Johan Hand: Dagbok
Johan Hands dagbok är inskriven av Cecilia Falk efter utgåvan i Historiska Handlingar, utg. av Kungl. Samfundet för utgifvande af handlingar rörande Skandinaviens historia 8:3. Den är korrekturläst en gång av Lars-Olof Delsing, som också anpassat den till fornsvenska textbankens format.
Sidnummer markeras med ’#’. Ord som i utgåvan är avstavade över sidbrytningar är i maskintexten utskrivna före sidnumret. Ändringar i utgåvan är markerade så att handskriftens text står inom klammer, ’{}’, medan utgåvans text står inom hakparenteser, ’[]’. I utgåvan finns ibland utgivarens tolkning angiven (särskilt av ortnamn), och då följer maskintexten helt utgåvan genom att utgivarens förslag står inom hakparenteser inledda med ’ɔ:’, alltså [ɔ: … ].
Texten påbörjas den 26 april 1620 och avbryts mitt på en sida, den 19 juni 1620.
Journal
Thett ähr beskriffwelsse på hwar dagz reesa iagh hafwer giort, huad sigh haffwer tildraget, och dett iagh hafuer seedt ifrån denn 26 April 620 till denn…
Anno 620, denn 26 Aprilis, förloffwadhe H. K. Mtt: migh till at draga vth till Bhemenn medh H. F. N:d Paltzgreffwenn, och sedhen H. F. N:d war bortdragen, togh iagh förloff vthaff H. K. Mtt: och betackadhe H. K. Mtt: för all gunst och nådhe, såsom och för godh recommendation: huar till H. K. Mtt: swaradhe och förmaentte migh till all dygdh och ähra, på det iagh kunde bliffwa capable till att tiena H. K. Mtt: skwlle iagh wäll blifwe advencerad, när iagh komme igenn: deer på loffwade H. K. Mtt: migh kyssa sin handh, och badh Gudh bewara migh. Dhenn gunstige afskeedh H. K. Mtt: gaff migh hade så när bewecht migh till at begåå un tour d’enfant, i stadhenn sadhe iagh och några godhe wänner adieu, sedhen deer medh gich iagh till båtz.
Samma affton hinde wij H. F. N:d medh tw Örligh skep, som deer til forordnadhe wåre, benemdh Zepter och Jupiter, bådhe wäll vthrustadhe. Zepter, som H. F. N:d war opå, kan före halfwe kartouer, fältslanger, stormstycker – 38 stycker, menn Jupiter förer inthet så månge, ty thet ähr mindre. På Zepter war capitein Erich Handh medh – 100 musteterer, och skipz captein Alexander
#4 Foratt, medh – 60 Båtzmänn, för vthen andre officerer. Och opå Jupiter war skipz capitein Clerch medh – 50 båtzmän, och fendrich Erich Ryningh med – 60 musketerer, hurw skipen wore wijdere försedde innen bordh, ähr för långt till at skriffwa. Oanseedt at den stora caiutan war öfwerdraghen medh förgylt lädher på gröen botn, himmelen medh grönt tafft, och then litzle kaijuthan medh röett dwbbelt tafft, himmel och alt öffwerdragen, wore wäll wärt at thala om såsom om annet.
Dhenn 27 på andre sijdhen om Waxholmen låge wij för anckar, bekom H. F. N:d bref och advis ifrån Tyslandh, oss mötte Holentske, danske och Lybbeske skipp: när captein Forratt ropade, och badh att skeparen skwlle komma öffwer bordh/: som seedwanligit ähr:/ giorde dee dett gierna så när som een dantziger skipper, hwilken beswäradhe sigh och sadhe, huru kan iag det nu giöra. Capteinen sadhe, tå skalt dw shee, huru iagh skall komma till digh, det ähr wäll santt, at han gick för tw skött [ɔ: skott], och ströek sine topseegel. Men capteinen wille inthet låtha sigh contentera der medh. Hwarföre kommer strax min gode skipper öfwer bordh, och fick hwden fwll banner, han hadhe och vthan twifwell most kaste ancker och bidhe öffwer natten, hadhe H. F. N:d icke intercederat för honom, förty capiteinen bleff hefftigt förtörnatt och begyntte disputera causam högt nogh. Wij segladhe sedhenn twå galeijer förbij, som ligga ordinarij widh skepzledhen vthj skären, at besee hwadh för warur skeppen före i landh.
Denn 28. komme wij till Elsnabbenn.
Denn 29. blef winden godh och capiteinen hadhe ähndåå inthet fået sin commision, med H. F. N:d försäckradhe honom, at han skwlle wist bekomma henne, så snart han kunne blifwa redhe till att löffta anckar,
#5 förtij H. F. N. wiste oss eet breff som han hadhe fået om natten ifrån H. K. Mtt: deer vthj stodh skrifwet, det denn skiälmen skrifwaren war inthet kommen ifrån Stockholm, wij förstode at han hadhe commission hoss sigh, men sedhen förstoge wij, at det war inthet för commission skwll skrifuaren fich hwgg och banner vthi brefwet, vthan för then skwll att wijnden war godh, och H. K. Mtt: wille gierna komme till oss på skepett. Jagh för min peerson begyntte förvndra, huarföre commission icke kom, och meentte at H. F. N:d hadhe något synnerligit beskiedh, som wij inthet skwlle wetha, för ähn wij komme i siöen, alle båterna blefwe afwiste och heemförloffwadhe, som wåre widh skipet, eet stycke bleff löst skwthit, som seedhwanligit ähr, när man will gå til segels: Och een stundh deer effter finge wij see H. K. Mtt:z lilla snecka, den kende wij igen på flaggen, då begynte hwar man at fråga, om skriffwaren inthet hadhe kunnit fået annen bået ähn Konungens till oss, wij finge sedhen see H. K. Mtt: i een slätt gråå reeseklädningh, och då kunde man wäll troo huart dett skwlle giälde, den som icke då bleff lwstigh fantz inthet innenbordz, men iagh meenar ther blefwe somblige af Kong: Mttz: medfölie stoerögde, som inthet hadhe præparerat sigh till såden reesa, seerdeles een meenlöss bonde be:d Nils Erichsson i Dalahampn hemma, som H. K. Mtt: togh medh sigh på båthen till att styra, huarken han eller någon slap sedhen i landh, på dett at thett icke skwlle bliffwa oppenbart. Så frågade iagh honom, och badh honom haffwe eet gået modh, han skwlle inthet länge bliffwe borto, huar till han swarade medh bedröffwet hierta, och sade han war wäll tilfredz, som han wille seija: thet iagh skall giöra giör iagh gierna. Twå båthar som fölgde H. K. Mtt: till skepet finge orloff, den ene vthen hwssbonde till landh, den
#6 andre neder säncht, och send ad inferos. När det war alt så besteltt begynte H. K. Mtt: till att commendera och fråga, huru thet stodh till på skepet bådhe medh eet och annet, om proviant, om krigzmunition, om portarne til styckän wåre wäll tildrefne, om skepet war wäll reent giortt, om dhee hadhe compasser i förrådh, om skepet war wäll tädt, om dhe hadhe sågebrädher till at täppa hoell medh, om någre bleffwe oförmodelige skwtne igenom skepet, om någen war siwek på skeppet, om dhe hadhe bramsegell, om såpe, och om kiöck feet till at smöria masten och rullerna medh; rätt som dett hade waritt een indianisk skepz captein; deer iagh migh mest öffwer förvndrade, at H. K. Mtt: wiste nampn på alt det deer war, löst och fast, takell och tygh, store och små segell. Sedhen bleff ancker löft, winden war godh men icke starck, hwarföre stegh H. K. Mtt: i esspingen, drogh om kringh skepet effter siöfoglar, och sköett strax een andh, sedhen begynte winden sterke sigh, tå kom H. K. Mtt: öfwer bordh igen, emot afftonen seent lope wij vthur skärenn.
Denn 30. segladhe wij så wij finge see Gottlandh, een öö, som hafwer förr legat vnder Sweriges crona, meen nu vnder Danemarck, hon ähr 14 mill lång och 8 mill bredh, på swenske sidhenn ligger enn stadh benembd Wissby, på Lifflandz sijdhen Sandwich slott, Smålandz skärane på wästre sijdhen, och strax deer effter finge wij see Jungfrun een högh klippa som så kallas; och sedhen norr vddenn af Ölandh. Denn 1 Maij loffweradhe wij vth medh Ölandh medh sunnen wädher.
Denn 2 hadhe wij och mottwädher, lope af och till, så när wij kunne see Ölandh, och tå låt H. K. Mtt: wäpna båtzmännerna medh stackotha bösser, som the
#7 kunde hengia på sigh vthij bandlar och kliffwa i masten vthan något hinder, deer till och stackothe bredhe swärdh, som vthj s. konung Erichz tidh hadhe warit brukadhe, medh halfwe spetzer, sedhen bleffwe dhee ordinerade huar på sin ort, somblige nedre hoss stycken, en deell widh sköthen och segelenn och somblige vp i märsskoriarne, seden blefue soldaterna medh corporalskaper commenderade på öffwerlopet på lwssborgen mitt i skepet, dee öffrige nedher i hoellskipet.
Denn 3 för middagh war stille wädher, då komme månge slagz små foglar på skepet, som söchte bärga sitt liff, H. K. Mtt: sköett enn som war lijek een höek. Eliest hade H. K. Mtt: och meer lwst medh dem/: när han satte sigh i Espingen och rodde effter siöhundar, meenandes sigh få skiwtha dem:/ för dhee låtha sigh see myket op i watnedt.
Effter middagen bleff starckt motwädher och komme så när wij såge skagen (i Danmark) faste landet medh Smålandh, då wende wij på den andre bogen, til affton måltijdhen komma hoffbwsserna inthet flittigt, ty dhe låge huar karll om annen siösiuka.
Denn 4 komme wij till Borenholm på östre sijdhen och satte anckar, några timmer mott afftonen löffte sij anckar igen, effter winden blef godh; Borenholm ähr een öö widh een mill lång, hörer konungen i Danemarch till, deer på ligger eett lithet slott benembd Hammerhwss, och ingen stadh som ähr werdh till att nempna.
Denn 5 loffwerade wij vth medh een öö be:dh Rynen [ɔ: Rügen], hörer hertigen von Pommeren till.
#8
Denn 6 måste wij kasta anckar vnder landett Rynen, då delibererades fast effter winden inthet wille foga om H. K. Mtt: skwlle landstiga deer, huilket befantz någodt olägligit, efter H. K. Mtt: war deer tillförrenne een gångh kommin i landh, eller om man skwlle löpa åt nya diupet, som gåer åt Strålsundh, eller om man skwlle medh patience förwenta godh wijndh på thet man kunne komma åth Wissmar, och deer effterkomma resolutionen, men winden wille then dagen till inthet thera fauorisera oss.
Denn 7 om mårgonen lyfftes anckar medh wästan wädher, och loffwerade oss in vnder landet, och effter winden wille inthet foga, togh H. F. N:d wåra egna båther och drogh i landh widh Tyss, deer blefwe wij om nattenn.
Notha, at för ähn wij droge ifrån skepett finge {capitei} [capiteinerne] {instruct} [instruction] till at latha finna sigh sex dager för midsomer widh Rostoch eller Wissmar, hwilket wij för inthet trodde, vthen at reesan inthet skwlle dirigeras längier ähn till Berlin, hwilket inthet synnerligh behagadhe doctor Botvidius, för han hadhe ingen ting medh sigh, ther wåre och passager, iblandh andre twå fransoser, som såge swrtt noch vth, at dhe skwlle så längie patientera, då bleff och befallet, huem som skwlle fölia, nembligen Jahan Baner, Otte Daub, Lars Kagg, Fendrich Sperlingh och iagh. K. Mtt:z dräng Fritz /: hwilken sedhen bleff sendt tilbaka ifrån Wissmar åt Swerige medh breff, förty han war bekendh, och H. K. Mtt:z sadellknecht Mårthenn, H. F. N:d hadhe ingen meer ähnn een jungker, Hans Lodh, och een drengh.
Och bleff samptligen befallet, kalla H. K. Mtt: Adolf Carlssonn, och comportera oss medh honom som han wåre wår stalbroder eller cammerrat, det wij och strax begynte medh sänglagh om natten i bondegården.
#9
Denn 8 om morgonen medh ledhe bonde wagner komme wij till Hafuur på Landtryn till frukost, thär befunne wij amptman Joachim Skiellss frw och barn myket courtois. Då frågade bland annet oss een skriffwere om konungen i Swerige icke war dragen där öfwer landh för eth åhr, hwilken fråga oss inthet synnerligh beehagadhe för soubson skwll.
Deer ifrån länte dhe F.G:s ampmans wagn och hest till Bärgh, lithet wachert hwss, hörer F. N. af Pommeren till, deer blefue wij wäll trachterade om middagen af een gericht-secreterar och fougden sielf, synnerligh Adolf Carlssonn som blef attacqvera medh eet stort glaess ööell af fougden: auf vnsser ghenedigen herrn gesundigheit, och om H. K. Matt:z inthet hade welat giort beskeedh, hadhe han wäll måst hört thet tyske ordspråket: thue beskedh oder ich sla dier in die augen. Den dagen bleff myket till att fråga och betänchia, huadh passage man skwlle bruka, så at H. K. Mtt: icke måtte bliffwe bekendh, och achtede H. K. Mtt: sigh inthet genom stadden Strålsund med det förste, om han hade kommit omkringh, vthen heller till det minste komme öfwer feriestaen widh Klefz och till Fulbro, huilket inthet skiee kunne, vthen han måste perforce öffwer den H. K. Mtt: drogh senest. För vthen dette beswäret kom eet annet at den papistische hertigen af Saxen hadhe warit hoss hertigen af Pommeren och drogh åt {Mecelborgh} [Meckelborgh], deer wij skulle fram, hwilken ähr så renomerad att H. F. N. Paltzgrefwen inthet åstundadhe at komma vthi selskap medh honom, för then skwll och at H. F. N:d war K. Mtt: i Behmen ambassadeur och denn andra keiserligh gesantt, partie contraires.
#10
Effter måltidhenn droge wij strax bort medh bonde wagnar, som fougten förskaffadhe widh husett och komme mott afftonen till ferijestadhenn, ther man leggier öffwer till stadhenn, rätt som wij komme fram till ferian, hadhe wij på nytt åther een rancontere och såge wij Tönes Käffwer, s. kongh Karls liffknecht widh ferijann, och hans broer, huilken oess inthet kendhe, lijke wist hafwer han lenge tient heer i Swerige, och war inthet meer ähn eet åhr sedhen han drogh tedhen, han wiste berätta oss at Stellan Mörner war ther i stadhenn, strax försöchte wij om wij icke skwlle fåå bået, till at draga förbij stadenn vnder then pretext, at H. F. N:d inthet wille genom stadhenn för pestilentien skwll. Meen thet gick inthet ahn, förty der war ingen bået till fångz, huarföre gick H. F. N. in vthi werdzhwset och sadhe sigh wilia skriffwa eet breff på det at det icke skwlle bliffwa mörckt för än han wille draga öffwer, ther råkadhe K. Mtt: på een skriffware be:d Hindrich, som wäll war bekiendh, honom förährades strax eet paer dwkater, på det han skwlle förskaffa wagnar strax om affonen i stadhenn, heller eet gået heerberge, theer medh drogh Hans Lodh och iagh öfuer till stadhenn, och toge wår gode skriffware medh oss, Hans Lodh skwlle bestella herberge och iag skwlle gå till Stellan Mörner och laga så at han inthet skulle komma och möta H. F. N:d widh watuporthen, förty han fick weetha H. F. N:d war widh ferian medh förbe:te Tönes Käffwer. När wij komme öffuer i stadhen Stråelsundh, funne wij Mörner i det lybbeske herberget, som wij achtade alle herbergera om natten. Hwilket H. K. Mtt: då inthet kunne giöra, eij heller fick H. K. Mtt: i den stetingske herberge blifwa, effter H. Mtt: hade waritt deer förr, och annet war deer inthet, som dogde. Då bewiste Hindrich skriffware H. K. Mtt:s stoer benägenheet
#11 och förskaffade H. K. Mtt: seng hoss een gemeen borgere, när dett war bestelt, ginge wij til kutskerna om wagnar och finge inthet annet ähn een som sadhe han hade wäll förr fört gået folck, så wäll som K. Mtt: sampt Stellan Mörner och K. Mtt:z drengh Fritz för eet åhr sedhenn, då hade fölle godh rådh bleffwet dyr, om icke wår skriffwere hade intercedered för oss hoss een borgere om sin wagn vth på landet, man gaff före att H. F. N:ds förrerare skwlle draga före åt och bestelle herberge, tå wille the som legde wagnen haffwa een skriffteligh försächringh medh deres vnderskrifna handh, som i sådan olägligh tidh wille fortt, på det dhee icke måtte komma på olägenheet: huilkett endeligen hade skieett, hade icke skriffweren öffwertaldt dem. Seden det war giordt, kom H. F. N. efter till stadhenn och gich i det lybbeske herberget, och effter porterna wåre ighen läste, måste H. K. Mtt: tage sängh hoss förbe:te borgere, som skriffwaren förskaffade, hwilken wärdh sampt hans kiäre hustru iblandh andre optoger hårdroges tappert den afftonen för ähn dhe sombnade. H. K. Mtt: weet deet wäll till at förtälia. När alt war bestelt kom skriffwaren ifrån H. K. Mtt: strax gich iagh dit medh till at förnimma huru H. K. Mtt: war logered, ner iagh kom wart H. K. Mtt:z cammerdörr igenn, iagh böstadhe på dörren, men dhee såffwe, tå gich pigan i hwset vth i gården och kröp in igenom fönsteret till H. K. Mtt: och sadhe migh inthet deer om, deer troor iagh H. K. Mtt: wille op till werian och Hans Lodh som war deer inne hoss H. K. Mtt: see wiste i begynnelssenn inthet rättare ähn det war någon tiuff och skielm.
Denn 9 om mårgonen tijdeligen män de redde wagnerne till ått H. K. Mtt: gich iagh med H. Mtt: på stadzwallen och besåge befästningen, och befunne at stadhen
#12 ligger runtt om kringh medh watn och moras, een synnerligh godh situs loci, allenast illa fortificerad, sedhen drogh H. K. Mtt: före åth och hade medh sigh Hans Lodh och Fritz till een by i Pommeren benembd Damgårdh 5 mill ifrån Strålsundh, när iagh hade fölgt H. Mtt: vth igenom porthen, gich iagh tilbake til H. F. N:d och berättade huru och på huadh sett hans Mtt: wart fortkommin, tå giorde H. F. N:d strax sigh färdigh till at fölia, i medler tidh kom ther een som der Erbar Rath hade vthsändt, effter gammelt bruek, badh H. F. Nd. wara wälkommin och önskadhe H. F. G:d en lycklig ressa, deer brede widh förähradhe H. F. N:d 5 eller 6 kanner winn. Stellan Mörner, som iagh tilförenne thalade om war nyes kommin ifrån Berlin, therföre sade H. F. G. honom at H. Mtt: war medh, på dett han skwlle referrera huadh han hafuer hördt eller förnummet om H. K. Mtt:z ahnkompst, huru det stodh till i Berlin, och om någon fara war opå wägen, tå berättade han alt huadh han wiste der om. Sedhen kiöpte H. F. G:d egena hester, på dett wij måtte komma offöermärckt fortt huart wij wille. Sedhen måltijden war endett, befalte H. F. G:d at tingestedt skulle leggies på deres wagner som kiende H. K. Mtt: och tuå jungkrar blefwe deer hoss, på det han icke skulle fölia så hastigt, sändes och fendrichen Sperliengh på post föråt till H. Mtt: berättandes at wij wåre reede till at fölia, fore deer medh sin koss effter och funne H. Mtt: som sagt war i Dannegärden deer blef inthet mindre ähn dagen tilförende {deliberad} [delibererad], resolverad, åther resolutions {för aldrigh} [förändring], huru man skulle komma oförmärcht genom Rostock, för huar man weet, at deer ähro altidh månge swänske studenter, at H. Mtt:
#13 skulle draga för åt genom stadhen, eller fölia seent effter till foet eller hest om afftonen eller mårgonen will inthet tiena, och draga kringh staden war inthet bewendt, förty ther war ingen nermare wägh ähn åth Butzo, där konungens i Danemarchz broder hertigh Ulrich höltt huuss, derföre foldes wij åth om afftonen seent in, H. K. Mtt: satt på een bondewagn, wij geste hoss s. Staffen Giärtz änckia. Emillen Stråelsundh och Rostoch ähr nije mill.
Den 10 om mårgonen när porten lästes op, drogh H. K. Mtt: åther föråth, giffwende före at han war förrerare och skwlle bestella beete i Dåbran på Wissmar wägen, han hade ingen medh sigh mhera ähn fändrichen Sperlingh och sin dräng Fritz. Sedhen H. K. Mtt war sin koss kom en stadz secreterer benembd docter Muring och badh H. F. N:d på des ährbar Ratthz wägna, först wara wälkommen, önskedhe och een lycksaligh reesa, begiärede deer brede widh, H. F. N:d wille wara dem för een gunstigh herre och med sådenne ordh præsenterade han sina winkanner, effter deres sedhwhane. H. F. N:d behölt honom hoss sig till måltidh, på det han lätt see och inthet annet wetha, ähn H. K. Mtt: war inthet med, therföre gaff H. K. Mtt [ɔ: H. K. N:d] sigh så wäll kundt hoss borgemesterna om afftonen, och begiärede stadz kwtzserna till läns, huilke H. F. G:d behölt hele wägen till Swerin, gaf sigh strax i discurs medh förbe:te docter och frågade om allehanda som nödigt war, iblandh annet sadhe han at dhe inthet rättare wiste, ähn at Kong: Mtt: war i siön medh tu skep och at ther wore hester ahnkomne widh Wissmar från Swerige och hertigen von Mekelborgh war i Swerin och förwentadhe hertigen von Saxen till sigh, medh dhe beskiedh sendhe H. F. N:d migh effter H. K. Mtt: till hest, och sedhen som H. F. N:z hadhe köpt wagn och hester, kom H. F. N. effter, men ther hade wij åther
#14 en rencontre mäd een karll som skulle kiöra wagnen ifrån Rostock, den hade H. F. N:d kiöpt, när dhe komme på wägen begynte wåra jungkrar fräga huadh han war för een, sade han huar han war hemma, och at han hade waritt medh greffwen von Mansfeldt i Swerige, kende ther alla så månge han sågh af wårtt folk, och strax söchte dhee orsach medh honom, ther medh förloff till tacka [ɔ: baka], på det han icke skwlle ditt H. K. Mtt: war.
Rätt effter midagen kom H. F. G. till Dobran, eet gammelt kloster och een lwstigh ortt. I medler tidh hade H. K. Mtt: waritt i klosteret, beseet kyrckian, som war rätt skiön, i samma kyrkia ligger framblidhen konungh Albrecht von Mekelborgh fordom konungh i Swerige, som hans wapn medh tree kroner och vthwijser. K. Mtt: kiende werden i Dobron, för han hafuer waritt i Swerige, och lijka wist frågade han H. K. Mtt: om konungen i Swerige icke war på wägen, man höltt wist at han wille komma vth.
Sedhen wij hade fået maett i Dobron, bleff resoluerad at man inthet skwlle draga till Wissmar, för ther wore vthen twifwell månge swänske för oss, som wille see, huem som skulle rijdha på dhe hesterna: som wåre kombne vthu Swerie, huilke hester H. F. N. hade förskaffet sigh af een och annen i Swerige, vnder den prætext at the swänska klippare wåre så myket afholdne deer vthe, och ther medh skreff H. F. G:d till hertigen von {Mecelborgh} [Meckelborgh] och lätt honom wethe på poste, dett han kom medh wäll förrättende saker vthu Swerige, huar om han wille gierna thala medh honom, i synnerheet på H. K. Mtt:z wägna som ingen ringa macht lågh på. Begiärede förthenskull at det måtte skiee en particulier, för H. F. G. hadhe förnummet at den omwendhe hertigen von Saxenn war och på wägen till at komma ditt, hwilkens
#15 compagnie heller sellskap H. F. N:de denn gången inthet åstundadhe, orsaken kunne man lätteligen betänckia, aldenstundh H. F. G:d war H. K. Mtt: i Behem ambassadeur, den andra kiesarens, och at han wille wäntte swar igen i Pouco, twå mill bätter fram. Deer medh redh posten sin koss, och wij drogo till natten till Puco och gieste hoss haubtman benembd Joachim Fyrich som war nyess kommin ifrån Swerige och berettade at offtabe:te omwende hertigh skwlle komma diet dagen deer effter, derföre bleff iagh sendt om natten till Wissmar effter hesterna och till at skaffa bort een H. F. G:z lackey och min dreng, huilken wij twiflade, inthet skulle kunna hålla munnen. Samma affton i Puco bleff förbe:de Fyrich myket wred på H. K. Mtt: för det H. K. Mtt: icke wille dricka fortt om medh honom, så wäll som för dett at hans discouser blefwe inthet håldne för Euangelia.
Denn 11 kom Kong: Mtt:z dreng Fritz till migh och befalte att iagh skulle låtha föra hesterna till Mekelborgh ett gammeltt härresätte, hwilket strax skiedde och deer fant iagh H. F. Nd. för migh, deer bleff hesterna qwar. H. F. N. drogh sin koes åt Swerinn, Åtte Tubb sendes förått, begiärede hwes, lijka wist hadhe hertigen begiärett medh posten som kom tilbake, at H. F. G:de wille bliffwa ähn då stilla i Dobron, till dess denn omwende hertigen von Saxen war förbij, hwilket mannt inthet rådeligit fan, vthen {eller} [heller] för honom ähn fölia effter.
När wij komme mott Swerin kom Tubb igen, sade wij wåre welkomne: lithet deer effter mötte ther oss twå adelsmänn vthj een wagnn, som fursten hade sent emott, den ene heter Jasmundh, H. F. G:s rådh, dhen andre Moltzann, och när dhe hadhe helsatt, så wäll som beditt H. F. G:d på deres herres wägna wara wälkomna, togh H. F. G:d Jasmund till sigh i wagnen och sadhe honom
#16 huem H. F. G:d hade medh i fölie. Dhen godhe mannen wartt så hepen, att han inthet wiste huar han war, begiärede förthenskwll, at han wille draga föreåth til sin herre och lathe honom wetha, dett H. Mtt: wille gierna wara obekiendh, han will han och låta komma vtur åsynen een swänsk dreng och lacqeij, som kiende H. Mtt: såsom och förbiudhe sin hofionker Bylo, effter han kiende H. Mtt: att han inthet skwlle låthe sigh märckia, hwem H. Mtt: war, thet war och then principalste orsaken, huarföre H. K. Mtt: gaf sigh bekendh: oanseet att hertigen von Lauenborgh ahnkompst giorde och mykett ther till. Sedhen folgde wij sachte effter genom stadhen Swerin och på slottedt, ther stogh hertigh Adolph på borgårdhenn, och sedhen han hade giffwedt H. F. G. sampt H. F. G:z medfölie handhen, fördhe han honom vthi sin cammer, ther confirmerade H. F. G:d honom wijdere huru saken hade sigh, ther medh retierade, H. F. G. kom strax igen in vthj H. F. G:s cammer, dörren blef igenstengdh och ther medh saluerade H Mtt: och hertigen huarandra. Sedhen strax till måltidh i salen ther blef H. K. Mtt: respecterad och courtiserad medh wijnglasen, lijka medh oss andra, effter måltidhen folgde H. F. G. hertigh Adolph H. F. G:d i cammaren igen, ther bleff han till minatt, och discurerade medh H. Mtt:
Denn 12 om mårgonen tijdelige kom hertigen igen och thalade åther een godh stundh medh H. Mtt: och H. F. G. och sedhen wij hade fåett frukost droge wij wår koes, Hertig Adolphe förähradhe H. Mtt: een wagn medh sex hester, och komme till midax måltidh till Nystadt lithet lwstigt hwess och bleffue wäll tracterade aff H. F. G:s hoffmestars Samuel {Bers} [Behrs] brodher, ditt war fyra mill, till natten till Perleberg, lithe stadh ihn deer Marck Brandenburgh, tidt war 5 mill.
#17
Om mårgonen tijdeligen för ähn wij droge ifrå Bärlin [ɔ: Perleberg], sende H. F. G:d budh effter wåra hester som blefue effter i Mekelborg. Medh dett samma sendes och breff till dråtningen och cantzelerenn, och dem skulle H. Mtt: dreng Fritz före tilbake åt Suerie för H. Mtt: wille inthet, haffwa honom medh sigh, effter han war medh åhret tilförrende i Berlein.
Denn 13 ifrån Perlebergh, män där fölle först många deliberationer, om H. F. G. skulle skrifua till Berlijn till kursfurstinnan; om han skulle laga så att han finge herbergh på slottett och om H. K. Mtt: skulle strax fölia medh in i staden Berlin, heller och komma effter; här på toghs ändå ingen resolution; vthan droge vår koosz vthemedh Klettsk, ett wackert adelsmanshuss, hörer een till som heeter Quitzo; och vthe medh ett annatt heeter Damertin, där boor een adelsman heeter Casper Klittzingh; sedan gienom Kijrittz een liten stadh, och komme till natten till Wusterhusen, lijten vacker stadh, män mycket orenligett, så där som i alla de andre små städerna. I staden för een potta medh roser, ståår dyngehögerna op vnder fönstren, alle deras boskap hafua dee hos sigh i hussen. Huar morgen hörer man een mechta vacker musica. Kooherden begynnar blååsa i hornet, sedan kommer gietaherden och fåraherden medh små pijpaer, suijnaherden medh sin piska och smeller för huar
# 18 döör, gååsaherden försummar inthett heller sin tijdh; där på suarar oxe, koo, fåår, geett,såå och gååss huar effter sin art, barn, höns, hundh och katta stämma gärna medh inn; mechta lustigt för den som gierna soffwer lenge om morgonen. Goda economier håller iagh dem före, för de hafua ingen ander handell heller nähringh vthan medh boskap och åckerbruuk, deres huuss ähre slette noch af träuärkie tillhopa opsatta, veggenar ähre af leer och halm tillhopabakade; halmtack. Elden föra dee mitt på golwett, röcken söker hijtt och dijtt på tackett och veggerna håll till att komma vtt; all den förb:tte boskap hafua dee i samma huuss hooss sigh, vndantagandes några i dee små städerna hafua mehr huus, mulebeett ähr in commune. Inthett synnerligh gott landh, för dett ähr altt mäst såndigdtt, små föreskogar, mångestedes in der Marck {Brandtt}[ Brandttenburg]. Ifrån Wusterhusen där wij låge war inthett öfwer sex mijl till öffwersten Hans Jochim van Arnim: huarföre hade man före till att draga sielff dijtt heller skrifua honom till. Lijkawist skickade sig inthe deera; vthan H. F. G:d skreff den vnga kurfurstinnan till, att effter hans vägh lågh där vtmedh, wille han gärna besöka henne; på dett att dett destillbättre skulle blifwa besteltt, skreff han ock till een adelsman vthi hemlig rådett benembt Bellin som H. F. G. kiende.
Den 14 ifrån Wusterhusen droge wij genom Ferberlin, een vacker stoor by, där vthe medh löper een åå benembdt Rin, där hinte oss först wåra hästar, som blefue tillbaka i Melesbergh [ɔ: Mekelborg] och kom till een by, Vassy benemp:dt tillbetes, der ifrån sändes Otte Dub och H. F. G:d kammer knecht medh förb:te breff för ått till Berlijn. Sedan droge wij genom Spandau stadh. Der hooss ligger ett wackert fast castell, medh fyra boluarder rundt omkringh medh vatten och morass, eliest löper
#19 och där vtmedh een åå benmb:dt Spreij, altsåå fort komme wij om afftonen sendtt till Berlijn. Den dagen drogo wij tijo mijl: (och det expresse, förty om wij hadhe kommet för fram, hade H. F. G:d fulle bleffuett logerad på slottett, huilket man inthett befann rådelligitt:) Staden ähr delt i tu medh en åå benemb:dt die Spreije, den eene staden heeter Berllijn, den andre Cöllen an der Spreij, i den logerade wij; på den sijdan ligger och slottet ståteligitt och wällbygdtt, i platt felt på twå sider omringatt medh staden och åhen, den tredie medh wackra trägårder; vthan fortification och graff. Så snart wij woro komna i herbergett, kom Otte Daub och kammarknechten igen och berettade att {Monsi} [Monsieur] Beelijn war strax gången på slottett medh breffuet till den vnga curfurstinnan. En halff stundh der effter kom förb:te Beelijn till H. F. G:d i herbergett, accompagne medh twå adelsmän, den ene heeter Hans von Wilhelmstorp, rättegångz rådh, den andre war een won Luteritz, fendrick i Behmen, och begärade på kurfurstinnans vegnar H. F. G wille tagha dett sletta herbergett i staden tillgodo. Excuserades där bredeuidh att aldenstundh H. F. G. kom så oförseendes och hastigdt, kunne dee inthet trachtera H. F. G. som sigh borde och om H. F. G. tecktes morgenen komma op på slottett såge kurshfurstinnan dett gierna. H. F. G:d bleff trachteradt på kurfurstinnans wägnar medh egen kock, winskenck och sölfuerknecht. Seden kom vnga kurfurstinnans hofmestare och till måltijdh, sampt een hofiunker som stodh för bordh; den aftonen discurerade H. F. G. myckett medh dem i synnerhett med Mons: Bellin, som ähr een wacker förståndigh man och war nyss kommen vthu Behmen.
Den 15 om morgonen kom Bellin igien och begiärade att H. F. G. wille effter middagz maltijdh komma
#20 på slottett, sedan gick han bortt. I medler tijdh fick H. Mtt: see capitein Termond på gatan spasserade förbij wårt herbergh. Strax sende H. Mtt: honom budh, och badh han wille inthett latha märka att H. Mtt: war där, han wille förähra honom 1000 Dalr, honom bleff och frågatt om han inthett hade förnummitt öffwersten Armijn [ɔ: Arnim], suarade ia att han war där. Strax sendes effter honom; han kom strax, talte tu heller try ordh med H. Mtt: sedan bort igen. H. Mtt: war inthett mindre perplex här ähn när wij droge genom Strålsundh, så att han önskade sigh myckett häller wilia wara vthi een slachtningh medh sina fiender, ähn där, huilkett inthet ståår till att undra; aldenstundh kurfursten ähr konungen i Pålans länherre; huarföre hafuer och frökens frw mor altidh waritt där emott, ja man will seija att kongen i Polens son hafwer söcktt dett samma. Der till medh wett man wäll, att landett ähr fult medh polniske fauoriter och creatures.
Till middagz måltijdh hooss H. F. G:d kom där här van Pudlitz, ståthållare i Berlijn, en gammel man, Bellin, där van Wilhelmstorff och stalmestaren Doerp, huilken kom H. Mtt: offta till att ronna wedh bordett medh sina discurser om Swerige och des lägenheeter, särdeles nähr han fråga om K. Mtt:z ålder, statuter och phitionomie. Förty wij sade, att wij wåre swenska och wille fölie H. F. G. ått Behmen till att besee huadh occasioner där förefalla.
Strax effter måltiden gick ståthållaren van Pudlidz bort. H. F. G. bleff gienom Bellin och Wilhelmstorff, medh en kutzuangh hemptatt på slottett. Nähr wij komme på slottet, förde dee oss på een kammar där till bered. Där war slottzhopmannen som hade alla slottznycklarnar i förwaring ben:dt Baltzar von Sliben, sedan
#21 hade hade helsatt H. F. G. gick han bort och gaf dett ann; kom strax igeen och förde oss till den gamble kurfurstinnan. H. F. G. fick ensammen in j kammaren till henne, och wij blefwe alla vthe i förmakett till des H. F. G. wille gåå bort igen; dåå blef oss sagdt att den vthi H. F. G:dz comitat, som begiärade kyssa hennes F. G. hand, skulle komma in, hwilken ähra man gierna accepterade, för wij wiste, att alle tree frökener woro inne hooss henne: der medh fort in i hennes cabinet; den ene effter den andre presenterade hon handen, frökerna och såå, och när H. Mtt: kom och kyste hennes handh, som war den fierde i wår hoop, wett iagh inthett huadh henne föll i sinnet; där begynte hon seija aij, aij högt vtt och ropade till sigh Bellin, huad hon sade honom hörde wij inthett. Eij heller finge wij wäll see frökens contenanser, förty cabinetet war förmörkatt medh swart kläde, så och kammaren och förmakett. Wij ginge flux vth igeen och helsade jungfrugerna som stode i godh ordningh i kammaren som wij ginge igenom, alöfwer hwitt kledda, på samma sett som deres froeknar. Der ifrån förde dee H. F. G. till den vnga kurfurstinnan; där wederfoor oss samma ähra; och när H. F. G. hade talt een godh stundh medh henne, förde dee H. F. G. litett omkringh på slottett i kambrar, gånger och kiyrkan som kursfurstelliga lijkett stodh, sedan medh samma fölie hem till afftonmåltidh. Kom öfwersten Arnim till H. Mtt hembligen, gick bort, kom åter igen widh klockan 10. Då gick H. Mtt: sielff medh vth; togh 300 dukater medh sigh. När klockan war 12, kom H. Mtt: medh Arnim igien och wijste oss fröken Marias conterfäitt, som han hade bekommett hooss een secreterares hustru, huilken bleff vthi sådant werff employeradtt; henne hade H. Mtt: och förährad dee 300 dukater. NB närh H. Mtt: skule
#22 gåå vthur herbergett, war den vnderste dören igen läst, då stegh öfwersten Ahrnim förått öfuer dören och sprang nehr på gatan, mitte på ett litet fattigdt barn, som lågh och soff för dören. Den {stack} [stackars] littzle poickien gaf sådant ett ynckeligitt skrigh der wedh, så att wij inthett rettare wiste ähn han skulle döö.
Den 16 war åter myckett till att bestella, så dåå som både för och sedan. Ja den heela resan war inthett olijck een commedia. Men godh rådh war här dyr huru man skulle better fåå se fröken. H. F. G. brukade der till myckett den vnga kurfurstinnans rådh, förty man befandt henne här till wäll affectionerat; hon begiärade att H. F. G. wille komma på slottet och fölia henne i kyrkian; dett skedde, men effter dett war i en kaluinesk kyrkia gick Benner och iagh strax wth medh H. Mtt: igen och spasserade i medler tijdh omkringh på slottett. För den dagen bleff ingen Luttersk prediekningh hållen för den gambla kurfurstinnan heller fröken. När predijkan war uthe, achtade wij åther på för kiyrkodören, då tror iagh wist att den vnga kurfurstinnan merckte huem H. Mtt: war, för hon sade till H. F. G. Dee tree ähro wist Lutirske, effter dee inthett gåå medh i kyrkian, der ifrån tilbaka medh kurfurstinnan i een saall, der gick hon från H. F. G. och lätt föra H. F. G. och oss alla op i frökens kammar, där blef H. F. G. een liten stundh och discurerade medh fröken, huar frökens tanckar woro wet iagh icke, män ögonen woro altidh wenda på H. Mtt: Sedan gaf H. F. G. fröken godh natt, wij andre finge och lof till att kyssa hennes handh.
Der medh nähr i staden till måltidh medh dett förra selskapett, der till medh kom och een rådzherre ben:bdt Sliben som ähr och af en riddare ordningh, der iblandh han förer ett huitt kors, den Loduick Lau, gamble kurfurstens
#23 stalmestar war och medh till måltijdhen. Gick H. F. G. åther op på slottett igen till den vnga kurfurstinnan, derifrån strax till den gambla kurfurstinnan, då finge wij alle loff till att komma in i kammaren och tala medh jungfrugerna. Litett der effter kom den vnga kurfurstinnan och ditt op. Dett war een godh tijdh att H. F. G. war i cabinetett hoss både kurfurstinnan [ɔ: kurfurstinnorna] och frökerna, och wij i kammaren hoos jungfrugerna. Der medh togh H. F. G. åter förlof och gick neder till måltidh i staden. Öfwer måltiden kom den vnge kurfurstens page, och hwyskade wedh H. F. G. dett hölle wij för gott tecken effter man begynte bruka sådanna sendebudh. Strax måltiden war endatt, ginge wij vth och spasserade i trägården,då kom åther pagen igen, talte medh H. F. G. litett, der effter ginge wij gienom slottett hem i herbergett igen, där finge wij då weta att den vnge kurfurstinnan hade tillförende spasseratt i trägården, med fröken fick inthett förloff. Derföre kom hon inte heller. Arnim war åther hooss H. Matt: och brachte goda tijender, heliest hade man och fått godh förtröstningh gienom andra.
Den 17 om morgonen klockan war 3 kom wår prestaff Blombergh ben:dt och begierade tala medh Adolf Carlsson, H. F. G. opwachtare, huadh dett war kunne man letteligen tenckia för H Mtt: kledde strax på sigh och gick eensammen vth medh honom. Arnim war och tillstädes dett varade wäll twå timmar för ähn H. Mtt kom igen och hade waritt hoos fröken; sedan war där stort betenckande, iagh troor dett war frökens rådh hon hade gifuitt H. Mtt: att man skulle sielff strax tala fru moderen till och der medh tillbaka (för iagh merckte
#24 wäll att H. Mtt: hade så widt conuerseradt medh fröken att han hade bekommett een kys vthaff henne F. G:des mundh vthi hennes kammar), hwilkett inthett kunne ske effter wåra skep woro bortlopna och inthe skulle låtha see sigh vnder Tysslandh för ähn fem eller sex dagar för Medsommar; där belff och proponeradt till att draga ått {Bruswijck} [Brunswijck] och hålla sigh där stilla nogen tijdh, så och bruka hertighinnan vthi denna saken, som ähr frökens syster och morss kiere barn, huar till den unga kurfurstinnan hade rått. Dett wille och inthett skicka sigh för wij hade omöijeligitt kunne blifua så lenge på een plattz obekiende, der till medh wille H. Mtt: och gierna hafwa ett skönt smycke till att förähra fröken så wäll som gulkedier ått andra goda wänner. Penning:na wåra wille och inthett reckia till, för man hade inthett mehr ähn 6000 Daller medh sigh. H. Mtt: wille och gierna see flere {fröken} [frökener], att om detta icke ginge an, man kunde ähndå komma till retta. På sidstone resolueradt till att draga op i landett till Frankeförtt och Heidellbergh, män Arnim war där hårt emot, gifuandes före att H. Mtt skulle genom många catolisk lender och moncka gebiter, som sandt war, män han war redd, att H. Mtt: skulle fåå see någen fröken som kunde behaga honom bettre, iag troor i Berlijn funnes flere som hade samma supson. Der medh fick H. F. G. litett frukost, och strax wår koss, {igen} [ingen] viste huart för ähn wij komme vth igenom porten.
Då sende H. Mtt: Otte Daub tillbaka i staden till Arnim, huar effter viste wij dåå inthe, och wij droge fort till Saramundh een lithen stadh 4 mijl från Berlijn på Leibzigh wägen, der blefue wij om natten. På wägen hade wij ett litet alarm. H. K. M. Banner och jagh satte oss till hest och rede litett förått, dö mötte oss tree karlar
#25 till hest, wij hölle dem inthe för några farliga karlar, vthan rede så sagta wår koos. Litett der effter hörde wij ett skott ditt som de rede unge…[otydligt ord: ungefär?] kunne H. F. G:dh och wara där; wij siummade inthet lenge vthan fort strax tillbaka igen till H. F. G. nähr wij komme dijtt war dett inthett vthan H. F. G. mente dett hade någen will skytte giort der brede widh honom i feltett.
Den 18. om morgonen för än wij drogo från Saramundt kom ett breff från Bellin; der vthi skreff han bland annatt, att der fans den som wijst hölt derföre att H. Mtt: hade och waritt där, andre presummerade dett. Strax skreff H. F. G. honom swar igen. H. Mtt: skreff fröken till och snede H. F. G. kammartienare tillbaka medh brefwen till gamble kurfurstinnans secretterere Rask, som der till brukades, sedan droge wij wår kooss vthe medh ett litett huus ben:dt Rauensteen i Saxen och komme till natten till Bergfrijtz tållhus hörer een furste von Anholt till, dijtt war fem mijl. Den samme morgonen rymbde en kutsker från oss som kiörde kutzuagn. Då mente wij wist att han hade mercktt någott och dett inthe skulle förtiga, effter han hade fölt oss ifrån Strålsundh.
Den 19. droge wij till Desso, hertigh von Anholt huss och stadh, mechta lustigh ortt. Wij droge öfwer Elfuen widh Råttsloo, sedan öfwer de Möle som löper vthe medh Desso, wår {intent} [intention] war inthet blifua där om natten, men furstens fru moder som ähr von des des hawss Pfaltz fick wetta att een palzgrefwe war ditt kommen. Strax sende hon sin marskalck neder i staden och begierade H. F. G. will bewijsa honom [ɔ: henne] den wenskapen att komma op till henne, dett lofuade H. F. G. wille göra, om han måtte fåå draga sin koss igen den dagen.
#26 Strax gick marskalken bort, litett där effter kom hennes yngste son vth medh een wangh för H. F. G. herberge och togh H. F. G. medh sigh på slottett, strax till måltijdh. Frwmoderen bewiste H. F. G: all courtoisi, hon har een temmeligh wacker wexen dotter, som heter Sibilla Christina. Elste bror Johan Casemir, den yngste Jörgen Albrecht wacker hercken och tuå onga frökner. Hennes elste son war inthe hemma. Derföre hölt hon H. F. G:dh så länge oppe, på sistonne kom hann hem, då war dett för sendt. Derföre blefwe wij där om natten, män wåra hestar sendes förått. Marskalken heeter Chri stoffwer Krusk, hofmestaren Dauidh Hybener.
Den 20. tijdelligen om morgonen lånte hertigh Johan Kasimirus sina egna heste 3 mijl till Serwijck i Lansaxen. Där war wåra egna hester och strax effter måltiden, der ifrån droge wij genom Hall een wacker stadh som drifwer stoor handell medh salt siuderij. Biskopen deras, som der ordinarij boor, ähr saligh kufurstens von Branneborgz broder. Der ifrån komme wij till natten till Querfordt, och een stadh vthi biskopdömme Madeborgh.
Den 21. droge wij genom Dörringen gienom grefskap von Mantzfeltt, åter i Dörringen till Skiellingz stadh till betes. Där hade H. Mtt: gierna gått i kyrkan, om tijden dett hade medhgifwitt. Sedan till Erfurtt till natten, den dagen drog wij 9 mill. Erfurtt ähr een wacker stadh. Kurfursten von Saxen ähr deras skwtzherre, men biskopen von Mentz har höga retten där i staden; genom staden löper twå små äder, den eena heter Gyre, den andra Kyrslagh. Strax wij woro komna i herdnberg, gick H. Mtt: vthe till att besee Vnsser liben Frauen kyrka på dommen, effter man exercerar ähnnu vthi den kyrkian och några andra papisterij. Dee wiste
#27 oss många heligh dommar medh brinnande lampor, som man ordinarij finner i alla papisters kyrker; eliest war dett ock i segh een wacker kyrkia. Dee wiste oss een krok baek i kyrkan hooss funten, som een karl hade hengdtt sigh sielff på för fem åhr. Wij såge och Jesuuiterske Collegium, sampt ett rum där som dee disputera casuas sonscientie, wij woro och på i kyrkiotornett, och sågo den stora klockan, man tala så myckett om, der war och een liten klocka af silff, effter deras berettelse. H. Mtt: will gärna see huru dee hade sigh, när dee seya messan. hwarföre gick H. Mtt. den 22 om morgonen op i klosterett, där gofwe wij oss an hos abboten, att wij måtte fåå see deras kyrker. Strax kom en monq af s. Dominic ordningh, som dee alla ähre i dett klostrett och förde oss omkringhi S. Peters kyrka, som ähr temmeligh wacker, han wiste oss ett altar, som liungelden hade för någre åhr sedan slagett om kull, och in i een kista som derass messekläder ähro vthi, hade dett och giort mechta effect. Grefwen von Gleichen ligger där begrafwen medh twå sina gemålinner, som man will seya han hafwer på een tijdh hafft. Den ena ähr keijsar-dotter från Constantinobell, som han förde medh sigh nähr han brött sigh vthur fengzlett, hon halp honom der till, för hanss skull bleff hon och omuendt till den christelliga troen. Sedan förde han oss i ett lijtett wackert cappel, som Dagobertus Rex Francorum hade funderatt, första bygningh vthi dett klostrett, wij såge och deras consistorium, deras maatsall, och effter tijden war till att höra messan, excuserade han sigh att han inthett kunde länger föra oss omkringh, aldenstundh han skulle sielf giöra messan. Då begiärade wij få loff och see medh huadh seremonier dett skulle skee, hwilkett han inthett wille förståå för ähn han fick see een dukatt, iagh effter H. K.
#28 Mtt: befalningh förärade honom, strax förde han oss in i kyrkian igen, där wij kunne ståå och see alt, huru dee procederade, män dee såge oss inthett, när dätt war ändatt medh stort afguderij, huaröfwer H. Mtt: myckett förundrade sigh, ginge wij vth igeen, besågo deras wijngårdar, de hafwa. Klostret ligger högt på ett bergh, lägligitt till att bygga een fästningh som kunne commendera heela staden; vthan för staden när man drager ått Gota ligger ett litet fyrekant slott af tegelsteen, så gott tappatt som hijtt, ben:dtt Zyliakssborgh. H. Mtt: gick där medh neder i herbergett, och strax effter måltijdhen drogo wij bortt medh fyra kutsker och låte wår hester blifwa der effter och huila sigh, medh dett beskedt att de skulle sedan draga sagta effter ått Frankefurt am {May} [Mayn], där skulle de wijdare få wetta huar de skulle möta oss på hemwägen, sedan droge wij fort ock komme till Gota, lithen wacker stadh till natten. Där war inthett synnerligitt till att besee, vthan ruiner af ett mechta wackert fyrekant castell som bleff belägratt och in der acht erklert och i grundh förstörtt anno 1567 vthi 4 månader. Sedan gofue dee dett op vthan ander tuångh än keisar Carolij quinti autoriteett, för dee hade allahanda viures och munition de guerre j stoor abondance, fördij hertigh Hans Fredrik, som dett tillhörde war där inne och hade några fredzfiender till sigh i protection tagitt nemligh Wilhelm von Grumbach, Wilhelm von Stein, Ernst Jörien Brandenstein och sin egen canseler docter Bruck, hwilka hade conspirerad mot curfursten Augustus von Saxen; dee blefue strax rettade, dee andre röfware där inne woro stolo sigh vt genom lägrett om netterna för ähn det bleff vpgiffuitt, nu hörde förb:te Gota een hertigh von Saxen Koborgh till; Gota drifwer stoor handell medh waitt [ɔ: weide] som man färgar kläde medh.
# 29
Den 23 när wij drogo från Gotta, komme wij genom een lijten stadh ben:dt Eyssnach inn Durringen, hörer hertigh Ernest von Saxen till; öfwer en liten åå heter Werra som löper i Wessaren, och komme till meddagzmåltidh till Marthu, till natten komme wij till Wach i Hessen. H. F. G: hade gierna talt medh ambtmannen Casper Wendemarker som ähr reputerad för een wacker man, män han war siuck, eensköllade sigh att han inthett kunne komma till H. F. G:dh. Den dagen 6 mijl.
Den 24. Der ifrån drogo wij genom een liten stadh Hyenfeltt ben:dh im stifft Fullen och kom till Fullen tilbetes, deras abatt heeter Johan Fredrick van Sualbach. keijsarinnans errzt canseler, där ifrå till Slichte in till natten, im grafskafft Hanau. Den dagen 8 mijl.
Den 25. droge wij der ifrån genom Sten an der Strossen in grafskafft von Hanaw gienom Salmunster, hörer biskopen von Mentz till, öfwer een beskansatt lijten broo och till måltidh till Gellhausen liten rijk stadh, dee där boo ähre alla lutterska, och hafua sköna winbergh omkringh staden. Litett tillförende kom H. F. G. kammar tienare igen ifrån Berlijn medh breff och goda tiender, som vthan [ɔ: man] så lenge och medh stor patience hade wentatt; han sade oss dåå att Otte Daub blef där ändå quar, för några breff skull, som han skulle hafua. Der ifrån sende H. F. G. Hans Lodh föråt till Hanau, att effter H. F. G:z wägh lågh där vtmedh will han gärna tala medh greffinnan; sedan skulle han draga fort förått till Frankefurtt.
Samma affton komme wij till Hanaw, een wacker stadh, nyligen större giordtt och wäll befästatt medh goda wallar och grafwer; den nye delen af staden ähr medh hollendere och nederlendere besatt, som hafwer stoor preuilegier, ordenteligen bygd, medh wackra rätta brede gator, vt medh staden löper een ström Main benembdt,
#30 och effter grefinnan von Hanaw fick weeta medh Hans Lodh som drogh förååt till Frankefurtt det H. F. G. wille komma, sende hon strax sin son neder i wårtt herbergh i staden medh kutzwagnar effter H. F. G. och begiärade förb:te hennes vnge son gref Philip Mauritz ben:dt på sin fru moders wägnar medh stammande oration, för hans stoora feell, han hafwer på målett, att H. F. G. wille taga ett nattläger tillgode på slottett. Der H. F. G. blef swåra wäll fägnader af greffinnan sielf, som heeter Catarina Belgika, medh twå unga frökner hennes döttrer, sköne deijelige ock discrete menniskior vthi taall ock åthäfwer. Den lesta heeter Charlotta Louisa, den andra Chatrina Juliana, sampt ähr der twå yngre söner, gref Fridrick Lodwich och Jacob Johan. Hofmestaren heeter Barnekott, Sitius von Berlepz den wnga herrens hofmestare och oberambtmannen Philp Hindrick von Bellersshein.
Den 26 om morgonen för ähn wij finge fruukost kiöpte H. F. G. ett lijtett wackert dijamant halsbåndh, sedan ledsagade den vnga grefwen oss vth för staden. När wij wore komna twå mijll derifrån till Frankefurt an Main som så kallas effter åhen som rinner der gienom, besåge wij dom kyrkian, der keijserne blefwe crönte, rådhusett, bållhusett och der judarna hafwa deras gator. Medh jubilerer handlades om ett diamants halsbåndh för 8,700 rickzdal:r och så frampt köpett ginge fort lofwade jubeleraren H. K. Mtt: een vacker förähringh, som gaf sig vt för een H. F. G:dz vpwachtare så där som flere städes.
Sedan förreste wij samma dagh derifrån gienom grefwen von Eisenburgss landh, der sågee wij ett jortesprungh till 22 stegh, förtecknadt medh twåå opresta stenar, som en hiort för någre åhr seijes hafwer giortt; ock komme till natten tree mijll till een lijten by Arhelga
#31 benembdt, hörer grefwen vou Darmstatt till; der finge wij inthett sofwa om natten för bönderners gestebudh, speel och danser, dee hölle på gatan; der delibererades hwru och på hwadh sätt, man skulle komma obekiendh gienom Heiderborgh [ɔ: Heidelberg]. Derifrån sende H. G. G. sin kammer tienare effter penningar förty wåra dukater begynte dåå ock minskas.
Den 27. sende H. F. G. migh ock Hans Lodh föråt till Hebbenheim till att bestella posthestar, een lijten stadh in der Pfalttz. Wij rede vt medh Darmstatt; sedan wij hade fått der wår middagz måltidh begofwe wij oss alla till hest och sendes Hans Lodh föråått till Heidelborgh, förty där woro twå adelsmän som kiende H. K. Mtt: och effter H. K. Mtt: inthett wille, att man skulle weta af honom i Heidelbergh i bortresandett, derföre földes wij alle ått in i staden och nähr H. F. G:dh redh op på slottett till sin broder hertigh Hanss von {Zuebruk} [Zueibruk], som war administrator i curfurstens frånwara, togh H. Mtt: migh allena medh sigh och rede så wt wår kooss genom staden till enn mijll på andre sijdan som wetter ått Helbrun. Ditt aktade K. Mtt: sigh medh H. F. G. oförmerckt på een vnions dagh, som dee vnirte fursterna der will hålla, der blefwe wij till den 28 om morgonen tijdelligen, då kom Lars Kagg medh budh från H. F. G:dh att vnions dagen inthett skulle hållas der vthan i Wormss och att dee viste der i hofwett gienom breff, dett H. F. G:dh war kommen vhr Swerige till Berlijn medh några förnähmne swenske adelsmän, bland hwilke war een swartklädh medh hwitgult håår, som discurerade mechta wäll, och måste fördenskull tillbaka till Heidelborgh till att göra ander afskedh om reesan. Nähr wij woro dijtt komne wille K. Mtt: inthett gierna gå på slottett vthan bleff några timma i werdhwsett som kallas Adler och
#32 effter månge budh och breff H. F. N. skreff neder till K. Mtt: gick han dåå på sistone op på slottett oförmerckt i hans kammar. Der ifrån förde dee K. Mtt: bort i een kammar vthan någett medhföllie ähn wij swenske. Där gaf H. K. Mtt: sigh då först rett känd hooss förb:te palsgrefwens broder, och nähr dee hade talts wedh een lijten stundh, förde dee oss som wij alla hade waritt opwachtare, i hertighinnans kammar, där helsade hon oss alla på ett sätt; der medh till måltidh, effter måltijden delibererades fast om reesan. H. K. Mtt: wille gierna till oftabe:te vnions dagh; men effter dett inthett kunne skee, resoluerades dåå till att draga i lägrett till markgrefwen von Baden; nähr der om war bestelt, förde dee oss alt medh samma seremonier i den gambla kurfurstinnans kammer; nähr wij hade saluerad henne sampt hennes dotter fröken och andra vnga förstellige personer, foldes de alla ååt i trägården; sedan folde wij gref:n Johan von Nassau i sijn kammar. Där viste han oss mädh små paper hurw han wilie settia een armé en battaille, på huad sett han menar een regulier festninggh böör wara byghdtt. Och sedan förde han oss i tyghwsett der såge vid tw slagz kärrer medh spesser och små skrotstycker, nyttige och artige till att bruuka mot sijna fiender. Samma aftonn kom Otte Daub igen medh bref från Bellin.
Den 29 förreste dåå K. Mtt: medh H. F. G:dh till een wacker, ny och wällbefestatt stadh och slott ben:dt Manheim, ifrån Manheim tillbetes till Grabend. Där höltt een grefwen af Ostfrissslandh syster huus, men hon war enckia effter margref Enst Fridriek von Baden; minss migh rett, så hafwer hon tillförende ock haft een palsgrefwe, men nu haar hoen hertigh Julius von Saxen, sedan komme wij om aftonen till Durlack. Twåå mark
#33 grefwens söner mötte oss vthan för staden och begärade H. F. H wille wara wällkommen; wackre vnge furster, den elste ähr gift; dee drogo ock samma dagh vth medh 300 hester och 1000 tilfoot till een pass där fienden wille öfwer. Deer giorde H. Mtt: sigh inthet kunnugdtt (Gamble markgrefwen war inthett hemma) kom ock icke heller medh till måltijdh om aftonen på salen, för een adelzman skull Reinkinger ben:dt som hade tillförende waritt i Swerige; där wore både förstinner, furstelliga encker ock vnga fröckner medh till måltijdh, hwilkens nampn iagh icke fick notera, förty wij förreste der ifrån.
Den 30. om morgonen klockan try på post till markgrefwen i lägrett widh Brissack. Den dagen rede wij sexton mijl gönom åtskillige herres landh; H. F. G:dh fick illa ondtt på i wägen af dett wij rede fast fortt; men så betrade thett ty better igeen, och nähr wij kommo i legret war feltherren i sängh. När öfwerstwachtemestaren lått oss in gienom wachten, begick han een lijten faute. Nähr wij woro i logementet, kom marckgref Carl, feltherrens son, grefwen af Erbach och hofmestaren till måltijdz till H. F. G. Dee sade dåå, att fiendens folck, som dee där så länge förwentadt hade till att förhindra passen öfwer Rinström, skole den dagen rycka förbij; hwar i sin stadh önskade att skiermösslan skulle gåå an, hwilkett ock skett hade, hwar feltherren icke hade fått breff från dee andre vnerte fursterna att han inthet skulle attentera moot dem, vthan låtha dem frijt passera, som wij om morgonen tijdelligen betre finge weeta af feltherren sielf.
Den 31. Blef och fördenskulle heela lägrett stelt i battaille innan quarterett wom war wäll retrancherad, men lägrett war inthet starkare ähn till 12 compagnier curassers 4 compag. carabins och 15 compag. fotfolck, alt
#34 wackert folk. Markgrefwens förnempste officerer war först hans son, markgref Carl, ringgref Otte, där här von Fleckenstein, der oberst Obetratt och Altmanshausen gref von Erback och ändå twåå Lorainer, alla wackra cavalleres. Men wij holle der stilla, såghe wij fienden, som dee wille kalla honom, marchera förbij medh 27 compag. hester ock där till footfolck. Ertzhertigen Leopoldus war i egen persoon der medh ock dee som commenderade folckett war le conte Torquato, le duc de Croije, mons. de Mont, le conte Jan de Nassau, Mons. Marcousan, ein jung framsösischer her, einer von Erfft, mons. Loret vnd ein herr von Ahnhaltt; ein graff von Fürstenbergh som kom sedan dee woro förbij ryckte och begierade, att de måtte lefwa någett folck effter wedh den platzen dee komme öfwer. Der till swarade markgrefwen medh fåå ordh, att dee skulle blifwa wedh afskeden som giordt war, elliest wille han icke heller wara plichtigh till att hålla hwadh han dem ogierna nock tillsagdtt hade. Så länge som folckett war vthe i battaille, stelte markgrefwen sigh som han inthet wiste att K. Mtt: war medh oansedtt att H. F. N. sade honom dett. Lijckwist strax till des wij komme i wårt logement igen, då helsade K. Mtt: honom eensammen i H. F. G. kammar, och taltes däär een liten stundh widh och där medh till måltidh och trackterade så sina gester icke allenst medh goda retter, vthan och medh wackra discurser. Effter måltijden förde han oss, K. Mtt: till wilie, i lägrett omkringh och wijste oss sina munitions wagner och een sönnerligh inuention på kierrer, nöttigh för fotfolck i flack felt mot rytterij; så förde han oss vtomkringh lägrett till att besee hans wacht ock skantzer som låge på bergen; wij hade åther een ny rancontre medh een adelsman ben:dt Steenkolfeldt, som kände K. Mtt: såsom ock
#35 twå swenska soldater. Till afton måltijdh hade han K. Mtt: åther obekender wise, sampt H. F. N. till måltijdh dåå giorde dee sigh mechta lustige, mest hans förnempste officerer woro och medh till måltijdh; effter afonmåltiden fölgde han F. N. i sitt logement och discurerade länge medh K. Mtt: Sedan kom Ringref Otte och presenterade sin tienst hoos K. Mtt: effter markgrefwen hade sagtt honom dett K. Mtt: war j egen presta [ɔ: person] der med.
Den 1. Junij woro wij åther om morgonen i dagningen op och droge till Strassburgh, marckgrufuen lett ledsaga oss medh een gammal capitein Rinströmmen nehr till Strassburgh, der drog H. F. N. strax förått till sin gemålin, och wij andre blefwe alle der quar och besåge staden både wthan till och innan till, där ähr ett mechta sköntt kyrkietorn, och wackra quinnes personer finnes där och wäll. Wij hade een karll som förde oss omkringh, hwilken tysskerna kalla pedel, och närh han hade tengdtt [ɔ: lenge] tientt oss, frågade wij, hwar hann war född, då sade han hwar och blandt annatt, att han hade waritt i Swerige och tientt wnder s. Renholt Daubss regemndtt, men iagh menar wij wachtade oss för honom sedan; den andre dagen wore wij där och stilla.
Den 3. droge wij effter H. F. N. och hade wij några tusen daller medh oss der ifrån, som H. F. N. länte K. Mtt: Wij droge den dagen gienom een grefwe von Hanauss landt och vt medh een {riss} [rikss] stad benembdt Hagenau, som ähr catolisk, och tillbetes i een by benemdt Bastorp, euangelisk, sedan vt medh ett H. F. N. huus benembdt Birlbach, vt medh {Wissborgh} [Wissenborgh], een liten riss stadh, och komme mot aftonen till Nykastell där K. Mtt: syster phalssgrefinnan håller huus. H. F. N. wiste inthet af wår komst för ähn K. M. stodh hoss henne i hennes
#36 kammar. Der blefwe wij Pingzdagen stilla. Dett ähr sandt, att iagh sågh H. F. N. aldrigh så gladh som hon bleff, nähr hon fick see K. Mtt: men och aldrigh så bedröfwatt som hon blef, nähr K. M. drogh bort för H. F. N. grät betterligen.
Den 5. droge wij derifrån gienom Landa, liten rissstadh och till betes till Spir een förnembd riss stadh. Der ifrån till natten till Heidelbergh igien. Men H. M. blef på een half mijl nähr staden om natten medh Lars Kagg allena i een bondeby benb:tt .. för soubson skull dee hade stoor om K. Mtt: i Heidebergh. När wij komme fram medh H. F. N. funne wij alle dee furstellige personer och andre förnäma i skiutgården, dätt vthan twifwell för K. Mtt: skull, effter dee inthett annatt wiste ähn K. Mtt: skulle komma dit medh om aftonen.
Den 6. kom K. Mtt: in på slottett i Hegdelbergh och talte medh palsgrefwen och hans broder om H. K. M. icke skulle draga till Prage, till konungen i Behmeen, men där till wille ingen samtycka, effter dett medh lägenheet inthett skee kunde. Där medh blef då den resan alldeles afslagen och resoluerat till att draga hem gienom Landhessen och landt {Brusswijck} [Brunsswijck]. Och drogh K. Mtt: dåå sielfannen föråt på wäghen ått Franckfurt igen. Samma dagh földe H. F. N. strax effter och komme så tillhopa till natten till Berssheim.
Den 7. till Franckfurt vthe mädh Darmstadh till meddagzmåltidh och därifrån till natten till Fridburgh een luttirsk rissstadh.
Den 8. togh K. Mtt: migh medh sigh och folgde H. F. N. till häst Nauhemet slt siuderij bruek, som hörer een grefwe von Hanau till, sedan droge wij fort gienom Burttzbach hörer landtgref Philip von Hessen till, grefwerna won Solmss hafwer deel och rettigheet j samma
#37 stadh. Sedan droge wij gienom Gissen, liten stadh, där höltz ett universitet, och hörer landtgrefwen von Darmstadtt till och sedan tillbetes till Mensshem i Hessen alt så fort vtmedh Ammelburgh ligger på ett bergh, wäll tienligt till een good festningh, för der ähre inga commendement omkringh, sedan till kiörkian [ɔ: Kirchhain] hörer landgref Maurittz till.
Den 9. till Ehrest liten stadh im landt Hessen, där wore wåra wagner och hester för oss som iagh tillförende sade blefwe effter i Erfurt, derifrån drogh K. Mtt: obekiender wijse medh H. N. för åth till Kassell och ingen af oss swenske medh vthan två tyske adelsmän ben:tt Durkenhein och Battssmer, som H. F. N. togh på resan till sigh för ähn wij droge frå Ny Kastell till att bruka nähr wij skulle komma tillbaka till Berlin som wij sedan fåå höra, effter dee kiende oss swenske som wore tillförende medh där.
Den 10. földe wij effter strax fort gienom Kassel, som oss befalt blef. Några dagar för ähn wij reste där igenom hade där så grufweligen haglatt, att icke ett hellt fenster fans i Kastell som wiste dit dädan wedret war kommet; ja kornet som åskuret på åckrerna stodh, sågh vt som några hundrade hestar hade trampat det, och komme till Mäne [ɔ: Münden] een liten stadh i landh {Brusswijck} [Brunsswijck] till natten. Wedh samma stadh komma två strömmar tillhopa som kallades Werra och Fulle [ɔ: Fulda], sedan blifwer det een ström och kallas Wesseren, som löper i Saltesiö nedan för Bremen. Samme afton kom K. M. och F. N. och ditt till natten och förtaldte oss huru landtgrefwen war blefwen för stor [ɔ: verstaunt] vthaf K. Mtt: oförmodlige nährwarelse, för han wiste alz inthett af K. Mtt:z ankomst för F. N. sade honom dett. H. K. Mtt: sade sigh och hafwa waritt allestedes på befestningen så
#38 wäll som nedre wnder wallarna i de hwalfwen, dee där hafwa rundt omkringh heele stadhen; hwilken befästningh icke hafwer sin lijke i Europa, dett iagh wett anlangande bygningen.
Den 11. droge wij då der ifrån till Emsshus till natten vtmedh Northem;
Den 12. gienom Sesen liten stadh im landtt Brusswijck och bette i Gedderhagen, der mötte capitein Termondt oss och berettade att öfwersten Ahrnem förwentade oss i Madeburgh medh – 40 hester och att Rask kurfurstens secreterare van Brandenburgh war kommen till Brusswick. Där skeldes åther K. Mtt: från F. N. och drogh föråth till Brusswijck till natten, och H. F. N. och drogh till {Wlfenböttel} [Wolfenböttel]; men där fandt H. F. N. inthet hertigen heller hertiginnan hemma, som han gierna hade talt medh på K. Mtt:z wägnar effter hertighinnan ähr syster wedh K. Mtt: maistresse.
Den 13. nähr wij komme inemot Brusswick, kom capitein Termondt och begierade på K. Mtt:z wegner att H. F. N. icke wille draga i herbergh till K. Mtt: för där woro Hållenske sendebud ben:dt här Mäss som blef af K. Mtt: för een tidh sedan giordt till reddare; till mädh honom war een be:dt Aisma ordinarij agent i Lybeck på staternas wägnar, hwilkett H. F. N. giorde och togh herbergh annerstädes. Strax F. N. war kommen i herbergett kom K. Mtt: till honom och rådsloge om Berlinske resan tillbaka. Där finge wij åther nytt alarm, för werden i husett kiende K. Mtt: och sade sigh hafwa waritt medh i Halmstadh, nähr konungen i Danmarck hade wår allernådigeste konungh til gäst. Samme wår wärdh gick gienast till borgmestaren och sade honom dett H. Mtt: war där i staden. Och borgmestaren sade dett gienast för den hållenske gesandten. Han kom strax till H. F. N.
#39 och begierade att han måtte få tala medh K. Mtt: män H. F. N. stelte sigh som K. Mtt: skulle inthett hafwe waritt där; till om morgonen, för ähn H. Mtt: förreste, då gaf H. Mtt: sigh honom kiendt och talte een godh stundh medh honom. Der ifrån drogh secreteraren Rask föråth och F. N. kammartienare medh bref till kurfurstinnan von Brandenburg. Staden besåge wij dåå och huru han war senast belegratt och attacquerat af deras egen herre och kongen i Danmarch.
Den 14. droge wij förbij Keisar Lutter, liten stadh, och till Betecksupplin tillbetes, gienom Halmstedt, där accademien höldtz, förbij een wacker adelssmans gårdh som Gerberg von Alvenssleben äger och till natten till Ekkerbarlefwen. Där ähr och ett wackert adelsmanshus där mötte Ahrnem oss.
Den 15. droge wij då till Madeburgh till middagzbete, där förährade dee H. F. N. några kannor wijn, som deras sedh ähr nähr fwrstellige perssoner heller deras sendebudh komme, och kommer till natten till Hogentias som hörer een till benembd Skulenborgh.
Den 16. drogh K. Mtt: medh palzgrefwen föråth på wägen till Berlijn, togh ingen af oss medh som wore medh tillförendt, vthan tee twå tyske adelsmennerna som iagh tillförende sade, men H. F. N. drogh lickwäll icke strax medh till Berlin förän K. Mtt: hade waritt där i twå nätter och flytt sigh gratia hoos de kurfurstlige quinnssperssoner i Berlin; men K. Mtt: war i Berlin låge wij stilla i Brandenburgh.
Den 19. droge wij till Ferberling dit fick F. N. budh effter sigh att han wille komma till Berlin fär ähn K. Mtt: förreste derifrån som H. F. N. och giorde och komme så både den - - -