Texten är inskannad efter Schlyters utgåva (SSGL 12) av Dietmar Gohlisch vid Universitetet i Greifswald och Bo A Wendt vid nordiska språk i Lund. Texten tar inte hänsyn till handskriftsvarianter eller särskild utmärkning av Schlyters ändringar i textutgåvan i förhållande till huvudhandskriften (hs B 23a i SKB från 1440-talet). Balkarnas innehållsförteckningar ingår. Den är inskannad av Dietmar Gohlisch, Greifswald, och är korrekturläst två gånger (av Dietmar Gohlisch, Greifswald och Bo-A. Wendt, Lund).

K o n u n g x b a l k e r.

I. Sverikis rike ær aff sweom oc gothom saman komit, huilkit j sik haffuer siw biscops döme oc ælleuo lagmanz döme.
II. ¶ Ey maa j swerike wtan een konunger oc een konungs krona wara, oc alle jnbyggiara æro honom lydno skyldoge epter laghom.
III. ¶ Til rikit ær konunger wæliande oc ey arffuande, oc huru han wælias scal.
IIII. ¶ Edha som konunger swæria schal, oc huru han scal sweria.
V. ¶ Edha som laghmen, landzmen oc almoghen sculo sinom konunge swæria.
VI. ¶ Konunger ægher eriks gathu rida, oc landzmen honom fölgia, hwar j lagsaghu sinne, meth grudh oc giislom.
VII. ¶ Huru konunger wigias scal oc kronas.
VIII. ¶ Huru konunger scal raadh siit taka, oc om thera edha.
IX. ¶ Talar nokor a konung eller hans raad.
X. ¶ Konunger wil a giffto ganga, oc husfrw sinne morgongaaffuo giffua.
XI. ¶ Huru frelsis men scula konnunge tiena meth wapnom oc hæstom, oc om wapnasyner, oc huru bonde maa fræls warda.
XII. ¶ Om the som wapn syn scula scoda, oc huru hon skudas scall.
XIII. ¶ Om frelsis man eldes oc warder oför, huru han scal tha kronone tiena.
XIIII. ¶ Huru frelsis man maa wndan frelse ganga.
XV. ¶ Æro flere frelsis men saman om disk oc dwk, huru the tha tiena scula.
XVI. ¶ Löner man sik wndan kronona tienist eller wapna syn, hwat plight honom bör, oc hwat forfal han vrsaka.
XVII. ¶ Om hans pligt som rymer wndan konungs baner, oc huru han maa sina orsækt göra.
XVIII. ¶ Warder man faangin j konnungs tienist, oc mister hæst eller haawor.
XIX. ¶ Mista tienisto men thera hæsta j hwsbondans tienist, eller j andre maatto.
XX. ¶ Dör frelsis manz hæster för æn wapn syn hafs, huat honom bör göra.
XXI. ¶ Huru frelsis manz barn mogho frelse nywta epter faders dödh.
XXII. ¶ Huru frelsis ænkior mogha frælse nywta oc forwærka.
XXIII. ¶ Huru erchebiscoper, biscopa, ryddara oc swena oc foghata ægha til konnung ridha, oc om sak thera ther a mot göra.
XXIIII. ¶ Huru heretzhöffdinge scal tæfwerne j landeno leggia, oc om thera æmbete.
XXV. ¶ Om gæste koma flere til tæffuerne æn rwm faa, oc om han wil ey sith æmbete vppehalda, oc bönder wilia ey herberge læna.
XXVI. ¶ Huru the laghsökias scula som waldgæsta oc ræna tæffuernara, preste eller bönder.
XXVII. ¶ Om waldgæstara göra eller faa draap eller saar.
XXVIII. ¶ Hwar som jordh eller andra æghodeela taker aff androm meth waldz wærkom.
XXIX. ¶ Hwar som malsegande ræth giffuer androm, oc om nokor gör sik til maalsman j annars sak; huar som wil oc sökia for annan, han swari oc for han.
XXX. ¶ Then som swikelica dragher wnder sik skat skylloga iordh meth köp eller meth skipte, ær konungs tiuffuer; oc som frelsis iordh erfuis j skath, swa twært a moth; oc ath bonde ey köpe skatta jord mere æn han ær ful sædha oppa.
XXXI. ¶ Gör man gerningh aa then som konnunger hauer takit j sin friid meth bref.
XXXII. ¶ Sak thes som bryter konnungs dom, eller thes hans dom hauer, oc huru hon mætas scall.
XXXIII. ¶ Huru konunger ægher hielpa them til rætta, som gældh aff androm kræfuer.
XXXIIII. ¶ Sak thes som bærsar j konungs parkom, oc hwat konungs parka ær.
XXV. ¶ Tolff sculu wælias i laghsagu huarie, som ræt scula styrkia och fulfölgia ofuer them som bryta moth konungs balkenom, oc om thera edh.
XXXVI. ¶ Huru waldzgerninga scula kæras oc kunnogas; then som tilkæris komme feloger fore the XII, oc om han iæffuar nokon aff them wildoghan wara.


(I.)
Swerikis Rike ær af hedne værld saman komith, af swea och gotha landh; swea kalladis nordan skogh, och gotha sunnan scogh. Twenne æra gotha j suerige, östgota oc wæsgotha. Ey findz gota nampn j flerom landom fast standande wtan j swea Rike, for thy ath aff them wt spreddis gota nampn j annor landh, som scripten sigher. §.1. Thetta Riket hauir i sik VII biscops döme oc XI laghmanz döme meth landamærom thera. Första ær erchebiscops dömit i vpsalom, som hauer j sik eth laghmanz döme ofuer alt vpland. Annat ær linköpungs biscops döme, som hauer j sik tw laghmanz döme, östergötland oc ölandh. Tridia ær scara biscops döme, som hauer i sik tw laghmanz döme, wæstergötland och wærmelandh. Fierda ær strengenæs biscops döme, som haffuer i sik tw laghmanzdöme, swdermanna land oc nærike. Fæmpta ær westeraars biscops döme, som haffuer j sik eth laghmanz döme, wesmanna landh oc dala. Sietta ær wexio biscops döme, som hauer j sik tiiheredh laghmanz döme. Siwnda ær aabo biscops döme, som hauer j sik tw laghmanz döme, norfinna oc swderfinna.


II.
Yffuer alt swerike scal ey konungslik krona eller konnunger wara wtan een. Han ægher styra oc raadha borgom oc landom, vpsala ödhom, kronona gootz oc allom konungslikom ræth oc ingældom, eensak sina hawa, dwlga draap oc dana arff oc saköris bruth siin offuer alt swerike, som lagh och rættir ær; tho swa, ath andelikit oc wærlzlikit frelse nyute siin preuilegia oc gambla friiheet. §.1. Engte aff tessom fornempdom, som för ær sagt, maa konunger minzska for androm konunge; gör thet nokor konunger, æghe tha then konunger epter komber waaldh thet ater kalla och taka om han gither. §.2. Alle oc the som j rike hans byggia oc boa, ægha oc scula honom lydno halda, budh hans standa oc til tienisto wara, serlica a landa mærom land ath wæria, oc ey ytermere meth herfærd fara wtan godwilia thera fanghnom.


III.
Nu ær till konungs riket swerike konunger wæliande och ey ærffuande, æn the konungh misth haua, tessom lundom, ath fornempde lagmen, huar aff laghsagu sinne, sculu meth samtycke alla thera j lagsagu boande æru, XII men taka, withra oc snælla, oc meth them aa nempdom daghi timelica til mora tingh koma, konung at wælia. Första röst ægher laghman aff vpland haua, oc the meth honom nempde æra, han til konungh wælia; ther næst hwar laghman epter androm, sudermanna, östgöta, ölandz, thiihæretz wesgöta, werma, nærike, wæsmanna oc finlandz; the ægha han til krono oc konungs döme wælia, landom raadha oc rike styra, lagh styrkia oc friidh halda; tha scal han dömas till vpsala öde. §.1. Huilkin een aff jnrikis föddom, oc helzt aff konunga synom æn the til æra, af allom tessa laghmanna röstom, eller aff flæstom laghmannom tilnempdom, warder til konungs takin, sculu fornempde lagmen han til konungh döma.

IIII.
Nu a sama dagh oc stadh ægher konunger allom jnrikis boandom tryggia eda sina swæria oc gaanga. §.1. Förste articulus ær ath han scal ælsca gudh oc the helga kirkio, oc ræth henna styrkia, oskaddom allom konungslikom ræth, kronona oc alz swerigis almoga. §.2. Annar articulus ær ath han scal alla ræthwiso oc sannind styrkia, ælsca oc göma, oc alla wrangwiso oc osannindh oc allan oræth nidher tryckia, baade meth ræth oc konnungsliko wælde sino. §.3. Tridia ær ath han scal trygger oc troen wara allom almoga sinom, swa at han scal engen fatighan eller rikan forderfua a liiff eller limi, wtan han ær laghlica forwnnen oc dömder epter suerikis scrifnom laghom; ey scal han oc nokraledis nokot gootz fasth eller löst aff nokrom taka eller affhenda lata, wtan epter laghum eller laghadomom. §.4. Fierde articulus ær ath han scal meth sins raadz radhe j swerige rike sino swerike styra oc raada meth jnföddom swenskom mannom oc ey wtlendzkom, oc at han ey wtföddan man j raad hans j swerike taki, oc ey laty hwsom eller landom raada, ey wpsala ödom eller swa gamblo kronone godze, ath engen minnis eller aff sanne sagu weet huru thet först wnder kronona kom. §.5. Fæmpte articulus ær ath konunger ægher göma hws oc land meth aarlicom ingeldom thera oc landa mærom, oc wæria epter magt sinne, swa at engte aff tessom fornempdom minskes fore them konunge epter komber, thy ath han ægher wald thet meth ræth ather taka; eller worde sköt konnungs döme grefua döme eller minna. §.6. Siette articulus ær ath konunger ægher liffua widh vpsala ödhe, krono gotz oc aarlika lagha wtskylder aff landom sinom, oc engen nyan twnga eller aleghn a land siit leggia, vtan meth swa forskælom: först æn wtlendzker hær, hedin eller cristen, wilia landh hans hæria, eller nokor jnlændis sæter sik mote konunge, och konunger giter sik ey androm lundhom warth, eller barn siit son eller dotter giffta, eller konunger scall kronas eller erics gathu sina ridha, eller konunger torff widher hws sin eller vpsala ödhe byggia; j tolkom fallom tha scal biscoper och laghman aff laghsagu huarie, oc VI aff hofmannom oc VI aff almoganom, thet millan siin wægha, hwat hielp almogen scal oc maa drageligast göra konunge sinom. §.7. Siwnde articulus ær at konunger scal kirkiom, klærkom oc klostrum, riddarom oc swenom, oc huars thera hionom oc gotzom, alt gamalt frelse, friheet oc preuilegia halda, oc swerikis lagh, the som almogen meth godwilia oc samtykkio widertakit hauer, halda oc styrkia oc wæria, swa ath engen olagh gange offuer ræth lagh; serlica ath engen wtlendzsker rætter draghis jn i riket almoganom til twnga, oc engen ny lagh gifuis almoganom wtan ja oc godwilia thera fangnom. Han scal oc almoga sin allan frida oc frelsa, serlica then spaka, som meth spækt oc meth laghom wil liffua, swa for ostyrlicom oc wrangwisom jnlendzskom som for wtlændzkom; serlica j aminnilse haua oc halda at styrkia kirkio friid, things fridh, qwinno friid oc heemfriidh. Alder fridher ökis oc ofrider for gangs, epter thy som konunger ær rætwiiss till. §.8. Nw ægher konunger eedh siin swæria a book, oc helgodoma j handh sinne halda, oc swa sigia: swa bidher jach mik gudh hullan baade til liif oc siel, jomfrw sancta maria oc sancte eric konung, oc all helgon oc helga doma the jak ahalder, ath jak scall alla vptalda oc fornempda articulos styrkia oc halda, epter kunnist oc bæzsta samwiti mino. Oc ægher konnunger, meth vphaldne hand sinne, gudhi oc almoga sinom a tryggia tro loffua eedh sin halda wiidh allan almogan sin, wngan oc gamblan, oföddan som föddan, widh okæran som kæran, wiidh fraawarande som nærwarande, oc konungs eedh hördo, oc i engo bryta, wtan helder ökia meth allo godho, oc serlica meth konungslikom kerleek sinom. Gudz kerleker see meth konunge waarom oc allom almoga hans. §.9. Tha han ær swa aff laghmannom oc landzmannom walder oc til konungs dömdher, oc hauir edha sina gaangit, som för ær sagt, tha ær han laghliker konunger offuer alt swerike. Sidhan maa han læn laæna, rike sino styra, oc allo thy som för ær sagt; ther til j rike sino aff gudhi högsta dom haua ofuer alla werlzlica domara, oc swa almogans keromaal epter laghum eller epter wthletta fulla sannindh höra, huat han helder will.


V.
Nu ægher laghman j vplandom, oc hwar aff laghsagu sinne, oc alder almogen meth them nærwarande tha konunger taks, tessa edha ganga. §.1. Förste articulus ær ath alder almogen j swerike boande scal han fore konung haua, waald hans oc allan konungslikan ræth styrkia. §.2. Annar ær ath wii sculom honom rætta lydno halda, oc budh hans fulkompna, j allo thy som oss swarlikit ær baade for gudhi oc mannom, honom at biuda oc oss ath göra, allom ræt haldnom, hans oc waarom. §.3. Tridhi ær ath wi sculom honom trone oc hulle tienista men wara, serlica meth herferdh til landamæris, rike oc landh meth honom wæria. §.4. Fierde articulus ær ath almogen, som aff alder hauir warit oc æn ær skatskylloger, ægher oc scal alla aarlica lagha wtskylder sina konunge sinom gifua oc wtgöra meth godwilia wtan alla trytzsko, hona flytia oc föra epter konungs wilia oc sielfra thera ræth. §.5. Sidan scal laghmadher oc almoge alla edha thera sweria a book oc helgadoma; tha ægher laghmader hand sina vphalda, bidhiandis sik oc allom almoganom swa gudh hullan baade til liiff oc siel, jomfrw sancta maria, sancte eric konung oc al helgon oc helgadoma the han ahalder, ath the scula alla vptalda oc fornempda articulos widh konung sin halda oc styrkia epter bæzsta kunnist oc samwiti thera, oc meth vphaldnom handom gudhi oc konunge sinom a tryggia tro lofua eedh thera halda; oc meth tessom edom oc troloffuan, som laghman oc almoghen hauir lofuat oc sworit konunge sinom, bindz bade wnger oc gamal, ofödder som födder, okær som kær, fraawarande som nærwarande, som edha sworo oc troo loffuado.


VI.
Nu ægher konnunger erics gatu sina ridha, oc landzmen ægha honom fölgia oc giisla sætia, the han feloger oc siker ær a, oc eda swæria tessa, som för æru sagde; oc ægher konunger j lande oc laghsaghu hwarie lofua oc jetta ath han scal them alla eda sina halda, som han swor wiidh mora steen tha han först til konungs toks; oc ægher almogen konunge lofua thet sama haalda, som the j vpsalom sworo. §.1. Nu ægher han rætsyles om land ridha; tha ægha the j vplanda laghsagu boanda æru fölgia honom offuer laghsagu thera til strengenæs; ther ægha sudermen wider taka, oc honom meth grudh oc giislom sinom mötha, oc fölgia honom till swiin twna; ther sculu ösgöta möta honom meth giislom sinom, oc fölgia honom gynom landh siit oc til midhian scog a holawiid; ther scula smalenningia honom möta, oc fölgia honom til jwnabæk; ther ægha honom wesgöta möta meth grudom oc giislom, oc fölgia honom til romundaboda; ther ægha honom nærike möta, oc fölgia honom gynom land siit jntil vphuga bro; ther scula honom wæsmen möta meth grudh och friidh, oc fölgia honom til östens broo; ther scula honom vplenninga möta, oc fölgia honom til vpsala. §.2. Kan ey konunger til findland koma, tha scal drotzten, eller een annar aff konungs raade, meth biscopen aff aabo baade göra oc anama eedha, som forscrifuit staar, a konnungs wegna, oc wari swa fasth som konunger thet sielffuir giorde. Tha ær then konunger til landz oc rikis laghlica komen, oc erics gathu sina ridith hauer, walder som lagh sigia, oc meth edom och meth ordom, landom oc landzmannom sinom giort alt thet han them och the honom ægha göra.


VII.
Nu tha konunger wil, tha scal han j vpsalom wigias oc kronas, eller annar stadz j rike sino, epter wilia oc fallom sinom; tha aff erchebiscope helzt for wærdogheet sculd beggia thera.


VIII.
Nu tha konunger walder ær, tha ægher han raadh siit taka oc wælia, först erchebiscop oc swa lydbiscopa, swa marga aff them som honom fallit ær, aff them som i hans rike boa, oc adhra klerka som honom æra nytte. §.1. Tolff ægha j konungs raade wara aff riddarom oc swenom, oc ey flere; the fornempde biscopa, clerka, riddara oc swena ægha konunge eedh sin swæria. Först sculu the swæria a gudh oc helgadoma som the ahalda, ath the scula konunge raada thet som the wita for gudhi honom oc lande hans nyttogt oc gagnligth wara, thet ey lata fore wild sculd, frendsæmio, maaghsæmio eller wenscap. Annat ath the scula han styrkia til rikesens ræth meth alle thera magt, ath han moghe alla the edha, som han hauer rikeno sworith oc almogen honom, wæl ath halda; och thet sama sculu the sielffua sik jætta ath halda. Tridia ær ath the scula alt thet lönlikit halda som konunger wil lönlikit haua, oc huargen vppenbara ther honom eller hans rike maa skadi aff koma.



IX.
Huar som talar a konung eller konungs raadh, een eller flere, thet a heder thera gaar eller æro, oc kan thet ey fultyga; witna swa VI gode men som thet hördo, warde hals huggen. Talar han annor smælik ordh, som ey gaa a hedir eller æro, böte XL marker, eller ligge i konungs hektilsom een maanadh, oc æti watn oc bröd.


X.
Nu wil konunger a gipto ganga, oc hustru sinne morgongaafuo gifua, then morgongafua ægher gifuas meth samtykke oc raade bade biscopa, riddara oc swena, the i hans raadhe æro, oc ey androm lundom, huru mykin hon scal wara. §.1. Ey ægher konunger hus eller fæste gifua, wtan gifui aff landom oc gaardom. Ey ægher the morgongaffua lenger standa æn i henna liifs dagha; epter henna daga ægher hon wnder kronona ganga. §.2. Ær thet swa, ath drotning wil a gipto ganga, eller wtlendis fara oc ey i rikeno blifua meth sinne sætu, tha ægher then konunger som rikit hauir, henne lösn giwa epter sins radz samtycke, huru mykit thet wara scall. Hafui engen wald the morgongafuo aff henne taka mædhen hon ogipt ær oc j landeno blifuer, wtan thet findz meth oppinbaarom gerningom oc fullom skælom, at hon sæter sik moth rikeno j thy som rikeno maa koma til scada; tha hauer hon forgiort morgongafuo sina oc lösn meth, oc ey ellers.


XI.
Tessom lundom ægha frelsis men sinom konunge tiena. Huilken man frælst wil haua siit godz, hwat han ær helder riddar eller sween, engom wndan taknom, han scal haua swa godhan hæst, ath han see wæl wærder XL marker swensca penninga, bætre och ey wærre, oc ther til ful wapn badhe a likama oc a beenom, eengho wndan takno thy som een godher man maa sik meth wæria. §.1. Huart aar, attanda dagh epter sancte peders dagh, scal wapnasyn haffuas i vpsalom aff allo vpsala biscops döme, j westeraars aff westeraars biscops döme, j strængenæs af sudermanna lande, j örabro aff nerike, j linköpunge aff östergötlandhe, kind, tiust, widboo, ydre, twetha, wiist, grænna, wisings öö, j calmarnom aff calmarna fögeti oc ölande, j rydaholm aff tiihered, j falkenberg af baadom hallandom, norra ok sudhra, j scarom aff westergötlande oc dall, j tingwallom aff wermelande, j aabo aff allo finlande. §.2. Kan thet swa wara, ath nokor aff bondom wil frelsis man warda, tha scal han sik redha jnnan thenne daghen meth hæst oc wapnom, swa ath the som wapnsynena sculu scoda a konungs wegna, skudi bade mandoom oc fregdh hans, hæst oc wapn, oc æn han formaa thet frelse vppehalda meth godz. §. 3. Alle sculu frælsis men til wapnsyn koma, oc hwar man, swa riddare som sween, sin wapn a draghin haua, oc sieluer a sino örse sitia, reeder bade meth hest oc wapnom som för ær sagt.


XII.
Uapna syn scula scoda a konungs wegna, j huariom fornempda stadh oc thima, the men som konungen meth raadhgifuarom sinom ther til sæth hauer. Dör oc nokor aff them, tha sætis annar j hans stad. The scula scoda at all the stycke haldas, som för æra sagd; thet scula the oc scoda oc göra som the wilia haua wenscap aff konunge sinom, oc thera heder widerwaaga, oc engom manne stædia, höghom eller laaghom, at the sik androm lundom haui æn sagt ær, wtan helder bætre æn wærre baade hæst oc wapn.


XIII.
Nu æn frælsis man gamal ær oc oför, swa at han formaa ey sieluer tienist vppe halda, tha scal han koma til wapnsynena fore them hona scoda a konungs wegna, meth hæst oc wapnom allom them ther til höra, oc thee siin fal, oc hawi een man meth sik som for han scal tiena; tha sculu the som wapnsynena forestanda, scoda hans fall, oc æn mannin, som fore han scal tiena, ær nytter til konnungs tienist eller ey. Kan och then mannen wider han skilias, som fore han tienar, tha taki annan j hans stadh meth sama skælom. §.1. Kan thet oc swa wara, ath nokor tienisto man aff alder eller krankdom ær ey sieluer för, oc hauer han son een eller flere som tiena androm mannom, oc æra ey daglica hema næsta fadernom, tha maa fadhren nyuta thera tienist æn oskipt ær thera mellen, oc ey ellas; tho scal een thera a wapnsynena koma een tima hwart aar a fadersins wegna, som för ær sakth.


XIIII.
Nu kan thet swa wara, ath nokor frelsis man wil wndan frelse ganga, tha maa han thet ey göra wtan tha wapnsynen haffs; tha sculu the som wapnasynena skoda a konungs wegna, wita hans forfal oc meth hwat skælom han wil widher frælsit skilias, oc fari ey aff wtan orloff thera.



XV.
Æra flere frelsis men æn een oskilde ath, fader och son eller maagher som hans dotter ægher, tha maa een aff them, then ther ær bæzt fallen til, tienist vppe halda meth hæst oc wapn som för ær sagt, oc frælsa them alla som saman æru om disk oc dwk. Swa braat the skilias ath, tha mogha the ey sidan saman koma til thes ath the længer wnder eno frelse wari, wtan tiene huar fore sik som widerskilias.


XVI.
Ær thet swa, ath nokor dyrfuis til sik löna wndan kronone tienist tha hon abiudz til rikesens wærn, eller aff wapnasyn, wthan san forfal, som æra tessin oc engen annor, antiggia ath han wtrikis ær tha hon abiudz, eller i sottasængh, oc thetta meth godom mannom pröfuis ath swa ær; hwar som sina wrsakan gither ey swa giort som nw ær sagt, han ægher mista frælse siit som han hauer hafft, oc thet aldre aterfaa, wtan han nywte serdelis konungs nadh, oc böte ther til XL marker.


XVII.
Rymer nokor wndan konungs baner then tima man til fienda drager, eller fraan konungs æmbetzmanne, eller i resom som konunger eller hans æmbetzman wthsender; hwar som swa gör, hafui forgiort liif oc gootz, wtan han fae aff konungs naadhom ath han moghi liff siit lösa. Rymer han swa, ath han ey faangen warder aff howdzmanne konungs, fae aldre sin friidh aater, wtan han nyute særdelis konungs nadhom. §.1. Gifwer konungs man nokrom tessa sculd ath han swa gör, oc hin nekar, ligge thet til XII manna nempd aff resone, oc raade halfua nempd hwar thera.


XVIII.
Uarder nokor man fanghin j krononna tienist, tha ægher konunger han lösa, oc hest oc wapn honom athergelda, oc hans scada honom lösan göra. §.1. Kan thet swa wara, ath nokors frelsis manz örs forderfuas jnnan thet han wt drager j rikesins tienist och han ather komber j siit heem, tha ægher konunger then hæst atergelda; tho ægher then hester wp anwaardas, æn han lifuer, konungs marskalke, eller witi thet meth skælum ath han swa godan hæst miste. Döör han andra kost æn nw ær sakt, tha köpe annan j hans stadh til rikesens tienisth.



XIX.
Nu kunna tienista men hesta thera forderfua mæden the æra j thera hwsbonda tienist, tha ægher husbonden then hæsth swene sinom atergelda, som han mister eller forderfuas for honom nar han sender honom j örlogh eller j andra sina tienist eller wærff, oc ey annars; oc then hæst som husbonden betala scal, bör swenenom wpanwarda husbondanom æn hæsten liffuandis ær, oc swæri sielff tolffte ath han ey forgik aff hans forsumelsom.


XX.
Ær thet swa ath frelsis manz örs dör jnnan thet wapnsynen haldz, oc findz thet meth lifuandis witnom oc fullom skælom, som thet haua seet oc nærwarith, ath thet örs doo, tha ægha the honom VIII wikna dagh gifua eller leggia swa godan hest köpa som för ær sagt; oc vppa then dagen honom ær tha gifuen, komme for the sama nempda men, ok wari tha saklös for konunge æn swa görs; tho ægher han sin wapn ath tee tha wapnasynen haffs, om han wil siit frelse nywta.


XXI.
Hafuer riddare eller sween son epter sik, een eller flere, han scal siit gotz frælzt haua ther til ath han XV aara ær; sidan scal han eller annar a hans wegna i rikesins tienist oc thiena fore siit godz, eller göra skat oc skuld som bonde æn han ey tienist forma vppe halda. §.1. Hauer riddare eller swen dotter epter sik, tha ægher hon sama frelse nyuta.


XXII.
Them ænkiom som hwsbönder aatto som frælst tiento j thera dagha, oc thera barn som ey æra til lagha aara kommen, ægher frelse wnnas oskaddom allom almogans ræt, meth swa skæl, ath æ mædhen hon ænkia sither, tha scal hon fræls wara oc lidogh for alle tienist, alth til then dagh hon a annor giptemaal gaanger. Faar hon frelsis man, tha frelsar han henna gootz meth sino; faar hon bonda, gyri skath oc sculd som bonde. §.1. Ær thet swa, ath ænkia eller jomfrw gör lönska læge, haui forgiorth thetta frelse som nw ær sagth.



XXIII.
ÆRchebiscoper maa ridha ower land til konungh meth XL hestom, lydbiscoper meth XXX hestom oc ey meer, konungs æmbetzman meth XXX hesta oc ey meer, riddara oc swena j konungs raadh meth XII hestom oc ey meer, riddara wtan konungs raadh meth VIII hestom oc ey meer, swena riddara widerlika meth VI hestom oc ey meer, minne men for sik meth threem hestom oc ey meer, wtan thet see j hærfærd; tessom lundom ægha alle til konungs rida. Huar som meth flere ridher, böte XL marker, oc thet wari konungs ensak.


XXIIII.
Nu scula tæwerne wara a almanna wæghom , hwarth andro nær oppa twa milor eller half tridi oc ey fiermeer, oc j stor byom rættara ther ey kunno tæuerne wara. Heredzhöfdinge oc heretz nempd sculu leggia oc skicka badhe tæwerne oc rættara j huario herade; skeer thet ey, oc kæra weghfarande men ther vppa, böte tha heretzhöfdinghe sex marker fore tæwerne hwart. §.1. Tæuernare scal wægfarande mannom hus læna, stwfw, sömpnherberge oc stal rwm i wth hwsom, tho swa ath fænader hans ey wt driffuis; födo oc foder sælia til ena nath oc ena maltiidh. Gilt nöth sæli tæwernare oc herbergare, om the thet haua, twa öra swensca dyrane æn thet gelder j landeno manna millan; gamalt faar IIII penninga dyrane, mark goth smör oc flæsk fore III penninga suensca, ens hestz foder til ena nat fore IIII swensca penninga, span hesta korn twa swensca penninga dyrane æn j nesta köpstad, öll oc brödh som thet gelder j næsta köpstad a rættom torgsdagh.


XXV.
Nu koma geste swa mange, ath tæwernis hws ey till rekkia, tha wise tæuernare them til næsta bya, oc rættare legge swa manga til hwan man, som han pröfuar ath rwm faa oc berningh fore thera penninga som sagt ær. §.1. Nw wil tæwernare ey siit æmbete vppehalda, böte tha han III mark til treskiptis swa opta han thet forsymar oc akæris. Sælia ey bönder oc herberge læna som nw ær sagt, böte hwar thera III mark til III skiptis, wæghfarande manne, konunge oc heradhe.


XXVI.
Huar som waldgester tæuernara, prest eller bonda, och i sama gestning taker aff them, moth thera wilia oc tessom waarom laghum oc heemfridh, öl, math, korn eller straa foder, eller annat hwat thet ær, warder han bar oc atakin, eller pröfuat til hans meth fullom skælum, tha ægher konunger, om han nærstadder ær, liiff aff honom taka meth swerd, swa högom som laaghom. §.1. Konungs foghata oc embetzmen, ther tholigt skeer, ægher han tilsigia; them bör tolka waaldgerningis men fangha oc j konungs gömo och hektilse sætia, tha meth almogans hielp, æn the ey ellers githa; æru laghting jnne, tha sculu the til tingh föras, oc lata rættin offuer them gaa; æru ey ting jnne, skæri tha laghman eller heretzhöfdinge budkafla vp oc stempne alment ting saman; heredz nempd scal meth edh thera ranzsaka maaleth; æro ther oc witne til, swærin thön oc gange for nempdena; fella the then eller them saken gifs, döme tha laghman eller heretzhöfdinge them wnder swærd, om thet ær halff marka wærd eller meer, oc komme engom botom wider; ær thet minna æn halff mark, böte tha twegilda raansböter epter thy thet wært ær, som j edzöreno skils; wærias the, wari saklöse, och then som saklösan grep eller gripa looth, böte XL marker til treskiptis. §.2. Nu komma the wndan, oc warda ey gripne som sagt ær, tha kære malseghenden waldgerning the fore sokn eller tinge, som framdelis skils, eller fore konunge eller them hans dom hauir, naar han kan försth widerkomma; tha ægher konunger eller then hans doom hauer, ther om a ræffst eller landztingh sannind wtleta, oc kærandenom ræth skipa som sagt ær. §.3. Alt thet ey ær guldit tha gester aff gaarde ridher, thet ær röfuat æn malseganden akærer; ligge oc thet til heretznempd; varder han fælder, stande sama ræth som för ær sagt.


XXVII.
Nu kan swa ske, ath then som fore sither wil sik wæria heema ath siin, oc the som waldgestning göra, dræpa, sarga, slaa bloduite eller göra blaanadh vppa han eller oppa nokon then honom tilhöre eller j hans gaard fore stadder ær; fangas the a ferske gerning, miste liiff fore liff swa mange som a then dödha hugh eller styngh laghdo; for saar, blanadh oc bloduite ther ey dragha til dödh, miste höghre handh sina hwar then thet giorde; oc wari ogilt alt thet waaldgestara fingo aff them som fore waaro, hwat thet ær draap eller saar, blodwite eller blanader, oc i tweböte alt thet the fingo som fore waaro. Komme tha aldre til both eller frid för æn malsegenden for them bidher. Faangas the ey, tha komme feloge fore konungh eller then hans doom hauer, oc haui sidhan half manada dagh. § .1. Nu rider gester aff gaarde wreder, for thy ath han fik ey allan siin wilia göra, oc gör han annan thima fore thet sama drap, saar, bloduite eller blanadh, laglica tilwnnen, stande sama ræth som för ær sagder. §. 2. Ellers om all maal ægher tæwernis husbonde, hans hustru, barn oc hion j bonda fridi och laghum wara, tha the ey gestas.



XXVIII.
Huar som taker meth waldzwærkom aff them j handom hauer, hus, jordh, scogh, watn eller watuuerka, eller meth nokra handa ath gerdh onyth gör for honom, oc wil sik eghna, gelde ather scadan oc a XL marc til treskiptis. Om lösöra raan gange som skils j edzöris balkenom XL capitulo et sequenti.


XXIX.
Hwar som gifuer malseghende Ræt fraan sik, hawi forgiort sin eghen Ræt widher then saka, oc them som malsegande Ræth tigger, swaris hwatzske meth laghom eller penningom. §.1. Engen göri sik oc malsman for rættenom j annars manz sak, wtan som lagh sighia; huar thet gör, böte III mark til treskiptis, oc rætte malsegendenom allan then scada vp som han ther i taker. Oc æ hwar man wil och ma meth laghom kæra oc sökia for annan, tha bör honom j sama sak swara oc Ræth göra. Om then som oliudh gör a tinge, om oqwædins ordh oc andra toliga saka, ther han sik ey til malsman biuder, skils i tingmaala balkenom.


XXX.
Nu æn frelsis man eller kona gör jorda skipte eller köp meth them som a skatskyldogom iordom boande æro, meth them skælom, at hwart thera scal siit ægha, dragande swikelica jn til sin konungs jngæld; huar som toligt gör, han ær fulder konungs tiufuer, huar epter thy som thet ær wært til. Huilken meth tholigo oppenbarlica warder meth fullom skælom oc laghum til wnnen, stande tiufs Ræt, oc then skatskylloge gelde ather konunge alla aarlica wtskylder aff aare hwario som lagh sighia, oc böte XL mark til konungs eensak. §.1. Swa som frelsis iord maa erfuas oc leggias j skat, om ey haldz aff henne tienist vppe som lagh sigia, swa maa oc skatta iord erfuas j frelse tha frelsis man eller qwinna ær skattabonda erfuinge, oc bonde eller bonda son maa sik i frelse koma som för ær sagt. §.2. Engen bonde hawi waald ath köpa mera skatta jord wnder sik æn han ær sielffuer fulsæda oc besitiande vppa; huilken thet gör, swa ath kronona jngeld ther aff minzscas, oc witnar swa heredz nempd, böte konunge ather scadan oc a XL mark konungs ensak.


XXXI.
Hwar som gerning gör a then, som konunger i sin frid hauer takit meth sino vpno breffue, warder han faangen oc meth fullom skælom oc witnom laglica tilwnnen, han hauer forgiort badhe liiff oc lösöra, oc taki Rætter ærfuinge jordh hans; aff them lösörom taki malsegande tridiung oc konunger twaluti eller then som hauer konungs dom. Bryter han j friid tessom mote laghum, böte oc bætre epter laghum, oc hafui foruærkat konungs fridh i the sak.


XXXII.
Huilken som bryter doom, then konunger, eller then som hauer konungs doom, gifuit hauir meth dombrefue sino, böte XL mark konungs ensak. §.1. Tessa XL mark, oc thet han warder sakfælter fore, sculu wtmætas meth XII mannom aff them som brutliken ær, först aff lösörom hans; Rekkia ey the til, tha mætas hws; Rekkia ey hws, tha mætis jordh, tho swa ath byrda men oc skylde men hans hawin makt the iord aterlösa jnnan nath oc aar som hon staar. Kan ey att Rekkia badhe fore konunge, malsegande oc herade, tha briste for allom swa aff mark som mark, wtan i geldom, tha mætis först malsegandenom sin fulle rætter, och sidan fulder konungs rætter. Och ægher konungs næmpd for erfuode oc kost thera tridiungh aff allom dombrwtom konungs haffua.


XXXIII.
Nu komber nokor for konung, som breff hauir a annan om gældh, tha ægher konunger them som akæranden ær, æn han ær ey til swars som kæris til, een man eller twa sætia j thy landzscapeno som han boor som kæris till, oc fore enom eller tweem scal then som akæris akærandenom Ræth göra a then dagh som konungen fore lægger meth sino brefue; eller scal han lata möta siit quitto breff, oc wita sik honom haua guldit epter landz laghum.


XXXIIII.
Huar som bærsar j konungs parkom, hwar thet helzt ær, hafui forgiort hestom oc armbörstom sinom, oc XL mark meth; ligge thet til heredz nempd, om han ey warder widher færska gerning takin, oc wari thet konungs ensak. Konungs parker ær konungs enskylloga æghor, som vpsala öde oc annat tholigth.


XXXV.
Nu kan nokot brytas mot konunge aff thy som j konungs balkenom staar, tha ægha wara XII men tilskipade j hwarie laghsaghu, samtykte oc walde oc til nempde aff konunge och landzmannom; the scula alla akt oc wilia haua vp ath leetha oc oppenbaara, hwar i sino landzscapi, som them warder skipat Ræth offuer see, alla them som almogan ofrida moth tessom Ræth; och scula thenne edh swæria a gudh oc helga doma oc thera jorderikis hedher, oc sigia swa: wy bidiom oss swa gudh hielpa oc the helgadoma wy ahaldom, ath wy sculum engen then sakan göra som saklös ær, engen oc then saklösan göra som saker ær, epter thy samwiti och skælom som gudh hauer oss lænt, oc thet ey lata fore frænsæmio sculdh, maagsæmio, Rædde, weenscap eller nokra wild; oc bindom wy oss sielua alla fornempda articulos, oc the som æn fölgia j tessom balk, obrytelica halda scula wnder sama fornempdan Ræth; swa hielpe oss gudh oc helgo doma som wij ahaldom. §.1. Hwem tesse tolff eller VII aff them fella fore konunge sielfuom, eller for them hans dom hauir a Ræffst eller landztingom, som j things maalom skils, the scula wara felde ath mistha handh, hals, liff oc gootz eller penninga, konungenom, malsegandenom oc heradeno, epter thy bruten æro till; hwem the oc wæria, wari warde; oc moth them maa oc engen wædia.


XXXVI.
Alla waldz gerninga ægher man kæra, epter thet honom ær orætter gör, oppa næstom helgom dagh fore soknamannom oc naagrannom, eller a första thinge landz eller heredz ther han boor j, eller i nesta sex wikum for konunge sieluom eller them hans dom haua, epter thet gerningen war giord; huar som ey swa kærer, tha ær hans kæra om waaldit dödh oc ogild; hawi tho wald kæra oc sökia om sielua gerningena, huaria epter brutom sinom epter landzlaghum. Oc then som akæris, komme feloger til swars fore them XII oc fraan them, oc haui XIIII natta dagh; wil han ey jnnan thet til swars koma, fellis tha epter brutom sinom, oc gange Rætter ofuer han epter thy han hauer hrutit. §.1. Nu æn then som saken gifs, rædis nokon aff them tolff wrætta wild haua mot sik, antiggia for skyldscap, maagsæmio, weenscap, feygd, awnd eller owilia, oc gither thet mærkelica pröfuat oc fulkompnat jn till eens, tueggia eller triggia, tha ægher man them aff sætia, oc ey flere, oc adra swa manga j thera stadh sæthia j thy sinne oc ey lenger.


_______________


G i p t a m a l a b a l k e r.

I. Huru man scal sik konw bidhia, och hwa som henna Rætte gipto man scal wara.
II. ¶ Huru the scula festas oc wiigias, sak hans som konu wtgifuer wtan Rætter malsman, och thes som tweem fæster ena konw, sak hans som konu læghrar j fæstom, oc om barn som aflas j festom eller lönsca læghi, oc om biscoper skil festningh.
III. ¶ Om mö taker man moth faders eller moders wilia, oc om sak thera som mö lokka.
IIII. ¶ Vil man hionalag byggia meth feste konw och hon söns honom, huru han thet laghsökia scal.
V. ¶ Meth hwat ordom oc Ræt giffto man ægher konu wtgifua, oc om nokor ræner fæste konu manz.
VI. ¶ Om brudh dör för æn hon heemkomber j bo bondans, eller dör brudgumme för, oc ath naar the haua nath saman lighat, tha ær han maalsman henna.
VII. ¶ Hwat förninga friborne men mogho föra brudom sinom, oc om brullöps clæde.
VIII. ¶ Herra manna brullops koster, huru manga the mogho ther til biuda, om sak thera som obudne koma, oc sama ledis j ærfwom, oc huru thetta scal laghsökias.
IX. ¶ Tha the haua nath saman lighat, tha ægher han henne morgongaffuo gifua.
X. ¶ Huru mykit hwar maa gifua til morgongaffuo, sak hans som mera giffuer, och hwa morgongaffuo behalda scal tha hionalagh löses.
XI. ¶ Horkona forbryter morgongawo oc alt thet hon war gifft til.
XII. ¶ Heemfylgd behalde then som fangit hauer æ mæden then lifuer som gaff, sidhan gange til skiptis.
XIII. ¶ Nw deela men om heemfylgd, then som gaff och hiin som togh.
XIIII. ¶ Æn hemfylgd klandas fore them som faangith hauir.
XV. ¶ Modher see fore barna gotze meth frenda Raade til thes hon gaar a andra gipto.
XVI. ¶ Huru gootz scal skiptas tha moder gaar a andra gipto, oc sak hans som gipter sik i barna fæderne ey wndan skiffth.
XVII. ¶ Huru bondans barna gootz scal wndan skiptas tha han gaar a andra gipto.
XVIII.¶ Huru skiptas scal æn flere kulla æro jnne nær bondanom eller hustrune, oc om morgongaffuor flere.
XIX. ¶ Huru bonde maa hustru sinne iord bort skipta eller ey.
XX. ¶ Huar som barna malsman scal wara tha fader oc moder æro död.
XXI. ¶ Om then ær ey tilfallen ath wara malsman som skyldaster ær.
XXII. ¶ Dör bonde oc hustru sigher sik haffuande wara, huru tha scal meth gotze göras.
XXIII. ¶ Om bröllops kost barna eller sytzkana mellan.



(I.)
Uil man sik konu bidia, tha scal han giptomann oc skyldasta frænder henna at hitta, och bön sina böria. §.1. Fader see giptoman dotter sinne; ær ey han til, tha ær ælzste sambroder henna; ær ey han til, tha ær halffbroder henna aa fædernet; ær ey han til, tha ær halffbroder henna a mödernet; ær ey han til, tha ær faders fader; ær ey han til, tha ær moder ffadher; ær ey han til, tha ær faderbroder; ær ey han til, tha ær moderbroder; ær ey han til, tha ær then som skyllaster ær a fæderne eller möderne; æra the bade jamskylde, tha ær then som a fæderne ær oc ey a möderne, man oc ey kona, och tho meth moders raade æn hon liffuer.


II.
Nu æn man wil konu festa, tha scal giptoman henna nær wara oc fyra witne, tw aa manz wegna oc tw a qwinno wegna, oc tha ær laglica fæst. §.1. Fæster nokor man eller gipter annar æn rætter maalsman som för ær sagt, tha böte XL marker konungenom, malsegendenom oc hæradeno, eller witi loff af rættom gipta manne meth XII bolfasta manna ede, eller dyli meth sama mannom ath han thet ey giorde. §.2. Huilken man som fæster twem mannom ena konw, böte XL marc, oc then som hona sidermera tigger, böte III marc biscope, eller dyli meth VI manna ede ath han ey wiste ath hon för fæst war; oc huilkit thera, man eller kona, sik twem giffter, böte, som j högmælom skils V capitulo, XL marker. §.3. Nu sidan hon laghlica fæst ær, tha scal soknaprester ther som hon boor, lysa thre sönne dagha fore giptomaal, oc sidan ma han hona saklöst wigia. Heffdar festeman hona för æn wigilse a komber, böte biscope III marker. Affla the barn j fæstom saman, tha æro the barn adelkonu barn. §.4. Afflar man barn j lönska læge, oc taker sidan the konu til laghgipta hustru, tha taker thet barn arff som adelkonu barn, thy ath tha han bætrade konona, tha bætrade han oc barnit. §.5. Nu skil biscoper festning ath, tha böte thet thera biscope III marker som skilnade walder, oc haui forgiort förninga sina; walda the thet baaden, haui forgiort halua förningh hwart thera, oc böthen baadhen biscope III marker.


III.
Huilken mö man takir mot faders wilia eller modhers, hwat hon taker han til laghgifftan man eller lönska læghi, haui forgiort fæderne oc möderne oc engo andro arfue. Vil fader och modher forlata henne sak sina, tha taki oc fullan arfua lutt. Nu delis ther om, hwat henne war thet forlateth eller ey, tha sculu thet XII men witha. §.1. Huilken som lokkar oc lægrar manz dotter, ær hon mö aff laghgipte sængh, böte then thet giorde XL marker til treskiptis fadernom, konunge och herade, wtan han taker hona til ækta; wari tha sak hans haluo mindre til treskiptis. Ær hon frillobarn oc mö, böte tha then som lokkadhe XX mark; taker han hona till ækta, wari saklös.


IIII.
Nu hauir man konw fæsth och wil hionalagh byggia, tha scal han giptomanne til sigia VI wikur fore then dagh han wil bröllop göra. Söns hon honom forfalla löss, tha hæte widher XL marker then thet gör, och fulle honom ather kosten epter thy som gode men han mæta, twe a hwars thera wegna. Thet ær lagha forfall, ath hon siwk ær, eller nokor the qwal j kommen, ath the mogha ey hiona lagh byggia meth gudz orlof oc kirkione ræth. §.1. Kan hon honom æn synias, tha fari til tings oc taki dom til ath sampna frendom sinom, oc taki wth festekonw sina, oc domaren nempne fyra men a tinge, som honom fölgia sculu, oc witna thet ther görs; wilia the honom ey fölgia, tha böte huar thera III marker til treskiptis. Kan han hona ey faa wtan dör brytes, wari saklöst; komber oc nokor skilnader them j mellan, aff thy ath han wil hona wth taka, oc komber ther saar eller draap i, wari thet alt ogilt som the faa som hona werna wilia; warda the antigge dræpne eller saare som hona haua wilia, wari thet alt twegilt som them görs; oc hete sidan the kona laghtakin och ey raan takin.


V.
Nu bedis brudgumme gipta maal, tha scal honom gipto man fæste konu hans gipta oc i hender sætia meth tessom ordom: jak gipter tik mina dotter till heders oc hustru, til halua sæng, til laas oc nykla, oc til hwan tridia penning som j æghen oc ægha faan j lösörom, oc til allan then ræth som wplendzk lagh æra, och then helge eric gaff, j nampn faders, sons oc thens helgha anda. §.1. J laghom waarom giptes ey bonde j adel jordh eller hws eller adel watn wærka hustru sinna, ey och hon i hans, wtan i alla andra lösöra. §.2. Ræner man feste konu manz laghlica festa, han hauer brutit edzörit; tha scal boo hans skiptas, taki een luth feste man, annan konunger oc tridia hærede, oc komme aldre j fridh för æn fæste man henna bider for honom, eller arffua henna æn festeman henna döder ær.


VI.
Nu hafuer brudgumme brudh sina faangit och wil hona heemföra; kan hon dö för æn hon komber heem til hans, tha scal henna liik ather til faders eller arfuingia föras, oc alt thet meth henne war gifuit aff faders garde eller frenda, oc brudgumme taki ather förninga sina som han förde henne. Dör oc brudgumme, wari lagh samw, wtan brudh haui förning sina. §.1. Nu ær brudh heem komen heel oc helbrigda, tha scal hon j sæng gaanga meth bonda sinom; tha the haua nath saman lighat, tha ær han henna rætter maalsman, oc ægher sökia oc swara fore hona; tha scal henne morgongawa gifuas.


VII.
Ey maa brudgumme flere förninga föra brudh sinne æn een gaangara, sadel, beetzl, ærmakapo oc hetto; engen maa oc han til mera twinga. §.1. Fader brudinne eller henna gipto man eller henna næste, the mogo ey henne flere par klæde ny giwa æn fiwgur, wtan swa mang hon förra hafde, thön moga henne saklöst wnnas. Annan kleenodh mogha the henne giffua epter maght oc wilia sinom. Aatta mogho the wara a baada sidhor som brullöps clæde scula bæra, oc nionde brudgummen, oc enge flere. §.2. Vil brudh siin klæde giwa, tha scal hon them clostrom eller kirkiom gifua, oc ey leekarom.


VIII.
Engen man som kost scal halda, antigge brullop, kirkiogangs öl, wth færdha öl tha liik scal iordas, erfue eller presta öll, maa flere gæste biuda æn hær nempnis: först een biscop oc the kanoka honom fölgia, twa andra kanoca, VIII riddara, XL a wapn, XX bönder, X kirkio herra. §.1. Komber nokor wbudin til nokra tessa fornempda högtider, ær thet riddare j konungs raadh, böte XL marc, riddare wtan konungs raadh XXX marc, riddara widerlike XX marc, a wapn eller prester VI marker, bonde eller leego drenger III marker. Orkar ey leego drænger böta, tha böte then krop som ey ægher koo; han scal erfuoda aar for mark huaria, först fore malsegende, sidan for konunge. §.2. Ey mogha biscopa, riddara eller swena, eller nokre aff fornempdom swa bodhne, rida meth flerom hestom æn sagt ær j konungs balkenom. §. 3. Engen maa oc sendha leekara fraan sik oc til annars effter lönom. §.4. J ærffuom eller wthfærdom scal engen offuer fara thet nw ær sagth; tho maa han flerom præstom biuda æn tio, oc fatigth folk huar epter thy som han wil oc formaa, oc ey j androm höghtidom. §.5. Hær scal konungs lænsman athwakta, oc tessa bruta penninga wp taka oc skipta them; ther giffs engte vp aff, ey a konungs wegna oc ey a thes som kosten halder. Lænsman maa lofflica obudhin koma tolkit maal wtleta. Then som bryter j nokrom tessom sakom, tha scal lænsman nempna XII bolfasta men aff thy herade som han boor wti, ath mæta the brutha penninga wth aff lösörom hans som bryter, som annor konungs doom brut. §.6. Biuder han flerom gestom æn skipat ær, böte konunge XL mark; ther giffs engte wp aff. §.7. Giffs nokrom skuld ath han obudhin kom, oc æra thry withne til, böte som sagt ær; warder han ey til wnnen, wari saklös.


IX.
Nu sidhan bonde oc hustru gifft æro oc the haua nath saman lighat, tha ær han henna rætter maalsman, oc ægher sökia oc swara for hona; tha scal han henne morgongaffuor gifua.


X.
Rjddare giffui sinne hustru til morgongaafuo XL marker löduga swensca wiikt och ey meer; swena gifue tiwgo mark löduga swenscha wiikt och ey meer; almenliga frælsis men gifui tio marc lödugha; bonde bolfaster man giffui III marker swensca penninga; lösker man I mark penninga. §.1. Morghongaaffua maa gifuas hwat man wil helder j iord eller lösörom, meth swa skæl: affla the barn mellan sik, tha see the morgongaffwa barnomen for möderne och ey for fæderne; koma ey barn thera j mellan, tha haui thet thera morgongaaffuo som lenger lifuer, oc haui huargens thera arfua thet wald ath qwælia. §.2. Huilken som mera gifuer æn nw ær sagt, tha haui thet enga makth, wtan dömis aather arfuomen epter hans dödh, oc meth XL mark konungs eensak. §.3. Tolff men sculu widh morgongafuo fasta wara, oc trættande then som fore skil. Morgongaafua maa ey gifuas wtan a rættom hinder dagh.


XI.
Nu kan kona hoor göra, oc warder laglica tilwnnen, tha hauer hon forgiort morgongafuo sinne och alt thet hon war giffuen oc gipt til, thet taki bonden.


XII.
Gjpter man son sin eller dotter, oc gifuer heemfylgd meth, jordh eller lösöra, haui thet mædhen han lifuer som honom thet gaff; tha han ær dödher, bæri ather til skiptis meth swornom edhe meth them som ther æro arffua til. Gifuer ænkia fylgd meth barnom sinom, wari lagh samw.


XIII.
Dela men om heemfylgdh, then som hona wtgaff och then som hona thag, han siger ath hon ær jnne meth giptomanne, tha hauer hiin witzordh wth gifua swa mykit som han wil meth XII manna ede, oc segia: thetta gaff iak tik oc mera ey, oc thet hauer thu faangit.


XIIII.
Nu hauir han faangit som taa, oc klandas thet fore honom, oc kallas ey gifuit wara, tha hafuer han witzordh meth XII manna ede ath thetta war honom mælth a festninga stempno oc gifuit a gipto qwælde; twe aff them XII ægha witne bæra oc ather j ede standa.


XV.
Nu boor kona meth bonda sinom, oc afla barn saman, och dör bonde; tha hauer moder witzordh ath see fore barna gotze meth næsta frænda raade, æ mædhen hoon ogipt ær.


XVI.
Ganger kona a adhra gipto, oc henna barna fædherne ær jnne meth henne, barna fæderne scal tha wndan skiptas; tha scal hon först aff oskipto taka seng sina the bæzsta, meth allo thy ther tilhöre, bolster, linlakan, hofdabolster oc aaklæde, kirkio klæde sin the bæzsto, stænizo, kiortil, mantol och howd dwka; oc sidan skipte j thry, barnomen twaluti oc hustrune tridiung aff lösörom; hafui engen waald ath giptas j barna fæderne för æn thet ær wndan skipt, wtan han hætte wider III marker.


XVII.
Giptes kona j karls boo, æru ther barn fore, tha scal wndan skiptas thera möderne, widh booth som för ær sagd; tha taker bonde sæng som för ær sagt, hest sin then bæzsta, sadwl oc wapn siin, oc clæde the honom æro skipad oc skurin; sidan skipte j thre luti, taki bonde twaluti oc barn hans tridiungh. Kan bonde eller husfru a flere giptor ganga, wari lagh samw.



XVIII.
Kan ey barna gootz wara wndanskipt som för ær sagt, æro flere giptor jnne meth bondanom æn een, hwat the æra twa eller flere, æghen alle halfft wider bondan; oc swa gild wari een gipta som annor, oc taki slikt gipta som gipta, oc wari hwar thera gildh til sina morgongaafuo a bondans lutt meth fullom witnom, epter thy som hon war gifuen a rættom hinderdagh, æn swa ath rekker. Rekker ey allom swa fullelica ath som gifuit war, taki tha alle jampt swa een som annar, æn morgongaafua war gifuin j lösörom; war hon gifuen j iordh, tha haui hwar thet som honom gifuit war epther sylfuers eller penninga tali som för sagt ær, oc ey meer, supra X capitulo. §.1. Æra flere giptor jnne meth hustrune æn een, hwat the æro twa eller flere, tha ægher æ hon tridiung wiidh alla them; taki oc ther swa gipta som gipta som för ær sagt.


XIX.
Nu maa ey bonde hustru sinna jordh bort skipta, huat the barn saman haua eller ey, wtan meth hustruna goduilia oc arfua henna, oc skipte tha til bætre oc ey til wærre.


XX.
Nu æra fader oc modher död, hwar tha scal barna malsman wara; raade then skyldaster ær, som för ær sagt om gipta maal, fore barnom oc thera godz; och tho æ hwar barnagotz hauir handa mellen, wtan fadher eller modher, han ægher hwarth aar rekinscap göra fore nestom frændomen widher hans III mark.


XXI.
Nu ær then lithit witande, offgamal, wanför eller barnana widerdelo man, som for barna gotze scal see, tha sculu frender thera til tings fara oc doma taka; hittis ther sant om, tha ægher then fore raada som giter oc kan oc wæl wil aff frændom ther næst skyldastom; ligge thet til heretznempdh.


XXII.
Dör bonde oc æra ey barn epter, komber then til gaardz som arfue wil skipta oc raada, swara tha hustrun som fore sither: jach ær meth barne oc byrde mins bonda, tha ægher thet gotz synas och j iampnada hender sætias, oc tho radhe hustru sinne födho, tha scal hon sex maanada dagh haua; synes tha a henne ath hon hafuande ær, tha scula æn hænne fyre maanada leggias; födes thet barn jnnan X maanada oc faar thet cristendom, tha taker thet arff; födes thet sidhan, tha maa thet ey arff taka; gelde sidhan hustrun aather thet hon forgiort hauer aff thy godzeno. §.1. Nu sigher hon sik meth barne haua warit oc thet forfors, tha ægher hon thet wita meth tueggia quinno witne oc XII manna edhe; fældz hon ath ede, gælde ather kosten; gither hon edin gangit, wari saklös fore kostenom, oc æ tha skild wiidh arffuit.


XXIII.
Nu kan fadir oc modhir bryllöp göra ath sone sinom eller dotter, then kosten æger ey til fulnada ganga. Boa sytzkane j boo oskipto saman, giptes eth aff them eller flere, then koster ægher til fulnada ganga.


_______________


Æ r f d e ba l k e r.

I. Huru barn oc barnabarn scula erfua tha fader eller modher æro dödh.
II. ¶ Huru framdelis ærffuas scal j mellan fadher oc modher, samsytzkane oc samsytzkane barn thes döda.
III. ¶ Huru erfuas scal lenger ather j bakarff oc sido arf, oc om arfua delas widher a fædherne och mödherne.
IIII. ¶ Delis widher bryst arff och bak arff, och hwat bryst arff och bak arff scal hetha.
V. ¶ Om thes barns arff, som frender sigia döt wara föth, och modher sigher qwikt.
VI. ¶ Om hustru waldföris fraan bonda sinom, oc faar sidan barn.
VII. ¶ Om arff j siw misfalda sakum.
VIII. ¶ Om thes barns arff, som biltoger man aflar wtlendis, oc om riishofde.
IX. ¶ Om swnderkulla oc samkulla arf.
X. ¶ Om bonde dör för æn hustru wiste sik hafuande wara; nu taka arfua bondans arff vp, sidan talas ath hon hafuande ær, oc arfua bondans dræpa hona.
XI. ¶ Huru erfuas scal æn bondhe dræper hustru sina eller hustru bonda, moth wilia thera eller meth wada.
XII. ¶ Huru erfuas scal æn fadher eller moder næfsa barne swa ath thet dör aff, eller om moder ligger barn j hæl, eller dræpa the meth waada.
XIII. ¶ Boo sytzkane saman j boo oskipto, huru thera j mellan scal skiptas.
XIIII. ¶ Huru sytzkane sculu arffue thera skipta.
XV. ¶ Nu nögher them ey tha skipt ær, huru tha scal göras, och om jæff ær j arff om skyldscap.
XVI. ¶ Ær nokor skyldare æn then arff hauer takit, oc talar a jnnan III aar.
XVII. ¶ Giffs manne sculd om læger.
XVIII. ¶ Huru fryllobarn scal vpfödas, och om barn dör nær ammo, huar thet scal aatherfasta.
XIX. ¶ Huru frillobarn scal erfua och erfuas.
XX. ¶ Ey erfua hoorbarn eller annor tholigen.
XXI. ¶ Clandas thet som ærft oc skipt ær.
XXII. ¶ Huru dödz manz geldh ægha geldas.
XXIII. ¶ Om dana arff oc jnlendskz manz arff, ther ey koma erfuingia jnnan nath oc aar.


(I.)
Dör bonde eller hustru oc lifua barn epter, son oc dotter, erfue son twa luthi oc dotter tridiung, oc taki slikt sona barn aff arffue som son, oc slikt dotterbarn som dotter, æ hwat helder nokot lifui aff sytzkanom eller ey .


II.
Nu æru ey barn eller barnabarn til, tha æra fadher oc modher oc samsytzkane widher then dödha. Æru samsytzkane flere æn eth, taki tha fadher oc modher halft aff arfue oc halft samsytzkane, fadheren twa dela oc moder tridiungh; lifuer ey wtan annat thera, taki thet halfft meth samsytzkanom, oc samsytzkane takin andra helftena, broder broders luth oc syster systers lutt. §.1. Lifua fadher oc moder baaden, oc ey wtan eth af samsytzkanom, taki tha fader oc moder twa luti oc samsytzkane thet ena tridiung, wtan ath broders barn eller systers barn lifua, takin tha thön meth thy samsytzkane ena halft aff arfue moth fader oc modher, slikt broders barn som broder oc slikt systers barn som syster. Lifuer oc engte aff samsytzkanum, lifua tha barn epter eth sytzkane, huat the æru flere eller færre, taki tridiung meth fader oc modher; lifua barn epter flere samsytzkane, taki helftena meth fader oc modher som sakt ær, broders barn broders lutt oc systers barn systers lutt. §.2. Æru ey samsytzkane til eller thera barn, lifuer fadher oc moder eller annat thera, taki alt saman. Samw lagh wari om fadher oc modher dödh æra, oc om samsytzkane eth eller flere epter lifua eller thera barn; taki thön alt saman. Om sunderkulla oc samkulla arff skils framdelis capitulo nono.

III.
Nu æru ey fadher eller modher, samsytzkane eller thera barn til, tha ær fadherfader oc fadirmodher oc moderfadher oc modhermodir, the æru samarfua; taki tha twa deela a fædherne thes dödha oc tridiung a mödherne, oc taki æ man a sama siidho twa luti oc qwinna tridiung. §.1. Æra ey the til, tha ær faderbroder oc fadersyster, modherbroder oc modhersyster; tesse æra samarfua, skiften arfue som för ær sagth. §.2. Æru ey the til, tha æru bryllunga oc sytzlunga thes dödha; takin bryllunga twa luti och syzlunga tridiung. The æro bryllunga thes döda, som födde æro aff faderbroder hans eller af fadersyster; the æro sytzlunga, som födde æro aff moderbroder eller modersyster. §.3. Æ hwar som widerdelis a fæderne oc möderne, oc æro jamskyld them dödha, hwat thet ær man eller kona, takin æ a fæderne twaluti oc a möderne tridiung; ær annar nærmeer, taki alt saman, oc gifui engte wth j andra slæktena, wtan thet see barna barn eller samsytzkane barn thes dödha, erfuen thön som för ær sagt.


IIII.
Delis widh bryst arff oc bak arff fiermeer j slæktene æn nw ær sagt, och æro badhe jamskylde them döda, gange tha brystarff til oc bakarff fraa. Thet ær brystarff, som födis hwar fram aff androm j slektene, och bak arff ather till ryggia j ætthene oc a baade sidhor.


V.
Nu sigia frænder barnsins barn wara döt föth, tha sigher modhren barn wara quikt föth oc fik cristendoom; ther bær kona, som nær war, tueggia manna witne, tha komber modher ath arfue barnsins.


VI.
Nu kan kona meth waaldh fraan bonda sinom takin warda, faar hon barn jnnan XL wikur fraan thy ath hon war j sængh meth bonda sinom, thet barn scal arff taka.


VII.
Sætias al saman j skip, man, kona oc barn thera meth; weeth engen hwar först dör eller senast, tha erfua manzens arfua mannen, oc konu arfua quinnona. §.1. Sætias the all j slæda, och aaka j waak ena, wari samu lagh. §.2. Brinder alt jnne, bonde, hustru oc barn, wari lagh samu. §.3. Ganger hær a land, dræper eller brænner; weeth engen hwar lengst lifuer, wari lagh samw. §. 4. Döya men j striid, weet engen hwar först döör, wari lagh samu. §.5. Skilias men ath lifuandhe och spörias döde, weeth engen huar lengst lifuer, wari lagh samw. §.6. Liggia twe siwke j eno hwse, oc huar therra ær annars arfue, dö the badhe j sender, wari lagh samu. Lifuer annar thera swa lenge epter annan, ath han matte widher gudzlicama taka, tha wari han hans arffue, æn tho ath han giter ey talat eller gudzlikama takit; 1igge thet til tueggia manna witne, som tha jnne waaro.


VIII.
Uarder man biltoger lagder, rymer aff lande, oc kona hans meth honom; aflar han barn meth henne mædhan the wthlendis æra, thet barn ægher ey arff taka. Afla the barn wthlendhis, faar han friidh, oc warder thet jnlendis föth, thet barn ægher arff taka. Nw war barn afflath för æn han biltoger wart, æ hwar thet födis, thet ægher arff taka, §.1. Rymer hustru meth bonda sinom, hon hauer huarte forgiort jord eller lösöra. Rymer man och hustru sither qwar, stiels han hem oc aflar barn meth henne, thet barn maa ey arff taka epter fader sin; thet barn heter riishoffde. §. 2. Nu kan biltogom manne eller hans barne nokot arff falla mæden han wtlendis ær; faar han frid j sinom daghom, tha taki thet arff; faar han ey fridh j sinom daghom, taki tha the næsta frender som jnlendhis æru.


IX.
Nu ær döth fadher oc modher oc barn lifua epter, baade sunderkulla oc samkulla; dör eth af samkullom, erfue tha samkulle thre luti oc sunderkulle fierdung, hwat thet ær syster eller brodher; hwat thet ær eeth eller flere j kullenom, the faa ey mera æn fierdungh, och tho j omæghom epter thy som thet gelder j bolbynom, oc fult ær geen fullo. §.1. Ær oc fader oc modher dödh, oc kulla æru twe epter, dör annar thera aller saman, tha erfuer kuller kul, oc engen annar man eller kona.


X.
Nu giptes bonde oc boor meth konu sinne, oc aflar barn meth henne, dör bonde förra æn hustru wiste sik hafuande wara; nw far til arfue bondans oc taker arff hans, oc sigher han ath the haua ey barn saman, oc thy maa thu han ey erfua; nu weeth hon ey ath hon hafuande ær, oc gifuer wth arfuit; nu taker thet talas ath hon hafuande ær, oc faar then thet witha eller höra som arfuit hauer takit, oc far til oc dræper hona, oc wil nödugir arfuit mista, eller forgör liiffue henna meth ogerningom; nu iordas hon, warder siden oppinbart tha hon iordad ær, at han forkom lifue henna, oc hittes ther witne til meth sanno; tha scal hon wp w jordh takas, och liif henna wpskæras; hittis j likeno barn, eller nokor liknilse til barns, tha erfue barn fadher sin, oc moder erfue harn siit, och henna arfua hona; ther erfuir dödir oc hedin, oc qwiker oc cristen ganger fraan, thy ath engen ma annan til arfs dræpa.


XI.
Nu kan bonde raada hustru sinne off hardelica, swa at hon faar dödh aff moth hans wilia, tha scal man han sökia som framdelis skils for draap, oc ey stegla; tha hauer han foruerkat allt thet han aatte wptaka aff henna gootz thy som lösöra æra, oc allan henna tridiungh som hon giptis til, tha taki arffua henna aff hans gootz oc böterna for hona, oc gange aldre honom til arfs oc engom hans æthlegge, wtan thön haua barn saman, tha sculu barnen hona erfua, oc the sculu barnen j sinne wærio haua som næste mödernis frænder æro, æn ey æro barn til skæla komen, oc göma thet barnomen wnder sinne wærio ther til ath thön til lagha alder koma. Æro ey beggia thera barn til, tha scal thet wndher möderne ganga som hon aatte, thy ath engen maa then erfua som han dræper. Kan oc thet barn döö, och hauer ey barn epter sik, thet erffue aldre then ætlegger som dræper, wtan then ætlegger som næster ær oc scadan fik, han erfue barnet. §.1. Swa ær oc æn hustru dræper bonda sin, tha erfue hon engthe aff hans gotz eller hinderdags gipt sina, oc engen then ræth som hon war gipt oc gifuen til, wtan thön haua barn saman, tha scal barnit han erfua, oc næste fædernis frænder sculu barnet j sinne wærio haua ther til thet til lagha aar komber. Æro ey beggia thera barn til, tha erfue fædernis frenderne, oc taki allan sin ræth oc böther for bondan. §.2. Nu dræper annat thera annat meth waada, tha scal bötas som j waada botom skils, oc hawi allo thy foruerkat som hwart thera aatte meth andro taka.


XII.
Nu kan barne off hardelica raadit warda, swa ath thet döör aff, tha scal ther fore bötas som skils j botom, oc ey liiff fore gifua; oc tho ægher aldre then erfua som dræper, hwat helder han dræper meth waada eller wilia, vtan moder kan liggia j hæl barn siit, tha ær hon ey wærd liif mista eller arff. §.1. Kunna fædhernis frender kæra till henna at hon laa j hæl siit barn meth wilia sinom, tha wæri hona henna frender meth tolf manna edhe, ath hon laa thet aldre j hæll meth wilia sinom; oc hafuir hon swa fatika frender, ath the orka ey edin gangha, tha ligge thet til heretznempdh hwat hon wil helder wæria hona eller fella. §.2. Warder thet swa ath hon giptis, tha wakte sik ther fore, ath hon legge ey siith barn j sængh meth stiuffadernom; dör thet j sæng meth honom, tha ægher hon mista arfuit. Nu kunno fædernes frender trætta ath thet war döt j beggia thera sæng, oc thön sigia ney fore, tha ligge thet til heretznemd thre bolfasta men aff huariom fierdungh; feller nempden them, tha böthen XL mark oc wth arfuith. §.3. Dræpa thön meth waada, tha böte som j waada botom skils; hafui tha foruerkat allo thy som han eller hon erfua maatte. Hafuer thet som dræpit ær samsyzkane, tha ær thet thes arfue, och thes arff scal then som næster ær a thes wegna taka wnder sina wern oc gömo, oc ey then som drap, æn ey æru samsytzkan til weetz komen, oc æn ey ær fadher eller modher lifuandis til som ey draapo eller myrdho.


XIII.
Nu boa sytzkane saman j bo oskipto, huat the afla meth tienist eller androm slögdoom, taki swa broder som broder oc swa syster som syster. Nw sidan skipt ær, tha ganger thet til skiptis som the aff fæderne eller möderne fingo, oc ey thet som the meth tienist eller slöghdoom wnno.


XIIII.
Nu wilia sytzkane arfue sino skipta, tha sculu frender thera widerwara ath minzsto twe, lut j sköt leggia, oc sidan lutta. §.1. Nu sigher annar luthat wara oc annar ey, tha ægher han witzordh som luthat wil witha, meth fullom jampnada edhe meth næstom frendom, ath han fik thet meth luth oc lagha skipte widher sin brodher eller syster; tha fester luthren thet han fangit hauer. Nw ær lotath j bolbynom, tha ær oc lottat j allom tillaaghom som til bolbysins liggia.


XV.
Nu sigher nokor sin lutt werre wara, oc bidher jamka wiidh sik, tha ægher han witzordh som jnnan nat oc aar til jampnada wil deela; tha sculu alle aaterbæra meth swornom edhe, oc neste frænder sculu til thera koma ath minzsto XII, taki swa manga a fæderne oc mödherne som han kan faa som XV aara æro; tessom lundom ath luthren fæste thet han hauer faangit, thet ær swa wnderstandande, ath hwar halde thet han fangit hauer, oc ær annar luttren wærre æn annar, tha scal iemka oc swa bætra, oc ey aff nyo skipta. Deela the æn sidan, tha sculu neste frender XII som nær æro, swæria ath the kunna ey jampnare skipta æn nw ær skipt, oc lithe sidan hwar ath sinom luth, oc sidan gange ey til iamkan thera mellan oc ey thera barnom. §.1. Dela nokre om arf, oc kalla sik bade arff meth ræth ægha, tha ær thet badhe ræt oc lagh, ath then som oppenbaaran skyldscap epter laghum til hauer, scal arff taka. Ær nokot jæf j, oc ey oppinbaar skyldscapir til, tha scal laghmader a thinge æth fore sik rekna lata, oc them arff til döma som hans skæl oc bæzsta manna nærwarande wisa honom mesta sannind wara; tho swa for iefsins sculd, ath then som arff ægher taka epter dome, witi skyldscap sin sannan oc ey osannan meth XII manna ede, oc fyre aff them witne bæra, twe a fæderne oc twe a möderne jnnan siette man; wthlete hwar skyldscap sin för æn triggia aara heffd a komber, ellers æghe then arff som j handom hauer.


XVI.
Nu ær nokor skyldare æn then arf hauir, oc talar a laglica för æn triggia aara heffd a kom, taki arff siit ather meth lagha witnom oc doom, æn tho ath thet see framdelis j arff fallit; thy ath thet ær aathergaangs arff som oskylder taker, æn laglica atalas som för ær sakt.


XVII.
Nu maa ey man kenna androm lægher wtan han see jnne takin eller barn bæra witne; nw æn hwargit thera ær, oc witis honom thet, tha scal han meth XII manna edhe dylia baade barns oc hefda, swa ath han hona aldre hefdade j them XL wikum jnnan thet hon thet barn födde, eller böte III marker; oc ther ægher i huarte karl eller konunger, thet ær giptomanz eensak.


XVIII.
Modher scal frillobarn siit föda ther til ath thet ær triggia aara, sidan föde thet fader ther til ath thet ær VII aara; ligge tha beggia thera wardhnadher a ther til at thet ær siu aara. §.1. Nu leghis barne fostermodher, oc forderfuas thet barn aff wanrökt, tha ægher biscoper scodha huar thet scal atherfasta.


XIX.
Nu kan frillobarne penninga wexa, falder thet barn fraan oc æru ther penninga epter, lifuer fadher oc modher, tha taki twaluti fader oc modher tridiungh; ær annath thera epter, taki alt saman. Æra ey the til, gange swa tha om thet arff som all annor arff. §.1. Frillobarn sculu erfuas som all annor arff, æn ey maa thet meer ærfua æn twa marker epter fader oc ena epter moder. Tha adelkonu barn faa til sex marker, tha taki frillobarn til fulla III marker, huat the æru flere eller færre; ær arffuit minne, taki alz engte; ær oc arff mera, thaki tho ey meera æn III marker. Ey maa frillobarn til arffs gaa ther ey gaa fadher oc modher, wtan j bryst arffue.


XX.
Afflar man barn j hoordoom, frændzæmio, gudzöffualag eller syffskap spield, the barn see skildh widh alt arff.


XXI.
Nu kan thet klandas j arff ær komit, clandas thet for enom, tha clandas thet fore allom, hwat helder the sculu thet halda eller wtgifua; och wærin arfuana thet meth landz laghum eller wtgiffuen.


XXII.
Dör man oc æru geld epter honom, tha geldis geld hans aff boo hans oskipto, oc arfua skipten thet aater ær. Er ey gotzeth mera æn gelden æru, tha geldis geld aff thy samw. Vindz ey gotz till, tha ær ont thær penninga taka som enghe æro till, och arfua warin saklöse. Oc hawi engen wald ath skipta nokro arfue för æn geld gulden æro; vindz ey gootz til fulla geldha, tha fælle aff allom geldom, slikt aff mark som mark.


XXIII.
Nu döör then man som ey hauir arfua jnrikis, komber rætter arfue jnnan nat oc aar meth brefuom oc fullom skælom at han ær hans rætter arfue, tha taki han arf hans; komber han ey, tha taki konunger gotz hans, huat thet ær jordh eller lösöra, thet han ey laghlica gifuit hauir, thet kallas dana arff; nu æn iordh ær gifuen honom, tha taki then iordena aater som honom gaff. §.1. Nu æn man ær jnlendzker, oc weet man hans arfua, tha scal arfuit standa ther till han komber som erfua scal. Nu æn man weet ey hans arfua, oc komber ey budh aff honom eller wissa hwar han ær, eller oc sieluir han jnnan nath och aar, erffue tha halfft konunger oc halft lati gifua for hans siel. Ær thet klerker som swa arfualös döör, tha hauer biscoper konungs ræth i forscrifna arff.


_______________

J o r d h a b a l k e r.

I. Fæm æru lagha faang iorda, och om wrminnis heffdh.
II. ¶ Huru erfue iordh scal laglica sælias oc opbiudas.
III. ¶ Huru byrdamen sculu erffue iordh lösa.
IIII. ¶ Sigher annar wara iordh vpbudhna oc annar ey.
V. ¶ Huru bondhe maa hustru sinne jord sælia oc vpbiuda.
VI. ¶ Huilken aff byrdamannom næster ær ath lösa iord.
VII. ¶ Huru iord scal wædsætias och aterlösas.
VIII. ¶ Meth hwat wærdörom oc huru panta iordh ægher lösas, och om byrdaman ær wthrikis, ofuirmaghi eller jomfru tha lösas scal.
IX. ¶ Huilket ærffue iordh ær eller afflinga iordh, oc ath man göri aff aflinga iord huat han wil.
X. ¶ J allom iorda köpom oc skiptom sculu XII fasta wara, och heredzhöfdinge giffui ther bref a som hær vttryckis, och om the iordh clandas sidhan.
XI. ¶ Om iordabreff forderfuas, oc at iordaköp maa for laghmanne göras.
XII. ¶ Klandas köpt iordh, tha scal fangoman fore koma oc hemola eller böta.
XIII. ¶ Huru then som sæl scal til hemols bindas.
XIIII. ¶ Komber köpt iord eller skipt j flere manna hender, clandas hon, oc then förste gither ey hemolat, hwat hans plikt ær.
XV. ¶ Engen wmbudzman sæli annars iordh wtan han haui iordægendens breff ther a; engen döme oc ofuir jorda gootz wtan æghanden stemder ær oc til swars.
XVI. ¶ Sæl nokor jomfru iordh, owermaga iord eller wituillingha, tha sæli til bætra; togh haua the waldh thet atherkalla eller halda naar the til stadga koma.
XVII. ¶ Huru the iordh scal laghfölgias som man wil skipta aff landhe oc j köpstad.
XVIII. ¶ Om triggia aara heffd i iordaköp oc skipte, oc om hans plikt som annars jord bort sæl eller skipter.
XIX. ¶ Huar som afrad haua scal aff köpte iord eller skipte, eller af the iordh i geen windz meth laghum af androm.
XX. ¶ Om gipto stempno oc afradz dagha, huru landbo scal wita afradh guldet, oc ath gipth gaar j arff.
XXI. ¶ Om landboe sigher laghlica iordæganda iordh j geen.
XXII. ¶ Om landboe sigher ey laghlica ather, hwat honom bör tha göra.
XXIII. ¶ Om landboe rymer eller lather sik afföra jnnan bolags tekkio, huru jordægande maa han j geen föra.
XXIIII. ¶ Om fardagh, oc huat landbonom forbiudz aff bole föra.
XXV. ¶ Huru landbo scal laghlika gootzet aater anwarda, och om lagha bygningh.
XXVI. ¶ Far landbo aff, och ær iordheghandenom skylloger, och ath landboo maa frii fara tha stempna ær wte oc laghlica til sakt.
XVII. ¶ J huat sakum bonde maa hustru sinne iordh sælia och hustru bondans.
XXVIII. ¶ Om bonde löper fraan hustru eller hustru fraan bonda, huru iord thera maa tha sælias them j geen sither och barnom til födho.
XXIX. ¶ J allo aflinga gootze ægher bonde twaluti oc hustru tridiung, æ hwat the köpa eller sælia.
XXX. ¶ Griper een j iorda deelo til fangoman oc annar til fæderne, huru thet scal slitas meth fædernis edhe; oc om fangomen æru flere, huru hemolsman scal tha fore komma, oc om qwarstada doom.
XXXI. ¶ Huru barn eller frender ægha gamalt oc siukt folk vppe halda oc födha, oc hwat the sculu ther fore haua, oc sak tæss som ey födher.
XXXII. ¶ Om bya twe deela om iordh, oc nokor aff grannom sigher sik af the iorda deelo.
XXXIII. ¶ Huru bolagh scal leggias, haldas oc slitas.


(I.)
Fæm æra lagha faangh jorda j suerikis laghum, eeth ær arff om laghlika erft ær, annat ær skipte om laghlica skipt ær, tridia ær köp om laglica köpt ær, fierde ær gæff om laghlica gifuit ær, fempte ær wædh sæth iordh om laghlica wædh sæth ær oc forstanden ær. §.1. Tessa æru fulfangh iorda, swa oc ath watne oc watnuerkom oc allom tillaghom, epter thy som liuslika staar scrifuat i lagh book waare, huru huart thera ær laghligit eller olaghliket, j sinom stad; laghlikit stande oc olaghligith aatergange, thy ath alth laghfaangit ær rætfangit, oc alth olaglica faangit ær som ofangit til wrminnis hæffd akomber; oc æ hwar som wrminnis hefd a komber, thet ær laghfangit, och thet maa engen qwælia.


II.
Nu wil man jord sina sælia, the han hauer meth arf fangit, tha scal han a threm heretz tingom hona laghlica frendom sinom wpbiuda, fædernis frendom fæderne, oc mödernes frendom möderne; sidhan haui byrdamen dagh nath oc aar the iord köpa. Köpa the ey jnnan nat oc aar, tha haui han waald sælia hwem han wil the iordh, oc æghen aldre byrdamen a the iord sidhan tala.


III.
Nu wilia frender hans iord til sin köpa, tha köpen efter thy som three a thera wegna oc thre a hans wegna sigia hona wærda wara, oc ey epter byrda budhi som fordom war. Sæl man the iordh fraan frendom sinom, oc biuder ey hona laghlica vp, böte III mark, oc frender löse byrdh til siin.


IIII.
Nu deela the, sigher annar the iordh laglica wara wpbudna oc annar ey, tha scula thet XII men wita aff heradeno, som the baade sigia ja widher; waar hon laghlica vpbuden oc laghlica standen, hafui tha then som faangit hauer; var hon ey, tha gange ather j byrd, oc böte then III mark som saalt hauir, och wærd aather meth them som köpt hafde.


V.
Nu wil man hustru sinne iord sælia, tha scal han frendom henna laghlica wpbiuda hona meth samw laghum som sina eghna, oc sæli ey meer aff henna iordh æn tridiung, oc twa luti aff sinne.


VI.
Dela men om byrd, wari then nærmer lösa byrd, som nærmer ær epter arff tali. Nw biuder han ey til laghlica som næster ær, wari tha then nester som tilbiuder aff frendom hans jnnan nath oc aar; æru bade jampner, tha lösin baade, halfft huar thera. §.1. Nu dela the, sigher hwar thera sik nærmeer wara, tha sculu the til tinghs fara oc ætt sina rekna; huar thera ægher III men nempna, the VI scula scoda huilken thera nærmeer ær, oc epter thy som the sæx swæria och witna, tha sculu hine byrdh lösa.


VII.
Nu wil man iordh sina wædsætia, ther sculu nærwara fyre bolfaste men meth heretzhöffdinganom, twa a hwars thera wegna, oc wyrda the iordh a thinge huat hon maa gelda, oc epter thera mætzordom scal hon wtsætias oc swa aterlösas, oc ey dyrare. Löser ey then som wtsætte jnnan dagh fore lagdan, haui han æn tha nat oc aar ath lösa om han gither; löser ey han, hafuin tha byrdamen hans waald ath lösa jnnan sæx wikur fraan them daghenom; lösa ey the, behalde tha then som faangit hauer. Oc æ hwat helder byrdamen lösa eller then behalder som till pant hauir, tha fylle æ them wtsætte wærd epter thy hon mæthin war a thinge, oc slae aff howdgeldeno swa mykit han aff the iordh wpburit hauer.


VIII.
Tesse æru the wærdöra som man scal lösa iordh sina meth: gul, sylfuer, redha penningha, korn, nöth, flæsk, smör, læript, wadmal, jern, koper ogiorder oc oskurin clædhe; och the som widherwaaro tha iordh pantsættis, the sculu och nærwara tha tesse wærdh ater geldas, oc mæta them; æra the ey nær, nempne tha heretzhöfdinge andra swa manga som the sighia ia widher baade, oc epter thy the göra, sculu the baade ath litha. §.1. Ær byrdaman wtrikis, tha haui han dagh aterlösa jnnan nath oc aar sidan han aterkomber. Ær han owirmagi, haui dagh nat oc aar sidhan han ær XV aara gamal; ær jomfru byrdhaman, haui hon sama dagh epter thet hon gipt ær.


IX.
Sæl man fæderne siit j enom stadh eller skipter, oc köper j androm, thet ær fædernis jordh oc ey aflinga iord. §.1. Aflinga jord ægher ey byrdamannom biudas; then iordh hauer aflat, haui wald göra aff henne hwat han wil, gifua eller sælia, oc sæli hwem han wil som han giter dyrast, wtan man hauer hona meth byrd köpt aff rættom byrdamanne; hon ægher biudhas rættom byrdhamanne.


X.
Alla stadhe ther man scal sik laghlica iord aff henda meth köp eller skipte, sculu XII bolfaste men fasta ath wara, aff thy samw heradhe som jordhen ligger j, oc heretzhöfdinge scal fore skilia, och nempna then man sik iordhena afhender, oc swa sighia: thenne man afhender sik iord sina laghbudna oc laghstandna swa mykla oc i them by, nær by oc fierra meth allo thy som ther til ligger jnnan gardh oc wtan, affhender sik oc sinom arfuom wndher han oc hans arfua, for swa manga penninga, oc thær æru tesse XII fasta ath, oc wy ærom alle til witne ath thet ær a thinge laglica giort; oc i tesse maatto giwi heretzhöfdinge siit breff ther aa, oc taki II öra for brefuit; samaledis taki laghman for siit breff. §.1. Kan the iordh klandas sidan, tha scal then som iorden clandhas fore, sina fasta nempna; the XII sculu thet swæria, hwar j sinom stadh, oc bidhia sik swa gud hullan som han köpte the iord laglica, oc wij waarom fasta at thy köpe. Æro nokre döde aff them fastomen, eller wtlendis farne, eller j lagha forfallom som framdelis skilias, swa ath the githa ey ther til kometh, tha nempne andra bolfasta men j thera stadh, the som tha a thinge waaro tha köpit giordis, oc the sculu samaledis swæria som fasta sculden æn the til waaro. Orkar han then edhen ganga, tha ægher heretzhöfdinge köpit stadugt döma, oc haui engen waald the iordh optermeer qwælia, som een thima ær swa wardh, thy ath tha laghlica ær warth fore enom, tha ær oc warth for allom them som framdelis kunno akæra.


XI.
Nu kunno breff forderfuas som heretzhöfdinge wtgaf, thet ægha fasta wita eller tolf men som a thinge waaro tha the gaafwos, hwat the gaafuos eller ey. Kan thet köp fore laghmanne göras, tha scal laghmadher siit breff a gifua meth forordom som för ær sakt.


XII.
Köper man jordh aff androm, waarde then iordh som hona saalde, oc hemole then wærdh som köpte. Klandas nokot j thy köpeno, tha scal fangoman fram koma; gither han hemulat som saalde, stande köp tæss som köpt hauer; komber ey fangoman hans fram, eller komber fram oc gither ey hemolat, tha gange hwar till sins, oc böte then III marc som ohemult saalde.


XIII.
Köper man jordh aff androm, hwath thet ær klerker eller leekman, tha binde fasta a rættan æghanda, oc han komi engo duli fore som rætter ægende ær, æn fasta æru till.


XIIII.
Nu later man jordh sina bort, hwat helder meth köp eller skipte, oc faar sidhan hwar aff androm the samw iord til tridia man eller lenger; klandas the iordh for them som hona först bort loth, gither han hona ey wart, tha böte han fore ohemult, han böte oc for auerkan æn hon ær j komen, och hine warin saklöse, oc gange han aater til penninga som them wtgaff, oc then til iordh som hona wtgaff, wtan ath thet ohindrath standit hauer thry aar som framdelis skils.


XV.
Haffui engen sytzloman waald sælia sins herra jordh, wtan han fae herrans breff them som köpe iordena, ath the iordh ær honom hemul. §.1. Engen hawi wald ath döma offuer nokors manz iordagotz eller æghodeela, wtan jordæganden wari laghlica stemder oc sieluir til suars, eller hans wissa wmbudh, som hans fulla makt hauir meth hans vpna bref oc incigle.


XVI.
Hafui engen wald ofuirmagha iordh, iomfru iord eller withuillinga iordh bort sælia eller skipta, wtan han skipte til bætra, oc tho swa, ath tha ofuermagi komber til moganda alder, oc mö tha hon gipt warder, oc wituillinge withande warder, hafuin waald huat the wilia the skipte halda eller ey.


XVII.
Nu wil man iordh sina aff lande oc jn i köpstadh skipta, tha laghfölge the iord a heretztinge ther hon ligger, oc biude byrdamannom; lösa the ey som för ær sakt, sæli tha iordh eller skipte meth hwem han wil i köpstad eller a lande, oc göri tha hwar meth sinom lutt som lagh sigia ther the liggia, meth brefuom oc androm skælom.


XVIII.
Alla the iordher man hauer ohindrada oc oqualdha jnnan try aar, hwat thet ær köp eller skipte, oc witna thet XII men, haui engen waldh a the iordh tala, som swa lenghe hauer oquald standit, wtan man see wtlendis, eller han faangen ær, eller iomfrw eller offuermaghi; the mogho winna iord sina i geen jnnan thry aar sidhan huart thera friit ær oc stadgat som för ær sagt. §.1. Huilken ey driffuer thet köp eller skipte i geen a tinge meth laghum jnnan thry aar som fore skils, behalde tha then iord som faangit hauer; och then som the iordh saalde eller skipte som han ey atte, rætte honom som mist hauer allan scadan vp, oc iordh iamgoda j geen i swa godho læghi, oc a XL marker til treskiptis om han the iordh meth wælde sik tileghnat hauer, som j konungs balkenom skils. Ær the iordh honom androm lundom akommen, oc kan ey hemola, rætte tha scadan wp, oc iordh iamgoda, oc a III mark for ohemult, och thet witi heretznempdh.


XIX.
Huar som jordh köper aff androm eller meth skipte faar fore affradz dagha, tha haui then affradet som iordena om affradz dagha ægher. §.1. Dela oc twe om jordh ena, ther ey ær waldz wærk j kommen, tha haui then afrad aff thy aareno som iordena meth laghum winder æn hon saaen ær. Ær oc iordh nokrom met waldzuerk afhend, tha bör honom afrad oc afgeldh som ther bör affgaa aff swa mangom aarom som han hona misth hafuir, aff them som iordena hafuir honom afuældat, oc waldzuerket böte som j konungs balkenom skils, oc ther meth allan scadan aater malsegandenom.


XX.
Sex aar ær gipto stempna, a siwnda aare scal gipt gifuas swa som baadom asæmber iordhæghanda och landboe, oc swa affradh. §.1. Rette affradz dagha æro a sancti thomas dagh for jwl; giffuer han affradh for wth, wari saklös. Giffuer han ey wth aa rættom affradz dagh eller för, gelde fierdung högra ath sakörenom æn affradit ær, oc söke wth badhe saköre oc affrat a nesta laghtingom epter jwlen. Nu sigher landboo afradh wara guldet, oc iordæghende sigher ney, tha witi thet landboen meth goda manna ede epter thy affradet ær til; fældz han ath edenom, gifui wt afradet. §.2. Hafui jordæghanden engte wald sigia landboanom aff iord för æn gipto stæmpna ær wte, wtan han gifui honom alla giptena som han wpbar af honom. Nw dör antiggia then som gipt gaff eller then som gifuith war, tha erfues swa wæl gipto bool som fæderne ærfuis æ ther til gipt ær wth jnt.


XXI.
Nu sigher landboen jordæghandenom ater jord naar gipto stempna ær wthe for midfasto, tha raade ægenden sielfuer iord sinne, oc fae sik sielfuer aboa vppa iordena.


XXII.
Nu sigher han sidan aater, epter gipto stempno oc jnnan afradz dagha, fae tha æghendenom træddan aker, eller giffui honom trædis löön epter thy som twe men skilia a huars thera wegna, æn engte ær træt; ær oc træt, haui forsagt erfuode sino. Ær och ey gipto stempna wte, haui forsakt gipt sinne, træde oc rogh sædh, wtan iordægenden wræki han aff bole bort; oc thet scal heredz nempd wita. §.1. Ey maa han epter affradz dagha iordh ater sigia, wtan han fae ægendenom annan aboa, eller gifui wt affradit, oc halde oppe allan then twnga the iordh til höre aff ty aareno, æn tho han engte saade aff thy aareno.


XXIII.
Nu rymer landboen borth eller lather sik afföra jnnan bolagtekkio, haui tha iordeghanden waald han j geen föra meth boskapi sinom. §.1. Staar landboen til wærn, oc faar han scada eller the honom wæria wilia wtan draap, wari alt ogilt; warder nokor aff them dræpin, bötes meth XX markom. Faar iordægenden som epter komber, eller the meth honom æra, nokon scadha j draap eller saarom, ligge thet alt j tweböte. Och alle the ther meth waaro ath flytia landboan aff, böte hwar III marker til treskiptis, oc landboen rætte ægendenom vp allan scadan som han ther i fangit hauer, och a sex marker æghandens eensak.


XXIIII.
Nu ær rætter fardagher manna mellan torsdagen fore midfasto synnodag; læti tha landboen half hws lidugh wara om kyndilsmesso fore them til scal koma. Haui engen landboe waald fææ eller fodher aff bole föra fore fardaga, wid III mark til treskiptis; wil landboe foder sælia, tha ægher han ægandenom först biuda. §.1. Ey maa landboe tymber, nefuir, laanghhalm, gierdzle eller gaarda aff bole föra, wiidh III mark oc ater scadan; Oc æ scal fodher alt a bole nötas, widher boot som för ær sagdh, oc ather scadan.


XXV.
Landboen ægher jordægendenom aater antwarda gootzet bætra oc ey wærra, oc færdogane baade meth hwsom oc gaardom, oc bygge at minzsto hwart aar til ena halff mark aff nyo, oc haalde thet meth taak han anamat hauer; hwat ther i brister, fylles aff boscap hans för æn han aff far. Rymer han för eller aff far, sökis wth bötir som sakt ær.


XXVI.
Nu far landboen aff sidhan bolag tekkia ær wte, wtan hwsbondans minne, ær han honom geldskyldoger, laghsökis tha om geldit huat thet ær mindre eller meer, oc böte III marc til treskiptis. §.1. Haui oc engen waald landboen lenger halda æn bolags tekkia wte ær och iordhægandenom ær laglica tilsakt, wtan landboen wili meth goduilia qwar blifua.
XXVII.
Ey maa bonde hustru sinna iordh sælia wtan tessen maal tiltrengia. Kan wtlendzker hær til landz leggia, hedin eller cristin, faanga bondan eller hustruna oc borth föra, komma ather budh oc bidia bondan eller hustruna aterlösa; nw ær ey til wtan iord henna, tha maa bonden iordh henna sælia oc sina hustru aterlösa; swa maa oc hustru bondans iordh sælia oc sin bonda aterlösa, æn han faangin ær. §.1. Nu kan them hunger henda, oc wilia iord sina sælia sik til födho; ægha the baaden jordh, sæli twaluti af bondans oc tridiung aff hustruna. Nu ægher bonden hwarte iordh eller lösöra, tha maa han sælia aff hustru sinna jord om aarit til sæx mark oc ey meer. Thetta köp scal a tinge laghlica göras oc kunnoga huat nöd them ther til drifuer.


XXVIII.
Löper man fraan konw sinne, eller kona fraan manne sinom, eller faar peregrims færdh, tha torfua barn födo widher oc then som heema sither, haffui then waald sælia som hema sither, hwat han wil j lösörom til födo; stande thet swa fast oc fwlth som konan gör som mannen j tesso maaleno, oc gange twaluti a bondans goodz oc tridiungh a hustruna. §.1. Æ mædhen hionalagit ær, tha halder sængaköpit saman, huat the helder sælia eller köpa.


XXIX.
Alt thet bonden oc hustrun köpa saman, bade i iord oc lösörom, mædhen the j hionalagh æro, æghe hustru tridiung oc twaluti bonden aff thy köpeno. Liuta the swa sælia som köpa, tha gange æ a hustruna lut tridiung oc tweluti a bondans.


XXX.
Nu deela tve om jord ena, griper annar til fædernes oc annar til faangomanz, tha scal han fangoman framkoma; giter han jord hemolat, tha haui then iordh som faangit hauer; giter han ey, tha wæri hin meth fædernis witu sinne meth XII manna edhe, then til fædernis griper. §.1. Nw gripa the baade til fædernes, haui han witzord eden ganga som j handom hauir, j tesse matto: iak bidher mik swa gudh hullan oc helghadoma the iak a halder, som thetta gootzit ær mith rætta fæderne eller möderne, oc haffua hwatzske mine forældra eller iak, eller nokor a waara wegna, opburit ther fore wærd eller widergeldh j köp eller skipte, oc ey wædhsæt eller giffuit laghlica, swa hielpe mik gudh til liiff oc siæl. §.2. Nu kunna faanghomen flere wara, som huar aff androm fangit hauer, ledhe tha hwar til annars, oc kennis tha huar widh wærdh siit, oc then böte III mark at ohemulo faldher. Ær fangoman jnnan landh och laghsagu, tha ægher han framkoma jnnan try lagting; ær han jnrikis oc wtan land oc laghsagu, tha scal han framkoma jnnan IX wikur. §.3. Nw kan han wtrikis wara jnnan herra tienist, eller peregrims ferd wara farin, eller meth köpinskat sinom seglder, tha scal the dela j qwarstadu standa, oc skuldh aff the iordh j taka hender sætia ther til æghanden aater komber; jnnan the IX wikur epter thet han ær aterkomen, tha ægher han j hemold standa. Brister them hemols man som fangit hauer, tha böte han auerkan som iordh hauer farit, oc krefui wærdh ater aff honom som honom ohemult j hender sætte. §.4. Nu kan fangoman jnrikis wara, oc gither ey kommet for forfallom som för æru sagdh, tha ægher the deela i qwarstadhu standa ther til hemuls man wider komber, oc i treem laghtingom ther epter ægher han j hemuld standa; oc tha sculu forfaldz witne tweggia manna wara fore honom som lagh sighia, oc swæria ath han ey komit gaath fore forfallom tessom. Och haui engen wald ath döma iorda gootz eller affgeldh i qwarstadu, æ mædhen then j handom hauir wil for rættin koma oc til rætta swara; dömis thet, haffui enga makt.


XXXI.
Nu kan manne eller konu alder eller sott henda, tha ægha barn them vppe halda oc föda til dödra dagha, huat the ægha meer eller mindre. Hauer han barn eeth, tw eller flere, tha ægher han a thinge barnom sinom iord sina vpbiuda; wilia barn widertaka, tha ægha the han föda fore thre marc om aarit æn lösöra æru til; æru ey the til, tha taki swa mykla iordh som III mark penninga ær wærd om aarit for kosten. §.1. Ælzsta barn æghir först födha och vppehalda, oc sidhan hwart epter thy som thet ær gamalth til. Hwart barn ægher fader oc moder vppehalda ther til swa mykit ær vpnöt som thet atte vpbæra epter them ath arffue æn the dödh waaro, syster systers lut oc broder broder lut. Vil ey eth barn widhertaka, oc æru swa tings withne til, oc föder honom annat sytzkane fram sidan, tha taki thet först fult fore sin kost, æn tho ath ey see meer til; ær meera til, tha taki huar sin lutt fullan vp epter then döda. §.2. Samu lagh wari om frendher, æn ey æru barn til, som nw ær sagt; han ægher næster wara at födha, som næster ær ath arfue om han dödher waare. Nw sigher annar: jak bödh swa min kost til som thu thin, stande thet a XII thingh witnis mannom, raade halfua nempd hwar thera. §.3. Varin arfuingia skyldoge födha fadher oc modher æn them fatikdom hender eller alder, æ huat the pænninga haua eller ey, æn the orka. Huilken son eller dotter som wrækir fader eller moder, böte thre marker om aar huart, them æghe rætter malsegende. Nu kan then for döö æn thet ær vpnöth som han fore sik fæste, tha then som kosten hiolt ægher swa mykit vptaka som han kostat hauir, oc hint gange til skiptis som offuer löper aff thy han atte. §.4. Hawi engen waald jordh sina biuda eller giffua fore kost sin wtan rættom arfuingiom.


XXXII.
Nu dela twe bya om iord ena, tha sigher sik een granne aff the delo, then jordhægende ær j them by, thet ægher han a tinge göra för æn wædias til. Tapper then by deelona, wari saklös then sik aff sagde; winder oc then by delona, wari tha then wthe lyckter baade aff boot och iordh som sik sieluer afsagde. Vædiar han först, oc sigher sik siden aff the deelo för æn hon ændas, böte III mark, oc wari skilder widher them hwat the helder winna eller tappa the delo.


XXXIII.
Ujl man bolagh leggia meth androm ther sculu sæx boande men wider wara, thre a hwars thera wegna; the scula witha huru lenge thera bolagh scal standa; bætras thera gotz, bætres fore baadom; kan thet minzscas, minzskes fore baadhom. §.1. Nu ær bolags stempna wthe, oc the wilia boo sino skipta, tha wil annar sik meer aff thy boo kenna oc androm minna, wari thet a thera sæx manna witnom som widherwaaro tha the bolagh laghdo, oc skiptis epter thy som the withna. Halder sidhan annar thera for adhrom, oc wil ey wtgiffua epter thera witnom oc fullom edhe, tha böte III marker fore offhaldet. §.2. Vil man bolagh riffua fore stempnodagh, tha böte III mark then thet rifuer, aff sinom eenskyldom penningom, oc rifue swa; haui sidhan hwar siith epter bolags fasta witnom.


_______________


K ö p m a l a b a l k e r.

I. Köper man lösöra, fæ, wapn, skurin clæde, gul, syluer etcetera.
II. ¶ Köper man gul eller sylfuir och ther findz flærdh eller fals j, oc huru man scal tolket gulsmidi til gerning faa.
III. ¶ Köper man wax, salt, rökilse, smör, talg, oc findz ther fals eller flærd vti, oc huat som flerd oc fals ath skill.
IIII. ¶ Köpe ingen widh bondans hustru oc hans hion.
V. ¶ Huru then scal sik wrtiufua göra, som thet köpir a torge som sidhan klandhas, oc om afföda komber aff thy som clandas.
VI. ¶ Huru landzköp görs, oc huat pligt ther til ligger, oc huru man maa saklös a lande köpa.
VII. ¶ Om landzköp, oc ath gerningis mannom ær loffuat köpa til thera gerning.
VIII. ¶ Legho fæ oc laans fæ sculu scadalös ather anwardas, oc huru man scal wita laan guldet.
IX. ¶ Huru man scal jnlags penninga jnsætia oc wttaka, oc om the stielas.
X. ¶ Om panter brinder, stiels eller röfuas, oc huru man scal sit gotz pantsætia.
XI. ¶ Huru man scal pant laghfölgia om han ey aterlöses.
XII. ¶ Borgar man penninga for annan, eller borgar mannen til rætta.
XIII. ¶ Om man meth wald warder trengdir til at wtfesta penninga eller annat, och sætir ther borgan fore.
XIIII. ¶ Huru man maa laghsökia löska drengia the som geldskylloge æro.


(I.)
Köper man fæ hoffuat eller klöfuat aff androm, skæpt wapn eller skurin clæde, giort gull eller sylffuer, læst hws oc dorath, thet scal alt meth win oc witne köpas.


II.
Köper man gull eller sylfuer aff androm æn aff gulsmidi sielfuom, finder then som köpte ath ther ær flerd jnnan, tha taki then aater som saalde, och wæri sik meth XII manna ede ath han wiste ther meth ey swik wara; fældz han ath ede, böte III marc; dyl han ath han thet ey salde, dyli meth XII manna edhe, eller gifui aathir wærd oc boot meth som sagt ær. §.1. Nu giffs gulsmidi sculd ath han saalde fals j gulle eller sylfuir, tha scal thet til hammar oc stædz latha; findz thet skært, haui hwar som faangit hauir; ær the oskært, gifui gulsmider honom wærd ater som köpt haffde, oc haui sieluir flerd sina, oc böte XL marc. Kan gulsmider dylia, oc wil ey aater taka flærdh the han saalt hauer, hafui tha then witzord som köpte meth twem bolfastom mannom han till salu sinna binda, oc boot som sagt ær. §.2. Vil man gull eller sylfuer siit gulsmidi j hender faa ath göra, thet scal han skært jnanwarda meth twem bolfastom mannom; anamar gulsmider thet for skært gul eller sylfuer, kan sidan then sighia, som gull eller sylfuer aatte, ath thet ær ey swa skært aaterfaangit som han thet wtfik, wari thet a thera witnom som tha widerwaaro; wæria the smiden, wari saklös, oc taki lön sin; fella the han, tha hete tiufuer, oc böte tiufnad epter metzmanna mæthi.


III.
Köpir man wax, salt, rökilse, smör, fluth, talg eller humbla, æ hwar man seer flærd köpta eller saalda, tha nempne hwar thera som köpte oc saalde twa bolfasta men, the sculu wita huat flerd er saldh eller ey, oc witna swa for heredznempd a tinge; wær tha nempdin han som saalde, wari saklös; fælla the han, böte XII marc. Swa scal alla stadi bötas ther flærdh hittis j köpum, oc taki then aather wærd som köpte, och then flerd som salde. §.1. Huar som falskar nogot gotz, hwat thet hælzt ær, gange ther om som om annan tiufnadh, epter thy som hwart ær oc scadin mæthin wardher a tinge. Flærd ær ther man sæl ont fore goot, mængt fore omængt; oc fals ær ther man skyler ont wnder godo, som kopar wnder gul, ærther blandas meth wax, stena slaas j fath meth jern, eller annor tolken falskheet meth twnno gotz, som ær smör, talg, honag, och annat tolket.


IIII.
Hwar som köper widh hustru bondans wtan witu hans, æghe bonde waald thet köp aterkalla æn thet ær mera æn öris köp. Engen maa widh bondans barn eller hion köp göra wtan withu hans; hwar som gör köp meth them, böte III marc.


V.
Nw gör man köp a torge, huat han köpir quikt eller döt, klandas thet köp, oc weet hin engen fangoman sin som clandat ær fore, tha swæri han til sin som clandade meth tueggia manna witnom, och hin binde torgh köp siit meth köpwitnom bolfastom, oc göri sik wrtiufua, oc taki sidan hin ater siit som clandat hauer, och hin lethe sidan epter wærde sino som köpt hafde. §.1. Köper man hors eller koo, eller hwat thet ær helzt som födis aff, clandas sidhan thet fææ som han köpt hauer, tha scal han affödo haua som vp hauer föth, thy at engen maa annars affolstre waarda, och löse then siith aater som ræth kænth hauer.

VI.
Huilke köpmen, clærka, swena, hoffmen, bönder, landbo eller andre men eller quinnor j landeno fara meth köpmanna waro, som ær sild, salt, clæde, kryde, spetzeri oc annat tolkit, oc drifuer köpslagan til by oc fran by, sæl oc köper idelica, thet heter landzköp; hwem konungs foghate ther meth finder, eller laghlica til binder meth sæx manna witnom, haui forbrutit XL marc, och meth allan köpinskattin then han tha meth honom finder; wari konungs enskyld badhe saköre oc köpinskatter. §.1. Haui oc engen fogathe konungs eller nokors annars manz magt loff giwa hær a moth, eller nokro thy som j laghum forbudit ær, widh XL marc konungs eensak; oc then som loff taker, böte epter laghum ey thy sidher. §.2. Væl mogho landzmen for thera tarfua skuld köpa oc sælia oc byta hwar meth androm, korn j nefuir, fisk eller smör oc annat tolkit, oc ætande warur j iern, staal oc kopar, ther tolkit falder, sik til lösn oc nödtorfft, eller annat hwat thet helzt ær som j bondans boo wexir eller falder, naar han ey köper til ath wth praanga oc sælia bonda waro j köpmanna waru oc twert aa moth. Ey scal oc landzköp heta thet landzmen byta korn, rogh eller annat tolket i toliga waro som norlenninga, österlenninga, gutha oc öninga införa j landet ath byta sik til berning oc nödtorfft.


VII.
Ey maa man ok a lande haua j siit hws köpmanna waro fala oc köpslaga, tho ath han ther meth engen stadz fari, widh pligt oc boot som forscriuat staar. Ær thet skattabonde swa gör, taki konunger saköre; ær thet frelsis hion, taki iordæganden saköre. §.1. Væl mogha oc gerninges men som a lande boa, köpa thet til thera gerning höre, oc sælia thet framdelis j thera gerning ath saklöso hwem the wilia. Ey bör oc fogatom eller androm kræfuia eller taka nokon skat eller gerningis öre aff skrædarom, skomakarom, skinnarom eller androm tolkom gerninges mannom for thet the fara bya mellan oc göra ath them som widertorfua; tho scula the skath eller afrad göra ther the boo, oc lika och ræth j allom sakum som andre men.


VIII.
LEgher man aff androm hest, skiut, wxa eller huat thinge thet wara kan, taker han thet ospilt, thet scal ospilt aather anwaardas. Nw sigher then som atte ath thet spiltis aff hins handauerke som leegt hafde, wæri sik tha meth XII manna ede, oc giffui wth leegho som han mælt hafde; fældz han ath edhe, giffui bondanom ater swa goth som han thet tok, oc meth leghona. §.1. Taker man laan aff androm, laan scal leandis heem föras; ey maa laan misfaras, thet scal fullom geldom atergeldas, epter thy som witne wilia swæria, the som nærwaaro tha thet wtlæntis. Nw deela the, siger then mera lænt eller borgat wara som wtfik, oc hin sigher minna wara, stande thet til tueggia eller triggia manna witne som nær waaro. Vaaro ey witne nær eller breff a giffuen, oc ær thet minna æn marc, wæri sik sielfuer tridhi; ær thet marc eller meer, oc minna æn III marc, wæri sik meth VI manna ede; ær thet III marc eller meera, wæri sik meth XII manna edhe, eller giwi wth thet som lænt war eller borgat.


IX.
Leggir man penninga jn til annars eller adhra koste, legge jn meth tueggia manna witnom, oc taki aather wth meth sama withnom; æro ey swa witne till, oc then sigher som jnlagde at ther war mera jnlagt æn han wtgaff, haui tha hin witzord ath wita wtgifuit wara meth XII manna edhe. §.1. Stiels thet fæ eller brinder eller waldtags, fölgis beggias thera saman, tha wari thet ogilt; fölgis ey beggias thera saman, tha fae honom siit ather.


X.
Sætir man wædh manne, hwat thet ær minne lösöre eller mere, tha göri thet meth tueggia bolfasta mannna witnom. Nw kunno the wædh brinna för æn stempno dagher ær wte, brinder beggia thera, gelde engte aater. §.1. Nw kan thet stielas eller waldtakas, tha scal han til kirkio fara oc lysa ther epter for soknamannom, baade epter sino oc epter thy som wædsæth war; ær ey beggia thera stulit, giwi wædh sin æghandenom aater.


XI.
Nu ær stempno dagher thera wte fore wædhiom, oc lösis ey aater, tha scal han wædh aterbiuda a tinge eno, adhro oc tridia; wil han tha atherlösa wædh siith, haui ther waald til; wil han ey, tha sculu wædh mætas; æro wædh bætre æn geldet, tha giffui æghandenom til swa mykit som thet ær bætra eller mera; ær wædh minna æn geldet ær, tha fylle then til som gelda sculde.


XII.
Borgar man penninga for annan, tha gelde thet sama wth som han borgat hauir, eller dyli meth ede tolff manna ath han aldre for han borgade; fældz ath edhe, tha gelde wth thet han borgat hauir, huat thet ær mera eller minna. Nu kan them athskilia, siger annar mera borgat wara oc annar minna, gelde tha wth meth edhe XII manna, oc seghi ath han ey meer borgat hauir æn nw ær framlagt. §.1. Nw siger annar: thu hauir man borgath, annar sigher penninga, tha fae thet fram som han kennis ath han borgat hauir, oc wari saklös; komber ey mannen fram, tha gelde then geldh eller oc manzens sak som borgat hauir, eller wæri sik meth ede XII manna. Ær a tinge eller for sokn borgat, witin thet XII men hwat borgat ær eller ey; ær ey a tinge borgat, stande a witzordom sinom.


XIII.
Nu wardir man waldfördher, bastader eller bunden, eller j nokra andra maatto trængder eller trughader til ath wtfæsta penninga eller tienist eller hwat thet hælzt ær, ther ey æro lagha doma fore gangna, oc at sætia ther wisso fore meth löffte eller borgan; komber han sidan til tingh, heretz eller laghmanz, eller for een eller twa aff rikesens raadh, oc giffuer sik ther om j rættin, oc sætir borgan for sik meth twem eller threm bolfastom mannom, naar han swa giorth hauer, wari tha quitter oc löss wid the förra borgan. Gör hiin sidan gerningh a han, ligge thet alt j twæböte, oc slite thet heretz nempd ther mannen boor som trengdir war, badhe om sak hans oc swa hins som han til borgan trengdhe.


XIIII.
Nu warder man androm skyllogir penningha eller wærdh, æ hwat thet ær aff laane eller köpslagan, oc flyr sidhan bort, oc bliffuer hwargens staduger swa ath man gither honom laghsökt; kan hans gootz nokor stadz finnas, tha maa malsegenden meth laghmanz eller heretzhöfdingia lofwi oc tweggia bolfasta manna witnom thet gotz wptaka, oc twem bolfastom mannom j hænder sæthia, oc sighi genast fore them huru mykit geldit ær, som han wil sin ræth vppa göra a tingeno; fari sidhan til tings a nestom tings dagh, oc tali samw lagh till gotzet som han sculde tala til æghendens om han nærwaare, oc naar malsegenden hauir beuist geldith som lagh sighia, lathe tha heretzhöfdinge thet fulfölgia oc wtsökia meth laghom. §.1. Nw kan ey gotz hans finnas, oc ey sielfuir han nokor stadz staduger, swa ath man giter han laghsökt; æ hwar malseganden kan han tha finna, j köpstad eller a lande, tha maa han meth konungs fogata loff, oc thera som for rættenom sithia, han gripa lata oc j hektilse sætia oc fore rættin föra, oc söke swa wth aff honom penninga eller erfuode epter thy geldit ær.


_______________


B y g n i n g a b a l k e r.

I. Huru bönder mogho awerka nyan by eller gamblan oskiptan, oc huru by scal til iamföris koma, oc raa och wægha leggias.
II. ¶ Huru man maa nya wægha leggia, oc gambla ather tæppa.
III. ¶ Huru broar sculu byggias oc wægha rydias, oc om scadha then man ther j liwter, om brooa syner, oc sak thera som ey byggia.
IIII. ¶ Huru tomptar ægha brytas, by til iamföris deelas, oc om lægre.
V. ¶ Huru hwar maa tompt sina byggia, om meenföre i tomptom, om gödningh oc tompta læghe wiid gatu, om nokor wil byggia a swina walle, oc huru lenge hws maago saklös standa sidan by ær til iamföris komen.
VI. ¶ Aker oc ængh sculu brytas epter tompt, oc huru mykin gödningh scal wara.
VII. ¶ Huru wægha oc dike sculu leggias j akrom oc ængiom.
VIII. ¶ Om tepning oc lagha wærn, om aakra oc om synamen ther oppa.
IX. ¶ Gör fææ scada j aakrom huru thet scal bötas, oc om man riffuer gaarda eller brenner, naar garda sculu gilde wara waar oc höst.
X. ¶ Huru man scal fæ laghlica jntaka, bruka oc ey jlla hanna, oc huru ther meth laghgöras scal a baadha sidhor, iordægenda oc fææghenda.
XI. ¶ Huru aldin scogher skipas scal meth swinom epter iorda ægho.
XII. ¶ Om swin löpa scogha mellan hwat tha ær lagh.
XIII. ¶ Wilia bönder korn eller höö jnaka, tha scal wndan skæras oc slaas, och om farliidh.
XIIII. ¶ Om torff skyrd, reena, dike, oc om man saar a aaterlaghs iordh annars, huru lenge lagha wærn scal haldas om aaker oc æng, oc om wrfiel.
XV. ¶ Om leghofolk oc leghostempnor.
XVI. ¶ Om man auerkar a annan j aakrom eller ængiom.
XVII. ¶ Om nya wpgerdh och auerkan a annars bolstadh.
XVIII. ¶ Hugger man döduidh i scog annars, löper næfuer, hugger löffstak, slaar höstak, hugger hasl eller wnga eek, hugger eek eller bok bærande, barklöper eek, hugger apald, huru man maa toliga hindra.
XIX. ¶ Engen maa lofua hugga eller wedha j oskiptom scogh, oc ey landbo afföra eller sælia wtan jordæghandens loff.
XX. ¶ Pligt thes som meth gildrom gaar j annars scogh.
XXI. ¶ Huru warga skaller sculu vppe haldas, oc laghsökias om the ey haldas.
XXII. ¶ Huru wargagarda sculu vppe haldas.
XXIII. ¶ Om raa oc ælgh hwa them maa taka, oc om ælgia spiut huar the mogha leggias, oc om man faar dödh aff them.
XXIIII. ¶ Naar man maa epter ekornom, maardhom eller lekattom ganga.
XXV. ¶ Auerkar man i fiskewatnom annars meth mierdom, nætiom eller nothom j fiskelekom eller wtan, huru man maa them hindra; om man wil skipta fiskeuatn, huru sund oc ströma bya mellan mogho byggias, oc hwar som forderfuar fisketool annars.
XXVI. ¶ Om raa oc rör oc bolstadha skæl bya mellan, oc om syner ther vppa.
XXVII. ¶ Hwat raa eller rör scal heta, oc hwa them vpkastar wtan dom, oc huru nya sculu nidersætias.
XXVIII. ¶ Ligger löth eller döduidha scoger bya mellan eller wernkalladher scoger.
XXIX. ¶ Deela hærede om almenningia huru thet scal slitas, oc om nokor fiker eller bygger them wtan loff, naar wthskylder sculu wtgifuas oc skiptas.
XXX. ¶ Om slaata dagha j almenningiom.
XXXI. ¶ Om then a almenningiom boor formaa ey ræt göra, och ath engen maa them köpa.
XXXII. ¶ Engen maa oskiptan bya hiordwal jntaka eller andra ægho, oc om rydhscogh.
XXXIII. ¶ Huru mölnostada mogho byggias, oc om syner ther vppa, om fiskeuerka oc fiske gaarda.
XXXIIII. ¶ Huru man maa byggia nidan oc ofuan, swa at ny auerkan scadar ey gamble, oc om flere ægha ström, wil een byggia etcetera, oc ath ey maa fiskeri eller watn aff forno wændas eller græffuas, oc om sundh ligger bya mellan eller hærade.
XXXV. ¶ Om elder slipper löss aff forsumelsom eller waada, oc sither bonde eensamen j by, oc hwat forsumelsa elder eller waadha elder scal heta.
XXXVI. ¶ Om then som eldin slæpper sither nær androm j by, brinder by, brinder folk jnne, brinder kirkia, huru hwart scal bötas, och om thet skeer aff löso folke, præste eller clukkara.
XXXVII. ¶ Nw om qwern brinder, och om brandstwdh aff herade.
XXXVIII. ¶ Bær man eldh j scogh, brenner döduida scogh, eek eller book, huru hwart bötas scal.
XXXIX ¶ Om biitekt oc biiswerma, huru man maa them taka eller ey.
XL. ¶ Huat ræt affgærda by hauer meth adelby.
XLI. ¶ Ægha flere j adelby, wil een byggia oc ey flere, huru man scal honom hopp leggia, oc om flere wilia sidan byggia.
XLII. ¶ Om kona molkar faar, geet eller koo annars manz.
XLIII. ¶ Legger man mærke a annars manz tingh, oc om twe deela om eth merke.
XLIIII. ¶ Dræper man fææ annars meth wilia.
XLV. ¶ Dræper man fæ annars meth waadha.
XLVI. ¶ Dræper eller sargar fæ annars fæ.
XLVII. ¶ Hafuer man okynnis hundh som fææ biter.
XLVIII. ¶ Leggia bönder widerlæghe om hiordhald, oc skeer ther scadi vti.
XLIX. ¶ Flaar man bast, bryter quasta aff eek eller pors j annars scog.
L. ¶ Huru humbla garda sculu byggias oc vppe haldas j rikeno.
LI. ¶ Later man fææ j öya annars wtan loff.
LII. ¶ Köper man fæ aff sottarby.
LIII. ¶ Engen maa annars fæ, skip eller ankosta etcetera taka oc bruka wtan loff eller legho.

(I.)
Ujlia bönder by aff nyo byggia, eller ligger han j forne skipt oc hambre, tha scal hwar sino træde saa, oc sidan gange ny skipt aa. Faar nokor gambla skipt sidhan ny ær akomen, bötis tha auerkan hwar epter brutom sinom. Tha komber fierdunger fierdunge til skiptis, och halfuer by halwom, tha ær by til jamföris kommen; ther leggis om fyra tompta raa oc fyra farwægs raa, tha ær then by gathu bunden; tha ægher wægher wara X alna breder. Een skils almanna wægher til by hwars, oc annar fraan, thy ath eno flere, ath byamen sielfue wilia. Hawi swa then by farwægh som for minne ligger, som then fore meera ligger; ey mogho alle een trengia. Nw wilia bönder gatu gynom by leggia, thet mogho the saklöse göra æn them sielfuom asember.


II.
Hwar som wil almanna wægh aterteppa oc annan nyan leggia, han scal för til tings fara, oc taka dom til ath wægh leggia aff them stadh han för laa; han scal leggia han aa sielfsins bolstadi, iamgenan oc iamgodan som han förra laa; huar som ey gör swa, rifuer gambla wæga oc gambla grindha stada, oc hauir ey doma fore sik, böte thre mark, oc ligge wægher som han förra warit hauir. §.1. Vaarde huar wæghom, broum oc grindom æ meden hans bolstader rekker.


III.
Alle ægha broa byggia oc wægha rydia, swa then som minna ægher j by, som then som mera ægher, hwar epter ægho sinne. §.1. Ligger kirkio bro nidre om synno dagh een, böte VI öra, swa for annan oc swa fore tridia, wari eensak malsegendens; then böte som obygt hafuer, oc then wari saklös som bygt hauer, hwar epter thy som han j bygd ægher. Kirkio bro scal wara fæm alna bredh; ligger hon lenger nidre æn III sönno dagha, böte III marc til treskiptis; wari samu lagh om fæ bro oc qwerna bro. §.2. Landz wægher oc tings wægher, thær almogen scal ath fara, ægher wara X alna bredher. Ligger landz bro j lande, the som flere herade ægha broa æn eth, ligger hon oför thre synnodaga ath slagh, tha böten thön heradhe brona ægha XL marc til treskiptis, malsegandenom, konungenom oc hæradeno, om hon oskipt ær; kan hon lutskipt wara, oc weet hwart herade sin lutt, wilia somme byggia oc somme niderfella, ligger half bro nidre som sagth ær, böte XX mark til treskiptis; ligger fierdunger nidhre, böte tio mark til treskiptis. Huilkit herade niderfællir oc wil ey vpbyggia, böte som sagt ær, oc warin saklöse the som bygt hafua. §.3. Hwar som heredzbro thre synnodagha ligger all nidhre, som alt herade ægher broa, böte XX marc; ligger halff nidhre, böte X mark; ligger fierdunger nidhre, böte V marc til treskiptis. Sither by qwar oc wil ey byggia meth herade, böte III mark til treskiptis. Sither bondhe qwar oc wil ey byggia meth, böte VI öra, them takin bönder som bygt haua. §.4. Nw kan bro bort ganga meth ofuerflodz watne eller elde, oc ær thy oför, æ huar hon ligger hælzt, bolstada mellan, heradis oc landa, ther ægha the færio eller fluta halda ther til ath bron warder gild; haldha the ey færio eller fluta, böte III mark fore wiku huaria som the ey halda, oc ather scadhan om ther faar nokor scada fore. Bygges ey bron wp jnnan een maanadh sidan flodhen ær bort gangen, oc wædhrit sik swa hauer, ath man kan byggia, bötis tha fore broo huaria högste bot som fore skils; ligge thet til XII owildoga men, them som ey gaar saken vppa. §. 5. Nu kan folk j broom scada liuta oc dör aff, böte X mark then som brona atte waarda, oc taki them arfua thes dödha, wari ensak thera. Nw bryter hester sik j bro, hoors eller annat qwikt thet ey æta maa eller ey math nyt ær, oc faar dödh aff, bötis ather meth fierdung aff thy thet wært ær; nyter thet æta, wari boot halfuo mindre. Faar oc hester, eller annat thet ey æta nyter, wrbota scada oc ey dödh, wari boot som för; faar thet ey wrbota scada, eller ær thet som nywter æta, wari bot attunda deel aff wærde thes. Skeer scadi widh broa ænda, wari lagh samw. §. 6. Vari oc lagh samw om landzwægha, tings wægha, kirkio wægha oc qwerna wægha orydde liggia eller obroade, ther putza æro eller annat meenföre, oc sculu alle wægha sæx alna högt rudde wara, oc wari then malsegende som först akære om the orudde æru. Alla stadz ther man saker warder om broa eller wægha, oc wil ey sak sina wtgifua osökter, sökis tha wt meth laghum, oc a III mark til treskiptis, konunge, malseghande oc broasynamannom. §.7. Broasyner sculu wara twa om aar hwart, annor om walborga messo och annor om michels messo, oc enga flere, wtan rætter malsegende see fore som scada hauer fangit j bro, tha scal heretzhöfdinge XII manna syn thit nempna aff thy herade; fella synamen the bro, böte then broafall som bro sculde waarda, oc scadan epter thy som för war sagth, hwat helder folk löth scadha eller fææ. Swær syn bro nidher, som ey hauir för warith, tha sculu æghanda manadha dagh haua the sama bro ath byggia; haua the ey hona tha bygth, hæthe wider III marc til treskiptis.


IIII.
Tompt ægher brytas epter byamale, epter pennings landh, örtuga landh, öris landh oc marka landh, epter attungs landh oc halff attungs; ther æghir hwar siin luth vptaka som han i by ægher, oc raade huar sinom lutt, hwat han æghir minne eller meera. Engen maa adhrom sin lutt fortaka, wtan han hæte widher lagha botom. §.1. Engen maa oc by til jamföris dela, wtan han fierdungh ægher j by; ægher engen fierdung j by, raade tha then til jamföris dela som akærer oc skadan lidher; then ægher læghre raadha som mæst ægher j by. Haui engen waldh then by ath riffua, som j rætte solskipt ligger, wtan meth alla iordæghanda wilia. Warin alle saklöse the j by boa om tompta læghe, akra oc engia, ther till ath nokor gifuer androm sak.


V.
Nu wilia bönder hws aa tompt sina sætia, bygger bonde swa nær adhrom, ath han hauir ey studha rwm eller stulpa, thet ær halff annar alin a hwars thera tompt, taki vp oc ryme, oc böte fore III mark til treskiptis; hauir han bygninga witne eller loffs witne, stande thet fore honom; orkar han huarte, taki vp oc ryme, oc böte som sakt ær. §.1. Nu kan berg j tompt liggia, nyter thet bryta eller brenna, hysa eller heffda, tha ær thet halfft j maale oc halfft w maale; nyter thet ey, tha ær thet alt w maale. Ær bekker j tompt, nyter bölia eller hölia, tha ær han haluer j maale oc halfuer w maale; nyter ey, wari alder w maale. §.2. Nu scal gödningh aff by leggias, tha han ær til lagha lægis kommen oc til rætta solskipt, tha scula the gödning skipta som meenföre haua j tompt; the gödningh ægher leggias wiidh tæss tompt som meenföre hauer j tompt. Tepper man eller bygger swa, ath farwægir hauer meenföre aff the bygningh, tha scal syn aff tinghe nempnas; the syn ægher hwar halfue raada, swarande och akærande. Vær synen then tilkæris, wari waarder; fellis han, taki vp oc ryme, oc böte sæx marker. Tompt ægher til gatu rinna, oc ey gatu meenföre göra. §.3. Ligger wægher gynom by, tha kan een bonde ægha tompt beggia wegna widh gatu; nu kan han tompt sina ey gita bygt wtan han hona saman kommi, tha maa han jntaka farwægh til tompt, oc annan wægh til farwægs wtgifua, swa ath jampt ær geen jampno, och bygge sidan then wæghen gatu som han sieluir wil. §.4. Nw wil man helder byggia a swina wallenom æn a tomptine, bedis tha swina wal til skiptis; och bygge swa mykit a hans skipte bör oc ey mera. §.5. Nw stander by j iampföre oc rætte solskipt, han maa standa om try aar for allom them hws ægha a tompt annars manz, som han hauir faangit j them jamförslom; gither han hwset affört jnnan try aar, wari saklös; förer han ey aff, oc hauer ey loff eller leegho fore sik, kaste tha jordhæghanden vp hws hans at saklöso, och hin böthe III mark.


VI.
Nu ær by til jamföris kommin oc rætte solskipt, tha ær tompt akers modher; tha scal aaker epter tompt leggia, oc ænda karle gödning giffua, fiæt fraan fugla reen, tw fran gango reen, oc thry fraan almanna wægh som ligger mellan kirkio oc köpstad. Aker ægher ængh til sigia, ængia tegher scog teghe, scogh teghir röör teghe, rör teghir a watn wth; watn ægher warpum skipta; ther som ey githa stena lighat swa ath sea maa, skili ther stang rörtege sönder.


VII.
Nu sculu the aker epter tompt bryta, och deelda raa nider sætia, tha kan almanna wæger gynom gierde liggia; ligger aaker sidholaanger meth wægh fram, tha ægher wæghir wara tio alna bredir, triggia fieta hwan wægh widh almanna wægh ligge wtan byamal; sidan brytes epter tompt. Ligger aaker fram meth gaarde eller dike, tha sculu tw fiæt til gödning liggia. Ligger dike mellan gaardz oc aker, oc ligger aaker vp meth dike, tha ægher dike wtan byamal liggia. Dike ægher tueggia alna breet wara, oc een alin gödning æghir til dike liggia. §.1. Nw torfua men diike akra mellan, tha gange halfft dike a hwars thera aker; ther ægher engen gödningh fore gifua. Ligger aaker ath enda lango, oc adhre liggia twærs a diike, haui halfft dike hwar thera. Nw kan deeld een eller twa mötas oc baadha wth ath dike rinna, tha ægher hwar fore aakre sinom grafua. Nw legger granne balk ather fore aakre sinom, annan oc tridia, böte III öra for hwan thera; leggir ather om alt gierde, böte III mark. Öris bötir ægha granna skipta, och tre mark til treskiptis ganga. §.2. Nw legger man dike ginom gierde sit eller ængia, möta annars bya aakra eller ængia, hiordh waldir eller annor bya mark, wilia the ey watne lata borth löpa som bolstadh ægha, tha gelde them ather som scadan liuther epter fyra metzmanna ordom, huat thet kan wara aakra eller ængia, oc böthe thre mark.


VIII.
Nu far bonde j gierde meth sædis spanne sinom, tha sculu allæ granna för swin tept haua æn sædhis span wth bærs. Nw fælla somme oc wilia ey swin teppa, tha sculu granna saman kallas, oc ther til syn haua; ligger liidh nidhre, böte III öra, takin both wernalagha sielfue. Tha harfuat ær jnnan thera wærn, tha sculu gaarda gilde wara och wælföre. §.1. Nw kunno garda nidhre liggia, tha sculu granna saman koma oc syn til nempna, thre men; fælla the han som gaardhen atte, tha böte han III öra , oc wari eensak sielfra thera. Nw wilia the syn nempna aff sokn, thet sculu VI men göra, nempne hwar thera III men; fella the then som gaarden ægher, tha böte VI öra then som gaarden atte, wari thet eensak sielffra thera; faa the ey tessa boot, fari tha til tings oc sökin wth VI öra oc meth III mark til treskiptis. §.2. Nu kan syn a tinge nempnas, thet sculu XII men wara; heredzhöfdinge scal them j syn nempna som baadom asæmber; the XII ægha j syn fara, och sighia swa: wy saaghom hofua wægh oc klöfua wægh til gaardz oc fraan, som scadi gynom gik; stande aa witnom thera, hwem the fælla wari fælder ath threm markom, taki ena konunger, andra malsegende oc tridia hærade. Swa brat synamen haua thet seeth, tha gangen the bort oc talens widher, gangen swa ather saman til thera som deela, oc sighen thet genstan hwem the fælla wilia, oc dragen thet icke længer, och swærin swa epter aa första thinge. Vari swa om andra syner som om thessa.


IX.
Komber fææ gynom gaardh ogildan, görs ther scadhi a hö eller korn, tha scal han som gaarden ægher, gifua korn mothe korne och höö mothe hö epter fyra metzmanna ordom. Vil han ey ætio böter wtgifua oc gaarda sina böta ath osökto, lathe tha malsegenden meth fyra grannom eller naagrannom mæta allan scadan, oc söke swa wth a nestom laghtingom ætio böter alla oc scadan meth akærandenom eenskylt, oc a III marc til treskiptis. §.1. Nw komber fæ j akra, kan man then scada ey mætha, gelde tha ather meth lagha geldom, fyra penninga fore nöth, oc swa fore annat oc tridia, swa oc fore faar eller geet, twa penninga for ena gaas, swa fore andra oc tridia. Tessen booth som nw ær sagd, maa ey högre wara, tho ath fææ see flere, wtan scadi maa mætas, tha geldhe ather som för ær sagt. Vari lagh samw om hesta, hoors eller swin, om man giter scadan ey mætit. §.2. Bryter man gaard nidher, oc warder bar a takin wiidh, böte thre marker; warder ey baar a takin, wæri sik meth sæx manna edhe. Brennir man gaard annars meth waadha, böte fore VI öra, oc gerdhe vp gaardh swa godan som han för war; gither han ey waada eedh gangit, böte gaarden ather oc a III marker. Brenner han meth wilia, böte ather gaarden oc a III marc, eller wæri sik meth VI manna ede. §. 3. Nu hugger man gaardh annars oc före heem til sin, warder takin widher, taki aff honom yxe hans eller annat tingh till witne, oc then böte III marker som gaarden vphögh. Nw faa the deela, then siger stulith wara eller rænt wara aff sik som mist hauer, tha gifs them witzordh som afftækt giorde. Taker man stangh aff annars manz garde, warder takin widh, böte een öre, swa for adhra oc tridia; ey ær the boot mera. Varder ey takin wiidh, wæri sik meth sielffsins ede. §.4. Om walborga messo dagh ægha alle gaarda gilde wara; ær thet ey swa, tha böte som för ær sagt. Vari lagh samw om winter rogh sædh, at swin tæpt scal wara a sancti mathei dagh, oc gilde gaarda om michels messo. Huru lenge wern scal haldas om hö eller korn, jnfra XIIII capitulo; om farliidh jnfra XIII capitulo. §.5. Nw hældar man sin hæst j hegnadh eller tiwdrar, böte III öra.



X.
Nu kan fæ jntaghas w aakrom eller ængiom, tha maa hest eller skiut jnleda oc rida, oc ey spilla eller sprengia; vxa eller koo scal man jnwraka, och ey illa hanna eller dræpa. Swa oc aff skipadom scoge scal fæ jnwraka, oc ey illa hanna; oc ligge thes wardnader a fæ som jntok, til thes han æghandenom hafuer laghlica tilsagt. Nu kan han fææ slaa wærra æn han wilde, oc liuter dödh aff, gælde ther qwikt mote dödho swa goth som hiint war, epter tueggia manna ordom. §.1. Nw hauir man fæ jnwrakit, och then komber epter som fææ ægher, oc biuder ræth fore fæ sith, hin wil ey wtgifua som handa mellan hauir, tha taki then meth sik, som wth kræffuir, twa bolfasta men, oc sæti bondanom wædh fore fææ siit; vil han ey tha widh taka, tha sæti wædh adhrom manne meth tweggia manna witne; vil han ey æn tha thet fæ wtfaa, och halder jnne om ena nath, fylle then offhaldz witne som fææ æghir, oc hin böte III markir. Kan nokot aff thy fææ dö, tha gelde ater qwikt moth dödho swa goth som thet war för, epter mætzmanna ordom, oc a III marc. §.2. Nw ær fæ jntakit, och hin wil ey epter koma som fæ æghir, tha ægher han thet lysa for grannom och byghdamannom som thet fææ hauir jntakit; wil ey æghanden heldir tha koma æn förra, tha ligge hans wardnader a thy fæ. Nw faa the deela, oc sigia: thu tok mith fææ jn oc lagde lön aa, tha witi han thet meth twem mannom som jntok, ath han tok thet jn aff aakrom eller ængiom eller aff skipadom scoge, och thet ær laghlica lyst fore grannom; ær ey swa lyst, tha gelde ather fæ æn thet nokon scada hauir faangit, oc a III mark, thy ath thet ey laghlica jntakit war. §.3. Nw sighir annar a hiordh walle wara jntakit, oc annar sighir j aakrom eller ængiom eller skipadom scoghe, witi thet meth twem mannom som widerwaaro oc asagho ath han thet jnnan wærn tok; orkar han ey witnom, antwarde athir fæ swa goth som thet war, oc a III mark. §.4. Æghir man otampt fææ thet gærdan gaard bryter eller offuirflögir, och faar man scada aff thy fæ antiggia j aaker eller ængh, tha gelde then aater scadan som fæ æghir, epter metzmanna ordom, oc böte VI öra. §.5. Nw henger fææ a gaarde döth, hittis then meth wilia a gaarden wrak, geldhe athir fææ meth lagha geldom; hittis ey then som wrækit hauir, tha ligge fææ ogilt. Vitis thet nokrom oc ganger ey widh, wæri sik meth VI manna ede. §.6. Taker man alt saman hördingia oc hiordh j aakrom eller ængiom meth tueggia manna witnom, böte III mark then fææ æghir. §.7. Huar som stiæl eller ræner jnwrækit aff manne för æn thet ær laghlica aterlöst, böte III mark æn tweggia manna witne æru till, eller wæri sik meth sæx manna ede then raanet witis, ath han aldre meente honom jnwrækt, oc ey thet wth togh.



XI.
Nu wilia bönder aldina scog sin j helgd lysa oc swin a han skipa, them scal man skipa epter örtugom oc örom, marc landom och aattungom, epter thy som hwar j scoghe aaghir. §.1. Kan nokor aff æghandom ey faa swin a sin scogh skipa, oc wræka hine a som lagh æra, ther mogho the hans aldin saklöst nötha. Nu skipar han meer vppa æn han æghir, böte III marker, oc aather scadan epter metzmanna ordom. §. 2. Nu skipar then aa som engte æghir j scoghenom, och engen hemulsman haffuir aff scoghægandom, haui forgiort swinom sinom.


XII.
Nu löpa swin scoga mellan, seghi tha scoghægende swinægandenom til eth sin och annat ath han swin sin göme, oc böte engte wtan scogher see hegnadir. Koma the athir tridia sin, taki tha them jn meth tueggia manna witne; sidan sighi swinæghandenom til laglica, och huar thera nempne tha ther til thre bolfasta men, granna oc naagranna; the VI scudhin tha scoghægandens scada oc hins froma a swinom, oc lægge sidan scoghlön them j mellan som jampt ær; ther aath sculu the lata sik nögia, hwat the sculu helder qwar gaa eller bort takas. Vardha swinen dræpin, slaghin eller j andhro matto jntakin eller illa hannat, bötis oc athirgeldis som om annat fææ j laghum skils. §.1. Nw liggia scogha thera swa saman, ath swin maa löpa om swin, taki tha engen fraan androm wtan han scogh sin fraanhegnar, tho swa ath hwar göri androm lika, eptir thy han j scoghenom æghir oc VI men them j mellan mæta.


XIII.
Nu kan man torfua korn siith jnaaka, tha scal han korn wndan skæra aff annars manz akre, oc j bunden binda oc ax wndan hempta, oc sidan ath saklöso offuer aka. Swa scal j ængiom badhe slaa oc wndan ræfsa, oc ake sidan ath saklöso. §.1. Huilken som aker offuir aaker oskornan oc ax olæsin, böte III mark fore ena deeldh, swa for adhra oc tridia; ey wardir the boot mere. Sama ledis ær om ængh, æn han offuir threa deeldir aaker, böte IX marker til treskiptis. §.2. Farliidh ægha alle the j by boa; ganger spield ginom thet, kennis thet enom och kennis han ey widher, tha wæri sik meth VI manna ede; gither han edin gaangit, wari saklös, oc böten alle grannane spield ather; githir han ey, böte spieldh athir ensamen.


XIIII.
Engen man maa torf skæra j annars teghe, eller ther lagha skipt ær akommen; hwar thet gör, böte III marker for een tegh eller akir, swa for annan oc tridia; ey wardir the boot mera, wtan malsegandha warda flere. Æra the flere som han auerkar fore, tha böte slikth huariom som nw ær sagth. Ligger the mark wtan byamaal, tha skæri hwar som wil ath saklöso. Ægher man teegh i twem byom eller flerom, ey maa tha torff skæras j enom bolstadh oc aakas vti annan wtan skipt see; ær skipt, aake tha aff sino oc ey aff annars. §.1. Reena oc dike æghe huar epter ægho sinne j byamaale sino. §.2. Hauir man aterlagu iordh j by oc komber korn a the jordh aff annars sædh, tha skæri ey meer æn han j rætto byamaale æghir, och halde enga wærn ther om thet a annars manz jordh komber; slaar han oc afföre, böte lagha bötir. §.3. Alle sculu halda wern owir ængh til michels messo, offuir aaker æ mædhan korn wte stander. Nu kan noghor man swa ilwiliande wara, ath han later sædh sina wthe standa ath traanglöso maale, kan han scada a sædh sina faa, wari ogilt. Nw sighir han traang walda, wari thet aa sex sokna manna withnom, raadhe halffua nempd hwar thera; segia the ath traang waldha, geldis tha scadin ather epter thy han mætin wardir, som för ær sakt. Alle the som lagha wærn halda, wari saklöse; hwar som ey halder, hæte widhir III marc. §.4. Huar som wærna lagha biuda sik til ath byrgia hö eller korne annars manz, korn j dös sætia oc hö j stak, oc gaardh om sætia æn the wilia, tha haui engte wald latha thet wte standa them till scadha som borgit haua. §.5. Nu ligger wrfielder j by, huath thet ær j aakrom eller ængiom, wari swa mykin han warith hafuir; hauir han gaardh oc waardh til wrfieldz, wari thet for staff och steen.



XV.
Leghir bonde man eller konu oc gifuer them fæstepeningh, eller gangha thön a math oc maal meth honom, skilias thön sidan widh han fore stempno dagh, gifuin ather bonda festepenning oc legho swa mycla som han haffde them fest. §.1. Hwar som lokkar leghohion annars fraan honom, böte thre mark, oc bonden taki han sidan saklös j geen som i tingsmaalom skils XXVI capitulo. §.2. Vræker bonde leghohion bort wtan sak, biudas the sidhan til hans athir meth tweggia nagranna withnom, och han wil them ey taka, tha gifui them swa mykith som han haffde them fæst, oc warin sidan hwar them wara lyster. §.3. Kunno leghohion bondans siwk wardha oc byrgd bondans niderfella, tha briste swa mykit j leegho thera som j dagsuerkiom brister for bonda. §.4. Legho stempnor ægha wara twa om jamplaanga aarit, een aff pingisdagom oc til maarteensmesso, annor tædhan oc til pingisdaga; siw nætter mellom hwars stempnodags mogho the hion lidugh wara, oc ey lenger; sidan sculu the widh legho taka. §.5. All ægha the leego gaanga, som minne ægha æn til III marker; hwar them heemar eller hyser sidan them ær legha eller festepenningir budhin, och wilia the ey widertaka, böte III marc. Æghir han til III marker eller meera, oc wil ey legho ganga, wari tha a halfue gærdh meth bonda.


XVI.
Auerkar man aa annan j aakre enom, eller slaar ængh j teghe enom, ther æghir aatir geldas korn moth korne, hö moth hö, oc engen both meth. Auerkar han j aakre adhrom, thet scal athergeldas, oc both engen. Auerkar han j tridia, thet scal atirgeldas, oc boot engen. Auerkar han j fierda, thet scal atergeldas, oc meth III marker, swa a fæmta oc swa a sietta; ey wardir the bot mera, æn tho ath auerkan seen flere; wari thet a synamanna ede som ther til waaro nempde. Vari lagh samw om ængia som om aakra. §.1. Æria men fora eller wadha wadh j ængiom, ær ræth j raom och wrangt i midhio, ligger æ wadh a sama man, gelde ather thet han takit hauir meth mætzmanna ede, oc wari saklös wadande; ær wad wadit a ymsa, wari saklös.


XVII.
Nu gör een granne vpgerdh a annars bolstadh, eller flere granna j bynom æru, antiggia aaker eller æng eller rofuo rydh, böte III marc for eth aar; nytiar han hona om flere aar, böte III marc fore huart thera, eller wæri sik meth VI manna ede; gither han edin gangit, wari saklös for the auerkan han warde sik fore, oc the auerkan böte som han bar atakin war.


XVIII.
Hugger man döduida lass j scoge annars manz, wardir bar oc atakin widh, böte III öra, swa for annat oc tridia; hugger fierda, böte III marc æn han wardir bar atakin; ær han ey baar oc atakin, wæri sik meth VI manna ede. Hugger man timber j annars manz scoge, wari lagh samw som sagd ær om döduidh. §.1. Löper man næfuer j annars manz scoge, takir manz byrde ena, böte III öra, swa for adhra oc tridia, taker fierde, böte III mark. Aker man til eller meth heste ledher byrde bort, eller roor til, böte III mark, oc aater allan scadan. §.2. Nw hugger man löffstak j scoge annars manz, slaar höstak, eller löpir næfuir och j bunka læggir, oc lathir qwart j scoge standa, böte VI öra, och haui forgiort erfuode sino; före han bort meth allo, böte III marc, oc ather scadan. Hwem toligen sak witis, oc æru ey witne til, dyli meth VI manna ede. §.3. Hugger man manzbyrde meth raa hasl eller wnge eek j scogh annars manz, wardir widhir takin, böte öre, swa for adra oc tridhia; hugger man fierde, böte III marc. Hugger man lass eller batzfarm, böte VI öra, swa for annan oc tridia; hugger man fierde, böte III marc. Hugger man eek axul dighra j scogh annars, böte öre, swa fore adhra oc tridia; hugger man lass eller baatzfarm, böte III mark, swa for annan oc tridhia; ey warder the booth mera. §.4. Nw hugger man eek eller book the bærandhe træ æra, böte III mark; ær ey bar oc atakin, wæri sik meth VI manna ede, eller witi loff eller legho for sik aff rættom æghanda; hugger man X eller flere, wardir takin widh, böte XL marc; æru ey witne til, wæri sik meth XII manna ede. §.5. Nw barklöpir man eek j scoghe annars manz, wardir takin widh, böte III marc, swa for adhra oc tridia; then man maa man binda oc hudstryka meth tings dome æn han ey botom orkar. Fore barklöpo eller scoga brenno stande hwarte loff eller legha; hwat thet barkas eller brennis, wari alt om een lagh. §.6. Nw maa engen æghandhe raa ek hugga, hwarte flere eller færre, wtan aldra æghanda loff som j scoghenom ægha, wtan han hæte wiidh lagha botom, mark allom them j scogenom ægha for eek ena, swa for andra oc tridia; hugger man fierde, böte III mark. Stander eek jnnan aakirmaale manz eller teghe, hugge hona at saklöso. §.7. Hugger man apaldh j scoghe annars manz, ær hon minne æn bærande træ, böte III öra, swa for adhra oc tridhia; huggir man fierde, böte III marc. Nu hugger man apald the bærande træ ær, böte VI öra, swa fore adhra oc tridia; hugger fierde, böte III marc. §.8. Nw taker man annan huggande j scoghe sinom, han maa aff honom taka yxe eller clæde hans, wtan han haui loff eller legho fore sik, oc komme engo dyli wiidh then som bar oc atakin ær; hauir han loff eller legho fore sik, taki ather klæde sin, oc warin baade saklöse. Deela the baade, siger annar sik ræntan wara eller j sielffsins scoge takin eller annars stadz hwar thet ær, stande thet a thes witzordom som afftektena giorde, om han hauir ther till tueggia manna witne som ther nærwaaro oc aasagho, och tha böte hin hwart om siik som forscriuit staar; wil han binda loff a han, binde meth VI mannom.


XIX.
J oskiptom scogh haui engen skattabonde eller landbo waaldh leghia eller lofua androm ath hugga eller afföra eller meth gildre gaa epter fuglom eller diwrom, wtan alla jordæganda samtycke. §.1. Haui oc engin landbo waald aff bole föra eller sælia tymber, nefuir, widh eller annat tolkit, wtan jordæghande loff; hwar som hær a moth gör, böte athir scadan jordægandenom, oc a III marc til treskiptis. Vari lagh samw om fiskeuatn.


XX.
Nu far man j scogh annars meth gildrom epter fughlom eller diwrom, tha giffui ater scoghægandenom thet han ther fik, meth sæmio eller swornom ede epter thy thet wært ær, oc böte III mark til treskiptis, eller wæri sik meth VI manna ede ath han ey ther meth gildrom foor eller nokon scadha giorde.


XXI.
Biörn, wargh oc ræff ma hwar man alla stadis at saklöso dræpa, oc konungs landzfogate scal scalla fogate wara j huario skalla læghe swa wiith som hans fögheti rækker, och raade han ther fore meth XII mannom huru stort hwart scallalæge scal wara, och haffui han tridiung aff allom skalla saköre. Nu kan han ey sielfuir ner wara, tha sæti ther til a sina wegna j hwart scalla læghe een man til nætia skall oc een till warga gaarda skaal, then han wil oc honom synes ther til bæzt fallen wara, oc alt skallalæghe scal honom lydugt wara til scalla ræt allan. §.1. Huilken frelsis man, bonde eller landbo ey hauir fyra fampna langt warganæth æ naar scalla fogate honom til sighir, böte III öra, oc hafui maanada dagh til ath reda sik ferdugt næth; hauir han thet ey æn tha een maanadhir ær framlidhen, böte tha som för III öra, oc swa ath huario maanada mote, æ mædhan han ey næth hauir. Varganæth scal oc swa starkt wara, ath thet ey brister eller lösis wider ath een man klifuer vp ath thy, eller böte for thet III öra. §.2. Huilken man budh faar, oc komber ey thimelica til scal för æn tio næth æru opstickat, böte III öra; hauir han oc ey næth meth sik, böte III öra for nætit. Nw gaar han ey eller staar troliga ther han skipader warder, eller gör olydno j scall, böthe III öra. Huilkom nokot witis aff allom tessom maalom, tha wæri sik meth ede VI manna aff sckalla lægheno, eller böte som sagt ær. §.3. Nu wardir man saker fore skallabrut, tha krefui skallafogate eller hans embetzman aff honom sakören meth tueggia manna witnom, oc tridi wari then som skalla lægis twa deela vpbær aff sakörenom; gör han ey i thera nöghe jnnan XIIII dagha epter thet han swa kraffder ær, tha sökis wth af honom a nestom laghtingom huart bruth widh sik, scalla foghatenom och scallalægheno, oc meth III marc til treskiptis for huart sin han laghtingader warder. §.4. Alle sculu næth oc scalla budh vppehalda, swa knapa som böndir, landbo oc gesthmen, alle the koo oc soo haua, oc sin enkanneliken disk oc dwk, wtan the haua laghaforfal, oc witna swa twe men for skalla fogatenom. Præste oc cluckara oc eenstika quinnor warin frii for nætiom oc scalla budhi.


XXII.
Alle sculu wargagaarda vppe halda epter iorda tali, örtuga landom, öris landom, markalandom oc attungom, oc ey epter manna tali; oc æ swa opta som skællis til wargagaarda, tha sculu gaardha alle wælfærduga wara; ær nokor thera tha oferduger, oc witna swa VI men aff them som tha skælt haua, tha böte then III öra som gaardin æghir, oc krefuis wth som för ær sagt. §.1. Nw ligger ödis jordh j scalla læghe, tha halde then warga gard vppe som ængena slaar, fraa them daghenom han hauir ængena slagit oc thet aarit om kring; oc torpara byggen oc vppe haldin wargagaarda meth sinom bolbyom. §.2. Varga stuffua scal byggias oc vppehaldas aff skalla lægis saköre, oc thet ouirlöpir skiptis jamliga meth skalla lægis men; oc scal hwar fierdunger aff herade warga gaarda altiidh ferduga halda. Huilken fierdungir alstingis fæller, böthe VI marker konunge, hærade och skalla fogata til treskiptis. Huilken budh faar ath skælla til gaarda oc ey genstan fölger, böte III öra, oc krefuis som för ær sagt.


XXIII.
Engen maa raa til sima jægha wtan konunger, tha han hoff hauir, til sinna nyt, oc ey ellas; hwar som thet gör, böte XL marc, oc ligge til heredz nempdena; taki ther konungen XX marker aff, oc then som akærer X, oc X marc herade; fangas han a ferske gerning, böte som för ær sagt. Engen maa oc raa j warga nætiom taka, wtan thet see j warga skall, widher saköre som för ær sagt. §.1. Nw gör man gilder for biörn, warg eller ræff, æ hwat gilder thet helzth ær, oc komber ther raa j, tha ma then som gilder æghir hona at saklöso nöta; swa oc om han hona finder ther warga hona fælt haua. §.2. Engen maa ælgia spiut leggia swa with som swerike ær, wtan han böte IX. mark til treskiptis; faar man eller kona aff them bana, böte XL mark then som them lagde, til treskiptis, wtan tesse land see wndan takin: dall j westergötland, wærmeland, dala j wesmanna lande, gestricka land, helsinga land oc finland; tho ey i them thimom som hær forbiudas, thet ær fraa fastogang til olafs messo, j tessom thimom maa engin epter ælge fara.


XXIIII.
Engen maa j scogh annars manz ganga eller sielffsins epter ekornom, mard eller leekat for alla helgona dagh; ganger han för, oc warder bar oc atakin aff grannom eller naagrannom, takir alt saman man oc gildro, böte fore III öra, them takin malsegenda; dræpir oc han epter midfasto, böte samaledis. Nu wil han the both ey böta, fari tha till tings oc söke wth III öra, oc III marc meth til treskiptis. Ær ey bar och atakin, wæri sik meth VI manna ede, eller böte som sagt ær.
XXV.
Gör man werka j fiskeuatnom annars manz, haui forgiort erfuode sino oc III marker meth. Lægger man mærda j annars manz werka, eller sænker j annars watn, eller leggir næt, eller far meth liustro wtan fiskeleek, eller meth huarie handa fiskning han faar, böte III öra. Far man j fiskewatnom annars meth fisketolom jnnan fiskeleekom, böte III mark, æ huaria handa fiskningh thet hælzt ær. §.1. Dragir man noot j fiskewatnom annars, hwat thet ær j fiskeleekom eller wtan, taki aff honom clæde, næth eller annor tingh, then fiske watn ægher, til widirmæle, oc han böte III mark som oloffuandis foor j annars fiskewatn. Orkar han loff eller legho, wari saklös; hafui ey wald ath binda loff a then sama wtan een tiidh. Dyl han ath han ey takin war a hans watne som epter kære, tha fylle kærande eedh meth sæx mannom, oc sidan böte hin III marc. Dela the, sighir annar the afftekt ræntha wara aff sik eller stulna, tha haui then witzord som afftekt giorde, witi thet meth twem mannom huat thet war retteligha takit eller ey; orkar han ey them witnom, wari saklös then afftekt war aff giord, och hin böte raans boot som olaghlica aff honom togh, thet æro III marker. §.2. Fore alla the saker man warder ey bar oc atakin eller meth witnom til bunden, haui then saken giffs witzord ath wæria sik meth laghum epter thy saken ær. §.3. Nw deela twe om fiskewatn, tha sigher then som skipt wil aleggia: nw wil jak luth min wita aff wassom oc wærkom; tha giffs honom witzord som skipta wil; han scal bedas skipt for grannom sinom oc soknamannom oc swa a tinge; sön han honom rætta skipt, oc faar siden lutt hans oskiptan, böte III mark; far han oc sidhen skipt ær oloffuandis, böte hwart epter sinne auerkan som för ær sagt. §.4. Nw liggia sund eller ströma jnnan eller wtan bya bolstad, tha ægha the werka byggia som jordæganda æru, æn the wilia, oc bygge huar epter thy som han æghir j byamaale oc j tompt. §.5. Hwar som spiller nooth for androm, böte III marc; hugger swa sunder ath hon ær engo nyt, böthe ater scadan oc a XL marc. Spiller man nætiom eller mierdom, eller huaria handa fisketolom thet helzt ær, böte III marc oc ater scadan.


XXVI.
Alle bya ægha meth raa oc rör wara om lagde. Ligger raa oc rör bya mellan, wari thet warit hauir. Ær ey raa eller rör til, æro tha gamble gaarda oc forne bya mellan, tha giffs them witzord. Ligger aa bya mellan, tha maa oc ther bolstada skæl wara, æn ey ær raa eller rör til. §.1. Nw liggia twe bya sidho laange widh sio eller sundh, æghe halfuan siö huar by. Ligger holme mith j siö, æghe halfuan hwar thera; ligger adhro lande nærmer, haui then holma som watn æghir. Ligger flotholme j sunde, haui then flotholma som han gither widh land fæst. Ligger by widh siö ænda, æghe swa mykit j siö som hans bolstadir sægher til. §.2. Nw deela men om raamerke, sighir annar ægha krokraa oc annar rætt raa, ther scal syn til nempnas, raade halue syn huar thera; wari the ramerke gild som synamen gilda, hwat the æro ræt eller krokot. Dela bya twe om raamerke, æghe huargen waald wnder annan ganga, ey a tompta raa oc ey a farwægs raa, wtan lethen epter androm raom. §.3. Dela saman om æghodela bygder by oc ödis by, hauir bygder by raa och rör oc gaard om sik, tha giffs honom witzordh; ær ey raa och rör till, ligge til then by the för laagho. §.4. Deela saman bygde bya twe om bolstada skæl, tha sculu the dagh fore læggia oc æghanda syn haua; sæmber them a, thet ær wæl; sæmbir them ey, tha sculu the til tings fara, kærande oc swarande, oc XII men a syn nempna, nempne halua nempd huar thera; the XII sculu leta huilken thera sannare hauir; sidan the haua thet seeth och wth leeth, tha scula the a heretztinge witna hwat ther ær sant om thet maal; huilkin thera ey wil ath thy lita, haui wald wædia wnder næsta landz ting moth heretz syn, wædi bonde III marc oc heretz syn XII marc. Nu ær landz syn akommen, tha scal thet gilt wara som hon gör, oc ther maa engin wædia a mot; wari gilt thet VII aff synamannom göra eller flere. §.5. Alla bolstada synir sculu hauas mellan walborga messo oc alla helgona dagh; alla the sidan hauas wari ogilda. §.6. Mötas twe bya j aakrom eller ængiom eller adhrom æghodelom, wilia the sik meth gaarde skilia, ligger annar for meer oc annar for minne, gerdhe then meer som for meer ligger, oc then minna som for minna ligger. Nw möter hiordwalder aakrom eller ængiom annars bysens, halde tha then gaarden vppe som aakra eller engia æghir, oc then wari saklös som hiordwal æghir. Möter scoger aakrom eller ængiom annars by, wari lagh samw. §.7. Mötis hiordualla twe, huar aff sinom by, tho ath annar see minne æn annar, tha maa klöf meth klöf ganga, oc huargen for adhrom jntaka, wtan bolstadir annar wil om sik gerda. Nw mötas bya twe, hauir annar hiordual oc annar ey, tha leeghe then for sinne hiord som them asæmber, then enga æghir sielwer. §.8. Nw gerder bolstadir vppa annan bolstad, eller oc man a annan, oc witnar swa syn thön the badhe nempna, taki vpp gaard oc böte III marker.


XXVII.
Rör ær thet som fæm stena æru, fyre wtan och een jnnan; fyre eller III stena mogho ey raa heta; ey moga flere steena röör ellir raa heta. J hwarie tompta raa sculu fæm stena liggia, j farwægs raa samaledis, oc wrfieldz raa som aff alder warit hauir meth röör eller gaard oc waard. J aaker skiptom och thegaskiptom ther magha twe stena raa kallas, eller staki oc steen oc been meth; enom stene giffs engte witzordh. §.1. Nu kan ey raa eller röör til wara eller gaardher, wari tha bolstada skæl j midhiom aom eller j midiom swndom. §.2. Hwar som wtan lagha doma rifuir raa oc bort kastar, warder han tilwnnen meth witnom oc heretznempd, böte XL. mark til treskiptis; riffuer han oc jnflyter a annars bolstadh, warder tilwnnen som sakt ær, böte XL marc oc hete tiufuir, oc wari aldre tings bæri eller witnisbæri. Vitis thet honom, och ær ey bar oc atakin, wæri sik meth XII manna ede, raade halfua nempdh huar thera, eller böte oc hete som sagt ær. §.3. Nw ma engen bolstader raa vptaka ellir nidher sætia, wtan allom jordæghandom wari laghlica tilsagt oc domber til gifuin. Læghs tompta eller farwægs raa nidher, ther sculu alle iordæganda j sama by laghlica wara til kallade; ey torfua the doma ther till a thinge taka.


XXVIII.
Ljgger löt bya mellan, ær röör eller tieldra till, wari thet warit hauir; ær ey till, haui hwar by halua löth. Ligger döduida scogir bya mellan, wari lagh samu. Ligger wernkalladir scogir bya mellan, æro rör eller tieldra til, wari thet warit hauir; ær ey rör eller tieldra til, tha ægher skipta til öris oc örtuge.


XXIX.
DElas tw herade widher om almenningia, oc sigher hwart herade sik ægha, tha scal syn aff næsta herade til nempna, oc ey aff them som widerdelas. Huilko hærade ey nöghir ath thy synamen göra, haui waald ath wædhia wnder landzsynena; sæthi herade widher XII marc oc synamen XII marker til treskiptis som för ær sagt, oc slite landzsynen thera j mellan som alla andra jorda deelor, oc wari thet stadugt som hon gör. §.1. Nu maa engen annars almenning fara eller fikia j scogom eller watnom, wtan han hæte wider lagha botom, eller haui loff eller leegho for sik. §.2. Ligger almenningir orudder eller obroader, tha æghir alt herade rydia oc broa, eller böte lagha böter, hwar epter sinom ægholut. Engen maa byggia a heretz almenningiom wtan loff heredz och heretzhöfdingia. Hwar som byggir a heredz almenningiom, waarde han broum swa wiith som hans jnwadi ær; wari thet jnwadi hans som han hafuir meth gaardom gripit, oc gifui herade skyld aff som them asæmber. Samaledis see om landz almenningia som heredz, oc taki tho loff aff lande oc laghmanne. §.3. Alla wthskylder aff heredz och landz almenningiom sculu wtgifuas jnnan thomas mæsso hwart aar. Hwar som ey swa gör, böte penningh a penningh, oc heretzhöffdinge meth sæx mannom söke thet wth som annat afrad oc sakbrut; saköre taki haluan land eller herade oc haluan laghman eller heretzhöfdinge fore mödo sina; affradit skiptis som j things maalom skils. Sithir han qwar annat aar, böte oc sökis samaledis; sither han qwar tridhia aar, haui tha forgiort bygning oc erfuode sino, oc haui laghman eller heretzhöfdinge waald the sama jordh byggia, oc tho meth landz minne eller heredz. Hafui engen waald then a almenninge boor affuræka æ mæden han ræth gör, oc ey hans arfua om the ræt göra.


XXX.
Almenningis slatto dager ær neste sykn daghir epter sancti peders dagh; hwar som för slaar j almenningiom, oc kære nokor a han aff æghandom, böte III marc och höö meth.


XXXI.
Nu æn then som a almenningiom landz eller heredz boor, kan fatikdom henda, swa ath han formaa ey landz skyld vppehalda, eller læggir thet alstingis j ödhe for rætta oc merkelica nödh sculd; formaa han æn a adhro aare thy næsta sik rætta, oc thet bol vppehalda oc affradh vpfylla thet aterstod, haui han engin wald affuræka; formaa han ey, tha scal laghman eller heretzhöfdinge adhrom manne thet bool skipa, som för ær sagt; tha scal heredzhöfdinge a tinge tith VI men meth sik nempna, the sculu mæta bygning oc auerkan the samu; fylle först vp herade geeld siit thet epter stodh aff bygning thera, æn ey æru penninga adhre til; ær the bygningh bætre, tha fylle herade honom thet som hon ær bætre epter metzmanna ordom. §.1. Haui engen waald landz almenningia eller heredz jn til sin köpa eller skipta, wtan swa ath ther gifuis lande eller herade gipt aff oc afrad, swa som thet war wptakit meth. §.2. Nu maa engen rydia scogrydio a landz eller heredz almenningiom; hwar som thet gör, haui forgiort III mark oc erfuodhe sino.


XXXII.
Nu maa engen bya hiordhwal, eller nokot thet oskipt ær, hwat thet ær wtan gaardh eller jnnan, jntaka til aaker eller ængh eller humbla gaardh, eller til nokra sina nytto, för æn ther ær lagha skipt akommen; huar thet gör, haui forgiort erffuode sino oc meth III marc. §.1. Nw kunno men rydscogh ægha oc han rydia wilia, tha maa hwar thera han rydia ath oskiptho saklöst, oc haui ther III sædhe, oc lægge sidan thet aater til byascoghen; hauir han thet lengher till aaker eller adhra sina nyth, haui forgiort erfuode sino och meth III mark. Nw sigher een ath annar ryder offmykit, och bedis til skiptis, tha giffs honom waald til skiptis deela.


XXXIII.
Nu kan mölnostadir bolstada mellan liggia, hafui halfuan mölnostad hwar bolstadir swa langt som hans byalandh ligger. Nw ligger mölnostader jnnan by oc bolstad, tha taki hwar sin lutt ther aff som han æghir j tomptom, aakrom eller ængiom. §.1. Engen maa mölnostad adhrom til scada byggia, ey ofuan swa ath watn tæppis, swa ath thet ganger vp aa aker eller ængh, oc ey swa nidhan fore, ath thet swæui fore them offuan ligghir. Nw faa the deela, sighir annar swa bygt wara, ath spilth ær aaker, ængh eller qwern fore honom, tha scal ther till æghende syn haua, radhe hwar thera halue syn; sæmber them ey, tha sculu the til tings fara, heretzhöfdinge nempne them XII men som badhe sigia ja widhir, the sculu tith koma oc the bygning scoda, oc sidan a nesta tings dagh til ting fara oc sighia hwat ther ær sant om. Huilken thera ey wil ath thy litha, tha haui wald ath wædia som saght ær, för æn heretzsyn sworit hauir, wnder landzsyn, hon scal them thet slita j mellan; wædias ey som sagt ær, wari gilt thet heretzsyn gör. Nw haffua synamen sworit ath han haffuer olaglica bygt, tha ær han saker ath III markom, oc athir allan scadha; tha æghir heretzhöfdinge bygning hans wpdöma, oc honom halffs maanada dagh fore leggia sielfuum wprifua. §.2. Nw wil han ey wpkasta jnnan fornempdan dagh, tha scal heretzhöffdinge nempna meth sik XII men, the sculu tiith komma oc the sama bygning vpkasta, oc meth sama mannom sæx mark aff honom wthmæta, thre mark til treskiptis for olagha bygningh, och III marc for heretzhöffdingia dombrut. Nw stander han fore oc wæær, gör han nokrom scada them som tiith komber, hwat thet ær draap eller saar, wari thet twegilt som han gör, oc alt thet ogilt som han faar. Samu lagh wari om werka oc fiske gaarda, om the olaglica bygde æru. Nu æn flere forsa æru saman, oc wilia alle byggia, tha maa ey een swa byggia siit, ath annars spilles; tha æghe then waald ath byggia, som scadalöst githir adhrom bygt.


XXXIIII.
Nu æn ny auerkan scadar gamble auerkan, tha æghe gambla auerkan witzord nya auerkan wprifua. Nu æru baadha bygda; nidhre oc öffre, och liggia baadha j lagha læghe, hwat the æru twa eller flere, haalde ey öffre watn for the nidhre, oc the nidhre, stæmpne ey vpp a the öffra; draghi sielffue vp stigbordh sin, eller böte VI öra æn han gither han ther til wnnet meth tweggia manna witnom a tinge, oc sieluom sik tridia; warder han ey ther til wnnen som nw ær sagt, wari saklös; böte oc swa opta VI öra som han wardir laglica tilwnnen, epter thy som för ær sagt. §.1. Nw ægha flere men saman qwernastad, wil een byggia oc icke alle, haui then witzord som byggia wil, tha scal æghandom meth twem bolfastom mannom tilsigias, och bidia them byggia meth sik; byggia the icke meth honom jnnan tridia tings dagh, tha scal han a tridia tinge heretzhöfdinga doom til taka ath byggia, och sidhan maa han saklöst byggia. Nw stempna the sidan, som ey wildo byggia, them som bygt hauir, oc sighia ath han bygde thera meth waldz werkom, tha haui han witzord wita meth VI mannom ath han bygde meth heredzhöffdingia dome a tinge laghlica dömdom; oc sidan scal han haua qwernena ther till han hauir swa mykit vpburit aff henne som han hauir a hona kostat; vithi thet VI men, som the baade til nempna, naar han hauir fulnadh for sina bygning; oc wari samw lagh om fiskegarda. §.2. Nu maa ey man watn eller fiskeri aff forno forwenda oc fore adhrom spilla, wtan han hæte widher III mark, och fylle ather scadan epter mætzmanna ordom laghlica a thinge tilnempdom. §.3. Ligger sundh bya mellan, landa eller heradhe, leedsund æghir wara XII alna breet, almanna leedh; baatha leedh VI alna, som ey ær almanna leedh, oc æ ther mesta diupit ær; hwar som meer tepper, rifue vp oc böte III marc. §.4. Græfuir oc noghor nya skyrder w siöom, aom eller bekkiom, eller grauir diupit aff thy rwme thet för hauir warit, sik til froma eller fordeel oc adhrom til scada eller meen, fylle athir thet han grafuit hauir, oc legge j sama læghe thet för hauir leghat, oc böte IX marker til treskiptis, oc ather allan scadan. Vil han ey sieluir ather fylla, wari lagh samw som om andra olagha bygning som forscrifuat staar.


XXXV.
Nu kan swa jlla athbæras, ath eldir warder löss j by, thet skeer antiggia meth wilia eller wangömo oc forsymilsom, eller aff waada; thet första skils j höghmælom. Sithir bonde ensamen j by, then som iord och hws æghir, komber eldir aff honom, hans hustru eller barnom, brinder by vp, haffui sielfuir scadan. Ær thet landbo, och æghir sielfuir hwsen, haffui oc sielffuir scadan; ær han jordhæghandenom nokot skylloghir, betali thet aff brandstud sinne, oc aff adhro thy han æghir swa langt thet rekkir. §.1. Nw siter han ensamen j by, oc æghir sieluir hwatzske hws eller jord, brinder then by vp aff forsumilsom eller wangömo hans, som ær ath han sætir liws a wæg drukken eller odrukkin, far j sængh eller gaar bort fraan, eller hengir liin eller hampo a wgn eller hiella, tænder eld j wghn eller a golf oc gaar bort fraan, eller annor toligen forsumilse, ther man kunne oc maatte bæter wakta oc göma wtan scadha, wardir then elder löss, oc brinder by vp, tha bygge aather gaardh jamgodan, oc aa thre marc jordæghandins eensak. §.2. Skeer thet aff rættom waadha oc ey aff wangömo, som ær ath eeldir gaar j gynom wgn j weggena, eller komber aff gnistom som offuan aa tak falla, eller aff androm tholigom waada, som man kan ey fore see eller wakta för æn skadi skeer, tha ægher han biudha waada eedh meth tolff bolfastom mannom aa nesta sokna stempno, oc fylle sama eed a nesta tinge, och wari sielfuir i foredenom. Brinder vpp eeth hws, tw eller thry, oc ey flere, böte fierdung aff hwars thera werde, jordæghandenom til bygning j sama stadh; brinder vp aldher gaarder, böte XIIII marc til waadaboot jordæghandenom.


XXXVI.
Nu bygger han j by met androm, som eldin slæpper, brinder vp fore andhrom eeth hws, tw eller thry, eller brinder vpp een gaardir, eller och by alder, skeer thet aff forsumelsom eller rætte wangömo som för ær sagt, gelde aathir allan scadan swa langt hans gotz rekkir löst oc fast, hwariom epter thy scadhin mætin wardir; rekkir ey ath fullom geldom, briste swa for enom som for androm epter marka tali. §.1. Skeer thet oc aff rættom waada, fylle tha waadha eedh som sagt ær, oc waada boot for eeth hws, tw eller thry fierdung aff wærde thera. Brinder alder garder vp fore granna eller naagranna, böte VII mark for een gaard, oc fylle waada eedh, swa fore annan oc tridia; æru flere gaardha j by, böte XL marc for allan by, oc fylle waadha eed som sagt ær, ey wardir the boot meere; taki hwar ther aff eptir thy scadi hans mætin warder, oc briste swa fore enom som fore androm. §.2. Brinder folk jnne aff wangömo, bötis hwart thera meth IX markom; brinder aff waada, bötis meth III markom. Brindher kirkia aff wangömo eelde, böte then eldin slæpte XL marc til sama kirkio bygningh; brinder hon aff waadha, böte meth XX markom till kirkio bygningh, oc fylle waada edh som sagt ær. Oc waarde huar them eelde swa som aff ærins hwsom oc aff ladhu wtkomber, som aff androm hwsom. §.3. Komber thenne scadi aff lösko folke eller leegho hionom, gaar sakin vppa XL mark eller meer, haui then som scadan fik waald om liiff thera om the orka ey botom; gaar sakin j mindra, gangen tha til erfuodis aar hwart fore III mark, swa lenge ath the lösn fore sik faa eller löss giffuin warda. §.4. Vaarde oc swa præstir oc clukkare eeld sinom, huat heldir han kan koma aff kirkio eller gaardom thera. Heretz nempd ægher meth ede thera ranzaka oc wita hwat heldir toligen scadi meth wilia skeer, aff wangömo eller waada, oc swæri hwar sins læstom.


XXXVII.
Bær man eld j quernahws annars manz, hwat thet ær helder mölnare eller bonde, brenna the qwern eller mæld for rættha wangömo sculd, then eldin aatte waarda bygge vp hwsit meth allom reedscap jamgoth, oc böthe III mark, XII öra qwærnæghandenom oc XII öra bondom som mæld aatto, oc fylle waada eed meth VI mannom; fældz ath ede, tha böte aather scadan epter thy han mætin warder til, oc meth IX marc til treskiptis. Samw lagh wari om wædherqwern som om watu qwern. §.1. J hwat heradhe tolken scadi kan hendha aff eelde som nw ær sagder, tha ær herade honom brandstud skyldugt epter thy som scadin warder mætin till; heredzhöfdinge scal honom VI men aff tinghe nempna, the sculu heem til hans koma, oc epter granna witnom then sama scada mæta; mæta the han til XX marc eller mera, tha æghir han aff allo heradhe branstud taka; metz han til X marc eller mera, taki brandstudh aff them halfdeelenom hæredzsins som scadin thimade vthi; mætz han til V marc, taki tha brandstud aff them fierdunge som han boor vti. §.2. Branstudh æghir wara haluir span korn, eller örtugh swenska penninga. Alle ægha brandstud taka oc gifua the som bolfaste men æru, klerka oc leekmen oc swa thera hion; ther ægher engen fræls fore wara.


XXXVIII.
Nu bær man eldh i scog, oc wil brenna rogh rydio eller kool eller andra brenno, far then elder widhane æn haua torff, han ath grannom kalle; giter han holpet, wari saklös; giter han ey, tha scal han fölgia brennande braande och rykande röke, oc biuda waada eedh fore sik; giter han waada eedh gangit meth VI mannom, tha böte waada boot for bya scog een som döduider ær III mark, swa for annan och tridia, wari eensak bya manna; gither han ey edhin gaangit, wari tha booth IX mark for een scogh, swa for annan oc tridia; ær han ey baar oc atakin, wæri sik meth XII manna ede. §.1. Brænnir man berande scogh j waada, kan brenna eek eller book, böte for eek ena eller book III öra, swa for adra och tridia, oc fylle waada eedh meth threm mannom; brennir fierde böte IX öra, oc fylle waada eed meth VI mannom; brenner tio eller flere, böte VII marc, oc fylle waada eedh meth XII mannom. Giter han ey waada eedh gangith, tha böte for eek ena sæx öra, swa for adhra oc tridia; brennir fierde, böte III marc; brennir X, böte X marc til treskiptis; brennir XX eller flere, böte XX mark; ey wardir the boot mere. §.2. Vitis manne wthbyrda elder, oc han dyl, oc ær ey takin widher eller laghlica meth witnom tilbunden, dyli meth XII manna edhe och wari saklös.


XXXIX.
Nu kan man bij hitta a bolstadi sinom, eller a scoge them han æghir lutt j, wari hans som hitte; hitter a bolstadi annars manz jngerdhis, tha haui fore tak oc finda lutt engen; hitter wtgerdis j scoghe annars manz, æghe ther tridiung oc byamen alle twaluti. Sigia twe haua hiit bistok een, hafui then finda lutt som först lyste. §.1. Nw swerma bij oc flygha j scogh annars manz, fölger then som bij æghir til stok oc hool, oc merker swa sama træ, oc lyser fore byamannom, haui engen waald honom them fortaka; komber annar epter oc kennis wid sama bij, æghe then för lyste. Flyger biiswermeer j aldin træ, tha scal han stockas och ey træ spilla; huggir man træ nidher eller spiller, böte VI öra; flyger j döduida træ, hugge nidher oc taki bij sin saklöst. Nw kunna scoghæganda honom sculd giffua, sigia then swerm ey hans wara, tha witi thet meth threm mannom, ath han war blæster oc bikader j hans bigaarde, oc han fölgde til hols och hæls; orkar han then eedh, taki bii sin saklöst; brister ath eedhe, lati wth biin oc a VI öra. §.2. Dræpa bij bistok annars manz, böte II öra for een, then som bii aatte som draapo, eller dyli meth tueggia manna ede; dræpa the annan, böte halff mark, eller dyli meth triggia manna ede; dræpa thre eller threem flere, böte VI öra, eller dyli meth triggia manna edhe; böte ey thes mere at flere dræpas. §.3. Ganger man meth bland eller bikari j annars scoge, wardir takin widher, böte III marc, wtan han gange aff gaarde thes som scog æghir, oc ær a maal oc math meth honom. Hwar som sætir scruf j scoge sinom eller annars manz, böte III mark. §.4. Stiel man biistook, wardir faangin meth, tha maa han bindha oc til tings föra meth tiufnade, oc ther witna lata, oc ogildan döma, oc sidhan hengia.


XL.
Nu kan ny by byggias aff gamblom, thet hetir affgerdaby; han ægher meth odelby aff bys almenninge timber aff döduidhi oc ey aff aldin widhi, gaarda faang och elda brand, næffra flæth och fægaangh, torff skyrd oc leertækt oc raamæte slæth. Gange ther hans swin som fææ hans gaar, swa mangh som han födhir wiidh sin loo. Han maa engom loff a scogh göra, hwarte meth laan eller leego, oc enga affsalur aff scogh göra, wtan lite ath thy meth gaarde ær gripith. §.1. Vil odelby jntaghur göra, tha sculu the honom gatu leggia X alna til almennings; the sculu gaarde waarda som jn wilia taka; ey mogho the swa byggia, ath the han jnne teppa.


XLI.
Nu kan then by öde liggia, som flere æro æghande j, wil tha een byggia oc auerka sin deel, oc hine andre wilia ey byggia eller tæppa meth honom, nempne tha heretzhöffdinge honom som byggia wil XII men aff tinge, the scula tith fara, oc epter bæzsta skælum thera leggia honom een hoop aff bolstadenom baade j ængh oc aaker, swa storan som the pröfua kunno ath æghodeel hans ær i bolstadhi them; then hopen maa han saklös oc ohindrader jntaka, teppa oc auerka sik til gangn, oc fænadir hans gaange ohindrader æ hwar han kan a sama bolstadi, wtan ath nokor wili sin deel teppa oc lagha wern om haalda. §.1. Nw hauir han sin hop wp giort oc aff ryth j aakir oc ængh, oc hine wilia tha jnfara oc byggia hwar sin æghodeel, görin tha vp oc affryden lika meth honom, oc naar the haua hwar epter ægho sinne giort sin deel lika godan wiidh hans deel, om swa witnar heredhz nempd, tha maa hwar taka siin lutt meth laghum j aaker oc æng oc allom wtæghom, oc skipta aakrom oc thegom epter tomptom som lagh sigia. Taker nokor eller auerkar hins luth som först vpgiorde annar ledis æn sagt ær, böte IX marc til treskiptis, och ather scadan.


XLII.
Molkar kona faar eller geth annars manz, warder takin widh, böte III öra; ær ey takin wiidh, wari saklös. Molkar hon koo manz, wardir takin wiidh, böte III marc; æro ey witne til, dyli meth VI manna eede.


XLIII.
Leggir man merke a annars manz tingh, döth eller quikt, oc wil sik swa annars manz ting til egna, eller legger merke a annars manz merke ath forwilla thet meth; wardir han bar oc atakin, eller ledis til hans meth fullom skælom, stande tiufs ræth fore eptir thy thet wært ær. Nw witis thet honom oc hin dyl fore, ær thet wært X marker eller meer, dyli meth XII manna ede, eller böte XL marc; ær thet III marc wært eller meer, dyli meth IX mannom, eller böte XII mark; ær thet öre wært, böte III marc, eller dyli meth VI mannom; ær thet half öre wært eller minne, dyli meth threm mannom, eller böte VI öra. §.1. Dela twe om tingh eth, som beggias thera merke vppa staar, hwat the haua baadhe eeth bols merke eller hwar siit, haui han witzordh j handom hauer sik tilwæria, wtan akæranden meth fullom skælum beuisa kan ath thet hans ær, oc ath merke ær lagth a merke.


XLIIII.
Dræpir man fææ annars manz meth wilia, hwaria handa fæ thet helzt ær, som bætra ær æn II öra, gelde ather meth fullom geldom epter tueggia metzmanna ordom, nempne sin huar thera, oc meth III mark, swa for annat oc tridia; æru ey witne til, dyli meth VI manna edhe. Dræpir flere meth wilia sinom, thet hetir hiordhugh; gelde aater fullom geldom scadan, oc aa XL mark om han wardir laghlica tilwnnen meth VI mannom; wardir han ey laghlica til wnnen, dyli meth XII mannom. Dræper man thet fæ som minna ær wært æn II öra, böte tuegilt fore epter mætzmanna ordom som sagt ær. Æ hwar toliken sak witis manne, oc ær ey laghlica tilwnnen meth aasyna witnom, dyli epter thy som saken ær som sagt ær.


XLV.
Kastar man eller skiuter ath fæ manz, kan wær taka æn han wilde, liuther dödh aff, gelde ather qwikth for dödt, oc swæri ath thet war aldre hans wili meth triggia manna ede. §.1. Bidher man annan fæ sino hielpa, heste blodh lata eller andro fæ sino, kan wær tilkoma æn sculde eller han wildhe som handh a bær, tha wæri sik meth eens sins ede ath thet war aldre meth hans wilia ath thet scada fik, eller böte fierdung aff fulle boot §.2. Nw sargar man eller slaar fæ manz, liuter thet ey dödh aff, ær thet hester eller wxe eller hoors, ær ey werknada fört, taki then som hiogh thet saara oc læke, oc fae honom fört fæ til sytzlo sina; wardir hinth olyt, taki bonden siit eghit ather; warder thet lyt aff, haui then som hiögh, oc fae bondanom olyt fore epter mætzmanna ordom. Hwar som ey wil swaa athir gelda som nw ær sagt, oc kæris thet til hans a thinge, tha scal heretzhöffdinge metzmen heem til hans nempna ath mæta wth fult geen fullo, oc meth III marker. §.3. Kastar man hæst, hoors, wxa eller koo, slaar wth ögha, hugger aff hoorn eller rumpo meth waadha, böte öre for hwart thera, oc fylle waada eedh meth threm mannom; feldz ath edhe, böte halffgilde fore. Stinger wth baadhen öghon, gelde aathir fullom geldom, oc a III mark æn tw witne æru til; æru ey witne til, dyli meth VI manna edhe. Slaar man koo ath hon gither icke molkat, böte halff marc.


XLVI.
Dræpir fææ annars manz fææ, hest eller hoors eller thet fæ som ey ætha maa, wardir meth witnom laghlica til wnnen, gelde halff gilde fore epter metzmanna ordom. Dræper wxa eller koo eller annat fæ som ætha maa, böte fierdungh aff fullo gelde, oc then haui thet dödha som för aatte. Nw kæris thet til manz, oc æro ey asyna witne til, dyli meth edhe epter thy thet fææ wyrdis til. §.1. Nw æn fæ sargar fæ, thet ær ogilt. Varder werknada fææ sargat af andro fææ, swa ath bonden gither thet ey nytiat wnder wk eller sela, tha scal han som fæ aatte, thet scada giorde, hinom sela fylning faa epter tueggia metzmanna ordom, nempne sin hwar thera, eller böte twa öra.


XLVII.
Nu hauir man hwndh then som fæ bithir eller annat quikt j boscap annars, bither han nokot til dödh, taki then som hundh ægher thet döda, oc gelde aather quikt iamgoth; liuter thet ey dödh, böte fierdung aff thy thet wært ær. Biter annat sin, gelde aater scadan, oc böte VI öra, eller forgöri hunde then han ægher. Gör han scada tridia sin, gælde tha scadan aater, oc a III marc til treskiptis; och æ swa opta han sidan scada gör, wari atergeld oc both samaledis. §.1. Nw dræpir man eller stiel hundh annars, böte VI öra, wtan han fæhunder eller wedhehunder ær, böthe tha XII öra; æn biter han fæ som sagt ær, wari tha boot haluo mindre.


XLVIII.
Boa bönder j by saman, tha leggia the widerlæghe om hiordhald siit, ther æghir hwar androm ræth göra. Nw fellir een hiordhald thera, wæri sik meth triggia manna ede, eller böte II öra, oc taki them hiordhaldz men sielue. §.1. Nw kan han borth tappa wxa eller koo eller hwaria handa fææ thet helzt ær, kan ey aterfaa, gelde aather fullom geldom, huart epter thy thet wært ær epter tweggia mætzmanna ordom. §.2. Nw taka diwr fæ fraan hiordhaldz manne, ær sielfuir nær, faar afflester aff, wari saklös; faar ey afflester aff, gelde ather fullom geldom. §.3. Kalfuar koo a mark wte, oc kalfuir bort tappas, böte örtug; tappar borth kiidh eller lamb, böte IIII penninga. §.4. Nw kan fæ bondans koma j handawerk annars manz, thes som snaro satte eller stocka lagde, oc liuter dödh aff; æru gildre laghlyst, böte hiordhaldz man halffgilde them som fææ aatte; ær ey gildre lyst, böte then som gildrade fullom geldom. §.5. Tappar hyrdinge wxa eller koo, kan ey atherfaa, miste leegho sina; tappar han vngnöte, miste öre aff leegho sinne; fore geet eller faar örtugh, for laamb, kalff eller kiidh IIII penninga, fore gamalt swin öre, for swin yngra æn aars gamalt örtug. Raadhir bonde hördyngia sinom, warder ey lamber eller lytter aff, wari saklös.


XLIX.
Flaar man bast eller bryter qwæste aff eek eller bryter pors j annars manz mark, gelde ather scadan oc aa III marc, æn han ær laghlica tilwnnen. §.1. Hwar som bryter pors a almenningiom landz eller heredz for olaffs messo, warder taken meth, böte VI öra. Hempter man willehumbla a bya almenningiom, heredz eller landz fore bartolomeus messo, böthe thre marker och aater scadan.


L.
Huilken bonde eller landbo ey hauir humbla gaardh meth XL humbla stangom som humble wæxer widher, böte III öra swensca hwart aar, taki them then som skatten eller affradet vpbær meth rætto j humbla epter ty som humblen ther gelder, oc ey j penningom eller androm wærdörom. §.1. Konungs lænsman scal wita huar j læne sino them som ey göra som sakt ær, oc kunnoga thet a laghtinge næsta epter michels messo; sökir ey husbonden wth fornempda saköre jnnan thomas messo, söke tha konnungs fogate a laghtingom epter jwl, oc husbonden haui fortighat sin ræth. Bygger ey landboen första aar eller annat, thet ær tekn at husbonden taker ey saköre; taki sidhan konungs fogate swa lenghe ath han bygt hauir. §.2. Huar hæredzhöffdinge offuir alt rikit scal meth heretznempd j sama hærede ranzaka oc wita om nokor hauir tolket meen eller hinder j bole sino, ath han ey humbla gard byggia kan; wari tha then saklös.


LI.
Före man fæ a öya annars manz olofuandis, hwat fæ thet wara kan, huar thet fææ jntaker, han scal thet laglica lysa fore sokna tinge; komber then epter æghande ær, oc biuder ræt fore fææ siit, han scal gifua öre for hest eller gamalt nöth, for wngnöte, geet eller faar örtugh, fore kiidh, kalff eller lamb IIII penninga; löser han ey fæ siith oc ræth tilbiuder jnnan thre synnodaga, ligge sidan a wardnadher hans som ægher; kan thet spillas eller dö, wari skadi hans som ey wilde lösa. §.1. Lather man fææ siit wtan aldra æghanda loff j öyar, the han æghir sielfuir jnnan, tha warde lösn thes halfuo minne æn förra sagt ær.


LII.
Köpir man fææ aff sottarby oc wræker heem oloffuandis grannom sinom meth sino witi, wræki bort eller slaa nidher geenstan, oc böte III marc æn nokor kære a han aff grannom. Nw dyl han, sigher at han thet ey wiste, tha dyli meth VI mannom, oc wræki tha bort ath saklöso; wil han ey bort wræka eller nidher slaa, böte sæx mark.


LIII.
Engen man maa annars fæ taka, skip eller ankoste, eller hwaria handa thet helzt ær, döt eller quikt, sik til nokra nyt haua, wtan han haui loff eller leegho for sik aff rættom æghande; gör thet nokor, haui ægandhen waald at skylda han for raan eller tiufft, huat han helder wil; ligghe thet til heretznempd huat thet ræænt eller stulit ær eller i andre maatto takit, ther epter standhe hin rættin som tok, æn han bar oc atakin ær. Vitis thet honom, dyli eller böte epter thy thet mætith warder.


_______________



K ö p m a l a b a l k e r.

I. Köper man lösöra, fæ, wapn, skurin clæde, gul, syluer etcetera.
II. ¶ Köper man gul eller sylfuir och ther findz flærdh eller fals j, oc huru man scal tolket gulsmidi til gerning faa.
III. ¶ Köper man wax, salt, rökilse, smör, talg, oc findz ther fals eller flærd vti, oc huat som flerd oc fals ath skill.
IIII. ¶ Köpe ingen widh bondans hustru oc hans hion.
V. ¶ Huru then scal sik wrtiufua göra, som thet köpir a torge som sidhan klandhas, oc om afföda komber aff thy som clandas.
VI. ¶ Huru landzköp görs, oc huat pligt ther til ligger, oc huru man maa saklös a lande köpa.
VII. ¶ Om landzköp, oc ath gerningis mannom ær loffuat köpa til thera gerning.
VIII. ¶ Legho fæ oc laans fæ sculu scadalös ather anwardas, oc huru man scal wita laan guldet.
IX. ¶ Huru man scal jnlags penninga jnsætia oc wttaka, oc om the stielas.
X. ¶ Om panter brinder, stiels eller röfuas, oc huru man scal sit gotz pantsætia.
XI. ¶ Huru man scal pant laghfölgia om han ey aterlöses.
XII. ¶ Borgar man penninga for annan, eller borgar mannen til rætta.
XIII. ¶ Om man meth wald warder trengdir til at wtfesta penninga eller annat, och sætir ther borgan fore.
XIIII. ¶ Huru man maa laghsökia löska drengia the som geldskylloge æro.


(I.)
Köper man fæ hoffuat eller klöfuat aff androm, skæpt wapn eller skurin clæde, giort gull eller sylffuer, læst hws oc dorath, thet scal alt meth win oc witne köpas.


II.
Köper man gull eller sylfuer aff androm æn aff gulsmidi sielfuom, finder then som köpte ath ther ær flerd jnnan, tha taki then aater som saalde, och wæri sik meth XII manna ede ath han wiste ther meth ey swik wara; fældz han ath ede, böte III marc; dyl han ath han thet ey salde, dyli meth XII manna edhe, eller gifui aathir wærd oc boot meth som sagt ær. §.1. Nu giffs gulsmidi sculd ath han saalde fals j gulle eller sylfuir, tha scal thet til hammar oc stædz latha; findz thet skært, haui hwar som faangit hauir; ær the oskært, gifui gulsmider honom wærd ater som köpt haffde, oc haui sieluir flerd sina, oc böte XL marc. Kan gulsmider dylia, oc wil ey aater taka flærdh the han saalt hauer, hafui tha then witzord som köpte meth twem bolfastom mannom han till salu sinna binda, oc boot som sagt ær. §.2. Vil man gull eller sylfuer siit gulsmidi j hender faa ath göra, thet scal han skært jnanwarda meth twem bolfastom mannom; anamar gulsmider thet for skært gul eller sylfuer, kan sidan then sighia, som gull eller sylfuer aatte, ath thet ær ey swa skært aaterfaangit som han thet wtfik, wari thet a thera witnom som tha widerwaaro; wæria the smiden, wari saklös, oc taki lön sin; fella the han, tha hete tiufuer, oc böte tiufnad epter metzmanna mæthi.


III.
Köpir man wax, salt, rökilse, smör, fluth, talg eller humbla, æ hwar man seer flærd köpta eller saalda, tha nempne hwar thera som köpte oc saalde twa bolfasta men, the sculu wita huat flerd er saldh eller ey, oc witna swa for heredznempd a tinge; wær tha nempdin han som saalde, wari saklös; fælla the han, böte XII marc. Swa scal alla stadi bötas ther flærdh hittis j köpum, oc taki then aather wærd som köpte, och then flerd som salde. §.1. Huar som falskar nogot gotz, hwat thet hælzt ær, gange ther om som om annan tiufnadh, epter thy som hwart ær oc scadin mæthin wardher a tinge. Flærd ær ther man sæl ont fore goot, mængt fore omængt; oc fals ær ther man skyler ont wnder godo, som kopar wnder gul, ærther blandas meth wax, stena slaas j fath meth jern, eller annor tolken falskheet meth twnno gotz, som ær smör, talg, honag, och annat tolket.


IIII.
Hwar som köper widh hustru bondans wtan witu hans, æghe bonde waald thet köp aterkalla æn thet ær mera æn öris köp. Engen maa widh bondans barn eller hion köp göra wtan withu hans; hwar som gör köp meth them, böte III marc.


V.
Nw gör man köp a torge, huat han köpir quikt eller döt, klandas thet köp, oc weet hin engen fangoman sin som clandat ær fore, tha swæri han til sin som clandade meth tueggia manna witnom, och hin binde torgh köp siit meth köpwitnom bolfastom, oc göri sik wrtiufua, oc taki sidan hin ater siit som clandat hauer, och hin lethe sidan epter wærde sino som köpt hafde. §.1. Köper man hors eller koo, eller hwat thet ær helzt som födis aff, clandas sidhan thet fææ som han köpt hauer, tha scal han affödo haua som vp hauer föth, thy at engen maa annars affolstre waarda, och löse then siith aater som ræth kænth hauer.


VI.
Huilke köpmen, clærka, swena, hoffmen, bönder, landbo eller andre men eller quinnor j landeno fara meth köpmanna waro, som ær sild, salt, clæde, kryde, spetzeri oc annat tolkit, oc drifuer köpslagan til by oc fran by, sæl oc köper idelica, thet heter landzköp; hwem konungs foghate ther meth finder, eller laghlica til binder meth sæx manna witnom, haui forbrutit XL marc, och meth allan köpinskattin then han tha meth honom finder; wari konungs enskyld badhe saköre oc köpinskatter. §.1. Haui oc engen fogathe konungs eller nokors annars manz magt loff giwa hær a moth, eller nokro thy som j laghum forbudit ær, widh XL marc konungs eensak; oc then som loff taker, böte epter laghum ey thy sidher. §.2. Væl mogho landzmen for thera tarfua skuld köpa oc sælia oc byta hwar meth androm, korn j nefuir, fisk eller smör oc annat tolkit, oc ætande warur j iern, staal oc kopar, ther tolkit falder, sik til lösn oc nödtorfft, eller annat hwat thet helzt ær som j bondans boo wexir eller falder, naar han ey köper til ath wth praanga oc sælia bonda waro j köpmanna waru oc twert aa moth. Ey scal oc landzköp heta thet landzmen byta korn, rogh eller annat tolket i toliga waro som norlenninga, österlenninga, gutha oc öninga införa j landet ath byta sik til berning oc nödtorfft.


VII.
Ey maa man ok a lande haua j siit hws köpmanna waro fala oc köpslaga, tho ath han ther meth engen stadz fari, widh pligt oc boot som forscriuat staar. Ær thet skattabonde swa gör, taki konunger saköre; ær thet frelsis hion, taki iordæganden saköre. §.1. Væl mogha oc gerninges men som a lande boa, köpa thet til thera gerning höre, oc sælia thet framdelis j thera gerning ath saklöso hwem the wilia. Ey bör oc fogatom eller androm kræfuia eller taka nokon skat eller gerningis öre aff skrædarom, skomakarom, skinnarom eller androm tolkom gerninges mannom for thet the fara bya mellan oc göra ath them som widertorfua; tho scula the skath eller afrad göra ther the boo, oc lika och ræth j allom sakum som andre men.


VIII.
LEgher man aff androm hest, skiut, wxa eller huat thinge thet wara kan, taker han thet ospilt, thet scal ospilt aather anwaardas. Nw sigher then som atte ath thet spiltis aff hins handauerke som leegt hafde, wæri sik tha meth XII manna ede, oc giffui wth leegho som han mælt hafde; fældz han ath edhe, giffui bondanom ater swa goth som han thet tok, oc meth leghona. §.1. Taker man laan aff androm, laan scal leandis heem föras; ey maa laan misfaras, thet scal fullom geldom atergeldas, epter thy som witne wilia swæria, the som nærwaaro tha thet wtlæntis. Nw deela the, siger then mera lænt eller borgat wara som wtfik, oc hin sigher minna wara, stande thet til tueggia eller triggia manna witne som nær waaro. Vaaro ey witne nær eller breff a giffuen, oc ær thet minna æn marc, wæri sik sielfuer tridhi; ær thet marc eller meer, oc minna æn III marc, wæri sik meth VI manna ede; ær thet III marc eller meera, wæri sik meth XII manna edhe, eller giwi wth thet som lænt war eller borgat.


IX.
Leggir man penninga jn til annars eller adhra koste, legge jn meth tueggia manna witnom, oc taki aather wth meth sama withnom; æro ey swa witne till, oc then sigher som jnlagde at ther war mera jnlagt æn han wtgaff, haui tha hin witzord ath wita wtgifuit wara meth XII manna edhe. §.1. Stiels thet fæ eller brinder eller waldtags, fölgis beggias thera saman, tha wari thet ogilt; fölgis ey beggias thera saman, tha fae honom siit ather.


X.
Sætir man wædh manne, hwat thet ær minne lösöre eller mere, tha göri thet meth tueggia bolfasta mannna witnom. Nw kunno the wædh brinna för æn stempno dagher ær wte, brinder beggia thera, gelde engte aater. §.1. Nw kan thet stielas eller waldtakas, tha scal han til kirkio fara oc lysa ther epter for soknamannom, baade epter sino oc epter thy som wædsæth war; ær ey beggia thera stulit, giwi wædh sin æghandenom aater.


XI.
Nu ær stempno dagher thera wte fore wædhiom, oc lösis ey aater, tha scal han wædh aterbiuda a tinge eno, adhro oc tridia; wil han tha atherlösa wædh siith, haui ther waald til; wil han ey, tha sculu wædh mætas; æro wædh bætre æn geldet, tha giffui æghandenom til swa mykit som thet ær bætra eller mera; ær wædh minna æn geldet ær, tha fylle then til som gelda sculde.


XII.
Borgar man penninga for annan, tha gelde thet sama wth som han borgat hauir, eller dyli meth ede tolff manna ath han aldre for han borgade; fældz ath edhe, tha gelde wth thet han borgat hauir, huat thet ær mera eller minna. Nu kan them athskilia, siger annar mera borgat wara oc annar minna, gelde tha wth meth edhe XII manna, oc seghi ath han ey meer borgat hauir æn nw ær framlagt. §.1. Nw siger annar: thu hauir man borgath, annar sigher penninga, tha fae thet fram som han kennis ath han borgat hauir, oc wari saklös; komber ey mannen fram, tha gelde then geldh eller oc manzens sak som borgat hauir, eller wæri sik meth ede XII manna. Ær a tinge eller for sokn borgat, witin thet XII men hwat borgat ær eller ey; ær ey a tinge borgat, stande a witzordom sinom.


XIII.
Nu wardir man waldfördher, bastader eller bunden, eller j nokra andra maatto trængder eller trughader til ath wtfæsta penninga eller tienist eller hwat thet hælzt ær, ther ey æro lagha doma fore gangna, oc at sætia ther wisso fore meth löffte eller borgan; komber han sidan til tingh, heretz eller laghmanz, eller for een eller twa aff rikesens raadh, oc giffuer sik ther om j rættin, oc sætir borgan for sik meth twem eller threm bolfastom mannom, naar han swa giorth hauer, wari tha quitter oc löss wid the förra borgan. Gör hiin sidan gerningh a han, ligge thet alt j twæböte, oc slite thet heretz nempd ther mannen boor som trengdir war, badhe om sak hans oc swa hins som han til borgan trengdhe.


XIIII.
Nu warder man androm skyllogir penningha eller wærdh, æ hwat thet ær aff laane eller köpslagan, oc flyr sidhan bort, oc bliffuer hwargens staduger swa ath man gither honom laghsökt; kan hans gootz nokor stadz finnas, tha maa malsegenden meth laghmanz eller heretzhöfdingia lofwi oc tweggia bolfasta manna witnom thet gotz wptaka, oc twem bolfastom mannom j hænder sæthia, oc sighi genast fore them huru mykit geldit ær, som han wil sin ræth vppa göra a tingeno; fari sidhan til tings a nestom tings dagh, oc tali samw lagh till gotzet som han sculde tala til æghendens om han nærwaare, oc naar malsegenden hauir beuist geldith som lagh sighia, lathe tha heretzhöfdinge thet fulfölgia oc wtsökia meth laghom. §.1. Nw kan ey gotz hans finnas, oc ey sielfuir han nokor stadz staduger, swa ath man giter han laghsökt; æ hwar malseganden kan han tha finna, j köpstad eller a lande, tha maa han meth konungs fogata loff, oc thera som for rættenom sithia, han gripa lata oc j hektilse sætia oc fore rættin föra, oc söke swa wth aff honom penninga eller erfuode epter thy geldit ær.

_______________

T i n g m a a l a b a l k e r.

I. Först huru laghman æghir wælias oc om hans edh.
II. ¶ Huru heretzhöffdinge scal wælias oc om hans eedh, swa oc om heredzdomara edh.
III. ¶ Taker laghman, heretzhöffdinge, læænsman eller nempda man mwtor for rættin.
IIII. ¶ Heredzhöffdinge haui ey wtan eeth heretzhöfdingia döme, hwat hans deel ær aff saköre, oc huru heredz rætter scal wt kræfuias oc bewaras.
V. ¶ Heredz höfdinge eller hans domare söke ting huan tings dag.
VI. ¶ Eth heredz tingh j hwarie wiku oc en tingh stadher j huario herade, oc huru bönder sculu tingh sökia.
VII. ¶ Om tings dager falder a helgan dag.
VIII. ¶ Om thre laghtinga thima om aar hwart.
IX. ¶ Om ræfst eller landz thing naar the haldas sculu j lagh saghu hwarie.
X. ¶ Huru the sculu haldas meth rættarom, nempd oc kost.
XI. ¶ Huru laghmanz ting sculu haldas oc kunnogas oc ther til stempnas.
XII. ¶ Huru man scal annan laghlica til tings stempna, oc huru man laghfölgia scal then ey wil fore koma om lösöra.
XIII. ¶ Nu deela the om jorda gotz, huru thet æghir slitas.
XIIII. ¶ At forfaldz witne sculu swæria, oc lagha forfal huru mang the æro.
XV. ¶ Nw stempna flere enom, hwem han scal först swara.
XVI. ¶ Huru man scal then stempna som ey boor j sama heradhe eller laghsaghu.
XVII. ¶ Huru lænsman maa kæra om ey kærer malsegande.
XVIII. ¶ Kærer malsegende oc wænder aather, kære tha lænsman.
XIX. ¶ Huru then ægher lagh fæsta oc gaa, som j oppenbart rykte komber for nokor brut oc siger ney fore, thet ær dwls maal.
XX. ¶ Om een kærer til annan och wil tygha honom thet offuer meth witnom, oc orkar eller orkar ey, huru thet scal slitas.
XXI. ¶ All witne for rættenom sculu sweria, oc huru the scula swæria oc ranzakas, oc om pligt thera som meen swæria; jtem huar eeda scula gangas.
XXII. ¶ Nw wil man eedh a tinge gaa, oc malsegende komber ey eller wil ey eedh staffua, staffui tha heretz höffdinge.
XXIII. ¶ 0m twætalu a thinge.
XXIIII. ¶ Giffuen edher ær swa goder som gangen.
XXV. ¶ Huru heretzhöffdinge ægher doom gifua eller böta.
XXVI. ¶ Om lösker drængir bryter, huru han scal laghsökias.
XXVII. ¶ Huru wtmætas scal thet dömpt warder, oc huru mætin jordh maa aterlösas, oc hwar böthe sina sak.
XXVIII. ¶ Ey scal mætas for nokrom wtan laghstæmdom oc lagfölgdom.
XXIX. ¶ Om bonden kærer offmætit for sik oc ey laghsöktan.
XXX. ¶ Tiendh, affradh, jnlags penninga oc bolags penninga mogho ey mæthas.
XXXI. ¶ Nw om mætt aterdömis.
XXXII. ¶ Alla saker oc dombrut j swerige sculu reknas, mætas oc bötas epter stocholms mynt j penningom eller wærdörom.
XXXIII. ¶ Thes pligt som nempdir warder j stempning eller nempder, oc ey wil.
XXXIIII. ¶ Nempdena pligt som ey wæær eller fellir, oc hwa som ey gaar fæst lagh, han ær fælder.
XXXV. ¶ Om nempdh ey asæmber.
XXXVI. ¶ Om jæff ær nokon wildogan wara j nempdh.
XXXVII. ¶ Huru man maa mot nempd wædia.
XXXVIII. ¶ Huru man maa moth heredzhöffdingia wædia.
XXXIX. ¶ Huru man maa moth laghmanne wædia, oc om dombrut heredzhöfdingia oc laghmanz.
XL. ¶ Huru konunger ægher sin rættara ting halda, oc huru the kunnogas sculu, oc huru ther til stempnas scall oc sökias.
XLI. ¶ Om nempdir j konungs rættara tingom, oc hwat thera magt ær.
XLII. ¶ Om kost haldh j konungs rættara tingom.
XLIII. ¶ Om oliwd, bannor, wnsæghningh oc oqwædins ordh meth brædzko a tinghom.


(I.)
Tha laghman wælias scall, tha scal biscoper thet j laghsagu the kunnoga latha, oc VIII wikna dagh fore læggia, ath alle mogha koma, som j laghsagu boa, til landz ting; tha scal biscoper twa meth sik haua a klerka wegna; sidan scal almoghen wælia sæx hoffmen oc sæx böndir, the XII meth clerkomen sculu thre men wælia aff them ther boa j laghsaghu, som the wilia answara for gudhi ath landeno æro rættaste epter thera bæzsta samwiti; aff them threm ægher konunger een taka, then gudh honom j hwgh skiuter, oc han forstar almoganom nyttogan wara. §.1. Then som konungen til laghman wæl, han æghir thetta swæria: swa bidhir iak mik gudh hielpa oc the helgadoma iak ahalder, at jak scal widh fatika oc rika offuer alla laghsagu mina j doomom allom rætto fölgia, oc aldre wraango a mote samwiti mino oc laghom, oc aldre lagh wrengia eller oræt styrkia for redde sculdh, wild eller penninga giri, ey for awndh eller iluilia, ey for frendscap eller weensæmio; swa see mik gudh hulder som jak thetta halder.


II.
Nu scal man heredzhöffdingia wælia, tha scal laghmadir tingh stempna een maanadh for een tingh scal haldas a rættom tingh stadi j sama herade; tha scal heradhe nempna XII men slika the wilia, oc laghman wari trættandhe; the XIII sculu konunge thre j wal leggia af them j herade boa, ther taki konunger een aff, then han wil oc weeth ther til fallen wara. Ær ey konunger jnlendis, tha taki then heretzhöffdingia som konunger thet j hender satte. §.1. Tha scal heretzhöfdinge sama eedh som laghman swæria. Och swæri theredz domare sama eedh som heretzhöffdinge, eller swari oc böte heretzhöffdinge for alla doma hans som han thet sieluir dömpt haffde; haffuir oc domare sworit, swari tha oc böte sielfuer om han oræt dömer.


III.
Taker laghman muto for doom sin, gifui konunghe mwto oc böte XL marker, oc miste laghmanz döme siit, oc fae thet sidan aldre aather. Taker heredzhöfdinge muto, wari lagh samw. Taker foghate eller lænsman muto, gifui konunge mutho oc miste læn siit, oc faae thet aldre aater, oc böte XL mark. Taker nempdaman mutho, gifui konunge muto oc böte XL marc, oc sætis aldre j nempd optare. §.1. Huilken man som giter honom forwnnet meth fullom skælom ath han muto tok, taki han aff them XL markom som han böta scal, VIII örtuger oc XIII marc. Vitis thet nokrom thera, wæri sik meth XII manna ede, eller böte som sagt ær.


IIII.
Ey maa een man flere heredzhöffdingia döme haua æn eth, oc han ægher haua tridiung aff allom heredz ræth j sakörom aff thy herade, oc herade raade sielfft them twemlutom som ather æro, oc heretz bo taki ther til een bonda oc een aff frelsis hionom, som the twa delana aff sakörenom oc twa deelana aff allom heredz almenningia affgeldom, ræntom oc afrad meth laghum wtsökia oc beuara til hæredzsens nytto, oc hauin fæmta deelin aff allo for mödo sina; konungen taki then ena tridiungen aff heredz almeningiom.

V.
Hwan tings dagh æghir heredz höffdinge eller then hans dom hauir til tings koma a rettom tings stad, eller böte III mark fore hwart sin han ey komber, til treskiptis; oc akæranden oc swaranden hawin sama witzord a næsta tinge som the sculdo hawa haft æn heretzhöfdinge haffde a thinge warit, for thy all lagha witne oc eeda sculu a thinge for rættenom göras och gaangas.


VI.
Ey sculu heredz ting flere wara j ene wiku æn eth, wtan konungs breff eller budh komber; oc j hwario herade scal ey tings stader wara wtan een oc ey flere. §.1. Nw ath rættin ey nider falle sculu VI men ath minzsto aff hwariom fierdungh j heradeno til hwart heredz ting koma, eller böte hwar thera som ey lagha forfal hauir III öra; halft taki heretzhöffdingen och halft nempden. Tings taall thetta scal ræth om kring gaa swa lenge laghting standa, oc böria ther som lyktade tha nesta laghtingh ather jngaa.


VII.
Komber tings daghir oppa helgan dagh eller fasto dagh, lyse heredz höfdinge a förra tings daghi slikan dagh han wil tingh hafua aa; lyser han ey, sithen tha bönder saklöse heema til annan tings dagh, oc heretzhöfdinge böte III mark til treskiptis.


VIII.
Thre sculu tings thima wara om aaret j hwarie laghsagu, fförste fraan tiwgunda dagh jwla oc til nyo wikna fasto, annar fraan walborgamesso til midsommars dag, tridi fraan michels messo till aduentith.


IX.
Nu for thy ath konungen sworit hauir alla rætwiso oc sannind styrkia, oc alla wranguiso nider trykkia, oc frelsa almogan sin fraan wrangwisom mannom swa jnlendzscom som wtlendzscom, thy scal ræfst eller landztingh ath minzsto een tiidh hwart aar haldas j laghsaghu hwarie, som ær j vpsalom daghen epter sancti eriks dagh, j strengenæs maanadagen epter samtingh, j linköpungh maanadaghen epter tiugunda dagh jwla, j wexio daghin eptir sancti sigfridz dagh om winterin, vppa ölandh maanadagen epter sancti johannes dagh om midsommer, j scarom daghen epter waarafrw dagh assumpcionis, j tingwallom maanadagen epter midfasto synnodagh, j örabro daghen epter sancti henriks dagh, j westeraars daghin epter waarafrw dagh natiuitatis, j aabo daghen epter sancti henrics dagh.



X.
Kan ey konunger sielfuer ner wara a fornempdom landz tingom eller reffstom, tha sculu biscopen oc twe aff hans capitulo, laghmannen oc twe aff rikesens raadh eller andre gode friborne men som biscopen oc laghmannen ther til taka j laghsaghu huarie, haua magt ath döma konungs doma offuer all the maal for them til rætta komma; togh swa ath leekmen dömen offuir the saker som ey mogho klerka; och the ærande som aff lagh saghu thera wædiat oc skuten æru wnder konungs doom, sculu ther ændas. Ther sculu the XII j nempdene sitia, som sworet hafua epter konungs balkenom, ræt styrkia offuir them som konungs edha bryta; æru oc nokre aff them borta, tha sætis andre j thera stadh. §.1. Aldra thera forscrifna koster haldes som framdelis skils j balke tæssom, oc hafuin til skiptis for mödo sina all dombrut, och helfftena aff sakörenom som tha faller, oc andra helftena aff sakörenom bæri konnungen vpp.


XI.
Hwar laghman j laghsagu sinne ægher laghmanz tingh halda j hwario heradhe, een tiidh ath minzsto hwart aar, oc optare om swa wider torff. Tha scal han lysa och kunnoga lata j hwario hærade XIIII dagha för æn han tingar. Thet ær lagha stempning til laghmanz tingh oc swa til biscops tingh: hauer tha nokor kæro til annars, tha sæghi honom til tha tingh ær lyst meth twem bolfastom mannom, oc hwat sak han honom giffuer, wm han kan ey faa andra stempningh. §.1. Och ægher laghman vppa alla sina dooma breff gifua a swensko, hwat helder wædiat wardir wnder han eller ey, och taghi fore breff twa öra swensca.


XII.
Nu wil man til annan kæra, tha scal then for rættenom sither antiggia stempna han sielfuir meth witnom som tilkæris om han swa nær ær, eller oc faa aakærandenom twa bolfasta men ath han meth them stempne then tilkæris, æ hwar the han finna; kunno the ey han annars finna, tha faren heem til gaard hans oc stempne han swa, hwat han ær hema eller borto, oc akæranden seghi sak the han honom stempner fore. §.1. Komber han ey a första thinge ath swara for sik meth laghum, eller forfaldz witne hans, böte III öra eensak akærandens, och han nempne tha witne sin, oc komme them for rætten a andhro tinge, tha scula the baade swæria oc witna; komber ey æn tha swaranden forfalla lös, böthe tha han III marc til treskiptis, oc witne gangen alt lika wæl; komber ey a tridhia tinge forfalla lös, wari tha feldhir ath howdsakine.


XIII.
Ær thet iorda gotz the tretta om, tha nempne genast heredzhöffdinge tolff men aff tingeno som akæranden föra j gotzet, oc swaranden hawi sidan nath oc aar ath winna thet j geen om han kan meth ræt. Ær thet annor sak, tha fari heredzhöffdinge eller domaren sieluir meth oc lænsman, oc mætin wt meth sama XII mannom sakena, oc meth sakören III öra oc sæx marc, taki hwar sin luth.

XIIII.
All forfaldz witne swærin oppa sama tinge som the witna. Tesse æro lagha forfal for thing sökningh: första om han j sottasængh ligger eller i sarum, annat om han epter konungs wtbudhi ær j rikesins tienist farin, tridia om han j fængilsom hektadir ær, fierda om han ey kan for fegdh sculdh thing sökia, fæmpta om han ær wtan landh oc laghsaghu, sietta om han ey raader sinnom eller skælum sinom, siwnda om thet ær jomfru eller offuermagi och maalsman thera ey j landh eller laghsagu ær, aattunda om han hauir eeld högre æn haffua torff.


XV.
Nu stempna flere men enom til tings æn een man vppa een tings dagh, tha scal han them först stempde först swara, oc sidan hwariom epter thy han stæmdir war. Nw sighir sik huar för stempt haua æn annar, within thet stempninga men; tha æghir heretzhöffdingen them först ræt göra som högsta hauir kærona, oc sidan hwariom epter thy som kæran ær till.


XVI.
Nu æ hwar man scal stempna adhrom, ær han wtan hered oc jnnan laghsagu, tha scal han stempnas fore kirkio sokn aa helgom dagh eller a tinge ther han boor, oc haui triggia wikna dagh til swars koma epter thet han war laghlica stemdher. Ær han wtan laghsagu och jnrikis, haui sæx wikna dagh till swars komma, oc stempnis æ som för ær sagt.


XVII.
Nu giffuir lænsman nokrom sculdh fore hwat sak thet helzt ær, oc sighir han haua hemelica böth widh maalsegenden; hauir lænsmannen ther san witne till, ath thet war synt oc skærskotat a sama dygne, haui sama wald han wider binda som maalsegende, oc maalsegende haui fortigat ræth sinom, oc then saki böte konnunge oc herade. Orkar ey lænsman tessom witnom, wari swaranden saklös.


XVIII.
Komber maalsegende til tingh oc giffuer androm sak, wændir aather och wil han ey laghsökia, söke tha lænssman som för ær sagt; maalsegendhe haffui tha fortappat sinom ræth.


XIX.
Nu komber man j oppenbart rycte for hwath misgerninga eller sak thet hælzt wara kan, warder han ther om tingförder, tha ægher han a första tinge lagh sin fæsta epter thy saken ær til, oc ganga them a nesta tinge ther epter. Gither han them swa gangit, wari saklös; gither han ey, wari tha fælder at sakine, oc böte epter thy saken ær. §.1. Vari lagh samw om nokor kære til annars, oc hauir ey witne eller beuisningh till, oc hin biuder ney fore sik; tha feste swaranden lagh, oc gange som forscriuat staar, eller wari felder. Ey bör toligom liiff mista, wtan j them sakum som laghbook waar thet wppenbarlica wttrykker; thet kallas dulsmaal.


XX.
Nu wil then som kærer then meth withnom widerbinda som han kære til, tha nempne witne sin a sama tinge; the sculu baade swæria oc witna a nesta tinge ther epter; kan tha kæranden hin meth fullom witnom eller andre beuisning laghlica til sakena binda, tha scal ther epter dömas, oc sökias wth meth laghom, hwar sak om sik epter thy hon ær til. §.1. Nw orkar ey then som kærer eller wil ey then han tilkærde meth witnom som sagt ær widh sakina binda epter heretzhöfdingia dome, gaar the sak a liiff eller æro, böte tha akæranden XL marc; ær thet annor sak, böte tha III mark; oc then som tilkerdes dömes saklös, swa j ene sak som j andre; thetta kallas witnismaal.


XXI.
Alle witnismen for konunghe, biscope, laghmanne, heredzhöffdingia oc fore thera nempdom, sculu swæria för æn the witna, om alt thet the witna sculu, swarandenom nærwarande, oc bidia sik swa gudh hielpa och alt hymerikis herscap, som the wilia witna ræth oc sant om thet maal, oc engte ther j dylia for redde, wild, awnd, weenscap, maagsæmio eller frensæmio sculdh; the scula oc a tinge atskilde ranzakas, swa ath engen thera höre hwat annar witnar. §.1. Gaanga tessen witne ather laghlica, böte huar thera IX marc til treskiptis, oc wardin aldre tings bæra, withnisbæra eller edhbæra, oc fasten oc standen wtan kirkio, oc böten hwar thera biscope III marker. §.2. All witne oc alle edha fore heredzhöffdingia sculu gangas a rettom tings dagh oc tings stad; fore konunge, biscope oc lagmanne a ræffstom oc tingom ther the haldas. Oc gange aldre edher moth eedh eller nempdh moth nempdh for sama Ræth j sama sak, wtan konungir wili sannindh wtleta.


XXII.
Nu komber then til tings som eedh wil gaanga, oc malseghanden komber ey, eller ær ther oc wil ey edh stafua, gange tha bonde edh siin, oc heretzhöffdinge eller domare stafui edhin, oc wari then edher laglica gangen. Kan nokor sidhan then eedh quælia, tha sculu thre godhe bolfaste men the aa tinge tha waaro, thet sweria at han laghlica gaangen ær, oc haui engen wald then edh athir bryta, wtan wædiat warder eller konunger wil sannindh wtleta.


XXIII.
Talar widherdelo man talu sina a tinge, komber ather a andro tinge oc talar adhra, thet ær twetalan. Nw witis manne thet, wæri sik meth sæx mannom, eller böte sæx öra malsegendenom ensampnom; sidhan scal han meth samw talu han a första tinge haffde, sak sina fulfölgia, hwat thet ær heldir tiltalande eller swarande.


XXIIII.
Nu komber man til tings oc scal eeda gaanga eller witne fylla, giffuer malsegenden, lænsman oc hæredzhöffdingen honom then edh vpp, vari swa gilder edher giffuen som gaangen. Nw skil them aath, sigher annar gifuen wara oc annar ey, within thet sæx men the a tinge waaro, hwat ther ær sant om. §.1. Nw giffs manne sculdh, tha scal han wærias eller fellas j thy herade gerningen giordes, och ther böta som han boor.

XXV.
Nu komber bonde til tings oc bedis aff heredzhöfdingia lagha doma, sigher han sik ey wita lagh om thet maal, tha maa han thet wpsætia och huxa sik om til nesta tings dagh; tha ægher heredzhöfdinge honom lagh döma, eller böte thre mark, wtan han for thinge swær meth een edhe sinom ath han ey lagh om thet maal weeth; sidhan sæti thet vpp wnder laghman siin.


XXVI.
Nu bryter then wid bonda, som engte hauir widher waaga, laghsökis tha han som annar man til lagha bota, wtan fore draap, saar och raan maa han gripas som framdelis skils; orkar han ey botom, gange til erfuodes, æ först for bondanom aar hwart for huaria III marc som han ær saker ath, sidan for konunge, och wari saklös for hærede. §.1. Nw löpir han bort j them thima han sculde bondanom tiena, wari tha saker ath threm markom æ swa opta han thet gör, oc böte eller tiene ther fore som för ær sagt. §.2. Nw faar bonde epter, oc wil han atertaka, taki han ath saklöso hwar han kan, togh swa, ath han ey kirkio eller closter wigxlom spiller. Vill ey bonde han taka, taki tha konungs man. Nw komber akoma a han, wari thet alt ogilt, wtan j draap; warder han dræpin, bötes meth XX markom, oc taki wiidh halfue scrifft; wari bonde saklös for konungs manne naar lösker man swa fraan bonda löpir. Löpir han ey bort, tha wari alt j frels manz botom, thet han gör eller honom görs. §.3. Samu lagh wari om leeghofolk, om the jnnan stempnodagh thera bort löpa.


XXVII.
Uarder man laghfelder for brutt sin, tha scall malsegende til tings fara oc heredzhöffdingia til sigia; heredzhöffdinge scal honom aff tinge XII men nempna, the XII sculu j bondans gaard fara, oc mæta lösöra oc gangande fææ hwariom som han æger j sakine; vindz ey thet till, tha scal korn oc hö mæthas; ær thet j hwsom læst, oc bondhen wil ey wplæta, tha brythe saklöst dör vpp; vindhz ey thet til, tha sculu hws mætas; rekkia ey the til, tha scal wth iordh hans mætas; vindz ey hon til, tha scal mætas j bolbynom som the XII sigia dyrast wært wara. §.1. Æ hwar iord wthmætz for saköre, haui bonden waaldh hona aterlösa jnnan thry aar epter thet hon mætin ær. Orkar ey han, löse tha frender hans jnnan sama tidh; bæri then skyld vpp aff iordh som hona hauir, och slae thet aff tha hon lösis. Lösis hon ey jnnan thry aar, haui tha then baade iord oc affgeld hona fangit hauir, och haui engen waldh the iordh optermeer qwælia eller j byrd lösa. §.2. Swa opta som bondin sakir warder, tha skiptis æ hustruna luter fraan, baade j iordh oc lösörom. Bryter hustrun oc fellis bonden meth laghum, bötis tha aff henna gotze.


XXVIII.
Nu ægher heredzhöfdinge ey tingh stempna heem til manz at mæta for honom för æn XII men haua witnat ath han ær laghstemdir oc laghfölgder.


XXIX.
Nu sigher bonden sik ey laghfölgdan wara, oc offmykit fraan honom mætit, haui ther metzmen witzordh wita meth ede sinom a tinge ath the ey mera mætit haua æn bruten waaro til, for thy engom bör osakum böta, oc ey töswar sama sak.


XXX.
Haffuir bonde affradh eller tiend jnne meth sik tha mætas scal for honom, thet maa ey mætas. Ægha oc flere j boo meth honom, eller ær jnlags fæ eller bolags fæ meth witnom til hans komet, thet scal ey j mææt ganga.


XXXI.
Nu kan mæt aterdömas, tha gifui hwar ather som han tok meth swornom edhe, och wari saklös fore raansbotena, for thy thet togs meth domom wt, oc ey annars.


XXXII.
Alla saker for dombrut sculu mætas oc bötas offuir alt swerige epter eno mynte, som ær stocholms mynt eller thes wærd, epter marka tal och öris tall. Gaar thet och aa liff, hwat thet ær raan eller tiufnader, tha maa then saki ey aff lifuas, wtan bruth hans reknas epter sama mynt eller thes wærdh. Ther epter sculu oc edha gaangas om geld och annat tolkit som borgat eller lænt ær som för ær sagt.


XXXIII.
Huilken som laghlica nempder warder i stempning eller nempd, hwat nempdh thet helzt wara kan, eller wardher nempdr j syn eller mætt, nekar han oc qwar sither wtan lagha forfal, böte III mark til treskiptis. §.1. J allom witnom, edom och nempdom sculu bolfaste men wara.


XXXIIII.
Huar som XII men sculu een antiggia wæria eller fælla, thet sculu the göra a sama tinge, eller böte hwar thera III marc, wtan ath the swæren alle ath the ther aff ey sannind wita, oc ey thet maal ranzaka kunno j thy sinne, tha maa thet vpsætias til nesta tingh, oc tha wæren eller fellen, eller böten som sagt ær. §.1. Och huilken som lagh oc wæriomal fester, oc gaar them ey a dagh oc stadh fore lagdom, wari tha feldir at sakine.


XXXV.
Nu kan nempd ey sæmia, hwem VII aff nempdhene wæria, wari warder; hwem the ey wæria, wari feldir.


XXXVI.
Nu æn kærande eller swarande jefuar nokon j nempd wildugan wara, tha scal then bort gangha oc annar j hans stadh sætias swa lenge thet maaleth sliitz, oc haui ey wald ath wræka meer æn thre j ene sak.


XXXVII.
Uil man moth nempd wædia, tha wædi för æn hon sworit hauir. Mot heredz nempd wædi malsegenden wnder laghmanz nempd meth III markom, och hwar nempdaman meth ene halff mark. Moth laghmanz nempd wædi malsegenden wnder konungs nempd a ræfst eller landzting meth sæx markom, oc hwar nempdaman meth eene marc. Tappar malseghanden, taki halfft wædh nempden som waddis mot, oc halft laghman eller konunger. Tappar nempden, taki halfft laghman eller konunger oc halft malsegenden.


XXXVIII.
Dömir laghman eller heretzhöfdinge dom, wil nokor moth them wædia, tha wædi a sama tinge eller jnnan næsta VIII dagha ther epter, eller haui engte waald sidan moth them wædia. Vædiar man mote heredz höffdingia, tha wædi malsegande XII öra oc heredzhöfdinge III mark wndher lagman; tappar malsegande, taki heredzhöffdinge halff marc, halff marc laghman oc half marc herade; tappar heretzhöfdinge, taki malsegende mark, andra laghman oc tridia heradhe.


XXXIX.
Nu wædiar bonde eller heredzhöfdinge moth laghmanne, wædi bonde eller heredzhöfdinge III marker oc lagman sæx marc; tappar bonde eller heredzhöfdinge, taki laghman marc, andra konunger oc tridhia herade; tappar laghman, taki then som wædiade II mark, II marc konunger och II marker herade. Mote laghmanne wædis wnder konungen eller the hans dom haua. §.1. Bryter oc nokor heretzhöfdingia doom, böte III marc. Bryter nokor laghmanz doom, böte sæx marker.


XL.
Nu wil konunger eller the hans doom haua, rættara ting halda, tha scal konunger eller the a hans wegna æro, kunnoga thet j landscapi thy meth breffue sino sæx wikum för æn thet haldas scal, i androm thimom æn som forscriuat staar. §.1. Huilken tha wil til annars kæra, tha sighi honom til meth twem bolfastom mannom fore sokn eller a tinge ther swaranden boor, jnnan nesta XIIII dagha sidan breff læsit ær; komber han ey tha til swars forfalla löss, tha scall konunger eller the hans dom haua, ey thes sidher döma om thet maalet som han sieluir till swars waare. §.2. Alle waren oc the j herade boo pligtoge til fornempda rættara tingh koma, eller böte hwar ena marc til treskiptis, wtan han lagha forfal hauir, oc then wari malsegende som akærer.


XLI.
J rættara tingom tessom scal heredzhöfdinge nempd nempna XII men aff heradheno, halfft hofmen oc halfft böndher oc landbo, goda bolfasta men them som widerdelomen oc heredzmen sigia ja widher; han scal sannindamen j nempd nempna oc ey osanninda men, ey widherdeelo men oc ey the wildoge æro; heredzhöfdinge scal sielfuir j the nempd wara, oc ey annar j hans stadh, wtan han lagha forfal haui. §.1. Hwem tessen nempdh wæær eller feller, thet scal standa oc ey aater gaanga. The nempd maa engen wædia mot; tho maa konunger om all maall sannind wtleta; han maa aterbryta alla skrok soknar oc alla off sokner, oc laghman ægher lagh skilia.


XLII.
Nu then thima konungs nempd scal hauas, tha scal konnungs fogate halda kosten for them konungs doom hauir meth VIII hestom, oc fore them hans dom jncigle hauer meth III hestom, oc heredzhöfdinge scal halda kosten for laghmannenom meth VIII hestom, oc for nempdine, huariom hoffmanne som j nempdh ær meth twem hestom, oc for huariom bonda oc landbo meth enom hest. Oc for thet ath heretzhöfdingen scal then kosth halda, scal han vpbæra allan then heredz ræt som tha falder for the nempdine, hwar heredzhöffdinge j sino heradhe.


XLIII.
Gör nokor merkelikit oliudh a tinge for rættenom, böte VI öra rettarens ensak. Bannar nokor androm oppenbaarlica for rættenom, trugar, vnsægir eller liugara kallar, böte XII öra til treskiptis. §.1. Kallar oc nokor annan oquædins ordh meth hastogo modhe, huat thet hælzt ær, thet a hedir gaar eller æro, böte III mark til treskiptis om han siin ordh genast rætter eller j geen kallar; vil han sik ey rætta för æn han aff tinge gaar, böte epter thy orden æro, som fore skils j balke tessom; valdfester han ey a sama tinge, tha sökis the bruth wth som annur, oc ökis sak hans meth fierdungs boot, oc ransakin VI men the a tinge waaro om thet oquædins ord waaro eller ey, oc om han thet giorde aff hastogo modhe eller laange wrækt.


_______________


E d z ö r i s b a l k e r.

I. Först om noghor gör androm heemsokn oc gör akomo a han, hans hion eller gestir.
II. ¶ Gör man akomo a then som rymer j traangom at annars gard.
III. ¶ J hwat hwsom oc hwru wiit heemfrider bondans stander.
IIII. ¶ Faar han akomo för æn han j gaardin komber ther han tilrymde.
V. ¶ Gör man heemsokn, wil scada göra oc giter ey.
VI. ¶ Om then faar akomo som heemsökn gör.
VII. ¶ Om then som heemsökn görs, löper w gaarde sinom oc gör eller faar scada sidan.
VIII. ¶ Hittas men saate oc skilias osaate, oc hin komber ather meth waapnom.
IX. ¶ Hempnis man a sætt oc böt.
X. ¶ Hempnis man epter böther festa oc borgada, eller tha nokot böt ær aff boot.
XI. ¶ Hempnis man a annan oc annar giorde gerningena.
XII. ¶ Taker man qwinno meth wald.
XIII. ¶ Sither man for androm a tings wægh eller kirkio wægh.
XIIII.¶ Om man gör akomo i sielue kirkio eller a tinge.
XV. ¶ Far man fraan kirkio eller tinghe til pennings öll.
XVI. ¶ Ælter man annan fraan lagha tilmælom eller stempno.
XVII. ¶ Hugger man aff androm hender eller fötir meth wælde.
XVIII. ¶ Nw hempnis man for thet dombir gaffs a han.
XIX. ¶ Griper man annan heema ath sin, oc före bort meth wælde.
XX. ¶ Vendis manne tiuf sak til eller annor sak, bastas oc bindz.
XXI. ¶ Hwat the foruerkat haua som edzöre bryta, oc om geld thera, ey foruerka the annars penninga.
XXII. ¶ Huru edzöris maal kunnogas sculu oc ranzakas fore heredzhöffdingia oc heredz nempdh.
XXIII. ¶ Heredz nempdh ægher them wæria eller fælla, först om edzörit.
XXIIII.¶ Huru the sculu a tinge wptælias, swerias oc dömas fridlöse, oc om dagh thera.
XXV. ¶ Brytz edzöre aa landboo eller jnnes manne.
XXVI. ¶ Om nokor söker til landbo gaardh j nöd, oc faar drap eller saar.
XXVII. ¶ Naar skyflas maa for biltogom manne, oc om han dræps for æn dagher hans wte ær.
XXVIII. ¶ Huar som halder oc födher biltoga men.
XXIX. ¶ Halder nokor biltogan man a annars scadha.
XXX. ¶ Varder biltoger man dræpin sidan dagher hans wte ær.
XXXI. ¶ Vardir han wtrikis dræpin eller jnfördir oc dræpin, ey forbryter biltoger hustru sinne æghor.
XXXII. ¶ Huru biltoger scal sik friidh werfua, oc om han dör för æn han friidh faar.
XXXIII. ¶ Huru biltugs manz iorda gotz scal fara oc affgeld mædhan han biltoger ær oc epter hans död.
XXXIIII. ¶ Rymer biltoger oc rekkia ey lösöra til gælda oc sak hans, huru tha scal iord hans mætas.
XXXV. ¶ Varder then gripin a ferske gerning som edzöre bryter, huru tha scal offuir han rættas.
XXXVI. ¶ Ey maa kona eller ofuermagi edzöre bryta.
XXXVII. ¶ Om frida brut a aker eller æng om waar oc an.
XXXVIII. ¶ Om nokor wardir saklös forgiorder, halshugen eller hengder.
XXXIX. ¶ Snöper man annan, bryter wth öghon eller tender, skær aff öron, tungo eller næso, huru thet scal ranzakas oc rættas.
XL. ¶ Hwar som ræner til halff marc, misthe howdh.
XLI. ¶ Ræner han mindre æn half marc.
XLII. ¶ Om qwettokarla oc siöröffuara.
XLIIl. ¶ Taker man frukt i annars trægaard luktom meth wælde, oc gör æghandenom akomo.
XLIIII. ¶ Hwar som biuder androm eller legir ath göra onda gerninga.



(I.)
Söker man heem ath andhrom thes wiliande, ath han wil bondan eller hans hion eller nokon then j hans gaarde ær eller gæst hauir, eller hans gard sökt hauir j traangom, tha han j gaarden komber, scada göra, dræper, slaar, hugger fullom saarom eller slaar skeno, blaanad eller blodwite, alle the ther meth æro j fluk oc farnöte, the haua brutith edzörit.


II.
Rymer man ath annars gaarde for owinom sinom, hin som epter faar, kastar eller skiuter epter honom swa ath han faar aff dödh eller fulsære eller blaanadh, taker thet han sidan han kom j hans tompt eller gaard som han til hielpa sökte, tha hauir han oc alle the meth honom waaro brutet edzöret.


III.
Swa mykit bonden hauir jntakit meth hwsom oc gardom a sinne tompt som han boor aa, ther æghir han heemfridh a sik oc allo sino. §.1. Nu stander badstufua wtan gaard, smidia, hemelik hws eller ladha, j tessom husom æger man sama fridh haua som a tompt eller j gaarde, hwar som ther gör gerning a annan haui forbrutith edzörit.


IIII.
Nu kan thet taka hin som fore löper för æn han komber a hans tompt som han flydde til eller j hans gaard, tha ær ther ey brutit edzörit.


V.
Nu sökia the heem ath manne oc wilia scada göra, æn tho at the ey gita, böten XL mark fore heemgangona, eller wæri sik meth XII manna ede ath the ey thes wiliande komo, ath the scada wildo göra. §.1. Nw bryta the dör, eller koma meth spæntom armbörstom, dragnom swerdom eller androm tolkom wapnom, oc sökia epter them the scada wilia göra j bondans gaard, æn tho ath the engen mera scada göra, böten tha som forscriuat staar, oc kommen engo dwli wiidh om swa witnar heredznempdhen.



VI.
Nu kan then man heemsökn gör, warda saar eller dræpin eller faar blodwite j thy ath han gör heemsokn, tha ær thet alt ogilt han faar. Nw kunno the som heemsokn göra, wndan flya, alt thet the faa j gaardenom eller a tomptine ær alt ogilt. §.1. Nn æn the æghas widher j gaardz lidhi, oc falla fötir jnnan gaardz liid och howdh wtan a them som heemsokn giorde, wari ogilder; falla föter wtan oc howd jnnan, wari gilder, thy ath tædhen full howdh som föter stodo.


VII.
Nu kan then löpa w gaarde sinom som the ridhu heem ath, oc dræper, slaar eller hugger siden the komo wtan hans gaard, böte epter landz laghum; faar oc han saar eller warder dræpin sidan han komber w sinom gaarde, tha böten the epter landzlaghum som thet giordo.


VIII.
Nu hittas men j gaarde saathe oc skilias osathe, ther ær ey brutet edzörit, wtan han gaange wreder w gaarde, oc ganger swa ater j garden meth wapn eller hielp, hugger, slaar eller dræper, tha hauir han oc alle the meth honom waro brutet edzörit.


IX.
Nu hempnis man a sæth maal oc böth, tha hauer han brutet edzörit; tha scal thet nempden wita huat heldir annar skilnader kom thera j mellen eller ey.


X.
Engen maa hempnas epter bötir fæsta oc borgada, wtan han bryte edzörit. Æru böter fæsta oc ey borgada, eller ær swa fore skilt, ath bötas the ey jnnan then dagh fore lægs, tha maa han hempnas; hempnis han tha, haui ey brutet edzörith, wtan böte lagha böter epter thy bruten æru. Nw æn nokot ær böth aff botene, tha mogho the ey hempnas, wtan kræfuin thet som ather stander meth laghum, eller hafui brutet edzöret.
XI.
Nu maa man ey hempnas a annan, oc annar gör gerningena; hempnes man a annan, tha bryter han edzörit; thet scal heredznempd wita huat helder then sami som han hempdis aa giorde gerningena a han eller annar; giorde ey then sami gerningena a han, tha scal heredznempd wita huat annar skilnader kom thera mellan, eller hwi han hempdis a annan; hempdis han a annan, tha hauer han brutet edzörit.


XII.
Taker man quinno meth waaldh, warder gripen a ferske gerningh, witna swa XII men, tha scal heredzhöfdinge genast budkafla vpskæra oc tingh stempna, oc döma han wnder swerd, oc ey thet længer framskiuta. Taker oc nokor lösn for han, böte XL marc konungs eensak oc aater lösn, halfua taki quinnan oc halua konungen. Nu ær han ey baar oc atakin, witer quinna honom ath han hauer meth wald sin onda wilia fræmt, eller sigher ath han brötz meth henne oc gath ey wilia sin framkomith, synis tha clæde rifuen a honom eller henne, oc ther meth blanadher eller bloduite, eller höris roop oc aakallan, thet scal heredz nempd wita oc ranzaka; fella the han, haui brutet edzöret. §.1. Taker man quinno meth wald, dræper hon han j thy, oc witna swa XII men, tha ligge ogilder. §.2. Taker man kono meth waald oc rymer aff lande meth henne, oc warder han laghlica ther til wnnen, tha æghir han aldre friidh faa för æn quinnone laghgipte bonde bider for honom om hon gipt ær, eller neste frendher henna om hon ogipt ær.


XIII.
Nu sither man fore androm a tings wægh eller kirkio wægh til eller fraa, och wil han dræpa, sarga eller bæria; gör han nokot thera, tha hauir han brutit edzörit. Nu komber thet aff braadom skilnadh, ther ær ey brutet edzörit. §.1. Nw sither man for androm a kirkio wægh eller tings wægh, oc wil scada göra æn tho han ey giter, spennir armbörst eller boga, drager swerdh eller kniff, eller meth andre wærio ath honom springer, eller æltir han fore sik meth steen eller staang, böte sæx marc til treskiptis; ligge thet til witnom som nerwaaro, oc sæx men a tinge. Vithis thet honom, wæri sik meth sæx manna ede, eller böte som sagth ær. Hugger man oc klædhe eller wapn annars manz, rykker eller skiufuer a kirkio wægh eller tings wægh, oc komber ey blodwite jnnan, tha dyli meth sæx manna ede, eller böte IX marc.


XIIII.
Nu dræper man annan, hugger eller slaar bloduite eller blanad a tinge eller j kirkio sielue, haui tha brutit edzörit, wtan thet see meth waada, for thy ther ægha alle frid haua.


XV.
Nu ridher man fraan kirkio eller tinge til pennings öll för æn han heem komber, eller annar stadh, sitia ther hans owiner for honom, dræpa han eller sarga, tha haua the ey brutet edzörith.


XVI.
Nu æn man ælter annan aff lagha tilmælom, oc komber ey hwgh, bloduite eller blanader jnnan, böthe XL marker til treskiptis, oc haui ey brutet edzörit; oc thet scal heredznempdh wita hwat han flydhe trengder eller sielff wiliande, eller hin ælte han aff tings stempno, eller kom annar skilnadhir thera mellan, oc ey aff stempnone. §.1. Nw ægher han friidh heman fraan sin oc til stempnona, oc swa heem ather til siin; dræpir man han, sargar eller slaar bloduite a wæghenom til stempno eller fraan stempno ther fore ath han stemde eller han sökia wilde, tha hauir han brutet edzörith.


XVII.
Nu ledir man annan til stok eller annar stadh, oc hugger aff honom hender eller föter meth wælde, tha hauir han och alle the meth honom waaro brutet edzöret; tha haui then bönena som draapet fik eller saaret, eller oc hans arfua. Komber thet j braadom skilnat thera mellan, faar nokor aff them saar, dödh eller bloduite, ther ær ey brutet edzörit.


XVIII.
Nu hempnes man a then som doom wtgaff eller anamade, dreper, hugger fulsære eller gör blaanad eller bloduite, eller hempnes a then som witnade moth honom for rættenom, eller thy ath han siith eghit laglica warde fore honom j rættenom, tha hauer han oc alle the meth honom waaro brutet edzöret; tha scal thet heredznempd wita, huat han hempdis ther fore eller kom annar skilnader thera mellan.


XIX.
Nu söker man heem ath androm, oc förer han meth wælde w sinom gaard, æn tho ath han ey bryte hws eller gör bloduite j gaardenom, tha hauir han brutet edzörit, wtan konungs domber, eller annars tess som konungs doom hauir, see fore gaangen, eller ledis a han sander tiufnader, eller taks meth ranzakan j hwsom hans sander tiufnader, eller brutliken ær a liiff siit for andra oppenbaara gerninga; tolkom bör ey hemfrid nyuta.


XX.
Nu wendis manne tiuffsak til, eller hwaria handa brut thet helzt æru, taks man, bastas oc bindz och pinas oforwnnen, ey oppenbarlica j handom takit, oc wtan konnungs dom eller thes som konungs doom hauir; then swa gör, haui konungs edzöre brutet, oc takis ey XL marc som fordom giordes, thy ath huar man ægher friidh a sino gotze haua oc penningom, oc serlica a sielfsins liif och licama.


XXI.
Huar som edzöre bryter, æ huru mange the saman æru j fluk oc farnöte tha gerningen görs, tha hafua the forgiort allo thy the ægha wtan iordagotz, oc ægha biltoge wara ofuer alt swerikis rike. §.1. Thera lösa gotz scal skiptas j thry, taki iordæganden then jordena ægher, ther heemsokn giordes, een lutt, annan konunger oc tridia herade; togh swa ath gældh thera som the rætteligha skylloge waaro for æn the edzöre brutho, först geldens af oskiptho, oc sidhan malsegende rætten epter thy saken ær. Rekker ey gotzet til gelda oc malsegende ræth, felle baadhe aff slikt aff marc som marc; ær godzet mera, gange thet til treskiptis som offuer löper, som för ær sagt. §.2. Ey mogho the foruerka barna lutt thera om the nokon haua, ey thera hustru lutt, ey oc hws the a hustruna tompt eller iord standa, oc engsens thes lutt som j boo ægha meth them; swa scal hwar sina sak ensamen böta, oc engen annars lut foruerka.


XXII.
Nar edzöris maal brytas, tha ægher malsegenden kunnoga thet for sokn eller tinge ther gerningen giordes, eller oc for konunge som för ær sagt j konungs balke; tha gerningen swa lyst ær, tha scall heredzhöffdinge j thy herade genast budkafla wpskæra oc heredztingh saman kalla; ther maa then som gerningena giorde felogir fore koma oc felogir fraa j siit behald. Heredz nempd j sama herade scal wtleta oc wita hwat sannast ær om thet maal; æru witne til, tha gangen the fore nempd, oc swærin hwar sins læstom, oc heredzhöfdinge staffui edhin.



XXIII.
Nu ægher heredznemd a sama tinge, eller a nesta ther epter, antiggia wæria eller fella then sakin giffs, först om edzörit; wæria the han om edzörit, wari ther om saklös, oc malsegenden laghsöke han tha epter thy bruten æro huart om sik j laghbook waare.


XXIIII.
Nu fella the han fore edzöret, tha scal heredzhöffdinge a sama tinge, eller nesta ther epter, alla them vptælia som j flok och farnöte meth waaro tha gerningen giordes; oc tha han them vptalt hauir, tha scal heredznempd swæria them alla bilthoga, oc heredzhöfdinge döme them fridlösa offuer alt rikit; haffui tho maanada dagh fraan thy gerningen giordhes ath forlica sik meth malsegandenom om han kan, konungs ræth, iordægenda oc heredz oforsymadom. §.1. Flyter han eller förer gotz siith wndan sidan honom saken giffs, tha haui forbrutit baade gotzet thet han wndan förde oc fridh siin.


XXV.
Nu ær then landboe som heemsokn görs til, eller hauir hws leegt eller laane takit, faar han eller nokor hans hion saar eller skeno eller blodwite eller warder dræpin, tha haui sama ræt som han sielfuer iordena atte, for wtan boskiptit.


XXVI.
Nu æn annar man, then som landboans gaard söker, faar saar eller skeeno eller warder dræpin, tha ægher malsegenden badhe fridbönena oc saara bötherna, oc iordægenden taki tridiung aff skyflingene.


XXVII.
Nu maa engsens manz gotz sköflas för æn han laghwnnen ær til biltogs maals. Ey maa han oc dræpa jnnan then dagh honom lægs a tinge tha han biltoger swærs, wtan fore han fastis oc bötis som for annan saklösan man, oc liik hans j kirkio gard leggis.
XXVIII.
Nu hwar som halder them oc föder eeth maall sidan thera maanada dagher ær wthe, böte III marc; halder lenger oc föder, böte XL marker swa opta han warder ther laghwnnen til, eller dyli meth XII manna edhe ath han ey biltogan man hyste eller födde, eller han ey wiste ath han biltoger war.


XXIX.
Nu hwar som halder biltogan man a annars manz scada, wari swa saker som biltoger man en han nokra gerning gör; böte tha biltoger man epter brutom sinom ey thes sidher; thet scal heredz nempd weta hwat ther ær sant om.


XXX.
Uarder man aff sakgiua eller nokrom dræpin jnrikis, sidan han biltoger sworen ær oc lagha dagher hans wtliden ær, ligge ogilder baade for kirkio oc konunge, wtan han haui dagh laghlica aff konunge.


XXXI.
Nu æn nokor ær biltoger lagder aff rikeno, oc warder siden wtrikis dræpen, eller han warder oc wtrikis taken oc meth waldzuerkom aater fördir j rikit oc siden dræpin, tha scal fore han baade bötas oc fastas som fore annan saklösan man, oc liik hans j kirkio gaarde jordas, thy ath ey maatte han j flerom landom biltoger wara eller friidh sin mista, wtan j thy sama lande som gerningen giordes jnnan. §.1. Ey scal oc fore edzöris brut hustruna hws, som a henna tompt standa, j skyffling ganga, thy at j waarom laghum giptes hwarte man j adel iord, hws eller adel watn werka hustru sinna, oc ey hon j hans, wtan j alla andra lösa penninga. Ey scal oc almennings iordh j skyfling gaanga, tho ath hon reknas fore lösöra.


XXXII.
Nu ægha the biltoge wara ther til then bidher fore them som the brutu wider eller hans arfua; tha the bidia for them som the brutu wider, tha ægher konunger them fridh gifua, eller then tolkit konungs wald hauer, ath han them frid maa giwa; tha sculu the lösas widh konungh meth XL marc, thet wari konnungs eensak. §.1. Dör then som biltoger ær för æn han friidh faar, gelden tha arfua hans aff godzse hans lagha böter, hwat thet ær helder drap eller saar, malsegendenom, konunge oc herade.


XXXIII.
Biltogs manz iorda gootz æghir laghmader och heredzhöfdinge haua meth swa skæl, ath the sculu sætia een wmbudzman then fore them rekna scal, ath thet afgeldet til engsens annars komi æn hans geld geldis, the som han rætteliga skylloger war för æn han bröth edzörit; huat ther ofuer löper, thet gifui for hans siæl fatikom mannom, eller til kirkio oc kloster, æ ther til han friidh faar eller dödir ær; tha han dödir ær, tha haui hans rette arffue thet gotz.


XXXIIII.
Nu kan biltoger man af rikeno ryma, then swa liitet hauer j lösörom wider hæta, at ey kunno geld hans betalas oc ey sak hans bötas, oc hauir tho iordagotz j rikeno; gör han ey jnnan nath oc aar epter thet han rymder ær, meth malsegendenom swa, ath han honom friidh aff konunge skipar, tha sculu XII men jordagotz hans mæta, oc först geld hans betalas oc malsegende ræt, oc huat ofuer ær gange til skyfling oc skipte som för ær sagt.


XXXV.
Nu kan man edzöre bryta, oc warder faangen widh ferska gerning jnnan sama dygn, tha ægher heredzhöfdinge budkafla vpskæra, oc tingh saman kalla j thy herade gerningen giordes; heretznempd ægher wita huat ther om sant ær. Hauir han draap giort j heemsokn there, oc witnar swa heredznempdh, tha scal heredzhöffdinge han vndher swerdh döma, oc alla the meth honom fangne waaro oc i sama gerningh. Hauir han bloduite eller blaanad giort, eller andra akomo ther edzöret rörer, miste högra handh sina, oc hwar then ther met war. Fore raan böte som framdelis skils epter thy thet wært ær, oc for edzöret, æ hwat the liiff mista eller ey, ægher löst gotz thera j sköffling gaa som för ær sagt.


XXXVI.
Nu maa ey kona edzöre bryta, thy ath hon maa ey biltogh waara. Ey maa oc ofuermagi edzöre bryta; kæris thet til hans, tha scal nempden han sweria ey wara fæmtan aara gamblan, wtan böte epter thy som j saaramaalom skils.


XXXVII.
Nu gaanger man ath adhrom a aaker hans om war eller a æng eller aaker om höst, oc dræper, tha ær han tuegilder oc al hans hion, och thet ogilt som han faar som til hans gaanger. Sama lagh wari om nokor ælter annan af sinom æghodelom opp a annars, oc gör ther gerning a han.


XXXVIII.
Nu warder man a sina saklöso olaghlica forderfuader, halshuggen, hengder eller steglder, then thet giorde stande tolken sama ræt som han honom giorde.


XXXIX.
Taker man annan oc legger a iordh nider met wælde, snöper han som annat fææ, bryter wt öghon eller tender w höse hans, eller skær aff tungo, næso eller öron, hugger hand eller foot eller oc baade aff honom; then tolkit gör, oc alle the meth honom waaro, haua brutit edzörit; oc hwar som ther ær malsegende at, æ hwat thet ær helder saaratoli eller hans arffue, han ægher baadhe skyfflingena oc saaraböterna oc j fridh bidia, æ j huars huse thet görs j tessom maalom. Varder han faangen a ferske gerning, haui tha malseganden oc hans frender fult wald han til tings föra oc witna latha; sidan haui malsegenden waald han til lösn lata æn han wil, eller oc limi for limi, tolka som han miste, mista lata, eller oc liiff aff honom taka, oc ligge ogilder for gerningh sina §.1. Nw komber thet j wapna skipte thera j mellan, oc ey aff sliko wælde som nw ær sakt, tha ær ey brutit edzörith, wtan böte som j saara botom skils. Nw kan manne tolken sak witas, oc ær ey fangen widher, tha scal heredz nempd thre aff hwariom fierdungh bolfasta aff thy herade som gerningen war gör j, han wæria eller fella; fella the han, wari feldir; wæria the han, wari saklös.


XL.
Hwar som aff androm ræner meth fullo wælde j lösörom, hwat thet helzt vara kan, til halff marka werde eller meer, warder han gripen widh ferska gerning, tha scal han til tings föras oc witna lata meth heredznempd ath han fulder raansman ær. Vitna the swa, tha scal han a tinge wnder swerdh dömas; warder han warder, wari saklös, oc then böte XL mark som han wald förde. Vithis thet honom oc ær han ey bar och aatakin, ligge thet til heredhz nempdh; væria the han, wari saklös; fella the han, böte XL marc.

XLI.
Ræner han til thre öra eller meer, oc minna æn halff mark, warder thet sökt til honom meth fullom skælom, eller wites honom, oc kan ey wæria sik meth VI bolfastom mannom, böte XX marc. §.1. Ræner han til twa öra eller meer, oc minna æn III öra, böte VI marc, eller wæri sik meth VI mannom; ræner til een öre eller meer, oc minna æn twa öra, böte III marc, eller wæri sik sielff tridhi; ræner minna æn öre, böte VI öra, eller wæri sik sielff annar. J allom tessom raan sakum bötis som sagt ær til treskiptis, oc malsegendenom aater thet som ræænt ær.


XLII.
Nu liggir man j scoge eller skipi eller annar stadh, oc later sik til ath ræna, ræner then litet eller stort, oc warder thet oppinbaart, tha maa hwar man han, oc alla the j fluk oc farnöte meth honom æro, at saklöso gripa oc til tings föra; ther sculu XII men tilnempnas aff herade, som thet maalet ranzaka sculu. Findz at gerningen ær oppinbaar, tha scal heredzhöfdinge them alla wnder swærd döma som meth waaro j flok oc farnöte; ær ey gerningen oppinbaar, wtan witis them, eller æro ther om kompne j vppenbaart rykte, tha sculu the XII thet ranzaka; fella the them, böten tha hwar thera XL marc til treskiptis; hwilken ey orkar botom, misthe howdh siit; wærias the, warin saklöse swa the som gripne waaro, som the som gripu. §.1. Findz oc ath the haua nokon aflifuat til landh eller watn j tesso maale, warden tha stæglde. Huilken tolka men hyser eller hegnar meth wilia oc witskap, wari swa godher han som the. Slike heeta qwettokarla oc siö röfuara.


XLIII.
Nu gaar man j annars tregardh som lykter ær, taker æpple eller andra frukt meth wælde, bonden eller hans hion æro fore och wilia wæria; komber slagh thera mellan, faar bonde eller hans hion draap, saar eller bloduite, ther ær edzörit brutet; faar then som tilkom draap, saar eller bloduite, wari ogilt.


XLIIII.
Huar som biuder adhrom manne eller legher til ath slaa, dræpa eller nokra gerning göra a annan man, han scal standa sama rett som han thet sieluir giorde.


_______________

H ö g m æ l i s b a l k e r.

I. Myrder nokor annan, huru thet scal ranzakas oc rettas.
II. ¶ Dræper fader eller moder barn siith, eller barn fader eller modher.
III. ¶ Nw kan thet skee aff waada.
IIII. ¶ Om nokor menniskia forgör sik sielff.
V. ¶ Om nokor fæster oc hefdar andra konu mædhen hans förra lagh gipta hustru lifuir, oc om han fæster andra och ey heffdar.
VI. ¶ Forgör nokor androm meth trull doom.
VII. ¶ Forgör nokor stiuff barne sino for arff sculdh.
VIII. ¶ Reeser nokor hæær mot konnunge eller landzens herra, eller gör forsaat eller waldzgerninga a han.
IX. ¶ Om man leeder a fosterlandh siith wtlendzkan hær, eller förer awgan skiold moth sinom rætta herra.
X. ¶ Om landbo, bryti, mölnare, troskylder swen eller hustru dræpir sin rætta herra eller husbonda.
XI. ¶ Om man bær mordbrand a annan.
XII. ¶ Huru then ægher sik wæria som tolken sak witis.
XIII. ¶ Vnsægher nokor annan, oc then wnsagder ær faar sidan scadha oc weet ey aff hweem.
XIIII. ¶ Om then som tydelagh hafuir meth fæ eller androm diwrom.
XV. ¶ Om nokor bær forgerninga a annan, huru thet scal ranzakas.
XVI. ¶ Tessen maal æru wrbota mal.


(I.)
Myrder man annan eller kona, eller æ huar som een myrdher annan oc legger a lön oc bær j fielster, tha scal man stægla oc konu brenna; tha scal heredz nempd aff thy hærade gerningen giordes j, wita han eller hona sanna eller osanna, oc heredzhöfdinge höffde edin, oc sidan swæri hwar sins læstom som j edenom standa. Swa scal om al mordh göras, oc the maal som liiff fore ganger.


II.
Dræper man eller kona meth wilia sinom eller myrder barn siit hedit eller cristit, eller barn fader sin eller moder sina, eller man hustru sina eller hustru man sin, huilkit thera thet gör, tha scal man steglas oc kona brennas æn thet ær allom oppenbart. Nw huilkom tolken sak wites, oc ær ey oppenbart, tha scal han wæria sik meth hæretz nemd som för ær sagt; wærs han, wari saklös; felles han, tha scal man stægla oc konu brenna, oc thet thera som myrde eller drap meth wilia, scal mista arff thes döda, oc swa hans ætlægger aller, thy ath engen maa annan til arffs drepa.


III.
Nu æn thet ær aff waada tilkommet, tha böte som j draapa maalom skils, konunge, malsegende oc herede twegildis böter, oc miste huarte liiff eller arff fore waadha thenna; thet scal heredznempd wita, huat thet war meth wilia eller waada giort.

IIII.
Kan swa jlla athbæras, ath nokor menniskia forgör sik sielff, huru ledis thet hælzt henda kan, tha scal han til scogs föras oc i baale brennas, wtan ath oppenbart waare ath han för swa affwita worden war, ath han engom waada wægia wiste, tha maa han j iordh græuas wtan kirkio gaard; oc naar tolken scadi skeer, tha scal genast heredz höffdinge budkafla vpskæra oc heredzting sampna. Heredznempd ægher thet maal ranzaka, oc heretzhöfdinge dom agiffua. Arffua tes döda taki gotzet.


V.
Ganger man fraan konu sinne lagh gipte, oc fæster sik adhra konw laghlica, oc hefdar mædhen hin lifuer som han för meth laghum haffde faangit, warder thet skæliga leet meth oppenbaarom witnom jntil hans oc kirkione ræth, haui forgiort lifue sino, oc kona samw leedh æn hon thet gör; han scal halshuggas, oc kona sæthias qwik j iordh. §.1. Fester man oc adhra konw mædhen the förra laghgipta lifuer, æn tho ath han the sidhermeer ey hæfdar, böte XL marc til fiwghurskiptis, malsegande, konunge, biscope oc herade; ligge thet til heredznempd hwat han hona hefdade eller ey. Vari lagh samu om kona gipter sik androm manne.


VI.
Förgör man manne eller konu, kona konu eller manne, meth truldom, swa ath hon eller han faar dödh aff, miste liiff siit fore tolka gerning; man scal stægla oc konu brenna, oc witi thet meth heredznempd som för ær sagt.


VII.
Forgör man eller kona stiuffbarne sino meth wilia oc forakt, oc wil barnom sinom arff ægna, wari lagh samw om lifuit, oc stande om arff som laghboken j ærfda balkenom siger duodecimo capitulo.


VIII.
Huar som reeser hær a moth konunge eller rikesins herra, eller forsaat gör, ath han wil han fanga eller dræpa, eller gör nokra waldzgerninga eller oræt meth brefuom, raadom, gerningom eller hielp, tha æghir han mista iordh oc gootz oc liiff om han fangin warder meth oppenbaare gerning. §.1. Nw kan honom thetta witas, oc ey meth oppinbare gerning warda fangin, stande thet till konungs nempdena, oc sidan swæri hwar thera som j edhenom standa sins læstom, som sigs j eedhe thera; fælla the han, haui forgiort allo thy som för ær sagt; wæria the han, wari saklös.


IX.
Nu æn man leder a fosterland siith wthlendzkan hær, oc bær awgan skiöld mothe sinom rætta herra, oc hæriar siith eghit fosterland, wtan han fölge them som rætkomen ær til rikit, tha hauir han oc alle the meth honom waaro forgiorth baade liiff oc gootz wndher kronona æuerdelica ægho. Nw æn nokrom witis tolken sak, oc ær ey oppinbart, tha scal konnungs nempd han wæria eller fella; værs han, wari saklös; felles han, miste baade liiff oc gootz som för ær sagt.


X.
Nu æn landbo, bryti, mölnare, troskylder swen eller nokors thera hustru dræper sin rætta herra eller husbonda eller hans hustru, oc warder han faangin meth sama gerningh eller hon, tha scal han eller hon till tings föras, och ther man til stægil dömas och kona brennas. Jordh oc lösa penninga thes saka sculu til treskiptis ganga, taki een luth konungen, annan maalsegende oc tridia herade som gerningen giordes jnnan; togh swa ath affradh, tiendh, gældh, bolags penninga oc barna penninga först wndan skiptes. §.1. Hwem tolken sak wites, manne eller konu, oc ær ey vppenbarlica taken wider, tha wæri sik meth heredz nempd ther gerningen giordes, oc heretzhöfdinge höffde edhin, och sidan swæri hwar sins læstom som j edenom standa, oc bidia sik swa gudh hullan oc helgadoma the han ahalder, ath han eller hans kona drap ey sin rætta husbonda, oc thy ær han ey werder liiff eller gotz mista; værs han, wari saklös; feldz han, haui forgiort allo thy som för ær sagt. §.2. Nw sigher then som drap thet aff waada wara tilkommit oc ey meth wilia sinom, tha scal han rættom arfuom twegilda böter böta, oc ey liif mista, oc konnungenom oc herade lagha böter som j draapamalom skils, oc ey meera; thet scal heredznempd wita som för ær sagt, hwat thet war meth wilia eller waada giort.


XI.
Sæther man eldh j hws annars manz, oc wil brenna baade by oc bonda; brenner vp eeth hws eller flere, eller gaard allan eller by, warder takin meth blæsande mwnne oc brinnande brande, tha maa han binda oc til tings föra; sidan ægha XII men aff heradeno scoda oc sannind leeta om thet maal; væria the han, tha böte then XL marc som saklösan bant oc bastade, oc haui ey forgiort fridh eller boskipte; fælla the han, tha böte alt thet han æghir til treskiptis; taki een luth konungen, annan malsegenden oc tridia hærede, oc gelde æ bondanom först aather scada sin, oc witi bonden huru myken scada han hauer faangit; vindz ey mera ath, tha ægher bonden æ först fult haua fore siit, oc then scal j baale brenna som brænt hauir fore bondanom.


XII.
Nu æ hweem toligen sak withis, manne eller konw, oc warder ey takin meth, wæri sik meth lucthre heredznempd ther gerningen giordes jnnan, oc wari saklös; fælz han, geldhe aater allan scadan then som hin fik, oc a XL march til treskiptis; orkar han ey böta oc skadan ather gelda jnnan næsta VI maanada sidhan han sakfeldir ær, tha scal han ogilder wara for allom, huat thet ær helder man eller kona, ther til han hauir ræth giort.


XIII.
Nu wnsægir nokor bonda eller boo hans, sker bondanom sidan scadi af eeld, draap, mordh eller androm ondom atgerningom, oc ær ey oppenbart aff hwem scadin skede, haui tha bonden witzord at saklöso skulda then til rætta som wnsægning giorde; ligge thet til heretznempd; wæria the han, wari saklös; fælla the han, wari lagh samw som nw æru sagd, thy ath them ær illa troande som androm onth jættar.


XIIII.
Huilkom man tolken diæwlskaper hender, ath han tydelag hafuer meth fææ eller androm oskælicom diwrom, warder han a ferske gerning widher takin eller tilbunden meth skæligom witnom oc heredz nempd, tha æghir hærezhöfdinge döma han qwikan j iordh meth sama diwre græuas eller j elde brænnas; ey mogho the a iordene lifua. Vithis thet honom oc ær ey bar oc atakin, ligge thet til hæredznempd som annor högmæle; wæria the han, wari saklös; fella the han, tha scal han iernslas oc aff biscope script taka, oc liiff behalda.


XV.
Bær kona eller man nokrom forgerninga, warder bar oc atakin, tha scall han eller hona taka oc j fiæthur sætia, oc swa til things föra, oc the sama forgerninga meth them; thet sculu XII men wita hwat han eller hon hauir the forgerninga giort eller ey; wæria the them, wari saklös; fælla the them, fællis ath XL markom til treskiptis, konunge, maalsegende oc herade §.1. Hauer ther nokor dödh aff lyutit, oc kæris sidan, within thet oc XII men; wæria the han eller hona, wari saklös; fællas the, tha ægher hon j baale brinna oc man stæglas, oc lösöra thes saka skifftas, oc ærfuingia takin iord epter them. Vithis thet nokrom, oc kan sik ey meth heredznempdh wæria, böte som j draapamaalom skils.


XVI.
Tessen maal som nw æru sagdh, æru wrbota maal som fore ganga bade liff oc gootz; hweem tolken sak withis, oc ær ey bar oc atakin, tha wæri sik j huarie sak som för ær sagt; oc æ sculu geldh hans betalas aff gootz hans oskipto, oc engsens manz penninga maa han forbryta wtan sina eghna.


_______________


D r a a p m e d v i l i a.

I. Komber skilnader manna mellan oc hwar dræper annan.
II. ¶ Varder drapare fangin a ferske gerning jnnan dagh oc dygn.
III. ¶ Dræper malsegenden draparan wtan doom jnnan dag oc dygn.
IIII. ¶ Varder drapare dræpen meth wæriande handh om nokor wil han hindra.
V. ¶ Varder han dræpen wtan wærianda handh.
VI. ¶ Om draaparen rymer til kirkio eller closter, huru tha ær görandhe.
VII. ¶ Nw wil ey draaparen til swars koma.
VIII. ¶ Om draaparen wil ey ryma, huru han scal tha gripas.
IX. ¶ Om nokor wil draaparen wæria oc skeer ther scadi.
X. ¶ Ræner man draapara af them j handom hauir.
XI. ¶ Takis ey lösn for draapara laghlica faangin.
XII. ¶ Om draparens dagh til konnung oc fraa, oc konunger lathi pröfua hwat han drap trengder eller ey, ther epter böte.
XIII. ¶ Tha draapare hauir bööt malsegende oc han bidher fore honom, tha ægher konunger honom fridh gifua.
XIIII. ¶ Om konungs ræth oc heredz ræth, dags breff oc fridzbreff j draapom, oc om drapare wardir dræpen sidan frider hans ær wte.
XV. ¶ Hær tælias vpp nidinghs werk oc plikt thera.
XVI. ¶ Dræper wtlendzker man jnlendzkan oc rymer borth.
XVII. ¶ Hwar som halder eller födir draapara fridlösan.
XVIII. ¶ Varder draparen fangin oc sighir ney fore draapit.
XIX. ¶ Nw wærs han som draapit wites.
XX. ¶ Komber draaparen til swars, huru heredznempd scal tha ranzaka maalet, oc maalsegenden binde til sanbana oc haldzbana hwem han wil.
XXI. ¶ Om haldzbana boot.
XXII. ¶ Dör draaparen för æn böter æru festa, huru tha scal bötas.
XXIII. ¶ Huru bötir ægha bötas epter dödhan fader eller modher eller frendir.
XXIIIl. ¶ Huru malsegenda bör annan til draap binda jnnan natth oc aar.
XXV. ¶ Kennis engen oc engen windz til draapit jnnan nath oc aar, tha böthe hæredet fyretigi marker.
XXVI. ¶ Huru dulga draap oc mordgæld bötas scal.
XXVII. ¶ Om draap j öyom oc skæriom, ther ey findz draaparen.
XXVIII. ¶ Om kona dræper man och warder faangen.
XXIX. ¶ Huru kona scal til draap bindas om hon ey faangas, och ath hon maa fridlös leggias.
XXX. ¶ Huru draapare faanghen scal hektas oc til ting föras.
XXXI. ¶ Dræper prester eller annar klerker leekman.
XXXII. ¶ Dræper leekman klærk.
XXXIII. ¶ Varder nokor dræpin och malsegende ær ey j landeno tha akæris.
XXXIIII. ¶ Hwru man scal wita draap sætt oc böth, oc om nokor widerkennis the gerning a liif gaar.
XXXV. ¶ Om lösker man dræper nokon.
XXXVI. ¶ Om lösker man gör affhug eller fulsære oc orkar ey botom.
XXXVII. ¶ Om lösker man gör skeno oc hauir ey til III mark.
XXXVIII. ¶ Gör nokor forsaat for androm j skiulom, oc huat forsaat scal heta.
XXXIX. ¶ Varder man dræpin j konungs ledungh.


(I.)
Nv komber skilnader manna mellan, dræper huar thera annan, ther ligger man geen manne, oc böte beggia thera arfua konungs ræth VIII örtuger oc XIII marker, oc samuledh heradhe.


II.
Dræper man annan, oc faangas a ferske gerningh widher liket, eller a flyande foth a sama dagh oc dygne som han gerningena giordhe, tha gifui liiff fore liff, oc haui huarien friidh wtan j kirkio eller closter, æn thet kan pröuas ath han giorde gerningena meth lust oc wtan alla lifs nödh, oc ligge thet til heredz nempd ther som gerningen giordes jnnan, för æn man liiff aff honom taker.

III.
Komber thes manz neste arfue som dræpin wart jnnan dagh dygne, oc dræper han draaparen meth eene brædhe wtan doom, tha böte han oc faste som annar drapare, oc ryme ey land oc ey liiff miste, wtan böte konunge VIII örtuger oc XIII marc, oc samaledhis hærade.


IIII.
Kan thet swa warda, ath neste arfue tess som dræpin warth, eller annar man, wil draaparen hindra for gudz sculd eller herra budh, eller och then som herrans æmbetzman ær, oc warder draparen dræpin j wæriande hand, tha pröfuis hans maal swa dödz som qwiks, och dömes epter brutom sinom, oc ligge ogilder, oc bötes engte for han konunge, malsegende eller herade.


V.
Uarder man dræpin androm lundom wtan wæriandha hand, tha bötis for han fulder rætter konunge, maalsegende oc hærede, oc thet scall liggia til heredznempd.


VI.
Rymer draaparen til kirkio eller closter eller annar stadh, oc warder ey takin a sama dagh oc dygne, tha scal herezhöfdinge gensta budkafla vpsksæra oc ting stempna, oc then som gerningena giorde kome felogir til swars, oc fraa j siith behald; kennis han gerningena eller warder laghlica til wnnen, tha ægher han maanada dagh haua fore konung koma, oc XIIII nætter fraan konunge fara, oc ey lenger, wtan han konungs nadh nyute meth fridzbreff hans. Hwar som gör gerning a han jnnan forscrifnan tiidh, haui bruteth edzörit.


VII.
Nu wil han ey til swars koma a thy sama tinge, tha haui malsegende sama waald han til draps binda som han til swars komin waare, oc haui engen dagh oc huargen fridh wtan j kirkio eller closter.

VIII.
Nu æn fridlös man sither qwar oc wil ey ryma, oc malseganden formaa ey taka han, seghi tha til hæredz höffdinga oc konungs æmbetzmanne, the ægha han fanga lata meth maalsegendenom.


IX.
Nu kunna nokre men draparen wilia wæria fore them han fanga wilia antigge j heeme sino eller annar stadh, tha wari thet tuegilt som the göra som han wæria wilia, oc alt thet ogilt som the faa, hwat thet ær draap eller saar.


X.
Nu æn nokor ræner draparen aff them som j handom han hauer; then som thet gör, han hauer brutet konungs edzöre.


XI.
Nu æ hwar draapare warder laghlica faangen, huar som lösn taker for han, giwi konunge lösn oc a XL marker, hwat thet ær helder maalsegende, lænsman eller huat man thet ær helzt.


XII.
Nu komber draapare for konung eller then som hans doom hauir j swerige, sina gerninga tee, tha haui han dagh til hans oc fraan som för ær sagt. Konunger ægher honom breff gifua j thet sama heredhe som gerningen waar gör j, och j the sama breffue nempna then ther scal nerwara a konungs wegna ath thet maal skælica pröuas, oc meth honom waren heredzhöffdinge oc heredznempd thet sama maal granlica skodha. Kan thet pröfuas ath han giorde thet draap trengder oc meth rætte liffs nödh, tha ægha the fornempde böter leggia maalsegendenom som the wilia for gudi answara oc konunge sinom, oc skuda thes dödha brut oc meth huat skælum han trengde draaparen sik dræpa, oc draaparen wari tha frii for konungs sak oc heredhz. §.1. Kunno the fornempde pröua meth fullom skælum ath han thet drap otrengder giorde, tha ægha the ey malsegendenom böther leggia, wtan ryme tha draaparen landh, oc fae aldre fridh for æn han biuder ræth fore sik, oc gifuer malsegendenom swa fulla bötir som honom ath nöghir.


XIII.
Nu hauir han böth, och maalsegenden bidher for honom, tha ægher konnunger honom fridh gifua, eller oc hans æmbetzman then tolkith konungs waald hauir ath han maa honom fridh giwa; oc böte ther epter konunge VIII örtuger oc XIII mark, oc herade samuledh, wtan traangh oc nödh pröfuas som för ær sagt .


XIIII.
Nu ægher ey konungs rætter högre sætias æn VIII örtuger oc XIII mark, och sama ledis heredz. §.1. Dags breff löses aff konungs canceller fore halff mark, fridz breff fore marc; the breffuen sculu a swensko scrifuas, oc all annor som doma röra. §.2. Faar han ey fridh aff konunge, eller wil ey böta eller fly, oc warder han dræpin sidan dagher hans ær wte, tha ligge wgilder. Ey ægher gotz hans sköflas, huarte lösöra eller annat, oc böte konnunge engte, malsegende eller herade, wtan han nidings wærk giort haffde, eller andra oqwæmlica gerninga them widherlica.


XV.
Tessen æru nidings wærk: dræper nokor fader eller modher, son eller dotter, broder eller syster, eller ouermagha minne æn VII aara, wtan thet see meth waada, eller dreper man sofwande eller a swnde simande, eller trælbær man at han faar aff bana; hwar som tolka gerninga gör som nw æru sagda, stande sama ræth som foreskils j edzöreno oc j högmælom, om han faangin warder; varder han ey faangin, tha ryme land som för ær sagth, oc fae thy minne nadh ath han minna wærdher ær.


XVI.
Dræper wtlendzker man nokon, wari swa om han som jnlendzker hafde thet giort, wtan han aff rikeno flyr. Rymer han riket, geldis tha geldh oc bötes brutt hans aff godze hans, malsegendenom, konnunge oc herade om swa tilrekker; rekker ey til fulla gelda oc bota, briste for konungenom oc herade, oc malsegende taki sin ræth; ær oc godzet mera æn geld oc sak hans, stande thet nath oc aar, oc gange sidan ther om som lagh skilia om annat wtlendzsca manna gootz.


XVII.
Nu hwar som fridlösan man halder, swa ath han föder han om eeth maal, eller ena nath hws læner, sidan han fridlös ær gör oc hans dagher ær wte, böte III mark, eller dyli meth VI manna ede ath han ey wiste ath han fridlös war. Hwar som han halder eller födher leenger æn nw ær sakt, böte XL mark til treskiptis, oc ligge thet til heredznempdh hwat ther ær sant om; böthe oc swa opta XL marc som han warder ther laghlica tilwnnen, ath han hauer han lenger haldet eller föth.


XVIII.
Nu faangar man nokon for draap jnnan dagh och dygne sidan draapit war giort, oc före til tings oc wil till draaps bindha, oc hin seghir ney for sik ath han thet draap aldre giorde, tha scal heredzhöffdinge them XII men nempna aff heradeno, them som the sigia baade ja widher; the sculu ther sannind om letha, som the wilia for gudi swara och sinom konunge, hwat han a wigualle war thes wiliande oc wallande ath han dödh fik eller ey. Fælla the han, haui tha arfua thes döda wald han til draaps binda oc ræt hans lata göra som för ær sagt, oc ey bötir for honom taka.


XIX.
Nu wærs then draapet wites, tha wari han saklös, oc then böte XL mark som saklösan waldfördhe; ær han oc saar eller slagen, tha böte som j saaramaalom skils. Haua the oc taketh han j hwse hans eller heman eller annars manz, tha haua the brutet konungs edzöre.


XX.
Nu ær man ofaangin til swars kommen, och sigher sik ther haua warit, oc ey thes wiliande och wallande ath han dödh fik, eller segher ath han ther ey war; tha scal heredz nempd thet wita, thön som the sigia baade ja widher, hwat han a wigwalle war thes wiliande oc wallande ath han dödh fik eller ey, oc them som hon wndan taker at ey a wigualle woro, eller oc ther waaro oc ey thes wiliande eller oc wallande ath han dödh fik, the warin saklöse; oc sidan haui then waald som sin hauer mist ath bindha then til sanbana som han wil, och then til haldzbana som han wil, hwan thera meth ede XII manna a tinge, aff them samw a wigwalle waaro oc ey waaro wndan takne aff nempdene. Varder oc han til draaps wnnen, tha haui dagh til konungs koma oc ather fraan som för ær sagt.


XXI.
Nu ær haldzbana boot IX mark. Giffs manne sculd for raadzbana, wæri sik meth XII mannom, eller böthe sex mark malsegendens eensak.

XXII.
Dör draaparen för æn böter æru wtfæsta, tha böten arfua hans aff gotze hans XL marker til treskiptis. Dylia the draapit, ligge thet til herez nempd; wæria the han, warin the saklöse; fella the han, böten som sakt ær. Æru böter wthfesta, giwen tha arfua hans malsegendenom thet wtfæst ær, och konungenom oc heradeno lagha böter som forscriuat staar. §.1. Dör han oc sidan dagher hans wte ær, oc för æn han fridh faar eller malsegendenom bötir fæstas, böten tha arffua hans aff godze hans maalsegendenom VIII örtuger oc XIII marc, och warin frii for konunge oc hærede.


XXIII.
Alt thet bötas scal for faders gerninga som han hauer brutit, eller modher eller adhre frender, tha gelden æ geld oc sakena aff luth thes som bröth, hwat thet ær helder lösöra eller iordh; ær hwarte iordh eller lösöra til, waren tha arfuane saklöse baade for malsegendenom, konunge oc hæradeno.


XXIIII.
Æ huar man scal annan til draps binda, hawi waldh han ther til binda epter thet draapit war giort jnnan nat oc aar, hwat han wil braadare eller senare. Nw binder han ey til draapit jnnan nath oc aar epter thet gerningen war gör, haui sidhan engte wald nokon till thet draap binda, wtan haui then sak sik kennir om nokor ær then til.


XXV.
Nu kennis engen widh drapith, oc engen warder laglica tilwnnen jnnan nath oc aar epter thet draapit war giort, tha ær heredit sakt ath XL markom, wtan herede sannan drapara wise; thet hetir dulga drap; aff them XL markom taki konungen halfft oc halfft thes arffua som dræpin warth æn the jnrikis æru; æru the ey jnrikis, oc koma ey breff eller skæl aff rættom arffuom jnnan nat oc aar epter thet dulga draap war wtdömpt som för war sagt, tha skiptis the VIII örtuger oc XIII mark som j erffda balkenom skils om dana arff.


XXVI.
Nu giffs herade sak for mordgeld, tha scal hæredznempd thet wita at han doo aff soot oc ey aff manz handauerkom, eller oc ath ther gaff rætter arfue sannom sak meth stempdo tinge jnnan nath oc aar, eller oc ath ther war widergaanga gör jnnan nath oc aar, eller the wisa sannan draapara meth sannom witnom. Hauer herade engte aff thenna witzordom fore sik som nw ær sagt, tha scal thet hærede mordgeld böta XL mark, taki konunger XX marc oc malsegende XX mark som för ær sagt. §.1. Thetta scal epter mantali wtbötas, hwar then man som XV aara ær karl köns eller oc meer. Fore alla them som mordgeld ægha böta, tha bötis fult mordgeldh æn the myrde warda, oc haui thet engen man frælzt. Myrdes oc nokor then ey bötir mordgeld, som æru qwinnor eller ouermagha yngre æn XV aara, wari boot haluo mindre. Nw ægher heredznempd mantal nempna, oc hwar then ægher mordgeld göra som ther nempnis; sither nokor qwar oc gör ey, böte III öra; sither alder hwscaper qwar, gelde thera deel wth aff mordgeldet och aa III marker.


XXVII.
Uarder man dræpin j öyom eller skæriom, finder hærede draaparen jnnan nat oc aar, eller liust oc oppenbart ær ath wtlendzker hær hauer thet giort, tha wari herade saklöst; ær ey swa, gelde ather herede thær fore dulga draap XL marc, oc ey meer, tho at liik see flere funnen æn eeth ath eno sinne.


XXVIII.
Dræper kona man, oc warder fangen a ferske gerningh eller jnnan dags och dygne, tha scal hona til tings föra, withna oc döma latha som annan drapara; haui siden malsegenden waldh hwat han wil helder böter taka eller hona halshugga laata. Taker malsegenden bötir for hona, tha böte oc konunge VIII örtuger oc XIII mark, oc samwledh heredeno.


XXIX.
Uarder kona ey fangen jnnan dagh oc dygne, tha scal hona til draaps binda a tinge som annan drapara, oc böte malsegendenom XL mark, konnunge VIII örtuger oc XIII marc, oc samu ledh herade. Ey maa konu fridlösa göra æn hon formaa thettas böta. §.1. Formaa hon ey botom, haui tha malsegenden wald hwat han wil heller minne bötir taka eller liiff henna, oc wari fridlös for maalsegendenom, konungenom oc hæredeno som annar drapare; och böte tho engen then som hona födher eller samwist hauir meth henne, wtan han hona for them som hona fanga wilia wæær; vær oc han hona, wari twegilt thet han gör, oc alt ogilth thet han faar, som för ær sagt.


XXX.
Huar som draapare warder laghlica fangen, huat thet ær man eller kona, tha scal malsegenden han j hender faa konungs fogata; fogate ægher han j konungs hekto sætia oc ther göma lata ther til tingh ær stempt oc hans rætter scal göras. Foghaten scal han til tings föra, oc ther j rætten antwarda, oc sidan scal malsegenden han ther til sakena winna oc döma latha, oc bödlenom giwis een mark swensk aff heredz saköre.


XXXI.
Dræper prester eller annar clerker leekman, ther taker biscoper konungs ræth, oc arfua thes döda malsegenda lut aff botom, oc doomkirkian heretzrætten.


XXXII.
Dræper leekman klerk, taki ther konunger sin ræth, och arffua thes döda sin lut aff botom, oc heretz rætten kirkian som för.


XXXIII.
Kan lekman eller clerker dræpin warda, oc ær ey rætter malsegende jnlendis tha thet kæris; wærs thet draapet for them som aakæra mædhan han borto ær, komber han siden heem oc krefuer bötir, wari thet waart for honom som wardis for them som först atalade, oc swa for allom them som ther kunna framdelis aa tala.


XXXIIII.
Nu wil man wita draap sæt oc böth, kære malsegenden epter botom, konunger eller herede, huilken thera helzt kærer epter, hiin segher the bot gullet haua, thet sculu XII men wita huat thet guldet war eller ey. §.1. Komber man til tings oc gaanger wider sak sinne the han ægher dödh fore liuta, tha sculu thet XII men wita hwat han gik widher the sak eller ey, the XII men ægher lensman nempna; oc æ hwat sak thet helzt ær som han hauir widhergaangit, oc gaanger a liiff manz, tha swæren the XII men ath han wid the gerning gik, för æn domber a han gange.

XXXV.
Dræper lösker madher man, tha ægher han faangas aff malsegendenom, konungs lænsmanne oc heredzhöfdingia, æ hwar han ær, wtan j kirkio eller kirkio gaardh; tha ægher han til tingh föras, oc ther liff aff honom döma lata, oc hwarte fastes eller bötis for han.


XXXVI.
Nu kan lösker man affhugh eller fulsære göra, oc orkar ey fullom botom, tha scal han faangas som sagth ær. Komber ey then jnnan maanada dagh som lagha bötir biuder for han, föris tha til tingh, oc dömis handh aff honom.


XXXVII.
Kan lösker man skeeno göra, oc orkar ey til III mark, tha scal han fangas oc haldas een maanadh; gelder engen tha bötir for han, tha föris til tingh, oc stingis knifuer ginom handh hans. Thet ær lösker man, som ey ær bolfaster, oc ey orkar fulle boot vppe halda.


XXXVIII.
Gör man forsaat for androm j hwsa skiulom, scogha skiulom, grinda skiulom, öya skiulom, eller hwar thet helzt wara kan; komber ther man farande, then som fore sither reeser wapn eller gör akomo a then som tilkomber; falder then som fore ær, ligge ogilder, wtan han hempnis thes död som han ær rætter malsegende til, eller waktar epter them som fridlös ær epter laghum wordhen, ligge tha j lagha geldom XL. mark til treskiptis, maalsegendenom, konungenom oc hæradeno, ey warder the both högre; thy ath hwar ægher haua lagh oc ey slagh meth androm. Falder then som tilkomber, ligge han j tweböte LXXX markom, wtan then som fore sither hempnes som sagt ær, böte tha XL mark til treskiptis, oc taki fulla script. §.1. Nw sighir annar forsaat wara giort oc annar ey, withi heredz nempd huat ther om sant ær. Ey maa forsaat heeta wtan then som fore siter reeser wapn ath hinom, eller gör akomo som j edzöreno skils.


XXXIX.
Nu biuder konunger ledungh wth, oc skip ligger j lagha lææghe, oc skiölder j stampne; varder ther man dræpin, ligge j tweböte. §.1. J tessom maalom som nw æro vptald, tha scal swa baade sanbana oc haldzbana widhbinda som för ær sagt j adhrom draapom. §.2. Swa ægha tweböter skiptas, ath malsegenden taki XL marc, oc sidhan gange XL mark till treskiptis; taki een luth konunger, annan maalsegende oc tridia herade.


_______________


D r a a p m e d v a d h a.

I. Först skils hwat wilia wærk eller waadauerk ær, oc om nokor drager kniff eller annat wapn, wil scada göra oc giter ey.
II. ¶ Om tw dödz saar warda aff eno hugge, huru thet ranzakas scal meth nempd oc eedom, och ath konungs læænsman oc malsegende nærwaren.
III. ¶ Skiuter man eller kastar ath andro, oc menniskia warder fore stadh.
IIII. ¶ Liuter nokor dödh aff gildrom j scoge, oc huru the lysas sculu.
V. ¶ Hugga twe træ eller wælta steen, oc dö baade eller annar.
VI. ¶ Falder nokor j brwn eller bro oc döör aff.
VII. ¶ Klifuer man j træ sielffwiliande bidin eller budhin, oc falder til dödh.
VIII. ¶ Faller man w træ, oc then wndi ær faar scada.
IX. ¶ Faller hws a man.
X. ¶ Faller lass a man.
XI. ¶ Dræper ouermagi man meth wilia.
XII. ¶ Dræper ouermagi meth waada.
XIII. ¶ Huru ouermagi scal til drap bindas.
XIIII. ¶ Æn qwinna dræps meth waada, the som sigs meth barn wara.
XV. ¶ Om thet folk som aaffuita ær gör draap eller annan scada, oc huru lysas scal ath the afwita æru.
XVI. ¶ Dræper fader eller modher barn sith meth waada.
XVII. ¶ Dræper fæ man, eller diwr eller fugla the man heema föder.



(I.)
Hwar som swerd eller kniff dragher, spænner armbörst, eller annor wapn reeser ath androm otrengder oc onödder, hugger, stinger eller skiuter ath honom, oc taker annan, hwat ther thimar draap eller saar aff, komi aldre waada eedh eller waada boot fore. §.1. Nw kan nokor aff liffs nödh sik wæria wilia, eller wil faanga then man fridlös ær, eller annan then meth laghum gripas maa, hugger eller skiuter ath honom eller them han wæria wilia, oc taker annan, thet maa waade reknas om han waadha eedh meth XII mannom fylla kan; tho bör ey wtan eth hug eller skuth oppa een man til waada reknas. §.2. Dragher oc nokor kniff eller swerdh ath androm, eller reser skot oc wil scada göra æn tho han ey giter, böte thre mark til treskiptis. Skeer thet a kirkiowægh eller tings wæg, böte som skils j edzöreno. Liggen all tessen ærande til witne som nærwaaro oc herez nempd.


II.
Nu kunno aff eno hugge j waada flere saar warda ther man dödh aff liwter, thet sculu XII men aff sama herede meth witnom, om noker nær waaro, ranzaka, oc swæria huar sins læstom hwat thet helder waade war eller ey; var thet waade, bööte XX marc ath waadha botom malsegendens ensak. Thenne edher scal a nesta lagtinge gangas ther epter, oc konungs lænsmanne oc malseghandenom lati then som draapet giorde meth twem bolfastom mannom förra tilsigia. Faa the tessen budh oc koma ey forfalla löse, tha gange hin edh sin for heretzhöffdingia eller domara hans, oc legge genast fram eller forwisse malsegendenom XX marc, oc wari saklös for konunge oc herade. Ær ey konungs lænsmanne oc malsegendenom swa til sagt, stande tha edher then qwar til nesta tings dagh epter thet malsegende oc lænsmanne ær laglica tilsagt, oc ganges tha hwat the helder nær æru eller ey. Oc æ hwar man biuder sik til waada edh oc waada bot oc feldz at edenom, wari tha waade j wilia werkom.


III.
Skiuter man ath oskælikom diwrom, eller til maals meth bogha eller spiute, eller kastar sten, staang eller kniff eller annath hwat thet helzt ær thet scadi maa aff thima, warder menniskia fore oc faar dödh aff, kan han waada eedh fylla meth XII mannom, böte XX marc malsegandens eensak; feldz han at edenom, reknes tha for wilia oc ey for waada.



IIII.
Gör man gildro j scoghe meth spiut, stræng eller stappo eller graff, for ælgiom eller androm diwrom, tha scal han thet liusa een synnodag för æn han gildre gör, widh sokna kirkio ther han wil them göra, oc twa synnodaga sidan the göra æra, oc kunnoga hwar the liggia. Faar nokor ther dödh aff ath olysto, wari boot XL marc. Sigher annar lyst wara oc annar ey, witi thet XII men aff soknene. Ær laghlica lyst, oc thimar ther sidan döder aff, wari booth IX marc.


V.
Nu hugga twe træ eller stene wælta, faa baade bana aff, ligge baade ogilde; faar annar bana aff, gelde then som lifuer han aater meth halfue fæmpta mark.


VI.
Ær brunder j by, han scal bölia oc om hölia; falder ther man j oc faar bana aff, böte tio mark then brunnen ægher. Nytia flere brwn, böte then som feller oc ey then som bygger. §.1. Faller man j broo oc faar bana aff, bötes som j bygninga balkenom skils; ægha flere broo saman, böten the som fella oc ey the som byggia.


VII.
Klifuer man j træ sielf wiliandes, falder nider oc faar bana aff, ligge ogilder. §.1. Klifuer man j træ bidhin, faller nider oc faar bana aff, wari boot X marc. Klifuer man j træ epter budi, faller nidher oc faar bana aff, wari gilder meth XX marc. Nw siger arfue thes döda epter bön eller budi vpklifuen wara, oc hin nekar, dyli meth XII manna ede, eller böte som för ær sagt.


VIII.
Nu falder man aff træ nidher, oc faar han scada aff som wnder staander, wari ogilt.


IX.
Nu falder hws a man eller annwr handa wirke manna, oc faar aff bana, wari boot half fæmta mark.


X.
Nu falder lass a man, wari ogilth, æ hwaria handha lass thet ær.


XI.
Nv kan ouermagi meer æn VII aara oc minna æn fæmptan aara man dræpa meth wilia, wari swa ouermagha wilia gerdh som moganda manz waade gerdh, böte han aater meth XX markom; aff them XX markom taki malsegende XIIII mark, oc III mark konunger, oc samuledh herede.


XII.
Dræper ouermagi man meth waada, böte IX marc, och tho hwarte konunge eller herade. §.1. Ær han siw aara eller minna, oc dræper meth wilia, böte halff fæmpta mark; dræper han meth waada, böte III mark ensak maalsegendens. Komber saar oc ey draap j, wari saar ogilt.


XIII.
Dyls draapet, binde han swa til draapit som all annwr draap. Nw sighir annar ouermaga wara oc annar ey, within thet XII men aff herade, raade halua nempd hwar thera. §.1. Vari kona j sama lagum som man j waadha botom, hwat hon dræper eller dræpin warder.


XIIII.
Nu kan kona j waada dræpin warda, oc sigs hon meth barne wara, tha haui barnsens arfuinge then neste witzord ath wita meth tueggia quinno witnom oc XII manna ede ath hon meth barn war, oc ökes tha both henna ath halff fæmta mark.

XV.
Nu warder man eller kona affwita, tha sculu næste frender hans eller henna, swa braat the thet wita faa, lysa thet fore grannom oc sokna mannom, oc han eller hona j hektom sætia oc haua, om the them faangith gita. §.1. Kan then man eller kona w hektom koma,oc dræper man eller brenner by, ligge ther by j waadageldom IX marc; ey ær the boten högre æn tho ath ther brinne baade by oc bonde; kan then man eller kona dræpa, wari alt j waada botom IX marc; swa scall hans ærfuinge eller henna baade gelda oc taka for them. §.2. Ær ey lysninga witne til, wari tha boot thera som lysa aatten haluo större, æ hwat gerning then afuita gör, om arfuingia hans wisto ath han afuita war. Faar och tha then afuita draap eller saar eller andra akomo, wari boot haluo mindre.


XVI.
Dræper fader eller modher barn siith meth waadha, lifua the baaden, kærer annath thera til tess som dræpit hauer, tha fylle waada eedh oc waada boot, oc qwæli thet engen högre huarte til lagha eller bota. Kære huarte thera til annars, wari tha saklös baade for eed oc booth.


XVII.
Dræper fæ man, wxe, galter, bukker, hester, hunder, rwni eller hwat fæ thet helzt ær, böte fore IX marker then som thet fæ ægher. §.1. Föder man diwr heema eller fugla, kunno the scada göra, waarde swa for thy som adhro fæ j allom sakum. §.2. Nu æn then dyl som fæ ægher, tha binden thes döda arfua han til meth twem witnom och XII manna edhe.


_______________


S a a r a m a a l m e d v i l i a.

I. Först huru man scal annan til saaramala binda.
II. ¶ Nw görs j sender saar oc raan.
III. ¶ Om man hugger annan j wapna skipte fullom saarom, aff næsa eller öron, wt ögon etcetera.
IIII. ¶ Hugger man aff androm finger eller footh framman wrista.
V. ¶ Hugger man tæær af androm.
VI. ¶ Hugger man eller stinger annan fulsære ther ey komber affhugh j.
VII. ¶ Hugger man annan j rygh, arm eller been, swa ath han warder lamber eller lytter aff.
VIII. ¶ Hugger man eller slaar aa handh swa ath finger krumpna.
IX. ¶ Huru wtslagna tender bötas, oc huru bötas scal oc skiptas ther badhe komber saman saara boot oc lytes boot.
X. ¶ Om kötsaar, skeno oc mindra saar.
XI. ¶ Huru saar scula scodas oc bötas ther trætta komber j.
XII. ¶ Varder man swa huggen eller hamblader, ath han orkar ey til ting eller kirkio ath lata saar sin scoda.
XIII. ¶ Slaar man annan pwst, meth stangh eller stene.
XIIII. ¶ Bærias men oc faar annar dödh aff oc annar saar.
XV. ¶ Vari quinna swa gild j saara botom som man, wtan hon föder döt barn.
XVI. ¶ Huru man scal saarom waarda nath oc aar, oc længer æn swa widerbör.
XVII. ¶ Dræper man annan eller sargar aa aker eller æng, om waar eller höst.
XVIII. ¶ Huru ouermagi böta scall saar oc lythe.
XIX. ¶ Om the men som slaa oc jlla handla thera hustrwr.
XX. ¶ Sargar hunder eller fææ manz annan.


(I.)
Nw wil man annan til saara binda, tha segir then som kæris til sik ther haua warit, oc ey thes wiliande eller wallande ath han scada fik, eller sigher oc ath han war ther ey, tha scal thet heretz nempd wita, the som the sigia baade jaa widher, hwat han a wigualle war thes wiliande oc waldande eller ey ath han scada fik, oc them hon wndan taker, ath ey a wigualle waaro, eller oc ther waaro oc ey thes wiliandhe eller wallande ath han scada fik, waren saklöse. Sidan haui then wald som saaren fik, ath binda then til saara maala som han wil meth VI manna ede a tinge, aff them som ther waaro oc ey waaro wndan takne aff nempdene.


II.
Nu göras baade j sender enom manne saar oc raan, binde han widh baadhe meth VI mannom, oc böte tho hwart om sik.


III.
Koma men saman j wapna skipte meth wredz wilia, oc hugger annar annan fullom saarom, næso aff manne, eller wth ögha, eller aff öra, eller j siit anlite eller hals, swa ath han haffuir æuerdelikit lyte aff, eller hugger aff handh eller footh; then som thet gör, böte XII marc malsegendenom fore lytet, oc XX marc til treskiptis for saaramaalen. §.1. Varda manne twe aff tessom fornempdom limom aff hugne, wari tha boot haluo meere baade j lytis botom oc saaramaalom; böte fyra marc oc XX ath lytes boot, oc XL marc till treskiptis ath saaramaalom. Nw warda flere limi aff hugne æn twe aff them som för æru nempde, wari swa gilder limber som limber, baade j lytes botom oc saaramaalom.


IIII.
Hugger man aff androm twmulfinger eller foot framman wrista, wari IX marc fore lytet oc XII marc til treskiptis for saara maalen, for thy ath twmulfinger ær halff hand oc hææl haluer foter. Hugger man then nest ær twmulfingre, böte VI marc for lytet oc IX marc fore saaramaalen; længstha finger wari j sama botom; then næst ær litla fingre, wari thre marc for lytet oc VI marc til treskiptis fore saara maalen; litla finger wari j sama boot.


V.
Hugger man taa aff manne, wari hwar thera swa gild j saara maalom som finger, oc haluo minne j lyteno.


VI.
Uarder man huggen fullom saarom, ther ey komber affhug j, warder huggen eller stungen j hool meth swærde, knifue eller spiute, eller huaria handa thet hælzt ær, eller stungin ginom laar eller arm, eller hwar helzt han ginom stungen warder, eller huggen j hoffwdh, arma eller been swa ath been wtlöses oc wttakas, eller warda been eller arma synder slagne eller hugne; tæssen æru ful sære; wari boot XX marc, ther fölger ey lytis boot.


VII.
Nu kan man warda huggen j ryg, arma eller been, swa ath han warder krumpen, lamber eller lytther, wari tha lytes boot VI marker; varder han ey lytter, krumpen eller lamber, tha scal ey lytis bot fölgia.


VIII.
Uarder man huggen eller slagin j hand, swa ath twmulfinger krumpnar oc onytias, böte III marc ath lytes bot, oc XII öra for then ther ær nest, VI öra for then thær ær nesth, oc III öra for then ther ær nest, oc halff fæmta örtug for litla finger; oc saaren bötis epter thy the warda mætin.



IX.
Uarda manne wtslagna framtender eller adhra tender, fyra w höse hwariom, tha ær thet fulder limber; wari lyte j XII marc, oc XX marc ath saaramaalom. Varda fyra tænder wtslagna, böte VI marc for lytet oc XII marc til treskiptis. Vardha twa wtslagna, böte III marc for lytet oc sæx marker ath saaramaalom. Varder een wtslagen, böte XII öra for lytit oc III mark ath saaramaalom. §.1. Hwar som baade komber j saaraboth oc lytes both, tha gange saaraboth til treskiptis, taki een luth malseganden, annan konnungen oc tridia herede, och lytes boot malsegende eensamber. Hwar som lytis bötir sculu bötas fore affhug, tha gange æ lytes böter wth meth saaramaalom. Ther som affhug ey j komber, tha scal thet standa nat oc aar; tha nat oc aar ær wte, tha scal heretzhöfdinge nempna VI men aff heradeno, the scula scoda hwath han ær swa krumpen eller lytter, ath han æghir lytes boot taka eller ey.


X.
Nu warder man huggen kötsaar eller slaghen fulle skeno, böte ther fore VI marc, taki malsegenden thre mark oc III marc gange til treskiptis. Varder man slagen eller skuren minna saar æn nw ær sagt, oc tho synes blaat oc blodugt, böte III mark til treskiptis.


XI.
Nu sigher annar minna saar oc annar mera, tha scal heretzhöffdinge sæx men til nempna ath mætha the sama saar, oc fore them böta lata som the sigia lagh oc ræth wara.


XII.
Nu kan man warda huggen eller hamblader, swa ath han ær ey för til ting eller kirkio sik ath kæra eller saar sin syna lata, tha scal heretzhöffdinge budh faa; han scal honom VI sanninda men nempna, the sculu tith koma jnnan nesta XIIII nættir epter thet scadin giordes, och mæta saar hans, oc swa ther fore böta lata som the wilia sin eedh fore binda, oc saar oc aakoma æru til. Huilken aff them sæx som heredzhöfdingen laghlica til nempne, oc ey wil koma och ær forfalla löss, böte thre marc til treskiptis; taki malsegenden een luth, annan konunger oc tridia herede. Faar heredzhöffdinge budh oc wil ey nempna, böte sex mark til treskiptis.


XIII.
Nu slaar man annan pwsth, meth staang eller steen, oc synes ey akoma, warder giort fore sokn eller öldrykkio eller annar stadh ther samfund ær, æru til tweggia manna witne som nær waaro oc aasagu, böte thre marc til treskiptis; orkar han ey tueggia manna witnom som nw ær sagt, oc synes ey akoma, tha wæri then sik som saken giffs meth sæx manna ede oc wari saklös, oc then eedh scal han a tinge ganga. Hwar som pwster warder slagen som nw ær sagth, oc synes ey akoma, ther maa engen epter kæra wtan rætter malsegendhe.


XIIII.
Nu kunna men saman koma meth wredzuerkom, oc faar annar dödh aff oc annar saar, ther ær döder gilder oc saar ogilt; lifua the baade, oc faar hwar saar aff adhrom, faar annar fulsære oc annar minne akomo, wari tha hwar gilder ath saarom sinom som the warda mætin til.


XV.
Nu warder kona sargat fullom saarom eller minne saarom eller baard, wari swa gild kona j saara botom som man, wtan hon warde swa baardh eller huggen, ath hon föde döth barn; tha ökis both henna meth IX mark, oc ther æghir j hwarthe karl eller konunger. §.1. Sargar kona man, swari swa fullom botom som man, oc sökis henna maalsman, oc böte aff henna penningom oc ey aff sinom.


XVI.
Nu warder man huggen hofwdsaar, eller hwaria handa saar thet helzt ær som man maa dödh aff faa, tha scal then som gerningena giorde, them saarom waarda ther til nath oc aar ær wte epter thet gerningen war giord, oc ey lenger, wtan heredznempd witnar oc swær a tinge hwar sins læstom ath han aff handauerkom hans dödir bleff, faste tha oc böte som annar drapare epter thy saken ær. §.1. Nw warder man saar aff adhrom eller slaghin, komber then thet giorde oc bötir widh maalsegenden, konungen oc herade, oc malsegenden giffuer honom sææt a moth; döör han aff them saarom sidan bötir æru bötta, oc för æn wte ær nat oc aar epter thet gerningen waar gör, tha ægher malsegenden ey waldh ath hempnas, wtan han scal lagha bötir taka, oc stande thet först j botom som vp ær buret, sidan scal thet meth laghum krefuias som aater stander; oc konunger oc herade lithen ath them botom som the haua vpburit, oc ther ökas ey thera bot.


XVII.
Nu ganger man ath adhrom thes wiliande, ath han wil bondan scada eller hans hion a aker om waar eller a hans aaker eller æng om höst, dræper eller hugger eller slaar blanadh eller bloduite bondan eller hans hion, tha ær thet alt twegilt som han gör som tilkomber, oc alt thet ogilt som han faar. §.1. Nw æn braadelica komber skilnader thera mellan a aaker eller æng om byrgda thima, tha böte som skils j saara maalom om hwars thera akomo, oc engte for fridbrutet, oc thet scal heredznempd wita hwat ther ær santh om.

XVIII.
Nu gör ouermagi fulsære eller bloduite, then som meera ær æn siw aara oc minne æn XV aara, böte XII öra for sar, oc XII öra for lyte æn the ther j æru; gör han minne akomo, som ær blaanader eller blodwite, böte III öra. §.1. Gör ouirmagi saar eller blodhuite, siw aara eller yngre, wari ogilt; ther sculu ey böter fore ganga. §.2. J them botom som ouirmagi scal böta fore, thaki thet maalsegenden, oc hwarte konunger eller herede.


XIX.
Æn tho ath gudh hauir gifuit mannenom quinnona til hielp oc wnderdan, tho ey til træl eller fota trodh, och bör hwart thera annat elska, hon han som howd, oc han hona som lim. Och thy huilken man som aff haat oc ondzsko, j drukkenscap eller for andra quinno sculd som han elskar, slaar hustru sina blaa eller bloduga, lamma eller lytta, wari thet alt j twebotom, oc frender henna næste waren malsegenda ther til; nepser han hona for bruth henna skæliga, wari saklös. Vithi heredznempd oc naagranna hwat ther om sant ær. §.1. Nw slaar man legho hion sith swa ath thet warder aff lambt eller lyt, ligge thet j lagha botom som annat folk; nepser han thy for brut sin skæliga, wari ogilt.



XX.
Nu kan hunder bita man, tha gifui ægenden wt hunden, eller böte sæx öra. Kan annat fææ man saaran göra, hwat fæ thet helzt ær, böte æganden sæx öra. Varder then lytter som scadan fik, tha scal lytes boot wara swa stor som saaraboot. Vil æghenden dylia at hans fæ hauir thet ey giort, tha æghir hiin witzordh som scadan fik, withi thet meth tweem mannom ath thes fææ hafuir thet giort.


_______________


S a a r a m a a l m e d v a a d a.

I. Hugger man ath androm oc annar miste næso, öghon, öron etcetera, eller hugger fulsære ther ey komber affhug j.
II. ¶ Hugger man annan meth waadha fulsære ther ey kombir affhug j, oc om man hugger finger aff androm.
III. ¶ Hugger maan tæær aff androm.
IIII. ¶ Kastar man eller skiuter, oc taker annar stadz för æn thet gör scada.
V. ¶ Nw kastar man oc kombr huargen wider för æn scadi skeer.
VI. ¶ Om handalösan waada oc ther lyte skeer j waada botom.
VII. ¶ Hwar som stækamætz, rytingh eller wedhemætz maa bæra eller ey.

(I.)
Hugger man ath androm oc warder annar fore stadder, hugger aff honom næso eller öra, eller wt ögha, eller hugger han j anlite eller hals swa ath han hauir ewerdelikit lyte aff, eller hugger aff handh eller foth, böte ath waada boot VI marc for saar oc IX mark fore lytet. §.1. Hugger man annan fulsære meth waada, som ey komber affhugh j eller lyte, oc ey krumpin eller lamber warder, böte VI mark for saar; ther fölger ey lytes boot. §.2. Ranzaki heredznempd om thet waade eller wiliauerk ær, epter thy som skils j draapamaalom meth waada capitulo primo.


II.
Hugger man annan j ryg, eller synder arm eller been meth waada thet som fulsære ær, oc komber ey affhug j, wtan warder krumpin eller lamber, swa ath han hauer ther aff æuerdelikit lyte, böte sæx marc fore saar oc IX mark fore lyte. §.1. Hugger man aff androm twmulfinger eller foth framman wrista, böte III marker for saar oc VI marc fore lytet; hugger man then ther ær nest, böte XII öra for saar och thre mark fore lyte; hugger man længsta finger aff, wari sama both; fore then nest ær lithla finger, böte IX öra for saar oc XII öra for lyte; litle finger wari j sama boot.


III.
Hugger man taa aff manne meth waada, wari swa taa gildh som finger j saaramaalom, oc j lytis botom haluo minne.


IIII.
Nu kastar man steene eller skiuter staang, eller hwaria handa han helzt kastar, och komber annar stadh nidher för æn thet scada gör, stöter aff stene eller huse eller stok, eller kastar ower hws oc seer ey huar thet nider komber, thet hetir handalös waade; varder ther nokor fore stadder oc faar aff scada eller hwat akomor thet helzt æru som förra æro nempda, böte for saar halffuo minna æn för ær sagt; kunno lyte j wara, bötes the som j androm waada epter thy the æru til.


V.
Nu hugger man annan eller slaar skeno, kaster eller skiuter swa ath hwargen widerkomber för æn thet scadha gör, ligge thet til heredznempd hwat thet scal waade reknas eller ey, oc böte then sake huart som thet ær till oc nempdin thet wæghir.


VI.
Nu ther som handa löss waade thimar, som annar stadh taker för æn thet scada gör, kastar ower hws och seer ey hwar thet nider taker, eller huaria handa handalös waade thet helzt ær, ther maa then som gerningena giorde waada boot framleggia oc waada eedh ganga, æn tho ath malsegenden wil ey bötir vp taka. §.1. Æ hwar som lyte komber j waadabotom, swa ath ey komber affhugh i, tha scal lytes bot qwar standa ther til ath wte ær nath oc aar; ligge tha til VI manna aff heradeno hwat han æger lytes boot vpbæra eller ey. Slikt scal wngom bötas som gamblom ath lytis boot.


VII.
Huilkens frelsis manz hion, som æro brytia, landboa eller thera swena, mölnara eller jnnes men, legho drengia eller bonda syni, bönder eller thera swena, wtan the æro tienisto men eller fanta the som sinom hwsbonda tiena oc fölgia som frelzt tiena, bær stekamætz, rytingh eller wedhemætz, warder meth witnom takin, böte III marc konungenom, malsegendenom oc heradeno, oc then wari malsegenden som han taker ther meth; orkar han ey botom, tha scal heredzhöfdinge a tinge stinga kniff gynom hand hans. Vites thet honom, wæri sik meth VI manna ede.


_______________


T i u f f u a b a l k e r.

I. Um thes sak som hustru bondans fraan bondanom stiell eller lukkar, och om löss kona löper bort meth giptom manne.
II. ¶ Om gortiufuer stiel nöth, faar, swin eller annath.
III. ¶ Om gortiufuer hauer bolagsman eller stiuffbarn.
IIII. ¶ Om gortiufuer ær gipter, oc giffs hans hustru sculd.
V. ¶ Om tiuffuer warder ey takin widh ferska gerningh.
VI. ¶ Stiel tiuffuer til halff marc oc warder faangin meth.
VII. ¶ Om manne witis tiufnader oc ær ey j handom takit.
VIII. ¶ Om man stiel III öra oc ey til halff mark.
IX. ¶ Om manne witis triggia öra tiuffnader.
X. ¶ Nw stiel man II öra ok minna æn III öra.
XI. ¶ Nw stiel man kiidh, lamb eller gaas, oc om snattara boot.
XII. ¶ Nw then som faangar tiuff oc slæpper honom eller taker lösn.
XIII. ¶ Hwru man maa ransaka epter tiufnade, oc æn tiufuer stander til wærio oc ther brytas dör.
XIIII. ¶ Om man far heem til annars meth lagh kallado tinge, och bonden stander fore meth wapnom.
XV. ¶ Huru man scal alla handa köpa meth win oc witne.
XVI. ¶ Om nokor klandar hoffuat eller klöffuat thet man hauir köpt, oc faldz han ath withnom som köpte.
XVII. ¶ Nw griper man til lysninga witne, oc huru man scal framkoma sinom hemuls manne j III wikur.
XVIII. ¶ Om hemuls man eller witne koma ey fram.
XIX. ¶ Om nokot clandas fore manne, huru tha scal win oc witne fore koma oc wingan.
XX. ¶ Nu dyl winen, siger sik ey wingath haua.
XXI. ¶ Nw æru ey witne widh köp, oc clandas thet köp.
XXII. ¶ Then som clandas fore sigher hawa leegt eller laane takit.
XXIII. ¶ Hwat han scal ægha som tiuff faangar.
XXIIII. ¶ Stiel man aff androm j kirkio eller kirkio gaarde.
XXV. ¶ Om them som stiela æple j annars trægaardom.
XXVI. ¶ Om man hugger apald eller annor bærande træ.
XXVII. ¶ Om them som stiela löka, kaal, ærther, roffuor, bönor.
XXVIII. ¶ Om hwmbla tiufua j öyom.
XXIX. ¶ Om fiska tiufua oc nætia tiufua.
XXX. ¶ Om man gifuer androm sak for bodræth.
XXXI. ¶ Om lænsman slæpper tiufue w hefftom.
XXXII. ¶ Om fynder hittas a wæghom, huru the sculu skiptas.
XXXIII. ¶ Hwat man scal ægha af fynd som hitte, eller griper han ath lysninga witnom oc faldz ath them.
XXXIIII. ¶ Om man hitter fynd wtan hered.
XXXV. ¶ Om man hitter annars fæ thet tampt ær.
XXXVI. ¶ Om man hitter strandwrak a salto watne eller fersko, eller hitter man butn fyndh.
XXXVII. ¶ Huru han scal göra sik vrtiufua som hitte.
XXXVIII. ¶ Huar som taker annars ting wtan laan eller leegho.


(I.)
Bæzsta tingh som bonde j boo sino hauer, thet ær lagh gipta hustru hans; huilken hona fraan bondanom stiel, han ær wærste oc störste tiuffuer. Och thy æ hwa som bondans hustru lokkar fraa honom och löper meth henne bort, warder han ther meth faangin widh ferska gerningh, tha scal han til ting föras oc dömas, oc wphengias offuer andra tiufua. Vil ey bonden hustru sinne liff wnna, tha föris oc hon til ting, oc dömis qwik j iordh. §.1. Nw kan tolken sak witas nokrom, oc ær ey gripin widh oc ey ful tygh oc witne til, ligge tha thet til heredznempdh; wæria the han, wari warder; fella the han, böte XL marc, halfft malsegendenom oc halfft konungenom; böte huart thera biscope VI mark, oc gange wnder script. Hauir oc malsegenden fulla beuisning meth sik aff herade ther the bort lopu, tha ægher konungs fogate, æ huar han them finder, honom hielpa at gripa them baaden som bort lopu, oc rætta ouir them som för ær sagt. §.2. Taker nokor lösn fore them wtan malsegande bidhi fore them, gifui malsegendenom lösn, oc a XL marc konungs ensak. §.3. Vari lagh samu om lös kona bort löper meth giptom manne.


II.
Stiel man annars fæ, nöt, swin, faar, geet eller hwat han stiel j husom jnne eller a marc wte som aars gamalt ær, drager j scogh eller skiul oc nötir thet ther, eller j sielfsins hwse eller annars manz; then tolkit gör, han hetir gortiufuir. Varder han faangen oc tiufnader meth honom, tha scal han bindas oc til tingh föras meth tiufnade, oc ther witna latha meth XII mannom, oc swæria ath han ær sander tiufuer ath them tiufnade som meth honom tith fördis; sidhan swa ær giort, tha scal han dömas til green oc galga, oc ligge ogilder fore sina gerning; aff hans lösörom taki malsegende tridiung, annan konunger, tridia hærede.


III.
Hafuir tiufuer bolagsman, stiufbarn eller sin eghin barn, som penninga haua jnne meth honom, ey ma han thera foruerka, wtan thet pröfuas meth fullom skælom ath nokot thera hauir stulit, gömt oc nöt meth honom; ær ey thet, tha scal thera deel först affskiptas.


IIII.
Ær gortiufuer giffter, tha scal hans hustru luter först aff skiptas, wtan thet pröfuas meth fullom skælum ath hon hauer stulit, gömt oc nöth meth honom. §.1. Nw kan then som scadan fik eller konungs lænsman hustrune sculdh gifua, tha ær hon til witzorda komen; wæri sik meth XII manna ede ath hon aldre gömde eller nötte thet hon wiste ath stulit war; gither hon ey then edhen gaangit, gange tha henna lösöra til skiptis som hans; gither hon edhen gaangit, wari saklös. §.2. Gifuer nokor them sculdh som j bolagh waaro eller penninga haffdo jnne meth honom, tha wæri sik meth sama laghum som hustru. §.3. Then som gortiufuer ær som nw ær sagt, han hauir forgiort badhe liiff oc lösöra.


V.
Nu warder man ey fangen widh ferska gerning, oc witis honom toligh sak, tha scal heredz nempdh antiggia han wæria eller fella; felles han, gelde aather bondanom thet han staal, oc a XL marker til treskiptis, oc ey liiff miste, oc ey hans boo skiptis; wærs han, wari saklös.
VI.
Stiæl man gull, silfuir, reda penninga, hesth, clædhe, wapn, eller huaria handa tiuft thet helzt ær som mera ær æn halff marc, warder fangen widh sanna gerningh och tiufnader j handom taken, han scal bindas oc til tingh föras, och ther witna latha som för ær sagt, oc doom til taka oc han vphengia lata; ligge ogilder for sina gerning, oc ey hans bo skiptes.


VII.
Nu wites manne fuldher tiufnader, oc ær ey j handhom takit oc ey meth rætte ransakan j hans hwsom funnet them som han ægher swara fore, oc ey laghlica leeth a hender honom, tha scal heredhz nempd han antiggia wæria eller fella; fella the han, gelde ather bondanom thet han miste, och a XL mark til treskiptis, och ey liiff miste, oc ey hans bo skiptes; wæria the han, wari saklös.


VIII.
Stiel man III öra och minna æn halff marc, warder faangen meth oc j handom takit, then scal bindas oc til ting föras meth tiufnade, oc ther mæta lata; han scal sökias meth XII mannom, oc swæria han ther sannan ath wara; tha æger heredzhöffdinge aff honom hwd döma oc baaden öron.


IX.
Nu warder han ey faangen widher oc ey j handom takit, kæris thet til hans, wæri sik meth XII manna edhe, eller gelde aather thet han stal, oc a IX mark til treskiptis. §.1. Ey maa han hengia for minna æn half marc, och ey bakbindas, wtan bindes hender for honom.


X.
Nu stiel man twa öra oc minna æn III öra, miste hudh oc annat örath; han scal witnas meth VI mannom. Vites honom thet oc warder ey faangen meth, wæri sik meth IX manna edhe, eller gelde aather thet han stal, oc a VI mark til treskiptes.


XI.
Nu stiel man minna æn twa öra, kiidh, laamb, griis, gaas eller hwaria handa thet helzt ær som minna ær wært æn twa öra, warder takin wider oc witnader meth twem mannom malsegendenom tridia, tha scal han bindas widh gaard eller stok oc hwdh mista. Vithes honom thet, oc warder ey faangin meth, wæri sik meth VI manna ede, eller gelde ather thet han stal oc a III marc til treskiptis. §.1. Æ hwat man stiell theth haluan öre ær wært eller minne, warder ey faangen widher, dyli meth triggia manna edhe, eller böte VI öra malsegandenom; thet hether snattara boot.


XII.
Hwar som fangar rættan tiuff oc slæpper honom för æn han lagh wnnen ær, böte XL marc. §.1. Varder oc tiufuer laghwnnen, tha takis ey lösn fore han wtan vphengis. Dyrfuis nokor siden lösn fore han taka, böte XL marc konungs eensak; eller slæpper han tiufue onæpstom, böte XL marc.


XIII.
Uardher stulit aff bonda, tha scal han thet fore sinom grannom lysa hwat han hauer mist. Nw haffuer han waan a hwart thet ær kommit, tha scal han tith fara meth fyrom mannom, oc bedhas laghlica ath ranzaka; tha maa ey honom ransakan sönias. Tha sculu the twa men til taka, hwar thera sin; tha scal han sigia, som ranzsakan bedis, hwat han hauer mist eller huilkit; tha scal hin segia hwat jnne ær fore them; tha sculu the lössgiordade jn ganga, oc swa ranzsaka ath bonden haui ey waada aff them. Ær thet ther jnne som stulit ær aff honom, tha scal man skoda æn windögha ær a wægh swa stort, ath tolket maatte jnkastas at, oc tiufnader ligger ey fielader, eller ær glugger wndi syll ath tolkit maatte jngaanga ath; tha ægher bonde witzord ath wæria sik meth XII manna ede. Ær ey windögha til, tha æghe han ey witzordh. §.1. Sön han honom ranzsakan, hæte wiidh III mark; tha æghir waarder offuer dwrom haldas, oc bonde scal budkaffla vpskæra oc nesta grannom tith stæmpna. Nw komber bonden aather meth sinom grannom, tha stander hin fore meth wigh oc wærn; faar han draap eller saar som fore standher meth wæriande handh, wari ogilt; faa the draap eller saar som til koma, wari thet tuegilt. Nw bryta the hans dör, oc gaanga jn oc ranzaka, hittis ther then tiufnader the epter leeta, tha mogha the han taka oc til tingh föra, oc stande ther then ræt som för ær sagt; hitta the engte thet the ranzsaka epter, wari tha saklös fore the sculd honom giffs men the ther engte hitto, oc then böte III mark som ranzsakade for hwsbrotet, oc the waren alle saklöse som til waaro stemde. §.2. Læstom hwsom ægher bonde waarda oc ey olæstom; vaarde oc hwar them hwsom som han hauer laass oc nykil at.


XIIII.
Far man heem ath androm meth lagh kallado tinge eller leetzn oc raanzakan, stander bonde geen meth wapnom oc wil ey hws vplata oc ey böter frambiuda, tha scal bonda halda mædhan vplæsis; gör han nokra gerning a nokon man, tha ær thet j twebotom, oc alt thet ogilt han faar, huat thet ær heldir baardagi, sar eller bani.


XV.
Köper man aff manne fæ, hwat helder hofuat eller klöfuat, æ hwaria handa thet helzt ær, thet scal alt meth wiin oc witne köpas. Then som win scal wara, scal wara bolfaster man oc jnlendzsker j thy lande köpit görs j, oc waarda ath thet ræth fangit ær som han wingar honom. Ther sculu nærwara ath minzsto twe bolfaste men, som withna ath thet köp giordes. §.1. Giorth gul oc sylfuer oc annan göran malm, skæpt wapn, scuren clæde, læst hws oc dorath, scal man meth win oc witne köpa som för ær sagt. Tagher handom ær saman takit, waarth oc wingat, tha ær laghlica köpt.


XVI.
Klandar nokor fore androm hofuat fæ eller klöfuat, gull, sylffuir, wapn eller bo penninga, eller huaria handa thet helzt ær, sigher siith wara, tha ægher then witzordh j handom hauir witha til heemfödo æn thet qwikt ær, til heemgerdh æn thet döth ær. §.1. Ær thet halff marc wært eller mera, wæri thet meth XII manna edhe; orkar han baade witnom oc ede, wari saklös; feldz han ath witnom oc ede, gifui wt thet clandat ær, oc a XL mark til treskiptis. Ær thet III öra wært oc minna æn half marc, wæri thet meth twem witnom oc XII manna edhe; feldz han ath ede, gifui wth thet clandath ær, oc a IX marc til treskiptis. Ær thet twa öra oc minna æn III öra wært, wæri thet til sin meth tueggia manna witnom oc VI manna ede, eller late wth thet clandat ær, oc a sæx marc. Ær thet mera æn öre oc minna æn twa öra, wæri thet meth tweggia manna witnom och triggia manna edhe; feldz han ath edhe, giffui wth thet clandat ær, oc a III mark til treskiptis. Ær thet minna wært æn öre, wæri thet meth tweggia manna witnom oc sielffsins edhe; orkar han ey witnom, gifui wth thet clandat ær, oc a sæx öra eensak malsegandens.


XVII.
Nu griper then til leedzn som j handom hauer, segir sik köpt haua eller wædsæth, leegho eller laane takit, eller meth lysningom vptakit, oc sigher sina hemuld wita; ther sculu twe bolfaste men j tak fore ganga; tha scal han sinom hemuls manne oc sino witne fore koma jnnan thre wikur æn han ær jnnan heredz; ær han wtan heredz oc wtan landh oc laghsaghu oc tho jnrikis, haffui tha triggia maanada dagh sina hemold fore koma; ær han wtrikis, tha kome sina hemuldh fore jnnan nath oc aar. Komber man sinom hemulsmanne fore j tessom thimom nw æru sagde, wari saklös, oc then swari sakum som til ær leeth.


XVIII.
Nempner man sina hemuld, win oc witne, oc komber them ey fram j lagha stempnodaga som nw ær sagth, tha wil han forfaldz witne bæra, tha æru tesse lagha forfal: eth ær thet æn han j sotta sæng ligger, annat æn han j rikesens tienist ær, tridia æn han maa ey koma for sinom owinom, fierda æn han hawer eldh högre æn haua torff, fæmpta æn han kan wthrikis wara farin; tha scal han thet wita meth twem boolfastom mannom æn han til nokra tessa forfalla gripa kan. Komber han hemols manne fram, tha waarde han baadhe leedho oc liufuo, oc then wari saklös fraan sik gither leeth.


XIX.
Gjther han sinom hemuls manne ey fore komit, tha scal han sinom win oc witnom fore koma; sidhan æghir winen sælan fore koma. Komber han fore, tha ær winen saklös; gither han ey sælan fore kommit, tha ægher winen wita ath han war wiin at thy köpe; thet sculu witnis men swæria meth enom sinom ede, ath han war wiin oc the waaro withnismen, bidhner a beggia thera wegna; lathe tha wth thet clandat ær fore honom oc wari saklös, oc winen gelde honom aater meth fullom geldom swa mykit thet wært war som han wingat hafde.


XX.
Nu dyl winen, sighir sik ey wingat haua, gither tha then som köpte fylt sin köpwitne meth twem bolfastom mannom som widher thera köp waaro, gaange tha XII manna edh; bidhi sik swa gudh hullan ath thu wast wiin ath tessom heste, eller hwaria handa thet helzt ær, tha jak han köpte, oc tesse waaro witnismen til, oc thy æghir thu mik hemulth halda eller fult fore gelda. Orkar han witnom oc fyller then edhin, lathe wth thet clandat war oc wari saklös, oc gelde honom aather fullom geldom thet han wingat haffde.


XXI.
Nu æru ey witne til som widh köpit waaro oc winen sculde til ath binda, æghe tha winen witzord dylia meth XII manna edhe ath iak war aldre win ath thy köpe, oc thy ægher iak tik j enge hemwld standa; ganger han then edhin, wari saklös, oc then som ey gath fraan sik leeth, gange tiufft jn til hans, oc gifui wth thet clandat ær, oc a XL marc. Ær thet minna æn halff mark wært, gaange ath sama leetznom, oc böte som för ær sagt j tolkom tiufftom. Vædhsætning scal man meh tholigom sama leetznom fraan sik leedha.



XXII.
Sjgher then som clandas fore ath han haffuir thet leegt eller laane takit aff nokrom manne eller quinno, tha scal thet j tak koma; komber then som hemula sik til, sighir sik ægha oc honom lænt haua eller leegho saalt, tha haui then byrde sik a bak taker; ganghe tha leetzn jn til hans, oc then wari saklös fraan sik leedhe. Nw sigher then som til ær leeth aldre thet ægha oc aldre honom lænt haua eller leegho saalt, ligge thet til heredznempd.


XXIII.
Nu tags alt saman tiufuer oc tiufnader, tha ægher then som tiufuen togh alt thet tiufuen aatte ther meth sik som hans eghit war, oc hin taki siith aather wtan penninga som mist haffde.


XXIIII.
Nu stiel man j kirkio eller kirkio gaarde aff andhrom, eller aff samu kirkio henna gotz eller thet j henna wærio ær, eller bryter kirkio; warder han bar a takin, haffui ey ther mera fridh æn annars stadz ther man meth tiufft takin warder, oc laghbindes til sina sak, oc taki tiuffs ræth som han skyldat hauer, hwaria sak epter sinom brutom. Ær rætter maalsegende fore, raade sinom tiuff; ær ey han til, raadhen tha kirkio wærianda oc soknamen.


XXV.
Stiel man j annars trægarde æpple eller andra frukt, komber bonden eller hans hion oc taka han ther widh, taki aff honom clæde eller annwr tingh til widhermæles; gither han thet pröfuath meth tweggia manna withnom, tha böte hin III mark oc aather scadan, oc komi ey dwli widh. §.1. Komber draap, saar eller blodwite thera mellan, wari thet twegilt then faar som ægandenom tilhöre, oc alt ogilt hin faar som tilkom.


XXVI.
Hugger man apald nidhir eller annor bærande træ j trægard annars, böte III mark; bryter han green aff bærande træ, böte VI öra om han warder takin widher meth witnom. Nw wændis thet til hans, dyli meth XII manna ede, eller böte som för ær sagt.


XXVII.
Nu ganger man j annars yrta gaard eller kaalgard, stiel löka, yrter eller kaal, warder takin widher, böte III marker oc ather scadan; warder han ey taken widher, dyli meth XII manna ede. §.1. Stiel man ærter, roffuor eller bönor, warder takin widh, böte fore lass eller fore baatzfarm eller fore kliff försl III mark til treskiptis; fore byrde maalsegendenom eensampnom VI öra, vithis thet honom, dyli meth XII manna edhe, eller böte som sagt ær.


XXVIII.
Nu stiel man hwmbla w humbla gaardom, j öyom, skæriom eller hwar helzt han wæxer, warder takin widher, binde han oc före till tingh, oc late döma til liff laatz, hwdh ath mista eller limi, epter thy som saken ær til. Vendhes thet til hans, dyli epter thy som saken giffs, eller böthe som för ær sagth.


XXIX.
Stiæl man aff androm fiska aff nætiom, mierdom, krokom, eller aff androm fisketolom, warder takin widher, böte III mark. Stiel han næt eller fisketol, stande tiufs ræth fore, epter thy som thet ær wærth.


XXX.
Gifuer man androm sak fore bodræt, dyli meth XII manna edhe, eller böte thre marker.


XXXI.
Hwar som man faar laghlica takit sin tiuff, tha scal han anwaardas konungs lænsmanne; slæpper han honom, swari tolka sak fore som bonde sculde swara.


XXXII.
Huar som findh hitter a wægh eller wtan wægh, hwat fynd thet helzt ær, han æger hona lysa a wæghenom wte fore wæghfaranda mannom the honom fölgia eller möta; æru ey the til, tha lyse j næsta by oc fore sinne sokn oc heredz tinge och landztinge. Komber then mist hauer för æn lyst ær, oc sigher til merke oc san iertekne, tha swæri til sin meth twem mannom sielfuir tridi, oc taki siit ather wtan lösn; komber ey then epter som widher kennis jnnan nath oc aar, taki konungen twa luti oc tridiungh then som hitte.


XXXIII.
Nu kan then som hitte witne haua ath han laghlica lyst hauer, tha swæri then til sin som tappat hauer meth twem mannom sieluer han tridi, oc taki siit aater, oc tridiung aff fyndh then som hitte, epter thy som metzmen sigia, æ hwat findh ær bætre eller wærre. §.1. Griper man til lysninga witna oc felz ath them, tha böte oc tiuffuer hethe, hwaria boot epter sinom brutom.


XXXIIII.
Nu hitter man findh wtan heredz, tha scal man hona föra til næsta by oc nider sætia oc lysa lata, fore thy ath engen findh maa aff hærade föras thy som hon war funnen j, för æn wte ær nath oc aar, eller rætter æghande epter komber.


XXXV.
Nu hitter man manz fææ, hæst taman eller skiwt, eller taman wxa, ko, far, geet, eller thet som nytia fææ ær, thet ægher ægenden til sin swæria meth twem mannom sieluir tridi, oc taki sidan sith aather wtan lösn, oc hin göri sik wrtiufua meth lysninga witnom. §.1. Mædh heste, horse, wxa maa man yrkia oc andra sina tarfuer göra, oc sin ærande meth fara jnnan heradh oc ey wtan, sidan laghlyst ær a tinge oc lagha doma til takne, ath saklöso til thes rætter æghande komber. Hwar som yrker meth thy eller nokra sina tarfuer gör för æn laghlyst ær, böthe thre mark.


XXXVI.
Hitter man strandwrak j salto watne eller fersko, ther rætter æghande ær ey nær eller hans budh, oc weet ey hwart hans ær kommit; lyser han laghlica, tha æghir han tridiung som hitte, oc æghanden twa luti; komber then som mist hauir meth sannom jerteeknom oc tueggia manna witnom, taki siit ather; komber han ey jnnan nath oc aar, tha taki konnunger twa luti. §.1. Hitter man butn findh oc lyser laghlica, tha æghir han halua findh; komber engen then som widerkænnis laglica som för ær sagt, tha æghe konunger halfft widh han.



XXXVII.
Alla stadi man find hitter, tha scal han sik wrtiufua göra först meth lysninga witnom, oc sidan swæri then til sin som mist hauir meth twem mannom sieluir tridi, oc taki swa siith aathir. §.1. Alle the godze hielpa wndan elde eller aff siö eller fore hær, wari man swa myklo bætre, oc taki swa mykit aff thy godze som æghenden wil honom wnna.


XXXVIII.
Nu taker noker man wtan laan eller leego hest eller annars manz skiut, aaker eller ridher eller gör nokra handa auerkan meth thy han takit hauer; komber rætter ægende epter oc faangar alt saman, tha æghir han til ting föras, oc haui sidan waald huat han wil helder winna han til tiufs eller til raansman epter thy som lagh sigia. Amen.


_______________



Additamenta.

A.
Nw kwnna malmberg finnas, æ hwat malmberg thet helst er, j landz eller hæradz almeninghiom eller j konungx vpsalödom, the skulo höra konunge enskildh til; ffinnas the j frælssis ægadhelum, bruke then malm ssom æghadela ægher, hwat han sielffuer wil eller androm leghia latha, sælia eller giffua, och göre swa thiænist ther aff som andhro frelses goze sino. Finna the j skatta jordh, brwke then ssom ægher om han kan, och göre konunge skat ther aff; orkar han ey, tå ær konunger nest ath lössa them medh vpsala ödwm eller andhro crono godze, æ swa ath bondhen haffuj lika for sit badhe jordh och malm.


B.
1.
Nw tager man harffuo annars å hans åker vthe, och harffwar mäder om dag, förir han hona åtir å sama stad som han hona togh, wari saklös. Tager han vr thinne, böte före IIII peninga, och swå före hwan in till then nyonde; tager han bort then nyonde, böte III öra, och swå mykitt före harff, om han hona ey åther säther å sama dykeren som han hona togh; ey warder the boot meera.

2.
Nw torff man sina harffwo öffwer åker köra som är vpgangz åker, thå skall han haffua harffwa kelkia; haffwer han ey harffwa kälkia, thå böte åtir spilnadin han med harffuo giorde, och åå sex öra.

3.
Nw warder mans hunder galin, thå skall han thet lysa wid kirkio fore grannom och någrannom, och ther näst å tinge. Gör han nokrom skada förr han laglyst är, antinge åå folk eller fää, thet skal han åtir gelda som hundin åtte. Bither han sidhan laglyst är, thå äger han thet ey åtir gelda vtan wari saklös. Kan han hunden nider slå med första sinn, thå är thet wäl; lather han honom lenger liffwa eller slippa onepstan, om han gither honom näpst och wil ey, och kan thet til honom pröffuas med skälom, thå gälle åther allan skadhan han gör. Will honom nokor therföre skylla, wäri sigh med VI mannom å tinge, att han honom ey släpte med wilia, och ey thet med honom wiste; gither han edhin gångit, wari saklös; gither han ey, böte som före sigx.

4.
Nw will bondans hynda med hundom löpa eller fölias, fara hunda epter henne, thå skall bonde hona inne täppa med hunde i IX nättir; gör han ey thet, och lather hona löpa löös med hundom, och bijtas hunda i hiäl, och wada nyd säd, eller bijta folk eller fänad, eller hwaria handa thet hälst är the scada å göra, thet skal han altt åter giffua som hyndana åger; biiter han sidan laghhäffdat är, och war inne häfftat som för sighx, wari saklös.

5.
Nw haffuer biur sitt bool som bonde; hwar som dräpir biur eller bryter hans hws, böte XL mark färugilla till treskifftis, och målsäganden åtir skadan och diwritt. Tager man diwritt i almenningia, wari saklös, och beholle then diwr som toogh.

6.
Åårom effter Gudz byrd 1407, S: Katherina dag, stadhgade oc stadfeste then erlige konung Erich Månsson och altt riksens rådh församblatt i Stocholm, att then man som gör flock eller sampnat på fogten, häradzhöffdinge, eller å the XII men som samma åår i nempdenne äro, eller och en thera, innan tingz stad eller vtan, miste liff än thå att ey komber gerning i, drååp, såår eller bloduite, blonader, kledereeff heller hwssbrott, än till äro VI manna vitne, eller wäri sig med XII manna ede. Gör han dråp, såår eller blodwiite, blonat, klädereeff eller hwssbrott, miste liiff och godz, Konung tagi godzett, och målsägande liiffuett, än till äro VI manna witne; och alle the med äro i flock och samnatt med sama wilia, stånde sama rätt, eller wäri sich med XII manna ede. Teslikest ware med alle the thöm hysa, herberga, eller wäria wille, och skall gånga offwer thöm konungz hempd och wredhe.

7.
Nw stiäll man korn aff åkre, och stiäll thet vndan gudz låse, och bär medh sich byrdo i ladho eller i skoge och trysker, eller stybber ax aff halme i åkrom eller aff nekom, hwilkitt han heller gör, han som tolkitt gör, thå heter han agnabaker. Warder han ther widher takin och åå tinge lagliga till wnnen, medh färskom gerningom, eller annor lundh medh witnom till hans leeth, thåå haffwer han forgiortt liiffwe sino och eghn.


C.
1.
Huilken man eller kona kallar eller förkastar androm oquendes ord, som ähr tiufuer, mordare, röfuare, kettare, horenszon, trulkarl, horkonna, moordherska, ketterska eller trulkonna, eller annat huadh som obequembligit ähr, warder han eller hon ter till wunnen medh skäligom wittnom, böte 9 mark för leppegeldet, och slå sigh sielf för munnen, ehuadh tett ähr man eller quinna, och seya att te lugo, och gange baaklenges af tingzstugu, och suara sedan huarken till Lag och rätt. Wittes tett någrom och ähr ey åtagin wedher, werie sig medh 6 manne eedhe, eller böte som förr ähr sagt 9 mark för leppegeldet.

2.
Huilken som belägrar eens nykelpijga, som är betrodd att bära husbondens och matmoders nyklar till maat, ööl, kläder, peninger och annadh som husbonden och matmoder vill hafwa förwarat, tå straffas terfhöre som wppenbara tiuf, om the tiena bådhe i gården, vtan husbonden honom benådhe vill.


D.
1.
Nw will konungen iord sina sälia, tå skall han frändom sinom the iord åter biwda, så hann som bonde, sälia och opbiwda och lagstånndna nath och åhr frå sigh göra med skafft och skäll, och sielffwer sith breff ther å giffwa. Nw will konunger sin iord wädsättia, thå wari thet i samma lagh som förestår; thå skall hann hona återlösa för sådana peningar som hann henne borgade.

2.
Huilcken som sönderslår eller hugger annars mans bohagh medh föracht, som är bååth, nooth, nääth, miärdre, wagn, släda, eller hwariohanda i bondans boo thet helst wara kan, thet kallas nidingzwärck; är thet tre march wärdt, och thet kan pröffuas thill någon medh fwllom skälom, och medh tweggia manna witne tillwunnen, böta åter skaaden och å 40: march till treskiptis; wiitis thet honom och är ey baar å tagin, dyli medh 12: manna eede, eller böta som sagt är. Är thet tuå marck wärdt eller mindre än thre march, böta 30: march thill treskiptis, eller wäria sigh medh 12: manna eede. Är thet 12 öra wärdt eller mindre än tuå march, böta 20 march thill treskifftis, eller wäria sigh medh 12: manna eede. Är thet en march wärdt, böta åter skaden och å :10: marc till treskifftis, eller dyli medh .6. manna eede. Är thet halff march wärth, böta åter skaaden och å .5. march till treskiptis, eller dyli medh .6. manna eede. Är thet .2. öra wärt, böta åter skaaden och å .3. march thill treskiptis, eller wäria sigh sielfftridie. Är thet öris wärth, böta åter skaden och å 12. öra thill treskiptis, eller wäria sigh sielff annar. Är thet .1/2. öris wärth, böta åter skaden och å .6. öra, eller dyli medh sielff sins eede. Er thet någor som ey orckar botom, gonga till arbetis för konungen, åhr för marck huario, eller böta som för ähr sagt.

3.
Nu kan en granna så girugh och illa thill sinnis wara, at han faar i skoghen, märcker, hugger och blecker eller barckar, dödwidh trää eller timber, och går ther ifrå, komer sedan annan granna effter i samma stadh, hugga frith, ty ingen må meera ägna sigh än han kan wthugga medh rooth och thålle, och sedan hemföra.


E.
Alla städes ther som skall öffwer rättas med brånd, tå skall huar bonde föra itt lasz wedh till bålidtt, och hugga wppå sin egen skoog, wid sina tre march.


F.
Bedriffuer någor kätteri med moder sina, eller syster sina, eller med stiuffmoder sina, eller både med moderenn och dotterrenn, eller med tuå systrar, eller faderenn och sonnenn med ena quinno wettandes, eller annat thet som gud i sinn lagh haffuer förbuditt; the som så göra, skola i båle brännas. Om frändsämio spiälld, som är innan tredie och fiärda ledh, thet som högmåls ärande ähr, haffua föruärckatt liff; wnnas them leffua, tå böta konungenom och ey biscopenom.


G.
Nw låckkar man fästa piiga annars mans lagliga fästa, och legrar henna, thet skal wara så gilth som han hoor giordt hade medh gipta kona; ther bötas förre 40: mark och 6: mark biscopen för första resona. Nw kan thet så hända, ath fästaman lägrar fästa piiga sina, och rådher henna medh barne, och wiggias sedan medh bruda skrwdh, krandtz, eller krona, warder thet öppenbarth, och medh quinna reckningh till leedh, tå skal fästaman for kronabruth böte 40: mark kyrckione, konunge, och härrade, och eth halft lispundt wax kyrckione, och komma ingen dylia widder, thi Gudh will ächteskapet skal wara reenth och obesmittath.


H.
1.
Nw then bonda som aff flötter aff godtzett, haffuer han fwnneth iärn spieldh för sigh, tå skall han låtha thett obetalat effter sigh; haffuer han och spieldh förbrändt som för honom war, tå skall han giffua så godh igen som han thet togh. Finner man inthett spieldh för sigh, och läther han iärnspieldt y wgnen ind mura, tå skall thett bliffua quarth widh hemmaneth, och åboen skall betalat effter mätzmanna ordom. Finner man dörra lååsz för sigh, tå skall han låtha så monga effter sigh, och eth aff sina egna; finner han inthet för sigh, tå skall han låtha tuå låsa effter sigh, ith för wisterhusith, och andra för spannemålz huseth. Finner bonde bordh för siigh, tå skall han låtha them qwar effter siigh; finner han ingen för sigh, tå betre medh ith bordh för än han aff drager.

2.
Huilcken som til ägnar annan thett som heder eller ära åtgälder, och then hårth på ståår, will beuijsa, och doch thett icke kan giöra, stånda samma rätth straff och peen som then annan burdth hade att skulle offuer ghå, hwar som till sådant warder öffuer wunnen. Menn huar thett kommer wtaff bråth och hastugtt moodhe, och thett huarcken besthå eller beuisa kan, skall han tå begera wenskap igen, och wthi huars mans åsyn och åhöra bekenna thett att han icke rätth sagth haffuer, och öppenbarliga giöra then annars wrsegnn.


I.
Nw kan så skie som Gudh förbiudhe, at nagon man eller quinna kommer så diupt i syndh medh sådana skam och lasth att bedriffua, at fadren belägrar dotter sina, eller sonen moder sina, eller broder syster sina, eller ty ena syskionebarnet belegrar thy andro, huilchen thera thet giör, tå ähre the ey wärde å iordhene leffua eller gånga, wthan skole wthi bale brinna; ty såsom schriffuit stånder i Gudz beschriffne lagh, at the ähre forbannade, och iorden som the wppå gå, ty bör tolka ey liiff sitt beholla. Nw tagher man lösn för them, tå skola the iernslåås och aff biskope skrifft taga, och sedhan ståndhe wtöffuer thett landett och biskops sticht, ther te wthi boo, för hwario kyrkio döör och slytha riis.


K.
1.
Nw treskas bonnde widh sinaa rätta wthgärder, som honum äro opålagde och honum bör att wthgöre, såsom ähr skatt, affradtt, fodringh, gärdh, saaköra, laghmans eller häradzhöffdinngz pänningar, förslo, eller och hwario hannde crononesz wthlagor, thett hälst ähr eller wara kann; thenn såå gör, tåå mätes wth aff honum twå pänningar för enn för hanns wthskylder, och 3 mark för treskone, och mätes wth thett ena med thett anndra som nu är sagtt.


2.
Huar som annars timber, klöffwar, fiölar eller tegell widh borttager eller hwadh thett helst ähr, vtann äganndens loff, böte för ett stycke ena mark, så och för annatt och tridie, till treskiftes, änn till ähre tweggia manna withne, eller wärrie sigh mädh sielff sinns eedhe. Tagher hann mera bort böte för 3 mark till treeskifftes som för ähr sagdt, och wari vrtiuffwer. Warder thett honum with, wärrie sigh mädh 6 mannom; fäls hann åth eedhenom, och orkar ey botum, gånge till arffwoodes för brwtt sinn, och miste hwdhena. Samma laagh wari och om thet thenn androm wither, och wärria sigh för 6 marka saak mädh tweggia manna eedhe; fäls hann åth eedhenom och orkar ey bothum, gånge till arffwodes. Samma laagh wari om målsäganndenn, änn hann orkar ey wederbinnda, och orkar ey bothum.


L.
Stiäll öffuermagi fullan tiuffnadt eller mindre, tå wari thet fierding aff mogande mans boott, huadt thet är mer eller mindre tiufftt. Ey må offuermagi liff för tiuffnat eller dråp låtta.


M.
Dræper oxe man eller qwinna, eller hwad fæ thet helzt är eller wara kan, som man eller qwinna lyuther död aff; thå skal thet fä stenas eller brennas, och then som thet fää åtte wara frij for ogerningen, wtan thet kann med skälom pröffuas in til hans, at han sådana födde som ötemt war och wille skada giora, och han icke wille thet åtwara, thå skall thet fä stenas, och mannen döö. Kan han til lösn komma, thå skall han sit liff lösa som han sielffuer dråpit giort haffuer. Såå skal och skie hwar barn, dreng eller annor hion i sadana måtto drepne warda.


N.
Klandas nogot thet aff bondans kona köpt är, thå gör then seg vrtiuffua som köpt haffuer med köp vitnom, och haffue forverkat peninger sinom oc med 3 mark.


O.
1.
Om husa flyttning och sälningh.
Jngen dierfues till at sälia the hus af the iord som the ära bygde opå; ho thet giör, böthe 40 mark konungen och iordegandenom, och husen åther på tompthen igen.

2.
Om leegho boskap.
Leegho booskap bör man wårda för wargh, för kiärr, för suult, och för annan booskap.


P.
Hwar en gift man ligger ner en gift hwstrw eller piga, och warder der med beslagenn med fuld god skäl oc witne, then thet gör, straffas till liffwet vtan all nåde; oc then som belägrär en gifft mans hustrw wari lag samma.


_______________