enligt Sko 115, 116

Texten är inskriven efter SFSS 10 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'

# 205 [Kap. 268.]
[ HAND A *** En dag gik konung didrik aff bern till Ercha drotning ther hon sat mz sinä frwr oc mör hon stod op mot hanum *** HAND B***] ok fagnene honum ok figh honum ena gull skal aff vin ok badh honom sitia när sig/ ok han giorde som hon badh, hon spordhe honum hwadh hans ärende vaar, här digrik sath länghe ok tigdhe ok var ganska sörgiande saa ath torana lupo vth taff badhen hans ögon Om sidher swarade han, myk komber nw j hogh hwro jac rympde mith tike, ok misthe myna godha borgh bärn, ok manga andrä sloth ok städher, Ok är nw xx ar sydhan jac är här som en almose man, fför var jach en konungh öffuer landh ok rike thz sörgher jach hwar dagh, ok thz kärer jach nw för gudh ok edher . drotningen swaredhe, ath j haffuen saa lenge ombwrith idhert goth, j händher . wil tw fara, ok winna tith landh j ghen, ther til wil jach hyälpa hwadh jac kan, jac wil ffaa, jdher badha myna söner erp ok ortwn ok xC riddare aff mith egit folk Sidhan vil jac bidhya,

# 206 Atilius konungh ath han idher hiälper thz meste han kan, konung didrik tackadhe henne

[Kap. 269.]
Sidhan stodh drotningen op, ok togh tidric j handena, ok gonga saa, för atilius konung . konung atilius fagnede them bodom vel, ok satte drotningen när sigh, ok sporde hwat hennes ärende war, drotningen swaradhe här didrik haffuer kärit för mik hwaro han haffuer misth badhe langh ok rike, ok bortho varit länge Nw vildh han gerna försökia ath winna sith landh ighen, om han kundhe, ok om j wiliä honum ther til hiälpa . J wethe vel siälffue hwadh manheth, han haffuer giorth, wunnith idher til handha bade landh ok rike, ok haffth mongan ondhan dagh för edher skuldh, badhe j stridh ok kamp, ther bör idher honom wäl ath löna . länär honom en här aff hwnalandh, ath han motthe winna sith eghit j ghen . konung atilius suaredhe mz myken wredhe, om didrik wil hafua hiälp ath vynna sith landh ighen, tha mag han siälff til migh tala, är han saa hoghmodig ath han menar, ath jac skal byuda honom huna här, Drotninghin swaradhe han bad myk thy vara hans bodh, han mente ath jach skuldhe vara bethre hördh än han Han talade gerna siälff til edher, drotninghen sadhe Jach vil faa honum myna twa söner til hiälp, ok ther til xC riddare welwappnade ok i hiälpher honum hwadh edher täkkis tha swaradhe Atilius konung . drotningh tw sägher santh ath didrik

# 207 konung haffuer länghe när oss warit ok mykit haffuer han störcth warth rike sidhan han kom j varth landh, ok bordhe oss wel ath löna honum ok skal jach bodhe för hans skuldh, ok tina medhan tu haffuer gongit han bodh, hiälpa honum hwadh jach kan . vil tw faa honum tina söner badha ok xC riddare ta skal jach faa honum myn man margreffue rödgher ok ijM riddare vel vapnadhe, tha sadhe didrik konung . thz visthe jach väl ath j skuldhe mik saa swara, ok offtha nywtär man eth goth bodh ok takker jach idher gerne herre för idhert godhe bodh, Ok lather mik farlösth faa then hiälp mik skal ecke länghe töfua . All then vinther tha slogho the j hwnelandh hiälma brynior ok hiälma ok godh swärdh Tha waren kom tho samladhe the sik j susa saa monga som her Didrik skulde föllia

[Kap.270.]
Erp ok ortwn, ok hin wnge tetmar, ok margreffue rödger satho j en trägardh tho kom ther gonghande Ercha drotning ok sagde . myne käre söner nw skal jach redha idher wel wth mz didrik konung . hon fik them försth ben wapen ok ij brynia hwita som siluer ok giordhe aff harth staal, ok wel bodhe mz rödha gul, framdelis fik hon them twa hiälma mz förgyltha naghla, ok twa skiölla vel förgylthe, ok ther til baner E[n]gen vapen fördhe the j skölla sina, thy at the wara ganske vnghe, tha sagde hon til them gratande . jach haffuer idher nw reth ath

# 208 jach wenther ath ey skal finnas twa konunga söner bäter redde mz goth wapen, wärier idher nw saa wel ok manlighe som wapnen äre godh til, ok lather mik heller spöria, ath j döö manleghe, än liffue ok vardhe för taledhe Sidhan kalledhe hon til sik syn fosther sön merkar [?tetmar] tetmarsson, ok togh honum j famffn ok kysthe honum för sin mwn, ok sagde myn käre fosther sön, jac haffuer nw redh nywa söne wel, ath föllia didrik konung ok tik ath winna idhert landh ighen, ok j iii vnghe män skulo fölgias ath, ok vara hwar oppa then annan j komo Aldrik J stridh för än nw . tetmar suaredhe tyna söner äre wel redde, ok saa hiälpe mik gud, ath jach skal föra tek them badha hele hem ighen eller tw skalth spöria mik ath jach skal aldredh ather koma ok ekke skal liffua, om the bliffue slagne . drotninghen badh honum holla sin ordh ok takkadhe honum ther storlighe före . Tha fik hon tetmar goth harnisk ben vapnin aff stal, ok en godh brynia blank som siluer, ok en hordhan hiälpm välförgyltan ok satther mz gyltha sthena ok dyra, ok fik honum en rödhan skiöl ther stodh vti eth leon aff gul thesse iii vnghe herrer wara vel vapnadhe, ok thz haffua sagth gamble män ath inghen haffdhe seeth iii konunga söner bätre wth redde mz gul ok dyra sthena som athera harnisk war

[Kap.271.]

I susa war saa myken gny ok vapna brask, ok hästa gnäggian slottit war saa fult aff folk, at ther fik

# 209 enghen mera rwm . konung Atilius gik op j eth torn, ok ropadhe, högth ok badh höra sik, sidhan tagnadhe the alle . konungensagde saa tykker mik som her är saman komyn en stor her, ok manghen en dyrligh drängh J skolo nu göra som jach sigher idher . didrik konung skal fara mz sith baner ok alle hans men . margreff rödgher skal fara mz mith folk/ Alle the andhre som ekke era skikkadhe skulo fölia myna söner, ok mz hin vnghe tetmar Ok xC riddare som thera modher vth länthe . ther sagde alle ja, ath the wildhe göra konungh[ens] vilia Tha redh försth wth margreff rödgher, ok hans män, ther nästh rida hina vnge härrer ok en hertogh, som nordingh heth, han förde märkar [?iunkar] tetmars baner, ther mz foldhe hin godhe wlfarth . konung didriks frände, ok hin godhe riddare hiälprik, tha sagdhe ärcha drotning . hin godhe riddare hiälprik tik befaler jach myna söner, läth them vara när tek, när j skolen stridha, hiälprik suarade jach vil thz suäria om gudh, ath aldrik skal jach liffondis hem koma, om jak misther thina söner . drotningen takkadhe honum ther mykith föra . nördugh hertogh Ridher före mz baner merka tegmars ther näst Ridher Erp ok ortwn, fogh [?ok] hiälprik riddare ok wlfarth didriksz frändhe ok alle theras folk Ok mesther hillebrandh hauer hans baner han ridher nu vth för didrik konung, ok vildhefer Ok alla her didrikz män fiölia äpther, tha var j the tre hoppa xM riddare ok otalighith annath folk/

# 210
[Kap. 272]
tha the koma vthan för porthen tha sagdhe her didrik til ij sina tiänare j skolo Rida dagh ok nath ther til ath j finne ärmenrik konung, ok sigher honum saa ath myn brodher tetmar ok jach viliom nw rida j warth rike himblingha, landh, wil han väria landit för os, tha bith honum mötha os för gransporth mz sin her . the ridho strax sin vägh til Rom, ok ther fonno the ärtmentrik konung ok sagde til honum tw ärmentrik konun. hin otro swikare didrik konung ok hans brodher tetmar komo mz en storan her aff hunelandh ok ii söner atilia konungs mz them, ok viliä the hämpnas ath tw togh thera rike aff them mz oära ok far tw nu ath gella tin otroskap wil tw väria riket för them tho möth them vidh gransporth saa bode the säghia thegh, thy the wilia ekke stiälas pa [tik.] Tha ermentrik konunghördhe thesse tidhande. tha gaff han sändhebodhen hwar thera en hästh, ok en hyanh kywrtil, ok badh them ridha hem ok haffua tak för sin ärendhe thy han reddis ekke mykit för huna her.

[Kap.273.]
konung Ermentrik samladhe her öffuer alt sith rike, ok bödh til sik koma alle the ther vapen konno bära, ok hästh ridha, tho kom mykit folk samon j Rom, innan iii dagha waro ther xviiM riddare vel vampne [wapnade]

# 211 ther kom ok hertogh vike vellanson ok sagde til Ermentrik . Här är Jach komyn mz alla myna men, ok vildhe jac gerna stridha moth hyma her . moth didrik aff bärn ok hans brodher vil jach nödocth stridha, togh vardher jach göra som thu vilth herre, tha motthe han see j Romborgh mongan blankan hyälm godha brynia, ok fagra skyolla.

[Kap. 274.]
konung Ermentrik gik pa eth torn ok bödh sina men giffua sik lywth . han sagdhe myna godha vener fölgiär myn banersmesther . seueke myn godhe ven tw skalth haffua myth baner ok viM riddare mz tek aff myna men, ok tegh skikker jach moth her didrik aff bärn, ok vare thz manneligene ath tu finghe hans suärdh j tina händher för än j skilias ath, Än sagde han myn godhe frände renaldh tu skalth haffua vM riddare ok vara hertoghe offuer them, tikk skikker jach moth atilius konungs folk ok hyma her, ther skolo j dräpa mongan [man.] myn godhe ven vidheke velanson ok myn bästhe hertoghe, tu skalth hafua mz tik viM riddare, tu plägher gerna fonga sigher . dräp didrik konung ok tetmar hans brodher ok lat aldrit hem koma söner atilius konungs . gudh giffue edher sägher j thenne färdh til mera vardher idher prissz, tha swaradhe vidheke velanson Jach vil stridha mz atilius konung ok hans folk, her didrik vil jach encthe göra om jach mogh radha Sydan blästhe the j alla sina ludher, ok stigha pa sina hästha, ok ridha bläsandhe

# 212 ok ropandhe ok ey vändhe the för en the komo för gransport ther var her didrik mz sin här nordan for ana, ok bliffua ligiandhe om nattäne

[Kap. 275.]
her hyllebrandh [war] väcth hollere om nattena aff konung didriks men . om midianads tidh redh han offuer ana ther som eth vadh var, tha han kom öffuer ana tho motthe honom en man ok enghen thera kändhe anan, hyllebrand swarade ok sagdhe til honom, ekke törff jach säghia tegh mith nampn medhan tw esth en, ok jach är en, jach visthe tith nampn för xx aar . swaradhe han j ghen tw hether mesther hyllebrandh, hyllebrandh swaradhe thz är santh tw sigher ey vil jach löna myth vapen [?nampn] för tegh jach känner, ok tegh vel, tw häther ränaldh mere riddare ok myn godhe ven, ok sigh mik tidende aff tith landh Ränaldh swarade thz kan jach sägia tik vidheke velanson her didriks godhe ven, han är en höffuiszman för var her, ok anner ä[r] seueke idher owen, Jach Redh lönligha wtaff herän jach hade täncth, ath finna didrik konung ok sägia honum tidende . gudh läti honum vel ath faras togh vardher jach fölghia myn herra

[Kap. 276.]
Sydhan ridho the badhe j mona skynith op mz aana, ok taledis vedh, the hiollo pa en backa saa ath the

# 213 sagho badhe herene, Hyllebrandh spordhe hwar är seuekis banner ok apulon, honum giordhe jach gerne ilth om jach kwndhe . renaldh swaredhe, ther star eth gylth paulwn ok iii gul knappa offuon oppo, thz är konung Ermentriks paulwn, ther liggher seueke, ok souer vti/ tu kant honum eyncte ath göra, om tu än vildhe, ther liggher saa mykin här om kringh, Renaldh visthe honum widheke välanssons paulwn han wisthe honum ok sith paulwn, ta sade hyllebrandh Ridh nw mz mik tha wil jach visa thegh war paulwn

[Kap. 277.]
sidhon ridha the op mz aana ther mötthe them v riddare aff widekis män the v drogo sin swärdh, hyllebrandh drog sith swärdh ok red moth them . tha swaredhe renaldh til them hwadh vilie j, thenne man fölgher mi, the kendhe strax hillebrandh, ok huggo strax til honum oppa hiälmen, ok eyncthe bet oppo, hyllebrandh hwgh moth en aff them opa hans hals saa ath hwuwdith gik aff, ok ther mz skildis the ath . renaldh vildhe ekke städhia ath the skuldhe slas mz hillebrandh/

[Kap. 278.]
tha the komo, oppo bacchan tha sagdhe hyllebrandh ther star eth paulwn, ok v kul [?gul] knappa, offuan oppa thz hörer konung didrik til, ther star ok eth röth paulwn thz hörer söner atilia konungs til ok thzmar,

# 214 didriks brodher, ther star ok eth grönth paulwn thz hörer margreffue rödgher [til.] sydhan togas the i fampn, ok skildis ath, hillebrandh redh til sine men,

[Kap. 279.]
tha renaldh kom til sith paulwn, tha war seueke wachen mz mykith folk ok vilde ridha epther hillebrandh, tha sagde renaldh vil tw ridha effther hyllebrandh ok dräpa han taa skal jach snarth vapna mith folk ok tha skal tu för slaas mz mik, ok skal tu mistha mangan man, lath hyllebrandh ridha hwarth han wil . seueke swaradhe mik tykker ath tw vilth vara var own thy tu förswara myns herra owen [renaldh sagde] jach vil hiälpa myn herra hwadh hach kan, ekke magh jach städia ath j dräpa hyllebrandh medhen han redh j goda tro ok taladhe vidh mik . J morgon far tw see hyllebrandh, tha vil jach ekke formena tek ath slaas mz han, jach venther, ath han vär sik väl för thegh, Sidhan skilldhe the sina trätta ath, ok lagdhe sik nidh ath soua, hyllebrandh redh til didrik konung ok sagdhe honum alth hwru gongith var, Didrik takkadhe honum, [ok sagde] altith fars tek manneligha ath

[Kap. 280.]
Om morgonen arla stodh här didrik op ok vaknadhe sik ok loth bläsa j piper ok basunar . tetmar hans brodher giordhe ok samaledis ok tesslighchis

# 215 margreffuen rödgher ok stigha pa sina hästha, mesther hyllebrandh redh fram mz her didriks baner All hären földhe äffther . han ridh öffuer thz sama vadh som han hadhe om nattena Ridhith/ tha seueke var thess var, ok vidheke velanson, tha blästhe the j alla thera ludha, ok badh thera folk, vapna sik . vidhekhe stegh pa sin hesth skimplingh teslikis giorde renaldh ok valther aff vaskensten han förde konung Ermentriks baner thz var badhe storth ok lancth ok manga gulklocchor, oppa . thz baner rykker [?rynger] saa fasth ath thz höra magh offuer all herän, ther vndher redh seueke mz viM riddare. tha didrik saa konung Ermentriks baner, ok vistet ath seueke var ther vndher, tha badh han hyllebrandh föra sith baner ther j moth thz var giörth aff slwth [?hwith] silke och lxx gul klokkor oppa, thz hafdhe ärcha . drotningh giorth ther stod eth förgylth leon oppo, tha kom renaldh mz eth röth baner som blodh, moth honum ridher margreffue rödgher . tha redh videke fram hans baner war swarth, ok stodh hamber ok tongh vti, thz fördhe en kämpe som rwnghe heth han var stor ok stark som en rese, moth honum ridher hertogh nordungh mz märkar thetmarssons baner ther stodh paa eth leon aff gul thz gaff honum Ercha drotning . ther äpther foldhe tetmar, ok hina vnge herrer ok godhe riddare hiälprik, han var alla riddare raskasth . ther vapen glimadhe som solen

[Kap. 281.]
The drogo til saman mz tesse vi baner . her didrik sath pa syn hesth falke ok hugher mz sith godha

# 216 swärdh ekke fx, för honum störthe mangen man . för honum ridher hyllebrandh han drap ok mangan man ok godhe riddere vildefär, tho fiöl mykit aff seuekis folk . her didrik ropadhe höcth ok badh sina men goo hardeliga fram, ok sagde vi haffua opthe slagis mz rysserna, ok vynnit ther mykit sigher, nw vilia vi ok vinna vort eghit landh j gen, ok her aff hetho vi mycla men . konung didrik ridh mith j seuekis her, han dräpar badhe män ok hästha ok alth thz för honum var, han for badhe twärth ok ändelancth gynom thera her ok alla räddis för honum, ok haffuer dräpit otalighit folk, ok annan vegh ridher vildhefer, ok huggher manneligha hwaske vapen eller hästha häctha för honum, han drap mongha rika höfdingha, thz saa valther aff vaskensten, hwru mykin skadha vildhefer giordhe, ok ath alle flyddhe för honum . valther slogh sin hästh mz sporona ok satte sith spywth för vildhefers brysth saa ath wth gik gynom härdener, vildefer hugh spywth skapthit syndher, ok sydhan hugh han oppa valthers lar ok brynian syndher ok larith aff saa ath swärdit stod j sadelen, syden storthe the bodhe döde ok ther fiöl konung Ermentriks baner nidher som valther fördhe, tha seueke thz sagh ath valther var slaghen, ok baneret lagh nidhre a jordena tha flydde han alth thz han kundhe, ok alla hans män sa monge som vndher thz baneret var, her didrik jägadhe äpther them ok slogh mesta delin j häl aff them, Sydhan vändhe her didrik om

# 217
[Kap. 282.]
Thz sagdh [?sagh] vieke velanson, ok tycthe stor skam ath seueke flydhe, han redh fram dyärfueligha ath hertogh nordungh . hertogh nordung mötte honum thy han var en fultagha kempe, the stridde länge ok manneligha, tha hogh videkhe syndher banere stongena saa ath baneret fiöl til jordena Eth annat hugh, högh han aa hertogens halss brynian syndher och halsen synder ok saa ath hwudit fiöl nidher appa jordena . thzta sagha the vnge herrer, ortwn sagde til hiälprik riddare saa tu huru then ondhe hundh videke velanson drap hertogh nordungh, ridom nw fram ok hämpnom honum, the ridha fram moth them kom videke velason ok hin starke jlonge ok slaghas manneligha saa lenghe ath ortwn ok hiälprik riddare vordho bodhe slagne, thz saaga Erp ok tetmar, the ridha fram ok stridha manneligha . tetmar hugh jlonghe hiälm ok klöff hans hwudut [?huwud] syndher saa ath swärdhit stodh j sadhele . jlonghe stördthe döödh, aff sin häst medhan slogh videke Erp j häl

[Kap. 283]
The tetmar sagh ath dödhe vara bodhe konung atilia söner tha redh han ath videke, ok wildhe hämpna sina fosther brödher, eller han vildhe döö ther om, han hugh oppa videke badhe tith ok harth, videke

# 218 sporde ästu thetmar . konung didriks brodher, ridh bordh annarstadz ok slas, för thin brodher skuldh vil jach thegh inthe ondh göra . tetmar swarade thz veth gudh ath mik löster ey längher liffua vtan jach far hempth pa tin ondha hwndh, thz tw drap myna fosther brödher . konung Atilia söner, ok annat thera skal jach felle thegh dödhan eller tu mik, tetmar hugh, än halfua fasthare oppa videke, videke sagdhe thz veth gudh ath nödocth vildhe jach dräpa tegh för tin brodher skuldh didrik aff bern, tha hogh tetmar aff alla macth paa videkis hiälm, hiälmen var off thz hardhastha stall som vara motte, thy slanth swärdhit aff honum ok nidher oppa hesthens halsz framman före sadhelboghen, saa ath huwdit fiöl nidher til jordena, ok ther loth skimlingh sith liff, vidheke swaredhe ther han stodh pa markena, thz veth hin helghe gudh ath tu nödher mik ther til som jach hade aldredh täncth ath göra tik j moth, ok saa mykin nödh dragher mik her til ath antighe vardher jach lätha mith liff eller jach vardher dräpe tik . vidheke togh sith swärth mymmingh mz badha hendher ok högh til tetmar bak oppa rygghen ath syndher gik brynnia ok rygghen ok buken ok fiöl nidher til jordena j tw stykke, sydhan drap vidheke mangan man, the stridde tho ganske grymmeligha, ok störthe fasth oppa bodhe sydher,

[Kap. 284.]
hin godhe riddare wlfardh han stridher vel all then dagh vth, han förde margreff rödghers baner, han drap bodhe men ok hästa . margreffuen földhe honum

# 219 manneligha, thz saagh renaldh mera riddare hwadh skadha wlfardh giordh, ok ath alle flyddhe för honum, han satte sith glaffuen för wlfars brysth wth gynnom brynnyan ok wt gyk gynom härdhena . wlfardh störthe dödh aff sin hesth, thz sagh margreffue rödgher han togh sith baner op j ghen, ok redh at renalsz baner mestere ok hwgh honum pa hans halsz saa ath hwudit gik aff, ok baner stonghin syndher, ok baneret fiöl til jordena

[Kap. 285.]
Thäth saa renalsz men ath hans baner var fallit ok seueke var borth flödh tha flydde the alle saman, sydhan flydde renaldh mz them, dytrik konung jägade fasth äffther them, tho kom en riddare til them aff hans egne men ok sagdhe Jach kan sägia thegh ondh tidende ok san, hin ondhe hundh videke vellasnson drap försth tin godhe hertogh nordungh, ok ther nästh badhe atilia söner ok hyn godhe hilpricth ok sydhin thin brodher tetmar, rid j ghen herre ok hempn honum a them [? them a honum]

[Kap. 286.]
Didrik swaredhe hwadh gaff gud mik til sak ath han loth saa ondhan dagh öffuer mik skina ath encthe

# 220 vapen kunne bitha a mik j dagh, ok är jach en osar, myn brodher ok the vnghe äro nw dödhe Nw tör jach aldregh koma j hymmelandh nw vardher jach antighe dö eller hämpna myna vngha herra, tha vendhe han j ghen ok slogh sin hästh mz sporona, hans men folde honum han redh snarth fra them ok tith som stridhen hadhe varith, han var saa vredh ok harm fuldher ok grymber ath en brynnandhe loghe gik wth taff hans mwn, enghen riddare torde nw slas moth honum, thz sagh vidheke velanson han flyddhe hwadh han konne a then hästh som tetmar atte, han rdndhe nid mz aana som musala elff hether . her didrik rende äffter honum ok ok sagdhe tw hin ille hundh bidha mik jach vil hämpna myn brodher ty skal tw ekke längher liffua om tw tör kampa mz en man, videke lot som han ekke hördhe ok rendhe vndhon thz mesta han gath, Didrik Ropade til honum ok bad honum bidha ok sagde, thz är skam ath fly för en man ther hempnas vil sin brodher . Widheke swaredhe thz jach slogh thin brodher j hel thz giordhe jach nödogher jach motte antige dräpa honum eller hadhe han dräpit mik, jach vil thz bötha mz gul ok silff ok dyra stena, videke rendhe vndhan thz mesthe han motte Än didrik effther honum, tha rendhe vidheke vti swyön ok sanch strax vnter vatnith . didrik sköt sith spywth epther honum sa ath thz stodh j bakkan harth vidh Ana

# 221
[Kap. 287.]
Didrik aff bärn vände j ghen tidh som striddhen hafde stondit, han fan ther mangan raskan man bodhe hans vener ok frändher, tha kom han tith som hans brodher logh tetmar ok sagde, här ligher myn käre brodher thzta är mik en stor harm ath jach finner thek sa redh Sidhan kastadhe han borth sin skiol ty han var illa hoggin ok togh j ghen tetmars skiol tho fan han ok hwar the vnghe herrer logho, tha sagde didrik . gudh nadhe mik ath jach edher haffuer misth thz veth gudh ath jach vildhe heldher fongith stor saar, jach tör nw aldregh koma j hymmelandh, tho kom didrik konungs men til honum . Didrik sagde til margreffue rödgher Atilius konung hafuer misth söner sina, ty tör jach aldregh koma til honum, ffar tw hem til honum ok sek honum tidendhe ok manga godha nätther Och Ercha drotningh, ok flere andra höffdingha Ekke skal tu thz göra sagde margreffuen, Offtha skär thz j stridh ath höffdinga mista sina drängia ok faa togh siälff segher som nw haffuer tw fongith, takka gudh för thenna sigher, ok giff tek ekke siälff otöffver fför the vnghe herrer skuldh, vi vilia alle ther til hiälpa ath atilius konung ok Ercha Drotningh scolo vara saa käre ath tegh som nagath sin til förne, Än togh ath the haffua misth sina söner, Nw swaredhe didrik . aldregh röt jach tith fara ty ath jach loffuodhe Ercha drotningh ath iach vildhe föra henne bodha sina söner ighen, ok thz kan jach nw ekke holla, ok gyngo alle höffdingha ok herrer ok

# 222 bodho honum hem fara vi vilie vel fly tek venskap aff atilius konung ok Ercha drotningh, wil tu ekke fara j hunelandh tha far j thit egith rike, ok stridh mz Ermentrik konung . vi vilia fölia thegh alle ok komo aldregh j hymelandh fören tw haffuer vynnith thith rike j ghen . didrik swaredhe, jach tör ekke längher föra konung Atilius her sydhan jach haffuer misth badhe hans söner, jach vil fara hem mz idher til atilius konung . sidhan vendhe the hem mz alla thera här

[Kap. 288.]
tha the komo j hymelandh the funno atilius konung j susa . Här didrik gik ok lagde sik j eth lithit husz, ok tordhe ey gonga för atilius konun . margreffue rödgher gik til atilius konung ok helsade honum . konungen swaredhe velkommen myn godhe man, margreff rödgher sagh os godh tidhendhe aff idher färdh liffuer konung didrik aff bärn eller haffua hyna fongit sigher eller osigher Margreff[wen] swarede . Didrik liffuer ok sinä men ok hina fingho sigher togh for os alle illa ath, ty wi haffua misth vara vngha herrer Erp ok ortwn, tha drotninghen thz hördhe taa greth hon ok när alle the inne vorä, konung atilius spordhe haa fiöl flere aff myna men, greffuen swaredhe ther fiöl manghen dyrlighen drängh försth märkar thetmar aff bern ok tin gode wen hiälprik riddare ok nordungh hertogh wlfardh, ok vildefer, ok mongha andra godha drängia, ok stora höffdingha thogh misthe

# 223 konung Ermentrik halffua flere, ok monga flyddhe vndhan . konung atilius swaredhe, ok vart manneligha vidh tesse tidende, thz far nw som för ath the döö som feghe äre, godh vapen giffue enghen feghan man [liff] likouel ath mina söner hadhe godh vapen ok märcar tetmar the motto likouel döö . konung atilius sagde hwar är nw myn godhe ven didrik konung . tho swaredhe en aff konungens män, han sither bortho j eth stegare huss ok mesther hyllebrandh ther lägia the sin vapen aff, the gitto ekke komo för idher öghon soo mikit sörgia the idra söner, tha visthe konungen twa riddare äfther them, the bodhe her didrik ingonga til konung atilius, didrik swaredhe jach gither ey för sorgh Än til honum komith . the sagde konungenom didriks swar

[Kap. 289]
[th]aa gik drotninghen gratande mz sina jompfrur tith som didrik sath, ok sagde myn gode ven didrik . huro vardhe the sik myna söner eller hwro godhe drängia vore the för en the fiölla . Didrik swarede aff myken harm the varde sik manneligha, ok vildhe inghen fran andrhrom flyy saa godha drängia vare the . Drotninghen togh honum j fampn ok sagde myn godhe ven didrik . gach mz mik för konungen ok var gladh/ tu skalth vara os velkommen, thz haffuer förra sketh än nw ath the fiöllo j stridh som the var beskerth ok the som epther liffua kuno sik för thy ey öffuer giffua ekke dogher ath sörghia döda men, war koth ok gladh ok gak nu mz mik til atilius konung . tha gik han

# 224 mz henne, Atilius konung stodh op ok badh honum vara velkommen, ok bad honum sitia när sik j högsätith tho soom för, thz tekkis didrik veel ok bleff länghe sydhon när atilius konung ok bliffua saa godha vener som för

[Kap. 290.]
J tw ar ther epther ath stridhen haffde stondith för gransporth, tha varth drotninghen sywk hon sände bodh Effther didrik konung . han gik til [henne] hon badh honum vara vel komen . Didrik sagde thzta är en mykin harm ath tw skal vara saa illa sywch ok mykit fördärfuas nymelandh om tu dör aff thenne soth saa ärlighen qwinna som tw ästh ok tha misther jach myn bästhe ven . Drotninghen swaredhe tu haffuer varith vor godhe ven ok mykit haffuer tw störcth varth rike, thenna soth vil nw skilia var venskap ath, her giffuer jach thek eth stop aff gul ok xv march gul vti ok ther mz kösteligha clädher aff purpura, ok ther mz giffuer jach tegh myna fräncha jompfru häredh ok see henne vel före . Didrik swaredhe mykin venskap haffuer tu mik giorth gudh böthe tegh tin venskap ok sywcdom, mykin skadha for tw atilius konun . om han misther tegh tha grath her didrik som eth barn ok kundhe eycthe tala ok gik sidhan borth . Drotninghen sagdhe hwar är hillebrandh myn godhe ven jach är här sagde han, hon togh then bästhe gulringh aff sine handh ok gaff honum ok [sagde] vi vilia skilias godhe vener ath saa skolo vi ok finnas när gudh vil, hillebrandh

# 225 takkadhe henne mykith för sina fagra gaffuor, sidhan gik han gratandhe borth . tha badh Drotninghen kalla sik Atilius konung, konungen gik til henne ok sporde hwadh hon vildhe hon sagdhe hin rike konung vi vardha nw skilias ath togh kan tu ey länghe vara vtan hustrv ty fa tik ena erligha quinna tu ästh thz vel värdher, ok bidher jach tek ath tw far tik enghen quinna aff nyfflingha landh ok ey aff konung adreans släcth gör thu thz tha komber ther mykith onth aff bodhe tik ok tin barn, Sydhan vendis hon fra honum ok bleff dödh tha thz spordhis ath drotninghen var dödh tha gräth hwarth thz barn j hymalandh var ok vidha annars stasz ok sagdhe ath aldre far atilius konung saa godh en Drotnyngh mer, ok enghen kono var mera grathen j hymelandh . konungh[en] loth jorde henne lik kösteligha ok lagdhe henne jnnan för mwren harth vidh mwren, ther stodh när her didrik aff bern ok hyllebrandh ok mangha andra raska drängia.

[Kap. 291.]
J then tima var en konungh j nyfflinhgha landh som gunnar heth ok hans brödher mz honum som heth haghen goroholth ok gyntar ok thera swagher sigordh swn som var then besthe kempe som nogan visthe aff ath sägia j then tima . han atte krimilla theras systher . thesse haffde alle eth rike, ok vare mektoghe kemper ok enghen tordhe stridha moth them, Sigordh war mykith starkere en nogor thera, hans skin var harth som eth orma skywl ok eyncthe vapen bedh aa honum wtan en stadz mellan hans härdher

# 226
[Kap. 292.]
En dagh gik drotninghen brynilla . konung kwnnars hustru jn j en sal ther sath före henne crimilla ok vildhe ey op staa för henne . brynilla swaredhe esthu sa dol ath thu math ey opstp mot mik som drotninghen är öffuer tik, Crimilla swaradhe Jach vil sägia tek hwi jach thz gör, tu sither j myns faders högsäthe som mik bordhe ath sitia Drotninghen swaradhe thz är santh ath tin fader ok modher atthe thzta sloth ok landh thz hörer nw mik til ekke tek, tu kanth bäther löpa j skoghen epther sigordh swen ok fölia honum än vara drotnigh j nyfflungha landh Crimilla swaredhe tu kasther mik nw före mz skam ther jach menthe heher aff hafua, aff myn bondha sigordh swen ok nw böriar tu en ondhan lek jach vardher tek nw annat ath spöria, sik myk haa tin mödom fik, brynilla swaredhe thz vil jach thek sägia mik hoppas ath thz är mik enghen skam thz var hin rike gunnar konung tin brodher han kom til myn borgh honum földe didrik aff bärn ok monge andhra godhe men ok höffdinghe ok giordhe bryllop mz mik mz mikin prissz han fik myn möddom ok enghen annar, Crimilla swarede thz lögh thu tin möddom fik sigordh swen, brynilla swaredhe aldreg warth jach sigordh[s] kona ok aldregh ahn myn man Crimilla swaredhe her är then gulringh som han togh aff tina handh thaa han fik tin möddom,

# 227
[Kap. 293.]
tha brynilla hördhe thzta ok sagh ringhen tho täncthe hon vel hwro ther om var skap[t]h, ok angradhe sara ath thz var henne före kastadh, hon rodnadhe som en blodh ok gik borth ok taladhe ey eth ordh ok gik wtaff slottit ther mötthe henne gunnar konung . haghen ok geroholth . hon gik gratande moth them ok reff sin clädher syndher . konung gunnar ok hans brödher hadhe varith j skoghen ok betha dywr, the sporde hwadh drotningen skadde ok hwi hon saa sara gräth . Drotninghen sagde til gunnar konung . tek är vel vetherligit hwro jach öffuergaff myn eghen landh ok sloth ok myna vener ok frändher ty bör thek hämpnas hwadh homodh mik sker, vil tw ekke hempnas mith homodh tha hemps thz tek er siäluer sketh, Sigordh swen haffuer swikit tik j godha tro thy han haffuer sacth sina hustru the lönligha tingh som mellan os var Hon kastade mik thz före j dagh ath tu fik ekke myn möddom ok haffuer jach nw saa stora sorgh then jach aldregh öffuer giffuer . haghen swaredhe grath ekke drotningh lath som eynchte vardher ok tala her inthe mera om, tha sigordh swen kom til os sagde hon ta var han som en pelegreim ok visthe hwaske aff fadher eller modher nw är han sa doll ath han wil vara öffuer os alla tha swaredhe gunnar konun . grath ekke drotningh sigordh swen skal ekke länge vara var herre, ok ey myn systher crinilla tin drotningh.

# 228
[Kap. 294]
konung gunnar ok [hans] brödher rido jn oppa slottit ok taledh her enthe om, sygordh swen var tha bortho ath weyda dywr än annan dagh ath qwälle tha kom sigordh swen hem . konungh kwnnar okk hans brödher fagnade honum vel the drokko fasth om affthonen ok varo kathe, drotninghen brynilla sörgde fasth En dagh taledhe haghen til gwnnar konun . ok sagde vil tw ridha j skogh ath weyda dywr . konungen sagdhe Ja tha gik haghen til stekaren J morgon arla gör var math redha ok saltha thz, thz mestha tw kanth thz som saltasth är thz säth för sigordh swen, Sydhon tik han til skänken ok sagde J morgon tha wi äthe tha läth os senth faa drikka ther taledis eyncthe mera om

[Kap. 295.]
Om morgonen arla badh gunnar konung hem gonga til bordhz, hagen ok hans brodher, tho kom ther gongende sigordh swen ok spordhe hwi äthe J saa arla hwart wilie J rida . konungen swaredhe vi vilie ridha och för löstha os ok vedha dywr vil tu fara mz os, sigordh swaredhe jach vil gerna fölia tek, konungen sadhe tha gak til bordz ok faa thegh math, ok stekeren ok skäncken hadhe giorth som the woro bidne . tho the voro mätthe rido the wth po skoghen ok slogha sina hundha löse, tha sygordh wth redh aff borgena tha gik crimilla ok lagdhe sik soffua j han sängh thy hon vildhe ey om gaa brynilla, brynilla badh ok haghen

# 229 för en han wtredh ath flydde saa ath sigordh kome ey mer tith Jghen wtan han vordhe slaghen then dagh ther vildhe hon gyiffua honum gul ok siluer thz mesththe hon för magh, hoghen swarede sigordh är saa stark en kämpe Jach veth ey om Jach kan honum dräpa thogh vil jach thz försökia, sidhon rida the oppo skoghen, ok funna dywr ok ä war sigordh swen then raskasthe som han altiidh van var för, haghen skiöth eth spywth gynom en villan galth sydon skora the swinith op ok goffua hundana ok goffua then väydith tha vora the saa hethe ok törstoghe ath the monde när beswima tha var ther eth rynnandhe vatn . konung gunnar ok haghen laghe sik nidher ath drikka saa kom sigordh ok giordhe samaledis tho stodh haghen op, ok togh sith spywth j badha hendher ok stak sigordh mellan härdena saa ath wth gik gynom hiärtith . vidh sigordh kändhe stingeth tha sadhe han tolgith venthe jach mik ey aff myn mogh som tu nw mik giorde hadhe jach stondith oppo myna föther tha hade förre myn skiöll brynia ok hiälm skule varet kloffne ok myn brynia riffuen ok mith swärdh skordocth ok skolen j alle iiij ligith för myna föther för en nogor edher hade giffuith mykh bana saar . saa doo sigordh, tha sadhe haghen allen dagh haffua wi vedeth en galth ok kwnnom honum napth alle iiii fanga en nw haffuer jach ensamber väydat bodhe biörn ok diäfell som värsthe äro aff alle dyvr, tha swarede konung gunnar visth haffuer tu vel väydat ok vilie vi föra vara systher Crimilla thenna biörnen hem,

# 230
[Kap. 296.]
saa fördhe the likith mz sik til fästit tha stodh brynilla ther oppo ok sagh henne bondhe ok hans brödher komo ok fördhe sigordh dödhan mz sik, tho gik hon wth moth them, ok badh them haffua jägit alle mannelighästh ok läggeren j crimilla fampn hon ligher ok soffuer j sina sängh, thz haffua the nw som the haffua för tiänth, tho the komo för crimilla dör tha var dören lästh tha slogho the dörena syndher ok kasthadhe liket j henne fampn . vidh thz vacnade hon, ok sagh sigordh när sik dödhan . tha sagde crimilla Jlla tykker mik tin far hwro fik tw them medhan tin förgylthe skiöldh star her obrwtin, thin hälm oclyffuin thy mon thu vara mördher, visthe jach hoo thz haffde giorth jach skulle thz enthith hämpna, tha swaredhe hagen ey är han mördher en vi jägädom en vil galth han högh honum thz bana saar Crimilla swaredhe hagen tw vasth thenna samma vil galth, ok enghen annar, ok basth sara til ath gratha . the gingo fra henne ok j salen ok giorde sik gladhan ok kothe, ok brynilla var ok mykith gladh, Sidhan kallede crimilla sine men ok loth begrafua likith hans thz besthe hon kwnne Alle the som spordhe ath sigordh swen var dräpin sagdhe ath aldregh föddis sigords swens like medhan världhen stor bodhe til starcketh manheth dägliheth ok til alla höfwisheth och mildheth som han hafde för alla men . hans vapen [?nampn] tappas aldrech medhan världhen star

# 231
[Kap. 297.]
Erdhink konungh j vilkina landh som nw kallas swerige han var en riker man ok mäctogh kämpe han haffdhe ena hustru som ostancia heth henne fadher [war] wnne konung aff östherik henne stywff modher war saa ful mz drwldom ok kastadhe trwldom sin til henne saa ath hon var mykit trwlikare en henne styuffh modher hon var togh bodhe fagher ok vys, ty vnthe konungen henne got

[Kap. 298]
J then tima radde ysungh konung öffuer britania mz sina ix [?xi] söner han hafde mykit örlögh mz herdind konung . ty herdind konung vildhe hämpna sin fadher brodher osanttrix konung bodhe a atilius konung ok didrik konung ok ysungh konung . ty han var mesth höuisman ther före ath slaa hans fadher brodher/ tha samla hardindh konun en storan här ok drogh j konungh ysynghs landh brände ok skinnade alth thz han fram drogh, ok drap mangan man . Jswngh ok hans söner wara j bratinga borgh ok visthe ey aff för en the haffde änth sith ärendhe ok drogha wth aff landith, Sydhan sambladhe the en storan her öffuer alth sith rike ok rido epther herdindh ok vilde hämpna thera skadha, danzleff danske ok fasholth hin stolthe foldhe yswngh konung tho the komo j

# 232 vilchinia landh the brändhe ok skinnade alth thz the fram dro[go] ok dräpa ther mangan man hwar the framforo tha flydde alle för them ok enghen man war sa dyerff ath han tordhe stingha eth spywth moth them alth flyr för them sompth j stora skoga ok ödhemark, ok sompth til skips, ok somme til herdindh konung . ok siga honum ath ysungh konung var komen j hans landh mz sina söner, ok mz honum danzleff danskä, ok fasholth stolthe ther til vM vapnadhe men, tha vreddis herdingh konung, ok samler folk öffuer alth sith land togh vara the fasth reddhe, ath the skulle stridha moth ysundh konun . thy ath han var en godh kempe ok alle hans söner mz honum,

[Kap. 299.]
DA herdingh hade sambladh sin här tha gik hans hustrv borth j en storan skog ok brukadhe sin truldom hon kom samon leon panther ok hwita biörna ok the voro henne saa lydoghe ok stora flogh draka saa hade hon them tampth mz sin trwldom ath hon motte them visa hwarth hon vildhe hon skapthe sik siälff j en flogh draka ok for saa moth ysungh konung . hennes här var likare dyäfflom än men, Jsungh konung ok hans söner gangha hardeligha fram ok dräpa mongen man ok hästh, ok för them fiöl alth thz för them var . Danzleff Danske giorde theslikis han högh oppo bodha hendher oc gaff mangan man bana sor, fasholth hin stolte giorde thesligkis, ok skilldhe mangan man fra sin hästh saa ath the aldregh op stodho

# 233
[Kap. 300.]
Thaa fiöl saa mykit herdindz folk för ysungs men som kornith faller för en mäyare tha kom ostancia Drotningh mz sin här som hon hadhe saman dragith mz trwldom drakana slogho vtöffuer hären ok dräpa mongan man mz mwn ok clör ok leon ok biörna bitho ok slitho folkit . ostancia flygher som en draka öffuer hären ok skyndher al dywren til ath stridha, Jsungh konungsagh huro storan skadhe thenne dywr giordho a hans folk, han slogh sin hästh mz sporona ok stak til then storsta draka som öffuer honum flygh, draken slogh sik vndan ok [han] rakede honum jnthe, togh slogh draken sik nidher pa konungen ok fik honum mz clörna ok swalgh honum Nidh . thz sogh hans älsthe son han stak draken gynom benith sidhan fik draken honum mz clörna gynom brynia ok buk, ok ther fik han sin dödh togh hadhe han dräpith eth leon ok en biörn för en han doo, hin yngste konungs son som heth norantidh drap eth leon ok sloo en draka j häll sidhan varth en draka hans dödh Jsundx söner hadhe tha när dräpit alla dragor ok leon sighon vardha alle ysuungz söner dräpne ok han siälffuer, ok enghen man finge the for vtan aff leon ok draka ok biorna vordho tera döödh

[Kap. 301.]
fasholth hin stolthe ridher fasteligha fram ok loth bära baner för sik mith j vilcinia her, fasholth var

# 234 tha illa for, thogh hadhe han dräpit mangh hwndrat för om daghen, herdind konung stak til honom mz sith spywth ok twarth vtgynom hans brysth sidon fiöl han aff sin hästh ok bleff döödh, thz sagh danzleff danske han hadhe tha dräpit saa mykit aff vilcinia men ath the logha dödhe hwar oppa annan stora hopa saa ath thz stodh ...... vidh hans sadelboghe han var tha siälffuer mykith for ok misth hadhe han alth sith folk Danzleff stogh til herdindh konung . han vildhe hämpnas sin stalbrodher fasholt . gynom skiol ok twäfalla brönia och mellan härdenar . konungen störthe strax aff sin hästh sidhan konunghen var fallen drap danzleff mongan man ok mangha flydde, tho flögh en then värste Drake öffuer danzleff mz gapandhe mwn ok vildhe dräpa honum Danzleff stak honum mz sith spiuth wp vth ginom mwnnen ok halsen Draken fiöl paa honum . tha alle kämpa vara dödhe aff britania landh tha slogha swenske men som kallas vilcini men hwart barn som ather var, ok swenske men funno sin herra mykit saran ok förde honum hem mz sik, ok lotho han läkia tha herdind kom hem j sina borgh tha varth hans hustrv ostancia siwk tha fik konungen vetha hwadon the dywr ok draka varo kompne honum til hiälph komo, ok hwro trwlsk hans kono var, tredia daghen bleff hon dödh aff samo trwldom herdindh konung fik both ok helso aff sin sor ok styrde länge sith rike ther epther

# 235
[Kap. 302.]
Tha atilius konung aff hunelandh hadhe sitith länge enkil, ok spordhe sigordh sern dödhan, ok ath epther liffde crimilla alla quinna visasth ok fagirsth tha sändhe han bodh epther sinom frändha Osidh hertoghe, ok badh honum koma til sik tha han thz spordhe, foor han strax til honum mz xx riddare Atilius fagnadhe honum vel ok bad honum fara sith ärendhe til crimilla . konung konung gunnars systher som sygordh swen atthe ath bidea [?bedia] henne sigh til hustru . hertoghen sade vilie gerne fara hwarth konungen vildhe honum sende ok for tith mz xxx riddare ok swäna, som Crimilla var ok funno gunnar konung . them varth ther vel fagnat ther dwaldis the nogra daga. En dagh talede han til gunnar konung ok hans brödher ok sagde them hwro Atilius konung aff hymeland loth bedia om thera syster crimilla Och hwad the vildhe mz henne giffua, Och ath the goffua honum ther pa swar strax hwat the ther til göra vilde, ty ath atilius konung var taa rikasth ok mektogesthe konung som tho visthe nogher aff ath sägia, tha sagde hagen thz vore os stor hedher ath hin rike Atilius konung finghe vara systher, togh är hon saa stor hogath ath os drogher ey giffua henne vtan mz hennes godh vilie, gerohelth swarede myn vilie är ther goth til, sidhan gik gunnar konung til crimilla ok sporde henne om hon haffwe vildhe atilia konung . hon swaredhe jach tör ey sägia ney moth atilia konung . thy han är en

# 236 riker konung . ok mannelighen, vilia j myna brödher tha är thz myn godhe vilia, the swarede medhan thz är tin vilie tha är thz vor vilie . tha giordeis ther en ändhe paa thäth skuldhe vara som konung atilius vildhe, gunnar konung haffde hiälm ok skiöl som sigord aththe thz gaff han sendebodhen sidhan ridha the hempn ighen ok sagde konungen hwad swar the hade fath.

[Kap. 303.]
konungh[en] takkadhe them ok giorde sik sidhan rdhe thz bestha han kwndhe ok for j nyfflingha landh mz iiiiC. riddare ok manga swäna . Didrik konung foldhe honum . tha konung gunnar thz spordhe tha redh han vth moth them ok fagnadhe them vel . Didrik konungh ok haghen kystis tha the funnos thy the vara godhe vener sidhan rdiha the alle j borgena, tha gaff gunnar konung ok hans brödher sina systher Atilius konung . Och drokka sidhan eth köstelighit brölop sidhan skildis swens hesth ok swärdith gram gaff han margreffue rödger Konung Atilius gaff crimilla saa mykit silff henne sömdhe saa skildis the ath, Atilius konung ok didrik ridha hem j sith rike än crimilla gräth altit sins bonde sigordh swens dödh

# 237
[Kap. 304.]
Thaa crimilla haffde haffth Atilius konung j vii ar tha sadhe hon ena nath til atilius, herre thz är mykin harm ath j thenna vii ar haffuer jach ey seth myna brödher när vil tw them hith biwdha . Jach vil sägia thek thz thw haffuer ey förra hörth, ath myn bondhe sigordh var then rikasthe herre paa gul ok hauer ther nagor konung kan nw thz haffua myna brödher alth samon ok giffuo mik inthe aff, finge jac thz tha matthe tw haffua ther aff hwadh tw vill . taa atilius konung thz hördhe visthe han thz santh vara ok var alle manne gerusth, honum tycthe illa vara ath skuldhe ey faa nyfflinga skath ok sagde Jach veth ath sigord swen atthe mykit gul fförsth thz han togh wnddhan then stora drakan som han drap ok sidhan thz han van mz örlögh och ther til thz hans fadher symwnnder konung atthe ok nw är thz räth ath tw biwdher tina brödher om tw wilth, hwad jach haffuer goth skal wara them ospart,

[Kap. 305.]
Lithz ther äpther sändhe crimilla twa sina men mz Atilie konungs breff saa lydandhe ath atilius konung giordis fasth gamoll, ok hans son aldrian var för vngher nw aff thy ath inghen vare nemmer til ath styra för them landhom än the som vara aldrians moder

# 238 brödher ty bodhe the them ath komo tith til sigh, ok hiälpa ath radha för än landits bästa Tha konung gunnar ok hans brodher hagen ok the flere hade hörth thz breff tha swaredhe haghen brodher far tw j hymalandh taa komber tw aldhrich hem jghen ok enghen then tik fölghe ty dremilla är wis ok falsk ok räs jach ath hon vil swika os, gunnar konung swarede myn mogher atilius konung haffuer bidit mik venligha til sik än thz är tith radh haghen ath jach skal ey tith koma, thz radher tw mik nw som tin modher radde myn fadher, hwart henne sedermer rodh wthan vil jac fara j hymalandh och hoppas vel koma hem j ghen epther mynom vilia, ok för en jach far aff hymelandh komber thz alth j mith waldh, än tw haghen fölgh mik om tw wilth tör tw ey fölia mik tha sith hemma . hagen swaredhe ey sagde jach thz ty jach rädis ey mer om mith liff än tw om thith, män för sanna sägher jach thegh thz, ath tw komber aldregh wtu hymmelandh ok far tith mz mangan eller ffaa aller komber enghen ather til nyffliunga landh, vil tw nw fara tha wil jach hema vara, mynnes tw ekke huro wi skildoms widh sigordh swen Jach veth tha then j hymaland som thz nogh mines thz är Crimilla var syster, hon minner thegh ther appa visseliga tha tw komber j susa, konung gunnar swaredhe men tw esth saa rädder för tin systher ath tw tör ey fara tha vil jach fara, tha warth hagen harm arth hans modhers radh warth honom saa offta före kastat, ok gik j salen til sin frändha folkordh speleman, ok sagde til honom vil tw fara mz os j hymelandh som konung gunnar haffuer tänct äffther crimilla bodh, mz os skolo fara alle vara men som dristoghe ära ath slass

[Kap. 306.]
tha gik drotningh oda . konung gunnars ok gyntars modher til konungen ok sagde mygh drömbde ath jach saa j hymelandh saa mangen dödan fogill, ath alth wart landh var öth aff fogla Nw vil tw fara j hymelandh ok veth jach wtaff edre färdh sker mykit onth bodhe nyfflingom ok hymlyngom, ok gäller thz mangs mans lyff ty far ey tith ther komber mykit aff, tha sagde hagän gunnar konung mener ändeligha ffara ferdh hwad spöria wi epther tin kärlinghä dröm Tha swaredhe drötninghen gunnar konung ok tw mangän fara j hymelandh än j vilen, än myn vnghe son gyntar han skal bliffua hema, gyntar swaredhe ffara myna brödher tha skal jach mz ok lop strax ok vapnadhe sik

[Kap. 307]
gunnar konung sendhe bodh om alth sith landh ath alle hans starkasthe ok raskaste män skullo redha ok vapna sik thz besthe the kunde tha warth gunnar konung redha mz iM raska men mz goth harnisk ok ferdogha hästh[a.] Tha togh haghen gunnar konungs baner thz var främisth för gylth mith j hwith ok en

# 240 örn vti aff röth silke mz ena krono, ok ytthersth var thz grönth, Saa ridha the til rin ther dwna ok tin koma til hopa thz var breth öffuer ok war ther inthe skeph, ty dwaldis the ther the nath j thera tiäl

[Kap. 308]
Om affthonen the voro mätthe badh konung gunnar haghen skikka til ath halla väcth öffuan hären hwem edher tykker, nidhan före vth mz aana vil jach siälffuer halla ok see om jach far nagat skip . gunnar konung likadhe thz vel tha folkit var sopfua gongith togh haghen sik härnisk ok gik vth mz aana j liwsth manasken ok kom til eth vaptn som möre heth ok saa nagasth folk j vaptnith ok saa thera klädher ligia vid vatnith han togh the klädhen ok gömdhe thz var ey annath folk han saa vtan twa haffrur the foro aff tin ok then siön ath skemta sik . haffrwn sagde til haghen ffaa os vare klädher ighen han swaredhe sik myk försth thz jach spör tik ath skolw vi alle koma leffuandis öffuer tin än aldregh en komber ighen aff idher ok tek star mykin mödha fföre, tha drogh haghen stih swärdh ok drap siökonona, han hygh them syndher j medio badhe modhren ok dotren

# 241
[Kap. 309]
sidhan gik han nidh mz aan taa fik han see hwar en man rodhe mith j aana, haghen ropadhe til honum ok sagde roo hith til mik jach hörer til alsungh järl ty sagde han saa, han var tha j alsunghz rike . färia mannen swaredhe Jach vordher ey huem tu til hörer, then mik päningha giffuer then vil Jach öffuer föra, tha hölt hagen op sin gulringh ok sagdhe see hwath jach vil tegh geffua, taa färiamannen saa gulringhen thoo rodhe han ath landeth ther hagen stodh tha stegh haghen j färiana och sköt fran landheth, färiakarren ville roo nidh ath aana haghen sagde thw skalth roo op ath aana . tha motthe han roo som hagen badh saa länghe the koma thith som hären laa

[Kap. 310.]
tha stodh konung gunnar op, ok clädhe sik ok loth föra folkith öffuer mz eth lithz skep ok the hade när förgissz en del aff hans folk, thaa kom haghen mz eth större skep ther stek konung gunnar jn ok mz honum eth hwndrat men, tha the komo mith j aen tha rodhe [hagen] saa fasth ath syndher brasth bodhe aarene. han sprangh op ok bannadhe then som arene giordhe ok drogh sith swärdh ok högh hwudith aff färia karren Thaa sagde gunnar konung hwi giordhe tu thz haghen hwadh sak gaff tu honom, haghen swaredhe han skal ekke sägia

# 241 aff wara färdh hwar wi farom tha sagde gunnar konung mz mykin vredhe thu ästh aldregh gladh wtan thw gör nogath onth, haghen swaredhe hwad skal jach sparo ath göra onth medhan jach fram far thy jach veth ath enghen aff os komber ighen . konungen styrdhe tha brasth styreth sydhan dreff färian twarth före strömyn tha sprongh haghen fram ok halp störet ok böth hwadh han kwndhe . tha the komo moth landz tha fylthis färian ok stalp om kringh för them ok the komo vathe ok mz stora nödh til landz sydhan bötthe the styrit ighen ok sände färian offuer aan jghen moth thera folk sidhon ridha the thera vägh

[Här saknas två blad]

# 243
[Kap. 316.]
. . . . . . . . . . tha brynia vndher thera cwrtla, tha haghen sa sina systher crimilla bundha ok heladhe the thera hiälma oppa ok folqwardh speleman, tha sadhe crimilla til haghen haffuer tu nw förth mik nyfflinga skath som sigordh swen atte . haghen swarede jach förer tik en mykin owen honum fölger myn skiol ok myn hiälm och myn brynia läggher jach ey aff, tha sadhe konung gunnar systher gak hith ok sith när os, tha gik hon til sin ynsthe brodher gyntar ok kysthe honum ok satthe sik mellan konung gunnar ok honum ok gräth sarliga, tha spordhe gyntar hwi grather tu saa systher, hon swaredhe Jach grather nw thz som altidh the stora saar jach saagh mellan sygors herdar, ok eynchte kardh var j hans skiöl, tha swaredhe hagen tänch ekke mer oppo sigordh sven eller hans saar vtan haff atilius konung kärere thy han är halffua rikare ok mektoghere än sigord var ey ffar tu sigordh nw läcth, sigords saar thz vardher nw bliffwa som thz gyorth är

# 244
[Kap. 317]
tha gik crimilla borth ok didrik aff bärna kom epther nyfflingha, ok badh them gaa til bordh, ok honum folde aldyan . konung atilius son tho togh konung gunnar aldrian j sin fampn ok bar honum wth Än didrik konung ok hagen ladha sin ärm hwar om annars halssz j kärligh[et] ok földis saa wth badhe til tess the komo j konungens sal, tho stodho all torn ok vigskardh ful aff frw ok jompfrur, ok alle vildhe see haghen för then stora frädgh skuldh som han hade öffuer all landh för sin mandom skuldh

[Kap. 318.]
Konung atilius sath j sine höxsäthe mith för bordith ok loth sätia vid sina högra handh konung gunnar sa gyntar saa geroholth sa hagen ok saa folkwardh speleman thera frände A sina venstra handh loth han sätia didrik aff bern saa margreffue rögher ok saa hillebrandh siden sättis alle the andre godemen hwar epther annan ok drokko then quäl goth vin ok vordho alstingis vel vntfange mz math ok vin och giordhe sik ganska glade, tha war hwart huss j borgena fulth mz folk then nathen soffuo the j godhan fridh . om morgonen tho the op stodho kom didrik aff bern hyllebrandh ok monga flere riddare thil them ok spordo huro the haffuadhe soffuadh then nath, haghen swaredhe wi haffuom soffuadh alle vel än mith sinne är saa ath gither ey varith för mykith gladher, tha sadhe didrik

# 245 aff bern . godhe ven haghen gör thegh gladh, togh vara tegh thz besta thu kan, tu törff tha lath vidh, om tw skalth hädhan komo thy crimilla grather hwar dagh sigord svens dödh, thz var then förstha warielse nyfflingha fingo . tha the vore clädde földis the wth j gordhen . konung didrik ok gunnar konung foldis ath, hillebrandh ok hagen ginga annan vägh samon ok folkwardh mz them, tha wore alle nyfflingha op stondne gingo ok för sagha sedh j borghena, tha gik atilius konun vti salen ok monge män mz honum ath se nyfflingha stoltheth, tha spordhe alle hwar haghen war för hans manheth skuldh saa war han prisadher, tha sagde [?sag] atilius konung . hwilken han skulde ware ok kendhe honum ey thy ath haghen ok folkwardh speleman ware saa dwrligha cläddhe som gunnar konung . ok hadhe haghen ok folqwardh altith thera hiälma oppo, tha sadhe atilius konung . ekke kenner jach nw haghen än togh jach ok myn drotningh ercha slogom honum til riddare, tha kendhe jach honum vel ok var han too myn ven godher, tho gingo haghen folqwardh ok ledde hwar annan kringom borgena ok sago manga stalssa quinnor som äpther them sogha thy togha the aff sina hiälma ok lotho see sik haghen wardh kändher ther pa han hade smalth liff breth brysth lancht anlethe ok blekth som aska ok ey wthan eth ögha ok thz war alth swarth ok war han manneligesth af alle them

# 246
[Kap. 319.]
Atilius fegh see ath folkit war mykit ok finge ey alle rwm j en sal, tha war fagerth sollsken thy loth han redha gestabodith j en thrä gord . tha gik crimilla til didrik aff bärn han wnfik henne vel ok sporde hwadh hon wildhe, hon swarede gratande godhewen didrik . jach är komen ath sökia hiälp ok radh aff thegh ath hempna myn mesthe harm ath sigordh swen warth mik saa aff mördher, thz vil jach hempna a haghen gunar ok alla the brödher, godhe herre hiälp mik thz hämpna jach wil giffuo tegh gul ok silff sa mykit som tw wilth ok ther til vil jach hiälpa tik ath thu skal wel vinna alth thith egith landh ighen . didrik swaredhe frw jach maa thz enghelundh göra, ok haa thz gör thz är vtan mith radh ok vilia, thy the äro myna besthe vener, mik bör häller wetha thera gaghn än skadhe Crimilla swaredhe inte ok gik sin bägh borth gratande ok gik til härtogh blodhelin ok sagde vil thu hiälpa ath hempna [min] harm . mik grämer huro nyfflingha dropa sigordh swen thz vil jach nw hämpna a them vil thu hiälpa mik ther til jach vil giffua tek mykyn landh hwar thu them bedhis, blodhelindh swarede gör jach thz tha haffuer jach atilia konungs ovenskap thy han är thera godhe ven, tha gik drotninghen til atilia konung ok sagde som för, herre hwar är thz gul ok silff som myna brödher haffuer tek förth . atilius swarede the förde mik hwaske gul eller silff gerna vil jach fagna them vel ä hwadh häller her j mith hem . drotninghen swaredhe ho skal nw hempna

# 247 myn vidherwilia, ey vil thu jach glömer aldregh them hwro sigordh swen war mördher, thy gör mik ilth j mith hiärta, gör wel herre och hämpdh thz tha far tw nyfflingha landh, ok alth nyfflinga skath . konungen swaredhe, tygh ok tala ey eth ordh jach vil ey swika myna mogha, the äre hith kompne j tro thz skal ey tu göre ok enghen man, tha gik crimilla borth mychith oblidare än för.

[Kap. 320]
konungen gik j appel gordhen ok loth komo alle gestherne tith, taa sade drotninghen til nyfflingha j seen ath alle hiner haffua lacth borth thera vaphen, thy vil jach ath i nyfflingha fan mik edhen vapen ath göma, hagen swaredhe tw esth en drotningh ekke bör tek göma manna vapen, myn fadher lärdhe mik tha jach var vngher ath aldreg läggia myna vapen a nogra kono tro, ok medhan jach är j himalandh lägger jach aldregh myn a vapen aff mik . tha banth han sin hiälm aller fastasth, tha sagha alle ath haghen war ille vredher, ok viste togh ey hwadh thz tydhe, tho sadhe geroholth hagen var aldregh gladher sydhan han kom j thenne färdh, ok for man see hans manheth j dagh ok visheth, tha synthis geroholth vare swek aa färdom och ath hagen visthe thz för och lönthe thz för honum ok banth sin hiälm, ok gik saa jn j thrä gordhen

# 248
[Kap. 321.]
tha sagh atilius konung ath [hagen] war wredher ok spenthe fasth sin hiälm ok sporde didrik . haa äre the som saa vredeliga bindha sina hiälma oppa . Drotningen [?didrik] swarede thz är haghen ok geroholt the äre bodhe vrede, konungen swaredhe thz gör the aff storan harm . didrik swaredhe the äre fulworne drängie, ok gor som jach mener thu far en see j dagh

[Kap. 322.]
Atilius konung stod op ok gik mot gunnar konung ok gyntar, ok fik gunnar konung j sina högra handh, ok gynter j sina venstra handh ok kalledhe hagen ok geroholth, ok satthe them til bordh som för är sacth, togh wore monga elda j gordhen ok bordh kringom eldhen, tha vare alle nyfflinga j gordhen mz hwithom bryniom ok hwassom swärdom, ok hardhom hiälmom skiölla ok spiuth gömdhe thera swäna vtan för gordhen ok hadhe skikkat epther hagens radh xv thera tiänare til som skuldhe bespeya blandh hiner om swik vore affärdhom, tha sath konungens sons tykthemestere när folqwardh speleman ok loth drotninghen säthia sin stol räth framan för konungen, härtogh blodhelin sath när henne tha gik drotningen thil en riddare som heth irwng han war höuisman för henne folk, ok sadhe til honom godhe wen jrwngh wil tw hempna myn harm medhan atilius konung ok ey didrik aff bärn ok enghen aff myna wener wil thz hämpna, jrwngh swaredhe hwi grother

# 249 thu eller hwadh wil tu hämpna, hon swaredhe jach för gäther alderegh hwro sigordh swen var mördher, ok honum vil jach hämpna, om nogor wil mik ther til hiälpa, hon togh hans förgyltha skiöl ok sade til honum wil tw hämpna myn harm jach wil giffua thegh sa mykith röth gull, ä medem tw kanth then roka paa ok ther til Ewinneliga myn venskap Jrwngh swaredhe thz är mykit gull än är tin venskap bäther ok stodh strax op ok vapnadhe sik mz et hwndrat riddare som honum lödde, ok slogh strax wth sith baner, tha sadhe crimilla slaa försth alth thera folk j häl som wthan gordhen äre ath ingen thera komber jn, ok lath inghen wth komma som inne äre,

[Kap. 323.]
drötninghen gik snarth ok satthe sik j sin stol ighen, tha lop til henne hennes som [?son], ästu liker tina frändher ok haffuer tu hiärha ther til tha [gaa] til hagen, ok slaa honum strax vidh sith kinben mz tin näffua eth stort hwgh . tör tu thz tha wardher thu en godher drängh, pilthin lop strax tilh haghen ok som han lutade sik öffuer bordith slao han honum vidh kinbenith mz sin nepffua eth större hugh än nagor trodhe ok ey eldhre än han war, tha togh hagen pilthen j harith mz sina wenstra hand ok sadhe thzta haffuer tw ey giorth aff thins fadhers radh eller tith egith vthan tin modher haffuer ekkiath thegh här til, och thz geller tu nw, ok drogh swärdz mz högra handhena ok högh hwuudith

# 250 aff pilthin Och slogh crimilla för brystith mz ok sadhe frw ther hafuer tu eth surth äplle vi drykkom goth win j thenna gardh ok thz wardha wi nw dyrth köpa, än sa hogh haghen wtöffuer folkwardh speleman ok hwudit aff pilthens tycta mestera ok sade til crimilla thagh nw tättha wärdh för wineth tith ok tw tyctamestare haffuer nw fongith tin rätha lön ath thu ey tycta barnith bethra, tha sprangh op atilius konung ok sadhe op alle myna men til thera wäria ok nyfflingha drogha thera swärdh, tha hadhe crimilla latith lägia rakor huder oppa ärther tha myfflingha skulde löppa öffuer them tho fiölla the ok jrwngh stodh ther före mz sina men ok dropo ther mongan man . tha drapo nyfflingha mongan man j gordhen aff hinom saa ath mongh hwndrath logha döde aff them j gordhen,

[Kap. 324.]
tha fwnno nyfflingha ath alla thera men waro dräpne som wtan gordhen ware, tha wändhe the ather ok slogos hardeliga mz them j gordhen wore saa ath the slogha hwar varn j häl aff them som ey kwndhe vndhon ryma . Atilius stodh paa eth torn ok badh alle sine män manneliga drogha [?trädha] til ok dräpa nyfflinga . Didrik konung gik hem j sith herberghe mz alle sine men, ok tycthe ille ware ath saa monga hans wener drapa hwar annan pa bodhe sydher Än drotninghen gyk allen daghen ok fik atilius folk hiälma brynia ok skiolla ok swärdh, ok loffuadhe them mykith gull ok ägiade them fram ath dräpa nyfflingar, tha warth

# 251 hardh stridh hiner trädde manneliga til gordhen ok nyfflinga wäria gordhen then gordher häther horn gordhen ok nw hether han nyfflinga gordh, tha fiöl monghe aff hynom ok nyfflingom ok togh halfua flere aff hyner än aff nyfflingom,

[Kap. 325.]
tha söcthe alla hymingha bodhe aff landh ok städher saa ath the wordho halffue flere än tha the begynthe försth ath sloghz, tha sadhe hagen til sina brödher wi haffuom mangha slagit aff hymingom än alth thz wi slams tha är thz saa som wi giordhen enchte wthan saa mykit ökis thera folk aff landh ok städher ok them wi slams sidh ther är enchte annath en thera träla, höffdinga stondha alth wtöffuer ena sydha ok see ther paa thz är myn meste harm ath wi ärom ekke wt oppa marchena ware wi ther tha motthe wi siälffue kesa hwem oss lysthe ath slass mz, skal thz saa stoo, tha moga wi görligha see ath nyfflinga mago falla thy the göra os mesta skadha mz theras spywth fingo wi brwcha war swärd mz manheth skuldhe the os ey winna thy sökiom manneliga hwar vi komom vth, gordhen war aller muredher om kringh som eth fästhe, tha sagh hagen venstersth j gordhen hwar muren var litith riffnadher, thith lopo the alle manneliga ok brutho sik ther wth, tha sprangh hagen vth ok hans brödher ok flere nyfflingha mz them, tha the komo vth mellan husen j en trangh gatho ther mötthe them blodelin mz sith baner ok warth mellan

# 252 them en hardh stridh . tha blästhe hiner j sina ludra ok lotho ropa ath nyfflinga wore kompne vtu gordhen, tho söcthe the alle tith mz saa mykith folk ath nyfflinga flyddhe ather j gordhen j ghen.

[Kap. 326.]
ther stod en murat sall ther kom haghen ath dören ok war löcth, han wendhe sin rygh til dörena, ok hög hwar öffuer annan some myste härderna ok some fötherna ok some liffuit, ok the söcthe soo fasth til honum och [han] warde sik manneliga ath gonga motte öffuer dödha men wel en fampn fra jordena, tha haffde haghen en encte saar . her didrik stodh ther har när oppo en hogmeydh ok alle hans men wel wapnade . ther kom geroholt ok vende rughen til ena vägh ok vardho sik manneligha, ok dräpa manghen man, hymär sökia saa fasth thil them . geroholth sadhe til didrik konung . wel mathe thu hith gonga mz tina män ok hiälpa os, ok läth ekke faa men slass mz saa monga men, här didrik swaredhe myn godhewen goroholth thzta jach magh ther inthe thil göre jach wil ey slas mz konung atilius folk, Jnthe onth vil jach ok idher göra thz jac en aff veth

[Kap. 327.]
konungh gunnar war j gorden han hördhe ath hans brödher törffthe hiälp vidher, thy kom han vth mz

# 253 sina men gynom thz gap som the hadhe brwtith a mwren ther för wtan stodh härtogh blodhelin ok monga hymär mz honum . konung gunnar gik manneligha til them saa ath enghen hans man var saa starker ath honum fölia, tha mötte honum osith järl atilius frändhe mz mykith folk . konung gunnar varde sik manneligha al then dagh vth han hadhe enghen hiälp, vtan stodh ena mith j hima her ok var tha saa trötther ath han motthe sik fonghen giffua, the thogo honum, ok bundo honum, ok fördin til atilius konung . tha logh konungen kastha konung gunnare j sith orma torn, ok ther logh konung gunnar sith liff thz sama torn stonder en mit j sussa

[Kap. 328.]
thz hörde hagen ok geroholth ath thera bbrodher konung gunnar war gripen, tha sprangh hagen fran dörena ok wth oppa gathona, ok högh om kull hwan then man han fan, ok tho tordhe enghen bidha honum . geroholth giordhe tess likis ok högh mz bade hendher, hans swärdh nam aldher stedh ä oppa hwadh hiälm han högh för en j jordena, ok honum fölgher, här gyntar manligha ok dräpär mangen man mz sith swärdh gram . tha trädhe nyfflinga vth i gordhen saa manneliga ath hyminga störthe för thera fföther ok j stora hoppa begynthe hyminga flyy hwar j sith holl . atilius konung gik oppa tornith, ok loth lykia dörenar j ghen ok warde ath nyfflinga komo ey til hans, tho ropa nyfflinga storth herrop ath hyminga skuldhe

# 254 flyy ok sadhe vilia hempna sin skadha, hyminga flydde thogh, ok saa mörctis fasth aff nattena, än nyfflinga sökthe nidher om alth fästith, ok sloga j häl alle the ther funno

[Kap. 329.]
Margreffuen rödgher gik j didrikz härbärghe ok bleff ther om nattena, ok hertogh blodelin ok jrwngh järl ginga hwar j sith herbärghe tha warth natten saa mördh ath enghen kwnde see tha sampnadis saa mykith in af hymingon ok drogha til hoppa, tha loth haghen bläsa j sinom ludom ok kallede samon alth sith folk, ok stodh oppo en mwr tha alle nyfflinga wore när honum tha spordhe hagen geroholt, tel hwruo mykith folk haffuo wi j ghen . the skikkadhe thera folk aff ne ok slogo thera baner wth ok raknadhe ath, the hadhe viiC ighen ok iiiC hadhe the misth tha sadhe hagen wi haffua en folk nog ighen ok skolo hymär lätha mongan man fför en vi falla alle til jorda thz jachadhe alle nyfflinga tha the hadhe hwilth en lithen stundh ok bundo thera ssar, tha sadhe haghen wi konnom ekke komo hadhen, ok bidha wi thenna nath wth tha sampnas här saa mykit folk aff lanz tho haffuom wi mere owäffle thy wilie wi ffaa os eldh ath wi mottom se slaa the j häl the försth her äre tha är war friheth saa mykith storre, j thz lop haghen ok söcth op eldh ok bötte oppa eth stekahus aff thrä som ther j borgena stodh saa ath eldhen

# 255 lywste offuer alle borgena tha lotho nyfflinga bläsa j thea ludra ok förtaledhe ok manede hymerna ath slas mz them än hymerna stodho opp j wikskardhen ok skutho hwar ath annan ok kastedhe ath nyfflinghar saa giordhe ok nyfflingha ath them ighen Än ey wildhe hymerna gonga nidh ath strida mz nyfflinga, togh sloga nyfflinga monga j hel then nath

[Kap. 330.]
om morgonen arla, tha gingo hymerna nidher ok mongä vore in kompne om natthena, the skikkadhe thera spes aff ny, ok tess likis giordhe nyflinga, ok gingo samon ok stridde Crimilla [bad] hymerna gonga hardeliga, ok bödh them ther til gul ok silffuer . konung Atilius war ther inthe när, tho kom samon hertogh blodhelin, ok geroholth ok kampade länghe sik j mellan . geroholth gik manneligasth til honum ok hugh oppa hans hals thz hwudith flögh wtaff . tho härtoghen war döödh gläddis mychith nyfflinga, ok ganga hardheligha fram, geroholth högh oppa badhe händher, tha fingo hymär storan skadha,

[Kap. 331.]
tha margreffue rödgher fik thz spöria ath härdtogh blodelin war slagher, tha warth han ganska wredh ok badh bära sith baner mith j nyfflinga her ok folde siälff manneligha ok giordhe nyfflingam storan skadha Tha gik haghen fram mith j hären ok högh oppa badhe

# 256 händher, ok giorde en wägh twarth ok ändelancth j gynom thera här, ok enghen torde komo saa när honom ad hans swärdh räcthe til honum, hagens händher ok alth hans harnisk war blodogth, han kom saa lancth fram jn j thera här ath inghen hans man torde honum fölia eller hiälpa, thy wändhen han sik til en mwrath sall ok sloo dörena syndher ok gik ther in ok hwilthe sik ena stwndh . margreff rögher stridde manneligha ok giordhe nyfflinga storan skadha,

[Kap. 332.]
tha söcthe hymer fasth ath dörena ther haghen war inne, han wardhe dörena för them ok sloo ther mangan man Tha saa crimilla hwar haghen stodh, ok drap mongan man Tha badh hon stikka eldh oppa salen thy takit war alth aff tree, thz stodh en när som jron heth han war drotningens gode wen thy sadhe hon til honum gak j salen til honum, ok bär mik hans hwud uth ighen tha wil jach fulla tin skiöl ful mz gull, tha sprang jrwngh j gynom dörena ok högh haghen oppa larith saa ath brönian gik syndher ok eth stykke borth aff larith Sydon sprangh jeon, wtaff salen Tha sade crimilla til honum Thu esth en fultagha man Jach ser nw ath haghen blödher gak nw til honum tha wardher tu snarth hans dödh Tha togh hon twa gulringha, ok banth om hans hiälm ok sadhe hugh nw hagens hwudh aff tha vil jach giffua tegh gul ok silff medhan thw vilth haffua, tha sprangh jron järl j salen, tha fik haghen eth spyuth stangh ok stak

# 257 til honum vndher skiöllen ok gynom brönio ok bryth saa ath wth stodh om härdhanar ok han störthe dödh op til mwren ok kallas thz än j dagh jrons vägh, haghen sadhe hadhe jach saa gäldhith crimilla sin jlska som jach galth jron mith sar tha hade mith särdh manneligha stridh j himalandh

[Kap. 333.]
MArgreffue rödgher gangher manneliga fram ok gör stor skadha a nyfflingom, honom mötthe hin wnghe gyntar the kampadhe badhe länge ok manneliga, gyntars swärdh bäth saa wel oppa stall som oppa cläde badhe hälma ok skiölla saa ath inthe häctadhe för honom, thy fik margreffuen mangh saar ther til han störthe ok bleff strax dödh, för thz sama swärdh som han gaff gyntar

[Kap. 334.]
Gyntar ok geroholth gingo manneliga fram ok komo til salen ther haghen war inne ok gingo in til honum thz saagh folqwardh speleman han trädde manneliga epther thöm ok högh hwar mna oppa annan ok gik ath salen saa ath ekke stegh han oppa bara jordh wtan oppo döda kroppa, haghen spordhe haa estu ther saa manneliga fram gangher, ok hith til mik folqwardh swaredhe Jach hether folqwardh speleman tin godhe wen see hwilkin wägh jach haffuer giorth hith til tegh .

# 258 haghen sweredhe haff godh tak ther före thith [?] skal wel sörgias j hymelandh,

[Kap. 335.]
thz sagh konung didrik aff bära ath margreffuen war dödher han sadhe til sina men wi mogha ekke lärgher [?längher] standha wi skolo hämpnas margreff rödgers dödh, ok slas mz nyfflingha
Sidhan sprangh han mith oppo gathona blodha, män war ey goth ad standha mellan nyfflinga ok honum ok thz sägia tyske men ath tho motthe höra ägiasax sangh a nyfflingom a thera hiälma thy ath her dydrik war ganska wredh, nyfflinga wardho sik trösteliga ther störthe monghe her didrik[s] män ok nyfflinga mz, tha gik här didrik hardeligisth fram saa ath haghen ok geroholth ok gyntar ok folqwardh speleman motthe ryma jn [j] salen . didrik kom til dörena, tho stodh folkqwardh ok wärdhe dörena för honom . här didrik hwgh oppa folqwarss hals saa ath folqwardhz hwudh foldhe swärdz, tha sprangh haghen moth här didrik ok geroholth mz sith starcha swärd lagwlff saa ath geroholth fik bana saar ok fiöl strax dödher för hans föther tha wore en flere ighen aff kämpana . didrik ok hyllebrandh haghen ok gynther

# 259
[Kap. 336.]
Tha gik Atilius konung tith the sloghos tha sadhe haghen til atilius konung . gör thz som en godh man ok giff thenne swen sith liff som är gyntar ok magh han en wardha godher drängher thy han är saklöss aff sigordh swens dödh jach en samber drap honum, läther ey thz gyntar gäldha ok maa han liffua tha ma han wara en godher man, tha sade gyntar jach war ey wtan ars gamal tha sigorth swen war slaghen ok är jach sak löss för han dödh thz veth myn systher crimilla . ey segher jach thz för rädogha skuldh jach wil wäria mik ath lifua epther myna brödher, saa söcthe han ath hillebrandh ok hwar thera högh ath androm, ok gik som wanth var ath han högh honum saa ath han fiöl strax nidher ok bleff dödh

[Kap. 337.]
Tha sadhe haghän til konung didrik . nw ser jach ath wor wenskap skal ath skilias som wi haffuum hertil haff[t] ok wil jach nw wara oppa tith wärstha, saa ath antighe skal tw dö eller jach, ok winnes thenna kamp manneligha, ok enghen bedher sik hiälp, tho swaredhe didrik . jach bedher enghen man hiälpa mik j thenna kamp, ok wil jach en mz listh ok manheth thegh winna, the slogos länghe ok hardeliga, ok enken kunde skön hwilken thera ther skuldhe winna,

# 260 til tes the wera bodhe trötthe ok illa fore Tha warth dirdrik swa vredher ok stor hogadher ok harmadis ath en man skuldhe saa lenge sta för honum, tha sade didrik . thzta är mykin skam ath en elff son skal saa länghe staa för myna hendher, tha swaredhe haghen thz er ey werre ware wlffson en dryäffuelsens son Tha warth didrik swa wredh ath eldhen gik gynom hans ok hagens brönia skiol ok hialm wart saa heth ath hon maxan bränth honum op, Tha sadhe hagen nw är jac soo blodhogher ok brändher aff myna brönia ringha wore jach saa fisk som jach är man tho wore jach longo stegther ok är en stor dell aff myn chrop saa stekther ath man matthe ätha mik thy giffuer jach nw Tha togh didrik hans swärdh ok hans hiälm ok brynia aff honum

[Kap. 338.]
tha gik [?tok] crimilla en brinnandhe brandh ok stak j sins brodhers mwn geroholth ok too war han dödh, Sidhon stak hon bandhen j gynters mwn, ok war too en liffuandis än aff then lögho ok rögh bleff han dödh, tha sadhe her didrik til atilius konung nw maa thu see hwilkin dyäffuel tin hustrv är ok hwro hon qwäl sina brödher j häl the raska drängia och hwro mongan man sith liff haffuer lätith för Henne skuldh, badhe nyfflinga ok hyiglingha ok sadhe hon gerna ath badhe thw ok jach wore slagne Tha sadhe Atilius konung . käre didrik dräphenne hon är wisth en dyäfful hadhe thu thz giört för wii [?vij] dagha tha hadhe mangen rasker man warit liffuandis som

# 261 nw är dödh Tha sprang didrik konung til crimilla ok högh henne syndher j tw stykke

[Kap. 339.]
sidhan gik han til haghen ok spordhe om han trösthe sik liffua om han finghe en godh lächiare Haghen swaredhe än liffuer jach j nogra daga thz warer togh ekke länge för myn stora sar skuldh, Sydhan loth her didrik bära haghen borth j sith härberghe ok loth binda hans saar . här didrik hadhe ena fränka som heth jompfru märeth hon banth hagens sar, hagen sadhe enliga til her didrik . skippa mik en qwinna j nath ther lysther myk mykith ath, her didrik giorde som han badh, hon logh hooss haghen om nattena Om morgonen arla sadhe haghen til henne thu skalt födha en son läth honum kalla alrian, ok haffuer tw här the nyccla som gar ath sigis frödha källere, ther liger thz gul som kallas nyfflinga skath, the nygla skal thw [giffua] myn son tha han är komyn til mans Ther epther dödhe haghen, tho war ok mestedelen dödhe aff atilius folk wel iiiiM ok här didriks, nyfflinga fiöllo mz jM thz sägia tyske men ath ekke haffuer större stridh warit j gamglom [?gamblom] saghom än then war . epther thenne strid warth saa mykyn rikedoma j hymelandh thy folkit warth mesth j häl slaagit, tha war thz santh som ärcha drotninga sadhe arilius konunghe tha hon dödhe ath hymalandh mane fa skadhe om konungh[en] finghe nogher giffthe aff nyfflinga landh, thz

# 262 maa en tesse se som til susa komber the widwndher som tha skedhe badhe gordhen som kallas nyfflinga gordh ok orma tornet ok wägen som en kallas jrwnx vägh, ok mongh ander vndelighen tingh som tha skedhe her äro flere böker aff scripne ok holla alth thz sama

[Kap. 340.]
Här didrik aff bärna hadhe thoo mist mongan man han sadhe til mesther hillebrandh Jach haffuer nw misth alle myna men, ok länghe ombwrit mith rike ok nw är dödher myn gode wen margreff rödgher ok gunnar konun aff nyfflinga landh, ok hagen aff tröya som ware vora godhe wener, ok monga andra godha men, hwadh göra wi nw längher hör j hymelandh, häller wil jach fara j mith landh ok döö ther manneliga eller vinna mith godha sloth ighen bärna, ok wil jach ekke längher ligia ok älthas j hymelandh, ok ey längher tiäna atilius konung . Hillebrandh swaredhe wi haffua länghe warith fra warth rike ok mykit misth, togh haffua wi lithin macth ath stridha mz konung ärmentrik, än häller wil jach döö mz äre än liffua mz skam, tha sadhe här didrik hafuer tu ey sporth haa mith godha sloth hafuer j waldh, hyllebrandh swerede mik är sact ath thz haffuer en hertoghe som hether alabrandh han är en mäcthogh kämpe oc jach venther ath han är myn son, thy ath myn hustrv var mz barn tha jach heman for, här didrik swaredhe vare tin son härtogh öffuer bärna thz vordhe

# 263 thes bäther för os, honom warda vi velkompne om han wil ware saa tro som thw haffuer varit, hillebrandh swaredhe hwro skolom wi hädhon koma medhan alth warth folk är j häl slagith ok ey epther vthan wi faa hiälp aff atilius konung . thy hans folk är mesth j häl slagith, här didrik swaredhe vi kwnnom mz enghen här kommo ok enghen hiälp faa vi aff atilius konungh, vilia vi fara lönliga tu ok jach ok myn hustrv ereth ok komber jach helbrygdhe j mith landh aldregh skall jach hith komo mer, för skal thz gäldha mith liff, hillebrandh [sagde] wil tu fara lönliga eller vil tu säya atilius konung ther nogath aff . didrik swaredhe jach skal fara j mith rike hwadh heller hz är atilius meth eller moth, Didrik spordhe fru äreth om hon vildhe fölia hon swarede jach wil gerna fölia tegh hem j thit landh sidon giördhe the sik reda mester hillebrandh giördhe thera hästha redha the hadhe iii hästha ok then fiärdhe har thera gull ok silff ok clädher

[Kap. 341.]
Tha the wore redha tha sadhe hillebrandh til här didrik tala til atilius konung . för en tw borth far, didrik swarede ridher för i wäghen fru äreth ok tu jach vil gaa op ok tala vidh atilius konung . Sydhan gik han op til atilius honum förmenthe inghen gaa hwart han wildhe än ty han hadhe sith harnisk oppa the wisthe wel ath han war konung atilius godhe ven . her didrik kom til atilius konung . han fagnadhe honum wel ok sporde hwi han saa dax hade sith harnisk oppa

# 264 al ena, här didrik swaredhe jach vil tala vith tek, tw vesth vel hwro länghe jach haffuer mith rike omborith ok myna godha borgh berna, ther aff haffuer jach mykin harm ath myna owener skolo haffua mith rike, thz skal ekke längher saa wara jach skal vagha mith [liff] ther om thz nästha [?mästha] jach kan. konung atilius [sagde] hwar är thz folk tik fölia skal eller hwar mz vil thu vinna thith landh j ghen . Didrik swaredhe jach vil fara lönliga jach haffuer ey annars macth, konungh atilius swarede far ey hädhon saa hädeliga dwälz här nogan stwndh, tha wil jach faa thegh hyma här ath winna tith rike j ghen mz, Didrik swaredhe thu biwdher manneliga som tu för giörth haffuer löne tik thz gwdh ekke wil jach öffthare fördarffua tina goda drängia, konun atilius folde honum til sin hesth ok skildis gratandis widh honum, honum angrade fasth ad han skulde saa hädeliga fran honum fara, her didrik takkedhe honum mykith sidhan stegh han aa sinhesth falka ok rdh sin vegh, hyllebrandh redh före mz cläffuia hesthen . didrik ok drotninghen epther,

[Kap. 342.]
taa the ridho om päclar tha sadh her didrik . O tu godhe sloth päclär mykit sörgher jach tin godha herre margreff rödgher tho jach kom aff mith rike ok jach kom hith tha redh han wth moth mik mz sina hustrv ok gaff mik en grön fana oppa mith spywth, ware han j liffue tha fore jach ey saa ynkeligha här fram, hyllebrand swredhe thz är santh tu sigher

# 265 margreffuen war en godher drängh ok fulltagha kempe thz fan jach j Ryszelandh tha jach war stunghen fran myn hästh, hadhe han ey warith tha hadhe jach nw warit dödh, Sidhan ridhe the öffuer en skogh som kallas lyrowal the ridho alth om nattena om daghen soffuo the

[Kap. 343.]
Thär bodhe en järl som alswngh heth han war faren wtöffuer riin mz xxx men honum varth sacth ath her didrik redh oppo skoghen lyrowal, han myntis ok vel ath hin gamble samson her didriks fadherfadher hadhe slagit hans frändha j häl alsungh järl som bärn atte thy redh han epther didrik hwad han kun[de] . här hillebrandh saa til baka ok sagde til didrik konung . jach se mongen man mz hwita brynia ok fagra skiölla ok rida fasth epther os Tha gräth drotninghen ok gaff sic illa ok sadhe flyr ath skoghen för them the äre alth för mongä, tha wändhe här didrik sin hästh Ok saa til baka ok sagdhe til hyllebrandh alth koma ther vapnadhe men ok ridha fasth epther os jach kan ey witha haa the äre eller hwadh sigher tw hillebrandh, Hillebrandh swaredhe här är inghen höffdingher när om kringh wtan thz kan ware älsungh järl ath han haffuer farit öffuer rin ok haffuer hansporth nogath aff wara färdh, tha wenther jach ath han vil hempnas hin gambla älsungh järl . her didrik sadhe thenne men rida hordeliga äpther os hwadh heller wilie wi flyy ath skoghen eller göra os redha ath slas mz them, hillebrandh swaredhe vi vilia ey fly sitiom aff wara

# 266 hestha ok redhom os vel til, thz skal spörias öffuer hymelandh ath thz [?the] skolo falla för war wapen eller skamligha vndon flyy, the stigo aff hesthana ok lyffthe drotninghen aff hesten sidhan bundhe the thera hiälma oppa ok drogha thera swärdh, didrik sadhe hyllebrandh tu är en godh drängh haa tigh haffuer vidh sin rygh han er ey ensamber, här didrik sadhe grath ekke för en tw see os badhe ligia dödhe thz kan en bäther wara om gud wil

[Kap. 344.]
Tha kom järlen thil them ok en aff hans men som allungh heth han sadhe til them vilie j giffuo os thenna fagra quinno tha skola j beholla edhert liff . hillebrand swaredhe, hon for ey aff susa för tina skulk ok ey skal hon tik fölia Tha swaredhe en aff järlsens men, aldrik hördhe jach en man sa gamblan swara swa diärffueligha ok aff mera homodh, her didrik swaredhe thu är mykit mera beryctedher badhe j wisdom ok höffuisheth, han haffuer liffuath allan sin aldher mz priis, ok manheth thil thenne dagh war aldregh inghen saa diärff ath förtala honuum för sin aldherdom, tha sadhe älsungh [?allungh] han war jär[l]sens systher son giffuer op edher vapen fulsnart eller skal jach taga myna handh j tith hwitha skägh saa ath mesthe delin skal fölia handhena borth, hillebrandh swaredhe komber tin handh j mith skägh, thz andrar tik snart ty antighe skal myn arm syndher bristha äller tw skal snart mystha tina handh eller hwadh hether edher höffuissman Tha swaredhe en

# 267 aff them, än thz tu haffuer eth lancth skägh, tha estu owiss j tith tal, känner tu ey älsung järl hwi estu saa dyärffuer ath thu tör spöria epther war höffuissman, ok är os thzta skam ath twa men skolo giffuo os lika ordh, Sidhan drogh han sith swärdh, ok högh oppa hillebransz hiälm hillegrim som didrik hade länt honom, ther beth inthe swärdh oppa . konung didrik hadhe then hiälm som sigordh swen hadhe atth, han war mykit hardher ok mera förgylther hillebrandh drogh sith swärdh gram som han togh aff gyntar tha han wart slaghen ok högh oppa nigrams hiälm ok klöff hiälmyn ok hwudit ok brystith ok buken saa ath swärdz stodh j sadelin . här didrik hög mz ägia sax til en annan riddare oppa hans axil saa ath armen gik aff ok han störthe ok bleff dödh, sidhan högh han til järlin siälff opp wndher hans wenstra arm ok clöff honum brystith saa ath swärdz stodh op j halsen ther fiöl järlin strax dödh . järlsens men gröywadhe sik fasth ok hadhe tha heller hema warit j babilonia the warde sik trösteligha tho sloo här didrik vii riddare ok hillebrandh jx

[Kap. 345.]
Tha högh hillebrandh oppa allungx skiöll ok hiälm saa ath han fiöl til jordena hillebrandh fiöl oppo honom ok sagdhe tw skal tik antighe gyffua eller thz skal gälla tith liff . allungh swaredhe, jach frychter ath jac wardher förtaladher ath jach gyffuer mik för saa

# 267 gamblan man än togh wil jach nödocth döö, Sidhan gaf han op sin wapen, tha loth hillebrandh honum op ok spordhe hwi wilie j sloo os eller hwadh war waar broth Allungh swarede älsungh järl wildhe hämpnas thz hin gamblä sampson sloo hans frändha . her didrik sadhe allungh thu är en godher drängh sik mik godh tidendhe aff mith landh, tho wil jach giffua tik tith liff Allung swaredhe myn godhe her didrik . jach kan sägia thik stor tidhendhe . konung ärmentrik tin frändhe war illa sywch Hans tarma wara losnadhe j honom ok syndher slitne, ok epther sewechins radh tha loth han skära op sinth [?sin] buk, ok windha ther istrith wth, ok warth thz sidhan halffua wärre, thy är han saa got som dödh, här didrik ok hillebrandh takkadhe honum fför godh tidhendhe, ok ther mz goffua the honum löss, sidhan ridha the sin väg

[Kap. 346.]
The som flyth hadhe fra järlin komo hem til babilonia, ok sadhe ath järlin war slaghen ok xvi aff hans men, järlsins men spordhe hoo thz hadhe giorth, the sagdhe thz haffua giorth twa men, then ena war saa gamal thz wndher war, wissth war han en fädhinth, han haffue honum, ok fädrint hadhe han j sina händher thy ther häktadhe enghen hiälm före, han hadhe grath skägh saa ath thz räcthe oppo bälthith Tha swaredhe, en aff järlsins radh thz haffuer warith konung didrik aff bärna ok hin gamble mästher hillebrandh the äre ey bodhe ath leka

# 269 wedh the göra en mara [?mera] skadha för en the koma aff warth landh, tha kom allwngh hem siälff tolffthe, ok hadhe mz sik jär[l]sins harnisk, the spordhe honum haa waro the ther järlin slogho eller haa war then gamble skägiotthe man som högh the stora hugh . Allung swaredhe then samme gamble man war en godher drängher han gaff mik mith liff han hade mik wel dräpit om han hadhe wilith thz var mesther hillebrandh, then yngre war her didrik aff bärna them trängde nödh til ath wäria sik manneliga, thy ath the wara twa ok wi varo xxii ok misthom wi xvi man ther före ath the waro raske män

[Kap. 347.]
Konungh didrik ok hillebrandh foro nw sin wägh the komo j en storan skogh j hwmlungha landh ther laa eth sloth när thz hade en järl som lodowik heth, här didrik bleff j skoghen ok frw erath, hillebrandh gik fram moth fästith ther stodh än [?en] man ok högh widh, hillebrondh spordhe honum haa thz festith atte han swarede han hether hertogh lodowik ok hans son konrath, hillebrandh spordhe haa radher nw för berna, mannen swaredhe han hether hertogh allabrandh, hin gamble hillebrans son . hillebrandh spordhe är han nogath fultagha man, mannen swaredhe han är then raskadsthe kämpe ther wara kan, ok ther til badhe höffuisk ok mildh, togh är han dool grym widh sina owener ok lather enghen wara sin lika, hillibrandh

# 270 spordhe epther flere tidinghdhe [?tidende] mannen swaredhe her är tidendhe ath konungh ärmentrik aff rom är nw dödh, tha gläddis mykith hillebrandh, togh sadhe han adh thz war ondh tidhendhe,

[Kap. 348.]
Sidon foldhe mannen honum fram til borghena hillebrand sagdhe gak oppa festith ok beth konradh hertoggenson gaa hith thil myn, thy han är läthere oppa föther än fadheren, mannen gik oppa fästit ok sadhe til conrath här stor en man för porthen mz eth hwith skägh han badh ath tw skulle ganga til honom han gaff myk en gulringh för myna mödha, konrath gik til honum ok spordhe hwadh han wildhe, hillebrandh [swarede], jach wil ok tala with tin fadher, jach hether hillebrand her didriks man aff bärna, tha gik konrath til honum ok sagdhe kom tw alle manna helsther mesther hillebrandh Jach är tin frändhe, gak op til myn fadher thu skalth wara os velkommen, hillebrand swarede thz kan ey nw wara oppa thenna tith, sigh mik nogan godh tidhendhe . konrath swaredhe her är the tidhendhe ath konungh ärmentrik aff rom är dödh, konrat swaredhe thz skal hin ondhe swikare sewekin tha sadhe hillebrandh haff tak för godh tidende tha sadhe konrat til hillebrand. sik nw mik nagher tidende hwadhan är tu komyn . hillebrand swaredhe the tidendhe kan jach sägia ath älsungh järl aff babilonia är nw dödh, ok saa ath konungh didrik aff

# 271 berna är her j landh komyn, konrat swarede gudh haffui loff ath saa är, tin son herogh allabrandh han haller berna, ok alth hwmlunga landh saa ath säwekin far ther inthe aff ok sändhe bodh til himaland äpther konungh didrik . ath han skulle koma hem til sith rike, thy ath alle hwmlwnga wilie gerna haffua honum, the vilie heller dö än warda sewekins wndana

[Kap. 349.]
konrat badh hillebrand gaa opp a husit mz sik hillebrandh swaredhe jach wardher ridha j skoghen ther liggher her didrik . ok bidha mik, tha sadhe konradh . bidha mik her saa lenge jach sägher myn fadher til Tha gik konradh oppa husit ok sagde til sin fadher jach kan sägia tik godh tidende konung didrik är komnin j hwmlwnga landh, ok measther hillebrandh war frändhe han stor här wtan för porthen Tha gik järl[en] wth til honum ok togos j fampn ok kystos, järlin spordhe hwar är didrik konung . hillebrand swaredhe han är j then skog her när liggher Tha giordhe hertoghen säx vampna riddare redhe mz spisningh ok viin ok red siälff mz ok hans son konradh tidh som her didrik war, Tha the tiith komo tha hadhe han giorth en storan elldh the stigo aff sina hesta ok fiöllo oppa sin chnä ok kysthe her didriks handh ok fagnadhe thera herra vel ok mz stor verdogheth ok bwdho honum til hiälp sik ok sith folk hwart han them haffua vildhe Tho stodh her didrik op ok togh j theras handh ok satthe them badha när sik hertoghen bööd her didrik

# 272 hem mz sik . her didrik sagde vilie bliffua j skoghen ena stundh hillebrandh sagdhe, härtoghen ok hans son maa bliffua här när tegh jach wil ridha ok tala vidh myn son allabrandh . her didrik hadhe thz loffuath ath han skuldhe ey koma a inthe thz festhe j hwmlwnga landh war för en han kome oppa bärna

[Kap. 350.]
Tha redh hillebrandh sin vägh . konrat foldhe honum nogat oppa veghen ok sagde til honum . tha tw findher thin son allabrandh tala höffuisligha til honum ok sik honom ath tu esth hans fadher, eller frwcther jach ath han wardher tin död thy han är en mykit kämpe, hillebrand sagdhe hwar oppa skal jach känna myn son alabrand, konrath swaredhe han ridher altith a en hwitan hesth ok han er belagdh mz goth gull hans skiöl ok baner är hwith som snö, ok scripuith oppa en borgh skap[t] som bärn, han är saa rask en kämpe ath enghen är hans like j alth hwmlunga landh, ok thu är nw en gamal man thy radher jac thegh ath kampa encthe mz honum Tha loo hillebrandh än togh han tykkis wara ganska mykin kämpe ok lather inghen wara win like ä huro gamal jach är han skal saa snart sägia mik sith nampn som jach honum mith, ther mz skildis the ath,

# 273
[Kap. 351.]
hillebrandh redh til bärna tha mötthe honum alabrandh mz en hwitan hesth, ok alth som för war sacth han hadhe högh ok hundh mz sik, hillebrand saa ath han kwnne vel ridha thy redh han strax moth honum Ok alabrandh mötthe honum manneligha hwar thera stak hin andra j skiöllen sa ath glauenen ginga sindher Sydhon sprango the aff thera hästa ok drogho thera swärdh, ok kampadhe manneligha ther til the woro bodhe trötte, ok satthe sik nidher Ok hwiltis sigh Allebrandh sagde sik mik tith nampn eller haa er thenne gamble man ther saa länghe haffuer slagis mz mik, sik mych snart tith nampn eller thz geldher tith ligg, hillebrand swarede tu skalth försth sägia mik tith nampn eller tu skalth warda myn fonge ful snarth än thz tw gör thz nödocth Tha bar allabrandh sith swärdh op mz badhe hendher ok högh ath hyllebrandh ok han moth honum j ghen ok enghen spardhe then andra the sloghos saa lenghe ath the wordo badhe trötthe ok hwiltis ather i ghen tha sadhe allabrandh sigh mik tith nampn snarth eller tu skalth döö men tu vilth thz ey göra mz godha tw skalth thz nw göra wtan tina tiach, ta högh allabrandh badhe tiith ok harth ok varth saa vredh ok menthä ath dräpa hin gambla togh warde han sik manneliga . hillebrand sagdhe är tw nogoth aff ylwinga släcth tha sik mik snart tith nampn aller [?eller] tw skalt döö, Alabrandh swaredhe wil tu beholla tith liff tha sik mik snarth tith nampn ekke är jach aff ylwinga släcthe, ok visth

# 274 estu vndherlighen än thz tu är gamol, ath thu tör saa danth spöria mik Sydhan hoggas the fasth Tha högh hillebrand eth storth hugh a alabrandz lar, saa ath syndher gik brönian ok fik han togh eth storth saar, ath benith vildhe ekke bära honum . tha sagde alebrand til hillebrandh tw haffuer dyäffuolin j tina handh thy vil jach gygguo op myn vapen, jach haffuer ey macth ad stridha moth tik, tagh her mith swärdh som hillebrandh togh epther swärdz tho högh hin vnghe til ok vilde hwgga handena aff hin gambla . hillebrand sköth skiöllin före ok sagde thz slagz lärdhe tik en kono ok ey tin fadher Sydhan gik hillebrand ath honum saa hart ath han fiöl om kul, hin gamble fiöl oppa honum ok slo mz clotith för hans brysth ok sagde sik mik snart tith nampn älla thz skal gella tith liiff, hin vnghe swaredhe mik är ey mykit om mith liff här epther medhan saa gamal en man skal myk öffuer vinna, hin gamble sagdhe wil tu beholla tith liff tha sik mik snart om thu esth myn son alabrandh tha är jach tin fadher hillebrandh Alabrandh swaredhe är tu myn fadher hillebrandh tha är jach tin son Alabrandh, Sydhan stodho the badhe op ok togos j fampn ok kystos, ok wara tha bodhe gladhe, ok stigo a sina hesta ok rida til bärna Alabrandh spordhe hwar skildis j widh didrik aff bärna. hillebrand swaredhe ok sagde honum alth hwro ther om war

# 275
[Kap. 352.]
Tha gik wth mot them hillebrands hustrv allabrans modher hon soo sin son blödha fasth thy gräth hon ok gaff sik illa ok sagde myn kere son Alabrand hwi är tu sar eller hwadh man fölgher tik . Alabrand swarede aff thzta sar haffuer enghen skam thz gaff myk myn fadher mesther hillebrandh ok han komber här nw ridende Tho warth moderen gladh ok fagnadhe wel mesther hillebrand ok var ther mykin glädhi oppa badha sidher ok dwaldis j berna om natthena hon banth alabrandz saar thz besthe hon kwndhe

[Kap. 353.]
Tha hillebrandh reedh in oppa slotthit berna tha lop en porthollerre wt moth honum ok hog til honum mz sith suärdh thy ath han kendhe honum ey . Alabrandh drogh sith swärdh ok högh honum strax hwudit aff, hillebrand sagdhe nw giorde tw en ondh gerningh ty tw drap en saklösan man, hans hugh skadde mik enthe ok ey visthe han hoo jach var Alabrandh swarede thz tik enthe skadde aff hans hugh ther maa tw takka tina brönia föra, hadhe [hon] ey warit saa hardh taa hade jach nw hämpt myn fadher ok thy war han ey saclös, Sydhan sampnede Alabrandh alth thz folk j stadhen war ok alle the visasthe ok rikasthe j stadhen wara ok sagde til them . konung didrik är komin j hwmlunga landh, ok wil haffua sith rike j ghen, giffuer

# 276 mik swar hwadh heller j vilien haffua honum för konungh ok herra eller seuekin baleraadh The swaredhe alle j sendher her didrik är war rätthe herre mz honum viliom [wij] liffua ok döö ther oppa ath han ma winna sith landh ighen ok takkade alle gudh ath han war j ghen komin. Alebrand swaredhe hoo thz wil ey tro ath her didrik är ighen komyn tha sither her myn fadher mesther hillebrand som fro honum kom, ok länge mz honum bortha warith, tha ropade alle ok bodhe honum wara wel komyn ok prisade honum mykit för sina troheth ok manheth Alabrand sagde alle hina rikasthe men ok the som godh wapen haffua göre sik snarth redhe wi wilie rida moth konung didrik . The giorde som han badh

[Kap. 354.]
Sydhan redh hillebrandh ok alabrandh wt aff herna mz viC riddare ok j skoghen her didrik war, the stigha off sina hestha ok hellsede honum her didrik stodh op moth them ok wnfik them wel han togh Alabrandh j sin fampn ok kysthe honum tha war ther mikyn lösth ok glädi oppa alla sydher Sydhan stegh konungh didrik a sin hest falka ok mesther hillebrand Alabrandh ok hertogh lodowik giordhe tess likis ok ridha til berna Alabrans menogheth gingo wth moth honum mesther hillebrand fördhe hans baner Tha redh allabrandh til här didrik ok sagde, tha tw warth wth driffuin aff bärna ok sidhan jach varth til man, tha antuadadhe konung ärtmentrik mik thzta sloth ok landh thz haffuer

# jach wart för seuekin sidhan konungh[en] dödhe Tha togh Alabrandh en gulringh aff sin handh, ok gaff her didrik ok sagdhe här mz antwardher jach tik berna ok alth hwmlunga landh ok mik siälff til tiänisth Ok mina män saa lenghe jach liffuer . her didrik swaredhe haff tak jach skal theg thz löna saa lenge tw liffuer Sydhan ridho the j stadhen ok wordha ther vel fagnade tha warth her didrik kösteliga begraffuader, somo hwass swärdh some hardha hiälma, ok goth harnisk mesther hillebrandh ok Alabrandh leddo her didrik in oppa berna ok satthe honum j sith högsäthe sidhan warth han hyllat öffuer alth hwmlungha landh mäctogh badhe öffuer sloth ok städher

[Kap. 355.]
AtAa dagha ther äpther redh her didrik til en stadh som room hether ther warth honum sact adh seuekin sampnadhe en storan her ok vildhe stridha mz honum han spordhe borgarana om the vildhe haffuo honum för konung ok herra ok sagde jach wil stridha mz söwekin thz han hadhe xx simom [?sinom] mera folk än jach ok vil jach annat tigge döö eller vinna mith landh ok rike j ghen, borgara swaredhe [wij] wiliom mykit heller döö mz tik en tiäna sewekin . her didrik sagde ha mik vil fölia tha wampne sik snart ok fölie mik jach skal fynna söwekin än huro thz ganga kan Tha redh han wth aff stadhen mz viiiM riddare ok annat folk tho han kom före en stadh som hether grächenborg ther mötthe honum jonkar sewekin mz xiiiM

# 278 tha redh fram her hillebrandh mz konungh didriks baner ther böriadis en stor stridh Tha kom en aff sewekins män bak oppa her didriks här mz viiM riddare the woro alle aff rom, tha her didrik thz förnam, tha vendhe han sik moth thöm ok hillebrandh mz honum, ok allabrandh striddhe moth sewekin mz sina men, her didrik ok hillebrandh striddhe manneligha allan then dagh wthm, the hoggo j hel bade män ok hästha ok rido j ginom härin ä hwar them täctis, hertogh allabrandh redh hordeliga fram moth sewekin alth til han kom wndher hans baner ok högh syndher baner stanken [?stongen] ok handhen aff then baner stonghen förde thz saa söweken han redh strax moth allabrandh the goffua hwar anna stor hogh thera kamp waredhe länghe Tha wredis allabrand ok högh oppa sewekins awil ok clöff honum nid j sadelin Tha room wäriara theth sagha ath thera konungh war fallen tho gaffua the sik ok gaffuo öffuer ath stridha, ok fiölla til fotha konung didrik ok gaffua sik j hans woldh, här didrik sadhe til Alabrandh thu haffuer giorth som en rasker drängh ath thu drap then förrädare hadhe thz warith giorth för xx aar tho stodhe bäther j hwmlungha landh

[Kap. 356.]
Tha drogh her didrik then genesthe vegh thil rom ok all thenne heren foldhe honum ok hwar dagh kom folk til honum ok enghen tordhe stridha moth honum, han redh in j rom ok stegh aff sin hesth ok gik ok satte sik j then stoll som konungh[a] pläga sitia ok

# 279 krönas, her hillebrandh ok alabrandh satte krono oppa hans hwudh ok gaffua honum konunga nampm öffuer alth thz rike konungh Ärmentrik hadhe för hafth Sydhan gingo riddara ok swäna fram ok al menoghethen ok sworo honum edher som bordhe här didrik war too en mäctogh konungh, han loth stöpa et liknilse aff kopor äpther sik ok sin hesth falka thz stodh länge j rom epther hans döödh han a[n]twardadhe hertogh alabrandh thz sloth som raam heth ther bleff han lenghe hertogh öffuer än mesther hillebrand vildhe aldrigh fro honum skilias han bleff när didrik saa lenge han bleff döödh enghen tordhe stridha moth her didrik hwaske konung eller härtoghe saa mykit rycthe gik aff hans stora manhet

[Kap. 357.]
TAa her didrik war en gamal man tha wändis mange til cristin dom, tha loth her didrik ok hillebrandh crisna sik ok alth thz rike som til rom laa, ok lobardy ok mangh annar landh lithit ther epther warth mesther hillebrandh sywch . konung didrik sath när honum badhe nath ok dagh Tha sade hillebrandh thenne soth wardher myn dödh, läth myn son nywtha mik ath, ok honum giffuer jach al myn wapen them skal han bära för them [?tik] hwar tu honum widher törff, Sydhon dödhe hillebrand här didrik grät ok sörgde sara sin godha wen her didrik loth jordha honum mz stora wärdoheth, thz sägia tyske män ath han war then troasthe man ther wara motthe Ther til bodhe stark

# 280 ok mannelighen ok wiis ok mildh ok höffuisker han war ix sinnom xx ar tha han dödhe ok somme sägia ath [han] var cc ar, Alabrandh ärffuadhe sin fadher ok tiänthe her didrik saa lenge han liffuedhe . lithith ther epther dödhe drotningh äreth henne sörgde manghen man ty hon ladhe goth til hwart moll, sa giordhe ok henne fränka ärka drotningh ok gudelin margreffue rödges hustru thesse iii quinnor haffua prisade warith för alla the quinnor j tyska twngor waro bedhe [?badhe] til höuisheth mildheth ok wisheth

[Kap. 358.]
Här Didrik aff berna redh nw altiidh mz hök ok hwndh thz war hans mestha lösth ath han war diä[r]ff ok starker ath inte wordhe han hwart han redh j stora skogha ok ökn optha redh han ensamber, han hade ok saa godhan hesth ok raskan som blange heth then gaff alabrandh honum, här didrik räddis hwaske män eller diwr han redh

[Kap. 359.]
En konungh war j eth landh som brugara hether han heth ortnidh han war en mactha kämpe, hans hustru heth issäl han pläghadhe ok gerna rida ensamber j jäcth enghen wilde han haffua mz sik, han war en fultagha man honum war sacth aff en skogh

# 281 ther loo en stor drake wti thiith wildhe han ridha ok försökia sik honum tycthe ok saa ath enghen man war hans like, han redh j then skog som draken loo, ther kom draken moth honum ok starka föther, konungh ortnidh rende til draken mer aff daar heth än wisheth ty ath draken var saa stark ath han togh honum strax mz sina clör ok flögh mz honum j en dywpan dal ok in j eth bärgh ther laga iii hans wngha före, han kasthedhe konunghen dödhan för wngana sidhan warth han snart op äthin sydhan kastadhe draken hans harnisk ok ben wthan för bodh, thzta spordhis widha öffuer all landh ath konungh[en] war bortha ok enghen wisthe hwar han war bliffuin, Tha slo sik saman en höp mz tiwffua ok skalcha saa ath the vora iiiM ok bestalladhe konung ortnidh[s] sloth, thy ath the wisthe ath rikit war höffdinga lösth

[Kap. 360]
her didrik aff bera redh ath wedha diwr han for länge wil j then sama skogh, han kom a then samma wägh som thesse skalka ok tiwffua hadhe fram dragit, han redh epther ok wildhe finna them ok menthe ath winna noghen priis tha han kom hart epther them tho hördhe han bortho j skoghen mykit buller, ok brask han sloo sin hesth blanka mz sporona ok reth thiith som bulrith war hans hesth skydhe för e[n]ghen tingh saa storth hiärtha hadhe han, tha fik han see hwar en drake bardis with en leon, tha kom her didrik j hugh hwadh vapen han fördhe j sin skiöl thy

# 282 wille han hiälpa leoneth ok stegh wtaff sin hesth ok drogh sith swärdh ok högh oppa draken ok thz beth ey oppa thy ath ekkia sax hans godha swärdh laa hemma j ghen thz wngalt han thy ath swärdit brasth syndher j hiältana Tha ropadhe her didrik Thu en hälghe gudh hiälp mik nw, myk kan enghen annar hiälpa thzta är then förstha bön jach badh tik sydhan jach togh ath troo oppa tik, myn gudh hiälp mik wtan thw löser mik nw tha wardher jach aldrägh lös Sydhan togh han op eth storth trä mz röther, tha warth draken saa wredh ath han fik leonith j sin mwn ok stiärthen sloo han om kringh här didrik ok hylth saa badhe här didrik ok leonet ok flögh j bergit til sina vngha, han kastadhe leonet för vngana thz warth snart op äthith tha draken war mät tha räcth han vt sin stiärth tha wart her didrik löös ok krop fraa draken ther war saa morcth han kwnne inthe see han fan badhe clädhe ok harnisk, om sidher fan han eth swärdh han togh swärdith op ok högh j stenen tha warth saa liwst ath han saa hwar draken laa ok hans wngha ok soffua, han trodde ok wel oppa swärdz sydhan thz hölth thz förstha hugh han wille tha antighe winna priis eller döö, Sydhen gik han til draken ok högh honum halsen ok ridhen syndher thy ath swärdz beth ganska wel tha rönthe bondhen hwadh gesth han hadhe fangith Tha draken war döödh tha saa han hwar hans wngha logha ok täncthe saa ath the mandhe ey bätre wardha än thera fadher än the matthe liffua thy sloo han them alla j hel

# 283
[Kap.361.]
Sydhan högh han j bergit tha soo han hwar harnisk loo ganskegha wel giorth som herra plägha haffua, han togh harniskith ok fan oppa dörena ok gik ther wth ok op aff dalen Tha saa han oppa hiälmen som han fan j bergith ther stodh oppa fäm karbunchula stena, ok skiöllin war för gylth han ladhe thz sama harnisk oppa sik ok banth hiälmyn oppa sit huwdh [ok sagde] herre gdh nadhe tin siäl konungh ortnidh mik tykker ath thz war tith harnisk, sidhan gik han ok söcthe epther sin hästh han fan oppa en annan häst han war swarth ok hade sadelin wndher buken, hästh[en] war stor ok wel skapther her didrik lop länghe epther honum ok kwnne ey faa honum tha cleff han opp j eth trä och hängde ther sin skiöl ok sin hiälm, ok lop sydhan epther hesthen thz mestha han kwndhe om sydher fik han hästhen mz sotra mödha, saa ath hesthen sloo försth til honom mz bodhen benen her didrik togh om badhen benen ok slo honom saa til jordena ok fik sydhan om hans hals mz badha sina hendher ok hölth honom wtan hans tak thz skwlle näpligha xii men haffua giorth han wendhe op sadelin a hesthen han war al för gylth sydhan stedh han oppa hesthen ok redh tith hans harnisk hängdhe ok wanpadhe sik mz konung ortnidh[s] harnisk, sith egith hängde han j eth thre thy han westhe ath enghen torde koma j then skogh medhan then drake han liffde

# 284
[Kap. 362.]
Sydhan redh han til festith manneligha som konungh ortnidh atte, tha laa ther före iiiM folk som för war sacth han redh til festith drotninghen stodh j eth torn ok saa honom komo hon kendhe strax harniskit ok menthe ath the hadhe warit henne herre konungh ortnid, hon wart ganzska gladh ok gik snart nidh til sina men, ok badh thöm vapna sik, ok sagde jach sa myn herra koma, ridher wth ok hiälper honum thy han kan ey koma ath borghen wtan han ridher gynom herän, sidhan toghe the sin wapen ok ridha wth moth honum ok fördhe konungh ortnidhz baner mz sik, the som borghen hadhe bestallat rida strax moth thöm, ok striddo mz them Tha kom her didrik ok kändhe konungh ortnidz baner sidhan drogh han sith swärdh, ok stridhe manneligha ok halp them aff slottith wara, tho the thz sagho tho menthe the wisth ath thz war theras herrä ok wardho sidhan halffua gladhera ok diärffuare, thy ath the wisthe ath bätre war thöm konungh ortnidz hialp än C wapnade men, här didrik högh oppa bade hendher som han war wan ath göra saa ath inthe harnisk häctadhe för honum han sloo saa manghen man j hell, thz wndher war, the aff slottith waro, holpa honom trösteligh tho motthe the fiande fly ok hade tha misth xvC folk the ther flyddo fingho stor sar

# 285
[Kap. 363.]
konung didrik wendhe jghen mz thöm aff slottit wore the menthe thz hadhe warit theras herre saa lenge han bant aff sin hiälm, tha sagho the ath thz war en manligh man mz eth grymth alethe en [?ey] thera eghen herre Tha drotninghen fik thz see tha gik hon til her didrik ok spordhe godhe herre hwar [?hwat] är tith wapen [?nampn] eller hwar fik tu myns herra vapen . her didrik swaredhe mith nampn haffue j wel förra hörth, thz wil jach ey döla för edher jach hether didrik aff berna ok nw är jac konungh öffuer röm ok flere städher än berna, thenna vapen tok jach j thenna skogh lanct nidher j jordena ok ther war en stor drake, han hadhe dräpit idhen herre ther ligia en all hans been ther togh jach thzta harnisk, ok hesthen togh jach lancth j skoghen Tho gik drotninghen til honum ok togh honum j sin fampn ok kyste honum ok badh honum wara gudhi wel komin, hon ledde honum j en sal mz sik loth honum tiänare til handh ok skäncthe honum myödh ok win Thz behagedhe här didrik wel Thy dwaldis han ther ena stundh

[Kap. 364.]
drotninghen war ganzca fagher her didrik beddis til henne mz hedher ok äro mz allas henne godha men radh hon giorde hans vilie ok giorde strax stort

# 286 brölöp mz mykin wärdhogheth Tha thz öffuer standith tha satthe han ther en järl son som Artws heth til höffuisman öffuer thz landh her didrik ok drotninghen ridha til berna mz vM riddare, han hadhe saa lenge bortho warit ath inghen hans man wisthe hwar han war Tha the spordho hans komo, ok hwadh pris han hadhe wynnith tha ridho the wt aff rom moth honum mz vM friburna men Tho redh didrik jn i rom mz stor werdogheth ok haffde han nw mykit ökt sith rike öffuer alla werldena stodh hans rycthe loff hedher priis ok ära

[Kap. 365.]
KOnungh Atilius j himelandh war j then tima en gamal man, han föddhe op aldrian hagens son aff tröuia som han afflade mz then quinna som när honom lagh ena nath för en han dödhe, konungh atilius hade ok en son han war xii ara gamal saa war ok Aldrian hagensson hans modher modher födde them badha op Thz war en qwäl konungh atilius sath with bordh för honum stodh aldrian hagensson ok hölth bloss för honum Tha fiöl en brandh aff blosit ok oppa aldrians foth ok bran gynom skon ok nidh j fotin ther kände aldrian inte til Tha talade konung[en] til honum hwadh tänker tu aldrian kenner tu ey ath eldhen bränner tik, Aldrian swarede jach saa thz ath för tik liggher goth hwethebröd ok kräsliga rätther ok tu drykker goth win Tha täncthe jach ath then dagh skulde koma ath thw äther bywgbrödh ok driker vatn äpther om thu kan thz faa, konungh atilius swaredhe hwi

# 287 tänker thw thz ath jach skulle äta byugh äller dryka vaten thz skedde mik offtha j här färdh j myn wngdom, tha jach bade hungrade ok törste än nu är jach saa gamol ath aldrigh komber jach öptare j tolka nödh, ther taledis inte mera om, ok täncthe aldrian ther stadeliga oppa hwru han skulde sin fadher hempnas ok flere hans frändher

[Kap. 366.]
Thz war en dagh ath konungh atilius redh j skoghen ath för löstha sik ok bethe alle hans men wiltis fraa honum wtan Aldrian hagensson . Aldrian sagde til atilius hwro mykit gull ok silff atte sigordh swen, [atilius swarede] thz som kallas nyfflingha skath thz är thz mestha gull som jach weth wara en stadh, Aldrian spordhe haa gömär thz gul atilius swarede jach weth ey haa thz gömär, jach wenther thz gömer enghen man, thy thz är gräuith nidh j jordena Aldrian swarede hwadh wil tu giffua then man thik wisser nyfflingha skath konungh[en] swaradhe jach wil göra honum rikare än nogan man j mith rike Tha sagdhe aldrian wil tu holla tin ordh taa wil jach wissa tik nyfflíngha skath, konungh[en] bad visa sik han, tha wiliom wi rida twa ena saa ath os skal enghen fölia konungh[en] swarede thz maa wel wara Adrian sagde wi wilia ridha heem j qwäl, när j wilien tha wil ok jach föllia idher ok saa giordhe the,

# 288
[Kap. 307.]
ffa dagha ther epther rida the borth j skoghen konungh atilius ok aldrian thöm mötthe inghen ok enghen matthe them fölia the koma til eth bergh ther togh aldrian nygcla ok läste op tre döra ok gik in mz atilius konung . ok sagde see här nw nyfflingha skath her är thz gul som sigordh swen atthe, ok gunnar konungh, ok hagen aff tröya, atilius konungh stodh länge ok saa a thz nyfflingha gull, ok war ganzsca gladh, ok mente ath han war tha then rikasthe konungh som til war Tha lop aldrian wt aff dörena ok lästhe alla tre dörena ighen, konungh atilius agde myn godhe wen aldrian kom in til mik thz gul ok silff är alth thith Aldrian swaredhe tw math nw haffua gull ok silff til dödradax än jach haffuer lenghe leffuat mz fatikdom, nw wil jach ridha j skoghen ok för löstha mik sidhon lästhe han alla tre dörena j ghen ok welthe stor bergh ok stena oppa Tho kom atilius j hugh ath swennen wildhe hämpnas sin fadher ok flere nyfflingha, tre dagha ther epther tho kom aldrian j ghen tha hadhe konunghen slagith ena dör syndher ok ropadhe til aldrian lath mik wth jach wil giffua tik gul ok silff ok göra tik til konungh öffuer hymelandh ther mz wil jach bötha tik tin fadhers dödh, thy skal tw ok haffua alth thz gul her j bergith är, ok en mera mz ok aldrigh wil jach hempnas a tik thz thw nw haffuer giorth mik . Aldrian swaredhe thu giruadis [?girnadis] altit nyfflingha skat tha myn fadher liffde nw

# 289 haffuer thu then nadhe aff gudh ath thu haffuer nw thz gul ok silff som monge konungha ok herra samon lagdho, jach wenther then dagh är nw komyn ath thu athe gerna bywgh ok drokke vatn, Atilius swaredhe thz weth gudh thz were nw en sööth math ath ätha bywgh ok drykka warn Aldrian swaredhe thu wasth altith gerogher dryk ok äth gul ok silff her haffuer tik länge epther hwnghrat Sydhan bar han sten ok törff för dörena ath konungh[en] skulle ther aldrigh wth komo liffuondis

[Kap. 368.]
Sydhon stegh [han] oppa sin hesth ok redh j nyfflingha landh til drotningh brynilla konungh gunnars äffther liffwa ok sagde henne aff sine färdh huro han hempn[at] haghen sin fadher ok konungh kwnnar ok flere nyfflingh[a], hon takkade honum högligha ok kalledhe somon sith folk ok sagde them tesse tighendhe hwro thz gongz haffdhe Sydhon fik hon aldrian mongha riddare ok tiänisthe män Sydhan redh han wth mz mykit folk ok her ok wan mykit off nyfflingha landh ok wart ther konungher öffuer saa lenghe han leffde, konungh atilius dödhe j bergit sydhon wart nyfflinga skat aldrigh fwnnyn thy ath aldrian kom aldrig j thz bergh Sydhan epther konungh atilius

# 290
[Kap. 369.]
Tha anamadhe didrik konungh aff berna hymelandh ok warth ther konungh öffuer thy ath landz folkit wildhe honum gerna haffua, han [war] och tho saa fultagha en man ath hwar han redh mz sin wapen tho torde enghen konungh ath stridha moth honum hals manheth spordis öffuer all landh

[Kap. 370.]
Häme hin klene hadhe langhe ligghith widh skogin för en didrik fik sith landh j ghen ok brändhe badhe torp ok städher j konungh ärmentriks landh medhan han liffde ok sydhon giordhe han söwekin storan skadha medhan konungh didrik bortho war, tho han spordhe ad konungh didrik hade sit landh jghen och söuekin war dödh Tha loth han krisna sik ok kom j hugh horo mykit onth han hadhe giorth j sina dagha, ok wilde thz gerna böthe mz gud om han kwnde, tho redh han til eth klosther mz alla sin wapn bröderne sporde hwadh man han [war] eller hwadh ärende han hadhe, han badh kalla sik abothen, mwnkana gingo til abothen ok sagde honum her holler en man för warth klosther mz en för gylthan hiälm ok hwita brynio ok fagran skiöl ok [är] en lithen man Os tykker han är en kämpe Abothen gik til honum ok spordhe hwadhan han war. heme swerede jach hether lodwik ok [är] föddher j hwmlungha landh jach haffuer länghe tiänth höffdingom jach wil nw gerna bötha myna syndher, Sydhan

# 291 kastadhe han off sik skiöl ok hiälm ok sith swärd nadelringh ok sydhan for han off sine brönia ok lagde all sin wapen för abotens föther ok lagde sik siäl[ff] nidh oppa brystith, ok räcte fra sik hendher ok föther ok sagde til appothen myn hesth harnisk ok wärio ok x pundh gul ok silff ok migh siälff giffuer jach tegh ok til thzta klosther ok wil jach ordon mz idher ok bötha myna syndher, mwnkane sagde thzta haffuer gudh skothith teg j hugh, ok bodha abothen tagho tenna man op han maa warth klosther mikit störkia ok ma thet see a hans wapen ok gul ok silff ath han är en mäctogh man Abothen stodh ok tigde ok torde ey tagha widh honom Thy th han frwctadhe för honom ok täncthe wel ath han war bätre man en han sagde, mwnkana bodho anama honom til thzta klosther ath [och] abothen wilgde gerna haffua gullith, thy togh han honum ok ledde han in j klostrit mz sik tha kastadhe han aff sik silke clädher ok purpura ok togh kappa, ok mwnkaclädher ok gaff sik j ordhon mz them Abothen anamade hans gul ok silff ok harnisk ok wärio, ok hwadh han hade, hade mwnkana wisth ath thz war humme hin clene tha hade the ey tagith widh honum, han dwaldis j thz klosther longha stwndh

[Kap. 371.]
Aspilion rese som för är nämpndh bodhe j thz samma land lwmberdi som klostrit war, han hadhe ther badhe gooz ok gorda han welledhe fra clostrit en mäctogh gordh thy ath alle reddis för honom, Abothen

# 292 sände bodh til honum ok sporde hwi han welladhe them thera goz wtaff Resen swaredhe thz är mith rette ärwe ok ey theras, mwnkana sagdhe ath thz war giffuit til klostrit för gudz skul Resen swaredhe jach wil göra som laghen wtwisa, for mik en man som kampar mz mik slar han mik j hel tho lather gudh see ath jach haffuer oreth, windher jach tho wil ok jach beholla thenna gardh j withen siälffue ath thz är landz lagh hwar twa kifua om en [---]

[Här saknas ett blad]

[Kap. 374.]
[---] the honum j stal ok goffua honom hwethe ätha j vi wikor tha war han sa fether ok kather thz lösth war ath see oppa,

[Kap. 375.]
Abothen sende bwdh til aspilion rese ath en mwnch skulle kampa mz honum Tha aspilion thz hörde tha

# 293 wapnadhe han sik ok satte sik a en fill ok redh j then sama stadh som kampen skulle stha, hemme war ther före honum mz all sin wapen ok sath oppa sin hesth rispa ok [hade] nadilringh widh sina sidha Tho mwnkana sagho ath han sprangh oppa sin hesth wtan ystädh Tha sagde en rask man Abothen sagdhe til hemme far nw bodh hel ok säl Alzmectogh gudh hiälpe tik ok sa boda alle mwnkane Sydhan redh han til resen ther han hölth ganzska grwmligha Tha sagde resen mik tykker skam wara ath slas mz tegh, thy thw är sa litin ridh tin wägh heem j ghen Hemme swarede wredeligha Tw ondhe hundh ä hwro lithen jach är, weth thz för santh för en wi skilias ath, tha wardher jach thegh stor nogh hade jach waldh öffuer alla the kemper j wärldena äro Tho wilde jach likowel al ena kampa mz tegh Sydhon slo han hesthen mz sporona ok stak resen för hans brysth, saa ath glawenit brasth j tw stykken syndher Resen sköth til honum mz en järn stangh ok rakede honom ey, standhen kom saa lancth nidh j jordena ath hon fanz aldrik sidhon Tha sprangh hemme aff sin hesth ok drogh sith swärdh resen drogh ok sith swärd Sydhan gingo the samon ok slogos resen bar op sit swärdh Tho wek hemme wndon resen hög j jordena thz stoth op til hiältit Tha hygh hemme til resen saa ath aff gik hans högra handh ok swärdz fiöl nidher til jordena hämes swärdh heth saa wel som för Tho hogh han oppa resens laar ok högh ther aff eth storth stykke Thz sägia tyske men ath hesth skulle ey mera draga Tho resen fornam ath han war öfuer wunnyn ok illa saar Tho loth han sik falla och menthe ath hämme skulde komma wndher honom, hämme

# 296 hesth stodh när honum ok enghen thera wilde fra honum skilias saa kere ware the ath sin herre, mwnken swarede ey weth jach när jrungh järl war slaghen ok aldregh hörde jach för aff honum sacth . her didrik sagde myns brodher bäncth huro wi ridho jn j rom til ärmentrik konungh . frwr ok mör stodho ok sogho oppa os wi hadom tho golth har ok krusath ok nw är thz grath som en dwua badhe tith ok mith, war klädher wara bode ens skoren myns ther nw oppa ok lath mik ey längher stondha för tik Hemme swarede ok loo ath, myn godhe her didrik nw mynnes jach alt thz thw haffuer sacth ok nw wil jach fölia tik Sydhan gik han j klostrit ok kastadhe kappana ok togh sith härnisk ok wapnade sik sidhan földe han her didrik til rom didrik giorde han til en järl ok höffuisman för hans egith folk ok fik honum stor landh

[Kap. 379.]
Tho sagde hemme til didrik nw är tu en rik man ok konungh ok far skat aff all landh ok wardher ther mongen fatik man aff, bätre ware ath tagha gul ok silff ther nogh är til, J thz samo klosther som jach war ther är gul ok silff nogh . didrik swaredhe jach fik en aldrigh skath aff the mwnka Thy skal tu nw rith rida ok kräffuia skath aff them Hemne wapnade sik ok giorde som konungh[en] badh, ok redh til klostrith, tho mwnchana soko [?sago] hans färdh tho räddis the för honum Thogh wmfingo the honum wel then första nath Om morgonen arla kallede han alla mwnkana

# 297 samon ok sagde til töm her didrik aff berna wil haffua skath aff idher thy ath j haffua mera gull ok silff en j behöffuer til klostris nyttho Thy for mik skatten som han skall haffua Abothen swarede wi göma her gul ok päninga thz hörer jompfru maria til ok klostrit ther giffuom wi enghen skath aff, hemme swarede wilie [j] ey skatta her didrik tho soo j hans wredhe ok är thz stor oskäl ath j dragha saa mongha päningha somon ok thz for enghen gangn aff, Abothen sagde til hemme tw är een ondher man ok illa skildis thu widh wart klosther wtan warth loff eller mynne ok nw är tu j ghen komyn ok wil röffua clostrit, far nw hem til didrik j ghen som diäffuolin haffuer tygh wisth ok bliff ther en diäffuwl som han är Tha wreddis hemme han drogh sit swärdh ok högh hwuwdit aff abothen ok sydhan drap han alla mwnkana, ok togh ther gull ok silff ok hesta sidhon satte han eldh j klostrith ok brende op alt samon Sydhon redh han til her didrik ok förde honum gul ok päninga nogh ok dwadis ther om nogra dagho

[Kap. 380.]
[t]ha sade hemme til didrik konung . jach weth en resa j eth bergh han haffuer gul ok silff nogh ok han är nw fasth gamol Thith wil jach ridha ok kräfuia skath aff honum . didrik badh han göra som han wilde, hemme wapnade sik ok satte sik a sin hesth, han wilde enghen mz sik haffua wtan redh ensamen til bergit som resen war han stegh aff sin hesth ok gik j bergith som resen war Tho saa han hwar resen [lag]

# 298 ok soff ok aldregh tycte honum haffua seth en större rese han hade grath har ok sith, hemme gik til honum ok sagde stath op ok wär tegh Resen wacnade ok swarede tu är en diä[r]ffuer [man] ok ey wil jach räkkia myn longha been ath stonda op ok dräpa tik mik tycker thz lithen priis wara Hemme swarede wil tu ey op stoo tho dragher jach mith swärdh ok dräper tik [ther] tw ligher, Resen stodh op ok riste sik ok fik sin järn stangh ok slo hemme för brystit thz han slögh för stangena som en kolff for eth arborsth ok war han dödh för en han kom til jordena Tho gik mykit rycthe aff ath tolkin kempe var slaghen

[Kap. 381.]
tha här didrik thz sporde tha sagde han jach [skal] antige hempnas honum eller thz skal gella mith liff, thy han war myn gode wen, här didrik wapnade sik ok satte sik a sin hesth blanka ok rdh til bergith som resen laa ok gik jn til honum han bad honum op stonda ok wäria sik resen swaredhe hwadh man är tu Jach hether didrik aff berna sagde han kennis tw ath thw drap myn gode wen hemme then klene, resen swaredhe ey wth jach om han war thin wen togh är thz santh ath jach drap honum Hade jach ey honom dräpit tha hade han dräpit mik . her didrik sagde stath op ok slos mz mik al ena, resen swarede jach mente ath en man skulle ey töra bywda mik kamp men tw wil saa gerna tha wardher jach op stoo sydhan sprangh han op ok fik sin jarnstangh ok sloo ath her didrik, her didrik lop til honom ok tho slo resen öffuer honum saa ath endhen

# 299 aa jarnstanghen togh j berghit . her didrik högh til resen mz sit hwassa swärdh äkhgia fax ok högh honom badhe henderna aff ok sidhan högh han hwart hugh epther Anat ther til resen störte ok bleff dödh sidhan sattis her didrik a sin hesth ok hade tha wynnit then sista kamp ther man weth aff ath sägia ok warth han ther aff mykit prisadh ath han hempdis hemmes dödh sin godhe wen Tha redh her didrik hem j ghen ok rägerede sith rike lenge sidon, ther epther war hwaske kempe eller reser til the som moth honum torde strida thz war hans mesta lösth ath ridha j skogh ok strida mz grym dywr som eghen annar torde strida mz, all landh frwtade för honum

[Kap. 382.]
tha her didrik war fasth gamal Tha redh han til eth badh som en kallas didrics badh tha han war j badz, tha sade en swen til honum her löper then skönisthe hyorth som jach saa j alla myna dagha, her didrik sprangh wt tag [?aff] badith ok fik sin bada kopa om kringh sik ok badh hemta sin hesth ok sina hwnda, hans swäno gingo epther hans hest, konungh[en] tykte lancth wara ath bidha thy han saa hwar dywrit lop tha saa han hwar en suart hesth stodh mz sadel ok bezil han sprangh snart oppa honum ok rendhe epther dywrit ok swänona slogho hwndana lösa, hwndana wyllo ey fölia then hesth hesthen lop sa fasth mz honum ath enghen fogil kwnne raskare flyga, en hans tiänara folde epther honum oppa hans hest blanka ok honom folde alla

# 300 hwndana . her didrik fan too ath thz war enghen hesth han oppo sath, ok wille gerna skilia sik fra honum, tha satha laren saa fasth widh sadelin ath han motte bliffua ther han war komyn, tha ropadhe swänana herre tw ridher alth för fasth mik tykker radh ath tw wendher j ghen, her didrik swarede mik tykker ath jach ridher illa ok ey wel thzta är fänyn jach sither aa, togh maa jach j ghen koma när gudh wil ok jompfru maria, sydhan kom han snart fran swännyn sa ath han ey viste hwar han bleff Sydhan kwnne inghen mz sanningh ath sägia hwart wth han komyn war än thz haffuer komith j dröma för tyske men ath didrik monde thz nywta äth han kallede a gudh ok iompfru maria

[Kap. 383.]
Som hii [?j] för haffuer horth huru wideke welanson flydde för didrik aff bern ok sanch j syon wid granzport, tho kom til honum en haffru hans fradher fadher modher ok togh honum ok förde honum til sälandh ok war ther longa stundh, tho han sportde ath didrik aff bern war wordhin kesare j rom ok mectogher öffuer kununx rike tho for han oppa ena öö som fimber hether ok bygde sik ther en gordh ok bygdhe et lithith torn widh sundhit ok satte ther widh en färie karl ok loth göra eth liknilse saa skapth som didrik aff berna ok förbödh färia karren ath föra naghan then man öuer som saa war skapther,

# 301
[Kap. 384.]
Didrik aff bern for ok lette epther wideke ok lönlegha ok vilde gerna hempnas sin brodher ok hade ey mz sik wtan twa suäna tho kom han til thz sama sund ok wart strax öffuer fördher, tho saa färie mannen ath the woro bodhe ens skapthe liknilsith ok han, ok sagde til honum jach wardher thik föra hädhon j ghen thegh är för bwdith ath komo j tesse öö, sidhon förde han honom ather til rygia, tho för stodh didrik wel hwadh thz betydde ok wilde han heldher döö en ey hempnas sin brodher, sydhon gik han til en köp stad ok loth brytha sik eth öga wth när en läkiärä, tho thz war läcth tho for han ather til sundith j ghen ok warth strax öffuer fördher oppa öna ok färia mannen loth honum gonga hwarth han wilde, tha gik han oppa hoff gordhen ok kom j widekis herberghe lönligha ok [han] stodh för sina sängh ok clädde sik ok her war enghen inne wtan han ena tho didrik kom j gynom dören tho sa han hwar widekis suärdh mimingh loo pa ena kisto han togh suärdz ok drogh otaff slidhena ok skötat op j takith saa thz bleff stondhondhe Tho wideka saa här didrik ok kende honum han fagnadhe honum wel ok fiöl aa knä för honom, ok bödh sik ok alth sith goz j waldh, her didrik suarede sisth wi skildoms fran wngha herra konungh atilius söner, tho täncthe jach sa stadeliga thz in j mith hiärta ath thu skulde aldrik haffua fridh aff mik hwar jach tegh finner, thy wapna thegh snarth ok lägh

# 302 tith harnisk oppa ok wär thegh thz besthe thu kanth, wideke suarede faa mik mith egith swärdh mymingh, her didrik sagde ath ther staar enghen radh til, thagh eth annat godh suärdh thz besthe thw haffuer Tha wapnade widheke sik, ok saa gingo the samon ok slogas saa lenge ath wideka störthe ok lagh dödh för sin eghin sängh

[Kap.385.]
her didrik hade ma[n]gh sar ok stora tha togh han nidher suärdhit mimyngh ok gik saa gynom hölsthen ok gynom sassen hans saar the sulnadhe ok rotadhe fasth, tho han kom j suawen tho kende han ath ahn ey kwnne längher liffua, tho gik han fram mz en aa eller en syö, tho drogh han suärdz aff slidhe mymmingh ok kastadhe wth j syon som han längsth kwnne, saa ath thz kom aldrik j nagars mansz handh Sydhon gik han j en stadh som hether hofferdh ok lagh ther om nattena, tha han kende ath fasth ledh ath dödhin mz honom tha för bödh han the twa swäna honom foldho ath sägia nogan man [haa] han war, lithit ther epther tha bleff han dödh aff the sar wideke welanson hade honum giffuith, ok warth jordath j then sama stadh för en köpman, hans swäna foro hem til rom ok tordho ey mykit sägia aff thera färdh, wtan för mäctogha herra, en thz wisto alle j danmark ath wideke wart slagin j sith egith herbärge ok enghen wisthe hans bana man, thz wisthe ok tyske män ath konungh didrik kom aldrigh j sith rike j ghen sydhan han redh fran thz badh som en kallas didriks badh,

# 303 thy halla alla romara thz för santh ath didrik bleff dödh som för scrifuith stor

[Kap. 386.]
En kesare war j rom som hänrik heth hans fadher heth fyppoldhi, härtogh aff borgwndia han sadhe saa ath her didrik loth födha op en hästh j eth mörcth hus nidh j jordena thil thess han war wii [?vii] ara gamal, ok too han war j badhit loth han släppa honom ok en anan hesth som alabrandh gaff honum loth han bindha harth när ok en annan hesth mz sama leth satte han j sith egith stal ther redh swänona oppa äpthe honom, ok war thz giorth lönligha epthe her didrik[s] radh ath han kom saa borth fran sith rike, thy ath haffde han farit oppenbarligha thaa haffde ther mer rökthe aff gongith ok hade han ey tha fwnnith widheke welanson deo gratias

här didriks bok haffuer nw ändha
gudh maa honum sina nade sändha
them som hona a swänska wendhe