Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

Blad i handskriften markeras med 'àà'.

# 276 [àà 1r] Rwbrica her börias en bok som kallas sancta amalbärga bok Oc scriffwas först aff the hälga iomfrwnna liffwärne oc sidhan aff alla the hälga iomfrwr hystorias oc hälga manna som war käre fadher her nigils rawaldi wände aff latino oc oppa swänsko i sinne ytersta sywkdom sot Oc aff hans dödz snare tilkommo fik han ey swa mykyt samman skriffwat som han aktat haffde Thy wari thzta litla idher allom anameliket til andeliken hwgnat Oc honom til äwerdeliken lön j hymerike för thzta oc alt annat som han os opplyst haffwer aff the hälge skrifft

LAudate dominum in sanctis eius, konnogxlike propheten dawid i psalmenom sigher tässen ordhen, som lydha swa Loffwen gudh i hans hälgonom, Thy at swa diktar rätwisan, at alt loff oc priis är gwdhi tilläggiande, thy at han är källa oc opphof til alla häloghether, han är gifware allas dygdher, oc rothen til alt goth, han wthwäl til häloghet them honom täkkes Järteknen som

# 277 hälogha människior göra the ärw gudz handdawärke, oc hans nadh oc godhet, Oc thy är wäl skikkat i the hälge kirkio, at hälga iomfrwors liffwerne oc iärtekne ärw oppskriffwat oc teknat cristnom människiom til ämpne, at loffwa oc ära gudh i sionom hälgonom, Oc tilfälle at höra oc lära hymerikis wägh, oc främia sik i dygdhomen oc godhom gärninggom, Spegelen lather synas änletsens skippelse, swa lata oc häloga iomfruors liffwerne see siälennas stadgha, nar thz läsit wardher, oc skolo thy gudhelika iomffrwr, hwilka än ärw som pilagrima wandrandis i tässe mörke wärldenne, mz atwakth gärna höra oc siälffwa läsa thz the finna skriffwat aff hälogom människiom hwilke nw fram kompne ärw til äronnas äwerdelika hwilo, oc loffwa oc ära gudh i hans hälgonom, oc enkannelika skolom wi loffwa oc ära gudh i enne hans wtkorlike oc wtwalde hälgaste brudh oc iomffrw som kallas sancta amalbergga, Än tha at hon är os okwnnogh i thenna landzändhom, likkawäl är hon marghfaldelika mz loff oc priis opphögdh i sith landh som liggher i franka konwngx herradöme, hwar aldzwaldogher gudh högelika loffwas i hennas häloghet

¶ Tässen hälga iomffrwn sancta amalbärgha togx sins liffs ophoff i eth landzskap som kallas

# 278 ardenna i en stad som liggher i hennas fädherne oc kallas rodinghi, oppa then tidh naar wärdoghe förste konung pippinus oc hans kötlike brodher karlomagnus hedhersamlika oc wärdhelika stydho konungx spirona i frankarike, hennas fadher war cristen oc hennas modher kalladhis ewa, wtkomne aff mäktoghom konunghom oc höghwällis höffdinghom, Oc skal man thzta clarlikare wt redha, [àà 1v] tha maa man fwlkomlika wetha at tässen hälga iomffrwn war ganzska när kommen aff sancta gertrudz släkte, oc the thwa hälga iomfrwnnas aldegwndis oc waletrudis släkte, hwilkit ey lithet föröker hennas loff oc priis, at hon är wtkommen ey at enast aff mäktoghom konunghom, wtan ämwäl aff häloghom föräldrom, skylskap haffwande mz swa häloghom iomffrum

¶ Naar tässen hälga iomffrwn war cristnat, oc aff wandh myölkenne aff modherliko bryste, strax söktes hon aff thäs hälga andas nadh oc miskwnd, Oc som kroppen til wäxte wtwörthis, swa tilöktes henne gwdelika oc dygdhelika gärnigga i siälenne jnwörtes ¶ Til huilkit hennas gudelika föräldra, fadher oc modher fast wallandes waro, thy at the opfostradho henne mz atwakt til gudz tiänist, lärande henne hwru hon skulle sik öwa i dygdenne, oc dragha til gudz kärlek, aff huilko iomffrun sik öffwadhe til gudelika böna idkan,

# 279 oc idkeliken kyrkiogangh, at hon maa liknas widh the hälga prophetissam annam aff hwilke skriffwat staar i lästenne at hon gik ey aff mönstrit dagh ällar nätter
¶ Then gudhelike oc mäktoghe herran, sancta amalbärgha fadher, haffdhe widh sit palacium en widhan oc wällustoghan trägardh, hwilken planteradher war mz ädlasta roser oc lilyor, hwita oc rödha, ther war oc cynamonium oc balsamus, oc alzskona wällustande yrther oc trä, oc flere wänasta rinnandis källor, oc war thän trägardhen swa lusteliken at ythermeer wällustoghet kwnne man ey finna i blandh cedros oc cypressos som wäxa oppa bärghen syon oc lybano, som ärw aldra lwstelikasta trä ¶Naar tässen hälga iomffrwn war än en lithen pigha, wndher sins fadhärs oc modhärs wärn oc gömo, tha plägadhe hon mz andhra sin iämaldroghom skola systrom gaa i thenna yrthegardhen, ey för losthet skuld, ällar fafänglikhet, wtan häldher för gudeliken beskodilse som hennas föräldra haffdo henne lärt, at tha hon saghe the wänasta roser oc lilyor, oc marghskona yrther, oc kändhe theras wällokt, Tha skulde hon betänkia hans wisdom oc alzmäktoghet, som them skapadhe, Oc wänia sik ther aff at skodha öffra thingen som äwärdheliken ärw ¶ I thenna yrtegardhen bygdhe sancta amalbergha i sinne barnzlike enfalloghet eth litet hws som eth cappal mz sina eghna händher, oc giordhe ther til som eth litet altara gudhi til hedhers, oc kalladhe thz wars herra kirkio, offrandhe oppa thz altaret aff thy som wänast

# 280 oc bäst war i them trägardhenom, badhe äple oc yrther, nöther som kallas castanea oc mala punica mz thymiama, läggiandis thzta oppa altaret mz lönlikom oc gudelikom ordhom, oc wtkorlika böner ¶ Framdelis äpther nakon thima kom thenna iomffrwnnas idhkan oc gudelikhet i taal, ibland herra oc första, oc täslikes [àà 2r] biskoppa, oc gudelika klärkar, oc wndradho alle hwat gudhi täktis framdelis göra mz the klene iomffrwnne, huilken i sin barndhom sadhana siälsyn ärandhe opbegynna, tilföghiandis sik altareno, huilket ey pläghar nakor göra, wtan wigdha präste

¶ Här äpther opwäktes gambla owenzsens onzska moth iomffrwnnas dygdhelika gärniggom, oc rädhes at framdelis maghe honom i sinne onzsko wardha förfangh aff hennas godhet, Oc oppwäkte thy diäfwllen hiärtat i enom iomffrwnnas thiänara, som henne daghlika war til tiänist til hennas behoff, Oc tok thenne tiänaren stiälandhis aff altaret en storan deel aff offreth, än gudz hiälp war ey fiärran sinne brud til tröst oc hwgnat i tässe matto, at tha tywffuen wträkte höghro armen äpther offret, tha hardhnade armen som hardasta iärn, oc mannen bleff förfäradh oc rädder, oc kwnne enkte annat göra wtan gratha, kommo oc hans mzbrödher, wiliandis

# 281 honom hiälpa, oc drogho han fran altaret, huilkit the engaledhis förmatto, Tha begynnadho the oc alle gratha oc wtgyuta ömkelika thara, Sidhan samladhe sik all släkten, hans som sik förbrwtit haffde, gangandhis til iomffrwnnas modher, mz storom gaffwom, oc jnnerlike bön, ödhmyuklika bidhiandis at hon wjli förwärffua them brwtlika mannennom wenskap oc förlatilse aff sinne käraste dotter oc at the hälga iomffrwn wärdoghadis bidhia til gudh för hans helso, som nw kranker war wordhin, Oc mz thz snarasta sakt, Jomffrun badh til gudh för kranka mannenom, oc bögynnadhe i samme stwndh hans armber wekna oc bögheliken wardha, huilken förra war strangher som hardasta iärn ¶ Oc naar sadhana iärtekne oppenbaradhis ällar frägdadhis iblandh almoghan, opplyffto fläste sina händher oc öghon til hymelen ropandhis oc sighiandis loff hedher oc äwärdhelik ära wari gudhi i sonom hälgonom

¶ I them daghomen war en hälogher biskopper i en stadh som heth traiectum, hans nampn war willebrordus, han aktadhe at visitera eth iomffrw closter, huilket han siälffwer fordhom haffdhe bygth oc stiktat, oc händhe at han i sin rätta wägh kom til stadhen ardennam hwar henna fadher bodhe, oc äpther gudz wilia bödh han sik til härbärghe til then mäktogha herran, oc warth

# 282 ther mykyt wördhelika anamadher oc tracteradher i alle matto Oc nar the wärdoghe herrana til saman sattho, kom them til talan om mangh andelik ärandhe, i blandh hwilken wändhes oc thera talan om thz iärteknet som iomffrwn giordhe mz manzsens arm ¶ Oc nar biskoppen hört haffde om all stykke, sagdhe han wi haffdhom langhan tima bwrit stora byrdh til gudz hedher, än enkte saadana haffwom wi wnfanghit, än thw ärofwlla iomffru haffwer wndhersamma äro aff gudhi wnfangit, [àà 2v] oc swa täktis jomffrulika renliffwis brudhgomma ihesu christo, tik begaffwa mz häloghetzsens nadh, at thu mz iomffrulikom renleke wärdh är jnga i odödhelika brudhgommans brudha hws, oc ther födha fruktena, thz är äwerdelikit liff oc glädhi, blomstras thy i thinom renlek mz hälga iomffwnne tekla, frögdhas oc främyas mz sancte agnete oc mz sancta maria magdalena wari thin deel thän bäste, Mz saadana flerom wälsignilsom oc gudelikom ordhom tröste thän hälge biskoppen the hälga iomffwna oc hennas föräldra, Ther äpther bödh han oc radhe hennas fadher oc modher, at the skwllo henne skyndha til nakra hälga samqwämdh, i nakot iomffru closter, huilkit the oc snarlika giordho ¶ Oppa then tidh war eth closter i beyla, iomffru maria til hedher opbygth, i thz closter war en hälogh abbatissa, oc hennas nampn war lawdrada, oc styrdhe thz closter i store häloghet, Til thenna hälga iomffru skaran sändhes sancta amalbergha, at lära book, oc faghra tokt, oc gudelikit liffwerne, oc naar hon tilfögdh war the hälge samqwämdenne,

# 283 tha war hon i sinne gudelikhet i blandh them som skinandis carbunculus i blandh dyra stena, oc en hymerikis ängil i sin omgangilse oc mykle dyglikhet ¶ Alzskona häloghetz tekn synthes oppa henne ¶ Hennas klena iomffrulika kropp sagho the wthwörtis holdhan mz purpura oc silke, än jnuörtis war hon sarghat mz riis oc haarklädhe, the waro oc mykyt wndrandhis oppa hennas gudelika gärnigga, thy at hon syntes daghlika förnyas, oc ökias i godho, gangandhis aff enne dygdh til the andhra, aff hwilko the enkte affwndadhos, wtan loffwadho gudh för sina nadhelika gaffwor, thy at the sagho alla hennas idhn wara i gudelikom bönom oc stwdheran i the hälge skrifft, aff huilko hennas hiärta oppfyltes aff thäs hälga andha nadh oc thän häle andhe wtualde hennas hiärta sik til mönster

¶ Vidh then tima händhe at pipinus frankka konungher foor mz sith ridderskap i iacht äpther willebradh ällar skogx dywrom, oc nalkadhes clostreno beyla, Tha kom honom til tanka, at han wille sökia jomfru maria closter, oc hogswala the hälogha samqwämdhena, oc naar han ther kom, wart han ther wälfaghnadher aff sancta laudrada abbatisse oc conuenthet oc äpther thz

# 284 at daghen war framlidhen, tok han härbärghe ¶ Oc nar konunghen oplyffte sin öghon ower samqwämdhena, fik han see ena wänasta klena iomffru i iomffru choren aldra höffwiskasta oc täkka, oc wart konunghen lönlika i sit hiärta mykyt wndrandhis om iomffrwnnas skönhet oc mykla toktoghet, Oc nar han saat widh bordhet mz sit riddarskap oc godha män, wart han i blandh [àà 3r] sin ordh talandes om the iomffruna, spöriandis aff hwat släkte hon war wtkommen, Oc tha honom wart swarat oc wndherwist om hennas wälbyrdoghet, rikedoma oc häloghet, oc hennas nampn, Tha spordhe han sit riddarskap til, om the iomffrun matte wäl wardha hans sons jwnkar kars fästemö ¶ Tha swaradhis ther til aff riddarskapet, at swa ware nytteliket, oc ganzska beqwämelikit, Tha sagdhe konungen wilia strax föra iomffrwna mz sik til sin son Än han kalladhe för til sik henne, wiliandhis höra hennas ordh, Oc taladhe til hennas wärdelika oc säfflika, oc alzskona til som plägha talas i saadana saak oc ärandhom, langan thima oc mangh ordh taladhe han ther om, ¶ Än hälga iomffrun amalbergha krafftadhe sik i thäs hälga anda dygdh oc krafft oc saa dristelika oppa konunghen sighiandis, Jak älskar min brudhgumma ihesum, hwilkens kärlikhet iak idhkelica skodhar, aff huilkens renasta omfäghnilsom iak ey förma franskilias, hwru kan iak wtwälia thins sons tilffögilse mz hyonelagx tilbindhnigh som tilfäst är oatskilielika äwerdelikom konungxsens son ihesu christo, hwilkens brwdhelax gaffwor iak

# 285 haffwer anamath oc jngangen är i hans brudhahws, hwru kan iak wtelykkia äwerdelikx gudz sons kärlek ihesu christo, för nakors dödelikx brudhgomma kärlekx skuld, ¶ Jhesus christus liffwandhis gudz son haffwer jak stadhelika loffwat iomffrwlika blyughetz priuilegium, honom haffwer iak gömt mina iomfrudoms skinandis lilia ¶ Tha konunghen haffdhe hört tässen iomffrunnas swar, thalade han til sit riddarskap sighiandis, O mine älskelike wäl borne män, hören huilken ordh wtgaa aff enne klene iomfru, O huilkit swar hwilkit wtgangit är aff then hälga anda, O thu hälogh iomffru meer än trefallelika hälogh, aff thino bryste höras thäs hälga andhas orghor, ey kwnne aff enne klene pigho swadana ordh wtgaa, wtan thän hälge andhe haffde them ther jnbläst, Sannelika gudh är wndhersamliken i sinom hälgonom ¶ Oc ther äpther antwardadhe konunghen iomffrwna i abbatissonnas händher bidhiandis henne wenlika, at hon skwli älska the iomffruna oc oppfostra til gudz tiänist, som ena sannelika wtwaldha gudz brudh, Oc konunghen mz alla sina godha män ophögdho sina röster i hymmelen jnnerlika sywngandhis alleluja alleluja, oc anamadhe konunghen jomffruna sik för dotter Oc foor til sit palacium i gän, hwar honom mötte drotnighän hans hwstru, huilke han kwgiordhe om all ärandhe som honom händho i the sinne reso ¶ Tha swaradhe drotnighen, the iomfrunnas brodher rodinus opfostras her oppa palacio oc iomffrun bliffui i clostrit, oc waren widh sit fria

# 286 welkor, thz kan skee at the kommo waro rike til hugnadh oc tröst

[àà 3v] Här äpther öktes iomffrwnnas frägdh ganzska mykyt i konungxsens palacio, oc enkannelika oppwäktis en omätteliken kärleker i ywnkar her kars bryste til iomfrwnna, swa at han kwnne ey giffua sik til fridz ¶ Oc foor wt aff slathet, takandhis mz sik iomfrwnnas brodher som kalladis rodinus, til eth goth hopp skuld, sighiandis sik wilia wtfara at wedha, ällar fara i iakt ällar äpther willebradh, oc foor strax i öknena ällar skoghen, som ligger widh clostrit i beyla, hwar iomffrun war, oc lat han sina tiänara bliffwa i iaktenne, oc siälffwer mz rodino hennas brodher foor han til clostrit, menandis at han skulle böia sinna systers hogh äpther hans wilia ¶ Oc nar han nakot när nalkadhis clostreno, fik han se ena stora samqwämdh aff clostersens iomffrum, oc iblandh them saa han ena wtkorlika wärdzlika iomffru, huilka han förstodh at hon war amalberga, äpther huilka han wedhadhe ¶ Oc nar han nämber kom, saa han alla systrana wara hindradha i handa ärffuodhe, rörandhis i stenomen oc mwrkalk, oc iomffrun amalberga war mz kalk besmittat om badha sina händher ¶ Tha sagdhe jwnkar karl til henna, Ekke är höffueliket

# 287 at sadana iomffru skuli hantera orena kalken, oc bödh han sinom tiänarom gaa til ärffwodit, i hennas stadh, oc bära kalk oc sten, Oc sidhan taladhe han sin lönlik ärandhe til iomffrunna, badhe mz blidh ordh och was, sighiandis ey wilia höra ne i sith ärandhe, oc kalladhe henne sina kärasta brudh, Än i alt sith taal kwnne han henne enkte wika äpther sin wilia, oc iomffrun bleff tyst, opplyfftandis lönlika sith hiärta til hymelen bidhiandis hiälp aff allom hälgom änglom, oc allom apostolis, oc hälgom iomffrum, oc giordhe sina gudelika oc jnnerlika bön til herran ihesum christum, sin sötasta brudhgomma sighiandis O lywffuaste oc millaste herra ihesu christe, gudz fadhers endhe son, oc iomffrwnnas marie son, se mildelika til mik thina tiänirska för thins hälga nampns akallan skuld, tik minom odödhelika brudhgomma haffwer iak loffuat iomffrulika blyughet oc än til thenna dagh wndher tronnas finghergul atwaktelika gömt O ihesu christe renliffsens älskare wärdoghas bewara oc göma thz som tik mz lyffte giffwit är, thz är mins iomffrudoms blomster, nidherstigh til mik, för mina jnnerlika bön skuld, oc aff styr thäs manzsens grymhet, at han ey finghe makt ower mina kropp, honom wanlika mz owerwaldh smitta

¶ Naplika haffde iomffrun lyktat sina bön Oc hennas brudhgomme ihesus christus kom henne

# 288 til hiälp, Thy at aff nästa bynom kom en aldrogh qwinna löpandhe, oc kastadhe sik nidher oppa iordhena för abbatissa föther gratandhis, oc wengadhe sik sighiandis O wärdoga fru oc modher, hiälp mik i minne nödh, thy en owermatto [àà 4r] stor brot byörn kom wt aff skoghen oc bröt sik jn i min bigardh, oc haffwer fördärffuat byn oc opp äthit honogeth oc begynna nw strax at sargha fäät oc faren, wtan ther komber wndsätnigh ¶ Naar abbatissan sancta laudrada haffdhe thzta hört, warkunnadhe hon henne oc stodh dröfdh, ey witandhis hwat her til skulle göras ¶ Tha rördhis jwnkar karl i sith hiärta til warkwnnan, oc drogh mz sina thiänara a wäghen thit som byörnen war ¶ Tha hände sik at en tymber man war widh wäghen, oc fik see konungx sonen kom hastelika farandhis, oc wndherstodh at han fäktas wille mz byörnen, oc gik moth konungh sonen oc sagdhe, hwart i gören, lathen ekke konungh pipin wardha sona lösan, i ären klene oc wtan wakn, oc byörnen är aldra starkasta oc grymmasta dywr, Tha sagdhe ionkar karl til mannen hastelika, gör ändha oppa thin mangha ordh, oc faa mik iärnkäxset thz thu i thinne handh halder, oc tha han fik käxset, flögh han snarlika fram i wäghen som en foghol fram för sina tiänara, Oc nar han fram kom thiit som byörnen war, bödh han sina tiänara staa affsidhes, wiliandhis all ena gaa mothe grymma dywret, än byörnen reste sik opp mothe honom, mz gapandhe käfftom oc wthräktom

# 289 armom, menandhis söndherslita wnga mannen, än jonkar karl war storhogadher, oc snar i handhom, opplyffte käxelena, oc wthyög hiärnan i eth hwgh, oc byörnen fyöl nidher dödher, Tha ophögdhe qwinnan som skadhan haffde faat sina röst iblandh folket, prisandhes then som seghren wan ower hennas fiandha, sighiandis, O thu ädhle wngher man kärasta konungxsens barn bärandhis wärdoghetzsens äro i änlitet, starker i armen, thu skal kronas mz priisens nampne, oc kallas karolus magnus til wärldennas ändha, Oc begynnadhes tha thz widher honom oc haffwer bliffuit ä sidhan til thenna dagh Thän dödhe biörnen fladhis oc hwdhen sändhis til slattet, fadhrenom til aminnilse aff hans sons gärnigh, köthet sändhes til clostrit abbatisse laudrade til hennas ärffuodhes folkx spisnigh

¶ Karolus magnus sidhan han saa sik haffwa sigher wnnith, foor han strax til clostrit i gän, wiliandis widherfresta om han matte faa framgangh i sin wilia til hälga iomffrunna amalbergam, än tha iomffrun fik wndhersta at han war bradhelika kommaskolande, jnnelykte hon sik i eth cappel, som war iomffru marie gudz modher tilwikt, oc tilstängdhe dörena jnnantil om sik, oc tok eth skrin, hwilket fwlt war mz hälgadomor,

# 290 oc satte thz widh sit hwffudh, oc bögdhe sik nidher til iordenna, mz rinnandhis tharom, ropandhis hiälp aff allom hälgom änglom, oc taladhe tröstelika oc jnnerlika til sin kärasta brudhgomma iomfrunna son ihesum christum sighiandis, O aldra millaste herra ihesu christe änglanna konungher, oc syndara anamare, iak bidher tik för thins hälga nampns hedher skuld, at thu ey wilie tilstädhia, at then mäktoghe wärdzlike höffdhingen [àà 4v] skwli mik wardha owermäktogher, O ihesu mynnas siäls sötme, lat aldrigh komma i min kärlek kötliket wk, O ihesu christe thu äst min ära, lät thenna mannen aldrigh mik näkta aff minom iomffrudoms kiortle, tik O ihesu haffwer iak wtualt mik til brudhgomma, thina fäghrindh haffuer iak astwndat, oc enkte haffwer iak mik gömt thz iak älska wille, wtan tik, thy oppa thz at iak mattetik täkkias i renleksens brylloppe, tha lat then herran mik aldrigh röffua i minom brudhelika prydilsom, O millaste ihesu christe, see aff högxta hymelen mildelika til mik, thina tiänirska, oc frälsa mik aff leonzsens mwnne ¶ Naar karolus saa henna enbändelikhet, oc wndherstodh at hon wille engaledhis äpther wika sik hans wilia, aktadhe han i sinne wredhe göra oweruälle badhe iomffru maria mönster, oc iämwäl iomffrunne, henne wtdraghandis aff kyrkionnas friihet, Oc bödh sinom tiänarom brytha dörena, Än gudh alzmäktogher hördhe millelika sinna brudhz kärlika bön, oc kom snarlika henne til hiälp, wppwäkkiandhis the hälga modhrena abbatissam laudradam, huilken sik skyndadhe til

# 291 höffdinghan, bidhiandis oc radhandis honom i gudhi, at han ekke skuli wilia bekränkia ällar fwlt göra sith ädhelikhetz nampn oc stora mäktoghet, brytandis the hälga kyrkios friihet, i the matto swa höghelika retha gudz wredhe mothe sik, oc lagdhe hon sik nidher för hans föther, them kyssandis, oc loffua[dhe] honom sik widherfresta mz iomffrunne, at hon skuli wäl sik böya äpther hans wilia, om gudhi täktes, mz sadhana loffwan oc hopp foor karolus til sin fadher oppa palacium, oc iomffrun bleff i fridh oppa nakon thima ¶ Nw tha karolus kom til sin fadher konungh pippinum, faghnadis han aff fadhrenom, oc allom frankka rikes höffdinghom, för then mandom han giort haffde mothe then förnämpdha grymma byörnen oc giordhes honom aff allom största priis, oc stadhfästes aff allom at han äpther thän dagh skulle ey annars kallas ällar nämpnas aff nakrom wtan karolus magnus, Än karolus aktadhe lithet theras priis ällar sötha taal, wtan häldher begik han mz franka äddelasta män oc täslikes mz sin eghin fadher konung pippino at han matte sin wilia faa om iomffruna hälga amalbärgam ¶ Tha fadhren pippinus thz hördhe, radhe han, oc iämwäl höghelika förbödh honom at han nakot ythermera omaka ällar bedröffwa skulle the hälga iomfrwna, wtan allaledhis wändha sin hogh fran henne, oc fästa sin kärlek til enna höghborna iomffru som kalladhis hyllegardh, som war konungxsens dotter aff longobardia, the iomffruna loffuadhe fadhren honom sik wilia til wigias

# 292 ¶ Mädhan tässen ärandhen sik begingo kom häloghe iomffrunne i tanka the ordhen som christus sagdhe til sinna apostla, Är thz swa at nakor [àà 5r] hatar idher i enom stadh, tha flyn til en annan stadh, oc tykthes henne thy tryght wara at färdhas til ena sina fränko som kalladhis hälga begga, oc war sancta gärtrudha syster, hwilken oc haffdhe stiktat eth iomffru closter, i hwilko stor gudelikhet oppe hyöldz aff eth thusand iomffrwr ¶ Oppa thentidh war i konungxsens gaardh en mäktogher wälboren man, som mz förstom oc främstom räknadhes i blandh konungxsens ädhlasta män, som kalladis hwnrodus, til honom kom ryktet om hälga iomffrwnnas oppsaat, matte för hindras oc til enkte wardha, oc thy äpther thz at han för sant wiste hälga iomffrunnas föräldra wara dödha aff tässe wärld, tha räknadhe han sik haffwa skylskap til iomfrwnna, oc ther aff haffua laghliken räth, at wara hennas mals man, oc ther mz aktadhe han föra iomffruna i sinna modhers hws, oppa thz at hans modher skulle wändha hennas hiärta oc kärlek til konungxsens son, oc äpther gudz wilia wart her enkte aff allo thy som hwnrodus betenkte moth hälga iomffrwnnas wilia, Thy at konung pippinus i them daghomen bleff kranker oc dödher oc iordhader i pariis

# 293 Äpther konungx pippini dödh samladhos til hoppa alla frankka ädhlasta män, huilke alle mz enne röst oc endräkteliket hiärta kesto oc wtkoradho karolum magnum til konungh äpther sin fadher i frankka rike honom prydhandes mz konungxlike krono J them thima liffdhe än drotnigghen konungx pippini hustru oc karoli magni modher, hennas nampn war bertrada, hon manadhe idhkelika sin son karolum magnum, at han egh glöma skulle sins fadhers bodh oc wilia om hälga iomffrwna amalberga, at han ekke skulle wilia henne hindhra, ällar omaka i nakre matto, swa framt at han ey skulle sik wäntha största hämdagäl aff gudhi för sina dirffwe, Oc her mz sagdhe drotnighen bertrada sinom son karolo magno, at hon nw strax wille sik skynda til konunghen longhabardorum, oc mz honom saa dagtingha, at hans ädhlasta dotter som heth hillegardh skulle karolo magno tilföghias i cristeliko hyonelag ¶ Nw tha karolus magnus war stadhfäster konungher, oc pasha högtidhen tilstwndadhe, kalladhe han til sik alt riddarskapet oc ädhla män i frankka rike, betraktandhes mz them om rikessens bästa bestandh, om fredhen oc annor märkeliken ärandhe oc saker, Oc i blandh annor rördhe han til them hwem them bäst synthes oc beqwämelikast ware honom tilföghias til sängalagha oc hustru, ther riket aff haffdhe hedher oc bestandeliket gagn, oc han

# 294 sielffuer hugnat, Tha oppräknadhos ther oc nämpdhos mangha ädhla oc högborna iomffrwr, aff mangh land oc herra dömom, när oc fiärran Oc mz thy ythersta samtykte alt riddarskapet [àà 5v] endräktelika, at iomffru amalberga war the beqwämmelikasta ther til, badhe för släkt oc äghadela skuldh, swa oc för karskhet, gudelikhet oc wisdom etc ¶ Naar konunghen hördhe, at hans ädhlasta män waro swa endräktelika begärandhes, at the iomffrun amalberga war thäs wärdogh, til wälias at wardha konungxsens samlaghe oc drotnigh, täktes thz honom ganska wäl, thy han mykyt hetheliga älskadhe iomfrwna, Oc giordhe han strax myndogh bodh til sinna modher bertradam, som war i sin wägh til konunghen longobardorum, oc bödh henne wändha sin wägh tiith som hennas sonaqwarn iomffru amalbärga war oc sagdhe henne, hwat frankarikes radz radh haffdho besluthet oc förhanlat i tässe sak, oc thy skulle drotnigh bertrada wtan alt hindher opsökia jomfru amalberga, oc redha sik mz henne til konungxliket bryllop ¶ O godhe ihesu, o gudhe ihesu, kom nw, kom nw, thinne älskelike brudh til hiälp, See nw milleligha oc warkwnsamliga henne belagdha aff sinom fiandhom oc margfallom snarom

¶ Naar millaste herran gudh saa sina tiänirska swa betwingadha til konungxsens brylloppe ¶ See

# 295 at gudz älskelika iomfru sancta gertrudh, huilken nw nylyka dödh war, kom som en skinandhe ängil til hedherwärdoghan man rodinum, hälga amalberga brodher, i sömpne, som ängillen fordhom kom skinandhis til sanctum iosep iomffru maria fäste man, Oc sagdhe sancta gärtudh til rodinum, Stath opp snarlika oc fly til nakra wärn mz thinne syster, thy at konungen haffwer wtsänth försaat i allom wäghom, huilke henne skulu oppletha oc til sik i brölloppet föra ¶ Än rodinus nar han wart saa i drömen förwaradher oc förmanadher, skyndadhe han sik wtan alla dwala tith som han wäl wiste sina syster wara, kwngörandis henne thz honom aff sancta gärtrudhe oppenbarat war ¶ Naar sancta amalberga hört haffdhe sin brodher rodinum, opplyffte hon sina händher i hymelen jnnerlika takkandis alzmäktoghom gudhi för sina milla gaffwo, at han wärdogadhis henne förwara, oc antwardadhe sik i gudz händher, oc togh aff allom synom storom rikedomom mz sik alzenkte, wtan eth klädhe om sit hwffudh, oc eth lithet skrin mz nakot gull, tänkiandhis thz christus sagdhe appostolis jn ewangelio, wtan swa är at mannen widhersigher allo thy han ägher, tha kan han ekke wardha min känneswen, oc nar hälga iomffrun haffde sik swa näktat aff alle sinne eghelikhet, fölgdhe [hon] som nakudh herranom ihesu christo äpther mz sith kors, oc foor wt lönligha om nattatidh mz sinom brodher rodino ¶ Jomffrunnas thiänara som hema waro i hwsit, nar the förnummo at iomffrun war bortho, oc the wisto ekke hwart

# 296 hon war kommen, dröffdhos the oc klagadho her om jn byrdhis, oc sidhan wtuärtis mz folket, oc [àà 6r] mz thz ythersta kom ryktet j konungxsens palacium, Tha sändhis otöffwat bodh äpther rodinum iomffrwnnas brodher, oc han kwnne ekke finnas, tha waro nakre i konungxsens palacium, sighandis at rodinus war wndhan flydher mz sinne syster, Oc lät konungen strax sätias försaat i allom wäghom at the skullo ekke wndan komma ¶ I them thimanom nar rodinus oc hans syster sancta amalbärga lagdho wt oppa sina reso, tha war paska daghen hart när, oc the foro alt skogledhis i storo öknenne, tha böriadhe hälga iomffrun til at mykyt sokkas oc gratandhe wardha, aff thy at ihesu christi opstandilsa dagher war swa när, oc kwnne wanlika hända, at enghen kyrkia war i them wäghenom, hwar hon matte wnffa ihesu christi wärdogasta likama sik berättandis, Oc nar hon swa söriandhes war, oc full mz dröffuilsom, oppwäktes snarlika mykyn frögdh i hennas hiärta, thy tha the färdadis i bärgomen, opplyffto the sin öghon, oc sagho ena största fähyordh widh bärghen aff nästa bymen, oc mangha fägömara, mz hiordenne, oc the haffdo präst när sik, oc dwaldos när them rodinus oc hans hälga syster, ther takandis mz gudelikhet sina pascha redho

# 297 ¶ Naar hälga iomffrun än stodh i sina böner oc pascha högtidinne, opwäkte gamble owenen, som är diäfwllen, en wrangan man jnskiwtandis honom i hoghen, at han skwlle bedröffwa jomffruna, oc then wranghe mannen stal bort thz litla skrinet som hon mz sik took, mz allo thy ther j war, oc gik sin wägh, wiliandis fly jn i annor landh, än ören her alla eth wndherliket ärande, iordhen öpnadhes, oc wart ther som en gropp, huilken aldrigh ther förra seedh war, Oc aff the gropenne gik en grymmaste wargher, gapandhes oc gräselika seandhes oppa tywffuen, oc sprangh oppa han, först söndher slitandhis klädhit, i huilko skrinet war holt, oc wtdrogh han skrinet mz clomen, Oc tha tywffuen saa sik om kringh, hwru han matte wndhan komma, Tha war warghen honom altidh wndher öghonen, som han wille honom dräpa, än tha sargadhe han enkte hans köt ¶ Fägömarene tha the sagho tywffuen wara i liffs nödh, badho the hälga iomffruna komma honom til hiälp, oc warkuna honom, tha stegh rodinus then ädhla riddaren til sin häst oc tha han nalkadhes warghenom, förbödh han honom dräpa mannen, oc kom tywffuen oskadder sin wägh, Oc hälga iomfrwn tok skrinet i gän

# 298 ¶ Naar prästen som war mz fägömarommen, oc the mz honom sagho gudz dygdh, oc gudelika krafft wara mz tässe hälge iomffrwnne oc hennas brodher rodino, loffwadho the oc högelika äradho gudh, ey witandhis hwat the skullo them til wördhnig ällar wältäknat göra, än the haffdo nakra brotna brödh stompa i sinom karffwom, oc lithet aff wiin i theras flaskom, oc sagdho the til hälga iomffrunna oc rodinum hennas brodher, [àà 6v] O hwru gärna wi idher bywdha willom til pascha högtidhena mz os om wi nakor ämpne ther til haffdom til kosten, jomffrun mz sin brodher rodinum satto sik mz them til maltidh i gudz kärleke, oc nar the mätte waro war brödhit oc spisen mera thz the samman hänto, än thz the fram baro, thy at mathen öktes i theras händher, för hälga iomffrunnas bön skwld, Oc winet i flaskomen ökthes täslikes swa at ä hwru mykyt the wtguthu aff winet tha bliffw flaskonar ä lika ffwlla, Tha loffwadho prästen oc fägömarene gudh sighiandis, O hälog iomffru o hwru rik thu äst i gudhi i thinne förskullan, mäktogh i thin iärtekne, at hwilkens dygdhom gudh opplyst haffwer jämwäl tässa öknena

¶ Här äpther for hälga iomfrun ower en landz ändha som kallas hasbonia, oc nalkadhis mothe

# 299 qwällenom til enna stora älff, som kallas lacta Ther mötte henne en osigheliken stoor skare mz diäfflom, alle swarte oc styggelike, änlite haffdho the som mäniskior, oc waro ridhandes som stridz män, än all theras tygh oc wakn waro swart oc styggeliken, swa at man matte döö aff räddogha, thän them saghe, Tha wart rodinus mykyt förfäradher, tänkandis at konunghen haffde sänt äpther honom blamän, som honom skullo gripa, hälga iomffrun i thz första wart förfärat oc rädh, än hon kom snarlika til sinnes i gän, takkandis sins brudhgomma godhet oc aldzmäktoghet, oc gaff sik til böner oc psalma, oc gudelika beskadhan mothe fwla diäfflar Tha gafwo diäfflane fran sik grymmasta lywdh, oc styggeliket roop, swa at man matte ther höra leon, pardos, byörna, wargha twth, draka oc orma hwislan, oc alt thz som styggeliket war, Tha taladhe en aff diäfflomen sighiande til rodinum, Rodine hwi wilt thu swa fanyttelika wadha moth strömmen, sätiandis tik mothe konung karlle, bort takandhis thina kära syster fran honom, wtan thu snarlika omwändher tith sinne, tha faar thu otwätelika hans mäktoghetz wredhe oc hans hämpnd, Thu haffwer hört wisa manzsens ordh, at thän som säther sik mothe maktenne han gör sik skadha, Mykyt bätter ware at thu lathe thina syster komma til konungxsens palacium, tik oc thinne släkt til opphöghilse, oc rikeno til froma oc priis, än thz thu nw gör, Rodinus wiste wäl at diäfwllen är snar at swarffwa lygnena, skötte enkte owenssens ordhom, som fwl waro mz swek, wtan skyndadhe sik til brona

# 300 som laa ower älffuena, Än nar diäfwllen saa sik wara försmadhan, tok han mz sik en mäktoghan diäffla skara, oc bröt nidher brona, ¶ Naar thzta hälga sälskapet, iomffrun mz sin brodher, oc theas äptherföliara, nalkadhos bronne, oc sagho brona nidher kastadha, wordho the [àà 7r] dröffdhe oc ängxloghe, aff huilko owenen fik tilfälle at fresta hälga iomffrunna, han tok oppa sik hampn, som han haffde warit en moghen gudeliken man, oc taladhe til iomffrwnna sighiandis O thu höxta konungxsens brudh, war ey dröffdh, wtan kom hiit til mik, min höghra handh skal tik oskadda owerföra tässa flodhena, see thenne ilkloke fianden, huilken ey räddis fresta herra ihesum, Än hälga iomffrun ey wiliandis lidha längher owensens swik giordhe för sik korssens tekn moth diäflomen, oc nar the thz sagho ropadho the oc skraladho owermattelika sighiandis O o hwat makt the iomffrun haffuer, oc flydho aff hennas asyn allaledhis görandis aff sik eth stort gny oc ropan, som the göra som stridz män ärw, sik jnbyrdhis til slagx gangandis ¶ En lithen stadher som kallas cyenas ligher ey fiärran ther som diäffla stymet war, thäs stadzsens borghara sändho nakra sniälla män thiit som iomffrun war, wiliandhes wetha saan tidhande, oc kwngiordhe them allaledhis hwru hälga iomffrun stridhe moth diäfflomen, Oc nar borgaromen all sannindh war ther om them wndherwist, opplyffto the sina händher oc änlite til hymelen, gudhi takkandis för sina stora nadh, oc the mykla makt han giffwit haffde the hälge

# 301 iomffrunne, oc thäs mere owenen ökte hennas frestilse, thäs mera ökte gudh henne i iärteknen oc dygdhomen, swa at tässen hälga iomffrun war som clarasta morghonstiärna, skinande i dygdhom

¶ Ey waro än tässen hälga iomfrun oc hennas hedhersamme brodher i fulle tryghet för konungh karolo magno, oc bögdho the sin wägh til en lithen stadh som kallas wilnorth, hwar iomfru maria haffs i wördhnig oc högtidhelikom aminnilsom, ther beddes hon härbärghe, thy at daghen war framlidhen oc mörket nalkadhis, oc för thy at hälga iomffrun idhnadhe sik ey at enast i myklom bönom oc store wakan, wtan ämwäl haffde hon mykla fasto, swa at om daghen aath hon at enast enfalla brödith, mz nakra röther ällar gräs oc yrther som wäxser ther i landet ¶ Thz hände at iomffrun bödh sinne tiänisto möö gaa nidher til strandenna, ällar älffwa bakkan, oc hänta ther ena yrth som ther j landeth kallas crisonium Tärnan gik til strandenna som henne budhit war, Oc som hon sik nidher bögdhe äpther yrthenne, oppsprangh iämsköt en störste grymber fysker aff dywpet oc lagdhe sik til landit, som [han] haffde wilit opswälga litla pighona, pighan wart ganzska förfärat, oc ropadhe sighiandis hiälpen mik, fisken wil mik dräpa, hälga iomffrun spordhe henne hwi hon

# 302 skriadhe oc ropadhe, pighan swaradhe kära ffru fisken haffde mik dräpit, om iak ey snarlika haffde wndhan flyt, hälga iomffrun wiste iämsköt wäl hwat then hälge ande haffde henne mädher giffwit, oc sagde jämbrat til möna, gak strax [àà 7v] til strandena oc tak fisken i gelen draghandis han oppa törra landet, Möön gik strax til strandenna, än för thy at mön kändhe sik klena til sadana twngha byrdh, kalladhe hon mz sik en klenan drängh, tolken som hon siälff war, oc drogh stora fisken oppa landhet, äpther hälga iomffrunnas bodh, oppa huilket alt folket wart mykyt wndrandhe, badhe för thy, at ther war aldrigh förra swa stor fisker sedher, swa oc för thy at fisken pläghar ekke giffwa sik fran dywpet oc til landith, war oc wndher at han enkte widherfrestadhe komma i gän i watnet, oc loth sik gripa swa som siälffwiliandis, för huilkit hälga iomffrwn, gudhi mykyt takkande, offrandhis honom psalma, mz gudelikom bönom, oc samman kallade mykyt fatikt folk, om huilket hon sik laat altidh mykyt wardha, oc skiffte mz them fisken, oc haffdhe siälff mz sino fölghe godha bärnigh wtan alla bristh oc loffwadho gudh för sina milla gaffwo, I samma stadhen som hälga iomffrun war nw kommen, war en prästher, haffwandis nampnet mz dygdenne oc kalladhis benignus, thz tydher mildher, ällar lywffwer, han war en rätwis man j sit liffwerne, han kom til hälga iomffrwnna henne helsandis mz gudhelikom wälsignilsom, hans modher war en godh cristen människia, än hon haffde en hardhan

# 303 krankdom, draghandis henne til dödhen, i xl dagha haffde hon alzenkte ätith oc kwnne enkte annat tala ällar tänkia wtan oppa dödhen, thy at henne wanzkadhis i allom henna lymmom, Tha wart henne radh giffwit, at hon skulle bedhas atherleffwerna aff thy som hälga iomfrun haffde hanterat siälff aff sin maath, Thzta wart wndherwist prestenom som nw saat widh bordhet, mz hälga iomffrunne, oc presten kwngiordhe thz framdelis hälge iomffrunne, hwat hans kranka modher war begärandhes, Tha gaff hälga iomffrun sik til gudelika böner lönlika swa at alle sagho lippona röras, än hennas ordh hördo enghen, oc sidhan hänte hon siälff atherleffworna til samman, görandis wälsignilse ther ower, oc sändhen kranka qwinnonne, oc iämsköt som hon tok första bethan i sin mwn, tha war aldher krankdomber bortho aff allom hennas kropp, oc wart alzstingx helbrigdho ower alt sith liff oc loffwadhe gudh i sinne hälge brudh sancte amalberghe


J them daghenom kom för hälga iomffruna tidhande, at konunghen karolus magnus haffdhe begynnat örlögh moth enom mäktoghom härtogha, aff hwilko hon wänthe sik fridh oc rolikhet, menandis at konunghen skulle henne glöma oc borth läggia aff sith hiärta äpther thz han haffde swa dana grofft örlöghe oppbögynnat, betänkte

# 304 hon mz sik, at äpther thz at hon nw stadh war i sino mödhernis lande, oc i sin eghin grwndh, at oppbyggya aff nyghio ena kyrkio, i hwilke hon i rolikhet matte thiäna gudhi til sin dödh, [àà 8r] Oc thz hon tänkte fulkompnadhe hon snarlika, oc lat kirkiona wighias sancto martino til hedhers oc bygdhe sik siälffwe hws när kyrkionne, oc tiänte gudhi trolika näther oc dagha, sik öffwandis i dygdelikom gärninggom

¶ Thz hände om then tidh tha skyrdha timen war, nar sädhen skulle opskäras oc wndher taak föras, gik hälga iomffrun wt til sith skyrdha folk, oc war hymelen aldra clarast oc solen skinandis, Än nakot äpther thz hon fran them gik wart hymellen snarlika owerdraghin mz mörkasta sky, oc tordönen gik mykyt gruffwelika, oc tilstwndadhe stort räghn, oc folket iäffwadhe mykyt at aars wäxten skulle fördärffwas Tha sändho folket nakra män fran sik at the skullo kwngöra iomffrunne theras ängxlan oc räddogha ¶ Jomfrwn swaradhe bodheno lywfflika oc mildhelika, oc bödh allom gaa til sit ärffwodhe, tröstande trolika til gudz godhet, oc hälga iomffrwn gaff sik til gudhelika böner nakra stwndh, oc wtfallandis tarom jnnerlika mz hiärtat til gudz mildhet ropandis, oc til hans mykla miskundh bidhiandis, Oc i samma stwndh kom

# 305 hymmelsens clarhet i gän, mz wänasta solskin, see her hwat nadh gudh giffwit haffwer tässe hälge iomffrunne liknandis henne widh then hälogha herran sancte iosue, huilken bödh solinne i hymlenom at ekke bärghas för än han haffde hämdh giort ower wars herra owener Oc propheten sanctus elyas bödh hymmelenom giffua räghn aff sik, huilken war aff gudhi mer än i try aar til lwkter, Swa är oc giorth mz tässe hälge iomffrunne, at för hennas hälga bön skuld kom enkte skadhelikit rägn oppa hennas akra ällar äghadela, än tho at annars stadz fyöl thz manggom til skadha, aff huilke hennas häloghet synes mykyn oc stor wara ¶ I them tymanom bleff hälga iomffrun widh the kyrkiona hon siälff oppbygdhe för sina rolikhet skuld, oc gudelikhet som förra är sakt

¶ En dagh händhe at en aff hennas tiänarom, som tilsyn haffdhe wtwertis om hennas bohagh, kom oc klagadhe högelika för henne, at aff främadha landh waro komna mangh M foghla siälsyne oc okwnnoghe, oc foro i storom flokkom, oc meer än iijM i hwariom flokke, oc wordho nw wanlika wane komma oppa hennas sädh, oc haffdo mykyt nw fördärffuat oc nidher trwdhit aff sädhenne, oc badh thy thiänaren hälga iomffruna

# 306 mz sinom hälga bönom borth komma the skadhelika foghlana, Tha swaradhe iomffrun bywdandhis thiänaren, at han skulle borth köra them, Thiänaren sagdhe sik thz haffwa offta giort oc thz kan enkte hiälpa, thy at the äpther litla stwndh kommo snarlika i gän, Tha bödh hälga iomffrun gripa foghlana oc läsa them jnne i fangha hwset, thiänaren gik fran iomffrunne, oc skötte enkte meer hennas bodh, honom tykte [àà 8v] thz wara swa som barnsliket taal, thy at enghen kan gripa foglen flygandis i wädhrit, än nar tiänaren war swa twäkandis, fik en nwnna wndhersta oc se hans förswmilse, straffadhe honom, sighiandhis, O thu lather fane haffdhe hälga iomffrun budhit tik nakot omögheliket ärandhe at göra, sannelika thz skulle ey förswmas, än nw bödh hon driffwa foglana wndher häktilse See iak är en qwinna oc wil iak fram gaa för idher som ären män, hwat i sen mik göra, tha äpther fölien i mik, tha gingho wt oppa akren tiänarena, oc gudelika nwnnan bywdhandis foglomen oppa hälga iomffrwnnas wäghna gaa i fanghahwset thy at the haffdho sik förbrwtit, Tha lyddo foghlane hälga iomffrwnnas budhi, oc gingho tith som them bwdhit war, oc än tho at foglane kwnno ey tala, häldher än balaams asne, likkawäl nidherslogho the sin hwffudh moth iordhinne, som the willo tekna at the brutlike waro, enghen aff them opplyffte sina winga, til flygha, ällar gaffwo nakot skrii fran sik, wtan bliffw alle rolike oc tyste äpther fangha sidh ¶ Naar nästa natten war förlidhin, oc hälga iomffrun gik hem

# 307 aff kyrkionne, äpther ottesanghen, oc hennas psalma, oc langha böner, warkwnnadhe hon sik ower the siälsyna fanghana, oc bödh opplata hwset för them, städhiandis them flygha, hwart them täktis, tiänaren läth opp hwset, oc the flughu sin wägh, likawäl stal tiänaren en fogol, oc dolde han, förwarandhes han lönlika, foglane nar the haffdho sik jnbyrdhis skodhat, samnadhos the i en flok, oc kommo til hälga iomffrwnnas hws j gän, oc haffdho ganzska wndherliken laat oc aathäffwe, som the haffdho warit söriandhe ällar grathandis, oc enghen kwnne wetha ällar wndhersta hwat thz teknadhe ällar tydde, Tha wiste wäl hälga iomffrun hwat them skadde, oc bödh wndher gudz lydhno i gän bära foglen som stwlin war, oc tha foglen war til them kommen, bödh hälga iomffrun, at the skullo flygha sin wägh, oc the oc theras affkömdh aldrigh i gän komma oppa hennas äghadela, älla theras som henna arffwa wardha, huilkit bodh haffwer stadwgth bliffwit til thenna närwarandhis dagh, äpther theras witnesbyrdh som ther i landit boo, aff hwilko märkias maa jomffrunnas stora häloghet

Thäntidh konungh karl magnus haffdhe owerwnnit thu härtogha döme, som war aquitania oc vasconia,

# 308 oc kom til frankarike igän, mz sigher oc storm priis oc mykle äro, wart för honom fört swadana rykte, at hälga iomfrun amalberga mz sin ärlika brodher rodino waro wndhan konungenom flydde i främadha land, optändhis strax i hans hiärta en kärlekx eldher til iomfrwnna, oc astwndadhe [àà 9r] hetelika komma tith som hon war, oc än tho at han haffdhe oppa thentidh högmälis ärandhe för händher, som war mäktogh stridh oppa the hälga romara kyrkio wäghna oppresa skolandis moth konunghenom longobardorum oc hans son, hwilken tha mäktogher war, oc jämwäl hälge fadhren adrianus pawe badh konungh karl skynda thz ärandhit wtan dwalu likkawäl satte han opp, oc fram satte pawans wilia til annantidh, oc skyndadhe sik til hälga iomffrunna amalberga, menandis at dwali komber manghom til skadha, oc förswmilse dräpa hoppet, Oc han haffde til then daghen mykyt sik möth, wtan froma, oc wndherstodh konungen, at hälga iomffrwn war kommen til sith mödhernis stadh oc landh, oc lat henne bespeias i alle matto, oc war nw förthänkter hurw han skulle henne läntelika gripa, Oppa thentidh haffde hälga iomffrun när sik en gudeliken präst, huilkom wndherliken ärandhe kommo i dröm, ällar i sömpnen, thy at nar prästen war soffuande, syntes honom mykyt folk, alt wänkt mz harnisk, oc hastelika färdhas, han kwngiordhe hälge iomffrwnne sin dröm, oc mz hennas wilia foor han til stadhen hwar honom syntes i sömpnen, oc wille pröffwa om sanninddäna, oc händhe swa wara som honom drömde, thy at ther kom

# 309 konunghen, prästen spordhe aff enom, haa ther foro, oc hwart the willo, honom warth swarat, at thz war karolus magnus franka konungher, som wille hem föra sina fästemö, prästen tha han thzta hördhe, kom han sik läntelika fran thz folket, oc lagdhe sik til en genstigh, haffwandis nattena til hiälp, oc kom snarlika til hälga iomffruna, kwngörandis henne, hwat han wiste, oc som prästen oc hälga iomffrun än taladho her om kom bradhelika en hennas tiänare sighiandis O kära frw idhar gardher är om kringh lagdher mz hoffmän, oc porthen oppbrydz, Tha förfäradhes hälga jomffrun ey wethandhes hwart hon skulde wndan fly, tha kom hon gönom en lönport jn i kirkiona, oc stängdhe kyrkio dörena thz hardasta hon kwnne, giffwandes sik til jnnerlikasta gudelika böner ropandis j hymelen til all hälgon, bidhiandis thera wndhsätnigh oc hiälp, oc lagdhe sik ad veniam för altaret mz wträktom armom, oc taladhe til sin sötasta brudhgomma, mz sadana ordhom, O aldra millaste herra ihesu christe renliffsens älskare, oc mins jomffrudoms gömarä, jak bidher tik, at thu ey owergiff mik i dröffwilsenna daghi, tik wtualde iak mik til brudhgomma, tik astwndadhe iak mik til älskara, aff alle mine krafft, oc aldrigh haffde iak nakot söth wtan tik, Oc för thy o älskelikaste herra oc brudhgomme, at iak haffwer gömth tik loffwadha troo, tha är iak nw kommen i konungxsens wredhe oc hoot, O herra ihesu see her leoneth som wil mik opätha, oc mik är ey ämpne wndhan fly, Oc thy min älskälikaste herra antwardhar

# 310 iak tik mina blyghelika renlikhet, oppa thz at [àà 9v] iak aldrigh skuli mista mina iomffrulika krono, O herra gudh nidherbögh thin öron til mina böner, oc sänt mik hiälp aff hymblenom, Oc nar hälga iomffrun haffdhe lyktat sina böner, tok hon eth iärn, oc aff skar sith haar ällar lokkar, oc holde sith hwffwdh mz wigdho wile, oc swa gaff hon sik i gudz händher oc wilia ¶ Tha konung karolus saa at hans astwndan syntes ey wilia haffua framgangh, aff thy at hälga iomffrun flydhe til kyrkionna, tok han dirffwena för wiisdomen, görandis thz honom ey lofflikit war, han sloo opp oweruällelika kyrkio dörena, oc gik jn, oc fan hälga iomffruna liggia för altaret, klädda som nwnno, tha wart han storken i malet oc sagdhe til henna ¶ Enghen biskop ällar kyrkionnas prelath dirffdhis tik wighia til closters klädhebonat, sidhan min fadher pippinus nämpdhe tik mik til brudh, aff hwas makt dyrffwis thu nytia hälogan klädhebonat, oc mangh hardh ordh gaff konungen hälge iomffrunne, Ather blandadhe han lywff ordh i bland hwas ordh, loffwandhis henne konungxlika gaffwor, mykla äro oc rikedoma oc kräselikher, om hon wille samtykkia hans wilia, Än stadogasta hälga iomffrun bögdhe ey aff ihesu christi kärlek, för nakot hoot oc räddogha, wtan gaff konungenom clarasta ändoghet oppa hans wilia oc begärilse sighiandhis Jak är redhoboen til at lidha alzskona pinor, oc siälffwan beskasta dödhen, för ihesu christi kärlek skuld, thy han är min sannaste brudhgomme, oc aldrigh giffuer iak nakrom

# 311 dödhelikom man mina troo, wtan sötasta herranom ihesu christo

¶ Naar konungen hördhe sina bön wara försmadha, rördhis han til wredhe, oc sprang opp, wiliandhis opp resa iomffrwna aff iordhenne, än han förmatte henne hwargens röra, thy at then hälge ande giordhe henne swa swara oc twngha, Tha wredhgades konungen än meer, oc rykte henne i armen mz alle makt, swa at alla hennas adhror oc sinor söndherslitos, oc klene armläggen brast i twa dela, han sprang annantidh oc tridhiatidh opp, oc tok hälga iomffruna ower härddana, wiliandhis henne enkte röra, än kroppen hennas krasadhes ömkelika, oc skulrobenen bräktos oc söndradhos Oc konungen gik wredher sin wägh, oc hälga iomffrun syntes ther liggiandis som hon allaledhis dödh ware, oc kwnne engen annat sighia, wtan hon war wisselika dödh oc christi martyr ¶ Loff hedher oc ära wari alzmäktoghom gudhi, huilken ey owergiffwer them honom älska, wtan hugnar them oc wärnar fran ondho, Tha han saa sina älskelika brudh swa ömkelika lighia swa som dödha, wärdogadhis han siälffuer henne sökia, giffwandhis henne liff oc helso i gän fwlkomlika, [àà 10r] oc räknadhis hennas dröffuilse för fulkomlikit

# 312 martyrium, oc tilegnadhe henne thua dyrasta kronor, oc twa ädhlasta kiortla, en skinadhis mz iomffrulika lilior, then andhra rödhan, mz martyrii sigher, swa täktes högxta herranom prydha sina brudh sanctam amalbergam ¶ Nar thzta war owerfarit oc rodinus hälga iomffrunna brodher saa the grymhet hans syster giordhis, Oc ther mz aktadhe han wärldennas ostadwghet, oc hwru hans hälga syster ärwodhade oc stridhe manlika mothe wärldenne, köthet oc diäfflomen, Tänkte han oc oppa sith siäla gangh, skiffte mällan closter oc kyrkior oc fatikt folk, hwat han ägandhe war i franka rike, oc gaf sik wndher reglo wk, j sancti benedicti ordho i cassino berghe, Oc liffdhe ärlika oc wäl, oc fik hymerike til löna

¶ Nw sidhan herran ihesus christus haffdhe sökt sina brudh sanctam amalbergam henne hela giorth oc sötelika hwgswalat, som förra är sakt, Oc hon äpther sinne gudelike sidhwänio haffdhe warit i lange wakw oc mykla böner, aktadhe hon hwila snarlika sina lamma oc wttrötta lymme, händhe at hon bleff soffwande, Oc iämsköt oppenbaradhe sik henne i sömpnen thän hälge biskoppen sanctus villebrordus mz the hälge iomffrunne sancte gertrudhe, oc taladhe til henna tässen ordhen, O ärofulla iomffru, O hälogh iomffru,

# 313 huilkens fäghrindh hymerikes brudhgomme älskadhe oc troloffwadhe mz sith dyra fingherguldz insigle, Thu stridhe manlika, fram halt nw stadelika, oc thu skalt taka krono aff herranom gudhi, mz änglomen, herran ihesus christus sändhe os til tik sinne käristo, om os tik giffwandis sin sötha ordh ällar tiltalan, thinne ärofulle stridh ather loffwandis wärdskyllog lön, Ther äpther tok sancta gertrudh wilet, ällar clädhit huilkit hälga iomffrun siälf lagdhe oppa sit hwffudh i kyrkionne, til tekn, at hon war gudhi troloffuat, oc antwardadhe thz sancto villebrordo biskoppe, at han ther ower wille giffua sin wälsignilse, huilkit han oc giordhe, oc satte thz igän oppa iomfrunnas huffudh, sighiandis Tässen renliffsens tekn wari tik til aminnilse til hymmelskan renlek, oc odödhelika brudhgomman ihesum christum, oc at thu ey tilstadhi anna älskara wtan honom, som är gudz son oc iomffrunnas, Oc sagdhe sancta gertrudh oc hälge villebrordus än tässen ordhen ¶ Naar try aar ärw förlidhin, tha skalt thu lykta tässens liffsens lopp, oc skal thu tha jngaa i thins brudhgomma hws som en drotnigh klädh i förgyltom klädhebonat, oc äwerdelika glädhias i hans änlite som thu haffwer länge astwndat, Tha spordhe hälga iomffrun sanctam gertrudem til, hwat gudhi ware täkkast thz hon göra kwnne i the try aren, Sancta gertrudh oc hälge biskoppen swaradho, then byn som thu rättelika ägher som kallas tempseca, liggiandis widh älffuena, gak tith oc lath ther wardha ena kyrkio i iomffru maria gudz modhers hedher, oc

# 314 bliff ther gudhi tiänandhis til thin dödh, Tha [àà 10v] hälga iomffrun hört haffdhe hymerikis sändhabudh, Oc hennas sötaste brudhgomme herran ihesus haffdhe henne manat til thz som hon göra skolandis war, oc hälge biskoppen villebrordus oc sancta gertrudh foro ather opp til hymerike, waknadhe sancta amalberga aff sömpne, oc loffuadhe gudh, honom aff jnnersta hiärtans kärlek takkandis för sadana gaffuo oc wndheruisnig, sangh gudhi loff sangh i psalma ympnor, oc alleluya, oc strax om morghonen näst ther äpther gik hon tith, som sancta gertrudh henne bödh, Oc fulkomnadhe snarlika hwat henne budhit war aff hymerikis sändhabudhom

¶ Naar konungh karl haffde smälat, bedröfft, oc omannelika hanterat, oc söndherkrossat sanctam amalbergam, som före sakt är, oc saa sik swiknan wara i sin stora begärilse, foor han til sith konungxlika palacium i gän, mykyt wredher oc dröffdher, Oc wart han ther hastelika begripin aff sottenne som kallas febres, ällar skälfwa soth, oc begynnadhe hetelika brinna aff sottennas twngha, hans doctores som kallas medici, ällar natwrlika läkiara, til kalladhos mz sino mästarskap oc kwnno tho honom enkte hiälpa, thy at enkte annat syntes allom wtan dödhen i portenom,

# 315 allom wndradhe hwi swa starker wärker oc dödzsens twangh honom swa bradhelika owerkom, waro somlike som sagdho, hwat ey är thz hämda gäldh för the omildha swepesak oc grymma hanteringh som han giordhe the hälge iomffrwnne, huilken sannelika menlös war, oc enkte onth haffde förskullat, ällar wärdogh war til swadana förtreth oc owerwälle ¶ Oppa thentidh waro kompne til palacium konungxsens brodher som kalladis karolomannus oc manghe andhre härtogha oc greffwa, riddara oc andhre konungxsens godhe män, för huilkens öron kommet war thzta talet at swadana bradher sywkdomber war konungenom ower kommen för thz at han omildelika hanteradhe the menlösa oc hälga iomffrwna sanctam amalbergam, Tha jngingo til konungen tässe för nämdhe hans wener radhandes honom alwarlika, at han skulle sik betänkia, oc i sith hiärta owerwägha, hwru han omillelika bewist hafdhe sik mz the hälge iomffrunne, oc ther mz at honom ware goth radh, at han blidkadhe henne mz kärlike bön oc wenlike gaffuo, bedhandis förlatilse aff henne, oc täslikes hennas gudeleka böner för sik til gudh, at han maghe hännas böner aatnywta, til at wnfaa sina helso igän ¶ Konungen hörandis sina weners radh, lydde han them, oc bödh at thz matte snarlika skee ¶ Oppa then tidh war i palacio när konungen en hans yparste radhgiffware, han kallades folradus, oc war en kloker man, honom antwardadher at föra thzta ärandith til hälga iomfrwna, han fördhe mz sik stora konungxlika gaffwor, kostelika

# 316 [àà 11r] klenodia, gull silffwer oc otaliket brwneth, skarleeth oc mangh dyrasta hedhenstykke oc flere paar kiortla, oc dyr skin, mz margskona andra dyra haffuor, Thzta fördhe förnämpndhe folradus til hälga iomffrunna, som tha stadh war i then byn, som kallas tempseca, hwar sancta gertrudh bödh henne bliffua til dödhen ¶ Naar sancta amalberga förnam, at konungxsens bodh war kommet, gik hon lyofflika til bodhit, oc tha hon hört haffde granlika manzsens ordh oc wilia, oc seet the mäktogha konungxlika gaffwor, swardhe hon millelika til all ärandhe som han frambar för henne, Sighiandis, förlatilse giffuer iak gärna them mäktogha herranom i thy han mik mothe giordhe, för hans likamlike helso wil iak oc kärlika til aldzmäktoghan gudh bidhia, än hans konungxlika gaffwor maghin j föra til honom j gän, thy at iak haffwer siälff mith eghit owergiffuit, hui skal iak tha mik bekymbra mz annars rikedomor Täkkes konungenom skiffta i blandh fatikt folk, kyrkior oc closter tässa gaffwor, tha will iak ey at enast bidhia goth för hans krops helso, wtan jämwäl för hans rike oc thäs bestandh, Sigh oc honom oppa mina wäghna, at han hedhre oc akallar hälga iomffruna sanctam gertrudhem, huilken mik altidh kom til hiälp, tha han wille mik förargha, folradus förmämpdhe, som foor bodhskapet, kom til konunghen igän, oc fan konungen helbrigdha, oc kwngiordhe honom alla ordh, oc hwat som giort war i hans reso, Oc wart konungen gladher, oc giordhe allaledhes som sancta amalberga honom radde,

# 317 oc wart sidhan römsker kesare, oc giordhe the godha gärninga, oc främiadhe the hälga tro oc romara kyrkio, huilkit äpther honom enghen kesare giordhe, aff huilko stora böker ärw skriffna, honom til priss oc gudhi til hedher

¶ I samma thimanom kom ower landhet stoor plagha oc mykyn hunggher, oc sancta amalberga tiänistafolk sagho at hon haffdhe försmaat the stora rikedoma oc gaffwor, huilka konunghen henne sändhe, corradho the lönlika jnbyrdhis ther om, oppa hälga iomffrunnas baak, sighiandis henne haffua owislika giort at hon skulle swa flatlika sändha fran sik swa dyra haffuor, hwat ey ware nw bättre haffua ena stora päningga summo til at köpa sina bärnigh, än lidha saadana hwngher, än hälgasta iomffrun wndherstodh oc wiste klarlika folksens knor, oc korran, war ey förswmol them til hugxswalilse, kalladhe samman folket, oc sagdhe til them, O min kära barn iak radher idher at i aldrigh wilin wanhopas oppa gudz nadh oc miskundh, thy at han är altidh när staddher them som i dröffuilsom ärw, annan daghen näst ther äpther kommandhe, tha hälga iomffrun haffde lyktat sina ottesangx böner, kom hon hem aff kyrkionne, tha gik en aff tiänisto folket äpther nakot watn, til hwsens behoff, än tha han som watnet hänte hem kom i hwset,

# 318 [àà 11v] oc slogh thz wth i eth annat kaar, tha war watnet omwänth i blodh, tha bleknadhe thän som watnet haffde bwrith, oc täslikes alle the som iärteknet sagho, wordho alle rädde oc förfäradhe, sighiandis wiselika komber här äpther nakor siälsyn iärtekne, jomffrun all ena mz gudhi wiste sakena hwi watnet swa wändhes i blodh, oc badh alla bidhia til gudh, som mäktogher är, at göra iärtekne, oc badh them bidhia stadelika, ther äpther bödh hon them alla gaa til älff strandenna oc see iärtekne, tha the ther kommo, sagho the en storan fisk liggia oppa törra landhit, likkawäl liggiandis leffwandis, nakre lwpw til hwsit sighiandis thz hälge iomffrwnne, Tha bödh hon them allom bära hem fisken i hwsit oc fiällan oc deelan i stykke, oc skifftas en deel fatiko folke, en deel behiölt hon siälff til sith folk, Oc nar fatikka folkit oc hennas eghit folk täslikes atho aff fisken, tha öktes kosten i theras handom som atho, i langan tidh alt til täs at sädhen wart moen oc oppskwrin aff akren, aff huilko hälga iomfrwn wndherstodh at hennas älskelikaste brudhgomme hördhe hennas böner i hennas dröffuilsom oc store nödh oc loffwadhe oc äradhe han aff alt sith hiärta honom takkandhe, swa är nw sakt litet aff myklo aff tässe hälgaste iomfrunne, gudhi alzmäktoghom är witherlikit, at hennas iärtekne oc dygdelika gärninga ärw ganska mykyt flere än her är skriffuat thy at hon war ful mz dygdher oc häloghet, Thy at thz som allom är oppenbart, thz kan ey dölias, än lönlik ärandhe the gömas wndher skuggan

# 319 ¶ Tässen hälga iomffrun flydhe altidh wärsliken priis oc rosn, oc thy är mindhre delen aff hennas dygdher os kwnnogher, oc mere delen okwnnogher, haa är then som allaledhis kan wttrykkia renleksens clarhet, then hon swa stadhelika haffde, hennas liffuerne war sannelika som ängla liffwerne, för thy at thz som ängilen haffuer aff sinne natwr, thz haffdhe hon aff enkannelike gudz nadh, Oc thy som änglana skodha altidh gudhz änlite, swa war oc tässa hälga iomffrunnas hetelikasta astwndan, at skilias fran twngha kroppen oc til föias änglomen, hwar hon oc matte skadha gudz änlite, oc syntes hon thy ä mer oc mer wara gladh at the try aar nakadhos ändanom huilkin hymmelska sändebudhen sanctus willebrordus oc sancta gertrudh henne före lagdhe, Oc thy bleff hon, stadhelika standandis i them bynom tempeseca som hennas räthe äghadel war, oc i kyrkionne som förra är sakt, oc ther haffdhe oc hälga iomffrun wt walt sin lägherstadh ¶ Naar dödzsens thime war nw när stadder, äpther hennas heta astwndan, oc hon förnam dödhen röra hennas [àà 12r] aadhra källor, oc hon wanzkadhis i aal lidhamot, tha opplyffte hon sina händher oc öghon i hymmelen, bliffwandis stadugh i gudelika böner oc jnnerlike huxsan til gudh, Oc thäs nämen dödhen nalkadhes, thäs sötare taladhe hon til gudh, mz hiärtans loffsangh, swa sighiandis i sit hiärta, Sitiuit in te domine anima mea, Thz är O min

# 320 sötaste herra oc gudh, nw törster mine siäl til tik, at iak matte skadha thina dagha oc thina äro i syon, thz är i äwerdelike hymerikis äro, aff huilko man maa märkia at hon mz störste astwndan wille hädhan färdhas, oc ey längher fran wara sinom sötasta brudhgomma ihesu christo, Oc som hon nw stad war i ythersta puncten, hördhe hon ena sötasta röst sighiandis, Stat opp min wen, Min wänasta dwffua kom til mik, oc som hon war nw wäl til redh mz kyrkionna sacramentis oppgaff hon sina siäl j hälga änglas händher, Oc the framleddho henne mz störstom hedher oc presenteradho brudhgommanom ihesu christo i otalika hälga iomffrurs närwaro oc hälga änglas ¶ Naar tässen hälgasta iomffrun sancta amalberga foor fran tässens wärldenna dödhelika liff, tha skriffwas aren äpther gudz byrdh dcclxxij tyiondhe daghen i julii manat, tha är sancti kanuti dagher, Oc tha war hälga iomffrun siälff xxxj aar, Oc wändhes henna legenda oppa götha maal Anno domini Mdiij widh sancti wrbani tidh, alzmäktoghom gudhi til loff oc äro, oc honom wari loff äwerdelika Amen