Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

Blad i handskriften markeras med 'àà'.

# 271 Aff enne häloghe iomffru som hether sancta phara huilken mykyt älskadhe renleken

J enom stadh som kallas papinensium bodhe en myndogher man oc riker, han haffde ena dotter som heet phara, til hennas fadher kom en hälogher man som kallas sanctus eustacius, oc bedhes ther hwilo ower nattena, oc wart wördelika anamadher, oc manlika wäl hanteradher aff hwsbondanom, Tässom hälga mannenom wart witherlikit, at wärdhen haffdhe ena dotter som heet phara, huilka sanctus columbanus haffde wikt oc wälsignat til renliffnadz klädhebonat, oc haffde hon ganzska krank öghon oc war maxsan blindh aff idhkelikom graat oc hiärtans sorgh, som hennas eghen fadher henne giordhe i thy at han wille nödgha henne til kötliken brudhgomma, som gudhi war til wigdh oc troloffuat, aff huilko hon sörgdhe oc grät mykyt bitherlika i langan tidh Oc taladhe ängxlika til sin fadher sighiandis O fadher thäs ären i wallandhe at iak är krank oc fwl mz sorgh, at i wilin mik swa wadhelika wt sätia mothe gudhi, at iak skal brytha mith lyffte oc häloga akt, oc gaa til then stadgha som iak aldrigh haffde wilia ällar kärlek til, Fadhren

# 272 aktadhe enkte dottrennas ordh, latandhes som han ekke wndherstodh, hwat hon menthe, oc sagdhe til henna, min dotter giff tik til fridz oc war roliken, oc gak til hionelax stadhga, äpther min wilia, at iak matte aff tik wnffa likamlika frögdh oc glädhi
Sanctus eustacius wndherstandandis the talan som fadhren oc dottren mällan sik haffdo, gik tith som pighan krank laa, oc sagdhe til henna, oc sprodhe henne til om hon wille allan sin liffs thima liffua i nwnno clädhebonat, tha swaradhe hon sokkandis oc sagdhe at hon kärast haffde [àà 30r] tilföghias änglomen i jomffrulikom renleke, oc hymmelska brudhgommanom, än grötelika oc sörghelika til bliffwa oc til bindhas dödhelikom oc wärzlikom brudhgomma, Hälga mannen nar han tässen ordhen hört haffde, gik han tädhan, oc om morghonen näst äpther kommandhe, syntes henne en man när sik standandhes mz wärdheliko änlete, swa som brinnandhes öghon haffuandhes oc sagdhe til henna, Gudz tiänirska phara war trygh oc fultroandhes minne loffwan, i dagh skal en man til thin komma, huilken thina helso skal tik i gän giffwa, Oc lithet äpther tässen oppenbarilsen waro framlidhin, kom iämsköt sanctus eustacius jngangandhe til kranka iomffrunna, oc oppenbaradhe iomffrun phara sancto eustasio hwat henne oppenbarat war alla ledhes som thz tilgik Tha wtgöt sanctus eustacius sina gudelika böner ower iomffruna, oc alt thz gudh henne loffuat haffde som war sanna helbrigdho i sin öghon, thz wnfik hon samme stwndh

# 273 Nar fadhren fik sina dotter hela oc helbrigdha oc alzstingx karska, laat han se oppenbarlika, hwat han lönlika i sith hiärta länghe dolt haffde, oc lath mz thz snarasta baka oc bryggia, oc giordhe bodh äpther brudhgommanom, oc stadhgadhe thiman för brölloppet, nar thz staa skulle ¶ Nar iomffrun sancta phara hördhe at brudhgommen war mykyt när stadher tok hon til flyktena, oc skyndadhe sik til sancti petri apostoli kyrkio, oc lagdhe sik nidher oppa kirkio gulffuet ad veniam slaandhes sik för brytet, wätandhes iordhena mz sinom tharom sighiandis O hälgaste ihesu christi apostol sancte pädhar, thu som oppläser rätwisom hymerikis porth, oc wthe stängher orätwisa, hiit är iak flydh til tith mönster, wiliandhes bliffua iomffru i mina liffs dagha, O häloghe herra hiälp thy mik i mine nödh, O millaste herra ihesu christe thu pläghar böias mz ödhmyukom bönom altidh, oc tilgiffwandes syndhena bewara oc göm min iomffrudom, tik äwerdelika offradhan, Tha fadhren fik wetha dottrennas aathaffue, sändhe han til hennas sina thiänara, byudhandhes them dräpa henne, i samma stadhen ther hon stodh, än tiänarene betänkto sik om eth annat förnompstokt radh, görandhes langhan dwala i wäghen, menandhes at grymheten oc wredhen skullo minzskas i fadhrenom, Än fadhren hörandhes tiänarana wara mykyt dulska oc weka, wredhgadhes han mothe them mykyt grymmelika hotandes them mz bitherlikom dödh, Tha betänkto sik thiänarene hwru the mz konst matto

# 274 henne dräpa oc ey mz swärdh ällar spywt, oc blandadho henne en etherfullan dryk, aff huilkom hon matte bradhelika nigher falla dödh, oc theras händher skullo räknas menlösa, Oc nar the kommo til iomfrunna pharam, mz sith etherfulla blandh, oc omilla sörpo, wiste hon wäl aff them hälga anda, hwat the haffdo mz fara, oc taladhe til [àà 30v] them sighiandis, Ey är höffuelikit at fadhren skuli sändha sinne dotter saadana gaffuor, Än lustelikare är mik taka en faghran dödh, i thenna stadhen iak staar, än förtappa min blomsterlika iomfrudom, än thz skal fadher min atwaktelika oc wisselika wetha, at iak aldrig samtykkia kötliket brölloppe, i thzta dödhelika liffuet, Tiänarene kommo i gän til fadhren, kwngörandhes honom dottrennas ordh, oc bidhiandes han all ärandhe wändha til mildhet, warkwnnandis sik ower sinne dotter, fadhren wille engaledhis späkia sina grymhet oc wredhe wtan hämdh, oc läth wtan dwala gripa sina dotter pharam, sätiandhes henne wndher gömo oc häktilse, granlika henne bewarandes til thäs at han tilfälle finghe henne stadgha, äpther thy som han langhlika för thänkt haffde, Mädhan alt thzta besteltes oc giordhes, tha händhe at gudz nadh oc miskundh kom til hiälp, thy at hälge fadhren eustasius kom farandhes fran konungen lothario, när huilkom han begangit haffde högmälis saker oc ärandhe, oc kom til byn hwar iomffrunnas fadher bodhe, oc fik wndhersta allaledhes hwru han sik bestält haffde mz sinne gudhelike dotter phara, oc straffadhe han hardhelika för sina omilhet, oc

# 275 orätwiso, sighiandis honom at han haffde oloflika giorth moth sinne dotter, wiliandhes henne trugha oc nödhga at bryta sit hälga oc helsosamma lyffte som hon gudhi alzmäktoghom loffuat haffde, driffwandhes henne aff ädhelasta oc wänasta yrthagarden, som är iomffruleket liffwerne gudhi täkkast, wti slemasta träkfulla pwtzsen, oc lath ey sanctus eustasius sik til fridz mz fadhrenom för än iomffrun phara kom wt aff häktilsen, oc til then häloga stadhen, hon langhan tidh astwndat haffde, oc sändhes, bodh til biskoppen som bodhe i meldensi domkyrkio, oc han klädhe sanctam pharam i renliffuis habitum, ällar klädhebonat, oc tilfögdhe henne hälga iomffrwnnas samquämdh, i nästa closter, hwar hon trolika tiänthe gudhi sik öwandhes oc idhkandes i alzskona dygdha gärnighom dagh oc nat, wt til sin dödh, i huilkom hälga änglane widhertoko hennas siäl offrandes henne brudhgommanom sötasta herranom ihesu christo, honom wari loff oc ära för wtan ändha