Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

Blad i handskriften markeras med 'àà'.

# 433
Här äpther skriffuas aff the hälge iomffrunne sancte rakel, huilke iomffru gudz modher siälff wändhe henna nampn oc kalladhe henne katerinam

EN wärdogher oc mykyt myndogher doctor i the hälge skrifft sigher sik haffua seet ena closter iomffru i brabancia aff sancti bernardi ordon, huilken omwändh war fran jwdhomen oc til [àà 26v] cristna tro, oc synes thz giorth wara mz iomffru maria til hiälp oc store miskundh, Tässen iomffrun rachel war än hedhen, oc war ey än fulkomlika v (5) aara gamwl, oc war i sinna föräldhra hws, begynnadhe hon märkia lönleka i sith hiärta, at folket sik i mällan haffdho en aat skelnat swa matto at somlike kalladhos cristne, oc somlike jwdha, her wndradhe litla pikan oppa mykyt, äpther thz hon kwnne märkia, at sadhana änlethe haffde then cristne som jwdhen oc saadana mal

# 434 then ene som then andhre, Saadana lönlika tanka haffdhe thz barnet jnne mz sik siälue i hiärtat, oc enghom thz oppenbaradhe för än hon aldrogh war, tha oppenbaradhe hon thzta oc alt annat här äpther fölgher sinom skriffta fadher, Oc han är thän samme som thzta första sin skreff, Oc är thzta eth wndherliket ärandhe, at swa klent eth barn skulle swadana ärandhe röra i sit hiärta, oc som hon siälff oppenbaradhe, tykte henne altidh hwgnelekare wara, höra oc nämpna cristit nampn än jwdha, oc enkannelika lwstades hon höra marie nampn, oc tok hon förtänskuld lönlika offta brödh oc maat, oc pänningga, fadhrenom oc modhrenne owetandes, oc gaff lönlika fatiko folke, som plägadho nämpna maria, tha the takkadho för almosona, swa sighiandis, haffuen maria lön, maria förgelle idher idhan kärlek, oc war thz stor snille, at swa wnght barn kwnne her mz swa hemeleka fara, at enghen wart thäs warsse, äpther thz at wng barn plägha ekke dölia, hwat i hiärtat är, hälst för fadher oc modher, Här äpther foro fadher oc modher aff kolne, oc til brabanciam, til en stadh som kallas lowania, oc rachel foldhe them J them stadhenom lowania bodhe en enkanneliken godher, rätwis oc wäl leffwandes präster, han kalladhes reynerus, han haffde oc ena rätwisa oc gudelika föresio, som kwnne lära wnghom barnom book, som sidhwänia är i städherna, Til thäs prästens hws kommo daghlika mangh wngh barn bäggia köns, badhe cristne oc jwdha, Tha rachel hörde sakena, för huilka the tith gingho, tha bedhes hon loff

# 435 aff sinne modher, at hon matte fölia flerom, thy at förälrannas hws war ther ey lankt fraa, hon fik loff, oc war ganzska wälwiliogh at sökia then presten Oc then godhe för nämpndhe klärken reynerus, tha han märkte at rachel war swa idhen oc wakandhe i sin ärandhe, kalladhe han henne en dagh lönlika affsidhes i eth rwm sighiandes til henna, O mith kära barn jomffru rachel, hwat ey wilt thu wardha cristen människia, rachel swaradhe, O käre herra, aff alt mith hiärta astwndhar iak wardha cristen, oc haffde iak then [àà 27r] mik wndherwisa kwnne alt thz som til höre, wardha oc wara en san cristen människia Tha presten thzta hördhe, wart han gladher aff alle siäl oc hiärta, oc för thy at han war en gudeliken oc hälogher man kändhe han i sinne siäl en wndherliken rörilse aff them hälga anda, aff huilko han förnam, at gudz nadh war i the pighonne, oc nakot gudeliket skulle framledis i henne oppenbaras, än tho at han wiste ekke huat thz wara skulle, Oc begynnadhe presten strax opptälia cristna tro för radhel, aff wärldennas opphoff, alla the hälga skrifft, som teknadho ihesu cristi tilqwämdh, hans pino oc dödh, opstandilse, oc opfärdh til hymbla, oc annor stykke, som röra oppa the hälga tro grwndh oc stadhfästilse, Oc radhel aff gudz nadh wndherstodh snarlika alla wt tydhnig i the hälge skrifft swa at presten haffde ey behoff offtha sighia thz samma, huilket siälsynt tyktes wara i ene klene persone, som ey aldroghare war än vij (6 1/2) aar, Thenna lärdom giordhe klärken reynerus, halfft annat aar, lönlika,

# 436 Oc är thz stort widhwndher, at rachel kwnne aldrigh mättas aff gudz ordha hörslo, swa oc för thy at ey at enast presten siälffuer, wtan iämwäl hans gudelika tiänirska, som kalladhes martha, lärdhe henne idkelika, oc hon kwnne ekke wardha tröt nath ällar dagh, hwat kan man meer sighia,

Thzta kwnne ekke nw längher bliffua dolt, Thy at föräldrane, fadher oc modher, kwnno görlika märkia at rachel haffde faat främmandha oc siälsyna tanka, Oc giordhe her om radh mz sinom sambrödhrom androm jwdhom, hwat wardha skulle mz rachel, oc wordho the alle samdräktoghe at fadhren skulle sändha sina dotter til en stadh ower ryneth liggiandis oc skepa henne brudgomma ällar rikan fäste man, huilken henne bewara skulle, än thy at hon war wngh, ther til likkawäl, för wadha skuldh at swa wngh människia skulle ekke wardha swiken aff cristno folke, som jwdhane troo, Thzta radhet fik rachel lönlika wndhersta, oc kom sik lönleka til presten, kwngörandhes honom mz gratandhe tharom, hwat hennas fadher mz androm jwdhom haffde owerlakt, oc sagdhe ythermer til prästen, wtan iak i tässe tilstwndandhe nat wardher cristnat tha bliffwer iak äwerdhelika förtappat, Tha presten thz hördhe, bödh han pighonne, at hon äpther sinne sidhwänio skulle bitidha ällar ganzska arla

# 437 ather til honom komma, huilkit hon otwäkelika loffuadhe sik göra skola, Om qwällen nar rachel war hema stadh i hwset, sagdhe hon til sinna modher, kärasta modher wnnen mik, at iak i tässe nath maa liggia alena ällar ensamen, modhren nekadhe henne thz, tha badh rachel annantidh mykyt ödhmywklika oc jnnerlika om samma sakena, [àà 27v] tha hördhe modhren hennas bön, togh swa, at hon redha skulle sina sängh mz eth örnegat widh modhrenna föther, Tha lagdhe litla pikan sik til sömpn, äpther modhrennas wilia, oc soff sötelika maxsan alla nattena, forglömandes allaledhes hwat hon prestenom loffwadhe, Tha kom äroffulla ihesu cristi modher maria til sänghenna, haffuandhes hwitastan klädhebonat, hwitare än snyon, oc en wänastan skinande wandh i handenne, oc taladhe til pighonna, sighiandis, katerina stat opp oc gak oppa wäghen, thy at langher wägher staar tik före, Tha pighan thzta saa, tykte henne at hon tok äpther wandhen, oc fiöl siälff nidher oppa gulffwet aff sänghenne, oc gaff opp eth stoort roop swa at modhren waknadhe, oc spöriandes hwi hon swa ropadhe, dottren swaradhe enkte wthan hwiskadhe sakta för mwnnen widher sik siälffwa, Oc äpther gudz wilia bleff modhren strax soffwandhe, oc dottren skyndadhe sik snarlika til presten oc fan honom i förelagdhom stadh, Oc presten anamadhe henne mz glädhi, förandhes henne ena halffuo milo fran stadhen lowaniam til eth sancti bernardi ordinis iomffrw closter, kwngörandes abbatissam oc conuentonne sakena, hwi han ther kommen war mz

# 438 iomffrwnne, aff hwilko the mykyt gladha wordho, Oc döppte han ällar cristnadhe ther jomffrwna radhel widh thz nampnet som siälff iomffrw maria henne gaff, som är katerina, oc klädhe henne iämsköt i sancti bernardi ordinis hälga klädhebonat, tilfögiandhis henne systrannas samqwämd

Än the soffwo ekke som snarlika fadhrenom, oc andhrom i the släktenne, kwngiordho, hwat giort war, oc wordho fadhren mz jwdhomen mykyt förfäradha, oc maxsan sywke aff hiärtans sorgh aff thzta ärandet, klagandhes sik för landz herran, som war en mäkta härtoghe, oc för biskoppen aff leodio, giffuandes them mykyt gull, oppa thz at the matto faa sina dotter hem i sin hws til thäs hon wordhe lagha aara gammwl, thz är xij aar äpther jwdha sidhwänio, menandhes wäl kwnna omwändha hennas wilia fran cristne tro i them fäm aren, manghe waro the som styrkto her til för gaffwor skuld ¶ Them prestenom som cristnadhe katerinam, giordho jwdhane stoor dröffuilse, än han flydhe jnnerlika i sinom gudelika bönom til ihesum cristum oc hans millasta modher mariam, huilken honom kom oppa tässa sakena, jwdhane kärdho oppa thenna förnämpndha prästen reynerum för hälga fadher pawan onorius, sighiandis presten haffwa brutit theras priuilegia lokkandes theras barn aff theras hwsom oc cristnat, för lagliken aldher,

# 439 pawen skreff biskoppen til aff leodio at [àà 28r] han skulle aff pawans dom göra rätwisan dom them i mällom ¶ Syster katerinam fik wetha hwat dröffuilse prestenom förestodh, badh hon jnnerlika iomffru maria, at hon wili wärdoghas komma her til mz sinne nadh, oc sändhe strax bodh til presten äpther iomffru maria jnskyutilsom, som troandhes är, oc badh han haffua sik mz för alla doma, ther han stämdher wardher, oc war thzta eth siälsynt widhwndher aff enne klene iomfru, än mz thz snarasta sakt, reynerus giordhe som syster katerina honom radhe, oc kommo badhen til stämpno stadhen leodium, hwar biskoppen haffdhe samman kallat ena märkelika samqwämdh, prelatha, doctores oc laghakloka män, badhe andelika oc wärldzlika, oc en storan mogha mz jwdhom, tha fram ropadhes prästen reynerus för rätten, han gik fram för domen, oc syster katerina gik hart när klärken, oc begynnadhe först tala, oc taladhe gudhelika om the hälga tro, mz san skäl oc bewisnigh aff the hälge skrifft, swa beskedhelika oc sannelika oc wisleka, at enghen dirffdes driffwa hennas ordh til ryggia, oc dreff hon jwdhana tilbaka mz theras wantro, görandhes them stora blygdh, Alla cristne ther när warandhes, opplyffto sin änlite i hymelen, loffuandes gudh, oc sagdho alle mz en mwn, wisseleka talar then hälge ande i the systrenne, haa kan wiislekare tala än hon nw talat haffuer Än jwdhane konno henne enkte swara, wtan stodho gratandhes oc tywtandhes i hymellen som en wargha hoper oc war theras

# 440 roop oc toth swa hökt at the hördhos til sancti lamberti kirkio hwilken ganzska lankt ligher fran domkyrkionne i leodio, Her äpther waro jwdhane frdihsamme i thu aar, rädhandes at om katerina skulle nakot ythermera komma til disputeran, tha wordho manghe wisselika aff jwdhomen fran wändhe theras willo, Oc betänkto sik om eth lönliket swek ällar förrädilse, i swadana matto her äpther fölgher ¶ I then thimanom war i blandh jwdhana en wänaste wngher man, hwilkom jwdhane gaffuo ena stora swmmo gull at han skulle swika hälga iomffruna syster katerinam, Thenne wnghe mannen kom sik til clostrit, hwar iomffrun war, sighiandis sik henne wara när skyldher, ällar henna nästa frändhe, oc sagdhe sik wara mykyt gladhan aff thy at hon haffde widhertakit cristne troo oc wnfanghit cristelik döpilse, oc bedhes thy ödhmywklika i ihesu nampn at wardha cristen, oc döpas mz cristnom än han giordhe alt thzta skrömtelika, oc ekke rätfärdelika, Sidhan bedhes han nakon then som honom kwnne lära grwndhen i the hälge cristne troo, honom tilskepadhes godha gudelike män oc han lärdhe aff them mykyt goth oc tho alt fafänglika, ty at hans akt war ey rätffärdhog, Tha badh han ödhmyuklika, at hans kära fränka katerina matte til honom komma, han sagdhe [àà 28v] sik henne kwnna bäst wndhersta Tha katerina fik wetha hans begärilse, nekadhe hon allaledhes wilia til honom gaa, henne wart budhit wndher gudz lydhno, oc sagdhe hon än tha ne, skrefftefadhren hennas straffadhe henne för olydhnona,

# 441 Tha kwngiordhe hon i sin skrifftemal, at henne wart oppenbarat aff them hälga anda lönlika, at then wnghe mannen tok döpelsen skrömtelika oc ekke rätffärdelika, oc thy lydde hon ekke sinom förmanne wetandhes gudhz wilia, Tha jwdhane hördho then wngha mannen haffua enghen framgang mz sith swik, wändho the igän aff sinne wranghe akt, enkte meer hälga iomffrwna omakandis, oc wnghe mannen bleff i sinne willo, som iomffrunne oppenbaradhes aff gudhi,

Än hwru sancta katerina sik ther äpther öwadhe i hälgom oc dygdhelikom gärnighom thz kan man aldhregh allaledhes fulkomlika sighia ällar skriffua, thy at i allas henna aathäffwom syntes ey annat än häloghet, i allo godho war hon framhallog, gudz kärleker bleff i henne altidh brinnandhes wtan sliohet, ödhmyukten otröth, twlomodhet liffuandes oc redhoboeth, lydhnan wakandes wtan förswmilse, hon war som en krydda gardher, i sik haffwandes alzskona blomster oc yrther, swa haffde hon sannelika alla dygdher i sik ¶ Nar tässen hälga iomffrun, syster katerina, saa at wälborna qwinnor kommo til clostrit sökiandis sina fränkor ällar dötter, them hoxswalandes mz hwgnelikom ordhom, ällar mz likamlikom gaffwom, aff hwilko hon saa systrana mykyt wardha gladha, tänkte hon mz sik, til hwem skalt thu gaa thz thu matte hogxswalas Oc swaradhe

# 442 sik siälffue sighiandis, Sannelika iak weth wäl hwar iak faar hogxswalilse, oc gik strax til eth wänasta iomffru maria beläte ther i clostreno, oc saa til belätet, mz blidho änlite sighiandis, heel maria ful mz nadh O aldra millasta modher maria, iak bidher tik jnnerlika at thu wärdoghas miskwnna mik, iak seer hwru mina samsystra wardha sökta oc marghfallelika hogxswaladha aff sinom föräldrom, wenom oc frändhom, än iak fatik haffuer enghen til hugnat i wärzlike matto, oc thy flyr iak til tik, wärdogasta modher, swa som til mina frw oc millasta fränko, mz trofast hiärta oc trygdh hopp, war thy thu min enasta oc lyoffuasta hwgxswalirska oc beskärmerska, o hälgasta frw, thine höxte wärdoghet höffuis ekke försma tith egit köth oc blodh, Jak fatik är en owerdogh jwdhinna, oc kommen aff jwdha släkt, oc tho ey wtan syndh, än thu millasta modher oc jomffru maria äst oc afflat oc födh aff samma släktet, som skinandes roos aff hwasso törne, som wänasta lilia aff strangom tiistil, wtan alzskona syndelika smitto Thy bidher iak tik at thu wärdoghas wara min hugnadher i tässe wärldh, [àà 29r] Huat andeliken sötme äptherfölgdhe i iomffrunnas siäl aat swadana widhertaal mz iomffru marie, thz kan enghen begripa, enkte porta taal kan liknas widh thz talet, som katerina haffde mz hymerikis drotnigh marie, henne wari loff oc hedher oc ära äwerdelika