Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

Blad i handskriften markeras med 'àà'.

# 158

Här äpther star skriffwat thäs hälga herrans sancti seruasii hälga liffwerne huilken biskopper war i twngria oc han är wars herra när skylle frändhe

Thänne älskelike hälge herran sanctus seruacius haffde ena modher hon heet memelia, oc war sancta elyzabetz dotter, the som är ihesu christi modhers fränka, Thy at sancta anna iomffru maria modher, haffde ena syster som kalladhes elysabeth, oc hon war memelia modher oc memelia bondhe heet emyn, Tässen thu som är emyn oc memelia, waro twa säla människior, oc gudh bewiste them sina nadher, sändandhes til them sin hälga ängil gabrielem, huilken til them taladhe sighiandes, frögdhens oc glädhins i gudhi, thy at i skolen födha eth hälokt barn, oc thz skolen i kalla seruacium, the wordho badhen mykyt gladh, Ther äpther wart sanctus seruacius födher i thz landh som kallas armenia,

# 159 i thz landet waro oc hans fadher oc hans modher födh, oc war sanctus seruasius ihesu christi frändhe, Nw thentidh sanctus seruacius föddher war, begynnadhe han snarlika thz som dygdeliket war, thz är at han ekke tok födho aff sinna modhers bryst, meer än eentidh, ällar ena reso om daghen, i nakre matto äpther föliandes sanctum nicholaum, huilken töswar i hwarie wikw tok sina födho ena reso som war om odhens daghen oc fredaghen, än sanctus seruacius fastadhe alla daghana i wikwnne, aff huilko hans föräldhra fadher oc modher mykyt gladdos, oc hoppadhos til gudh at thz skulle fulkomnas i thera son, som gudz ängil them kwngiort haffde, oc lätho thy snarlika barnet gangha til skola, tha thz thertil beqwämt war, at lära konster oc dygdher oc barnet war oc mykyt begärandes at lära dygdher oc hälghet, aff alt sit hiärta, oc war [àà 48v] barnet natwrlika milt oc renlifflekit, sidwkt, enfallokt oc ödhmywkt, wiist oc twlwkt, rätfärdokt oc blywkt, oc i allom dygdhom fulkommet swa at mz thz barnet war enghen dygdh förgäthen, thz tiänthe gudhi sent oc arla gömandhes gudz budhordh, oc späkte sin krop mz fasto oc waku, knäfallum oc gudelikom bönom, för nötandhes kropsens krafft oc makt, gudhi til loff oc äro, ey latandhes nakon thima onyttelika fram gangha, sik siälffwom ällar sinom iämcristne.

# 160
Ther äpther kom sanctus seruacius til iherusalem, oc wart prester, oc i them timanom war biskopsdömet som kallas twngria, wtan biskop, huilket biskopsdöme är liggandes i tysko landhe, oc tha oppenbaradhe sik gudz ängil sancto seruacio synlika oc sagdhe honom thu skalt gaa til thz biskopsdömet twngria, oc ther skalt thu wara huffwdh oc förman, Tha stodh sanctus seruacius opp oc gik tiith, oc nar han ther kom, tha waro ther samlade flere biskoppa oc prester mz myklom almogha oppa samma daghen wiliandes wälia biskopp, Oc är wetandhe at sanctus valentinus war biskoper i twngria för än sanctus seruacius tiith kom, oc aff gudz jnskiwtilsom gik han i domkyrkiona lithet för än han doo oc lagdhe sin biskops skrwdh som war kröklan oc ringhen oppa warffrw altara, bywdandes wndher högxta ban, at enghen människia skulle dyrffwas röra ällar bort taka then ringhen ällar kryklona aff altaret för än gudhi täktes ther til nakon enkannelika sändha oc til wälia oc saa lagho ther the tinghen orördh i vij aar oppa altaret, til thäs at then hälge herran sanctus seruacius ther kom, Oc iämsköt han ther kommwn war, tha gik han til kyrkionna loffwandes gudh oc som sanctus seruacius war kommen i kyrkiona, mötte ther honom gudz ängil, oc tok snarlika ringhen oc kröklona, aff jomffru maria altara, oc gaff them strax sancto seruacio, klädhandes han i

# 161 biskops skrud oc ledhe han honom jnsätiandes honom oppa biskops stol, oc nar swa giort war syntes ey mer ängillen Nw kwnne ey then hälga herran tyska twngho, ällar tyst maal, tha begaffwadhe honom millaste herran ihesus aff sinne marghfalle nadh, at hwan tidh han talade ällar predicadhe om andeliken tingh, tha förstodho alle hans ordh oc maal, än nar han taladhe om förgängheliken tingh, tha kwnne honom enghen wndhersta, oc thy nödhgadhes han haffwa en tolk, huilken hans ordh wt tydha skulle för almoghan, Thenne häloghe herran sanctus seruacius haffde oc swa storan kärlek til ihesu christi likama, at han ey nakon lekamlekin maat tok til sik then daghen han mässadhe, ällar anamadhe ihesu christi likama sacrament

Entidh kom sanctus seruacius til en stah som hether menthze, ther war en hälogher biskopper som heet anctor, tässom hälga biskoppenom war sancti seruasii tilkomma mykyt frögdheliken oc kär, oc thy manadhe han sanctum weruacium mykyt wördhelika, oc wenlika, oc badh honom lässa ena mässo i sancti staffans kyrkio, oc war [àà 49r] ther en skön sten oppa altaret i samma kyrkionne, huilken sten oppa altaret i samma kyrkionne, huilken sten war riffnadher i twa delar, oc eth stykke nidherfallet oc war thz almoghanom storlika

# 162 leet oc sörghelikit, Oc nar sanctus seruacius ther mässadhe mz store gudelikhet, oc nar han saa stenen, at han war fördärffwadher, tha strök han mz sin hälga fingher oppa stenbrotteth, oc wart stenen heel, allaledhes som han til förandha war Nar sanctus seruacius then hälge mannen saa thz stora iärteknet, tha loffwadhe han högelika gudh, oc takkadhe sancto seruacio gudz tiänara för the stora nadhe gudh mz honom giort haffde, tha sagdhe sanctus seruacius til biskopp anctor, Gudh haffuer thzta iärteknet giort för thina skuld, oc swa wille sanctus seruacius til räkna the ärona them biskoppenom oc ekke sik siälffwom, än tho at the nadhen war sannelika aff gudhi sancto seruacio giffuin, Synes oc sancti seruicii häloghet i thy, at nar the människior som qwaldos aff orena andan, aatho aff thän mathen som lagdher war oppa then stenen, tha nödhgades han wt gaa, oc the wordho qwitte, oc täslikes then mathen som optokx aff bordhet äpther maltidh, war krankom människiom til enkannelika helso, Oc watnet som ran ower hans hälga händher, tha han them twättade, giordhe kranka människior hela, täslikes nar nakor sywk människia rödhe hans klädhe, ällar tok oppa hans händher, tha wart hon qwith sinom sywkdom,

# 163
Mangh annor tolken gudeliken tekn giordhe then hälge herran sanctus seruacius, tha likkawäl matte hans häloghet honom enkte hiälpa för hans fiandhom, wtan hatadho han för hans hälga liffwerne, wt driffwandes han mot alle rätwiso aff sit biskops döme, huilket then hälge herran gladhelika ledh mz största twlomodhe, loffwandes oc ärandhes gudh, aff alt hiärta, Ther äpther tok sanctus seruacius nakra clärkkar mz sik, oc bleff jnne i eth closter som hether mastrikt, somlike kalla thz malstrikt liggiandes hart widh stadhen, Oc ther wart honom aff gudhi oppenbarat at biskoppsdömet twngria skulle aff hedniggom fördärffwas oc dördriffwas, hwar han tilförandha haffde warit biskopper oc täslikes the andra landh oc städher ther näst waro liffiandes, aff huilko sanctus seruacius wart mykyt sörghiandes, oc wändhe sin wägh, oc gik strax til room för the sakena skuld, oc nar han kom til rom, wordho alla romara klokkor sik siälffua ringiandis i hans tilqwämdh Oc om iomffru maria bebudilsa dagh, huilken wi kallom anunciacionis, war sanctus seruacius bidhiandis sina gudelika böner i sanctorum petri et pauli kyrkio, alffwarlika oc jnnerlika ropandhes til gudh om nadh oc miskundh ower sit folk som honom fördriffwit haffde aff sith biskopsdöme, oc badh sanctum petrum oc paulum, at the förwärffua

# 164 willen aff gudhi, at han miskundhsamlika [àà 49v] wärdoghas fran wändha sina wredhe aff thz folket oc them näst liggiandes landhom, oc badh han i allom thimom, dagh oc nath, enkte gangandhes aff kyrkionne, tha fik han see herran ihesum christum oc hans wälsignadha modher mariam sitiandes oppa twa stolar, oc saa han om them standa häloga ängla mz all hälgon oc hörde han them bidhia för all biskopsdömen, än för hans biskopsdöme badh enghen, aff huilko sanctus seruacius mykyt dröffdes, oc ropadhe jnnerlika til sanctum petrum oc paulum, aff them begärandes, at the willen trolika bidhia för hans biskopsdöme, Tha swaradhe honom sanctus petrus owerlyut sighiandes swa, Alt tiith landh oc alt tiith folk haffwer förthiänt höxsta konungxsens wredhe, oc the ärw ekke wärdoghe at wnffa högxsta konungxsens nadher, oc ther oppa haffua the högxta förste som i hymerike ärw stadhfäst mz sin dom, at gudz wredhe skal ower them gaa, oc för thy bidh enkte för them, Än gudh haffwer hört thina böner för biskopsdömet i mastricht, än thu liffwer ther ey länghe i thz biskopsdömet, thy at thu skalt snarlika tilkomma thz äwerdelika liffwet i hymerike, ther äpther gaff sanctus petrus sancto seruacio en nykil giordhan aff silffwer, mz try kors til eth war tekne, ällar eth wist tekn, at han matte opp läsa porthen til äwerdeliket liff allom som hans hiälp begära, oc her syntes ey meer sanctus petrus

# 165

Ther äpther gik sanctus seruacius til sith gambla biskopsdöme twngriam, oc oppa wäghen wart han gripin aff hedhninggommen, oc ledher til eth fangha hws, ther sagho the som han fangat haffdo eth stort oc skönt lyws, huilkit aff sik gaff eth sken ower sanctum seruacium, Tha fördho hedhnigane han til öwersta höffdingan som ther i landet war, oc för allan menogha almoghan, oc tha sanctus seruacius för them kom, tha wart hans änlite om wänt, swa at han syntes them wara som en brännande ängil, Oc för thz stora wndher oc enkannelika teknet, tha laat härtoghen sik döpa oc sik wndher giffwandes cristne tro oc aff sancto seruacio wart han döpter

Ther äpther wille then häloghe herran sanctus seruacius skyndha sin wägh til sit biskopsdöme, twngria, oc i them wäghenom wart han swarlika törstogher oc kwnne ey finna watn i nakon stadh, tha giordhe han eth kors mz sinne höghre handh oppa törra iordhena, oc i samme stwndh opsprak ther en clarasta källa, oc iämbrat kom ther gudz ängil, förandhes helso oc helbrigdelikhet

# 166 aff alzskona krankdom, allom som drwkko aff thz watnet, människiom oc alzskona dywrom, Oc enkannelika fördhe ängillen sancto seruacio en skönan nap, thz är eth drykkekar, aff silffwer ällar gull giort, oc ther aff drak han siälffwer, Oppa entidh wart then hälge herran wandrandis i langhom wägh, oc wart han mykyt trötter oc [àà 50r] mödher oc sömpnogher aff kroppsens twnghet oc nödhgades han sik nidher läggia oppa iordhena i sol skenet, oc wart ther sompnandhes, oc som han laa soffwandes, kom en foghol, thz war en örn flyghandhe ower han, honom wiliandes wärna mothe solennas brändagha mz enom wingha, mz thän andra winghan tilfläktande han wädhret, honom til swalka, tha kommo mangha människior tiith, wiliandes see thz stora wndher, än sanctus seruacius opwaknadhe oc örnen bort hwarff

Thär äpther kom thän hälge herran til sinna domkyrkio twngriam oc kwngiordhe nakrom sinom enkannelikom wenom, at plaghan skulle gaa ower landhet, oc at the skullo döö, oc sagdhe them, hwat alzmäktogher gudh haffde honom kwngiort, oc at han för the sakena gik til rom för them jnnerlika bidhiandis gudh för

# 167 thera helso, oc lärdhe han them taka both oc bättring för sin broth, oc tha skullo the wnfa förlatilse för theras syndher, Än the förhärdadhos i sinne onzsko, ey wiliandes äpther fölia hans radhom oc helsamma kännedom, tha gik sanctus seruacius i kirkiona, oc sagdhe ther mässo, oc kom gudz ängil til honom, kwngörandis honom sins liffs ändha, Tha badh sanctus seruacius sina böner til gudh sighiandis O käraste gudh, them giffwer iak tik igän, tik jnnerlika bidhiande, at thu för mina ödhmyuka bön skuld för barma tik oc miskunna theras siälom, oc ther mz skildes han fran them, oc tok mz sik thz drykke kareth, huilket honom ängellen fördhe, oc then nykellen som sanctus petrus honom gaff, mz mangha andra hälgadomor, oc bar alt thzta mz sik til mastricht, hwat the än bewaras oc wärdelika gömas til thenna när warandes dagh, Oc bleff then hälga herran stakkottan thima ther äpther dödher, hwilandes i gudhi, oc hans siäl fördhes aff hälgom änglom, til äwerdelikit liff, oc änglane kommo aff hymelen förandes eth stort ärleket silkes lakan huilket the lagdho oppa hans hälga kropp, oc ther wti wart sanctus seruacius swepther, som jn i eth wärdokt skrin, Oc thzta sagho oppenbarlika alle the ther när stadde waro, oc sagho oppenbarlika alle the ther när stadde waro, oc sagho ther ther ena brännande stodh ällar pelara, nidher kommandes aff hymelen, gönom hela taket, oc bleff standandes oppa sancti seruacii graff, oc bleff ther standandes fran afftansangx

# 168 tidh oc ower nattena, alt til thäs som dagh randen syntes opp gaa, huilket owenen som är dyäffwllen mykyt hatadhe, oc bröth thy diäffwllen nidher en deel aff taket, huilket brot enghen kan för bättra, ällar i gän byggia, Oc mz swadana iärtekne äradhe gudh sin thiänara sanctum seruatium, fför then skuld, at gönom [àà 50v] thz brotthet nidher faldher idkelika snyö oc räghn, huilket fram haldz, oc bliffwer til wärldennas ändha, thy at sanctus seruacius haffwer för wärffwat mz gudhi oc för thiänt, at haa som hälstz söker hans graff, bedhandes hiälp aff honom, tha skal honom giffwas aff gudhi, hwat honom i likamlike matto widhertorffteliket är, oc the som kranke ärw oc sökia hans graff, the skulw wnffa sina helso, oc ther mz förwärffua stora gudz nadher

Naar sanctus seruacius war dödher oc hans likame bars i kyrkiona, tha kom eth stort lyws, ällar sken aff hymmellen, opplysandhes alla kyrkiona, oc bleff standandes i tre thima, oppa huilket mangha människior ther när warandhes storlika wndradho, Ther äpther kommo ther vij kranka människior, oc satto sik nidher widh sancti seruacii graff, honom jnnerlika bidhiandes at han wili them förwärffua aff gudhi, at the

# 169 matten wnffa sina helso igän, hwar aff sinom krankdom, huilket oc hände, oc tha wordho the alle mykyt gladhe, loffwandes gudh mz höghe röst, oc then häloga herran sanctum seruacium, Oc nar thzta stora iärteknet kwngiort wart ower landet tha sökto til hans graff mangh M folk hoppandes wnffa gudz nadh för hans hälga böner skuld, oc wordho alle mykyt hogxswalade aff hans häloghet

J them timanom kom konunghen aff wngaren mz mangh M folk, oc the waro alle hedhnigga, jn i thz landhet twngria, hwar sanctus seruacius war wt driffwin orätwisleka aff seth biskopsdöme, oc then konunghen nidherstörte alla städher oc förbrändhe landet dräpandhes folket, allaledhes som sanctus seruacius haffde them föresakt, oc besatte landet mz store makt, Nakre aff the cristna bespisadhe sina städher, oc stodho til wärn moth the hedhningga i mangha dagha, oc haffdo the sik wäl förwärnat mothe hedhniggomen, oc haffdho the ekke fördriffwit, aff huilko the förskullado gudz wredhe, som gudz ängil haffde före sakt sancto seruacio, oc för the saak skuld wordho alle owerwnne, fangadhe oc slaghne, oc thera städher opbrändhe til grwndhen, thy at gudz hämdh matte ändeleka ower them gaa, Ther äpther foro hedhniggana

# 170 bätter jn i landet, oc lätho ekke aff sinne grymhet, för än alla städher, oc iämwäl gudz hws oc kyrkior waro nidherslagna oc förbrändha, Oc fördärffuadho andhra städher ther näst liggiande, widh riineth, saa hether the flodhen, alla mäktogha städher ödhelagdho the, oc tässa städher som är, Mentze, colne withzeborgh, stratzeborgh, basel, oc flere andra städher, oc biskopsdöme, [àà 51r] badhe stor oc smaa, oc kwnne enghen leffwa, wtan strax dräpas ällar fanghas, wtan nakra faa människior, hwilka sik lönlika skylto i sten rön ällar i bärghomen O herra gudh i hymerike, hwru mangha människior, oc hwru mangha ärleka städher, matto wngälla then ena stadhen twngriam, swa nywtha oc manghe goth aat enom som gudhi täkkes

Ther äpther kommo hedhnigane för then stadhen mentze, mz störste makt oc krafft, oc lagho länghe för then stadhen mentz, oc kwnno ey likkawäl winna stadhen, oc willo fara fran stadhen, wändandhes til sin heem, Än märk her hwru gudz hämdh är mykyt stark Thy at stadzsens mwra i mentz fyöllo nidher aff sik siälffwom, oc tha jngingo hedhnigane i stadhen, oc förbrändho alt nidher i grwndhen, oc alla the kyrkior som i then stadhen waro, wndhan taghne sancti stephani kyrkio som bleff bestanden, oc

# 171 i the kyrkionne förmatto the enkte skadha, thy at sanctus stephanus förwärnadhe thz aff gudhi, Oc the hedhnigane sagdho siälffwe, at them syntes en man, huilken mönstret beskärmadhe, oc swa nödhgadhos the dragha thädhan

Nw maa man märkia eth stort iärtekne, at än tha at ther waro swa mangha hedhninga likkawäl kommo the ekke swa när mastricht, at the matto see then stadhen, thy at then hälge herran sanctus seruacius beskermade stadhen, i huilkom hans hälge likame war sik hwilandes ällar liggiandes, oc naar folket som näst bodho ther widh mastricht, kommo til stadhen, oc hedhningane waro thädhan draghne, oc the som leffwandes bliffw kwngiordho them thz stora fördärff oc skadha som landet skedhe ower folket, oc iämwäl barnen, huilken dräpen waro, oc mykla rikedoma som waro borth fördha, tha wart eth stort skryan ällar ropp i almoghanom, thzta hördhes, oc tha the hördho at mastrikt bleff oskat, tha förstodho the wäl at stadhen haffde thz nwtit för sancti seruasii häloghet skuldh, oc folket sambladhe sik som pilegrima plägha, oc gingho mz store gudelikhet, oc mz korssens teknom til hans graff oc loffuandhes gudh oc sanctum seruacium ther före, oc thzta hände om sancti seruacii affton, oc nar som solen

# 172 bärghades samma qwällen lät gudh see hans stora häloghet, thy at hymelen oppnadhes ower sancti seruacii graff, oc eth clarasta lyws skeen, oplysandes alt mönstret, oc folket wart clarleka seandhes alla nattena, til thäs daghen oppran, tha loffwadho oc äradho alt herran gudh oc sanctum seruacium, för hans marghfalla häloghet, oc thz stora iärteknet

Entidh om ena nath, tha kor prästene gingho til ottesanghen, oc nakre borghara gingho mz them, oc iämwäl the som tiänist oc ämbethe [àà 51v] haffdo i mönstret, tha händhe them gangha til then stadhen, ther sancti seruacii sängh stodh, ther fwnno the liggandhes oppa sänghenne en skönan dyrleka loktandes qwist, ällar gröna gren, huilkens liknelse finnas ekke när os, tha fraghado borgarene koor herrana haa then war som thän dyra qwisten ällar grenena tiith baar, the swaradho sighiandis sik enkte ther aff wetha, wtan thz sag[d]ho the, at the läsa gudelika böner, idhkelika ther om bidhiandis, at the matten ther wisso oppa wnffa, oc kan enghen thän finnas, som os ther om wissa kan göra, än om sidhe kwnno the wndhersta, at thän sötmen oc dyra lokten wtgingho aff hans häloghet, oc hälgadomor, som ther begraffna waro, oc at gudz ängil haffde tiith förth then wälloktande quisten ällar qwasten,

# 173 oc wart her aff storleka glat högelika loffuandes oc takkandes aldzmäktoghom gudhi, oc them hälga herranom sanctum seruacium

J them timanom som sanctus seruacius än liffwandes war, oc war än biskopper i twngria, tha sloo stormen oc watnet aff enom mäktoghom syöö ther när liggiandhes aff huilkom syöö folket haffde sina nytto oc widhertorfft, än äpther hälga biskopsens dödh, oc tha hedhniggana haffdho nidher stört stadhen tha wart then syön mykyt störra, oc dreff stadhen til eth tekn, at the i stadhen bygdho haffdo storlika syndat moth hälga biskoppen Oc för sadana saak skuld lagdhe then högxste höffdinghen huilken oppa then tidh styrandes war i then landz ändhan twngria biskopsdöme til malstrikt, them hälga herranom sancto seruacio til loff oc äro, huilkens hälgadoma ther huilas, oc thän tolffte biskoppenn som äpther sanctum seruacium kom i malstrikt opbygdhe honom til hedher oc wördhnig eth skönasta mönster, huilket än i thenna närwarandhes dagh är ther standandes

# 174 Ther äpther kom en biskop som kalladhes gudhdolff, han warkwnnadhe sik ganzska mykyt ower then stadhen twngria, huilken tha war allaledhes ödhe oc fordhom skedhe i thän stadhen för människionna wndher, oc menthe än oppbyggia then stadhen twngria, gudhi til loff oc äro, än tha tänkte han enkte at gudh alzmäktogher haffde bansat stadhen, thy ther stodh än I hws, i huilko sanctus seruacius haffdhe siälffwer jnnebygdh, oc hedhniggana, the som fordhom waro ther matto ey thy hwseno nakot skadha, oc för then skul wille han latha oppbyggia stadhen i gän, oc nar tymber männene ällar mwramästarene begynnadhe at byggia, tha kommo ther swa mangh wildywr at arbetes folket wordho när alle dräpne, oc somlike löpande wndflydho, Oc nar biskoppen thz saa tha förfäradhe han sik swa mykyt, at han naplika kwnne andhas oc swa bleff thän stadhen opbygdher äwerdelika [àà 52r] thy at then biskoppen kwnne wäl första at thz war ekke gudz wili

J them timanom nar then mäktoghe kesaren karolus magnus war styrandes, tha hände at hedhniggane slogho mz store makt jn oppa the

# 175 cristna, oc nar karolus magnus fik thz wetha tha war thz honom ganzska olyofft, för cristna människior skuld, oc the hälga troo, oc samladhe han en storan här aff cristno folke, sik til hiälp, oc drogh mothe the hedhninga, manandes the cristna, at the trolika skullo ropa til gudh, oc manlika stridha, för hymerikes rike, oc nar the twa härane samman kommo til hopa, tha fingho the cristne först storan skadha, thy at hedhningane waro flere än the cristne, hwilket them cristno tykto illa wara, oc ropadho the trolika til herran gudh jnnerlika bidhiandes at han wärdoghis wilia them komma til hiälp, oc swa stridho the en dagh jn til nattenna Annan daghen näst äpthe begynnadhe the stridha oppa nyt oc händhe thzta oppa sancti weruasii dagh tha ropadhe konungh karl magnus trolika til sanctum seruacium, at han honom til hiälp komme, oc förwärffwa aff gudhi, at han matte the hedhnigga owerwinna, tha wart the stridhen swa stor, at the wodho i blodet opmtil sporana, oc iämsköt som konungen ropadhe til sanctum seruacium, tha saa han änglana komma sik til hiälp i stridenne, oc tha borthsloghos hedhniggane, oc the cristne wnno sigher, Tha wordho alle gladhe takkandes gudhi oc sancto seruacio, för thera nadh oc hiälp, oc karl konungher förbättradhe sancti seruacii mönster mykyt storlika

# 176 Äpther mangh förlidhin aar war en gudeliken biskop ther i landet, huilkom i sömpnen oppenbarat wart aff sancto seruacio, at hans been skwllo opphöghias cristnom människiom til hwgnat, oc nar thenna gudelike biskoppen opp waknadhe aff sömpnen tha foor han til biskoppen aff mastrikt, kungörandhes honom thz han hört haffde i sin sömpn, tha wart biskoppen aff mastrikt mykyt gladher, oc sagdhe til then andra biskoppen som til honom kom, wi wiliom badhe bidhia til gudh at han wili os thz än entidh kwngöra, oc wi wiliom os skriffta, oc wäl til redha mz läsnigh oc fasto, oc andre godhe öffnigh, at wi mattom wärdoghe wardha til at hantera oc ophögia then hälga herran, oc thzta giordho the badhe, Tha kom en röst sighiandis til them, J skolen wtan alla twäkan witha at i skolen min likama optaka aff iordhenne, Oc iämbrat begynnadhe the twa biskoppa graffwa, oc groffwo the ey länghe, oc fwnno ena sköna graff, aff brädhe giordha, aff huilke oppgik skönasta wällokt oc i the träkistonne fwnno the sancti seruacii hälgadomor, huilka han mz sik [àà 52v] fördhe aff sin stadh twngria, oc wordho alle mykyt gladhe menandes sik haffua oppfwnnith sancti seruacii lekama, Oc nar the oppläto kistona, tha war kistan toom, thy at sanctus mwnolphus biskopper haffde foordhom för tarffleka sakar skuld lönlika wndhan gömt oc lönlika lakt sancti seruacii lekama oppa en annan stadh,

# 177 ällar annat rwm, oc thz wisto ekke the godha herra oc biskoppa, Oc thy wordho the mykyt bedröffde, oc sörgiandes oc klagandhis sik sighiandis sik haffwa förtappat sin hwgnat, tröst oc glädhi, tha bödh biskopp heymbrekt clärkomen, oc iämwäl almoghanom, at fasta oc bidhia til gudh, at han werdoghas them giffwa eth tekn, hwar the matten then hälga lekamen finna, huilket the oc mz alle gudelikhet giordho, Oc händhe tridhi nattena ther äpther widh then thima nar hanen gaal, at the groffwo oc fwnno rättan stadhen, hwar hälga biskoppen war lagdher, Oc nar the opptoko första stenen, tha kom ther ärliken oc dyrasta lokt, huilka enghen människia i wärldenne haffde nakon tidh känt lokta, oc fwnno the eth kors liggiandes oppa sancti seruacii bryst huilket kors iomffru maria ihesu christi modher bwrith haffde för sit wälsignadha bryst, i them thimanom hon her oppa iordherike liffdhe, oc sanctus lucas, iomffru maria cappelan haffuer giort thz korsset, iomffru maria til eth aminilsa tekn til the biterlika pino som hennas käraste son ledh herran ihesus christus, The fwnno oc then nykyllen som sanctus petrus fördhe honom aff hymerike, oc the biskopps kryklo, som ängillen honom gaff, tha han waldher wart til biskop, Oc thz purpura klädhet, huilkit honom änglana fördho aff hymelen nar han dödher war, oc ther mz honom owertäkto, Oc thz drykkekaret som ängilen honom fördhe aff hymelen, oc all the klädhe, mz huilkom han swepther war, tha toko biskoppande klädhet aff

# 178 hans likama, Oc hans ärofulla änlete war skinandes som solen, oc mento alle at han war liffuandhes oc grätho aff mykle hiärtans glädhi, nidher fallandes oppa sin knä sighiandis, O käraste fadher oc hälgaste herra äst thu än liffwandes, ällar äst thw dödher, oppenbara thz för os, oc wt gak aff graffwenne, oc i them ordhomen borth hwarff skenet aff hans änlete, swa at man matte se hans wänasta bara änlete, oc ther äpther toko the hans likama opp aff iordhenne, swa skönan oc helan som han war nidher lagdher i the graffwena, oc lätho honom göras eth ärleket skrin, aff silffuer, oc förgylt, oc lagdho then hälga lekamen ther i mz store aatwakt oc gudelikhet Nar konungh karl magnus hördhe, at sancti seruacii lekame war ophögdher [àà 53r] wart han mykyt hiärtelika gladher oc näst äptherkommande paska foor han til mastrikt, mz myklo folke, Oc oppa paska affton wndher afftansangen widh högha altaret, i konungxsens asyn, wart en krompen qwinna helbrigdha aff sinne soot, oc en spetälsker wart reen, Oc en man som war krwkotter oppa ryggen, wat iämpn skepadher oc slätter oppa sin kropp, tässen try iärtekne skedhe oppa en thima, oc the tre människior wordho alzstingx hele aff sin krankdom Widh samma tidhen kom en wethlös man i mönstrit skriiandes oc beth oc sloo folket, oc enghen wiste sik wara frian ällar tryggan för honom, tha badho the för honom til sanctum seruacium, oc i samme stwndh wart han helbrigdha, all thenna iärtekne saa konunghen, oc wart mykyt

# 179 gladher, oc iämwäl aldher almoghen som ther när war oc loffuandes gudh oc honom takkandes mz störste jnnerlikhet

Äpther thän tidhen som konungh karolus magnus war dödher, tha kommo hedhniggana ather som kallas lothoringia, oc brändho oc nidherslogho landet mz owerwälle, Oc fingho the samma hedhnigga höra at i stadhen mastrikt waro store rikedoma i mönstrit hwar sanctus seruacius war, oc foro thy hastelika tiith, wiliandes wt taka förnämdha rikedoma aff mönstret, Oc nar the nalkadhos kyrkio dörenne, tha mötte eth starkasta wädher oc wrok them til ryggia som the haffdo warit halmstra, än tha wildo fiandana thz lithet akta, wtan naar the sagho at the kwnno ey jnkomma aat dörenne, tha mentho the komma gönom taket, somlike widherlyddo kyrkyo takino som the haffdo warit bundhne ällar bikadhe widh taket, oc kwnno ther engaledhes aff komma, oc täslikes kwnno the [ey]

# 180 bränna mönstret, ällar göra skadha oppa kyrkionas äghadelar, Oc tha the fiandana thz sagho, kom ower them en stor rädoghe, oc wordho förfäradhe, ropandhes til cristna manna gudh bidhiandes honom förlata them thera syndher, oc loffwadho gudhi at the aldrigh i nakon tidh willo ällar skullo göra nakon skadha oppa sancti seruacii äghodelar, oc swa wordho the lösaa, oc hastelikan oc snart tädhan foro, Oc tha bleff sanctus seruacius, mz alt thz honom tilhörde, wälbewarat mz godhom fridh, huilket troandes är aff allom människiom

J them thimanom war en härtoghe i lantte sassen, [àà 53v] thz är thz landet som kallas sassen, then härtoghen heet henrik, han haffde sanctum seruacium ganzska käran, tiänandhes honom mz store gudelikhet oc hiölt honom i störste wärdoghet, oc mz hans hiälp owerwan han alla sina fianda, ther äpther fik härtog hendrik i sit wald sancti seruacii biskops kryklo oc hans biskops stool, huilket han haffdhe i store wördhnig, oc lät i sancti seruacii hedher oc wördhnig byggia eth skönt mönster, i hwilko jnnelyktos gudelika nwnnor, gudhi tiänandes oc iomfru marie, oc sancto seruacio, dagh oc nat mz alle aatwakt Ey lankt

# 181 ther äpther wart härtog henrik waldher til en romara konung, oc baar han romerska krono mz store äro, alt til sin dödh Tha haffde kesar henrik en som äpther sik, oc han heet otthe, han war en dygdeliken man, oc fromber, oc tiänthe han mykyt sancto seruacio, oc han astwndade mykyt at wardha romersker konungher äpther sin fadher, än romerska herrana oc andre stodho honom mykyt i moot, ekke wiliandes honom ther til haffua, tha händhe aff sancti seruasii mz hiälp, at han twingadhe the romerska herrana, swa at han wart en römsk konungh, hwat häldher thz them liofft ällar olyofft war, tha hans modher thz saa, tha wndherstod hon wäl, at the äran kom honom til för sancti seruacii häloghet skuld som oc tilföranda hans fadher, Oc badh tha modhren jnnerlika konunghen, at han wille tilhiälpa, at sancti seruacii hälgadoma matten föras i theras landh, som war lanthe sassen, huilket kesaren oc giordhe, latandhes taka sancti seruacii skriin mz alla hälgadoma fran mastrikt, thy at enghen förmatte honom thz förmena, än thy at klärkomen oc almoghanom war thz imoth, oc mykyt sik klaghado oc bitterlika grätho, at theras herra swa borth kom, them til skadha, oc swa kommo the hälgadomor i lantte sessen Oc aff theras til kommo wordho mangh iärtekne ther i landhet, Thy at alla kranka människior som kommo til hälgadomonor mz gudelikhet, the wordho alle helbrigdho mz gudz nadh, tha wordho alle ther i landhet mykyt gladhe, oc opgylte mz store frögdh,

# 182 oc giordho sancto seruacio stora högtidh, Oc i samme högtidh kommo nakre kyndoghe män aff mastrikt i mönstret, hwar the aff sassän hedhrade hälgadomana, oc nar folket mäst twnght war i sömpnen aff mödho, tha waro the männene aff mastrikt wakande, oc togho sancti seruacii skrin mz allom hälgadomom, förandes thz tädhan mz sik, Oc tha the aff sassen thz förnummo, tha förfäradhos the mykyt, hastandes sik äpther them, [àà 54r] Än tha waro männene aff mastrikt swa fiärran ällar lankt wndhan komne, at the aff sassen kwnno them enkte fangha til ryggia, Swa kommo mastrikx män hem til siin, mz mykle frögdh, oc frögdados alle the i stadhen waro, mötandhes sinom kärasta herra mz flytandes tharom, aff kärlek oc glädhi, oc aff store gudelikhet, oc loffsangh, oc strax skedhe ther mang oc gudeliken iärtekne, tha opptändho sik siälff lywsen i kyrkionne, blindhe fingho sina syn, Oc the döffwe wordho hörandes, oc hwat hälst krankom människiom tiith kommo bedandhes hiälp aff honom, tha wordho the hele oc frälste aff sinne soot at krankdom, oc her aff wart ther i stadhen stor frögdh oc mykyn glädhi, oc iämwäl i alt landet, ther näst om liggiande, Oc ther äpther haffdo klärkanar mz borgaromen the hälgadomor i största wördhnig oc äro, them gömandes mz skrinet, trolika oc atwaktelika mz alle gudelikhet

# 183
Äpther thän tidhen wart engen konungher waldher, thy at sidhan kesar otte war dödher, tha bleff römska riket langan thima wtan förstandara oc höffwidz man, aff huilko mykyn orätter oc owerwald skedhe fatikkom änkiom, wärnlösom barnom, oc iämwäl the hälge kirkio oc andelikom personis Oc i them thimanom oppreste sik härtogen aff stadhen som kallas cofflencia widh rineth moth sancti seruacii folk oc hans kyrkios jngäldh oc klärkana i mastrikt, sigiandhis sik haffua laghliken rät ower stadhen mz landhet oc sancti seruacii äghodelar, ower huilket klärkane oc folket ropadho tilbidhiandes hämdh ower härtoghan, än han spordhe enkte äpther theras roop oc klaghan, wtan bleff hardher oc obögheliken i sinne orätwiso, entidh tha härtoghen saat gladher widh siit bordh, tha hals örgdhe honom owenen diäffwllen, oc alla them som ther när honom satho, oc nar the andhre herrana thzta hördho, oc sagho, wordho the ganzska mykyt förfärade, latandes honom haffwa sith arff wtan alla tak

Nakot äpther thzta iärteknet war skeet, tha waro nakre wngha pilta om natta thima jn stigne i sancti seruacii wingardh, wiliandhes brytha nakor

# 184 winträ, ällar winbär, tha kom en gammal herra oc sagdhe til them, lathe iak idher idhran barndhom ekke athnywta tässa idhra gärningh, Tha wordhe idher ekke fördraghit, thz i min wiinbär haffwen aff brwtit, än tha lather iak idher ey hädhan gaa, för än idhre wener oc frändher skolo idher her finna, tha wordho the barnen ganzska förfäradh, oc haffdo gärna wndan flyt, än the kwnno ekke, thy at them tykte at the waro bwndhne, Tha sökte fadher oc modher äpther barnen gratandes oc sik klaghandes för [àà 54v] allom, oc wisto ekke at the waro i then wingardhen, tha gingho the hädhan oc fwnno them ther, oc spordho the barnen til hwru mz them hänt war, tha swaradho barnen sighiandis at en skön aldrogher man kom til os mykyt wredher oc bedröffdhe os sighiandes at wi mattom her bliffua, tha tykte os strax at wi warom bwndhne, tha wndherstod folket, at sanctus seruacius haffde ther warit, oc badho alle til sanctum seruacium at barnen matten lös wardha, huilket oc genstan händhe

J them thimanom war en härtoghe, haffwandes nakra äghodela i mastrikt, oc thensamme härtoghen aktadhe göra en ringmwr kringh om stadhen, mz storom graffwom, för större tryghet skuldh,

# 185 oc nar han haffde nakra dagha äptherfölkt sin wilia, oppenbaradhe sik honom sanctus seruacius i sömpnen sighiandhis, hwat är thz at thu tik bekymbrar mz then stadhen, wiliandhes honom begraffua oc om mwra, ther driffwer enghen nödh til, thy at gudh bewara oc wärnar wäl stadhen, oc lather honom ekke fördärffuas, wtan om swa är at människior mz sina syndher honom fördärffua, oc her mz waknadhe härtoghen oc läth ey meer byggia graffwena ällar mwra om then stadhen

Oppa en dagh gik thäs härtogans frw ällar hustru mz andra frwr i sancti seruacii sömpn hws ällar slapa kammar, wiliandes see oc skodha hwat i then kamaren war, tha saa hon eth skönasta purpura clädhe, huilket henne wälbehagadhe, oc tok thz bort mz ower waldh, oc bödh ther aff göra sik klädhe, kapo ällar kiortil, Ther äpther oppa en sancti seruacii högtidhis dagh kom the samma härtoginnan til sancti seruacii mönster, mz mangha andra riddaras frughor, haffuandis oppa sik thz klädhet som hon lät skära aff förnämdha pwrpura stykket, oc manghe riddara äpther fölgdho, oc leddo henne til mönstrit, oc mässan begynnadhes genstan, oc tha wart the frwn letzse widh gudz tiänist, tykkiandes tidhagärdhena wara lat offlangha, oc bleff snarleka

# 186 sompnandes, oc nar hon soff, syntes henne en gräseliken man komma til sik takandhes thz klädhet fran henne mz wredhe oc onzsko huilket hon sik skära loth aff förnämdha purpura, Tha ropadhe hon trem sinnom mz höghe röst sighiandis O sancti seruaci, alzmaktogx gudz tiänare hiälp mik, tha förfäradhes alt folket som i kirkionne war, löpandes til henna, oc härtoghen kom oc til henna, spöriandes hwat henne skadde, äpther thz at hon ropadhe swa hökt Tha swaradhe hon sighiandis O O wee är mik, nar iak nakra litla stwndh sitith haffde i gudz tidhagärdh tha wart iak ledzse, tykkiandes gudz tiänist wara mykyt langha, tha saa iak iämsköt [àà 55r] öghon widh högha altarit sitiandis oppa en förgyltan stool tha wille iak haffua bökt min knä för hans föther, oc i samma stwndh kom en gräseliken man, takandhes mik i hareth, oc drogh mik starkleka oc sloo mik mz köpellen, at iak när dödh war oc drogh aff mik klädhit, oc haffwer han nw ther före ower mik hämpnath, Naar hon haffde alt thzta sakt, tha loffwadhe alt folket oc äradhe gudh, takkandes sancto seruacio för saadana iärtekne, oc härtoghen gaff stora gaffwor til mönstret, för thz purpura klädhet huilket hans hwstru haffde fran takit sancto seruacio

# 187 Ther äpther kom kesar hendrik, han haffde sanctum seruacium mykyt käran, görandes honom tiänist oc wördhnigh, thy at han wiste wäl at sanctus seruacius war en sandher nödh hiälpare, oc thy laat han oppbyggia ena sköna kyrkio, honom til hedhers i stadhen som kallas gosler, oc sändhe bodh til domherrana i mastrikt, wiliandhes at the skullo til honom föra sancti seruacii hälga domor, än thz giordho the ganzska nödhoge, än tha wigdho the thz mönstret sancto seruacio til hedhers Nw äpther thz at kesar henrich haffde sanctum seruacium swa käran, tha sändhe han äpther then klokasta gulsmedh som i landet kwnne finnas, oc badh honom kärleka oc alwarlika, at han skulle smidha eth hwffudh oc änletes skipilse, gulsmedhen giordhe thz honom war budhit mz alle aatwakt oc kostelikhet, oc presenteradhe thz kesarenom, Oc tha kesaren saa hwffwdhet aff silff, syntes thz honom mykyt magerth, snorket oc wanskapat, oc fast olikt sancti seruacii haffdhe oc hans änlete, oc wart wredher, oc läth kasta gulsmedhen i tornet, Tha beuiste sanctus seruacius sina dygdh oc mildhet oppenbarandhe sik kesarenom i sömpnen i nästa nattenne äptherkommande, oc bödh honom giffwa gulsmedhen lösan wt aff tornet, oc sagdhe ythermer til kesaren, see oppa

# 188 mik granlika, oc skadha mith änlite aatwaktelika, at the gärning thu haffuer latit göra til min hedher, ärw mino haffde oc ansicte ganzska liik, thy at gudh haffwer siälfwer lärt thenna mannen göra saadana wärk oc gärninga, Oc takkadhe sanctus seruacius kesarenom för the äro han honom giort haffde, Tha kesaren waknadhe tha wart han mykyt gladher oc sändhe strax äpther gulsmedhen latandhes han ledha för sik, tha wart gulsmedhen mykyt förfäradher oc rädher, än tha kesaren saa honom tha helsadhe han honom nadhelika, oc tha wart han mykyt gladher, oc ther äpther bars fram hwffudhet, tha saa kesaren thz haffua all the skipilse oc skapnat, som han seet haffde i sömpnen aff sancto seruacio, tha sagdhe kesaren allom sinom riddarom oc godhom mannom hwat han [àà 55v] seet haffde i sin dröm tha wordho the alle gladhe, oc loffwadho alz maktoghan gudh om thzta stora iärteknet, oc kesaren offradhe thz samma hwffudet oppa sancti seruacii altara oc gaff han til hans kyrkio ower matto stora oc mykla gaffwor

Oppa entidh lät thenne samme kesaren henrich fangha xl ädhla män, oc jnnelykte them i sinne bewarnigh, läggiandhes oppa theras halsa boyor oc iärn, oc thzta skedhe oppa sancti seruacii affton, Oc om samma nattena saa kesaren en

# 189 skönan aldroghan man staa när fangomen i tornet, oc hans skägh oc haar war hwit som snyön, oc thenne herran war sanctus seruacius, som förbarmadhe sik ower theras nödh oc angist, hwngher oc törst som the lidhw, oc löste han theras händher aff iärnen oc sloo opp dörena sighiandis til them at the skullo ther wtgaa, tha gräto fangane mykyt klagandhes sina nödh för them herranom, sigh menlösa wara i thy som kesaren them til lagdhe, oc han wille them dödhga för alzenkte, tha sagdhe sanctus seruacius iak är eth bodh skap, sändher aff alz mäktoghom gudhi, oc sigher iak idher, at thz i nw lidhen, thz skal snarlika faa en ändha, oc gaa thy snarlika til idhwr heman, Tha wordho fangane gladhe oc gingho strax wt aff fängilsen, Oc genstan war then wärdoghe herran aff theras asyn, Om morghonen som war oppa sancti seruacii dagh, tha högmessan war swnghin oc kesaren saat i sins maiestatis wärdoghet, tha kom then aldroghe herran mz xij wänasta wngha män ällar pilta för kesarans asyn, oc waro the alle prydhelika klädde, tha taladhe then hälge mannen til kesaren sighiandis wi ärom her komne för nödh saak skuld, Thin wen seruacius wil at thu skalt lösa giffwa the xl fangha, sammwledhes som thu för hans skuld giordhe mz gulsmedhen, Tha kesaren härdhe nämpnas seruacium, tha wart han mykyt gladher, oc haffde mykyt gärna wilit känna oc wetha haa the budhen waro, thy at the haffdo ängla skipilse, än then aldroghe herran borth hwarff snarlika, oc the andre xij

# 190 wnghe män mz honom, oc i samma tidh kom kesarens mästare, som regeradhe hans gardh oc höghmäles saker oc ärandhe oc fiöl oppa sin knä nidh för kesaren sighiandis, nadhoge herra, ower thz fanga tornet haffde iak nw större förwarnigh, än iak nakontidh förra haffde, än thz haffwer mik enkte hwlpit, Thy at idagh tha iak kom til fangha tornet, tha lagho ther wäktarene som the haffdo dödhe warit, oc kwnno enkte tala, oc fangha tornet stodh ypeth oc fangane waro wt gangne, tha wart iak mishoppande oc wille mik siälffwer dräpa, tha taladhe en aff fangomen til mik, oc swa giordhe iak ekke thz [àà 56r] ondha iak tänkte göra, oc tha sagdhe then fanghen til mik wi ganghom alle oppenbarlika hädhan, tha spordhe iak them, aff hwas makt ällar orloff ginghen i her wt aff tornet, the swaradho sighiandis, aff thäs makt oc bodh ginghom wi ther wth som silff hwffudhet war äpther giort, han bödh os wtgaa aff fanga tornet, tha kesaren thzta hördhe, tha wart han mykyt gladher, oc gik mz sinne keserinno ällar hwstru, mz mykyt annat folk, til sancti seruacii mönster, oc stodh han för kyrkio dörenne, oc bödh at fangane skullo komma til honom, oc nar the komne waro, wndherwisto the kesarenom, hwru sanctus seruacius haffde them budhit wtgaa aff tornet, oc hwru snarlika iärnen nidher föllo aff theras hals handom oc fothom, oc all bandh losnadho aff theras kropp, oc the ordh som han them til taladho, oc at the skullo takka them godha sancto seruacio, som them aff gudhi haffde

# 191 förwärffwat swa dana stora nadh, kesaren thzta hörandes wart ganzska gladher, oc alt folket som när honom war, oc kesaren tok alla fangana i theras händher offrandes them oppa sancti seruacii altara, oc her aff görs i then stadhen aarleken aminnilse oppa then daghen nar thzta iärteknet skedhe, oc alt folket gör processionem oc the yperste män i stadhen taka lyws i sina händher, gangandes fran kyrkio oc til kyrkio, loffuandes oc ärandes gudh, mz loffsang oc gudelika böner oc folket fölgher äpther Märk nw atwaktelika the stora iärteknen huilken alzwallogher gudh wärdoghades göra för sancti seruacii skuld her i iordherike, oc för then skuld skolom wi honom tiäna oc ära

Nw hwru ther om är, oc hwru thz tilkom at kesar henrich fik swa storan kärlek til sanctum seruacium i sinom wngdom, oc förra än honom wäxte skägh oppa hakwnne, än tha haffde han heta astwndan til konunga riket, thz är romara konungx wälle, oc war hans astwndhan swa heet at han kwnne ey soffwa om natta thima, wtan bleff wakin wtan sömpn, tha händhe entidh om ena nath, tha oppenbaradhe sik en aldrogher man oc tho en märkeliken herra, tröstandes honom sighiandes, min käre son, war til fridh mz tik siälffwom, thy at thu skalt wardha en mäktogher

# 192 kesare, thy at gudh wil thina äro, oc för ökia tith wald, tha wart härtog hendrik ganzska galdher, oc badh han then aldrogha herran sighia sik haa han war, tha swaradhe mannen, iak är sanctus seruacius, Oc ther äpther händhe at härtogh henrik bleff en mäkta kesare, oc för tässa saak hedhrade han sanctum seruacium swa länghe hans thime war

J then thiman war en ärleken borgh ällar mäktogh slooth som til hördhe sancti seruacii kyrkio, oc haffde länghe [hört] wndher sancti seruacii mönster, Tha waro nakre sighiandis för [àà 56r] kesaren, at the borghen til hördhe riket ällar krononne, oc kesaren mente oc swa sant wara, oc tok borghena fran gudz hwse, oc gaff enom härtoga aff landet som kallas rolen, aff hwilko then härtoghen wart mykyt gladher, oc foor til borghenna mz mykle hoghfärdh, oc tok sina hwstru oc dotter oc flere sina wener oc frändher mz sik, oc lagdhe borghena wndher sit wälle, oc giordhe sik mykla frögdh oc glädhi, oc mykyt owerdadh, mz ätandhe oc drikkande, oc danz oc frögdh, tha then herran haffde sik swa frögdat oc mättat mz glädhi, tha gaff han sinne dotter borghena til brudhastod ällar hemgaffwor, Tha wart dottren mykyt gladh, oc nw tha hon nidher lagdhe sik til sömpn, kom orene anden til henna

# 193 oc drap henne, tha begynnadhe folket skriia oc ömkelika gratha, thz hördhe en qwinna, oc lopp snarleka til iomffrunna, oc fan henne dödha, tha skriiadhe hon jämmerlika, oc bitherlika gräät, Oc thz hördhe iomffrunnas modher, oc kom mz stor ropp, wiliandes see hwat hennas kärasta dotter hänt war, oc iämsköt drap diäfwllen henne Tha gästene oc främadha folket thz hördo, tha wordho the märkelika förfäradhe, oc grätho aff store warkwnnan, thy at ther war ey annor ämpne wtan graat oc ömkelikhet, Om morgonen tha kom fadhren, oc tha han skikkat haffde, hwat aff the dödha kroppana wardha skulle, aktadhe han gaa til sancti seruacii mönster, oc nar han nalkadhes kyrkio dörenne, tha kom eth starkt wädher oc wrok honom til ryggia, oc thz hände trem sinnom, tha blygdhes han mykyt, oc sattes wredher oppa en wagn, wiliandhes fara hem til hws, tha kom owenen, oc omkwl störte waghnen, brtyandes mannenom halsen söndher, här aff alle hans wener oc frändher, oc iämwäl manghe andra riddara oc swena, Oc ther äpther gaff kesaren aldrigh nakrom godhom manne the borghena, som rättelika til hörde sancti seruacii kyrkio ällar mönster, Oc tykte kesarenom mykyt illa wara, at the haffdo orätwisleka sakt för honom om the borghena, oc gaff henne i gän sancto seruacio, bekännandes sik haffua orätwislika giort

# 194
Här äpther skriffwas eth järtekne, aff huilko man märkia maa, at man skal dyrka hälga män, mz kyrkio gangh oc läsnig, oc hälogha halla theras högtidhes dagha Eth prydheliket cappal war en stadz oppbygdh oc wigth i sancti seruacii hedher oc äro oc war cappalet i glömsko i blandh folket i langhan tidh, swa at engen människia sökte thz cappalet, wtan at enast nar sancti seruacii högtidh war tha sangx ther nakra faa mässor, oc the thär näst byggiandes kommo tha tith Nw händhe ther eth järtekne i tässe [àà 57r] matto, at entidh nar sancti seruacii högtidh war jnstandandes, kom ther en gudeliken prester, oc giordhe högtidhelika mässo, tha waro ther näst thua qwinnor byggiandes, oc the waro thwa wäwerskor, wäffwandes badhe wllet oc linneth, oc aktadho enkte sancti seruacii högtidh, oc ey häldher the hälga mässo, wtan brukadho sith ärwodhe oc gärnigh wtan huilo, Tha händhe oppa samma högtidhes daghen, at aller theras wäffwer bestanktes oc oppfyltes mz blodh, tha förfäradhos qwinnonar ganzska mykyt, oc wordho rädda, oc tha förstodho the wäl, at the oförnwmstelika haffdho giorth, oc at thzta hände för theras syndher, thy at the haffdo ekke i wördhnigh oc hedher haldit thenna nadha fwlla häloga mannen sanctum seruacium, oc ropadho qwinnonar mz höghe röst löpandhes til capellet, hwar presten än stodh när altaret, oc sagdho hwat

# 195 när them skedhe, folket som när stodh hörandes theras ordh, gingho jn i wäffhwset, skodandes theras handa wärk, ällar gärningh, tha fwnno the theras wäffnigh alla om gothna mz blodh, oc toko strax allan wäffwen, bärandhes han til kyrkionna, oc opphängdho han oppa mwren, til eth aminnilse tekn, äptherkommandom til warnagla ällar förwarnigh, oc hedhradho the sidhan sanctum seruacium mz fasto kyrkiogang, gudelika böner, högtidhades hans hälga dagh, oc förbättrado cappallet mz prydilsom oc widhertorfftelikom tinghom sancto seruacio til äro oc wärdoghet, alla sina liffs dagha

Entidh wille kesar henrik samla eth herra hoff, ällar en herradagh, oc ther mz skepa allom lagh oc räth, hwariom i sinne saak, oc til thz herra hoff, ädla oc oädla, riddara oc swäna, fatike oc rike, kommo oc ther mz sancti seruacii fatike lanbor, wiliandis sik klagha ower kesarens omilla fogotta, oc waro tha flere högha saker som ekke kwnno tha förändhas, tha wart thän foghotten mykyt wredher moth them bömdher som han klagha willo, oc tänkte mz sik i hwat matto han matte framdeles wardha them en annar, än han thär til warit haffde, oc sagdhe haa ärw the, som her til haffua ower mik klaghat, Oc swa satte han sik oppa sin häst, wiliandes ridha sin

# 196 wägh See nw hwat her hände, nw äpther thz at kesaren wille ekke näffsa then fogotthan, som dröfdhe sancti seruacii böndher, tha wille then häloghe herran siälffwer hämpnas ower honom, Thy at ther laa en wildher byörn, ganzska stoor i enne kädhio bwndhin, oc tha fogothen wille sin wägh ridha, tha lopp byörnen til honom, oc drogh honom aff hästen, oc drap han, oc gik sidhan säffwer oc spaker til sin mästara i gän, oc giordhe enghom skadha ällar omak, tha herrane thz sagho, wndherstodho the wäl, at sanctus seruacius haffde giort hämdhagäl foghottanom, för then oräth han giorth haffde hans fatika almogha, Oc ther äpther haffde herskapet räddogha aff sancto seruacio, loffwandes gudh för thz iärteknet, Swa kan sanctus seruacius hiälpa sinom thiänarom tha han wil hwar för wiliom oc oc wi werdoghas os förwärffua aff gudhi äptherfölgia hans kännedom, oc at han wili os hela oc helbrigdha göra til liff oc siäl, oc äpther thzta liffwet komma til äwerdeliket liff i himerikis rike, hwilket os gudh wnne för sancti seruacii bön oc häloga förskullan