Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

Blad i handskriften markeras med 'àà'.

# 390 Här äpther staar the hälga iomffrun sancta maria aff oegnies, oc skriffwas her först aff them hälga jomffrum oc gudelikom qwinnom aff huilkra sälskap hon waar

ARom äpther gudz byrdh MCCxiij opwäxsto som fäghersta blomster margha hälogha qwinnor, i frankka rike j leodia biskops döme, huilka sik öwadho i alzskona dygdhom oc godhom gärningom, I thenna thimanom waro ey at enast mangha wälborna iomffrur wtan jämwäl änkior som haffdo mykla rikedoma, hwilka owergaffwo sit eghit, Oc wndhergiffwandis sik starkom fatikdome, liffwandis widher sit handa ärwodhe, i stort atherhaal oc i gudelikom bönom oc gudz kärleke j största ödhmyukt, äpther föliandis synom brudhgomma ihesu cristo, The som waro i hionelax stadhga, oppfostradho sina affkömdh i gudz räddogha, oc cristeliko liffwerne, än gamble owenen thzta seandes, oppwäkte sina lymmer mothe them som gudh älskadho, wiliandhis them

# 391 fördärffua, thy at manghe illgärniggis män oc kättara waro som hatadho oc förtaladho theras häloghet, giffwandis them öknampn, omwändandhis thera dygdelika gärnigga til arghet, oc iämwäl widherfrestadho the smitta theras qwindom, än som skriffuat staar i lästenne, trätz thz kännes i sinne frukt, swa händhe oc nar stadhen leodia war owerwnnen oc fördärfwadher aff hedhniggomen, [àà 12v] oc fiandane willo smitta qwinnonar, tha syntes hwru käran tässa iomffrunar oc änkionnar haffdho gudh, Oc hwru gudh them älskadhe, thy at kättarene, nar the willo them gripa oc smitta, tha flydho iomffrwnar til kyrkionar, oc the som ekke fingho thäs til fälle, lwpu the i flodhena sik dränkiandhis, wtuäliandhis häldher swa döö, än spillas i sinom iomffrulika renlek, Somlika aff thz hälga sälskapet sprwngho nidher i jllalwktandis prywath, wiliandis häldher qwäffias til dödhen aff the wärste loktenne, än mista iomffrudomen, oc war thz gudz stora mildhet at enghen aff them allom wart smittat til sin iomffrudom för sin dödh, Thz hände oppa thentidh, at en aff them qwinnomen som sik kastadhe i flodhena blef flytandis oppa watnet, huilket nakre aff hedhnigommen wordho warse, stigho thwa aff them wthi ena ekio wiliandhes henne gripa, oc mz henne fwlkomna sin ondha wilia oc kroppsens begärilse, än tha the haffdho henne oppdraghit i skepet aff watnet, saa hon sik sighia som lamb i blandh wlffua, oc som dwffua i blandh höka, wart hon tänkiandhis mz sik hwat hon göra skulle, oc wart hon aff then hälga andas jnskywtilsom

# 392 häldher wiliandhis sik dränkia i flodhenne än smittas oc samme stwndh störte hon sik hastelika aff ekyonne oc i flodhena, Oc i the omwändhingenne hwälffde sik ekyan ällar skepeth oc männen drwnknadho, än aff gudz nadh fördhe flodhen qwinnona oskadda i landeth ¶ Oc fölgher här äpther eth märkeliket ärandhe, i huilko gudh är mykyt loffuandis, Thy at ower alt franka rike oc annor landh ther när liggiandis wart oaar, oc mykyn hwngher i try aar, swa at iämwäl the rike som fatighe bliffu dödhe aff hwngher, oc mangh torp oc stora bya bliffw ödhe, än aff gudz enkannelike nadh bleff enghen aff allom tässom gudz tiänirskom dödh aff hwngher, som siälffwiliandis haffdo owergiffuit rikedomana, oc bepliktat sik til fatikdomen, för gudz kärlek skuld, oc ey häldher nödhgadhos the at tiggia sina födho, wtan idkadho siit handa wärke, oc loffuadho gudh, Oc här ower gaff them gudh marghfalla nadher, them til sin kärlek hetelika oppwäkkiandis, oc opplyste thera samwit mz andelikom wiisdom, Somlikom aff then gaff gudh swadana nadh, at the wisto i människionne the syndher hon giorth haffdhe oc ekke sik för them skrifftat, oc swa kwngiordho the manghom theras förglömdha syndher, oc kommo them oppa helsonna wägh, Somlika opptändhos wndherlika i ihesu cristi kärlek, at the aff kärleksens brändagha smältos i andelike matto, oc nidherlagdhos oppa sywka sängh, ey haffwandis annan krankdom, wtan at the swa hetelika tranadho til gudh i hete astwndan [àà 13r] Oc thäs mera at thenna brendaghen opptändhes

# 393 i siälenne, thäs mera wanzskadhes kroppen ¶ Somlike aff them nar thän hälga andhas sötme kändhis i siälenne, tha kändhes oc lekamlika i theras mwnne en obegripeliken sötme, owergangandis alskona honogxliken sötma oc smak, hwilkom äpther fölgdho sötasta taara, gömandhes siälena i mykle gudelikhet ¶ Mangha waro oc i huilka, nar gudh kom i theras hiärta, mz nakrom gudelikom tankom, tha nedher flwtu oppa theras kinben gudz kärlekx tara swa ympnelika, at theras klädher oppfyltos aff tarannas watn, Oc the tarana waro ekke hwffudit til nakra twang, wtan häldher siälenne til andeliken styrk, oc kroppenom til likamlika widherquekilse oc hogxswalan ¶ Varo oc somlika, huilka idhkelika oppkipthos i andeliken beskodilse, Stundhom hela daghen tyste, oc enkte likamliket seandhes, oc tha waro the i siälinne i paradysi glädhi, sik huilandes lustelika, mz sinom brudhgomma herranom ihesu cristo, i huilkom the soffwo saa sötelika, at the kwnno ekke likamlika oppwakna aff bwller ällar rop, oc ey hällder om nakor haffde them sarghat mz iärn, ällar twinghat mz stoor slagh ällar hwgh, waro oc nakra aff them, huilka xx resor om daghen wordho saa oppkipte, Somlika nar the anamadho ihesu cristi wärdogasta sacrament fingho the i sith liff en sötasta sötma, mz obegripelikom andelikom hwgnat i siälenne, hwilka fögdh oc glädhi enghen wärdzliken wälluste kan widherliknas ¶ Somlika äpther thän hwgnadhen som the fingho aff ihesu cristi sacrament fingho som en andeliken hwngher oc wndhersamma begärilse

# 394 til sacramentet, swa at the ey gatho länghe warit thäs wtan, oc tha the ekke kwnno thz faa tha wordho the wanskandis oc kranke oc borth twinandis til thäs the kwnno thz wnffaa, Som oc händhe enne aff thz hälga sälskapet, at nar hon stadh war i tolken heet begärilse til ihesu cristi likama, syntes henne ihesus cristus i lamb liknilse, lath henne ey längher twinghas oc gaff sik siälffwer henne til störk i liff oc siäl, oc strax wart qwinnan helbrigdha

J blandh tässa hälga iomfrur, oppa samma tidh oc stadh war en wngh iomfru, owergangandis alla andhra i gudz nadh oc storom dygdhom, hon kalladhes maria aff oegnies, hon war aff medlastom föräldrom födh, oc tha mykyt rikom, än föräldrannas rikedoma rördho enkte tässa iomffrunnas hogh, Thy at aff hennas barnslika daghom war henne aff gudhi giffwit stadughetennas dygdh, at hon sik aldrigh nakontidh gaff til nakra löshet ällar barna lek, som annor wngh [àà 13v] barn plägha göra, wtan idhkelika wart hon om nattatidh fwnnen standandis oppa sin knä, oc läsa enkannelika böner til gudh oc hans wälsignadha modher mariam, Oc thzta giordhe hon än i sinom klena barndom Aff hennas barndom wäxte mz henne milheten oc miskundh, oc war hon natwrlika tilbögdh closterlike gudelikhet oc renliffsens

# 395 älskogha, Oc nar hon saa sancti bernardi ordinis brödher fram gaa om henna fadhers hws, war hon storlika wndrandis oppa theras klädhebonat, oc wndherstwndhom kom hon sik hemelika wt aff hwset, löpandhis äpther brödhromen, oc tha hon förmatte ey mer göra, tha satte hon sina föther i brödhranna foot spor, aff store astwndan, som hon haffde til closther liffwerne ¶ Oc nar hennas föräldra äpther wärslike sidhwänio willo skära henne prydeliken klädhe, mz dyrt oc kosteliket smidhe, aff gul oc dyrom stenom, tha ängxladhis hon oc dröffdis ther aff, oc försmadhe tolka höghfärdh

Tha föräldrane sagho hennas gudelika aathäffue, affwndadhos the oc wredhgados moth hennas helsosama gärniggom, rädhandis at dottren skulle sik lönlika komma fran them, sik jngiffuandis i nakot closter, gaffwo the mothe hennas wilia enom wnghom manne til hwstru, oc war iomffrun ey meer än xij ara gammwl, brudhgommen heet iohanes ¶ Nar hon war nw franskild fadher oc modher, hyölt hon sin kropp wndher starkom agha oc harde näffst, mz ärffwodhe fasto oc wakw, tha hon kunne sik widherkomma, idhkandis sik i gudelikom bönom oc hymmelskom beskodilsom, hon haffdhe handa gärnigh länghe om qwällen, oc i sängenne haffdhe

# 396 hon affsidhes lönlika hardh brädhe, oppa huilkom hon hwilte kroppen ena litla stwndh, Oc sidhan stodh hon opp til gudhelika böner, tha hon fik saa tilfälle, äpther thz at hon ey makt haffde ower sik siälffwa, nytiadhe hon thän thima hon kwnne faa, näst sinom krop haffde hon idhkelika hardh knwta bandh, mangha hardheter, pinlikhet ärffuodhe öwadhe hon, aff thäs hälga andhas mz gifft oc jngywtilsom oc os lönlikom, hwilken wi skolom häldher höra än äpther fyölia, oc för thy tha wi hörom aff hälgom människiom läsas äller predikas mangh wndherlik ärandhe, äpther thy them mz giffwit är aff them hälga anda, oc the giort haffua, skwlum wi meer wndhra ther om, gudhi takkandis för sina milla gaffwor, än äpther fölia ällar widherfresta thz os omögheliket är ¶ Naar tässen hälga qwinnan haffde länge liffwat mz sinom bondha i höffwisko hionelaghi, skadhade herran gudh hennas ödhmyukt, oc hördhe hennas tarafulla jnnerlika böner, jngywtandis i hennas bondha hiärta renleksens andha, swa at iohannes, [àà 14r] som til then daghen haffde hafft mariam som hwstru, skulle äpther then daghen haffua henne som syster, sik til renlek antwardadha, oc wara renliffwis oc i renlikhet göma cristi tiänirsko, henne til hwgnadh bliffwa, at hon matte thäs rolikare oc tryggelikare gudhi thiäna ¶ Naar iohannes oc maria haffdo sik stadhfäst i renliffsens stadhga, wisto the wäl, at sitia i ellen oc ekke sik bränna är ganzska siälsynt, oc för thy owergaffwo the sik siälffwa för ihesu cristi kärlek skuld, giffwandis sik til tiänist spetelsko folke,

# 397 widh en spetal, som kallas niuigella i bynom som kallas vilembroth, til en tidh, diäffwllen thzta seandhis haffdhe han stora affwndh mothe them oc iämwäl wärlzliket folk, hälst theras wener oc frändher, huilka them förra haffdo i wördhnigh oc kärlek, Nw straffadho the them, giffwandis them spot oc spee, mz marghfallogh obrygdilsa ordhom, huilket iohannes oc maria lydhw mykyt tolelika för gudz kärlek skuld

¶ En dagh ther äpther nar herran gudh sökte maria hiärta, wart hon jnnerlika tänkiandis ihesu cristi wälgärniga huilka han nadhelika bewist haffde människionne, i sinom hälga mandom, lidhandis swa swara pinor oc beskasta dödh, atherlösandis människiona aff hälffwites äwerdelika dödh, kom i hennas hiärta swa stor warkwnnan ower ihesu cristi pino, oc angherfwlla tara wordho henne swa mykla, at ey at enast klädhen wättos aff tarannas watne wtan iämwäl synthes thz oppa gwlffuet hwar hon gik, oc langhan thima äpther the sökilsen, ällar wisitacionem som tha gudh giordhe mz henne, kwnne hon ey see ihesu cristi kors, ällar höra talas om hans pino, wtan största tarannas wtgywtilse, häller oc at hon strax wart kipth i andeleka syn, hwar före matte hon wndherstwndom temperera the sorghena oc hetha warkwnnilsen som hon haffde ower ihesu cristi

# 398 pino, wändhe hon sin beskadilse fran mandommen oc föresatte sik guddommen, wiliandhis ther mz förstyra sin mykla graat, oc tha hon bleff skodandhis guddomen in cristo ihesu, kom förhenna andelika öghon hans alzmäktoghet, wisdomber oc godhet, oc at han som war aldra wärdogaste wärdogadhe sik lidha saadana smälikhet för människionna skuldh, tha förnyghiadis henna sorgh, oc taranna föröktos, oc henna siäl smältes i tara, aff gudz brännande kärlek ¶ Oppa en dagh för langhafredagh nar gudz pina nalkadhes, til redhe sik hälga qwinnan maria, at sörghia ihesu cristi pino, oc wart kommen i kyrkiona, hwar hon wtgöth bitherlika thara, oc warth gratandhe oc snoppandhe opp i högth swa at thz matte lankt höras om kringh kyrkiona Tha kom en aff prästomen säfflika awitandhis hona, oc badh henne hemelika löna the nadh [àà 14v] gudh henne giffwit haffde, Hälga qwinnan witandhis thz henne omöghilikit wara, at förtaka sig opp i sinne enfalloghet, huilka hon altidh haffde som duffwan, wiliandhis lydha prästens ordhom gik hon til eth lönlikasta rwm hwar enghen komma skulle, oc brukadhe ther sina gudelikhet, äpther thz som gudh aff sinne mildhet henne giffwit haffde nadhena, Oc mz sinom hälga bönom förwärffuadhe hon aff gudhi at samme prästen skuli wnffa aff gudhi the samma nadhena, til at wtgyutha gudhelika thaara för ihesu cristi pino, som han siälffuer förra giffuit haffdhe, oc at han matte tha wndhersta, oc i sik wtröna, om thz

# 399 är i människionna waldhe, at förstyra saadana thara, som gudh haffuer swa enkannelika giffuit, Oc händhe at samma prästen redhe sik at mässa samma daghen oc tha han kom til thän stadhen som aminnilse göras aff ihesu cristi pino, opplät gudh the källo, huilka enghen wtan han siälffwer gudh förmatte ather täppa, oc wart prästenom iämsköt ympnelika tharannas flodh swa mykyt at han haffde när koffnat aff ower flytandis tharannas watn, oc thäs mera han widherfrestadhe förbyudha tarannas flytan, thäs mera föröktos the oc wathan giordhe ey at enast prästen, wtan iämwäl altara klädhen oc bokena, oc wiste then godhe prästen ey, hwat han göra skulle, än swa lärdhe han ekke wara wäl giort at straffa gudz thiänirsko i thy som han ekke siälffuer haffdhe wtrönt, oc swa bleff then prästen langan thima snoppandis oc gratandis, oc blygdhis i blandh folket aff sinom aat häffwom ¶ Ey mykyt lankt ther äpther händhe at hälga qwinnan kom til taals mz prästenom, oc wiste hon aff them hälga andha wndhersamlika alt thz honom war owerfarit, lika wist som hon haffde warit när stadh, oc kastadhe honom wndher öghonen säfflika, thz han giort haffde, sighiandis, herra nw haffuen i rönt oc lärt, at ey är människionnas walde ällar fria welkor, förmena thäs hälga anda jnskywtilse, thy at naar wädhret bläser, tha wäxser haffsens flodh Oc nar hälga qwinnan aat spordhes aff nakrom, om hon nakot twingadhis ällar nakot krank wart äpther sadana mykla taara, waku oc fasto, Tha swaradhe hon sighiandis Tässe thara

# 400 ärw mik widherqwekilse, oc til engha twangh, the ärw mik som sötasta brödh badhe nath oc dagh, the tynghia ekke huffudhit wtan häller lätta thz, oc widherquekia oc styrkia, Tässe thara twingha ekke hoghen, wtan gladha göra siälena, swa som mz enne söte andelike frögdh, hälst the tara som aff gudhi giffwas oc ekke nödhgas aff människionne

[àà 15r] Här äpther röra hälga qwinnonnas skrifftafädher aff hennas skriftamalom oc androm hennas gudelikom gärninggom oc storm dygdhom, oc sigher hennas skrifftefadher the ordh her äpther fölia Jak kallar mik gudh til witne, at iak aff allas hennas liffs daghom oc hennas omgänghe aldrigh kwnne märkia i henne nakra dödhelika synd, thy at hon waktadhe sik swa för litlom oc nadhelikom syndhom, at hon i xv dagha offtha war swa roliken, at hon ey kwnne i sith samwit finna en wanskipadhan tanka, Oc förtänskuld, at eth goth hiärta rädhes optha ther syndhena wara, hwar enghen syndh är, kom tässen hälga qwinnan til os prestena, huilke hennas skrifftafädher warom, fallandis oppa sin knä, mz gratandis tarom, oc klaghade oppa sik för nakra syndher, huilka swa barnslika waro, at presene kwnno sik naplika ather halla aff löghe ¶ Entidh tha hon war twinghat aff enom hadastom sywkdom

# 401 oc haffde för sina helso skuld drukkit lithet aff wiin, oc äthit köt aff sanne nödhtorfft, til at widherqwekia sina krankka natwr, Oc nar hon ther äpther wart helbrigdha, kwnne hon ekke giffua sik til fridz, för än hon widherlakt haffde saadana kräselikhet mz twäfalle fasto ¶ Swa stora nadh haffde gudh henne giffwit til at fasta, at tha the dagha waro at hon skulle widherqwekia kroppen, tha tok hon sina widhertorfft, ekke som födho, wtan som läkedom, ena reso om daghen, togh swa at om sommaren, tha tok hon om afftonen, oc om winthren lankt wt oppa nattena lithet swart brödh, aldra huassast, swa at hwndane förmatto napplika ther aff ätit, oc thzta giordhe hon langan tidh, swa at aff brödzsens huashet oc hardhet sarghadis hon jnwertes i mwnnen, at blodhit gik wt oppfyllandis mwnnen, än ihesu cristi blodz aminnilse giordhe thän kosten sötan i siälenne oc likamen ¶ En dagh nar cristi tiänirska sath widh bord, taghandis sina widhertorfft, syntes henne owenen diäffwllen, twingandis sik aff affwndh, oc saa gräselika mothe henne Oc tha han förmatte henne ey nakot göra, sprangh han mothe henne sighiandis, see thin frassirska, thu oppfyller tik ganzska mykyt, än gudz tiänirska wiste wäl owensens swek, thy at owenen wiste at hon war enfallogh oc rädhogat, oc thy wille han förfära henne, oc styggia fran mathen, oppa thz at hon skulle wanzskas aff hwngher i gudz tiänist, än hon tok mathen sik til styrk thäs häldher, at han wille

# 402 henne gäkka oc gabba, än näst ther äpther fastadhe hon i watn oc brödh fran hälga kors dagh om hösten, oc til paska dagh, oc thz giordhe hon i thry aar jämlika, oc likkawäl fik hon engha wanmakt ther aff til handa ärffuodhe ällar andra [àà 15v] andelika beskodilse, oc wndherstwndhom nar hon war i sin cella, som bygdher war mällan kyrkionar, oc tok nakra födho til kroppsens oppehälle oc styrk, togh ey annat wtan watn oc brödh, tha saa hon nakra aff gudz änglom när sik staa, i häloghom natwardhe, fran thy hon gaff wälsignilse til bordz oc til gracias wart läsit äpther maltidhena, oc saa hon som en skinande stegha staa op til hymelen, i hwilkom hälogha ängla oppforo oc nidherstighu, aff huilke syn hon fik swa mykyn hugnat, at henne wansmakadhe all wärldzliken kräselikhet oc enghen förgängeliken sötme kwnne likas widher thän lwstan som war i änglannas asyn ¶ Sanctus iohannes ewangelista, huilken cristi tiänirska mykyt älskadhe, syntes offta när henne staa, tha hon saat widh bordhet görandhes sina maltidh, i huilkens när waru, aff the gudelikhet som hon til honom haffde, kom i hennas siäl swa mykyn glädhi, at hon glömde mathen, swa at hon ey aat wtan ganzka lithet oc klent, oc aff then klena mathen fik hon swa dana drafft oc starkhet i sin likama, at hon [ey] behöffde taka maat i atta dagha, oc stwndom i xj dagha, ther äpther bleff hon fastandes ¶ Entidh äpther saa dana syn, bleff hon allaledhis fastandes, fran hälga torsdagh oc jntil pingisdagha, enkte ätandis, oc bleff likkawäl swa

# 403 stark til ärffwodhes, oc annat thz henne bordhe göra, sista daghen som thän första, oc haffdhe hon wilit ätha twem sinnom om daghen, hon haffdhe engaledhes thz förmat för än hon haffde kommet til sinne i gän aff the andelike synenne, til huilka hon war oppkipt ¶ Vndher stwndhom war tässen cristi älskerska oc tiänirska soffwandes mz cristo i häloghe tysto, i xxxv dagha, enkte ätandhes, oc ey häldher talandes nakot ordh, wtan at enast tässen ordhen, Jak will haffua ihesu cristi likama Jak wil haffua ihesu cristi likama, oc nar hon haffde honom wnfangit bleff hon alla daghana ther äpther i sötasta beskodilsom mz herranom ihesu cristo, än äpther fäm wikur förlidhna kom hon i gän til sin sinne, allom ther oppa wndrandes laat hon opp sin mwn, oc taladhe, oc tok til sik likamliken maat, oc thäs mera hon twingadhe sin kropp mz atherhaldh oc fast, thäs mera fetmadhes siälen i gudelikom bönom, Oc nar hon giordhe handa ärffwodhe oc hennas finghra toko rokken oc thenen, lagdhe hon för öghonen psaltara bokena, läsandhes gudhi sötha psalma, Oc ther mz bant hon sit hiärta til wan herra at thz skulle ekke sik skinghra til nakra fafängho oc onytteliken ärandhe ¶ Entidh nar gudz tiänirska war i sinne eghne kyrkio, som ligher widh kyrkiona som kallas oegnies, saa hon otalika händher wt räkta til sik, som the willo [àà 16r] nakot bedhas aff henne, tha wart hon wndrandis, oc stodh opp, gangandis til oegnies kyrkio, som fordhom moyses gik til tabernaculum i öknenne, nar han war twäkande i nakrom ärandhom, swa

# 404 gik nw gudz tiänirska til oegnies kyrkio, bidhiandhis ödhmyuklika gudh, at han wärdogadhis henne wndherwisa hwat the wt räkta händherna haffdho tydha, tha wart henne swarat aff herranom gudhi at händherna teknadho the cristna siäla som pinas i skärslo eelle, oc the bedhas hiälp aff thinom gudelikom bönom, aff huilkom theras pina matte faa lisa oc swalka, swa som aff nakrom dyrom smörilsom, hälga qwinnan haffdhe stwndom för then obegripelika sötman som hon haffdhe aff gudz beskadilsom glömt cristnom siälom i sina böner, oc stwndhom förmatte hon ey opplata mwnnen, oc ey häller nakot annat tänkt wtan oppa gudh, Om daghen oc nattena helsadhe hon iomffru mariam oppa bögdhom knäm, M oc C resor, oc är thzta wndherlikit oc ohörlikit at hon iämlika idhkadhe tässa äpther skriffna gudhelikhet i xl dagha, Först aff thäs hälga anda dygdh bögdhe hon sin knä säxhundradha resor ¶ Annantidh laas hon helan psaltaran standandis oppa sina föther, oc mällan hwan psalm las hon ängilsens helso aue maria standandis oppa sin knä ¶ Tridhia är at hon tryhwndrada resor widh hwart knäfal tok disciplinam sigh mz riis flängiandhis, sik siälffwa offrandhes gudhi oc iomfru marie, mz eth lanktsamt martyrium Oc mz the try ytersta slaghen fulkomnadhe hon oc stadhfäste thz som förra giort war, sik flängiandis swa hardelika, at blodit wtflöt owermattelika, Ther äpther giordhe hon fämtio knäfal, oc ther mz gudhi görandis fulkomlikit offer, Tässen gudz tiänist war ekke aff mäniskionnas krafft, wtan mz hälga

# 405 änglannas mz hiälp, som henne oppehöllo oc styrkto ¶ Hwat dygdelika krafft oc makt hennas gudelika böner i sik haffdo, thz wtrönto flere människior, sik til hwgnat, Oc iämwäl diäfflane sik til pino oc mothestandh, hwilka hon mz sina gudelika böner swa twingadhe, at the för hennas böner nödhgadhos komma til henna om hon wille, oc fly fran henne tha henne täktes ¶ Entidh hände at gudz tiänirska, äpther mykla waku oc andelikit ärffuodhe, lagdhe sik til hwilo oppa sänghena, syntes henne diäffwllen i manghom wanskapilsom, gnizlandis tändherna moth henne mz grymme wtsyn, oc bannadhe henne sighiandis, hwilas thu i hälffwitte mz os äwerdelika O at thu matte ther hwilas, thy at iak twinghas ey mindhre aff thinne hwilo än aff thino ärffwodhe oc gudhelikom bönom, Än hälga gudz tiänirska drogh mwnnen til löghe, oc [àà 16v] mz korssens tekn borth älte hon diäffwlen ¶ Entidh badh hälga gudz tiänirska sina böner til gudh för enne dödz manz siäl, tha wart henne swarat aff gudhi, bidh ekke för honom, thy at han är dömdher til hälffwittet, thy han fik sit bana saar i spärbräknigh, oc bleff dödher mz wslom dödh, oc är skepadher til äwärdheliken dödh ¶ Hälga gudz tiänirska aktadhe ekke om wtwärtis klädhabonadhen, thy waro henna klädhe medel matto, ekke hafdhe hon oc linneth klädhe näst köthet wtan en hwassan haarsäk, thz är haar klädhe, kiortillen war wllen oc hwither, oc mantillen mz samma lithen, enfallan oc fodherlösan, thzta war hennas klädhebonadher, oc mz honom war hon wäl nögdh, hon

# 406 haffde ey nakra nödh aff frost, thy at jnwertes ellen, aff gudz kärleke, oc aff them hälga anda, oc hälstz nar hon war i sith gudelika bönohaldh oc öffra tingannas beskadilsom, oc för samma sakena haffde hon ey likamliken eeldh moth nakro froste, thy at jnwertes eellen, huilken hon aff them hälga anda haffde, wärdhe henne swa, at aff hennas klädhom wtgik swether, sötasta lokt haffwandes som balsomus ¶ Tässen gudz tiänirska maria aff oegnies älskadhe mykyt rolikhetena oc tystona, swa at hon i nakon tima som war fran hälga kors dagh oc jntil paska, taladhe hon naplika eth ordh, wtan hyölt iämliket silencium, oc war the tystan gudhi swa täk, äpther thy som thän hälge ande oppenbarade, at hon war wärdogh jnga i hymerikis glädhi wtan alt purgatorium, hännas hiärtas glädhi kwnne hennas änlites clarhet ekke dölia, j wndherlike matoo tempereradhe hon sins hiärta moelikhet ällar söfftidelikhet, änlittens gladhskap oc hiärtans frögdh tempereradhe hon i nakre matoo mz änlittens blyghe enfalloghet, Sith änlite bögdhe hon moth iordhenne, hennas gangher war ödhmyuker oc moen, ällar saktmodhogher, all hennas krops rörilse waro aff them hälga anda begaffwat, at alle henne seandis oppfyltos mz andelike glädhi, wtgywtandis andelika taara, kännandis i sit hiärta ena wndherlika frögdh, oc wisto ey hwadan hon kom, at saa är sant bewisas thz mz eth ärandhe som här äpther skriffwas

# 407 ¶ Thz händhe om en dagh, at en hedherliken oc gudeliken herra, kalladher gwido, han war cantor i enne domkyrkio som kallas camarasensis, thenne domherran war lywffuer man, oc mykyt älskandhes renliffwis iomffrur oc gudelika qwinnor, gärna hörandes thera gudelika ordh oc andelika talan, oc haffde han för nakontidh warit til [àà 17r] taals mz tässe gudz tiänirsko, marie aff oegnies, oc fangit her aff mykyn andeliken hwgnat i sinne siäl, oc aktadhe han at sökia henne för samma saak skuld, Tok han mz sik til fölghes nakra mz brödher oc ey them wndherwisandhes sannelika hwart han wille, wtan sagdhe sik wilia gaa til en annan stadh, oc nar the kommo wt oppa wäghen ey lankt fran oegnies, tok herra gwido then wäghen som ledde til hälga qwinnonnas hws, Tha en aff hans mz brödher, huilken ey mykyt aktadhe andeliken ärandhe, saa herra gwidonem böia aff wäghenom, oc kwnne wndhersta hwart han wille gaa, sagdhe han til honom, O herra cantor, hwart haffwen i tänkt at gaa, hwi böghen i aff idhan rätta wägh, hwat wilin i tagha flygandis flwgor, ällar mz barnomen gripa flygandis fiädhla, oc flera annor löghis ordh sagdhe han, än thän hedherlike herran gwido, mz eth milth hiärta oc godho twlomodhe, gik sin wägh fram til hälogha qwinnonna, talandhes mz henne mangh andeliken hälogh ärandhe, aff huilkom han wnfik märkeliken andeliken hugnat

# 408 oc siälennas frögdh, Oc mädhan thzta giordhes, wart en aff hans mz brödhrom mykyt ängxslogher, oc gik til honom, manandes han at göra ända oppa sinne talan, oc skynda sik oppa wäghen, oc händhe at nar han swa taladhe fik [han] see oförthänkter hälga qwinnona wndher änlithet, aff huilko han wart bradelika oc wndhersamlika om wändher i sith hiärta oc sinne, som han haffde ekke warit samme mannen han förra war, oc tilkomo honom swa mykyn tara wtgywtilse, at i langha stwndh kwnne han ey gaa fran stadhen, ther cristi tiänirska war när warandhes, oc wille han gärna thz lönlikit wara än cantor gwido wndherstodh wäl hwat honom war hänt, oc gladdes ther aff sighiandis til honom samma löghis ordhen, som hin til honom tilföranda haffde förekasta, sighiandis til hans brodher, ganghom hädhan, äpther hwario töffwom wi, ällar wi borth köra flygandis flughwr, oc gripa flygandhis fiädhlar mz barnomen, Än hans mz brodher stodh länghe sokkandhes oc snoppandhes, owerflödhelika thara wthfällandes, oc sagdhe til cantorem, kära herra förlaten mik min broth, thy iak wiste ey hwat iak sighia skulle, iak matte entidh lära, thz iak förra ekke wiste, än i tässe hälge qwinnonne haffwer iak wtrönth hwat gudz krafft oc dygdh haffuer inbära

# 409 ¶ Entidh tha hälga gudz tiänirska förmatte ekke oppa kroppsens wäghna längher lidha thän heta kärlekxsens brändagha til gudh, i andelikom beskodilsom, wanskadhes hon i kroppen, oc nidherfyöl oppa sotta säng i swarom krankdom, thy at swa täktes mildhom fadher plagha sina dotter, [àà 17v] huilka han hiärtelika älskadhe, hennas händher oc arma samman slängdo sik som en cirkil, aff myklom wärk oc vee, för brystet sloo hon sik mz händherna, aff sywkdomen ther til nödhgat, Oc tha hon haffdhe swa länghe lighat, tha saktadhes krankdomsens krafft, oc kom igän til sinnet, oc widherquektes i kroppenom, loffwandis gudh, oc gaff sik iämsköt til waku, fasto oc alzskona kropsens stranghet, wnfangandes starkhetena aff herranom gudhi, oc ärwodadhe i andeliko ärwodhe, at mangha starkka människior skullo ey giorth tridhia delen aff saa mykyt ärffuodhe, som hon ensam giordhe

Sancta maria af oegnies war aff gudhi nadhelika begaffwat mz vij täs hälga anda gaffuor, Oc thy kallas hon fwl mz them hälga anda Först

# 410 haffde hon the gaffwona som kallas timor, Thz är rädoghe, thy at gudz räddoghe betzladhe oc bewaradhe hennas fäm ythra sinne aff allom syndhom, J hennas twngho war gudz räddoghe, om hwilkit hennas skrifftafädher bära henne withne sighiandis, at aff hennas mwnne hördho the aldrigh wärdzlikit ordh, ey minsta sillebam, wtan all hennas ordh waro mängdh mz tässom ordhomen ihesus cristus ¶ Vadhelikit är, mykyt brwka ällar nytia, ällar sik tilegna witherlika thz som orätwislika är afflat, som märkias maa i tässe hälge qwinnonne marie oegnies, aff hwilke scriffuat star i bokenne som kallas de apibus capitulo lxxvij exemplo sexto ¶ At tässen hälga modhren haffde största omsörgh oc warkwnnan ower cristna siäla, som pinas i skärslo elle, oc enkannelika ower sina eghna modher, henne sörgdhe hon mykyt, hwilka hon hoppadhes wara oppa nadhennas wägh, thy at hon gaff mykla almosor, oc liffdhe i toktelike höffwiskhet, äpther thy som människiom syntes oc almänneliken wärldennas sidhwänio är, likkawäl räddes hon thy at dywpe ärw gudz lönlika doma, Oc thy badh hon gudh idkelika, oc mykyt jnnerlika, at hon matte wisselika faa wetha i hwat stadhga hennas modhers siäl war ¶ Nar hon haffde her om mykla thara wtgutith i sina gudelika böner, hände entidh tha hälogha modhren saat i kyrkionne, hörandis mässo, wart hon bradhelika om slaghin aff myklom fasa oc räddogha, oc saa hon när sik standa en mörkan andha, oc giordhe hon snarlika för sik hälga korssens tekn, oc iämsköt skildes fran henne

# 411 aldher räddoghe, oc taladhe hon sidhan dristelika til mörka skuggan, manandhes honom om ihesu cristi dygdh oc makt sighia haa han war, tha swaradhe andhen sighiandis, jak är thina modhres siäl, Dottren spordhe hwru mz henne war stält, Siälen swaradhe illa är mz mik stält, oc thina böner kwnno mik enkte hiälpa, thy at hälwittes [àà 18r] häktisle jnne halla mik äwerdelika fördömdha, Dottren thzta hörandes, wengadhe sik storlika sighiandis mz graat awi, awi mik, o min modher, för hwat saak äst thw fördömdh, Siälen swaradhe, jak war oppfostrat oc liffdhe aff thy som orätwislika war fanghit, oc illo fangho gozse, oc falske köppslaghan, oc okker, oc mith samwit sagdhe mik thz wara illa giorth, oc iak wille thz enkte akta, ällar thz i gän giffwa, huilkit illa afflat war Oc egh häldher wille iak nakot sköta, hwat mine wndherdana ällar tiänara mothe gudhi giordho i mino hwse, wtan gik iak wärldenna krokotta wägha, tykkiandis owördhelikit wara, at böya min footspor aff minnas föräldra wäghom, Jak försmadhe oc wanälskadhe them som mik straffadho för mina orätwiso, oc wille them ey höra Oc ey häldher haffde iak nakon angher ällar idhroga för mina wranghet oc liffdhe thy iak ofruktsamlika, oc ther mz förtappandes alla mina wälgärnigga, oc hymerikis glädhi, oc bliffwer äwerdelika förtappat, Oc nar siälen haffde thzta sakt, borth hwarff hon aff dottrennas asyn, Än gudz tiänirska owertänkte gudz rätwiso oc siälennas ordh, oc gudz wilia, sörgdhe hon ey nw ythermer tässa siälennas fördömilse, thy at gudhi

# 412 ärw alle doma wndher giffne, oc bleff gudz tiänirska gudh loffuandes oc ärandes för sina rätwiso ¶ Ther äpther nar thenna hälga qwinnan war i spettalen willembroth, oc wille sik wndherstundom nakot redha til kost, lät hon hänta sik gräs oc yrther i skoghen oc ödhemarkom, hwar ey nakot saat war, wtan siälfft oppwäx aff iordhenne, sik til kaal ällar födho, rädhandis altidh at henne skulle nakot komma til kost, huilkit ey ware rätwisleka fangit, oc sammwledhes räddes hon ätha aff spetalens maat, ällar thera almoso, twäkandis om almosan ware all giffwin aff wälfaghna gozse ¶ Mykyt hetelika war oc tässen gudz älskerska opp tändh i ihesu cristi kärlek til sannan fatikdom, at hon wille näplika när sik behalla ällar bewara thz hon siälff allaledhes haffde widhertorfft til, O thy haffde hon aktat entidh fly lönlika til okwnnokt folk, fran sinom egnom frändhom oc wenom, oppa thz at hon thäs häldher maghe faa tilfälle at tiggia sina bärnigh oc sit brödh för hwars manz dör ällar porth, än hon wart i thz ärandhet förhinddrat, oc henne wart thz förtakit ¶ Hennas skrifftafadher bödh henne entidh wndher lydhno sighia, om hon astwndadhe nakontidh loff ällar priis för sina gudelikhet, ällar fik i sit hiärta andelik frestilse begärandes täknat aff människiom, hon swaradhe sighiandis, allan wärdzlikan priis, rosn oc förgangeliken [àà 18v] hugnat war mik wtskwtin aff mith hiärta, oc är mik altidh styggeliken, oc enkte är mik söth ällar hwgnelikit tänkia oc skodha, wtan äwerdelika tingannas godhet oc ihesu cristi kärlek

# 413 Cristi älskerska haffde ey atenast sik til dygdha ökilse aff them hälga anda räddoghans gaffwo, wtan hon haffde oc iämwäl the gaffuona, som kallas pietas, thz är milhet, thy at hon war redhoboen til alla milhet, hon aktadhe oc omsörgdhe aff alle sinne förmagho allaledhis fulkompna alla miskundhsamlika gärningha, oc ower alt war hon omsörgiandis, at thiäna sywko folke, oc när stadh wara them som drogho til dödhen, oc them som dödhe iordhados, ällar dödhe baros til graffua, oc i tässom dygdha idkan fik hon mangh oppenbarilse andelika aff gudhi ¶ J clostret oegnies war en syster, huilken fordhom warit haffde i wärldenne en änkia, Tässen systren wart krank, oc drogh til dödhen, oc war oppa thäntidh cristi älskerska i sinom cella, oc warth henne oppenbarat, at otalike diäffla stodho widh kranka systrennas sängh, haffuandes grymmasta leona lywdh Conuentz systrana swngho ower henne officium som sidher är ower dödha, menandhes henne wara aldzstingx dödha, oc enkte witandis aff dyäfflomen, oc tha kom gudz tiänirska löpandis, swa som glömandis at hon war qwinköns, oc satte sik manlika oc dristelika mothe diäfflomen mz sina heta gudelika böner, oc iämwäl slogh hon mothe them mz sinom mantil, them borth driffwandhes som andhra flughor, Än the orene andha stodho mothe henne ilhärskelika wiliandis wäria oc wndhersla sik the siälena, Hälga gudz

# 414 tiänirska skodhandis diäfflannas ilhärdzsko oc stora dirffwe, gat ey längher witith pukannas orolikhet, ropadhe hon tröstelika til herran ihesum bidhiandis honom om hans millasta blodh, huilkit han wtgöt för wara atherlösn skuld, hiälpa sik mothe the omilla diäffla, Ey willo diäfflane alzstingx wnfly, wtan samman lagdho mykla ilfwndoghet mothe siälenne, Tha cristi tiänirska thzta saa, tok hon dirffwe oc tröst aff them hälga anda, talde til herran ihesum sighiandis, O herra ihesu criste jak säther mik i lyffte för tässa siälena, än tho at hon syndat haffuer, tho likkawäl haffwer hon sik för sina syndher skrifftat, kan oc swa wara, aff nakre glömsko, at hon haffwer nakot förswmat, tha haffwer thu än lefft henne timan til näffst oc bätrilse, än tho at hon förma nw ey tala, Oc widh tässen ordhen borth blydho diäfflane allaledhes mz skam oc blygdh, oc hälga ängla nalkades sänghenne ther kranka systren laa, oc cristi tiänirska gaff gudhi loff oc tak för sina nadh, oc kom til sin natwrlika siin i gän, oc tok sin mantil opp ther hon strit haffde [àà 19r] mz diäfflomen, oc gik i sin cella mz gudelike blywghet, ther sik jnnelykkandhes i langhan thima, sik öwandhes i andeliko ärffwodhe oc gudhelikom bönom ¶ Ey mykyt lankt ther äpther, om sanctorum petri oc pauli högtidh, war gudz tiänirska mykyt omsörgheliken om the siälena som hon gik i lyffte före, rädhandis i hwat stadhga hon war, tha syntes sanctus petrus apostolus, kwngörandhis henne at siälen, för huilka hon loffwade, war i hardasta purgatorio, oc sagdhe sakena, för

# 415 hwilka hon ther pintes, Eth war at hon mykyt hetelika haffde älskat wärldena oc henna wällust, nar hon i wärldenne war, Oc ledh the siälen hardasta köldh, thy hon war slyo oc laat oc kaldh i gudz kärleke oc dygdhosammom gärninghom, Oc hardelika pinadhes hon för thz, at hon i wärldenne haffdhe glömsklika oc flatlika opfostrat sin barn, oc ey aghat sith tiänisto folk, oc mykyt haffde hon oc siälff mera drwkkit, än henne behoff giordhis, oc i klädhomen haffde hon warit owerflödhog, oc för thz ledh hon swara pinor ¶ Nar mildha cristi tiänirska thzta hördhe, lagdhe hon sik til stora omsorgh at hiälpa henne, thy at aff hennas barndom war henne mykyn mildhet oc omsorgh ower cristna siäla som pinadhos i skärslo elle, mz gudelika böner oc almosom, oc hwat hon siälff förmatte ekke göra, tha oppwäkte hon andra til samma milhetena ¶ Annantidh händhe at en gudeliken änkia, huilken laghsamlika i mangh aar haffde gudhi tiänth, oc oppföth sina dötter i gudz räddogha, them idkelika lärandes, hwru the skullo gudhi tiäna, oc i sin renlek gudhi bewara til sin dödh, tässen godha qwinnan wart krank, oc drogh til dödhen i spettalen som kallas villembrath Tha saa cristi tiänirska iomffru mariam när henna sängh standandis, haffwandhes som en flughu fläkt i handenne oc fläktandhes oppa hennas brändagha oc lenadhe han oc swalkadhe nadhelika, Oc nar siälen wille wtgaa aff kroppen syntes en stoor diäffla skari moth huilkom wordho mangha böner läsna, oc orena andhana willo ey täshäldher borth fly, för än hymerikis

# 416 portarius sanctus petrus apostolus kom mz korssens baner, oc tha borth flydho the mz blygdh, än nar the godha änkian war dödh, tha saa cristi thiänirska iomfru maria kommande mz otalikom hymerikis iomffrum, skikkadha i twa chora sywngandis gudz loff mz sötaste hymmelske röst, Oc nar prästen giordhe officium ower liket som want är, Tha saa cristi tiänirska höxta prästen ihesum cristum kommandhe mz en otaleken skara hälga manna aff hymerike, lyktandes ällar fwlkomnandes officium mz prestenom, oc saa oc hördhe tha cristi tiänirska hwru wndhersamlika, oc mz sötasta loffsangh, öffra kyrkian som är hymerikes borghara loffuadho gudh, oc nidhra kirkian, som är cristna människior, swaradho i sinom loffsangh, [àà 19v] Oc nar dödhe kroppen war iordhader tha syntes siälen cristi tiänersko än hindhras i purgatorio för nakra syndher, hwilka ey waro alzstinges rensadha, som war för nakor obetaladh gäldh, om hwilken kwnnogh giordhes hennas dotter, oc lät hon them snarlika betalas, Oc nakon lithen thima ther äpther syntes the siälen gudz tiänirsko clar oc skinandhe som clarasta stiärna, oc war tha gangandes til hymerikis frögdh oc glädhi, oc syntes siälen haffwa liffsens bok i sinom handhom, oc höxste mästaren ihesus cristus hennas läramestare ¶ Iblandh människior är gäfft oc genast, at först wnsätia oc hiälpa kroppenom om han är sarghader ällar skadder, likkawäl oc sannelika är tilbörlikit mykyt ytherlikare, at wnsätia oc hiälpa siälenne om hon är i nakre nödh

# 417 stadh, her aff gifs eth exemplum, thz är en äpthersyn, aff sancte marie oegnies, hwilken altidh war blidh oc gladh, oc altidh haffwandes hiärtans frögdh aff himerikis glädhi, oc aff thäs hälga anda rörilsom oc närwaru, Än tha hon förnam nakors wadha til siälenna händha, som war at nakor fyöl i dödhelika syndh, ällar nakor siäl war i porgatorium kommen, tha wart hon sörghiandes ower matto, swa at iak mz gudz nadh oc hennas hälaghetz orloff straffar henne för hennas owermatto graat, oc pinlika omsörgh hon sik maat ällar sömpn, ällar nakon kroppsens hugnat, ällar widherquekkilse, wtan häldher största sörgh oc qwidho, som the qwinna som barn skulle födha ¶ I them thimanom händhe at en renliffwes brodher aff sancti bernardhi ordhon, oc war mykyt menlös oc gudeliken man, än skälikheten oc mattan brast honom, han menthe mz gudelike beskadhan förwärffwa menlösonnas stadhga, som adam haffde för än han syndadhe, her om giordhe han sik mykla twangh, i fasto, wakw, mykle läsnigh oc thaarom, han mente oc kwnna liffwa wtan nadhelika syndh, oc nadhelika syndher räknadhe han wara dödhelika, oc aff sinne eghne dygdh wille han förmena tilkommande tanka, nakra reglonna pwncta wille han styra äpther sith sinne, mz sinne krafft, oc mz godhgärninga förskulla hymerike wtan gudz nadh oc miskundh, oc mykyt annat giordhe han, som enbändogha människior plägha Naar hans abbote thzta förstodh, wiste han wäl, at han kwnne honom enkte wika aff hans enbändoghet,

# 418 sändhe han thän brodhren til sanctam mariam oegnies, at hon skulle bidhia til gudh for honom, Tha brodhren kom för henna asyn, badh hon herran gudh för honom mz gratandhes thaara ganzska jnnerlika, oc händhe iämbrat eth wndherliket ärandhe, Thy at then samme brodhren [àà 20r] som hon badh före, redde sik til mässo, oc nar han laas Confiteor som want är, oc han stodh än i sina böner, wart hon warsse at widh hwart ordhet han laas i confietor, syntes smaa swarta stena wt falla aff hans mwnne, aff hwilko cristi tiänerska wndherstodh, at wanhopsens ilhärdzska oc enbendoghet, oc dröffuilsennas swarthet owergaffwo tha mwnken, oc hon takkadhe gudhi, oc mwnkken wart fräls aff sinom dröffwilsom

¶ Ath människian wnfly thz som onth är, aff räddoghans gaffwo, oc gör thz som goth är, aff mildhetzsens andha tha är än människione widhertorfftokt en thäs hälga anda gaffwa som kallas sciencia, thz är weet ällar beskedhelikhet, at människian haffwe en warnagla i sinom gärningom, wetandhes hwar görandes ällar latandhes är, Oc thy täktes lywsens fadher, som är gudhfadher, opplysa sina älskelika dotter mariam oegnies mz wishetzsens gaffwo, at hon aff thäs hälga anda smörilsom, som läre människiona aff allom tinghom, at hon matte mz snille skälikhet wetha hwat görandes ällar latandhes är, oc haffua salteth,

# 419 thz är beskedhelikhetena, i allo sino offre, Thy at ondh tingh nalkas offta godhom, oc händhe thy offta, at nar man menar wnfly ena last, tha faldher man wti ena wärre, Oc thy begaffwadhe herran gudh henne mz wiishetennas nadh ällar anda at hon war som en prophetissa, wetandhes the tingh, huilken ey än skedh waro ¶ Naar nakre til henna kommo, wiliandhes wetha hwat hända skulle, tha war mz henne aff gudhi giffuit, at som en sakt haffde, gak til then, thy han spör ey aff förwiti, wtan aff sanne tarff, war oc annars, tha sagdhes henne at hon ekke gaa skulle ¶ Händhe entidh at cristi tiänerska nar hon war i oegnies kom henne i hoghen, wilia sökia ällar withia nakra sina wtkorlika wener i willembroth, oc nar hon war i wäghenom hemgangandis til oegnies gik hon gönom en by som kallades mielle, oc nar hon war framganghen om then byn, kom henne i amine the stora oc groffwasta syndher, som ther bedriffws aff ther jnbyggiandes folke, mothe gudz budhordhom, tha fik hon i sit hiärta stora sörgh oc mykla wredhe mothe them syndhomen, som ther giordhos mothe hennas kärasta brudhgomma, ihesum cristum, oc i the ängxlonne beddes borth skära hwdhena aff fothomen som throdho ällar gingho oppa the iordhenne ther the syndenar giordhos mothe henna skapara, hon ey atenast haffde sorgh i hiärtat wtan iämwäl wille hon lidha likamlika pino i kroppen ¶ Cristi tiänerska maria oegnies älskadhe them mykyt som predikadhe mothe syndenne, oc thäs hetelikare

# 420 the predikadho, thäs meer älskadhe hon them, Oc naar the gingho aff predika stolen, pläghade hon omfämpna theras föther, oc them mz wördhnigh ödhmyuklika kyssa, Oc nar the som predikat [àà 20v] haffdo, wndhestundom gömdho sik oc löntho för henne, wart hon mykyt sörghiandes ther aff, at hon ey wärdogh war kyssa theras föther, mz mykolm tharom, fasto oc gudelikom bönom ärwodade oc möddhe hon sik när gudhi at hon wärdhog wardha matte at predika moth syndenne, än för thy at hon wäl wiste, at hon ey siälff matte bruka thz ämbethet i the hälge kyrkio, astwndadhe hon aff gudhi at hon matte faa en prest som thz ämbethet matte göra oppa hännas wäghna huilket oc händhe, thy at gudh opwäkte henne en enfallan gudeliken man, oc tha hon honom wnfik, förwärffwadhe hon them mannenom brigdho, oc styrk oc drafftoghet, til alzskona andelikit ärffwodhe, oc hon äpther gudz wilia gaff honom ordhen, huilken han predika skulle, gudh til ökte honom nadhena, oc hon til ökte gudelika böner, läsandhes honom til andeliken styrk, hwantidh han predika skulle, c Aue maria, oc wart för hännas tilskyndhan stoor oc mykyn frwkt oc siäla gangh i blandh cristna människior

¶ Nw för then skuldh at dygdeliken mäniskia bliffwer ey wtan frestilse, är henne widhertorfftogh

# 421 the hälga andas gaffuo, som kallas fortidudo, thz är andelik starkhet, Oc thy til ökte miskwnnennas fadher sinne dotter marie oegnies fiärdha dyra stenen, som är andeliken styrk, til hennas kronos ökilse moth alzskona frestilse oc mothegangh, at hon skulle ey wanzskas aff frestilsanna mykylikhet ¶ Thz händhe entidh at gudz tiänirska qwaldhes mykyt aff enne soth ällar krankdom, som kallas paralisis, thz är tha människian wardher nwmmen, ällar borth takin i nakon kropsens deel ällar lidhamot, inuertis ällar wtwertis, aff the sottenne twingadhes tässen hälga gudz tiänerska, En gudz wen, som war oc hennas hemeliken wen, kom en tidh til henna nar hon swarlika twingadhis aff the sottenne, warkwnnadhe han henne, oc gik i eth hemeliket rwm, hwar siällan pläghade nakor komma, oc badh jnnerlika til gudh för henne, oc böriadhes henna twangh oc wee dagha taka lisa oc saktas wärken, Nar cristi tiänerska thz förnam, wiste hon i andanom sakena oc kalladhe til sik sina möö, sighiandis til henna, gak til thz rwmet som iak tik sigher, ther finner thu swadana en man, sigh honom, at han atherwändhe at bidhia för mik, thy at hans läkedomber, thz ärw hans gudelika böner, ärw mik meer til skadha än gangh, hon wiste wäl at kropsens frögdh är siälenna sorgh, Her oppenbaras andeliken starkhet, huilka hon aff gudhi haffdhe i sinom dröffuilsom Tässa starkhetena haffde hon ey at enast i likkamlikom dröffuilsom, wtan iämwäl i allom kropsens frestilsom, oc jnuertes i siälenne, thy at aff sin barndom haffde hon sin likama wndher agha, oc

# 422 dödgadhe han moth altzskona synda kön, swa at hon ey kändhe nakor minsta rörilse til nakra [àà 21r] syndh, nw i mangh aar, oc war hon nw i blandh männeskior haffwandes sadana tryghet, at hon fwlkomlika throdhe, at alla människior haffdho swadana menlöso som hon haffdhe, oc räddes thy ekke wndherstwndom wara i blandh folk ¶ Entidh kom til hennas en hennas hemeliken wen, oc som the gudelika mällan sin taladho om nakon andeliken ärandhe, händhe at han aff gudelikhet oc rene akt tok hennas handh, oc trykte handena nakot hardelika, wtan alla orena förakt, tho kände han i sik aff människios wanskilsom nakor rörilse, togh aldra minzsta, oc kallas swa dana rörilse i skrifftenne primus motus, thz är första rörilsen, oc i the är enghen syndh, än hwat honom händhe, wiste häloga cristi tiänerska alzenkte aff, Tha hördhes en röst när them sighiandis, Noli me tangere, The röstena wndherstodh ekke häloga qwinnan, än mannen wndherstodh henne, än gudh som mildher är, wille ekke göra them gudelika mannenom blygdh, i hälga qwinnonnas närwaru, wtan häldher göma oc bewara hennas renlek, som honom jnnerlika älskadhe, oc näffsa then som wadhan sik tilskundade, Oc thy nar häloga qwinnan sagdhe sik ey första röstena som sagdhe, Noli me tangere, han som henne rörstodh, ther äpther tok sik bäther til wara, Takkandhes gudhi som wiste hans wanzkelikhet, oc wille ey togh honom oppenbara för hälogha qwinnonne

# 423 ¶ Fämpte thäs hälga andas gaffua kallas Concilium, Thz är radh, gudelik människia skal haffwa förtanka oc radh i sinom ordhom oc gärningom, Swa haffde tässen hälga cristi tiänerska, maria oegnies, än thy at hon war mangfalleka aff gudhi begaffwat mz the hälga andas nadh, oc mykyt opplyst i the häloghe skrifft, likkawäl aff the mykle ympnoghet hon haffde aff ödhmyuktenne, at hon skuli ey synas wiis oc sniäl, i sinom öghom, tha nidherbögdhe hon sik i sinom sinnom, spöriandhes radh aff andhrom, oc widhersagdhe sik siälffue ¶ Manghe waro hennas hemelike wener, hwilke wäl wndherstodho hennas gudelika snille, oc offta wthrönt haffdo at gudz nadh war fulkomlika mz henne, oc thy willo the aldrig slaa oppa nakot högmäles ärande wtan mz hennas witu oc radh, oc wndherstwndom nar hon war aat spordh om nakot, thz hon tröste ekke swara til, tha gaff hon sik til gudelika böner, oc wnfik aff gudz jnskywtilsom thz hon swara skulle, ¶ En gudeliken man som war sancte marie oegnies andeliken wen han haffde rikedoma i medelmatto, oc lät sik wäl aat nöghia, han war ey gärna i nakre samqwämdh för rolikhetena skuld, huilka han mykyt älskadhe, oc allena tiänthe han gärna gudhi, Thz händhe at en mäktogher wälboren man wart begärandes thäs enfallogha manzsens tiänist, loffwandes honom dyr klädhe oc högha hästa, oc mykyt annat goth, om han wille wardha hans

# 424 [àà 21v] gardzmästare ällar fogotte, styrandhes alla hans äghodela, Enfalloghe mannen spordhe her om radh hälga cristi brudh, tha badh hon sina gudelika böner til herran gudh, oc iämsköt opkipthes hon i andelika syn, oc sidhan swaradhe hon sighiandes ¶ I thzta ärandhet, om huilket thu mik spordhe, saa iak til til redhas en storan häst, oc han gnäggiadhe högth, wändandes sik til grymma hälffwittet, oc syntes här hästen eth stort dyäffla stiim, Oc thy radher iak tik at thu bliffwer ther thu äst tilkalladher i thinne enfalloghet, at thu ey skuli ophöghias i högfärdhenne, oc wardha swiken i diäffwolsens snarom,

J sadana dygdha prydilsom war iherusalemps dotter, thz är maria oegnies, prydh, oc mz thäs hälga andas gaffuom oplyst, oc ren giordh i sith hiärta aff wndherstandilsenna gaffuo war hon omgangandes i hymerikis heme, opkipt andelika, standandhes i högxtha iherusalems jnbyggiara asyn, som liffwa i äwerdheliko liffwe, i glädhinnas sötma, gangandes thäs stadzens gatur, sökiandhes äpther then hennas siäl jnneleka älskar, nw frögdandes i bland hälga sötasta lilior, som ärw hymerikis iomffru chora, nw widherqwekiandis sik i blandh wällwktandes martyres roser, offtha wälfagnadhes hon wördelika aff hälga apostolannas

# 425 samqwämdh, altidh tilfögdh häloga änglannas skara Oc nar hon mz gladhom hogh haffde kring gangit alla paradys städher, oc hennas siäl gik sakteleka, tha fan hon then hon hetelika älskadhe, oc hwiltes i honom rolika oc sötelika, oc nar hon saa i liffsens bok, tha wndherstodh hon mykyt i them hälga anda, huilket hon, sidhan [hon] til sik i gän kom, oppenbarlika taladhe, som prophetissa, här aff händhe, at hon try aar sagdhe thz för än thz skedhe, at cristne män oppa sik togho korsset stridhandhes moth hedhniggom oc kättarom, hwilke i them timanom skadelike waro cristno folke, I thenna tidhen waro swa hennas ordh, Jak saa mykyn almogha samnadhan, oc rödh kors nidherfalla ower han aff hymlenom, oc saa iak hedhningana dräpa the cristna, oc otaleka ängla frögdhandes när standha them som dräpne waro, oc oppföra theras siäla i hymerikis glädhi wtan skärsloeldz pino, J samma thiman saa cristi tiänirska en man hwilken oppa sik takit haffdhe korsset, än han haffde ekke wtfarith oppa wäghen, thy at han hindradhes aff starkom sywkdom, oc drogh til döghen, oc som han war widh thz ytersta, saa hon otaleka diäffla komma, oc gräselika rytha som grymmasta leon, oc förekasta mannenom marghskona syndher oc swikfulla snaror, oc som diäflande willo nw gripa siälena, tha saa cristi brwdh eth kors nidherkomma ower han aff hymlenom, oc hon badh för honom, aff huilko diäfflane alle borth flydho, oc mannen bleff frelster fran diäfflenom, än tho at han ekke fwlkompnadhe sina reso moth

# 426 [àà 22r] kättarana, likkawäl aff gudz nadh oc godhom wilia minskadhes honom en stor deel aff the pinonne honom bordhe lidha i purghatorio, äpther thy som cristi brudh wart oppenbarat ¶ Naar prästene som gudelikit liffwerne haffdo, mässadho wärdhelika oc gudelika, saa cristi brudh änglana staa när them mz blidho änlete oc mz mykle frögdh, them tiänandhes oc them skadhandes mz millo änlite, them wördhnig görandhes mz store aatwakt ¶ En gudeliken klärker haffdhe entidh mässat i hennas närwaru, oc badh kärleka för henne til gudh, aff huilko hon alz enkte wiste, oc nar mässan war lyktat, taladhe cristi brudh til klärken sighiandis, tässen mässan i nw läsit haffwen, hörer mik til, thy iak saa ena wänasta dwffuo nidher komma sätiandhes sik oppa idhart hwffudh, oc hon swa som flygandis wt räkte sina winga til mik, Mz hanogxdrypandhe gaffwonne, som är thäs hälga anda, begafwadhe henne gudh i sinne milhet, henne oppfyllandes mz wisdomsens oc wndhersandilsenna gaffuo, swa at hennas hiärta altidh wistas widher hymmelska tinghen, oc gudh siälffuan, hwar hennas tanka ordh oc gärninga toko sötma oc fetma mz dyrasta smörilse, aff them hälga anda, oc thy war hon mildh i hiärtat, söt i twnggonne, lyoff i sinom gärningom, oc som drwkkin i sin kärlek, Händhe oc wndherstundom at hon i tre dagha laa opkipt i andelike syn, oppa sinne sängh sötelika sik hwilandhes oppa brudhgommans arme, oc aff them lwstelikasta sötmanom tykte henne the three daghana ey wara wtan ena minzsta stwndh, nar hon til sin sinne

# 427 i gän kom, Wndherstwndom syntes henne i andelike syn haffua sin brudhgomma ihesum i sinom fampne, trykkiandes han starkleka jntil sit hiärta, oc mz wtflytandes tharom honom bidhiandhes flerom sinnom komma til henna i gän, Wndherstwndom syntes henne haffwa ihesum cristum oppa sit bryst som eth spät barn mällan sina spena lighiandhis, huilken hon trykte til sik starklika, at han skulle ey aff nakrom synas oc borth takas, oc thy wille hon honom swa dölia ¶ Stwndhom tykte henne haffwa ihesum som en matteliken pilt, oc sötelika honom kyssa oc leka mz honom ¶ Stwndhom syntes henne herran ihesus i liknilsom, som eth wänasta lamb, standandes säffleka widh hennas sköt, oc stwndhom oppenbaradhes sik millaste iomfrwnna son ihesus henne til hoghswalilse, som skinandhes dwffua, oc stwndhom som en lwsteliken wädhur, haffuandes i änlithet ena brinnandhes stiärno, gangandes kringh kyrkiona, sökiandhes oc lysandhes them som han älskadho I allom ihesu cristi högtidhom oppenbaradhe sik ihesus cristus sinne brudh marie oegnies i liknilsom, äpther thy som högtidhen wt kraffde ällar sik skipadhe, ¶ Om ywla dagh syntes henne ihesus som spät barn, sywghandis sinna millasta modher jomffrulika spena, ällar [àà 22v] som klenasta barn liggiandhes i waggo, oc äpther margfallogh cristi skipelse i sinom oppenbarilsom, swa war oc marghfallog frögdh oc gudeliken sötme i brudennas siäl, ¶ Om kyndelsmässo dagh saa cristi brudh i andelike syn, hwru iomffru maria offradhe sin sötasta son i mönstret, hwru sanctus

# 428 symeon tok barneth wördhelika oppa sina arma, aff hwilke syn brudhen wnfik mera glädhi oc frögdh i sinne siäl, än hon haffde likamlika ther warit när stadh, oc lywset som bars in processione, nar thz länghe haffde warit wtsläkt, fik thz bradhelika sina clarhet i gän, gudhi thz optändandes ¶ Om langha freadagh oppenbaradhe sik cristus sinne brudh som hängiandhes oppa korsset, än siällan oc ey offtha oppenbaradhe han sik henne i sinna pino liknilse, thy at hon haffdhe näplika thz orkat lidhit, wtan hiärtat haffde riffnat aff otalike sorgh, ¶ Swa optha nakar stoor högtidh til stwndadhe, tha kände hon stora glädhi i sinne siäl aff the tilstwndandhe högtidhenne attadagha för än högtidhen kom, oc nar högtidh tilstwndadhe aff nakrom helgom manne, bodadhe thän samme hälge mannen cristi brudh sina tilstwndandhe högtidh, oc om siälfwan högtidhes daghen kom thän hälghe mannen i gän til henna, mz otaleket sälskap aff hymerikes rike, henne hogxswalandes mz osighelike glädhi, oc än tha at wndherstwndhom henne enkte sagdhes aff nakrom hälgom daghom, likkawäl kändhe hon i sinne siäl aatskilnat mällan hälga dagha oc sökna, Thy at hälga dagha smakadhes hennas siäl mykyt sötelikare än sökne dagha ¶ Sanctus bernardus the hälga kyrkios kännefadher, oppenbaradhes entidh cristi brudh, som han haffdhe twa wingha, huilka han wt räkte ower henne oc tykte henne at hon langhan tima sat när honom widh grindena i kirkionne, oc spordhe hon aff honom hwat the winghgana haffde tydha, han swaradhe

# 429 sighiandis, at thän dywpe kännedomen som han skreff oc lärdhe människiom i iordherike, war honom aff gudhi giffwin oc kom i hans wndherstandh som flyghandhes aff hymelenom, oc thz teknadhe winghana ¶ Entidh syntes cristi brwdh en prester gudelika mässa, mz gratandhe tharom, tha syntes henne som en huitasta duffua stodh oppa prestens skulrom oc en klarasta källa wt lopp ällar wtran aff skulromen, oc täslikes saa wndherstwndom iomffrunna son ihesum i smaaswens liknilse mz största skenaktoghet staa när karet, i huilket cristi likame pläghade läggias, som kallas monstrancia ¶ Entidh sancte marie oegnies när warandhes kom eth spät barn för kyrkiodörena, huilket som skulle cristnas, oc nar presten brömsignadhe thz, saa hon diäffullen mz store blygdh gaa wt aff barnet, oc nar barnet döptes saa hon then hälga anda nidher komma aff hymelen i barnzsens siäl, oc otaleken ängla [àà 23r] skara när standha döptho barneno ¶ Idhkelika saa cristi brudh i them hälga anda, at tha prästen ophögdhe wigdhan ihesu cristi likama eth wänasta pilta barn när standha prästenom mz otalekom hälgom änglom, oc nar prästen haffde oppnöth sacramentet, saa hon herran ihesum cristum, bliffwandhes i prestens siäl, oc mz store clarhet siälena opplysandhes, än tha ondhe preste the mäsasadho, saa hon herran ihesum cristum gaa fran them, som han wredher warit haffde, oc theras siälar bliffwandhes i styggelikasta mörke ¶ Nar kranka människior toko sina ytersta olnigh, händhe stwndhom cristi brudh wara när stadda,

# 430 oc tha saa hon andelika herran ihesum när warandhes, oc miskundhsamlika styrkkiandhes thän krankka, borth ältandes diäfflana, oc rensandhes siälana

Här sigx hwru sancta maria oegnies cristi brudh oc dotter skeldes fran tässa wärldennas ysäldh, oc kommandes til oändelika glädhi

Nw är wethandhes at hälga qwinnonas ythersta soot i tässe wärld begynnadhes om iomffru marie anunciacionis dagh, oc bleff stadhelika til sancte iohannis baptista dagh, oc i thenna langha thiman tok hon engha födho ällar thz som mather war til sik meer än xj resor, oc tho ganzska lithet hwantidhen, altidh syntes hon gladh oc mz frögdh, oc mz glädhi bidadhe hon sins brölöppes affgangh oc ytersta tidh, Oc nar dödzsens thime nw nalkadhes, begynnadhe hon sywngha mz clare röst oc höghe, oc hyölt hon then loffsanghen wtan atherwändho i thry dygn, badhe nath oc dagh, sywngandes gudhi til loff sötasta canterlenar, aff siälffwom gudhi, iomffru marie, hälgom änglom, oc androm hälgonom, aff the hälge skrifft, oppa riim sangh hon mz sötasta nothor, oc som henne syntes, kom en ängil til henna aff them chorenom som kallas seraphin, wt räkkiandhis ower hennas bryst sina wingha, oc tha wart enna handa sötasta sangher jngwthin i hennas siäl, hwilken hon saangh lättelika wtan mödho, oc thän sanghen war osighelika lwstogher, hwilken sangh manghe gladelika

# 431 hördho, än faa waro the som honom wndherstodho, The hälga cristi brudh taladhe om mangh lönleken hymerikis tingh, I blandh annor ordh sagdhe hon, at änglane haffdo sin wndherstandilse aff the hälga trefalloghetz lywse, än häloga siäla i hymerike haffwa sina frukt oc frögdh aff lywset som skiin aff ihesu cristi mandome, För sanna wisso sagdhe hon stadelika at äroffuller iomffru marie likame är klädder mz äwerdelike äro, i hymerikes rike ¶ Item sagdhe hon at the kroppana, som oppstodho mz herranom ihesu cristo, ärw kläddhe jn äwerdelike clarhet ¶ Item sagdhe hon at them hälga anda täkkes i thz nämsta sökia the hälga kirkio, thz är cristendomen, ytherlikare än want är, sändandes hälga ärbethes män, hwilke fruktsamme skulu wara siälomen, thz är hälga predikara, huilke mz sin kännedom skulu oplysa en storan deel aff wärldenne, huilket nw menas aff manghom wara fwlkompnat, mz tässa twa ordinibus sanctorum dominici oc francisci ¶ Item [àà 23v] sagdhe hon at herran ihesus gaff sancto stephano thän hälga apostolen sanctum paulum för wenlika gaffwo, huilken sanctus stephanus nar han stenkadhes kalladhe paradysi rosen kranz ¶ I hennas langsamma krankdom oppenbaradhe sik henne idhkeleka herran ihesus cristus, iomfru maria, sanctus petrus apostolus oc hälga ängla, huilke henne sötelika hogxswaladho, Aff lekamlikom mathe gath han ey känt loktena, än ihesu cristi sacrament anamadhe hon lättelika oc mz glädhi, liij dagha näst för hennas dödz thima aath hon engen lekamliken maat, solennas lyws gath hon

# 432 wäl lidhit, oc ey nakontidh tillwkte hon sin öghon moth solennas clarhet I dödzsens thima begynnadhe hon saktelika sywngha, Quam pulcher es rex noster domine, Thz är, O hwru faghor thu äst war herra oc konungher, oc syntes oc diäfwllen, tha wart hon hastelika förfärat, än snarlika kom hon ather til sin i gän, oc wart dristog, signandes sik mz korssens tekn, sighiandhes til diäffwllen O thu diaffwl gak til baka, Oc nar han war bort flydher, begynnadhe cristi brudh sötelika sywngha Alleluya, oc i them loffsanghenom sompnadhe hon i herranom ihesu cristo, honom antwardandes sina siäl Anno domini MCCXiij, I hennas liffs aldher xxxvj aar