8 brev från Adolf Rudbeck

# 57
[3.Hässelby, 6 juni 1768, brev från Adolf Rudbeck till Björnståhl]

[s. 1]
[N. 7.] Hessleby 6 Junij 1768

Min Kjära Herr Magister!

Af alt Hjerta gleder det Mig att inhämta Hr Magisterns och Mina Barns Hälsosamma tillstånd: Gud låte Continuation thäraf wara beständig.
Jag kan icke fyllest exprimera Min ärkjensla emot Min Magisters goda hushåldning med pengar, samt all annor omtanka för Mina Barns éducation: Jag ser med nöye huru theras förkåfring dageligen skjer i skrifwande, förmodeligen

[s. 2]
Lärer thet ock skje på lika sätt i allt annat hwad dij hafwa för händer och taga Sig före: Min Adolph har i detta senare till Sin Mor gjort mycken flit, och får Han efwen en wacker stil och jämn Hand: Min Carl will jag icke omnämna ty Han är rätt nu Mästare, den 3die Stilen, som är så oläselig och ful behöfwa dij för ingen del mera holla fort med utan begge dij andra; skulle ock Min Adolph ha swårt att skrifwa begge så
# 58
kunde Han endast holla Sig wid [coulér ?] Jag är surprenerad att Min Carl i Sin skrifwelse berättar Sig fodt 2ne Nya Kledningar, Adolph lärer ofellbart [?] fodt det

[s. 3]
samma och Min Magister icke ett ord ännu nämner om wäxel: Herren wet att Min
oro hela tiden bort åt warit för stor i detta ämne; ty jag har alt frucktat att warje Postdag få bref där om, och än hit tills eij fådt utwäg där till; hwad kan jag gjöra annat då än af Hiertat tacka Gud och Min Magister, som så lagat att Min oro eij ökats i detta måhl: Gud wälsigna Er, som så beskedeligen handlar emot Mig; Gud låte dock Er med Barnen eij fara för illa, utan {fa} [få] äta Er mätta[,] Ett sådant exempel lärer knapt wurit förr att nemligen wara uti Paris, och så mycket [mat ?] allstans, få nya Kleder, se Mycket sacker[,]

[s. 4]
Lära Sig exercitier, och alt med så liten omkostnad, thet är mer än förmodat. Min Magister gjör Mig och alla Mina för Ewig tid Obligerad. af Gref Posse har jag eij än fodt ett Runstycke, ehuru jag börjat söka Honom lageligen[.] Alt nu hwad man skall gjöra Sig rewenu före är fallit så lågt att få af Landt Hus hållare och Bruks Patroner, som äro skyldige kunna annat än cedera banco hwar af redan en stor del börjat: Aspen på Salnäcke är ock i bocarde, så att Han satt Sin Egendom i avisorne , och tros att Hans willkor äro sleta nog. Här är större gjämmer än någon kan tro. Then Ena Kan intet hielpa then andra mer: Jag har ock haft Betjenare [?] på Hesleby och begärt för gårdns all
# 59
Inventarium etc 25.000 [?] Kopparmynt då jag tagit undan Kydinge med Ahlunda hemanen för Mig att lita på och innehafwa till [… ?] för-

[s. 4 marg.]
stärkning, men tycka dij som besedt Egendomen att det är för många gamla Bygningar[,] denne Egendom utgjör sedan [… ?] undantagen likwehl 25 hela Mantahl, och hwar ock en af Släckten säger att han är wärt det samma, om icke där af [… ?] så [… ?] det till [… ?]

[s. 3 marg.]
men war ock en Löntagares som är utan skuld och andra af [… best … ?] hafwa nu gyllende tiden, emedan dij få något för Sina pengar. De [… ?] [… ?] som eij exporterat och gifwit [… ?] finna Sin handel nu [hulpen ?] den som har [… ?] att som [Possen …?] mycket

[s. 2 marg.]
[tyst ?] nu sedan Contrepart, eij fingo Ricksdag. I dag hadde jag intet med Possen annat nytt än En af Hofjunckar Gripenstedts Son har skutit Sig till döds med En hagelbössa, han war rätt ömkelig. Unge Urban Olof Hierne har [… ?] föräldrarne till stor sårg. Swåger Palmstruk är rätt till [… ?]

[s. 1 marg.]
Ingen har än blifwit känt […?] holla dij uppå att auctionera bort […?] Egendom. [… ?] wara med[.] Om min goda Herr Magister önskar den som till döden skrifwer
Er förbundna Wän och tjenare Ad: Rudbeck

# 61
[4. Norrköping, 1 maj 1769, brev från Adolf Rudbeck till Björnståhl]

[s. 1]
[N. 11.] Nårkjöping den 1 May 1769
[JJB: Inhändigadt i Paris den 19 Maji 1769]
Min Kära Herr Magister!

Jag har i dag skrifwit Herr Grefwen och Ministern till om Mina Barns hemresa, och lämnat Honom full disposition thär öfwer antingen thet skjer till Lands eller Sjöss uikedära, som bäst passar sig: Jag tänkte wäl låtit Carl längre profitera af Utrikes warelsen emedan Han tycks mera aplisera Sig till studier

[s. 2]
än Adolph: men, som Theras wistande thär ute nog ökt Min och The Minas embaras, alt sedan thet oförmodade förloppet med Adolph sig tilldrog, dessutom Min situation är för Knapp att holla 2ne Sönner särskilt wid 2ne Accademier altså täcktes Herr Magistern rådsamma Med Hr Grefwe Creutz om Dess återresa: 
Jag ser wäl förut att Herr Magistern eij lärer kunna eller wilja följa Them åt, utan är twungen i anseende till Sitt Stipendium att Continuera Sina Resor thär ute: handla thärföre
#62
[s. 3]
med Them till slut, som En öm Far och Wän, samt låt med Them tillika följa [… ?] eller Specification uppå alt hwad dij haft med Sig ifrån Paris, efwen ock huru långt dij hundit i Sina studier, exercitier, etc. dij kunde wäl Sjelf skrifwa af Er Dag journale i de stycker Them tillkommer. Adolphs Resa then sätter Mig mycket på Kneken, har Min Magister låtit Min warning gullit mera hos Sig, så har ett slikt steg förekåmmits: Man sir således att Meniskjors Capacité är ingen Capacité då Herren

[s. 4]
eij wälsignar wärket, eller eij tillskrifwer Honom utan Sig Sjelf hedren och framstegen. Lär här utaf Min Kära Herr Magister att eij för mycket lita på Er Sjelf eller tro att Ni kan fela i något, ty ingen är fullkomlig utom Herren Sjelf: Gud och Menniskjors wänskap winner Man igenom ödmjukhet och sagtmodighet, men dij stålta står Herren emot. Jag längtar snart efter Bref
ifrån Er och höra af Ert tillstånd[.] Barnens Ritning har Jag ärhollit igenom Cammaherre Jennings, dij äro rätt wackra. Jag öfwerlämnar Er alle i Guds beskyd och lefwer med all estime Hr Magisterns Hörsamste Tjenare Ad Rudbeck

[8. Stockholm, 22 sept. 1769, brev från Adolf Rudbeck till Björnståhl]
[Sidornas inbördes ordning är i något fall osäker.]

[s. 1]
[N. 14.] Stockholm den 22 September 1769. [JJB: Lüe à Paris le 14 d’Octobre.]
{Högthärade} [Högtährade] Herr Magister!

Jag får nu Gudi Lof låta weta det Adolph är med hälsan anlänt. Jag har ehuruwäl allenast under några dagars samtahl emedan jag gjenast måste afresa till Stockholm examinerad dess inclination samt någe nåm hwad han i öfrigit kunnat inhämta, och finner att Boken är Honom widrig, hwarföre Han ock eij gjort så särdeles fram steg[,] thet lärer ock nu mera wara än swårare att kunna förmå Honom thär till

[s. 2]
hwad nyttigt wara kan; ty mycke bråk för unga sinnen aftynar för bittigdag dess Ranke kraft och förmåga: hwad jag i synnerhet saknar hos Adolph så är thet att Han hwarken kan rätt prononcera fransyskan enär han läser eij heller för någon del skrifwa henne Correct, som mycket surprenerade Mig[.]
# 91
Jag skall thärföre be att Min Carl för alt ting får ju förr thess hällre flitigt exercera thetta, att thet eij måge fattas Honom nog färdighet i så angelägit stycke: Jag hör annars att Carl skall tala honom mycke braf

[s. 3]
som fägnar mig: Gud Låte alt aflöpa med Honom efter önskan: skulle Herr Magister finna Honom också hugader för Militairen mer än något annat så i Jesu namn Låt det blifwa thär wid, jag är nögdare thär med, än föra sakerna emot thess Naturell, och då är hög tid att snart employera Honom, Han skall lika wäl få wara thär ute och gjöra Sig skickelig uti the stycker Han åstundar, ty jag skall begå saken så hos Konungen att Han kan få permission wara thär, oacktat Han blifwer officer: Adolph kommer nu till Corpsen. Jag

[s. 3 marg.]
får eij stunder mer att skrifwa, utan anbefaller Er begge i den Högstas Hand för några wikor sedan skickade jag äfwen 1000 L: hafwa dij [… ?]

[s. 2 marg.]
framkommit[,] här börjar bli mycken förändring wid Ricksdagen[,] pluraliteten är wacklande

[s. 4 marg.]
mycken Confusion uti alla saker, så Man wet rätt nu eij hwad Man skall börja eller lyckta, alt siuter af oenighet och corruption: Jag är beständigt Herr Magisters Trogne tienare
Adolf Rudbeck
# 92
[s. 4]
Gud Låte det intet ock på samma sätt aflöpa med Carl: Mig tyckes att Adolph hollits i för mycke twång, och kan Magisters wälwilja, att få dem snart färdiga i alt, torde, som jag finner ökat hans ledsna wid Lecturen, ackta Er därföre att eij matta Carl för mycket: ty om Han tager ledsna wid Boken igenom för mycket påkande sent och bittigdag så går thet efwen på samma sätt, utan spe warsamt på alt, som Han Sjelf kräfwer, och låt sinnena hwila stundom och taga sin förnöyelse så i thet ena som thet andra

[s. 1 marg.] [placering?]
Adolph Låter Hjerteligen hälsa, han kom nu idag i Stan

# 94

[11. Stockholm, 9 [feb. 1770?], brev från Adolf Rudbeck till Björnståhl]

[s. 1]
[N. 15.] Stockh: d 9 F [---] [1770?]
[JJB: Läst i Paris d. 28 febr.] [---] {Högtharade} [Högtährade] Herr Magister!

Jag är rätt mycket oroat öfwer det jag eij altsedan höstas wid Min Adolphs hemkomst har haft någon underättelse om Ert tillstånd: Gud låte Ert tillstånd wara efter önskan, som jag ock will hoppas. Här innelyckt försändes nu 2000 Livre hwilka lära wara så mycket mera wälkomna, som Ni redan wid dij förras

[s. 2]
undfående beklagade Er öfwer gäld, samt att 2 Månaders sickt wore swår då pengarna wore alla för ut: den senare [… ?] reknar jag Carl icke till last, eller i någon sort afkortning, emedan Han här [… ?] Mig. Men i dessa 2000 lb, nu så ligger dij 6000 daler Kopparmynt, som jag å dess wägnar har efter dess farmor undfådt ty efter nu upstigen Wexel Cours kåstar 3 [… ?] jag tog därföre i [… ?] hela dess summa på thet Han framdeles eij måtte få betala Hånom
# 101
dyrare: Nij får nu i Herrans Namn Husholla här med hur Nij behagar och ehwarest Ni hälst wilja så länge

[s. 3]
dij räcka: Min situation blifwer sedan efter sådan att thet blifwer Mig omögeligt att kunna längre assistera [.] Jag har måst af trängsel af pengar under denna penninge knipan jemte Adolphs accord till Corpsen försälga Hesselby och Kynge med alt det lösa Inventar: till En summa af 490000 daler Kopparmynt när således Min Gäld är betalt så har jag eij mer [… ?] än 220000 [… ?] som i dessa tider lärer blifwa det knappaste, som någon Menniskja med den familie jag har kan taga sig ut med, och som det så ut, som Mitt ännu [… ?] som Barnen lärer sättja Mig och och Min

[s. 4]
Hustru i största efwentyr på Åldren. Wij weta ännu icke ehwart Wij skola taga Wägen ehuru flyttningstiden är så nära på Händren. Lilla Carls exercitier med dansandet, och sjungandet skall jag be för alt ting att Han Completterar sig uti, hwarföre det wore nödigt att Han ibland wore med på dij ställen som dans holles: Min Adolph är nu tämmeligen Complette i detta och dansar Han war Cour dag på Slåttet [?] enär dans är där: dansen kåstar här långt mer än där: det är ofta sådanne qualiteter som i Hast Man drar stor nytta af, och lätt kommer in i den större wärlden, som till exempel för några [… ?] dagar sedan så presenterade Sig en ung Page som hette Ehrencrona för Öfwer
# 102
heten Spelade ur taska: Han blef så wäl uptagen så det war mer än mycket, slika tidsfördrif under lediga stunder är ju rätt artiga och tillika oskyldiga, jag wet Carl är fallen för putsmakeri[.] Låt Honom habiliera Sig däruti,

[s. 4 marg.]
där ute skall Han få lära slikt för ringa pengar där utinnan [---] ingen solidité, men det roar mången, således artigt nog. [---] berätta att Riksdagen är nu slutad, och stiger nu dyrheten [?]
dageligen

[s. 3 marg.]
så att tiden blifwer lik den förra, och får Wingleri [?] åter öfwerhanden. Ifrån Professor Klewberg skall jag mycket hälsa[.] Han bad Mig berätta det Professors ledighet i Lund är, som skulle kunna anoncadera Herr Magistern. Litet oftare skall jag be

[s. 2 marg.]
Herr Magistern eller Carl [… ?] att förekomma Wår [… ?] i öfrigit önskar jag är Guds bistånd och välsignelse i detta nya åhr [---] […?] alt hwad nyttigt och saligt är: Jag är [… ?] [---] [… ?] wän och Tjenare Adolph Rudbeck

# 190
[21. Boxholm, 7 mars 1773, brev från Adolf Rudbeck till sonen Carl (och Björnståhl)]

[s. 1]
Boxholm den 7 Martij 1773
[JJB: Bekommit i Genua d. 1 Junii 1773.]
Min kära Carl! Jemte Herr Magister Björnståhl!

Jag tackar Er båda hierteligen för öm Ny åhrs önskan; Gud wälsigne ock Er Bägge med Continuation af all sällhet: Herren berede så Er Själ; att Han måge äga största Rumet [?] uti then samme; hwarföre; jemte uppfyllande af Borgelig Plickt, som hwar ock En Rättsinnig Menniskja är mån om att fullkomna och hwilket Jag hos Er Båda finner

[s. 2]
Nij lofwärt sträfwar effter; likwehl Jag på thet högsta beder Er om, med större ardeur söka den kjära Guden, och Frälsarens gemenskap, umgjänge och närhet, än alt annat jordiskt lapperi; Jag menar att icke Edra hjertan på större, eller mindre sätt, drages ifrån Honom till detta sinliga. Herren ware ähra, som annars är så underligit Er följe slagare och låter Er wid alla tillfällen

# 191
se och ärfara dess Nåd och beskyd. Han är och den samme, som låter Er finna ynnest för Menniskjor; tacka och Prisa Honom där före,

[s. 3]
och sätt icke Kjött till Arm, ty Edra talens betyda intet, om Herren intet styrde wärket där hän: emellertid utom den ärkjensla Jag är skyldig En sådan stor wälgjörare som den Högste är; hwilken så barmhärteligen betedt Sig emot Er, och Mig, wid alla tillfällen; så är Jag mer än mycket hugnader af dett hopp Jag gjör Mig om min Carl Fredriks framsteg, uti alt, hwad som lägger grunden till så wäl dess andeliga, som lekammeliga wälfärd. Jag har länge längtat efter, att få höra att Nij wore till England ankomne; nog kan Jag tro, det Ni eij illa anwänt Er tid i Italien: Men om

[s. 4]
icke just där alt blef besedt, så tycks mig förlusten wara måttelig, ty, som mig är sagt skall intet något ställe i Europa wara mera att lära och profitera af än England skall därföre Edra Resor icke wara eller emploijeras alt för många åhr uppå, som heller intet just ät thet bästa i många afsickter, emedan under så lång warig bortowarelse, många lyckeliga tillfällen att söka emploij, går utur händren: så måste Nij wäl en gång tänka på hemorten. Jag måste annars tillstå, att Er sparsamma oeconommie sätter mig i förundran samt tillika försätter mig i tystnad, att nij [omröra ?] Mina ömma omständigheter och hwad swårighet Jag har att negotiera större eller mindre summor: men

# 192
som Herren gifwit Er så mycken omtanke, att med så litet hjelpa Er fram, ock dock med heder, och Er till så stor nytta, så lägger Jag handen på munnen; ehuru Gud bäst wet, ock känner mina torftigheter, och beträngda tillstånd; dock hwarje

[s. 4 marg.]
gång Jag får Bref ifrån Er, så glömmer Jag af alt [?]. Du är ock alt för beskedelig min Carl, som skrifwer dem så långa och utförliga

[s. 3 marg.]
Continuera efwen där med, ju oftare ju häldra din Bror Adolph är här på Permission, som rättnu är all. Han är lieutenant wid guardi till häst, och tillika Riddare af S: orden. Han är född

[s. 2 marg.]
till officer i wissa måhl: Han har braf hjerta [?], Quick i tjensten, men har icke håg för fortification etc. som hörer En stor Officer till: icke heller den bästa hushollaren, hwarföre Han ofta bedröfwar mig. Flere af [… ?] […?]

[s. 1 marg.]
kårt och tiåck. De exersitier du börjat med, som dansa, sjunga, rita etc. så gjör dig någorlunda perfectionerad uti: ty [… ?] Gud uppehålle Er ständigt wid en god hälsa och all förnöyelse: önskar […?] af innersta hjerta [… ?], En huld fader, och [… ?] Wän Ad: Rudbeck

[s. 1 före text] à propos Inga andra kleder hwarken swarta eller couleurte skulle du lägga dig till utan endast Din Drabant Uniform eller helt sleta Blå, som officerare pläga hafwa

# 193
och där wid är man bäst klädder, och största menagen.

# 201
[23. Boxholm, 7 dec. 1773, brev från Adolf Rudbeck till sonen Carl]
[Den inbördes ordningen mellan textpartierna i marginalerna är något osäker.]

[s. 1]
[Carl R:] Reçue à Carlsrouhe le 29 de Båxholm d 7 Dec. 1773 10 bre 1773

Min Kära Carl,

Sedan Jag ärholt Din Kära skrifwelse rörande Marinellis efwen som ock Herr Magister Björnståhls till Secr: von Engström war Jag sårgfällig att gjenast låta Wår Nådiga Konung få del thäraf, (efwen som ock Jag under Deß wistande här under wid Deß Ericksgata talte med Herman [?] om denna affaire) att afskicka Ditt Bref till Konungen per Posto, som Jag icke Sjelf hadde tillfälle att färdas upp; då Jag tillika

[s. 3]
ifrån Kongl. Secr: Engström som relaterar förloppet om then förra saken så wäl som om tillökningen för Mag: Björnståhl. Rätt nu är Wår Konung aufait [?] af hela Din och Min Correspondence ty thet är allenast 2 a 3 Bref han intet sedt; thet är därföre nödigt att Du sätter dem i godt skick; ty thet samma

# 202
kan hända efwen än ytterligare. Nästan för sällan skrifwa Ni Mina Wänner. Jag har gjerna wid första annoncen betalt de pengar Ni Requirerat; men thet har härtills [?] wurit en omöyelighet, som thet ock blir tills öppet wattn blir igen,

[s. 4]
ty efter innewarande Cours stiger Den summan till 8800 [… ?]. emedan riksdahler [?] gäller 22 [… ?] och för Mig på ett Bräde skaffa ihop den summan eller få Låna den samma är fast ogörligit[,] det kan ingen föreställa Sig pgr [= penning-] swårigheterne härstädes: Gud wet Min cousin, och att thet skjer så snart Jag därtill är Capable. Syster Stina, som är blefwen Enka in octobris, har för att [tjena ?] Mig med Adolphs accords Summa sättia [?] alt Sitt Sölfwer i Banquen: en ömhet, som är sällsynt: Du skall tro mitt Barn Din Far är ingen Capitallist. Han kan eij Commendera pengar då han will. Det wet Gud att Jag är orolig däröfwer.

[s. 2]
Låt thet långa följa med, uti hwilket du omnämner thenna Mans procedur, för än Theß klagomåhl ankom till Konungen thet har Gud skje lof gjort god wärkan så att all mißtancka på Ert Comportement förswunnit: Till prof där af, har Konungen warit så Nådig och tillagt Magister Björnståhl 300 riksdahler [?] Specie om åhret på 2ne åhrs tid, utom thet förra Honom blifwit förunt: Konungen äskar annars af Magister Björnståhl att han skall bli färdig i det Turkiska

# 203
Språket: få se om thet kan skje utan att resa dit. Ett Bref följer med till Din Resekamrat

[s. 4 marg.]
att Jag icke kan hugna Er med annan [?] underrättelse här om än Jag gjör; men änär intet medel gifwes här till så är Jag ursäcktad. Jag wet, det wist att [… ?]

[s. 3 marg.]
större här öfwer än Er egen. Gud gifwe Jag kunde få bli af med någon Spik i Holland eller England så att ni kunde wara dehlegare [?] där till, så finge Ni [… ?]

[s. 2 marg.]
thärigenom dra försårg om betalningen. Allting är [oföränderligt ?] härstedes. Utom att öfwer Ståthållaren [?] Rudbeck blifwit Landshöfding i Upsala, samt att gamla kyrkoherden [?]

[s. 1 marg.]
Runeberg i Alunda är död: Jag är rätt glad detta Bref blir nu alt: ty Jag har främmande som accepterar Mig att Jag icke stort wet hwad Jag skrifwer, det wet Jag att Jag af alt hjerta är din hulde Far Ad. Rudb[eck]

[s. 1 före text] Jag har nera glömt att önska dig och din kära resekamrat, som hjerteligen hälsas, En Frögdefull juhleHögtid: Herren Jesus han frögde Ert hjerta med den gledjen som hans tillkommelse i uärlden bör wara och firas af theß älskare af [?] Bekännare.

# 254

[29. Till Göteborg, 21 april 1776, brev från Adolf Rudbeck till sonen Carl]

[adress:] Monsieur / Monsieur le Baron Charles / Friedric Rudbeck, Lieutenant / à Son Demeure
[Carl Rudbeck:] Reçue à Gothembourg le 21 d’Avril 1776.

[s. 1]
Min Kära Carl!

Det är din kära far och mor med {öfrig} [öfriga] dina härwarande Syskon en hiertelig fägnad att du änteligen igenom {Gud} [Guds] Beskyd och om wårdnad, anlänt efter så många åhrs åsidosättjande till ditt Fädernes Land, med hwad längtan wij afbide din ankomst, och med hwad innerlig gledje wij emotaga Dig kan du lätt föreställa hälst Wij förmode att uti dig hafwa ett Kärt och lydigt Barn, som söker icke allenast att bibeholla dig uti Guds nåd och Wän skap

[s. 2]
igenom Den, som är hela wärldennes Försonare: utan ock dina ömma
och hulda Föräldrars kärlek och förtroende. Om penninge nöden skulle wara så stor att

# 255
du intet kan hielpa dig hit, så bör du häldre taga wid offerter, som Grefwe Sparre gjör än Negotiera med någon Kjöpman[.] Jag hoppas det lärer intet komma an uppå så stor summa utan endast några 100 Daler[.] Gud är Mitt Wittne att Jag nu intet har inne några pengar eller [… ?] utwäg där till; annars skulle du icke behöft denna Negotion: Om du får låna så tag på åhret ty Jag har redan de, som anticipperat på min [… ?]

[s. 3]
således swårt att på kårt tid åter betalat. Jag står dessutom i Bygnader etc: som alt drar ansenligt. Efter du är i Gotb: och din ömhet {fodra} [fodrar] att wisa ditt goda hierta för din Mor och Syskon efter så lång bortowarelse så kjöp till din Mor några stycken […?] Nankins, som är wacker färg på till dishabillié och kjöp ostindska [Blanår… ?] eller sådant åt dina Systrar[,] {myck} [mycket] behöfs intet[,] din Egen Person fägnar och förnöyer mer än alt annat[,] men dröy nu intet många dagar för än du tillskyndar oss den gledjen och kommer hem. Jag har till tillskrifwit Hr General Duriets och tackat Honom för den ynnest och wänskap du njutit af honom under ditt wistande i Gotheboerrg: Gud wälsigne dig Mitt Barn och gjöre din hitresa lyckelig [och står?] din […?] 1776 / Hulda Far A: Rudbeck

# 294

[33a. Till Tharapia, 8 sept. 1777, brev från Adolf Rudbeck och Sigrid Eva Stromberg till Björnståhl]

[adress:] à Monsieur / Mons. Jacques Jone / Björnstahl, Professeur / à Constantinople

[s. 1]
[JJB:] Läst med mycken glädje i Therapia d. 8 Sept. 1777. Min kjära Herr Professor!
Utom att mycket omorda den nära del Jag tager, som upricktig Vän uti Ert hälsosamma tillstånd ock de progresser Ni giort till Er fördel, hvilka alla hjerteligen fägna mig, vartill Jag ewen gratulerar; så är Jag än mer där till på det högsta förplicktader i anseende till den myckna omsorg Herr Profesoren haft för Min Son Carl Fredriks Education på 10 åhrs tid; ock hwarföre Jag wore den otacksammaste om Jag intet upricktigt älskade Er

[s. 2]
ock önskade Er godt. Denne Min Son är nu änteligen lyckeligen hemkommen i Sina Föräldrars skjöte och behöwer Jag intet stort omtala hans hiertas ställning och öfriga qualiteter nog af ! Han har vurit

# 295
uti 10 åhrs tid under Er Hand och Vård samt har vunnit Er kärlek och estime det talar mer till Hans Eloge än hwad Jag Sjelf skulle säga och omtala[.] Jag är med denna Min Son Gudi skie lof alt för nögd, Herren välsigne Honom ock Den, som näst Gud varit Hans Mentor, nog är god grund lagder så till Själens förmåner som kråppens det kommer an på hur Han i denna förra delen holler

[s. 3]
Sig af ett upricktigt hjerta till Sin förbarmare, och sedan vinner sin konungs nåd, och gynnares ynnest samt Sina öfriga medmennskiors vänskap och estime igenom Sin Sawoir och Redliga upförande emot hwarje man. Jag skickar Honom i dag Era Bref ifrån Constantinopel som efter Dess afresa för några Dagar sedan till honom [?] anlände, Jag ser förut i andanom huru välkomne de äro: Hans attachement till Herr Professoren är aldeles reciproque. Alla Mina som hjerteligen hälsa instämma med mig att önska Er en beständig lycksalighet och en snar samt lyckosam återkomst, förbliwandes Jag af alt hjerta till Mitt sista Min kära Herr Professorens Trogna Vän och Tillgifnaste Ad Rudbeck