ur Linc B 70 B

Texten är inskriven efter SFSS 7:1 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

# 584
Aff sancto alexio

Alexius war j constancij daghom, oc thera brödhra son eufeminiani. första manz j kesarans gardhe, honom thiänte tusande män som mz gulle gyurdhados, oc päld ok silke kläddos, J hans huse reddos thry bordh hwar dagh, fatiko folke änkiom fadherlösom barnom oc pilagrimom, renliffwis män ato hwar dagh widh hans bordh Frw aglaes hans hustru, war iämgudhligh oc troloffwado badhin renliggwe. sidhan gudh gaff them alexium engha barn., Alixius namp alla bokliste, fadher fäste honom möö när skylda constancio, vm brudha nat predikade han sinne brudh renliffwe ok [fik hänne sin] tulringh ok {gulbälÉ} [gulbälte at göma] oc badh hona hela lifwa j renlifwe. til han atir komme, Han kom lönlika skipledhis wästan haff. oc gaff fatiko folke alt thz han aatte, oc mz sik förde jämwäl klädhin. oc sattis ther for warfru kirkio döör, oc thigdhe sik födho mz fatiko folke. huat honom gaffs öffwir sina närningh, thz gaff han fatikom oc siwkom, Fadher sändhe sina

# 585 män widha om wärldhena, leta sin son. oc komo somme thit the waaro kände aff honom okändom. oc togh fäghin almosa aff thera handom, oc loffuade thäs [gudh at han] warde ther {werduÉ} [werdugh at liknas widh] {Éidh} gudz son, som tigdhe {täsÉ} [tässe hems] siälffsins brödh. fadher oc modher liffdho mz harm. hans fästemö hiölt renliffwes loffwan, En dagh ther alexius sat for kirkio durom. taladhe warfru {biÉ} [biläte] til klokkaren, oc bödh jnledha bätzsta gudz wen for sith altara oc sagdhe them hwar han sat, Alexius leddis jn mz hedher och store wördhningh, tha folkit thzta forstodh. wildo the honom hedher oc ära göra, huilkit han engaledh wilde haffwa, Thy gik [han lönlika] {Éa} borth, ok kom sik [til et haff, wiliande] {Énde} thit fara, som enghin man han kände, Thän tidh han vppa märit kom, wändhis wädhrit äptir gudz wilia, oc dreff skipit til room, Tha tänkte alexius swa mz sik Jak är allom aff kynskap gangin, oc mik kännir her nw engin Jak wil gaa j mins fadhers hws, oc bedhas ther almosa, fyra aar haffdhe han borto warit, Nw thäntidh han gik fram aat gatunne. mötte honom hans fadher mz mangom thiänarom oc store fölghe. tha gik alexius til hans oc sagdhe, käre herra miskunna [thik] owir mik fatighan [pilagrim pa] thz gudh {miskunÉ} [miskunne sik owir thin] som alexium, ä hwar han är herran swarde ther til at gudh wili, wara minom kära son alexio nadogher oc miskunsambir. wil iak gärna giffwa tik födho oc kläde, swa länge thu liffwir oc lät ledha han j sith hws fik honom en kamara han skulde bliffwa wth j, oc en swen som honom skulde wakta, oc bära honom daghlika födho. ther liffdhe han okänder j sins fadhers

# 586 gaardh j syuttan aar, lidhande mykin smälek. aff dränghiom oc piltom, the slogon, the häddon, oc giordho leek oc daar af honom. the begutu han mz soch, oc diska watn. oc mangh annor obrygdilse ledh han, hwilkit han alt saman mz största tulomodh, gladhlika tholde oc vmbar vtan käro. han sagh sin fadher, sina modher sina brudh hwar dagh ganga for sinom öghom, sörghiande oc gratande for hans skuld. än ey kunde thz hans hiärta wekia, swa at han sik oppenbara, Naar alexius forstod at hans ytarste time nalkadhis, j huilkom han skulde aff thässe vsle wärldhinne fara, til wan herra som han owir all thing älskade. beddis han bläk oc perman oc screff sith napm, sin färdh oc alt sith liffwerne, oc lukte scriptena j sinne handh. oc gaff swa vp sin anda, thz war a enom synnodagh, thän tima folkit war mäst til kirkio, Tha hördis en röst j kyrkionne swa ludhande Venite ad me omnes, qui laboratis et onerati estis, et ego restituam vos, huilkit swa vth thydhis a wart maal., komen til mik alle j som ärwodhin oc thyngde ärin mz byrdhom. Jak skal widher qwekia jdher. Aff the röstenne wart al folkit j kyrkionne forfärat, oc fwl nidher til jhordhena. Än taladhe röstin annat sin. Gangin oc vpletin gudz win, som [--- slutet fattas ---]