Flores och Blanzeflor
Flores och Blanzeflor är inskriven efter SFSS 61 inom ramen för projektet Källtext. Den är korrekturläst två gånger.
# 1
SOm iak ij bökir skrifuith sa
ok äwintyrith sigher ij fra,
een hedhin konung foor medh brand
häria ok ödha sancti Iacobs land.
Han var een formäktigh man;
Fenix aff Apolis swa heet han.
Tha thera skip varo komin swa när,
the lagdho til land ok dwaldis ther
om siäx vikur tima
sirla ok swa snima.
# 2
Huath the matto aff landith köra,
the loto thet alt til skipin föra,
swa at ther när stodh aldre trä,
a thrätighi mila ey folk ey fä
äller nakath thet hws folk matte ij vara;
thet hafdho the forööt swa sara.
Tha bödh konungin allum them
ladha siin skip ok fara heem.
Fyretighi riddara han kalla badh
ok bödh them alla väpnas ij stadh:
"Ij skulin op a väghin fara
ok tagha ther pelegrima vara,
huath the ganga äller ridha;
vi viliom idher ena stund her bidha".
Ouer eet bergh then väghin la;
ther vordho the vare, huar pelegrima ga,
ok rendo at them swa skiwtelika,
fingo ther badhe arma ok rika.
# 3
Bland the pilagrima the fingo ther
var een riddare aff Franz ful mär;
han skulde til sancti Iacobs fara,
hans dotter monde medh honum vara.
The frua var medh barne oläät;
han hafdhe thet for sin bonda iäät,
tha hon do, hon skulde thiit fara,
thy fölgdhe hon then pelegrims skara.
Hänna fadher vardhe sik som een man,
thy drapo the ther genast han
ok fangadho ther the salugha quinna
ok fördhe hona til skipa sinna;
gafuo hona sidhan konungin ij händer.
Hon hafdhe ther hwarce viner äller fränder.
Thaghar konungin hänne sa,
tha mälte han ok sagdhe swa:
"Kan iak märkia medh mik rät,
thenne quinna är komin aff godhe ät.
Wi förom henne heem, om hon ma lifua;
iak vil henne minne drötning gifua.
Iak minnis, hon badh mik thet sizta sinne
# 4
föra sik ena cristna quinna."
The skyndadhe sik huar som mäst formaa
til skipen ok lata heem at ga;
the varo badhe gladhi ok kate
ok skämptadho sik til alla mato.
Fyra dagha the varo ij sio
for vtan mödho ok vtan oro;
then fämpta dagh fore thera eghit land
the kastadho ankar a hwitan sand.
Til Apolis borgh man the tidhande fra,
at konungin vte for landith la
ok var medh sigher komin heem;
thet thökte väl vara allum them.
The foro mot honum medh glädhi ok ära
ok badho han godhom väl komin vära.
Konungin foor nu bort medh them;
the fölgdho honum alle saman heem.
# 5
Han lot them tha saman kalla
ok giordhe them kaata och gladha alla;
han skipte thet goz medh them til lika,
swa at the wordho alle saman rika.
Han sagdhe til drötningina sinna tha:
"Ij skulin ok mina gafuo vntfa;
thenne quinno gifuir iak thik til thärna:"
"Iak thigger henne aff idher gärna,
hälder än stena äller gull.
Hon skal mik fölghia ok vara hull
ok halda tho sina kristelika tro,
om henne siälfue thykkir swo."
The fatigha ärlända quinna
skipadhe swa sina sinna,
thet arme ok rike vnte henne väl;
hänna thiänist var medh tokt ok skäl.
Tha hon hafdhe varith ena stund til hofua,
ij eet hws, ther the ij sofua,
# 6
hon var tha medh drötningine inne;
eet barn monde hon tha vinnä.
Hon var medh sorgh ok ey medh leek,
thy var hon badhe rödh ok bleek.
Drötningin thet görla sa,
at hänne var ve, ok sagdhe swa:
"Iak seer väl thu födha vil;
sigh, hwilkin tiidh thet kom til!"
Hon sagde henne stund och tiidh.
"Sannelika, ij then samma ridh
fik iak tolkän wadhä.
Nw skulom wi thit, ther wi fa nadhä."
Palmesunnodagh thet sama aar
drötningin födde een son swa klaar
ok ena mö the kristna quinna
the vänasta, ther man matte finna.
Man gaff them nampn ij sama riidh,
# 7
thy thet var tha mot somars tiidh.
Flores tha var kalladher han,
Blanzaflor til nampn han van;
hans nampn thet bloma thydhir,
ok henna nampn (at) hwita bloma lydhir.
Thässe barn the föddos op när --
huart thera hafuer annath kär --
vnder gömo the kristna quinna,
thy hon hafdhe badhe vit ok sinne.
En hedhin quinna ther var,
henna bryst han drak aff margh aar;
forutan thet ena ij alla ridh
the föddos op vidh kristin sidh.
The föddis fyra vinter swa,
at huart ij säng medh annath la;
the ato ok drukko badhin saman,
# 8
giordhe them glädhi, leek ok gaman.
Än tha the hafdho fäm aar häre,
tha syntis the a växte mera wäre
än annar barn aff thera aar.
Tha hans fadher vardh thäs war,
tha looth han them til skola föra,
at the matte ther visdom höra,
til Gwisdon thän ädhla stadh.
En mestare han sik hempta badh,
then man Gredes kalladhe thäre,
then visasta een ther monde vära;
ok sagdhe konungin väl medh skäl
til sin son han vnte väl:
"Min käre son, thet radher iak thik,
at thu nim väl ok idhelik
ok forsuma ey thina tima
# 9
huarce sirla äller snima."
Han swaradhe gratande: "Sigher iak thik,
min fadher, lät Blanzaflor fölghia mik;
vtan hänne iak ey nima ma,
ä huath ther kan äpter ga."
Hans fadher swaradhe honum ther til:
"Iak thet gärna göra vil;
ja, thu skal nima medh godhan vilia,
iak vil idher ey at skilia,"
ok badh then mästara känna them badha.
The hafdho til näme mykla nadhe,
thet man ey hördhe sighia fra
the barn, ther bäther nima ma.
Huar thera hafde annath swa käär,
som hans eghith liiff honum äär;
huath thet annath nima ma,
thet sigher andro thaghar ij fra.
# 10
Ouidium ther the nima skola;
han kenner nödh for älskog thola,
och älskog ganger for all ting,
ther werlden ganger medh omkring.
Then fiärde winter ther j fra
tha haffde the bokene nomit swa,
at the for klärka ok (swa for) vala
kunno mästirlika bookmaal tala.
Thera älskog öktis meer ok meer,
swa a huarce är glat, vtan annath seer.
Konungenom togh thet illa lika,
# 11
at han älskadhe henne swa hiärtelika
ok togh ther idhelika huxa op a,
at han skulde hänne til husfru fa:
"Iak skal thet väria, om gudh thet vil."
Han badh drötningena kalla sik til
ok spordhe hänne tha til radha,
huath göra skulde fore tholkin badha:
"Var son älskar thenne fatigha mö,
han vil for henne badhe liffua ok dö.
Om thik thykker thet vara til mata,
iak vil hona för dräpa lata,
för än han skal hänne til husfru fa,
ok leta honum andra, huar iak ma,
the honum til släkt iämbyrdogh är,
om thik swa thykker, hiärta kär."
Drötningin huxar görla op a,
huath hon skulde til antzwar fa,
at hon kunne honum thet synasta radha,
# 12
thet hänna liijff skulde äkke skadha.
"Thet bör os väl at akta,
vart rike swa göma ok vakta,
at vaar son fore Blanzaflur
tappe ey sin hedher, fore henna amur;
thy thykker mik vara radhelikt swa,
at vi skilia honum hänne fra,
at henna liiff ey skadha ma
ok wi ey vanfräghdh ther aff fa."
Konungin swaradhe hänne tha:
"Iak hafuer ena syster her skampt ij fra,
thiit vil iak han sända om een tima
ok lata han ther een stund at nima,
til Sibilia aff Mortarie.
Iak veet hon vil honum gerna se;
grefuin an ok honum väl,
# 13
thet weet iak medh sannelik skäl.
Tha the fa medh sik märkia ther,
hwi han thiit sänder är,
tha finna the radh at skilia
allan thera godhwilia.
Then mästare skal sik siwkir göra,
swa at han är ey föör them at höra;
the fatigha quinna skal ok skrifua
til Blanzaflor, hon ma ey lifua,
ok bidhia hänne koma til sik,
om hon vil hänne finna qwik.
Tha han thässe tidhande faar,
sorgh när hans hiärta gaar;
tha skal man honum iäta swa,
at hon komber ater innan dagha ffaa.
Tha thetta var redho medh alla,
tha lot konungin sin son in kalla:
# 14
"Thu skal nu fara at thetta sinna
ther thu skal skämptan ok glädhi finna."
Flores swaradhe honum tha:
"Iak veet ey, huru thet vara ma,
at iak skils vidh min mästara ok Blanzaflur,
min eghin hiärtans kära amur.
Tho mik thykker ilt fra them at skilia,
iak vil tho göra idhan vilia."
Konungin badh sin son väl fara
ok badh the swena redho vara:
"Iak skal bradhlika sända thik the mö,
huath hänna modher lifuer äller dö."
Han gaff them päninga til margha vane,
at the skulde änga tagha til lane.
# 15
Äpter nakra dagha fingo the se
the stolta borgh Mortarie,
ther grefuin Carias var for inne
ok Sibilia medh stolta quinne.
The vntfingo them wäl hiärtelika
badhe arme ok swa rikä.
Thet thokte alt Flores oglädi wärä,
at han sa ey sin hiärta kära.
The fruor ledde han til skola tha,
thiit vänasta iomfrwr saman ga,
at han skulde nakra fa ther kär,
thet Blanzaflur vordhe honum omär.
Thes flere jomfrur han ther seer,
# 16
tha är hans sorgh ä meer ok meer,
swa at han matte enkte nyma;
dagh fra dagh monde han forsyma.
När Blanzaflur hans hiärta är,
thet finder ey ro for vtan ther.
Fiortan nätter var han swa,
huar dagh var han äpter henne ij thra.
Tha the tiidh forgangin är,
at Blanzaflur hon kom ey ther,
tha kändis han vidh sannelik,
at hans fadher hafdhe giort honum swik,
ok rädhis, at hon vare dödh;
han fik aff anger swa mykla nödh,
at han matte ey äta äller drikka
for anger ok sorgh oc for mykin hikka.
The swena när honum varo
# 17
loto budh til konungin fara:
"Sänden idhrom son budh ij geen,
badhe riddara swa ok sween,
ok lätin thetta bradhlika ske,
swa frampt som ij viliin honum lifuande se!"
Tha konungin thässe tidhande fra,
han gik til drötningena ok sagdhe swa:
"Ve skal vardha Blanzaflur,
at min son fik til hänna amur;
vtan däfwlskap ma thet ey vära,
thet han hafuer hänne alt offkära.
Nu latin bradhlika kalla hänne,
iak skal hänne ij bale bränna.
Sidhan han veet hon är ey qwik,
han glömir hänne swa skiutelik."
Drötningin swaradhe bradhlika tha:
# 18
"Nadhelik herra, ij görin ey swa!
Iak vil lata idher här höra,
huru ij maghin bäter göra.
Rike köpmän liggia häre;
aff Babilonia the kompne ära.
Vi viliom thöm hänne sälia
ok os a mothe välia
gull ok silff ok rika gafua,
sliikt vi viliom siälffue hafua.
The föra hona swa lankt bort,
at vi fa aldre til hänna sport."
Konungin lot sik länge bidhia til,
för än han thet göra vil;
sidhan lot han kalla sik
een köpman, honum var hemelik,
ther kunne margha handa maal.
Han badh hafua the iomfru fall
ok badh wärdh for henne taka;
# 19
thet giordhe han ey for päninga saka.
Han togh medh hänne til skip at löpa
ok genast faar then hänne monde köpa,
aff Babilonia en köpman riik;
i thera hampn var ängin sliik.
Thrätighi mark gull han ther wt talde,
ok tiwghu päll the varo wt valda,
ok tiwghu march silff at thet sama sin
ok tiwghu mantla medh safuilskin,
tiwghu kiortla aff examit vidha
ok mantla aff biald öfrith sidha,
eet kar aff gull, ther Valdast giördhe --
aff bätra man aldrigh sighia hördhe.
A karith siälfft man skrifuith sa
the strid ther var ij Troia,
# 20
oc hurw gyrke munde roo
jwir haffwit a Gammens troo;
a lukith var ok skrifuith swo,
huru Pallas, Venus ok Iuno
thrätto om gull äple eet,
ther them var allom saman veet.
Knappin var aff karbunkel steen,
liws som sool ij myrkir skeen;
ofuan a knappin een fughil aff gull,
hans klöör aff ädhla stena full;
aff gröne färgho skino the --
then fughil syntis lifuande, the honum se.
Thet kar var ij Troia giört;
Eneas hafuer thet thädhan fört
ok gaff thet Lanom ij Lumbardi;
sidhan var thet ther länge ij,
ok togh thet kesarin man äpter man,
ther til een tiwffwer ther list til fan:
# 21
han stal thet aff käsar Cesare
ok salde thet köpmän swa misto the.
Thet kar var gifuith for Blanzafur;
han vänte sik meer for hänna amur,
thy han weet then man vara til,
ther meer for hänne gifua vil.
Them bläste fagher bör fra stranda,
the sighldo medh hänne hem til landa.
Aff Babilonia then konungh rik
han köpte hona fore siw sliik
gull, som hon var digher til;
han ma til goz swa mykith han vil.
Han lot hänne sidhan heem fara
# 22
ok ij starka gömor wäl beuara.
Thän hona hafdhe saalt foor ater heem.
Konungin gik honum siälfuer ij geen;
[han] antwardhadhe honum gull ok gafuo,
thet kar ok andra rika hafuo.
Eet hwalff aff gull lot konungin göra
ok ther a skrifua, som ij maghin höra:
"Här ligger the dödhin slo ij hääl,
Blanzaflur, the Flores vnte väl."
Nu kom Flores farande thäre,
spordhe, huar Blanzaflur monde vära.
Han helsar fadher ok modher siin,
badh kalla Blanzaflor, sin kära vin.
Han ängin anzwar aff them faar;
tha gik han thiit hänna modher var:
"Thu skal mik ther aff göra skäl:
hwar är Blanzaflor, iak vnte väl?"
"Matte iak ther om thighia,
# 23
tha vilde iak thet nödhugh sighia,"
hon swaradhe tha medh gratande tara;
"iak veet ey, huar hon mon vara.
For thy görs mik mykin nödh:
miin kära dotter är nu dödh."
Han spordhe, huru longo thet kom til.
"Fore atta dagha, iak thet sighia vil,
tha var grafuith thet salugha liik;
thy är iak arm ok äkke riik."
Om hänna dödh hon sagdhe osät;
hon hafdhe thet konungenom förra iät.
Thaghar han thet forstodh medh skäl,
at hon var dödh, han vnte väl,
swa mykin iämbir fik han tha,
at han fiol j owith a iordh ok la.
The quinna var räd ok opte swa,
thet konungin siälfuer hördhe op a.
Konungin ok drötningin lupu thiit badha;
# 24
the armelika lata ok fälla tara.
Tha han hafdhe ligath ena stund ij dwala,
tha stodh han op ok togh at tala:
"Awi, iak kärer ouer thik dödh,
at thu gaff mik tholik nödh!
Thu vil os sunder skilia
mot bäggias vara vilia.
Nu ledhin mik thiit iak idher bidher,
til grafwinna, ther ij lagdhin hänne nidher!"
Konungin ok drötningin fölgdhe honum tha
til the graff the sagdho fra.
Tha han a graffwinne skrifuith fan:
"Blanzaflor, ther Flores wäl an",
tha miste han sin faghra lit
ok fioll aff ny ater ij ofuit.
Han la ther langa stund ij dwala,
för än han matte ater tala;
tha han stodh op, han togh at grata
# 25
oc swa jämmerlika latha:
"Awi, liofua Blanzaflur
thin älskogh är mik vordhin swr!
Jak var födh ok tässin mö
a enom dagh. Hwi matthom wi ey dö
oc wi badhin om en thima?
Henna dödh kom mik af snima.
Nu, huath iak mera sighia vil,
swa vän iomfru är ey nu til
ok aldre skal födhas ij vara dagha;
thy ma iak mik sarlikä klagha.
Iak hafdhe väl meer vidh dödhin thrät,
om iak mik vänte näker rät!
Mädhan iak thik kallar ij alla tidher
# 26
ok thu ey komber, mädhan iak thik bidher,
for qwäld vil iak mik siälfuer dödha
ok lösa mik vidh sorgh ok mödho.
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
[sidhan] thu thokt mik Blanzaflor j fra.
Tha komber iak til Paradiis,
ther är Blanzaflor, thäs är iak vis."
Op stodh Flores ok drogh sin kniiff:
"Thu skalt nw skära sundher mith lif!
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
snimarsta tima jak hona sa.
Blanzaflor, giff här en ändha,
swa at dödhen matthe mik til thik sända!"
Tha han knifwin geen hiärtat lagdhe,
# 27
hans modher grep han och honom sagdhe:
"Mik thykker thik vara een dara,
thu kan thit eghit liiff ey spara."
"Ney, modher, mik thykker bäter vara dödh,
än länger lifua vidh tholka nödh."
"Min son, han är ängin viis man,
ther ey for dödhin rädhas kan;
ok hwa sik siälfuer dräper här,
han komber ey thiit som glädhi är;
ok finder thu, thäs skal thu vara viis,
Blanzaflor ey ij Paradiis,
thy the sik siälfue dräpa, skulu finna
häluitis eld ok ther ij brinna.
Min käre son, thäs hopas mik,
# 28
thu ma hona finna, thy hon är qwik,
ok hopar mik the läkiara fa,
ther hänna liiff väl hiälpa ma."
Gratande hon for konungin gik:
"Min käre herra, iak bidher thik,
lägh os nakath radh her til --
var eghin son sik dräpa vil --,
at vi matte the sorgh ey fa,
at han ey vardher os swa taghin fra!"
"Min kära, vi skulum än ena stund bidha,
hans sorgh mon honum skyt forlidha."
"Wi bidhom swa länge for vtan nödh,
vi vitom ey aff, för han är dödh,
ok vardher thet thunkt om land at höra,
vi mattom thet hiälpa ok vilde ey göra."
"Wil thu, frw, at vi sighiom honum til?"
"Ja, iak idher thet radha vil.
Vi wardhom antighia hafua them badha,
# 29
äller mista han ok hafua then skadha.
Lathen honom sant ther aff for standha,
ok skilin os swa vidh thenna vanda!"
Drötningin bradhlika thädhan gar
til sin son, som syrghiande star;
hon kalladhe han swa liofuelik:
"Sit thik her ok tala vidh mik!
Thu skal thet vita, min son käre,
at thetta hwalff, som thu seer häre,
vardh giort fore thins fadhers vald,
än Blanzaflor är fore päninga sald;
ij thänne graff är hon ey inne,
thy ma thu hona än liffuande finnä.
Thet var giort fore then same saka,
thu skulde ey hafua for henne omaka,
thet thu toghe ena iomfru slika,
til byrdh matte ey vara thin likä.
# 30
Vi viliom thet hälder skipa swa,
at thu matte ena konungx dotter medh giffto fa;
thet tu hona fingo, thotto os ey räth,
thy hon är komin aff fatighe äth.
Min son, lath tik ey äpther henna langa,
thy thu mat hona aldrigh ather fanga;
hon är nu swa lankt komin bort,
thet thu fa aldre til hänna sport."
Är thet sant thu sigher mik,
modher, tha är iak yfrith rik!"
Han opnadhe the graf at thet sama sinne,
han fan ther änkte vätta inne.
Tha vardh han gladh ok swoor om män:
# 31
"Mädhan Blanzaflor hon lifuer än,
iak skal hona finna -- hon är mik kär --,
ä hurar hon hälzt ij världine är,
ok aldre ater koma til thik,
vtan at hon skal fölghia mik.
Vtan nödh min fadher salde
Blanzflor medh sino valde;
iak faar mik aldre andra quinno
for vtan hänne -- veet iak mit sinne."
Sidhan gik then vnge man
thiit han konungin, sin fadher, fan.
Konungen war gladh, tha han honom sa;
han hälsar honom oc mälte swa:
"Gifuin mik orloff at thetta sin
at leta äpter Blanzaflor, min kära vin!"
Tha thökte konungenom thet vara ey väl,
at han lot hona ey sla ij häl;
# 32
han lastadhe dighert drötningina radh,
at hon hafdhe ij thy varith ofbradh.
"Min son, gör os ey then skadha,
thinne modher ok mik swa höghelik vadha,
thet thu skil tik os ij fra!
Aff sorgh maghom vi brat for ga."
"Min käre fadher, tala thik ey synde!
Lat min färdh brath hädhan skyndä!
Far iak brat hädhan ok är ey seen,
tha komber iak thäs raskara ater ij geen."
"Mädhan thu vilt iw ändelika fara,
thik skal alt til redho vara;
silff ok gull, hwat her är til,
tagh aff siälfuer, ä mädhan thu vil!"
"Gudh thakke then fadher, ther talar swa!
# 33
Än ij vilin, skulin ij mik fa
siw hästa the bästa här mon vära,
gull och silff, ä mädhan the magho bära,
smidhat oc giorth, swa at thet ma prisa
nw for alla mästara visa --
thre ladhna medh florena,
the skäre äro ok ful wäl renä,
then flärdhe ok fämpte medh bästa klädhe,
ther man veet ij världine vära,
siätta ok siwnda medh safuil skin,
mardha ok swa hermeliin.
Siw gangande swena iak hafua vil
ok andra siw ther ridhande til.
Ij skulin mik een man ok fa,
thän ij litin mäst op a,
# 34
ok rädha kan ij vanda,
ä huath os kan koma til handa,
ther ok köpa ok sälia kan;
iak vil mik halda fore een köpman.
Ospart skal vara, ä huath iak a,
at iak hänne finna ma."
Konungin swaradhe honum tha:
"Huath thu bedhis, thet skalt thu fa."
Tha alt var redho, thet han fik,
han in for fadher ok modher gik,
thakkadhe them for gafuor rika,
badh them hafua lön äuerdhelika
aff then gudh the trodho op a. ?
"Nu bedhis iak orloff, at iak ma
medh idhart minne hädhan fara."
Konungin stodh ther siälff til swara,
bath hänta sik thet sama kar,
som for Blanzaflor takit var:
# 35
"Son, thetta kar gifuer iak thik."
Han thakkadhe honum swa innirlik.
Sin eghin gangara han sadhla badh
ok gaff han Flores thaghar ij stadh.
Skriftin sigher, hans lit var swo:
hans annur sidha var hwiit som snio
ok annur sidhan rödh som blodh;
han sadhlader wte for honom stodh.
Giordhin, vnder sadhelin la,
aff thet rikasta päl, ther wara maa;
the bugha varo aff filsbene,
gylte ok satte medh dyra stena.
Bazor varo aff bliald
medh dyre gerning marghin fald;
# 36
geenlädher ok rema ther til höra
varo aff skära silke göra;
sölghior ok izstadh varo aff gull,
sat medh dyra stena full.
Bezlith ok ther til hofuudhlädher
skeen som sool mot thet vädher;
man prisadhe thet vith land ok fäste,
thy ther var gerning a the bästa.
Hans modher togh eet fingirgull,
gaff thet Flores, ther hon var hull:
"Kan thu thetta göma väl,
tha vardher thu aldre vtan säl;
thik ma ey elder göra skadha,
ey vatn äller iärn thik koma til vadha;
# 37
gömir thu thet medh rätta sinnä,
ä huath thu letar, thu skal thet finna."
Han thakkadhe them swa innerlik,
the minto han swa liofuelik.
Orloff togh han aff them ther varo;
the gräto swa sara, the matto ey swara.
Fadher ok modher rifua thera har.
"Medh sorgh mon nu ändas var aar;
vi se honum aldre mere,"
swa sagdho the ok andre flere.
The varo ij thet öfrith spa,
thy thet monde ok swa illa ga.
Han badh them lifua heel ok säl;
the swaradho gratande: "Far nu väl!"
Han redh nu thaghar thädhan ij stadh;
sin radhgifuara han kalla badh:
# 38
"Nu riidh fore til stranda,
ther Blanzafor foor fra lande!"
Then flärdha dagh the komo thäre;
the loto sin kost redha medh äre:
ängin matte annath forstanda
än the waro köpmän ok wilde fran lande.
Thet sagdho the alle oppinbara,
at Flores atte the wara.
Alle the ij herbärghith ärä,
the skulu a Flores koste vära.
Han togh then bonda ok husfrw til siin
ok bödh them skänkia miödh ok viin;
ther var ympninga alla nadhe
til dryk ok ätan badhe,
Tha the alle gladhi varo,
# 39
the sukkadhe Flores ä swa sara
ok mälte vidh sik ena:
"A, Blanzaflor the rena!
mik ma aldre glädhi ske,
för än iak far thik at se."
Bondin ok husfruan vordho thäs vara,
at Flores sukkadhe ä swa sara:
"Män veet, ä huart han hafuer sik iät,
han är komin aff godhe ät,
ok han är aldreköpman,
annath ärende tha hafuer han."
Tha mälte om the husfru:
"Flores, huar om syrgher thu?
# 40
Latin idhar angir fara,
ij skulin endalika gladhi vara!
Een mö var her for skamman riidh,
hon pläghadhe tholka sama iidh.
Blanzaflor hon nämpde sik.
Ij ärin hänne ok storlik lik.
Hon sagdhis ok aldre wara säl,
för än hon finder then hänne an wäl.
För Flores saka kom hänne til handa,
at hon vardh sald til hedhna landa
fore gull ok stena sköne
then rika konungh aff Babilöä."
Tha Flores hördhe henne tala swa
ok san tidhinde aff henne fraa,
# 41
han mälte: "Hon vnte mik hiärtelik,
thy gifui thet gudh ij himerik
medh sina mykla nadhe,
at wi mattom finnas badhe!"
Aff glädhi han een värma kände;
medh then kniff han hafdhe ij hände
styrte han thet kar nidher.
Eet annath han genast hänta bidher
ok fik the fru, ther han sat när:
"Ij drikkin thet här innan är!
Karith skulin ij sidhan agha,
thy ij kunnin sighia ömkelika sagha."
The kalzadho marght ok giordhe sik gaman
then qwäld the sato ther til saman.
# 42
Arla om morghin dagh var liws,
öptis vtan fore thet hws:
"Hwa til Babilonem vil fara,
the skulu alle redho vara
medh thera thing til stranda,
thy nu bläs bör fra lande."
Flores vardh gladh han fik thet höra,
bödh sin thing til strandena föra.
Han kalladhe husbondan, som honum var hull;
hundradha skillinga ij rödha gull
gaff han honum ok orloff tok,
allom hionum bödh han ok
hwario gifua slikt ther var.
Sidhan han til skipa far.
The badho han allä väl fara
# 43
ok gudh hans liiff väl beuara.
Tha til skipith komin var han,
han badh sik kallä then styre man:
"Thu skal thet göra iak bidher härä.
Styr til the hampn thu veet näst vära!
Iak hafuer forstandith sannelika,
at konunga ok andre herra rikä,
vnder konungin ij Babilonia bo,
hafua thet alle lofuat a tro,
tha aatta mandha lidne ärä,
tha skulu alle saman kompne vära;
än iak vilde gerna koma braat,
för än the herra skilias aat,
ok mina värning ther at sälia,
slikt them lyster aff ath wälia.
Iak vil thik gifua goz ther til,
thet thu mik före thiit iak vil."
# 44
"Jak wil gerna, än jak maa,
idher föra, än wi bör ffaa."
Gudh gaff them bör ok blidhan sio,
swo at the thörffto ekke ro.
Hwat the matte ij aatta dagha
vndan ga for vind ok vagha,
then nionda komo the for een vagh
fore een stadh, ther heet Bondagh.
Swa höght stadhin ouer vatnith la,
thet man görla aff honum sa
vt ij hafuith margha mila,
huru skippin matte skridha.
Thet war nu, som Flores vil,
# 45
at the komo tha ther til,
thy at the matto thädhan medh sina vara
ij fyra dagha til Babilon fara.
Then styreman badh Flores braat
gifua sik thet han hafdhe honum iaat.
Han lot thagher göra swa,
tiwghu markir honum fa,
gull ok silff ij fulle vät,
som han hafdhe honum iät.
The swena op ij stadhin ga
ok spyria, hwar han ma herbärghe fa,
ok finna ther een rikan man,
ther gerna vil herbärgha han.
Thet skip var hans, for gardhin la,
ther Blanzaflor kom thiit op a.
Ther var sidher toll at gifua
# 46
aff alt thet goz, man skulde vidh lifua,
ok swäria om gudh ij himerik,
at han skal konungin ey göra swik
ok hurace göra älla radha,
thet konungin kan koma til skadha.
Tha thet var äänt, the gingo til bordh.
Flores taladhe ey eet ordh;
swa innerlik hwg han til Blanzaflor fik,
thet hans sinne honom när for gik.
Husbondin taladhe til hans thärä:
"Min gäst, mik thykker thik syrghiande vära,
ffor tol idhra päninga tok min swen --
thy at edher tio gaar här for en.
Tha huxadhe Flores mädher sik:
"Then konunger är ey dygdhelik;
# 47
ther tholik toll biudher wt at fa,
ther ängin iämpnath fölghia ma."
Husbondin mälte ok sagdhe swa:
"Thet var sniman iak her sa
ena mö, hon var thik storlik liik;
Blanzaflor hon nämpde sik."
Tha han thet hördhe, tha vardh han gladh;
een examit mantil han hänta badh,
ther fodhrader var medh safuilskin.
"Tagh thu thänne, min käre vin,
ok sigh mik, huart the iomfru riik
hädhan foor, ther mik var liik!
Iak haffwer förra hört saght fra hänne,
tho iak hänne ey görla känne."
"Til Babilon tha vardh hon fordh,
ij eet torn, är aff konster giörd;
iak vänter, hon är ther inne
# 48
medh andra stolta mör ok quinne."
The hwiltis ther the sama nat;
om morghonin foro the thädhan brat
til en annan fögha stadh,
ther the hwiltos ok varo gladh.
Om nattena ij eth torn han la,
ther han ok til hänna fra.
Then thridhia dagh han komin är
til eet sund, ther heter Fär.
Annan väghin la eet bergh heet Fälis,
ther a eet hus var bykt medh priis.
Thet vatn var diwp medh ströma swo,
at ther matte vara ängin bro.
A the strand ther stodh een steen,
ther var ij läst eet horn aff been,
at huar then ther vilde ouer fara,
# 49
han skulde thet bläsa ok föghiande vara.
Han lot thet bläsa een sin sween;
oc tagar kom hanom een färia ij geen,
the foro ther ouer skiutelik.
"Maghom vi ij nat herbärghia medh thik?"
spordhe Flores then färia man.
"Huath man äst thu?" sagdhe han;
"naturin thik swa likan giördhe
the mö, som iak her sniman ouer fördhe.
Hon kärdhe sik alla stund här,
at hon skildis vidh sin hiärtans kär,
ok tror iak thy, om iak kan radha,
ij ärin rät syzkene badhe."
Thaghar Flores thetta fan,
tha spodhe han aat then färio man:
# 50
"Huart foor iomfrwn hädhan tha?"
"Hon for til Babilonia:
konungin köpte hona siälfuum sik,
thy han aff gul är öfrith rik."
The skyndadho sik til herbärghe brat;
the hafdho ther ena godha nat.
Om morghonin kalladhe han til sin
then färio karl, sin godha vin.
"Visa mik herbärghe til nakan man
ij Babilonia, ther sälia kan
ok fore thina skuld vil mik beuara,
swa at ängin ma mik dara.
Giff mik eet tekn honum til,
at han thäs bäter mik tro vil."
Han gaff then färio karl silff ok gull,
til hans säk var öfrith full.
"Gudh thakke, käre herra, thik!
Aldre var mik gifuith swa rikelik,
sidhan iak kom her at bo.
Ij maghin väl minom ordhom tro:
# 51
tha ij vardhin Babilon vara,
eet stort vatn skulin ij ouer fara,
ouer ena bro ok ginom een port --
ther ouer star eet torn swa stort.
Thet första hus ther stander nära,
ther skulin ij til herbärghis vära.
Thet agher een rikir donde man;
vi ärum kompana, iak ok han:
halfft är hans thet iak hafuer häre,
ok halfft är thet mit han hafuer thäre.
Tagh mit tekn ok sigh honum swa,
han skal thik fordha huath han ma!"
Eet finger gull han honum gaff
ok skildis vith honum thaghar ij stadh.
Tha the genom portin ridha,
tha vardh han var ij sama tidha
then man, honum var sakt ij fra,
huar han rikelik klädder la
# 52
ok huilte sik op a een stool;
eet klädhe la ouer honum geen the sool.
Ä hua ther var komin til gäst,
fyritighi päninga fore hwar häst
skulle han tolla, ok fyra for sik,
huath häller han var arm äller rik.
Tha Flores sa thenna dandhe man,
blidhelika han helsadhe han
ok fik honum thet finger gull:
"Thu skalt mik wara ij hiärtath hull,
ok vär mik nw fore all swik!
Swa badh then mik sände til thik."
Han togh thet fingrigull af hans hände;
tha han thet sa, han thet görla kände
ok fik honum annur tu
# 53
heem til sinna husfru.
Hon skop honum alla nadhe
til äta ok drikka badhe
ok lot honum got herbärghe fanga
ok godha redho til thera sianga,
slikt the thorffto fore thera hästa,
ä mädhan ther var til, thet bästa.
Nu är Flores komin thärä,
ther han haffwer länge thrat at vära,
ok tagher vith sik enan at kära:
"Iak matte swa gerna hema vära
som vara här stadd ij tholkin vadha!
Iak huafuer ängin som iak thor vidh radha
ok min önkelik ärende for tee,
# 54
swa at mik ther ey skadhi aff skee.
Skal iak min vilia her oppinbara,
ok vardher konungin ther vidher vara,
han läter mik ey lifua,
ä huath iak matte honum gifua.
Mik ä bätra heem at fara;
tha min fadher vardher thäs vara,
tha skipar han mik ena jomffrw rika,
ena konungx dotter, ther är min lika."
Tha han thänkte göra swa,
tha togh hans hugh om kring at ga:
"Hua mik vilde alla världina gifua,
vtan Blanzaflor ma iak ey lifua.
Iak minnis än alla mina omaka;
iak vilde mik dräpa for hänna saka.
Tho iak vare nu hema there,
tha skulde iak ater koma häre.
# 55
Thy vardher iak här at blifua
ok taka slikt, som gudh vil mik gifua,
ok hädhan aldre (heem at) fara,
swa frampt iak ma siälfuer radha,
for vtan hon skal fölghia mik
antiggia dödh äller ok qwvik."
Husbondin kom tha gangande thäre,
badh sin gäst wäl kommen vära
ok togh thäs halla görla vara,
thet hans gästir syrgdhe sara.
Godher vin, ij görin idher blidha
ok latin fara alla idhrä qwidho!
Thykker idher nakath at skilia,
# 56
thet skal alt ga äpter idhan vilia."
"Mik thikker her alt got at röna;
gudh gifui, iak matte thet idher wäl löna!
Än jak huxar a mina waara,
hurw iak matthe swa radhelik fara,
thet inghen skulde mik ath daara
äller j köpen göra swik äller skada."
Husbondin sagdhe: "Vi gangom at äta!
Iak vil thik sidhan väl berätta,
huath ij vilin aff mik forstanda
ok idher thykker vara til vanda."
Han badh sina husfru kalla:
"Thu fangna väl vara gäster alla
# 57
ok enkannelik thänna gäst
medh alle the thiänist thu kan mäst,
ok vit thet visselika for san,
at han är een ädhela man."
Sidhan gingo the til mat,
ato ok drukko ok giordho them kat.
Man skipadhe thäm rät alla nadhe
til äta ok drikkan badhe;
tho at konungin siälfuer vare thäre,
han matte fara swa medh ära.
Ther var badhe fughla ok fiska
öfrith for hwariom manne a diskä;
vilt ok tampt man ther sa
ok alzkyns thet man äta ma;
aff diwr slikt huar hafua vil
# 58
var fot them rät öfrith til.
Thet bästa viin man for them bär,
thet ij landith växith är.
Flores togh tha fram thet kar,
ther for Blanzaflor gifuith var,
ok sa thaghar, huar grafuith la,
huru Pariis ledde Helena.
Han huxadhe tha swa innerlik:
"När skal thet ok henda mik,
at iak swa ledher Blanzafluur,
ther är mins äghins hiärtans amur?
Ther til ma mik hiälpa Licoris
ok hänna raadh, thy hon är viis,
ok Darias, ther mik väl an;
han mik väghin visa kan,
huru iak min vilia främia ma,
skal thet mik til äro ga."
Han huxadhe ther a swa sara,
# 59
at hans öghon felte tara.
Husfruan thetta görla skil
ok teknar sinom bonda til.
The loto tagha op thet bordh.
Tha sagdhe Darias eet ordh
til Flores ok badh sik sighia ij fra:
"Huar huxin ij swa stadhelika a?
Latin mik thet forstanda!
Maa jak nakat aff idhan wanda
lösa for wthan aff högan skada,
tha wil jak gerna idher rada.
Lön thin vilia ey for mik!
Gör thu annath, thet angrar thik.
Thu syrgher ey for thina wara,
ä huath thik mon annath vara."
Tha sagdhe hans husfru Licoris:
# 60
"Iak thykkis the a vara viis,
Blanzaflor hans syster är;
the äru swa liik, tho the äru sär.
Een halfuan manadh hon her var;
daghlika monde hon fälla taar
ok kärdhe äpter Flores alla sinnä,
at hon skulle honum aldre finna."
Tha Flores hördhe hänne sighia swa,
hans vit monde honum när for ga,
ok sagdhe: "Hänna brodher iak ey är,
iak thänkte, hon vare miin hiärta kär --
ney, iak glömde mik swa sarlik,
hon är miin syster vtan swik."
Darias swaradhe: "Sigh mik sat!
Thet gangnar thik, som iak hafuer iat.
# 61
Letar thu at thenne, thet sigher iak thik,
tha far tw ekke wiselik."
"Skal iak vara vis for vtan swik,
at thu vil ey forradha mik,
tha vil iak thik sannind sighia
ok om änga sakir for thik thighia."
Thet swoor Darias ok lofuadhe tro.
Än Flores sagdhe: "Iak är komin swo
Blanzaflor finna, om iak ma,
ther mik for awund var stolin fra.
Min fadher är een konung rik,
gull ok silff hafuer han sänt medh mik,
dyra thing til alla nadhe;
ther skal thu alt ouer radhä,
en thu kant thet föghia swa,
at iak ma hänne ater fa.
# 62
Thy thet är mik swa komith til,
at iak hänne ater hafua vil;
älles gör mik thet the nödh,
her vil iak ther om blifua dödh."
Darias var til antzwaar bradh:
"Iak veet her til ängin radh.
Til thinna bön vil iak aldre sighia ney,
tho radher iak thik, thu letar ey;
thy vardher konungin ther vidher var,
at thu äpter tholik sökian far,
thet kostar thit liiff, thet gaar thik swa,
at ängin man thik hiälpa ma.
Ther the iomfru komin är,
ther ma ey truldom koma när,
ey starkleek äller andra saka,
# 63
ther hänne ma väl thädhan taka.
Konungin aff Babilonia hafuer vnder sik
halfft annath hundrath konunga rik,
the alle honum koma til
ij stakkotan tima, tha han vil.
Thiwgu milor är stadhin gönom langir,
medh högh hus öfrith thrangir.
Mwrin kring om stadhin gär
han thriggia tampna thiokir är,
femptan fampna högh ok rät,
tälgdher jnnan ok wtan slät.
Siw porta ok tiwgu äru ther a,
ther högh torn ower staa;
for hwariom porte finder man
slikt aff marknat man huxa kan.
Ij stadhenom siälfuum siw hundrath fäste,
# 64
the man veet til värio bästä;
a huart eet fäste är aldre minna
än hundradha riddara nakath sinnä
swa at kesarin aff Rome matte länge thinga,
för än han matte et thera thwinga.
Mit ij stadhin eet torn ständer,
ther resa giordho medh sina händer.
Then mwr är gör til föghä --
hundradha fampna hafuer han til höghe --
medh margh mästirlik thing --
han är ok hundradha fampna om kring --
aff malmara stena gröna,
ther godhe äru ok skönä.
# 65
All the hualff är aff then sama steen,
ther badhe är skäär ok reen.
Ofuan a tornith een knnapper star
aff rödha gull rät öfrith klar.
Gönom knappin gar een stang,
hon är fyretighi alna lang;
the gerning op a stangene la
thet är sent at sighia fra.
Owan a hänne een karbunkil steen
swa liws som solin wänast sken;
swa lysir then steen om nattena thär
tio mila vägh, huar ther är när.
Thry golff aff steen ij tornith är inne
aff wänasta malmar man ma finna,
# 66
swa ät ängin kan thet forstanda,
huath them ma oppe halda.
A nidhersta golfuith stolpa sta,
the op vnder öfuersto hwalfuith ga;
the stolpa gaa thet golff om kring,
alla skippade ij een ringh;
the äro aff hwita malmar steen,
skygde wel ok yfrit reen.
Mit a golfuith staar een häst
aff silfuer giordh, som han ma bäst.
Thet renasta vatn gaar aff hans mun;
a thet golff gör thet een brun,
swa at the iomfrur magho ther ij fara,
tha them thykkir tima til vara.
Fyretighi herbärghe ära ther inne,
the vänasta man ma ä finnä.
# 67
Ä hwat mester komber thär,
hurw slögher han förra är,
han ther nakat see faa,
ther han mera aff nimma maa.
Ther är j hwario herberge jnne
the stolzasto jmffrw man ma finne;
the vänasta iomfrur konungin far at hörä,
them lather han alla thiit at föra.
The trappor äru skipadha swa,
at hwar thera ma til annar ga
ok til thet herbärghe konungin ij är,
hwilkin budh aff honum fär.
Fyretighi iomfrur ther inne ära
# 68
aff bästä släkt man wet til wärä,
thy pläghom vi bymän allä
thet möghia skastel kalla.
The hafua ok thet til läna,
at twa aff thöm skulu konungin thiäna
eet aar ok tagha honum wara,
nar han staar op ok sofua vil fara.
Ängin man ma thiäna thärä,
vtan han skal snöpter vära.
Hwart thet gulffwit wakta tree.
En mestara ower them haffwa thee;
han är ilder innan sik,
ok waktar han portin idhelik;
hine andre idhelika ga
medh draghin swärdh, the göra swa,
# 69
ok dräpa hwar han täknar til,
the görä och ee hwat han wil.
Hans herbärghe vith portin star,
ther man jn i tornit gaar.
Än nakar man swa diärfuer är,
ther til forwitne komber ther,
han höter honom at bäria ok sla;
huath han hafuer, han tagher honum fra;
han haffwer ok orloff af konungin til
at göra thet ilt han siälffwer wil.
Fyre väktara äru ther a,
the aldre skulu aff värnine ga,
för än andre fyrä koma ther ij gen;
nat ok dagh är thöm all een.
Tha the vardha nakath varä,
the öpa the swa oppinbara,
at the riddara ther bo nära --
# 70
ther ä skulu alle redho vära
medh hest ok vapn j nödh ok gaman --
hundradha thusand komma ther saman.
Konungin hafuer ok een vndirlik sidh,
som her hafuer varith langan riidh:
ena möö tagher han huart et aar,
[ther] j säng medh honom hwaria nath gaar.
Tha thet aar är komith om kring,
tha later han stämpna almänt thing --
konunga ok hertugha, som ther bo nära,
skulu alla koma thäre --
ok läter hona dräpa swa,
at the skulu alle ther se oppa,
# 71
thy at han an engin man
the kona fa, som förre atte han.
Sidhan lätir han kalla
the iomfrur saman allan
ij een trägardh ther skampt ij fra
ok bidher alt folkith saman ga.
Alla ga ther syrghiande til,
thy at inghen thera haffwa wil
then leder, en hon maa radha,
ther ey skal länger wara,
ok äpter vita sik tholka nödh,
vm iämlinga dagh then vissä dödh.
# 72
Iak wil tik lata her forsta
aff then äpla gardh iak sagde fra.
Ena wärn han hafuer om sik
medh borgha muradh kostelik,
lagdher medh gull op the tinna.
A huart vikskardh tha ma man finna
aff kopar stöfft op a thän mwr
foghla liknilse ok andra diwr,
swa skär aff gul at se op a,
som solin vänast vära ma.
Tha vädher komber skiwtelik,
tha hafuer huart thera röst om sik.
Alzkona foghla äru ther op a,
badhe stora ok swa smaa;
the grymaste diwr a jordhen gaa,
tha the then röstena höra fa,
# 73
the lata thera grymhet falla
ok vordha genast blidhe allä.
The diwr skilias qwidho löst,
thy huart thera haffuer sina naturlika röst,
ok är thet faghirt the koma saman;
hua thet höre, honum brister ey gaman,
vtan thet honum a mot gär,
at han hafuer ey sina hiärta kär.
Annan väghin thet äpla riis
löper eet vatn aff Paradiis,
ther man ma Eufrates kalla.
Man ma ther ey in medh alla,
vtan han flyghande koma ma
äller ginom portin in at ga.
Ij thet vatnith rena
# 74
man finder dyra stena:
saphira ok robina,
ther skäre äru ok finä,
smaragda ok granata,
ther idher är nw väl til mata,
sardinis ok iacintus,
iaspis ok topacius,
adamas ok amatist,
borillus medh föghe list;
margha andra ma man ther fa,
ther thänne bok hon sigher ey fra.
Then äpla gardh medh blomster star
vinter, somar, höst ok vaar.
The ädelasta trä äru plantat ther,
som j allä werlden är;
slikt aff yrter man hafua vil,
ther är alla handa til:
muskata ok thera bloma,
# 75
nägilka ok kardemoma,
jngefär ok galiga;
alskons frukt ther wara ma,
kobeba ok siddefär
skortar ey at wara ther,
spikinardus ok mirra --
huath skal iak mera sighia swa?
Swa mykin glädhi är ij thet riis,
som man vare ij Paradis.
Mit ij gardhin een kälda star;
een mur aff silff om hänne gar;
een slät ganger ther om kringh
alla wäghna medh een ringh;
# 76
hoos then kälda skampt j fraa
thet wänista trä, ther werldin aa --
blomster trä thet kallat är,
thy at thet ää medh blomster stär -- ;
thet är som blod ath see oppa,
blomster ok bark är skipat saa;
tha solen vpgar, hon skiin ther aa,
ok alt til aptan gör hon swa.
Tha konungin konor omskipta vil,
han kallar ther iomfrur alla til.
Een bäkkir rinder the källo fra,
hans ströma medh smaragda ga.
Han kallar them huar andre fra
ok läter them ouer bäkin ga,
bidher folkit ful innirlik
vakta, än vatnith vnfärghar sik.
Är hon mö, ouer vatnith gar,
vatnith ij same färgho star;
är hon ey mö, ouer vatnith vodh,
# 77
vatnith vardher som eet blodh.
The pröfuath vardher ij tholkith maal,
hon vardher genast bränd ij baal.
Swa fräls ängin wara maa,
ther ey skal ower bäkkin gaa
ok vndher thet trä jak sagdhe j fra.
The iomfru blomster faller a,
hon skal drötning vara thet aar;
för än hon thädhan gaar,
tha krona the hänne alla,
drötning ok sina fruo kalla.
# 78
En han medh gerning skipa swa thil,
thet blomster falder a the han wil;
han ärar hona j alla wana,
ther til han dräpa lather hana.
Ij dagh om een manadh skal thet vära,
thet allä herra koma thäre;
tha vil han tagha sannirlik
Blanzaflor til husfrv sik.
Hon är the wänist, som ther är;
thy haffuer han henne for alla kär;
han hafuer til hänna swa mykla thra,
han thänkir thän dagh ey koma ma,
thet han ma sik vidh hina skilia
# 79
ok främia medh thässe all sin vilia."
Flores sagdhe: "Jak bedis nadhe;
ij maghin mik hiälpa medh idhro radhe!
Thet vardher min dödh, skal han hona fa,
för än hon thet vita ma,
thet iak hänne är swa när,
then hon hafuer ij hiärtath kär.
Thy radh mik at thetta sinne,
huru iak matte hänne finnä!
Iak gifuer thik gul ok silff ther til,
slikt thu siälfuer hafua vil;
iak vil mit liff for hänne vagha,
iak rädhis ok for ängin agha."
Tha swaradhe honum Daries:
"Thet sigher iak thik, Flores,
om thu vilt finna thenna mö
och frukter ey fore henne at dö,
# 80
thet besta jak kan, wil jak tik radha;
tho är thet ey for wthan wadha.
Thu skalt j morghen arla ga
op til tornith ok göra swa
ok mäla medh thina föter ther,
huru thokkir murin är.
Then portanär, iak sagdhe thik,
han är halla ilder ij sik;
swa vredhelika han thik spyria ma;
'Hua äst thu? Hui gör thu swa?
Iak her aldre förra fan
nakan tidh swa diärfuan een man.'
Thu skal swara ok bidh han höra,
thu vil eet annath ther äpter göra,
tha thu komber heem til thin
op a thit hws j Mundin.
Tha han forstander thet a thik,
# 81
at thu talar ther om swa rikelik,
ok seer thik vara een manlik man,
'thet ma väl vara', sigher han.
Han bidher thaghar ther om thik
skaktafuill leka mädher sik,
thy han thet gerna göra wil,
tha han hafwer ther thima thil.
Thu haff een lithen posa full,
ther ij är hundradha öra gull;
lat thet tafuel swa mykit halda,
ä hua som thet skal gialda!
For vtan päninga leek ey vidh han!
Ther medh vindr thu thän man.
Om thu mat tafflith vinna,
lät han ey annath finna,
än thu honum gifua vil
# 82
hans eghit ok thet thu bär til,
ok sigh, at thu äst öfrith rik!
Tha vndra han thet sannelik
ok bidher thik thiit ater ga;
tha skal thu swara honum ia.
Then annan dagh thu komber ther,
tu slik gull thu medh thik bär!
Ma thu vinna, thu gör thik gaman,
thu giff honum thit ok hans alt saman!
Tha takkar han thik ok hafuer tik kär,
bidher thik ater koma ther.
Tha sigh, at thu thet gerna vil,
thik brister ey gull ey silff ther till;
thet vil thu honum gifua
oc medh glädhe medh honum blifua,
thy han hafuer thikglädhe teet,
sidhan första dagh, thu hafuer han seet!
# 83
Tha skal thu hundradh mark til bära
ok thet rika kar, thu hafuer härä.
Kan thu vinna än tafflith tha,
badhe thit ok hans skal thu honum fa,
än karith göm thu siälfuum thik!
Tha bidher han thik swa innerlik,
at thu skal til bordh medh honum ga;
thu skal ok gerna göra swa.
Tha pläghar thik väl then godhe man
medh alle the höfuizsko, ther han kan,
ok falar aff thik thet rika kar,
ther a hans bordhe fore thik star,
ok biudher tik then sama stundh
aff gul for karit thusand pundh.
Tha skal thu honum ther swar til,
at thu thet äkke sälia vil,
ok giff thet honum thaghar ij stadh!
Tha vardher han ij sit hiärta gladh,
# 84
thet han ängin sinne kan;
han falder a knä ok vardher thin man,
ok thu tagh mot honum blidhelik
ok bidh han sidhan lofua thik,
at han skal thik vara hull ok tro
ok alla hans dagha göra swo.
Sidhan sigh honum thin vanda ij fra
ok fresta, huath han thik hiälpa ma!
Kan han ey lösa thin wadha,
tha kan iak thik änkte radha."
Flores thakkadhe honum margha lunda,
Darias, ij the sama stunda.
The drukko ena stund ok varo kaat,
ok huar bödh annan godha nat;
the gingo i säng sidhan at sofua
huar ij sina kofua.
Thet första daghin sit liws tedhe,
tha var Flores all til redhe;
# 85
hans husbonde medh honum gik,
til thäs han tornith se fik.
Thaghar Flores kom swa när,
han mälte tornith, huru viit thet är,
längd ok breed ther op a.
Tha portanärin thetta sa,
han ropadhe höght ok sagdhe swa:
"Hua äst thu, her mon ga?
Äst thu komin her fore swik,
kompan, thet skal thu sighia mik!
Äller äst thu mäster man?"
"Iak är huarkin," sagdhe han.
"Jak skodhar thetta torn thy swa innerlik,
iak vil tholkith göra hema at mik."
"Thu mat wel vara een donde man;
vil thu skaktafuil leka?" sagdhe han.
The leko sidhan ok giordho swa,
som bokin hafuer idher förra sakt fra,
# 86
ther til han är vordhin hans man
ok iätte honum thiäna slikt han kan
til aldra handa saka,
ther hanom matte wara til maka.
"Mädhan thu mandom hafuer lofuath mik,
tha vil iak her oppenbara thik,
hua iak är ok huath iak heter,
ok huath ärände iak äpter leter.
Min fadher är een konung rik,
Flores mona the kalla mik;
iak hafuer leet swa margha sinnä
at Blanzaflor, som her är inne;
hon var mik bort stolin fra.
Thu äst nu then mik hiälpa ma,
ok lösa ma thu all miin nödh.
Finder iak ey hona, tha är iak dödh."
Tha han hördhe honum tala swa,
# 87
han kunne näplika til antzswar fa
ok sagdhe tha swa harmelik:
"Gudh gafue, iak hafdhe aldre seet thik!
Thu bedhis aff mik swa hardha saka,
iak vardher min dödh ther om taka.
Osinom, thet iak giordhe swa,
thet iak thina gafuor nakath sin tha!
Aldre skulde thu thet fa aff mik,
hafdhe iak ey mina tro lofuath thik.
Nu skal jak halda ok göra swa
min ordh, huru thet kan ga.
Tho rädhes iak, at thenne nödh
vardher allas vara dödh,
Blanzaflor at första sin,
ther näst badhe thin ok min.
Gak nw thiit thit herbärghe är!
# 88
A tridhia dagh kom ather här!
Her innan vil iak huxa op a,
huath bäst til radha vardha ma."
Flores swaradhe skiutelik:
"Alt aff langt tha tykker mik!"
"Äkke thykkir mik vara swa,
thy vi skulum vissan dödhin fa,"
swaradhe honum then portanär.
Sidhan gaar han thiit hans herberge är;
ther bleff han swa lenge inne,
til thäs var tiidh, han skulde han finna.
Then portanär loot köpa
margha stora löpa
ok lot them fylla medh alzskyns bloma
then thridhia dagh, han skulde koma.
# 89
Aff silke fik han honum een kiortil rödh,
ther foor Flores ij, som han honum bödh,
ok badh han op ij löpin fara --
hans kiortil ok blomor alt eens varo --
ok lot sik sidhan swena kalla:
"Ij bärin thet blomster iomfrur alla!"
Twa swena kalladhe han hemelik:
"Bärin thenna löp the iomfru rik,
the vänast är ouer them alla
ok ther man Blanzaflor mon kalla!
Iak veet thet swa visselik,
ther fore skall hon thakka mik."
The swena giordho, som han them badh,
ok baro han thaghar bort ij stadh.
Nu var thet them thunkt at bära;
tha togho the om at kära
# 90
ok bannadhe then han fylte swa.
"Vi viliom thet nw somt bort sla
ginom thetta windöga här hoos os är,
mädhan wi ärom här swa när!"
Then annar swaradhe mote: "Ney,
vi gangom fram ok görom thet ey!"
The swena gingo fram ok giordhe swa
ok hitte äkke rät op a
ok fingo thet een andre iomfru rika;
hon thakkadhe them swa innirlika.
The swena gingo ater ij geen;
the iomfru stodh ther ater een
ok letar ij thet blomster tha.
Thaghar Flores thetta sa,
han thänkte sina käro finna ther
ok thaghar op ij löpin stär.
# 91
The iomfru vardh swa räd ther vidher,
hon öpte ok sik hiälpa bidher.
Flores vardh tha illa vidher
ok lagdhis syrghiande ij löpin nidher;
han thänkte ther a swa sannelik,
at thet vare honom giort for swik,
ok hulde sik allan medh the bloma.
The iomfrur alla saman koma,
spyria, huath hänne vara ma,
ok for hwi hon öpte swa.
Hon thänkte ther swa stadhlika op a,
huath hon skulde til anzwar fa;
hon thänkte medh sik swa stadhelik:
"Thetta var äkke sänt mik."
"Een somafughl her inne la;
tha iak han vp flyga sa,
iak var swa räd ouer alla mata,
# 92
iak viste ey, huru iak skulde lata."
The iomfrur giordho ther aff gaman
ok logho at hänne alla saman.
Huar gik sidhan heem til siin.
The jomfrw war thydisk, födh widh Riin;
Blanzaflor ok hon the badhe
varo alt j eno radhe,
ok huar thera hafdhe andra swa kär,
som hänna eghith liiff hänne är.
The skullo ok badhe sänder thiäna;
thet aar hafdho the aff konungin til läna.
Thera herbärghe varo ok skipath swa,
at hwar thera ma til andra ga.
Klares kalladhe hemelik:
"Blanzaflor, gak hiit til mik!
# 93
Thet vänasta blomster iordh lot tee
ma thu fanga här at see.
Gak hiit sköt ok gör thik swa
ok vit, om thu thet känna ma!"
Tha swarahe hänne Blanzaflur:
"Klares, thu vet ey aff amur!
[Thu] thik medh blomster lysta ma,
[än] iak medh sorghine skal om ga;
mik tykker blomster ey lystelik,
thy hafuer thu synd, som darar mik.
Iak hafuer til visso thet forstandith,
tha thetta aar thet är forganith,
tha vil konungin siälfuer hafua mik.
Om gudh vil ij himerik,
iak skal thet beuara swa,
at han äller annar skal mik ey fa;
mädhan Flores giordhe vidher mik swik,
# 94
then iak vnte swa hiärtelik,
iak vil mik dräpa fore hans saka,
för än iak nakan annan vil taka."
Klares thökte thet vara önkelikt,
at Blanzaflor skulde tala slikt.
"Fore Flores saka bidher iak thik,
se thet blomster her är hos mik!"
Tha hon hördhe han nämpna, tha var hon gladh
ok gik til hänna thaghar ij stadh.
Tha Flores thetta görla for stär,
at Blanzaflor ther komin är,
han sprang op swa skiotelik;
Blanzaflor fik han til sik.
The mintos ij then sama stund
wäl thusand sinne aff hiärtans grund;
the gräto aff glädhi badhe --
# 95
gudh vardhe idher til nadhe!
The stolta Klares sagdhe tha:
"Känner thu thet blomster iak sagdhe fra?
Mik thykker, thu hafuer thet kär
for all thet goz ij världine är;
ängin vin hafuer thu then til,
ther thu thet blomster medh skipta vil."
"Klares, thet ey vnder är,
thy thet är Flores, min hiärta kär."
The badho hänne gratande badha:
"Ij lönin medh os ok läggin til radha!
Ouer bäggias vara liifft thet gar,
om konungin vardher ther vidher var."
Klares sagdhe: "Iak vil thet löna,
thet skulin ij for sannind röna,
thetta swa ombära medh thik,
som iak vilde, thu skulde göra medh mik."
Blanzaflor ok Flores gingo til saman
ij eet annath hws, the fingo gaman.
Thet var alt ther draghith inne
# 96
medh bliald ok ballakinne.
Thet gaman ther the drifua tha,
är mik ey lofuath at sighia i fra.
Tha the ena stund hafdho varith saman,
the kalzadho markt ok giordho sik gaman.
Flores sagdhe: "Iak hafuer fore thik
opta farith vadhelik,
ok veet thet gudh, iak var ey gladh
för än nu ij thänna stadh,
sidhan försto sinne iak thet fra,
thet thu var mik stolin fra."
"Sigh nu mik, min hiärta kär,
huru äst thu komin här?
Äller är mik giordh aff gerning swik,
swa at thu äst annar, Flores lik?"
Han sigher hänne thet sannasta til,
huath hon aff honum höra vil,
ok kärir huar for annan sin vanda,
huath them är komith til handa.
# 97
Huath skal iak meer sighia ther fra?
Een halff manadh var thet swa,
thet huath thera hiärta äpter stär,
thet alt äpter thera vilia gär.
Skulle thet äpter thera vilia ganga,
aldre monde them thädhan langa.
Clares vilde thet ey lata,
hon thiänte them til alla mata,
dygdehlika medh rätto tro
thykkelika hon giordhe swo.
Thera lykka ganger nu om kring
ok vänder sik til annor thing;
huath them hafuer varith til glädhi boot,
the vändis nu alt them ij moot.
Thet var nu tha een morghin swa,
tha the sofuo saman twa
a annars arm full liofuelik,
Klares the iomfru rik
badh Blanzaflor sik klädha tha:
# 98
"Vi skulum nu for konungin ga,
thy han vil nu klädha sik.
Min kära, thu gak nu skyndelik!"
Hon swarar ij söfne: "Iak kombir ij stadh,"
ok hänne fore ganga badh.
Klares nw for konungin gär
ok thänker, at Blanzaflor fölgher henne när.
Blanzflor soff swa sötelik,
at hon kunde ey väkkia sik.
Tha konungin Klares ena sa,
tha mälte han ok sagdhe swa:
"Klares, huar är Blanzaflur,
min eghin hiärtans käre amur?"
"Sannelika, thet sigher iak idher,
alla nat tha las hon tidher
ok badh fore idher badhe
sin gudh til alla nadhe,
thet ij saman komin swa,
ij mattin ther badhin glädhi aff fa.
# 99
Hon sompnadhe ey, för sool op gik,
thy thökte mik vara önkelik
at väkkia henne swa bradhelik."
"Är thet sant, thu sigher mik?"
"Ja", swaradhe the stolta quinna,
"ij skulin ey annat finna."
Konungin vnte hänne väl
ok lot sik nöghia at tholik skäl.
Then annan morghin, tha dagher var liws,
Klares ganger til thet hws,
ther Blanzaflur inne la.
"Thet är nu time op at sta.
Thu skal nu ey forsyma thik,
stat nu op ok gak medh mik!"
Hon swarar: "Iak til redho nu;
förra skal iak koma än thu."
Blanzaflor hon vände om sik
ok sompnadhe swa skiotelik;
huart ij annars fampne la
# 100
ok kystis liofflika badhin twa.
Klares thaghar genast gar
thiit vatn ok handklädhe redho var
ok kalladhe at hänne annath sinne
ok ma tha ängin anzswar finnä;
thy thänker hon, ther hon stär,
thet hon fore gangin är,
ok skyndar sik, ä huath hon ma,
til thet herbärghe konungin ij la.
Tha konungin Klares sea fik,
tha mälte han swa raskelik:
"Huar är Blanzaflor, ther mik är kär,
mädhan hon är äkke komin här?"
"Hon komber skiutelika,"
swaradhe the iomfru rika,
"thy hon aff herbärghith monde fore ga."
Hon viste ey annath, än thet var swa.
Konungin thänkir mädher sik:
# 101
"Blanzaflor hon gör mik swik."
Han badh een swen swa hemelik:
"Kalla Blanzafor hiit til mik!"
Swenin giordhe, som han badh,
gik sik thädhan thaghar ij stadh
ok gömpde ey at, för än han bort gär,
thet Klares inne fore konungin stär.
Han vardh nu var, huar the lagho badhe
ij säng saman ok hafdhe nadhe.
Tha han them sofuande liggia sa,
han thänkte, thet vare iomfrur twa,
thy at han hafdhe ey skäg a sik --
the vänasta iomfru var han lik.
Tha han sa them sofua swa sötelik,
han gik thädhan swa skiotelik
til thet herbärghe konungin ij la.
"Ij mina dagha iak aldre sa
# 102
iämpn hiärtelik kär amur,
som Klares hafuer ok Blanzaflur!
The liggia ok sofua swa sötelik;
ij annars arm huar ligger sik.
Mik thotte önkelikt wäkkia them badhe
äller göra them nakra onadhe."
Klares vardh badhe bleek ok rödh;
hon räddis tha fore thera dödh.
Tha konungin hördhe han sighia swa:
"Thu skal nu genast hädhan ga!
Tagh mit swärdh, iak vil thiit ganga,
iak skal thetta vita fanga,
hwem Blanzaflur hon hafuer swa kär,
mädhan Klares her inne for mik stär."
Konungin ok swenin gingo tha
# 103
thiit Blanzaflor ok Flores inne la.
Han lot eet vindögha op om sin,
swa at solin matte ther skina in
ok han matte skilia fa,
hua thet var när hänne la.
Han hafdhe ij hand eet draghith swärdh;
margha högha päninga var thet wärdh.
Nu äru the stadd ij mykin vadha,
vtan gudh medh sina nadhe
nadhelika them hiälpa vil.
Konungin sa ther görla til
ok kände Blanzaflor, ther hon la;
then andra han ey känna ma
ok thänkte tha medh sik thäre:
"Huath mö mon thässe vära?"
# 104
thy han var fäghre at se op a
än nakar the mö, han förra sa
aff the fyretighi ther var inne.
"Vi skulum thetta for sannind finna,
hua her sofuer medh thenne mö;
är han man, tha skal han dö."
Han lyffte opp the klädhe ok görla sa,
thet var een man medh hänne la.
Konungin öpte ok war swa vreedh,
man matte thet höra swa langa leedh,
ok rykte swärdith ouer them badha.
Swenin badh: "Ädhla herra, them nadha!
Dräpin them ey swa rasklika här,
för än ij vitin, hwa han är!
Han kan hänna brodher vära,
mädhan the swa hemelika saman ära."
Tha thänkte han medh siälfuum sik:
"Thet är got radh, thu sigher mik;
# 105
ij sömpne iak them ey dräpa vil,
för än ther komber dombir til."
Ji thetta vaknadho the badhe;
them var ont tha til radha,
ther the sagho konungin standa
medh draghit swärdh ij siin handa.
The gräto tha swa önkelik;
tha mälte om thän konung rik:
"Hwa äst thu, lät mik thet forstanda,
ther thik thordhe thetta tagha til handa,
göra vith mik tholik oära,
sofua medh miin hiärta kära?
Iak swär om alla gudha iak a,
ij skulin ondan dödh här fa;
# 106
then skamlikasta iak kan radha,
tha skulin ij här tagha badhe;
the onda quinna här ligger hos thik
swa hadhelika hafuer swikith mik."
Flores sagdhe til konungin tha:
"Talin the quinno ey illa op a
for idher eghin konungxlik ära!
Hon är ey värdugh skyld at bära.
Görin medh mik äpter idhra nadhe,
ä huath idher komber til radhä!
Ij vitin ey, herra, huru thet är!
Blanzaflor är miin hiärta kär,
ok hon var mik bort stolin fra.
Ä huru hon är idher komin a,
thet är äkke rätelik,
thy hon var mik fra stolin med swik.
# 107
Thäs bedhis iak, herra, aff idhra nadhe,
ij latin os lifua badhe,
til konunga ok herra ther om skilia,
slikt the for gudh swara vilia.
Iak tröster a idhra konkunkxlika äät,
ij vilin ey döma vtan räät."
Konungin mälte ok sagdhe: "Ia,
sannelika thet skal vara swa.
Medh doom skulin ij thola dödh
ok lifua tho ey for vtan nödh."
Han badh them klädhas thaghar ij stadh
ok fyretighi riddara kalla badh:
"Ij skulin them vakta medh idhan froma,
at the skulu ey vndan koma!"
Konungin sände budh sit raadh,
badh them saman koma ij stadh.
Konunga ok iärla komo ther
ok alle the herra ther varo när.
Konungin lot öpa ok biudha swa,
# 108
at alle skullo til hofuith ga.
Tha the varo alle kompne thäre,
konungin stodh op ok togh at kärä:
"Jak läter idher thet forstanda,
mik är een smälek komin til handa;
bidher iak idher alla slät,
at ij ther om dömin rät.
Hwilkin idhra ey gör swa,
hans eghith liff thet kosta ma;
tho veet iak ängin nw här til,
ther vtan rät saka göra vil.
Allom idher thet kunnukt är,
iak köpte ena mö for sniman här
for siw slikt gul hon vägha ma,
the bästa iak hafuer hört sighia fra.
Hänna vänleek thökte mik tha kär,
ther mik är vordhin nu omär.
# 109
Iak lot ok hänne göma ther
ij thet torn iak siälfuer ij är,
ther fyretighi iomfru ära inne,
the vänasta, ther man ma finna.
Bödh iak alla the ther ära,
at the skullo hänne til thiänist vära;
iak vnte ok hänne siälfuer säär
for alla the ther inne är,
thy hon var the vänasta, ther iak ä sa.
Aff ädhle släkt war hon, som mik sakt är fra;
iak hafdhe hänne thänkt at kalla
drötning ouer them alla,
ok thänkte iak medh siälfuum mik,
at hon vnte mik iämwäl som sik.
# 110
Hon var ok van huar morghon at ga
handklädhe ok vatn ij mit herbärghe fa,
ok Klares ä medh hänne gar.
Ij förra morghin vardh iak var,
at Klares ena for mik gik.
Tha spordhe iak hänne visselik,
hwi Blanzaflor ey komin är,
the iak hafuer ij hiärtath kär.
Hon sagdhe, at hon hafdhe thet for mik i at
at bidhia fore mik alla the nat.
Iak trodhe hänne ok lot thet vära.
Thän annan morghin kom hon ey thärä;
tha fan iak thet sannelik,
hon hafdhe radhith vith mik swik.
Een swen loot iak brat op ga;
han fan, hwar hon ij sängine la,
medh hänne een swen aff frömade rika,
# 111
ok sofuo saman swa sötelika.
Iak gik thiit op, vardh thäs til radha
at hugga ok dräpa them ther badha.
Tha badho the mik swa innerlik,
fore gudz skuld ij himerik
iak skulde them ey dräpa tha,
för än doom skulde ouer them ga.
Iak giordhe thet fore miin konunkxlik ära,
iak loot them at thet sinne vära.
Then last ok oära mik var giörth
hafuer iak teet, som ij hafuin hört;
bidher iak idher alla slät,
j dömin mik här ouer rät,
swa at andre räzl ther aff fa
konungin aff Babilonia swa forsma."
# 112
Marsilias heet een konung rik,
han stodh op ok badh höra sik,
thy han var älzt ok visat badhä
aff alla the konunga ther kompne waro:
"Vi hafuum thet alle saman hört,
the ordh waar konung hafuer fram fört;
hans last är os medh rätta leedh,
ä huar han vardher fore os teedh.
Högher skadhe är kärdher häre,
ther konungenom är gör til oärä,
ok thera liiff han kärir a;
thy bör idher alla göra swa,
ij görla letin ok thetta se,
för än domin han skal ske.
Iak veet, min herra ey sighia vil
vtan rät thy bör thet til,
# 113
at hwem käran gaar op a,
han vardher siälfuer til anzwar sta;
thy tykker mik thet radelikt wärä
man kalladhe them siälff til antswara häre.
Kunno the redho for sik fa
fore hwilkä saka the giordho swa,
vi viliom thet alle gärna höra.
Kunno the ey redho for sik göra,
ok finna vi, at thet är giort for haadh
ok konungin är ther medh forsmaadh,
vi dömum thän man ok the quinna
thän fulasta dödh vi kunnum finna."
Platon heet een konung rik,
han stodh op ok badh höra sik:
# 114
"Vi ärum thet alle skyldoghe at kära,
huath konungenom gangir a siin ära.
Thenne man hafuer konungenum giört
storan laster, som ij hafuin hört.
Han är swa diärff medh lyghn omga,
skal han tima til anzwar fa,
sina orskyld kan han göra swa,
at alle skulu ther tro op a;
thy thykker mik thet radhelikt vara,
man lote han äkke koma til swarä,
vtan döme han her
hwar, för än han hädhan gär."
Tha öpte a thingith marghin man
# 115
ok badho thaghar dräpa han
ok hänne grafua qwikka ij jordh,
swa at hon matte aldre tala ordh
Some badho han siwdha ok fla
ok sidhan sudith a hänne sla;
hwar mälir til, ä slikt han vil.
Gripun iärl badh lydha til:
"Vise män, ij görin ey väl,
ij dömin them for vtan skäl,
ok hafuin tho alle sworith slät
at döma hwariom manne rät.
Ij vitin thet rät her sannelik,
at huar man siälff skal swara for sik;
thy thykkir mik thet radhelikt wärä,
man lote them badhin kalla härä,
at vi matte thet aff them här forsta,
huath the villo til anzswar fa."
# 116
The städhia thenna rät alle
ok loto them genast kalla,
leddo them bundna fore konungins stool.
Tha mälte konungin: "Hör thu, fool!
Hwa gaff thik til dirfue ok raadh,
thet thu hafuer mik swa for smadh,
thu togh mik Blanzaflor ij fra?"
Äller huru matte thu ij tornith ga,
at ängin matte vardha var ther thik,
vtan thu kunne truldom oc swik?
Thu viste ey aff then vadha,
at ther matte ey truldoom skadha."
Flores swaradhe: "Iak sigher thik,
fore swikara skulin ij ey halda mik!
Iak kan ey truldoom göra,
thet later iak idher alla höra.
Min fadher är een konung rik,
af Apolis borgh han kallar sik.
# 117
Ängin last hafuer iak idher giört:
Blanzaflor var mik illa wntfört,
medh styld kom hon här til thiin;
hon är for gudhi kärasta min.
Sidhan hon var mik stolin fra,
iak aldre nat ther som andra la
ok lete at hänne man fra man,
til thäs iak hänne om sidher fan.
Medh raadh ok vit tha kom iak her,
medh diäfuulskap iak ey omgär;" --
ok sagdhe thet allom oppinbar,
huru han ther komin var --
"ok bidher iak idher alla slät
mällan konungin okmik döma rät.
At thet är sant iak sigher fra,
biudher iak mik ij eenwighe ga,
# 118
huath man vil häller til foot äller häst,
vidh then kämpa, ther konungin hafuer bäst.
Tha skulin ij mik vapn ok fa,
ther iak mik mädher väria ma."
Blanzaflor mälte grätelik;
"Thet veet väl gudh ij himerik,
thet är alt sant, han sagdhe fra:
iak var honum stolin fra.
Väl hafuin ij sidhan giort vidh mik;
thu vilde mik hafua til siälfuan thik.
Thet sigher iak her oppinbara:
för än thet skulde nakan tiidh vara,
at iak skulle tagha annan man
# 119
vtan Flores, ther iak väl an,
iak ville för medh een kniiff
skära sunder mit eghith liiff.
Thy bidher iak alla, ther her radha,
at j dömin os lifuith badha
äller skilin ok vara nödh
badhin saman medh een dödh!"
Een swen äpter portanäran gär;
han kom thaghar genast ther
bundin swa skämmelika
bade for arma ok swa for rika.
The spordho honum at, än thet var swa
sant, som Flores sagdhe fra.
Han swaradhe brat ok ey länger thagdhe:
"Thet är alt sant, ther Flores sagdhe."
The vordho ther ouer ena
badhe riddara ok swa swena,
at konungin skulde Flores fa
thet bästa örs, ther konungin a,
ok tholik vapn, han siälfuer krafdhe,
# 120
ok honum thet han dömpt hafdhe.
Een annan riddara skulle han fa,
ther mot Flores skulle ga
ok mot honum ridderlika at ridha,
om bäggias thera liiff at stridha.
Än Flores sigher fanger thäre,
tha skulu the alle lidughe vära,
ok konungin gifui Flores j wald
swa mykith gull, hon var for sald,
fore then last honum skedde thär,
siw slikt gul, som hon digher är.
Tappar ok han thet thräta maal,
man skal them bränna ij eet baall.
Konungin badh een riddara kalla,
then ther fromast var aff them alla:
"Thu skal medh Flores stridha här."
# 121
Folkith sigh alt thränger när
ok vilia äkke thädhan ga,
för än annar thera kan sigher fa.
Sidhan the riddara varo redho,
loot man thera örs vt leda.
The sprungo a bak the hälädhe rika
ok dosteradhe swa riddarlika.
Huar thera stak hin annan fast,
swa at thera gläfuior ij stykke brast.
The rykto thera godho swärdh,
ther högha päninga varo värdh;
the slogho huar annan ängislika.
Ängin ville for annan vika
ey swa breet som eet haar;
thera striidh swa hardelika staar.
Flores hiog then riddara tha,
# 122
thet skiolin klofnar stunder ij twa
ok brast hans vinstro axla been.
Then riddare springer honum sköt ij geen,
hugger hans skiol sunder ij stykke;
tha nöt Flores stora lykke,
at han vardh huarce lam äller saar
ok skadde honom ekke eth har.
Flores tog thet görliga war,
at then riddare honum swa näla gaar.
Han hiog tha, som han matte mäst,
halsin aff hans godha häst
ok hans vinstro hand -- ha vardh swa gladh --,
swa at swärdhit nam ij sadhelin stadh.
Then riddare vänder rat ij geen
ok hugger aff hans örs the främbro been,
swa at thet styrte honum ij moot;
nu äru the badhe stadde til foot.
# 123
Flores han är än osaar.
Then riddare swa illa vredher var;
han hugger Flores nu swa fast,
thet flärdha delin aff hans hiälme brast,
ok skar een deel aff hans haar,
swa at blodith ther genom gaar.
Tha sagdhe folkith ther hos staar:
"Nu hafuer Flores bana saar;
han vardher sik nu op at gifua,
mädhan han ma ey nu länger lifua."
Tha halp honum hans finger gull,
som honum gaff hans modher hull
snimpsta sinne hon honum sa
ok han skildis hona fra.
Tha thänkte Flores a amur,
huath han hafdhe tholt fore Blanzaflur;
hans högra axl han hiog honum fra,
# 124
at hon lankt fra honum a markine la,
ok styrte han thaghar dödher nidher.
Flores sagdhe: "Iak idher bidher,
thässa godha män her alla slät,
ij sighin, än iak hafuer rät,
än Blanzaflur ok iak badhe
ok then portanäe ma vara medh nadhe."
The swaradhe alle honum väl:
"Thu hafuer them frälsath medh fulgodh skäl."
Konungin loot gull bära ther,
thet som han honum skyldogh är.
Tha sagdhe Flores, tha han thet sa:
"Thet skal aldre vara swa!
Gudh forbuidhe thet ij alla saka,
thet iak skal goz fore äro taka."
Tha konungin thässa höfuizsko sa,
tha mälte han ok sagdhe swa:
"Ij skulin nu dwälias häre,
# 125
ä mädhan idher lyster at vära,
thy at iak thet väl märkia kan,
at thu äst een ädhla man.
Iak vil thik älska ok hafua kär;
thet bästa konungx rikä vnder mik är,
thet vil iak gerna gifua thik,
om thu vil blifua här när mik.
Thu skal mit rike radha,
ouer goz ok thiänara badhe,
swa at iak vil änkte radha häre
vtan mit torn ok konungx nampn bära."
"Härra konung, iak thakkar thik
for alla the äro ij biudhin mik.
Ma thet medh idhro minne vara,
tha vil iak hälzst til landa fara."
Nu dwälias the medh konungin thäre
eet aar ok hafua mykla ärä.
Tha thet aar forgangith var,
Flores in for konungin gar,
# 126
loot honum thet forstanda
at han ville fara heem til landa,
thakkadhe honum for alla nadhä:
"Thässe äru mine vine badhe,
Marsilias konung ok Gripun iärl,
them an iak aff hiärtath väl;
bidher iak idher, at ij vilin them ära
for mina bön ok haffua them kära.
Iak bidher idher än mära
fore thänna sama portanära
ok fore Darias, husbonda min;
then färio karl är ok min vin.
Lätin them nyta mina bön,
swa at the fanga ther aff rön!"
"Nu skulin ij, herra, höra,
huath iak vil for idher göra."
Han loot the herra kalla
saman til hofua alla.
Marsilias konung kalladhe han til sik,
# 127
gaff honum thet bästa konungx rik,
ther vnder alt hans herskap la.
Gripun iärl loot han ok fa
thet rike Marsilias förra atte
ok mera goz honum ther til iatte,
Gripuns iärl döme then portanära
ok annor mykin godh goz flärä,
än Darias thet portenärin förra hafdhe
ok annath slikt han siälfuer krafdhe.
Then färiokarl tha gafuo the
thet förra atte Darie.
Han thakkadhe konungin nadhelik
"for alla the äro ij giort hafuin mik
ij goz ok rika gafua.
Nu vil iak orloff aff idher hafua."
# 128
"Ji skulin ena stund än bidha
ok ey swa bradhlika ridha,
mädhan iak läter fore ga
een swen, idher skal redho fa."
Een riddara han sik kalla badh
ok badh han ridha fore ij stadh
ok tagha honum swa görla vara,
som konungin skulle ther siälfuer fara.
Tha thera thing varo al til redhä,
Blanzaflor loot sik in ledhä,
ther konungin siälfuer inne var;
Flores in medh hänne gar.
The thakkadho honum alla tidhe
ok bedis sidhan orloff at ridha.
Konungin kyste them swa liofuelik;
riddara ok swena han kallar sik:
"Ji fölghin them til stranda
ok sidhan heem til landa!"
The fore thädhan medh mykle ära.
Then fämpta dagh the komo thärä,
ther thera skip til redho la;
# 129
the wundo op säghl lok sighldo swa.
Fämptan dagha the varo ij sio --
fagher bör var thera ro --;
then siäxtanda dagh fore thera eghit land
the kastadho ankara a hwitan sand.
Then sama afton spör han there,
hans fadher ok modher dödhe ärä
ok swa hänna modher Blanzaflur,
hans eghins hiärtans kära amur.
Thaghar folkith thetta fra,
at Flores vte fore landith la,
the komo alle therä,
vnfingo han medh mykin ära.
The loto thaghar stämpna thing
ouer alla the bygdh ther om kring
ok togho han til konung ther
ouer alt thet folk ij landit är.
Flores badh the riddara kalla
ok badh them saman koma alla,
# 130
the ther honum fölgdho heem;
rika gafuor gaff han them.
Han loot genast tw skip ladha,
som the thiit hafdhe badha,
mädh dyra klenat margha handa,
bödh them föra thet heem til landa.
The riddara varo, som Flores bödh,
alle klädde ij skarlakan rödh.
The fara nu heem til landa,
helsadhe konungin a Flores handa.
Ä mädhan the konunga lifua,
rika gafuor the mällan them gifua;
hwar hin annan hafuer kär,
som hans eghit liiff honum är.
Tha loot Flores til bryllöp radha;
ther var alla handa nadhä.
Thet bästa folk ij landith är,
thet var alt samman komith thär.
# 131
The höghtiidh stodh ena langa stund;
the hafdho glädhi marghin lund.
Hwa thiit var komin om goz äller hafuor,
han foor thädhan medh rika gafuor.
Sidhan thenna höghtiidh hon for gaar,
tha varo the saman ij thry aar.
Ij the thry aar tha fingo the
thre the vänasta sönir man ville se.
Blanzaflor sagdhe til konungin tha:
"Min herra, om iak idher bidhia ma
ok vilin ij lydha mino radhä,
til Franz wiliom vi fara badhä.
Miin modher sagdhe mik ther fra,
at iak ther godha fränder a."
Flores swaradhe hänne: "Ia,
# 132
iak vil gerna föra swa.
Thet första iak ma mik redha til,
iak gerna medh thik fara vil."
Hundradha skip tha loot han redha,
ther badhe varo digher ok bredha;
ij hwart skip tiwghu hästa,
the ij landith varo bästä.
The fingo bör ok syghldo tha
til een stadh, heet Venecia.
Sidhan Flores thädhan reedh
op til Franz the genasta leedh.
Aff gul tha var han öffrit rik;
tiwghu hundrath hästa hafdhe han medh sik.
Sompt hans folk vidh skipin bidha,
til thäs han vil ater ridha.
Tha the komo til Pariis,
them mötte marghin riddare viis;
the alle hänna fränder ära,
badho hänne thiit väl kompna vära.
# 133
Om thre manadha varo the ther.
Hwar dagh Flores til kirkio gär
aff een stadh ok ij een annan stadh,
äpter thy Blanzaflor honum badh.
Flores loot tha hänne forstanda,
at han ville fara heem til landa.
Blanzaflor swaradhe honum thässa lund:
"Ij skulin än bidha ena stund!
Iak vill idher sighia braat,
hwath iak hafuer gudhi iat;
tha mik gik til the högha nödh,
tha iätte iak gudhi fore min dödh,
matte iak siäx vinter lifua medh ro,
tha skulde iak sidhan ij kloster bo,
vtan thet kan swa koma til,
thet ij kristin vardha vil.
Nu skulin ij välia aff thässa twa,
hwath ij wiin häller göra swa,
iak skal her äpter idher vära,
# 134
äller villin ij kristnas häre
-- swa ok them, ther hema ära,
skulin ij lata kristnas, herra,
ok alt thet folk medh idher är --;
thet vilkor nu til idher stär."
Flores swaradhe ok sagdhe: "Ia,
sannerlig wil jak göra swa;
min hugh hafuer länge standith ther til,
thet iak kristin vardha vil."
Han lät sik sidhan kristna ther
ok alt thet folk medh honum är.
Sidhan togho the medh sik präste,
biskopa ok klärka, the ij landith varo bäste,
ridhu gladhi til stranda
ok sighldo ater hem til landa.
# 135
Sidhan loot han wt stämpna
alt thet folk han hafdhe ouer ämpnä,
bödh them vnder kristno ga;
hwa a moot sigher, han skal dödhin fa.
Sidhan loto the göra idhelika
kirkior ok kloster öffrit rika
ok lifdho thera alder ottatigi ara,
swa at the idhelika saman varo.
Thera konungx rika skipto the
mällan thera sönir thre;
the varo swa gamble alle tha,
hwar thera fore sik radha ma.
# 136
Tha skildis the liofua hion twa;
hwart thera foor hint annath fra.
Blanzaflor foor til fruor in
ok Flores til munka at thet sama sin,
lifdhe sidhan ther gudhlika badha;
gudh gaff them tha stora nadhä.
The lifua medh digher ödhmiwkt ther;
gudh siälfuer hafuer them swa kär.
Han ände väl thera iordherike
ok gaff them sidhan himerike.
Nu hafuin ij hört saghath fra,
huru thässe hedhne twa
ändadho thera liiff ok fingo ro,
# 137
som gudh gifuer allom them a han tro.
Nu hafuer thenne saghan ända.
Gudh os sina nadher sändä!
Thesse bok loot vända til rima
Eufemia drötning ij then tima
litith för än hon do.
Gudh gifui henna siäll nadher ok ro,
swa ok them, ther hänne giördhe,
ok allom them, ther bokena hördhe!
Rät ryghilse ok godh skriptamäl,
himerikis glädhi vare sial,
thet late os ihesus christus hända,
ther lifuer ok styrir for vtan ända!
Explicit liber de Flore et Blanzaflwr. Amen.
#138
Till≥gg.
Fragmentet H (jfr inledningen).
Rectosidan:
th[er] at fauita komber thär
han vil han genstan bäria ok sla
ok slikt han hafuer takar hanom ii fra
ok han hafuer orloff aff konunge[n] ther ti[l]
at göra slikt ith ther han vil
fyre vactare äru ther a
the aldrigh skulu aff tornit ga
för än andre fyre kome ii gen
nat ok dagh är them all en
tha the vardha nokot vara
tha öpe the swa apenbara
at the riddare ther bo nära
ther til redhe skulu vära
medh hästa ii nödh ok swa ii gaman
hundradh thusandh the kome saman
thän konungh hafueren vnderlik sidh
the här hafuer varith en langa ridh
# 139
ena mö takir han hwart aar
hon ii siängh medh hanom gar
än tha then iämlange är gangen vm kringh
tha later han stempna almoghan til thingh
konunga ok härtogha ther bo nära
skulu gensten kome thära
ok lätir hona dräpa swa
at the alle se ther a
thy at han an ängin man
the qwinnu fanga äpter han
än sidhen later han kalla
the iomfrur saman alla
ii en trägardh skamt ii fra
ok bidher alt folkit saman ga
alle ga ther syrghiandhe til
thy at ängin thera han hafua vil
thy at ther äpter fylghir swa mykin nödh
vm iämlange dagh then vissa dödh
drikkom fast ok varum fro
skorter ey korn a bo[n] dans lo
Versosidan):
swa skär aff gul at se vpa
som solen vänast [v]ara ma
# 140
[t]ha vindher komber skötelik
[th]a hafu[er] hwart thera röst vm sik
alskona fugla äru ther a
badhe stora ok swa sma
the grymaste dyur a jordhen ga
tha the then rösten höra fa
the lata thera grymelek falla
ok vardha blidha alle
the dyur skilias quidho löst
hwart thera tharff sin naturlik röst
ok är faghart när the koma saman
hwa thet seer honom bryster ey gaman
vtan thet hanom amote är
han hafuer ey sin hiärtelik kär
annan vägh thet apla riis
ligger eth vatn aff paradiis
ther man eufrates kalla
man ma ther ey in medh alle
vtan flyghandhe koma ma
alle gönom porten skule the ga
ii thet vatnnit ren[a]
man finder dyura stena
safira ok robina
the klara äru ok fina
smaragdhe ok granata
# 141
sma ok stora til mata
sardamome ok iaspis
iacinctus et topacius
admas ok amatist
bärilla medh fögha list
ok margha andra man ther fa
ther thänne bok ey sigher fra
thän apla gardh medh bloma star
vinter somar höst ok var
the ädhlasta trä äru plantit thära
ther man veeth bäst ii värlen vara
slikt aff yrter han hafua vil
är ther aldra handa til
muskat ok thera bloma
naghla ok swa kardomome