mögeligt så tänker ja mig i fransk tienst

[s. 2]
ty då vore det både före dellagtigare och bettre. Var braf och helsa både svenskar och fransoser ifrån mig. jag skall hellsa dig och herr Magistern ifrån era vänner. Intet nyt bara att Prins Carl skall för visso även av resa utomlands nästa år[,] man tror att Prins frederic

# 95
[s. 3]
lärer följa med. Jag önskar er en beständig vel måga och du kan vara försekrad där på att jag är in till döden din
Kära Broder,
Adolph f: Rudbeck
Stockholm den 10 [?] Nov: 1769

# 283

[31. Borgå, 20 nov. 1776, brev från Adolf Fredrik Rudbeck till brodern Carl]

[adress:] à Monsieur / Monsieur le Baron / Charles friedric Rudbeck / à chenninge / et Boxholm

[s. 1]
[Carl R:] Lue à Stockholm le / 12 de Decembre 1776

Borgå d 20 November 1776
Min käraste Broder.
Tag icke illa upp det jag icke skrifvit Dig till förrut, män jag vill hedan efter reparera mitt fel, och gjöra det så mycket oftare. Min resa Gudi vare lof geck braf, och skeligen fort, oacktad vi hade några storra stormar, som hade så när gjort oss olyckelige. Min bästa Du, innan jag for, så sade jag
Dig, att jag var skyldig 4000 Daler kopparmynt samt tillika frågte jag Dig; om Du intet kunde skaffa mig till låns par tusende plåtar, efter Du kände, så rikt folk i Gjöteborg, då Du svarte mig, att det törhända ginge ann.
Nu vill jag bee dig, om det vore mögeligt att få låna emot min sedel tretusende plåtar, emot 5 prosent, på 5 års tid, törhända

[s. 2]
kunde min far gjöra det, om lånet har gått för sig, vilket Du best känner.

# 284
jag skall sega Dig ordsaken till denna min begeran; här är en bestälning på sadelmunderingar förr Nylenska Dragonerne, vilket en Lieutenant som heter Dechow och jag ville hafva; vilket vi kunde få, bara jag hade pen[---] att gifva förrut, vi tror oss kunna [---] i behålning på denna bestelning till sammans ett tusende plåtar vilket vore förr mig en god sak. tillika behöfver alla människor här pengar, och man gifver opåtalt 12 prosent, så att jag kunde därpå gjöra mig också något, och jag därigenom småningom kunde slippa mina björnar och tillika hafva hjelp till min lön. Jag är öfvertygad, om Du vill så kann Du hjelpa mig uti denna saken, vilket jag och håppas på sker. kom i hog det är att hjelpa sin bror utur den faran att

[s. 3]
komma på gilstugan, samt tillika att hjelpa upp hans affairer, vad künde för Dig kärare vara, än att see, nesta vår en bror kasta sig uti Din famn, och tacka Dig för Din hjelp, och hans timmeliga velfärd. Jag seger nesta vår förty rycktet seger att vi då skall flyttas till Norrköping. Sötaste Du jag innesluter min begeran uti Din ömma åtanka, samt recommenderar mig uti Din venskap, förblifvandes till mitt yttersta Din Min käraste Brors upprigtigaste vän och Bror.
Adolph f: Rudbeck

# 285
[s. 3 marg.]
P:S: vad nytt har [---] i stockholm. En ting ber jag Dig om, det är att [---] tala om förr någon min entreprend

[s. 2 marg.]
Skrif mig också till om flytningen med vår Corps sker till Norköping, eller ej.