enligt AM 191

Texten är inskriven efter Klemmings utgåva (SFSS 28) av Lars-Olof Delsing vid nordiska språk i Lund. Texten är korrekturläst en gång av honom.

'#' markerar sidnummer i utgåvan. Då sidnumrering avbryter ord har denna satts in efter ordet.

# 221
Snarlighan ath wettha mz stakkottom ordom huad j täna bok är thaa skal man märkia ath j tänna bok warda rörda warastogha istorior ssom fordom waaro skedda och warda här aandeligha wttydda oppaa thz wy maagom aaterwända ath synda och bätra waart syndogha liwerne J thz första röris här aaf kesarenom ponciano huilken som hafde en son och heet dioclecianus huilken hans stiufmoder hade wilid lata dräpa förty ath han wille ekke fulkomna hänna wilia Män hans vii wisa mästara frälste honom och oppaa thz sista wart hon siälf brändh mz sinom lönligha bola som hon för jomfru när sigh hafde tänna istora warder aandeligha wttydh som här framdelis fins j tänna bok
Poncianus waaloger kesare j rom han hade ena ärligha kesarinna ens römska konnvngx dotter hon war ganska dyligh och dygdeligh j huars mans ögom huilka han ganska mykyth älskade gudh gaf them en son han war ganska deyligh och wäl skapadh then kallade the dioclecianum han framuäxste j wishet och dygdom mot fatighom och rikom j allom sinom gernyngom thaa tänna smaasuännen war vii aara gammal warth hans modher siuk til döden och en siukdom som engän kunne läkia mz människios hiälp och alla läkiara

# 222 sade ath hon skulle yw döö thaa sände hon äpter keysarenom och sadhe til hans Myn herre jak förmärker ath jak skal döö och kan ekke helas aaf tänna soth thy hafwer jak ena bön til tik ath thu mik hona ekke neka thaa suarade han mz största dröuilse myn kära hustru huad thu begära thz skal gerna wara hört, Hon sade myn herra jak beder edher ath naar j äpter myn dödh faan edher andra hustru saa laaten myn son dioclecianum ekke wara wnder edro waalle wtan sänden honnom j frömada landh ther han maa lära wishet och rädas gudh han suarade ath thz skulle gerna wara ther äpter doo the ärliga och dygdeligha keserinnan kesaren mz alth sith hofsinne gräto, kärdo och gouo sigh thy hon war en godh och troen moder allo folke kesaren war länghe wtan hustru och engän kunne honom ther til komma ath han wille sig andra hustru tagha, ena nath thaa han laagh j sina sängh thaa kom honom j hug huad hans hustru hafde honom om bidid och tänkte ath thz waare och saa got ath han äpter hans dödh maathe besitia rikit och tha han stodh op kallade han samman sit raadh och sadhe them sina menyngh the suarade honom herra här ära vii wisa mästara som j alla wärdena fins ekke thera lika sänden äpter them och befällän them then herren thz giorde kesaren thaa sade han them sin wilia hurw han wille faa them sin son til lära ath the wille lära honom wishet och snille och huilken tera som wille hafuan j

# 223 sina befalnyngh then förste mästaren het balaas han sade til kesaren naadoghe herra antuarden mik then ksäsän saa wil jak saa lagadh ath innan vii aar skal han kunna saa mykit som jak och wara saa wiis som wy alla vii ärom, then andra mästaren het lentulus han sade thz wilia göra j vi aar then tridi mästaren het cato han menthe thz silia göra i v aar then fiärde mästaren het malquidragh han sade wilia lära honom saa wäl j iiij aar then fämta mästaren sade thz wilia göra j iii aar och han het josephus then siätte mästaren wille thz göra j ii aar och han het cleophas then siunde joachim han menthe thz wilia göra j eth aar och thz war om inthe, ther äpter takkade han them mästarommen och antuardade them allom sin son the togho then wnga herran mz storth herskap och förde honom mote rom thaa the waro när stadenom sade cato til sina mädbröder täktis edher som mik thaa staden j samlingen warder alt för stor, farom häller til sancti macius hufuodh stadh som ligger ii milor fraan rom och görom honnom j mwradan hufwod stadh och os allom och huariom waara sit heman thz raadit täktis tem allom wäl och latha göra snarligha eth öwermaatta skönt hus och j then kammaren ther han skulle j liggia maalade the honom mz softideligaste malningh the vii fria konster ath han aaf the maalnynginne wrde altidh fuller aff konst och wishet och ther til lärdo the honnom daglighan til mz allom troskap och ten ädle herre dioclecianus togh til j

# 224 wishet och konst ganska märkeligan mz alle ödhmyukth och beskedelighet the hade honnom nw trolighan lärt vii aar sade cato wy wiliom waan wnga herra och läreyunga försökia om waan lärdom hafuer naagoth bitid oppaa honom blaas och the andra mästare sade thz är wälförtänkt hurw wy och betänkiom os honom ath försökia cato sade wy wiliom naar han sofuer läggia wnder sängastolpana eth enasta eke bladh och staa kringh honnom thaa han waknar märker han thz thaa hafuom wy wäl arbetath thz skedde och saa thaa han nw waknade tha stodo hans mästara kring om honnom thaa sadhe han wnder thwem är eth annadh thera hafuär kammaren sigh nedersänkt äller jorden wnder mik sigh förhökt tha tigdo mästarana och suarade honom inthe ther til wtan lönligha mellan sigh sado the skal tänna herren lefua thaa warder han oppa alleren stor j wiishet J them timanom kom keysarens raadh och alla herra och första j hans rike til honnom och sado herra thz kan ekke wara ath j lefuen wtan hustru j hafuen ekke wtan en son thz waare farligit om han bliue döder skedde thz tha stode rikith wtan arua och worde stor trätta om her om betänken edher om ena hustru thz bidiom wy alla edher kesaren fölgdhe thera raadh och wilia och sade saa wtleten mik j allom landom j jomfru ärligha och dygdeligha som os höwer aaf keserligha wärdoghet the foro i allom landom och kommo til konnungen kastal han hade ena deylegha dotter och owermaatta fagra then gaauo the kesarenom til hustru och thaa kesaren sof när

# 225 henne tha war hon honom saa kär ath han alstingx förgat the förra hustruna Naar te hade nw waridh naagon tima til hopa och han förmärkte ath hon war ekke fruktsam och fik enga barn mz honom för huilka sak hon war öwermaattan bedröfd och hon förnam hurv kesaren hafde en son när the wisa mästarana som het dioclecianus och ath han worde rikesins arue och thaa hon tättha förstodh tänkte hon oppaa nat och dagh mz haardom och ondom tankom hurw hon maatthe fordarua kesarens son oppaa thz ath hon matthe ffa och warda arue aat rikeno Om ena nath thaa hon saa kerlighan när kesaren laagh sade han til hänna myn hustru myns hiärta älskeligasta jak säger tik försant ath oppaa tänna tidh är mik inthe creatur saa kärt som thu thaa sade hon är thz saa santh thaa weten mik ena litla bön thz beder jak eder han suarade hustru bedz huad thu wilt hon sade herra j hafuen en son j frömadom landom then hade jak gerna när mik och meden gud hafwer ekke rörth mik mz sinne haant ath jak hafwer ekke faat barn mz edher saa maatthe han wara myn son likuist som han hafde legat wid mit hiärta och jak maatte hafua hugnad och glädi aaf honom kesaren sade hustru thz är öwer vii aar ath jak honom egh saag män wäl sägx mik stor wishet och dygdelighet aaf honom och thin bön skal wara hörd jak wil j morgon sända ärlikt bodskap äpther honom Om morgonen war konungen til reda och wille göra frunnas wilia som han hade hänne lofuadh och loth ändogh bref mz sit insigle til mästarana

# 226 skriua hulkit saa lydde ath the skullo föra hem hans son dioclecianum saa framt the sillo sit lif behalla tha mästarene saago breuid och hafdo thz wydeligan wnfaangit Nw thaa thz ledh mot aftonen thaa wtgyngo the ath skoda stiärnona och see om thz waare goth oppaa then tidh ath föra ten herren hem, Oc thz första the saago stiärnona thaa skodade the clarlighan ath waaridh saa saker thee fördon tha hem som konungen hafde budit thaa skulle han faa en orättan dödh aaf thz första ordh han talade och saago the framdelis och förmärkto ath waaredh saa ath the then herren äpter fadersens bref them egh antuadade thaa skullo the allädö thaa sade mäster chleophas aaf thuem ondom tingom thaa är thz mynsta fulkomnande thz är bätra wy döm alla vii än then wnga herren later sit lif och ther om wordo tha alla vii almänneligha öwer ens thaa the nw stodo saa bedröfda thaa kom then wngä mästaren aaf kammaren gaangandis och saagh sina mästara saa bedröuadh staa thaa fraagade han aaf grundenom huad saken war the oppenbarade för honom hurw hans fader hafde them budit och hurw the hafdo skodadh stiärnona hurw han moste döö aaf thz första ordh han mz sin fader talade om han hem fördis oppaa then tidh giordho the ok ekke thz thaa maatto the alla döö Herren sade laten mik siäluom see stiärnona och thaa han hänne skodade sade han ath the sade sant, än han skodade stiärnona mästerlighan och saag ena litla stiärna j hänne saagh han ath han matthe wara vii daga när sinom fader wtan talan saa behulle han och

# 227 mästarana mz sit lif och worde tha huan dagh til galgan förder at dräpas thätta sade han mästarommen thaa wisto the wäl at han sade sant och sagdo wälsignadh wäri alzmäktoger gudh som waan läreiunga hafwer saa storan visdom förlänth ther äpter sade then wnga herren j ären vii mästara j huilkom al wishet är äller ligger och huar edra maa yw frälsa mik en dagh moth myn fader oppaa viii dagen frälsär jak mik siäluär och edher mz tha sade balaas Herra jak wil sätia mith lif och myna siäl för edher oppaa thz jak maa frälsa edher en dagh the andra mästarande sade alla thz samma, äpter tänna talan kläddo the han j purpura som honom wäl höfde och mz store makt thogo the then herren och fördo honom sinom fader ponciano thaa nw fadren förnam sins sons tilkuämd thaa tedh han mothe honom oppaa wägen mz stort herskap, thaa mästarena förmärkto ath hans fader kom mothe honom sade the Herra wy wiliom ryda före in j en stadh och betänkia os hurw huar waara kan beskerma edher sin dagh thz föl honom wäl och sadhe bestaan edra ära oppaa mik och tänkän oppaa annars stadh män then herren behölt mykit ärligit ridderskap när sig och ther j mellan war hans fader thaa the kommo til sammans mz stort herskap thaa stygo the baada aaf sinom hästom och fadren omfämnade sonnen och kyste honnom och grät j glädi och sade Myn son war wäl kommen thz är nw mangh aar ath jak hafwer tik egh seth sigh mik hurw gaar tijk sonnen negh honnom mz

# 228 hofdeno och suarade honom inthe konungen wndrade ther storligan oppaa och tänkte ath hans mästara hafde honnom saa lärt ath han skulle ekke ridande tala thaa the nw kommo j konungens palacium togh konungen honnom widh haandena och sade myn son hurw hafua tina mästara befalt tik älla huru äradh wordit mz tik han tigde och negh sinom fader, faderen sade myn son hui thala thu ekke widh mik huad är sakän thz sägh mik
Hurw kesarinnan kom ganska ärlighan och wnfik sonnen mz sinom jomfrum
Thaa kesarinnan fik höra ath then wnga herrän war kommen thaa tilreddhe hon sigh mz iomfrum och klädom som hon aldra bäst kunne och kom gaangande til konungen och tilhans son ther the saatho baaden til samman konungen bad hänne sätia sig när sonnen kesarinnan sade til konungen herra är tättha edher son som saa länghe hafuer borto waridh när the wisa mästara konungen sade ya män jak kan ekke wettha hurw thz gaar til thy han wil inthe tala, thaa sadhe hon herra antuarden honnom mik jak skal wil wäl göra honnom talande och togh honom widh haandena och wille hafuan mz sigh, thaa warde han sig och wille ekke mz, fadren bad honom gaa mz hänne thaa negh han sinom fader ödhmyuklighan och war honom lydoger kesarinnan ledde honom in j en kammara och badh alla wtgaa och satte honnom oppaa en sänga stok när sigh och sadhe, hiärtans käre diocleciane, huad stor aastundan och länktan jak hafuer äpter tik haft, fran then första dagh

# 229 jak hörde aaf tinom wisdom och deylighet sakth, Män nw hafuer jak mz mynom öghom seth, ath tin lik är ekke paa jordinne j deylighet j allä älskelighe diocleciane jak skikkadhe thz saa ath tin fader sändhe äpter tik thala thy widh mik myns hiärta träst beuis mik eth kärlekx teken älla jak dör saadana ordh och bön hadhe hon öwermaattan manga och ämuäl sade hon hurv hon war een jomfru, och ath hans fader hafde inthe haft mz hänne, och ath hon hade thz giorth honom til tröst, och mz them ordommen omfämnade hon then herren och sade, käre diocleciane gör nw mz mik huad thu wil, vnde nym van mynes stolte lives, thaa bröt han sigh fraan hänne thaa hon thz saa sade hon, hiärtans käre diocleciane nw hafuer thu yuw nagra märkeligha sak til mik, mädan thu wil inthe tala til mik thaa tagh bläk och papper och skrif mik om jak skal naagot hop älla tro til tik hafua, thaa skref han tänna ordh, aaf myk warde tänna frunnas wilia ath jak skulle ekke skämmeligan om kulslaa myns faders trägaard om jak thz giorde huad fruckt hade jak ther aaf jak wet wäl ath jak suaarlighan mothe gudi syndade, och jak förmaatte ekke wnlöpa myns faders folk, thy bider jak tik ath thu mik ther äpter til tolkit onth, mik egh opreser thaa kesarinna thz las thaa ref hon thz sönder mz sinom tannom och kastadhit bort och al sin prydilse och sönder ref sin kläde neder til fotz, och ref och giorde sik siälua blodoga wnder änlitith och ropade mz höxste rösth kommen mik

# 230 til hiälpa tänna wil mik mz öweruald illa hantera och myna ära borth tagha:· thaa kesaren hördhe tätta ropit bröth han snarlighan kammaren op och hans riddara mz honom och thaa han saagh kesarinnan saa liggia refna och blodogha thaa sporde han huad sakän war kesarinnan sade O hera förbarma tik öwer mik och skoda the stora oära mik är sked tänna är ekke edher son thz är en diäwl jak ledde honnom hit in som j mik wntän och thaa han nw enligha när mik sat thaa badh jak honnom ath han skulle tala widh mik ok thz wille han ekke wtan mz alle makt hafdhe han sigh som han hade wilidh legath när mik, och thaa han förmärkthe ath jak wille honom thz engaledis stiädia thaa sönderreff han myn kläde och slogh mik j mith fagra änlithe som j mik nw finnen och sen, thaa kesaren saagh hänne saa blodogan och refna liggia thaa wart han saa wreder ath han nästan miste sinnen och badh ath the skulle taga then knapän borth och hängian j j en galga thaa sade hans ärligha riddara och suäna Herra willen j latha hängia edhert egit blodh j galgan, then rätten är ther före giorder ath thee som thz förskulla och warda mz rättenom ther til dömda, thaa loth kesaren läggian j eth torn til morgonen
Thaa kesarinnan fik höra ath han än lefde thaa gräth hon saa bitterlighan ath hänne kunne engän trösta, thaa kesaren hörde hänna jämbär thaa gik han til hänna och sporde huad hon ther mz menthe ath hon saa jammerlighan gräth, hon sade o käre herre thz wittn j wäl huad stor oära

# 231 laster och skam edher och mik är giordh aaf edrom son och ther före anthuardaden j han edrom wnderdanom til ath dräpas och nw lefuer han än kesaren suarade j morghon skal han dömas til dödh äpter lage thy ath thz är tik och mik ärligaren och suarligaren än man skal öwer os seyia jak hade latit dräpa myn son wtan doom Hon sade herre skal han saa länghe lefua thaa rädis jak ath edher sker som thz hände enom mäktoghom herra huilken som hade eth trä j sinom trägaardh aaf huilkens träs fruckt manghe siuke fingo sina helsa kesaren sade sägh migk hurw gik thz til
Kesarinnan sade naadughe herre saa märkär nw mit tal och syn som jak thz menar, thz war en mäkta rik herra j rom han hade en aldra skönasta trägardh öwer alla andra trägaarda j huilkom trägaard stodh eth aldra ärligasta och dygdeligasta trää som kalladis biua och thz war ganska huit och ärlighan pryth mz mangom grenom täs träs fruk war godh för alskona sot och siukdom aaf samma träs roth opran en tälingh, entidh händhe sigh saa ath herren gik in j trägaarden och wart warse then tälingen, badh han trägaardz mästaren hafuan granna aath wakt ath han maatthe waxa han sade gerna thz wilia göra Naagon tima ther äpter kom herren j trägaatden och fik see ath then tälingen ekke wäxte som han wille sporde han trägaatdzmäsaten til huadh thy wilte:·Han suarade ath stora träsens grena skylte tälingen för solenas sken herren bödh honom aafhugga täs träs grena saa ath solen maatthe komma aath ten nyuäxta tälingän huilkit han och

# 232 saa giorde aafhuggandis alla grenanna och trädh stodh släth wtan grena laangan tidh, ther äpter kom aater herren j trääarden och wart warse ath then tälingen war thaa egh mera waxter än för och sporde aath gaardzmästaren huad thy wulte han suarade och sade at träsens högd thz wolte thaa läth han aaf hugga trädh och menthe ath thz wnga trädh skulle bliua bätra än thz gambla och bliuo saa baaden fördaruadh och the fatighe och siuke förbannado sedan allom them ther raadh til gaauo ath thz trädh warth fördaruadh Sedan sade kesarinnan herre hafuen j tätta begrundadh äller kunnen j mik räth förstaa han sade nee Hon sade jak wil edher wttrykkia sannyndena thz ärliga och dygdeligha trädh är edher werdoghe persona som alle fatighe och rike hafua tröst och hugnadh aaf och then tälingen är edher onde ilfundoghe son som wil j gönom konstena wäxa och edher fördarua thy ath solenas skeen är edhert goda rykte j haufen, thz vil han til sigh wända och thy beder jak edher herra ath j laten honom dräpa mädan j raaden saa framt j willen ekke honom the fatighas bannan och illa til talan ath egh teras onda bön öwör edher kombär kesaren sade thu hafwer giuidh mik en godan lärdom j morgon skal han hängia
Strax om morgonen thz dagadis sattis kesaren oppaa domstol och loth kalla sin son för sigh och dömdin til dödz och thaa han fördis til galgan ropade quynnorna och folkit j stadenom saa syiiande O wee, wee Nw skal dräpas kesarens engaste son &c Naar the kommo nw när til

# 233 galgan mötte them then förste mästaren som het balaas hederligan ridande mz ärligit sälskap och thaa kesarens son fik see mästaren lupo taara öwör hans ögon och mz högdom knäm och hofde, negh han sin mästara som han wilde sigia O käre mäster gör nw thz bästa när mynom fader thy ath nw tränger til tha talade mästaren til them honom fördo och sade hasten ekke saa fast jak hoppas mz mynom wisdom frälsa hans lif j dagh Alth folkit ropade mz höge röst O käre mästare skynden eder snarlighan til kesaren om j naagen godh radh kunnen Mästaren skyndade sigh thz snarasta han kunne til kesarens och stegh aaf sin häst och fiöl oppaa knä för honom och sade herre lof och ära wari eder kesaren sade thu äst thz ekke wärder ath man tik helser ekke häller tina mädbröder älla mästara Jak fik edhe myn son wäl talande och nw är han en dumbe och än thz mera är ath han wille skämt myna hustru Mästaren sade när oos hafwer han wislighan och wäl taladh än hui han nw saa tigher thz weth gudh, thz andra ath han skulle wilidh waaltagit edra hustru thz skullen j wettha ath wij aldrigh saadanth aaf honom förnummom saa länghe han när os war, thy säger jak edher laten j dräpa edhan son saa sker edher sannelighan som enom riddara hände som hafde en troen fogälhund och drap honom hastokt äpter sinnas hustru ordh huilken hund thaa hafde frälst hans engasta barns liif
Kesaren sade käre mästare sägh mik thz exemplum hurw them riddarenom gik, han sade

#234 herrä wilen j thz lära saa laaten edhan son aater införa förty för än jak finghe sakth edher thz til ändan förra waaren hängder laten läggian j eth torn saa länghe behagar eder thz ekke saa laten dräpa edan son mz mik kesaren sade saa skal ske och snarlighan kom bodh äpter kesarens son och laden j fängilse, Sidan sade han thz war en riddare och hade ekke wtan en son then älskade han som sit egit lif än thaa han war än eth barn han skikkade honnom thre jomfrur then ena ladet nedh tne andra togädh op then tridia waktadidh om dagen ther til mz hade tänna riddaren thu tingh saa owermaatha kär thz ena war en fogälhund thz andra war en falko än then hunden hade then dygd mz sigh ath naar then herren skulle rida j jakth ällär spär ränning anten mz skemt äller aluara skulle then resan lykkas mz honom, thaa sprang han iii resor op j hökt fram för hästen thaa riddaren sat oppan skulle thz ekke lykkas för honom thaa beth han j hästarompona och drogh til baka mz makth och ther gaf riddaren granna akth oppaa och thy hafde han then hundän ganska kär, och falken hade then dygd ath honom fattadis aldrigh färst och kom altidh aather:· tänne riddaren hade störste löst til spärrännyngh och thy hadhe han entidh manga til hopa kalladh som skullo ränna spär och ther war han siälwer mz j hopen, och frun mz sina jomfrur gik wth ath see oppaa , och the iii jomfruna som barnidh war antwardadh staalo sigh wth ath see oppaa och barnidh laa ensammidh j husidh och sof j waggonne och hunden laagh j

# 235 bänken jämthe waggonne och sof falken sath ther owan före oppaa ena staang ther laagh en orm laangan tidh och lönthe sigh j eth holl j mwrenom thaa han hörde ath engän war inne nar barneno kröp han fram til waggona och wille hafua dräpit barnidh, huilkit falken saa ther han sath oppaa staangena och slogh ssaa fast mz wingommen ath hunden waknade och wart warse huar ormen war när waggona och sprangh snarlighan aastadh och betz mz ormenom, än ormen hiög hunden j sidona saa ath thz fast blödde och hunden bet ormen bana saar och saa stiälptis waggan omkringh som barnedh j lagh och thaa saa ath thy inthe skaddhe thy waggan hafde höga stolpa och sedan the stride war ändadh gik hunden och lagde sigh ther han förra laag och slekte sith saar som han aaff ormenom hadhe faath Nw thaa torneit war ändadh lupu the iii jomfrunar först hem til barnidh som them antuardadh war fingo the see ath waggan war omstiälpt och mykin blodh laagh jämthe oppaa gulueno lop huar sin wägh aaff slotteth ä huar som mera förmatthe sidhan kom frun gaangandis och fan inthe jomfrurna gik hon in j kammaren ther barnidh laagh och saagh ath waggan war omstiälpt och mykin blodh laagh jämthe waggana oppaa guluidh ropadhe hon mz höxte röst o wee mik wle quinno ath jak saa öwergaf mith enda barn j thy fik herren höra sinna frus ömkeligha röst gik han snarlighan tith och sporde huad hänne wölthee saa sadhe [hon] mz graatande taarom then hundän j saa mykit älskaden hafwer

# 236 bitith waart enda barn j häl och hafwer fylth sigh mz täs blode herren wart mykit grym och wredh och gik in j kammaren ther barnidh laa naar hunden fik see sin herra inkomma gik han j moth honnom och fägnade honnom som han war wan ath göra än thaa han ekke mykit orkade Drogh riddaren sith suärd och hiög j hastoghet hundenom huuodit aaf och gik saa fram och opreste waggona och fan sith barn lefuandis oskath jämte döda ormenom liggiandis ropade han mz höghe rösth siiandhis O we mik huad hafwer jak fatiger man nw giorth thz jak hafwer saa hastokt troth mynne hustru ordh och dräpit myn hund som mith barn hafwer frälst aaf tänna ormen, sidhan sörgdhe han thz saa suara ath han synder bröth sith spär j try stykke och owergaff alth torneyi och spärrännyngh och togh sigh thz siälfwer til botha ath han wallade til then hälghe graf och doo j wägenom Sedan sadhe mästaren til kesaren saade jaa sannelighan hafuer jak thz wäl forstandit sedan sade mästaren herra betänken eder wäl för än j laten dräpa edhan engasta son för edher hustru tal skuldh om j thz gören wisselighan gaar edher som thz tänna riddarenom gik kesaren sade wedh myn edh skal skal han ekke döö j dagh och saa frälstes han then dagen aaff then första mästarenom balaas
Thaa nw kesarinnan förnam ath han thän dagen ekke skulle döö gaff hon sigh in til kesaren mz graatande taarom och sagdhe honom och eth exemplum, oppaa thz hon maatthe göran wredan

# 237 oppaa sin son, och sade herre thz war en kesare som hade en diura gard j huilkom som war eth wilsuyn och war en galt saa grym ath han giorde mangom skada och engän formaatthe honom dräpa kesaren lath ower alth sit rike ath huilken then galten kunne dräpa honnom wille han gefua sina dotter och rikit äpter sin dödh tättha tal kom j blandh riddara och suäna och engen wille thz waagha tät thaa sporde och en fää herde, tänktthe han mz sigh maathe jak tänna kesarens dotter faa thaa maatthe all myn släkth bliua herra och tänkte mz huad list och lämpa han maathe dräpa then galten han föruog sik och gik in j diura gaarden och som tetta grymma suynidh warth honom warse sökte han strax aath herdan och han kom sigh wndan op j eth trää nw thaa tänne galten saa grym och wredh gik wnder trädh kastadhe herden nedh för honom aaf träsens frukth saa ath galten aath sigh räth mätthan och böriade leka mz sigh ena thaa stegh herden nedh och böriadhe klaan mz the ena haandena saa ath han somnade och mz the andra haandena drogh han wth en knif och stak saa then starka galten j häl och honnom wart gifuen kesarens dotter och rikith mz som föreloguadh war Sedan sade kesarinnan herra hafuän j tätta wälförstandit och begrundadh ja suarade han än hurw menar thu thz hon sade herra j ären then mäktogha galten som engän förmaa mote staa herden mz sinne klubba är edher förbannada sons persona som aktar mz sins stafs wishet edher fördarua oppaa thz han maatthe faa rikit äpter eder kesaren sade ekke skal han göra

# 238 mik som herden giorde galten äller wilsuinydh thy ath j morgon skal han döö
Om morgonen thaa dager wart lath kesaren aather föra sin son j döden thaa kom then andre mästaren lentulus och badh them fara j maki mz honum och sadhe sigh wilia frälsa hans lif then dag och skyndade sigh snarlighan til kesaren och sade herra j skolen wetta ath laten j dräpa edhan son epter edhers hustru ordh och tal sannelighan sker edher som enom mäktoghom romara hände som för sinne hustrus tal och radh skuldh ömkelighan miste sit lif kesaren sade käre Mästare hurw gik thz honum han sade förra än jak edher thz siger thaa laten kalla edan son j gän och laten läggian j häktilse saa länghe jak edher thz säger huilkit och giordis thz war för mangom aarom j rom en gammal man mykit ärligh och rik han fik sigh ena wnga hustru som nw hafuen j hänne hafdhe han öwermaathana kär och huan kuäldh lästee han siälwer sith hus och ladhe nyklana wnder sith hwodh tänna quinnan togh olofligh kärlek och älskogh mz en wngan riddara och loth sigh egh aath nöya mz them gambla oppa then tidh war eth säth j staden ath en klokka skulle ringias j skepadan tima huar quäldh och huem man fan oppaa gatuna sedan skulle strax dräpas wtan alla naader tänna quinnan war opta wan ath tagha nyklana wnder mansens hufuodh thaa han sof och gik til sin bola om nattena tättha warth han entidh warse och stodh op och stängdhe hänne wthe och satthe sigh siäluer öwör dörena j eth fönster äller windöga

# 239 och see huadan hon skulle komma ällär huad hon wille aath hafuas Naar hon förnam sigh wtelästa wara böstade hon oppa dörena, thaa talade han til hänna ouan aaf windögadh O thu onda quinna jak förstar ath thu hafwer mik opptha saa giorth och thyna tro och ära thu hafde mik lofuadh opta kränkt och spilt, Nw staar thu ther wthe och snart ringer klokkan ssaa skal tik ske äpter lagen Än hon böriade bidia jo mer och mer och han sadis ekke wilia latha hona in och menthe ssaa hafua skrämt hänne ath hon egh saa skulle hafua dyrwas göraoptaren Och thaa hon saa ena stund hafde staandit sagde hon förra än jak skal saa bliua skämdh förra skal jak dränka mik siälf här j tibered som är eth waren saa heter och löpär gönom rom och tok en storan steen och kastade j watnedh och lönte sigh siälf öuör ena sida thaa han hörde ath stenen fiöl j watnedh skyndade han sigh snarlighan nedh och lästhe op dörena och lop wth mz tibredh och menthe hafua kommidh hänne til hiälp än hon togh noga wara och snarde sig in och läste aather dörena och herren blef wthe och lathe sig alla win om ath sökia äpter hänne och thaa han hänne ekke fan ropade han mz höge röst O we mik fatigom manne huar är nw myn hustru bliuen, thz hörde hans hustru och suarade honum spelighan och sagde O thu ondhe gammal man ath thu tik ekkee mz mith wnga liif skal nöya lata wthan gaa til andra onda quinnor nw thaa han hörde ath hans hustru lefde warth han gladh aaff allo hiärta och sade O myn kära hustru aaf allo hiärta

# 240 är jak gladh ath thu än lefuer och gerna gifwer jak tik til alla sak thy stigh nedh och lath mik in, hon suarade O thu gammal daare ath thu tigh aath myno wngo liue egh nöia laath wtan thu skulle yu gaa til andra onda quinnor Nw skal thu ther staa til täs klokkan ringis och saa skal göras mz tik äpter lagen, han sade o myn kära hustru tänk oppaa ath gudh förläth syndaren alla hans synder thy gör ekke saa illa j mothe mik wthan lath mik in hon sadhe haa hyn hafwer tik til en prädicare giorth tala huad thu wil thz sakt är skal tik owergaa, thu lade mik orätta sak til thaa mik aaf store nödh trängde gaa til myna moder thy tänk oppaa huad then wise salomon sägher try tingh hatar myn siäl thz första är en fatiger högfärdoger then andra en riker som gerna liuger thz tridi är en gammal daare, thu äst then rike som gerna liuger, thw äst och en som skämmer sig siäluär och saaghe gerna ath alle och ssaa waare ondh som thu äst wee tik tin gamble skalk aaf tin egin natur ästu ond ath thu tik kunne egh nöya latha aath myno karsko wngo liue wtan gaa til andra onda quinnor tin fule mordare fuller mz alle ondzscho thaa hon hadhe saa taladh til hans ena stundh fik han höra klokkona ringias sade han O myn aldra käresta hustru warkunna tik öwer mik och lath ekke tänna ömkeligha dödh ower mik gaa hon suarade klokkan manar til ath tu tänk til huad tinne siäl kan nyttogast wara och i thy kommo wäktarana farandis som hadhe suoridh huariom räth göra, och som the fingho ssee tänna ärligha goda

# 241 mannen wordo te alle illa wedh thy thz war en mz the gudeligastha och bästa män i rom waaro och thaa hon hörde ath the sade til honom käre herre hui ären j här saa dax om nattatidh sadhe hon thaghen fath oppaa honom tättha hafwer han mik optha och flerom sinnom giorth j witten wäl huem jak til höre tättha hafwer han brukat j mangh aar ath han har gangit j fraan mik om natta tidh til onda quinnor och egh latidh sigh nöia aat myna stolta wnga liue laten rätten öwer han gaa äller jak mz alle mynne släkth skal edher beklagha och thala oppaa edher ära och edh j siuridh hafuen thaa togho wäktarana fath oppaa han och laden j eth torn the natterna öuör om morgonen bittidha gik rättän öwer han: Mästaren sade herra hafuen j tätta förstandit ja wäl sade han thz war en ondh quinna som saa lath fördarua sin man, wthan tuäkan sade mästaren sker edher mykit wärra än j dräpän edhan ende son äpter edhers hustrus tal kesaren suarade thu skalt wetta ath jak är then quinnana saa wred ath jak ekke skal latha dräpa myn son j dagh för myn hustrus tal skuldh och saa blef dioclecianus frälst then dagen
Thaa nw kesarinnan förnam ath han ekke skulle döö then dagh synder ref hon sin kläde och sade wee then dagh jak födh war ath mik saa stor blygd skal öwör gaa ohämt thaa kom kesaren til hänna och sade thw gör tik och mik oräth äller huy fördäruar thu tik saa j grunden hon suarade herra egh sörgde jak saa waare ekke then store kärlek jak til edher hafwer thy mere

# 242 är mik om edher än om mik siälua Myn fader förmaa wäl gefua mik nogh, Än mik rädis ath edher faa gaa som thz gik enom riddara och hans son thy faderen doo för sonnen och sonnen äpther fadersens dödh wille ekke jorda sins faders huuod j kerkegaarden kesaren sade hurw gik thz til doo fadren för sonnen och sonnnen war honom saa otro thz war ekke ärligit kesarinnan sade jak säger edher thz gerna til lärdom,:· thz hände för mangom aarom ath j rom war en wälbyrdog riddare som aatte thuaa dötter och en son tänne riddare öuade mykit ath rida i dost mz spär rännyngh och drog sin son til thz samma thaa the hafdo tättha laangan tima öuadh wordho the fatigh thaa sade fadren til sonnen myn käre son betänk nw wäl huad wy skollom göra os fattas wart oppehälle thz är saa mykit os taruas skollom wij sälia war clenodia thaa bliua tina systra fatigha wy wardom finna oppaa eth annedh raadh Nw war en keser j rom oppa then tidh och het octouianus han hafde gul kärt öwer alla maatta han lath mwra eth torn ther j hafde han en mäkta skath aaf gul tänna riddaren och hans son wordo til radhz ath graua sigh in j tornidh til gulledh som the och giordo och gik them wäl första resana saa ath thee fingho en mäkta hop aaf gul och braskade saa sedan som för Än egh lankt ther äpter kommo the aather j stor fatikdom Och j them tima gik kesarens marksalk in j tornedh och fik see ath mykit war borto aaf gulledh och söluidh, och sade han thz före kesaren hurw gaangit war kesaren sade jak hafuer antuardadh

# 243 tik myn skat och tik kräwer jak han j gän och fik marskalken til raadz och lath graua ena grop wnder holledh och ther lath han j bek och tiära och giordet saa ath ther war altidh wekt fadren och sonnen togo til raadz och gingo til tornidh ath tagha mera gul fadren stegh först ind j tornedh och fiol nedh j bekit talade han til sonnen och sade myn son wakta tik wäl ath thu egh kom hit thy jak är förraaden sonnen wille hafua hulpit fadren thaa sade han thw kan mik inthe hiälpa wthan tagh tith suärd och hug mit hufuodh aaf saa känner mik engän oppaa thz ath thu och tina systra bliua oberyktadh sonnen drogh suärdit och hiög fadrenom hufuodit aaff och kastadit bort j eth hängdey Sedan kom marskalken j torned och fan ther then hufuodlösa mannen och sadhe thz för kesarenom thaa bödh kesaren ath föra och släpa then döda mannen kringom alla gatur j staden och j huilkens hws the hördo folkit graata ther skullo the ingaa och dräpa them huilkith och saa giordis och thaa the kommo för hans huws och hans dötra fingho han se kuno the sigh egh haalla aaf graath:· tättha wordo kesarens tiänara warsse och gingho saa in j huset ath fulkomna kesarens bodh thaa sonnen thz ssaa slo han sigh j laaridh mz en knif saa ath thz mykit fasth blödde och sade ath hans systra för tän skuldh saa gräto och frälste ter mz sigh och sina systra Sedan loth kesaren hängian j en galga ther hängdhe han laangan tidh och böd engän widh ath taghan tädan:· Sedan sadhe kesarinnan til kesaren herra hafuen j mik

# 244 nw förstandit han sade jaa thaa sadhe hon saa rädis jak ath edher faa gaa aaf edrom son thy riddaren stal för sins sons kärlek mot sinne natur thz andra han loth sith hufuodh aaf hugga oppaa thz hans son ekke bliuy beryktadh här öwer kastade han sins faders huuodh j eth hängedy och ther til maathe han hafua tagit sin fader nedh aaf galgan och begrauid han lönlighan j wigdh jord Saa rädis jak sade --- [7 rader fela] --- gän kesarn sade j morgon skal han döö
Om morgonen bittida loth kesaren föra sin son til döden tha kom then tridi Mästaren cato och giorde som the andra hafde giorth och talade ssaa för kesaren thz hans son blef i tornedh then dagen Och sade thz war en man j rom han hade ena skrika then lärde han tala och huad skrikan hörde talas äller ssaa göras thz sadhe hon honom och thy hadhe han hänne mykyt kär, thänna mannen hafde ena fagra wnga hustru som j nw hafuen hon älskade honom ekke som hänne borde wtan hon älskade mer en wngan riddara och strax bondän for bort war tänne hännas bole ther j hused baade nat och dagh när hänne til täs han hem kom aaff sinom marknadz resa tätta giordo thee saa opta ath stort rykte gik om hänne j staden för huilkyt han hänne idkelighan straffade hon sade j tron saa länghe tänna förbannada foglen ath aldrig bliwer sämia os i mällan bonden suarade egh kan thz wara ath foglen liuger thy som han ser och hörör saa säger han thz

# [Eenti]dh hände thz sik saa ath tänne [bonden foor l]ankt bort sin äronde --- [fortsättningen felar] ---