Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

Blad i handskriften markeras med 'àà'.

# 478
aff enne wälborne closter iomffru som hether elyzabeth

EN closter iomffru, födh aff ärlekasta släkt, elysabeth hetandhis i brabancia landhe, aff eth coster som kallas aquiria, hon war herranom ihesu cristo aff sinom barndom tiänandhis oc älskandes, sik idhkelika öwandhes i store gudelikhet, huilkas gudelikhet hennas eghne föräldra mykyt hatadho i marghe matto, oc mz pawans orloff toko the henne wt aff clostret, allaledhes mothe hennas wilia, oc tilfästo henne enom myndoghom oc stranghom riddara i hionelax stadhga, Mädh huilkom hon bleff eth aar, osmittat oc klar iomffru, oc synes henna stadogha gudelikhet wara stoor i thy när i try aar syntes hänne, at hälga kors beläte äptherfölgdhe henne oppa alla sidhor, oc nar nakre syndelike tanka kommo för hennas andelika öghom, tha wträkte korsset ena sina handh, henne läggiandis oppa iomfrunnas bryst, oc i samma stwndh flydhe thz ondha borth fran hennas hiärta, Tässen hälga iomffrun för

# 479 sina stora gudelikhet skuld war hon optha wan, at haffua widhertal mz hloghom änglom, oc en dagh war hon oppkipth andelika i paradysi glädhi, hwar hon saa oc hördhe mykyt thz som os är olofflikit at wetha, ällar tala, oc som hon alwarlika kwngiordhe sinom skrifftafadher, Tha gaffs henne ther aff then andha, wndhersta margha människiors lönlik skipilse, ey at enast thera som tha liffdho, wtan jämwl theras som äpther them födhas skullo, hwat häldher the skullo frälsas, äller fördömas, thz wiste hon äpther the liknilse som hon om them haffde seeth i paradyso, Oc om thz som wndhersamlikare, wiste hon i hwat stadgha hwar människia war ällar skulle tilskikkas, som then hälge ande henne oppenbarade, äpther trestadhga, som är, Jomffru, änkior oc hyonelax stadhga, oc alla them som hon saa andelika nar hon opkipth i paradiis war, them kändhe hon aff theras änlethom, th hon war til sinnes kommen oc hon fik lekamlika them see, än tho hon aldrigh them tilfföranna seth haffde, oc i eth ögna blik wndherstodh hon theras skipilse i theras siäl, oc hiärtans begärilse, oc sagdhe hennas skrifftafadher, mz dyrom swornom eedh, at tässen elysabet sagdhe honom siälffwom hans stadhga oc hiärtas lönlikhet, huilkit mz honom enghen wiste, wtan gudh oc hans skrifftefadher ¶ Manghe andhre beskedhelike män waro som thz samma om sik oc henne för sannindh sagdho, ¶ Händhe oc oppa thz samma ärandhet rörandhes, at en wälboren iomffru som heth oc elyzabet [àà 29v] som kalladhes aff äscha, tässa iomffruna älskadho

# 480 mykyt hennas föräldhra, hoppandes at theras släkt skulle märkelika ökias oc ophöias om henne, oc för sadana sak skuldh hyöldho the henne mz stor prydilse, i dyrastom klädhom, oc til läggiandis gul oc dyra stena, oc alt thz härlikhet oc prydhelikhet war, Thz händhe om en dagh, nar tässen wngha elyzabet gik i sinom ypersta prydilsom oppa gatwnne, mötte henne hälga elyzabet aff aquiria, oc sagdhe til henna diärfflika, kära syster weth för sant at tith ärffuodhe oc thinnas föräldra stora begärilse är alt fanytteleket oc fafänkt, thy at thu skalt osmittat iomffru skilias fran tässe wärldh, Oc lithet ther äpther sannadhos henna ordh Manghe waro the som tässen ordh hördho, oc wisto hwru oc nar the fulkompnadhos, Oc alle the thzta framdeles spordho wordho mykyt wndrandhes oppa tolket oc saadana häloghet som gudh giffuer sik älskandom, Sadhana gudz gaffua maa wäl kallas san glädhi, aff eth rent samweth är san glädhi, wäl är them som wäl liffwer