Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

Blad i handskriften markeras med 'àà'.

# 443

Aff sancta otilia som war ens stors herra dotter

Sancta otilia war blindh födh aff modher liffwe, för huilket henna fadher wille henne dräpa, modhren antwardadhe barnet enne aff sinom tiänisto qwinnom oppfostra skolande, oc bödh henne fly lankt bort mz barnet i annor landzskap jn i beyara landh, Ther oppenbaradhe cristus enom hälogom biskop i thz landhet sighiandes honom, gak i thz clostrit som hether palma, ther findher thu eth pigho barn, aff sin födilsa tidh blindha, huilka thu skalt cristna, oc kalla hennä otilia, Oc strax hon är cristnat, skal hon faa sina syn oc öghon, Ther äpther treffs hon mykyt wäl i closter liffnat,

# 444 Om sidhe sändhe hon sinom brodher kärlek oc gudelik skriffuilse, at han skulle fly henne sins fadhärs wenskap, oc kalla henne hem, huilket fadhrenom engoledhes täktes, likawäl wtan hans radh sändhe brodhren äpther sinne syster ¶ Nar hans gadher thz förstodh, sloo han honom grymmelika swa at han sywker wart oc aff samma sywkdom bleff han dödher, aff huilko fadhren wart mykyt bedröffdher, oc angradhe tolka omilla gärningh, sändhe han strax äpther sinne dotter otiliam, henne hem kallandes, Oc bygdhe henne eth closter oc ympnogha räntho ther wndher lägiandhes, oc henne ther jnsatte Ther äpther doo henna fadher, huilken hon görlika wiste brinna i starkom skärslo eelle ¶ Opsidhes oppa bärghet, ther nw star clostrit, gaff hon sik til swa storan graat för sins fadhers siäls atherlösilse, at hymellen öpnadhes ower henne, oc stor sken nidher foor, i huilko en röst hördhes, sighiande til henna, för thina skuld är thin fadher frälster aff pinonne, oc skal nw jnföras i hymerikes glädhi, aff änglomen oc jn sätias i patriarcha koor ¶

# 445 Thenna hälga iomffrun otilia liffde i stoort atherhald oc fasto, bywgh brödh oc gräs röther ällar frukt war hennas födha, byörskin war henna sänghabulster, oc en steen för örnegaat oc hyghynde wndher hennas hwffudh, Hännas closter war owermatto hökt oppa bärghit, nidher wndher bärghet lät hon göra gästa hws för fatikt folk oc pilagrima, huilket rwm swa mykyt täktes systromen at the ther satto theras conuent, j the hälga trefalloghetz nampn, ther planteradhe hon the trä som tylie heta, huilka ther än i dagh standa, oc äro mykyt nyttogh för hetan

¶ Entidh händhe at hon mz sina gudelika böner fylte hon opp eth stort kaar mz wiin som tompth war, nar en syster sagdhe all wiin fathen tom wara, oc enkte at drikka, J sinom döpilsom fik hon sina syn swa andelika som likamlika ¶ Sanctum iohannem baptistam älskadhe hon enkannelika, oc hoxsadhe göra honom ena kyrkio, gaff hon sik ena nath i gudelika böner, oppa the häll ällar sten, ther nw standher thz stora korsset [àà 26r] för thz stora iärteknet ther händhe, Ther badh hon sanctum iohannem the sik kyrkonna matto huilket han oc giordhe, han kom i them hampni

# 446 til henna som han war tha han döpthe ihesum cristum, oc i aldra största klarhet, betheandes kyrkionnas längdh oc widhet, huilka syn en syster saa, än tha saa hon skenet oc ekke iohannem, tha förbödh sancta otilia henne at hon aldrig skulde thz nakrom sighia mädhan hon liffde ¶ Nar sancte iohannis closter thz bygdhes fyöl eth paar oxsa mz stena lasset wt för bärghet, som the drogho, lxx fiätha dywp, helbrigdha ather kommo mz lasset, mötandhes tiänaromen, huilka the gladhelika ather togho, at the matto wardha människia födha oc ekke hwnda mather, ällar marka koster ¶ Otilia iordhe sina fostermodher mz sina eghna händher, äpther lxxx aar fanz hennas högre spene heel oc orwthin, huilken sancta otilia haffde swghit, tha hon barn war, oc aldher kroppen i asko wändher

Äpther stora oc mangha dygdher hon sik haffde öwath wti, wiste hon sin dödz tima nalkas, kalldhe hon til sik systrana, manandhe them til reglo haldh, oc andhra dygdher, oc badh them bidhia för sik oc sinom fadher, oc bödh them gangha i iomffru maria böna hws, at läsa psaltaren, huilkit the giordho, Oc mädhan thzta ändadhes tha doo hon allena, at enghen när henne war, Oc wart ther hon war ällar laa swa söth oc dyr lokt, at hon owergik alla dyrbärs lokt ¶ Nar systrana kommo i gän til henna, fwnno

# 447 the sina modher wtan gudz likama aff thenna wärld afflidhna, oc badho the tha swa starkleka til gudh, at hon oppwäktes aff dödha, oc sagdhe til them, hwi oroadhen i mik oc kwal giordhen, thy iak war ludie iomffru til fögdh, i the glädhi ther aldrigh ögha saa, ällar öra hördhe, oc aldrigh opp foor j människio hiärta, The swaradho, os haffde warit stor blygdh oc skam, at thu war modher oc frw skulle döö wtan gudz likama, hon tedhe them kalken ther gudz likame oc blodh war wti, som gudh henne siälffuer gifuuit haffde, huilken kalk the aldrigh förra seet haffdho, oc för thy är then kalken än ther i dagh, til witnesbyrdh hennas häloghet, Then stora oc godha lokten bleff ther qwar i viij dagha, sidhan wart hon tilfögdh lucie iomffru oc martyr, thy at otilia war martyr i twäskona matto, i wilianom, oc kroppsens stranga atherhaal oc fasto, Bidh nw för os hälgasta iomffru sancta otilia