Femton Legender ur 'Linköpingslegendariet' (översatta av Nils Ragvaldi)

Texten är inskriven efter SFSS 7:1-3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan 7:3 markeras med '#'. Sidnummer från de andra volymerna (7:1 och 7:2) markeras med '# I:' respektive '# II:'.

Blad i handskriften markeras med 'àà'.

# 276 [àà 1r] Rwbrica her börias en bok som kallas sancta amalbärga bok Oc scriffwas först aff the hälga iomfrwnna liffwärne oc sidhan aff alla the hälga iomfrwr hystorias oc hälga manna som war käre fadher her nigils rawaldi wände aff latino oc oppa swänsko i sinne ytersta sywkdom sot Oc aff hans dödz snare tilkommo fik han ey swa mykyt samman skriffwat som han aktat haffde Thy wari thzta litla idher allom anameliket til andeliken hwgnat Oc honom til äwerdeliken lön j hymerike för thzta oc alt annat som han os opplyst haffwer aff the hälge skrifft

LAudate dominum in sanctis eius, konnogxlike propheten dawid i psalmenom sigher tässen ordhen, som lydha swa Loffwen gudh i hans hälgonom, Thy at swa diktar rätwisan, at alt loff oc priis är gwdhi tilläggiande, thy at han är källa oc opphof til alla häloghether, han är gifware allas dygdher, oc rothen til alt goth, han wthwäl til häloghet them honom täkkes Järteknen som

# 277 hälogha människior göra the ärw gudz handdawärke, oc hans nadh oc godhet, Oc thy är wäl skikkat i the hälge kirkio, at hälga iomfrwors liffwerne oc iärtekne ärw oppskriffwat oc teknat cristnom människiom til ämpne, at loffwa oc ära gudh i sionom hälgonom, Oc tilfälle at höra oc lära hymerikis wägh, oc främia sik i dygdhomen oc godhom gärninggom, Spegelen lather synas änletsens skippelse, swa lata oc häloga iomfruors liffwerne see siälennas stadgha, nar thz läsit wardher, oc skolo thy gudhelika iomffrwr, hwilka än ärw som pilagrima wandrandis i tässe mörke wärldenne, mz atwakth gärna höra oc siälffwa läsa thz the finna skriffwat aff hälogom människiom hwilke nw fram kompne ärw til äronnas äwerdelika hwilo, oc loffwa oc ära gudh i hans hälgonom, oc enkannelika skolom wi loffwa oc ära gudh i enne hans wtkorlike oc wtwalde hälgaste brudh oc iomffrw som kallas sancta amalbergga, Än tha at hon är os okwnnogh i thenna landzändhom, likkawäl är hon marghfaldelika mz loff oc priis opphögdh i sith landh som liggher i franka konwngx herradöme, hwar aldzwaldogher gudh högelika loffwas i hennas häloghet

¶ Tässen hälga iomffrwn sancta amalbärgha togx sins liffs ophoff i eth landzskap som kallas

# 278 ardenna i en stad som liggher i hennas fädherne oc kallas rodinghi, oppa then tidh naar wärdoghe förste konung pippinus oc hans kötlike brodher karlomagnus hedhersamlika oc wärdhelika stydho konungx spirona i frankarike, hennas fadher war cristen oc hennas modher kalladhis ewa, wtkomne aff mäktoghom konunghom oc höghwällis höffdinghom, Oc skal man thzta clarlikare wt redha, [àà 1v] tha maa man fwlkomlika wetha at tässen hälga iomffrwn war ganzska när kommen aff sancta gertrudz släkte, oc the thwa hälga iomfrwnnas aldegwndis oc waletrudis släkte, hwilkit ey lithet föröker hennas loff oc priis, at hon är wtkommen ey at enast aff mäktoghom konunghom, wtan ämwäl aff häloghom föräldrom, skylskap haffwande mz swa häloghom iomffrum

¶ Naar tässen hälga iomffrwn war cristnat, oc aff wandh myölkenne aff modherliko bryste, strax söktes hon aff thäs hälga andas nadh oc miskwnd, Oc som kroppen til wäxte wtwörthis, swa tilöktes henne gwdelika oc dygdhelika gärnigga i siälenne jnwörtes ¶ Til huilkit hennas gudelika föräldra, fadher oc modher fast wallandes waro, thy at the opfostradho henne mz atwakt til gudz tiänist, lärande henne hwru hon skulle sik öwa i dygdenne, oc dragha til gudz kärlek, aff huilko iomffrun sik öffwadhe til gudelika böna idkan,

# 279 oc idkeliken kyrkiogangh, at hon maa liknas widh the hälga prophetissam annam aff hwilke skriffwat staar i lästenne at hon gik ey aff mönstrit dagh ällar nätter
¶ Then gudhelike oc mäktoghe herran, sancta amalbärgha fadher, haffdhe widh sit palacium en widhan oc wällustoghan trägardh, hwilken planteradher war mz ädlasta roser oc lilyor, hwita oc rödha, ther war oc cynamonium oc balsamus, oc alzskona wällustande yrther oc trä, oc flere wänasta rinnandis källor, oc war thän trägardhen swa lusteliken at ythermeer wällustoghet kwnne man ey finna i blandh cedros oc cypressos som wäxa oppa bärghen syon oc lybano, som ärw aldra lwstelikasta trä ¶Naar tässen hälga iomffrwn war än en lithen pigha, wndher sins fadhärs oc modhärs wärn oc gömo, tha plägadhe hon mz andhra sin iämaldroghom skola systrom gaa i thenna yrthegardhen, ey för losthet skuld, ällar fafänglikhet, wtan häldher för gudeliken beskodilse som hennas föräldra haffdo henne lärt, at tha hon saghe the wänasta roser oc lilyor, oc marghskona yrther, oc kändhe theras wällokt, Tha skulde hon betänkia hans wisdom oc alzmäktoghet, som them skapadhe, Oc wänia sik ther aff at skodha öffra thingen som äwärdheliken ärw ¶ I thenna yrtegardhen bygdhe sancta amalbergha i sinne barnzlike enfalloghet eth litet hws som eth cappal mz sina eghna händher, oc giordhe ther til som eth litet altara gudhi til hedhers, oc kalladhe thz wars herra kirkio, offrandhe oppa thz altaret aff thy som wänast

# 280 oc bäst war i them trägardhenom, badhe äple oc yrther, nöther som kallas castanea oc mala punica mz thymiama, läggiandis thzta oppa altaret mz lönlikom oc gudelikom ordhom, oc wtkorlika böner ¶ Framdelis äpther nakon thima kom thenna iomffrwnnas idhkan oc gudelikhet i taal, ibland herra oc första, oc täslikes [àà 2r] biskoppa, oc gudelika klärkar, oc wndradho alle hwat gudhi täktis framdelis göra mz the klene iomffrwnne, huilken i sin barndhom sadhana siälsyn ärandhe opbegynna, tilföghiandis sik altareno, huilket ey pläghar nakor göra, wtan wigdha präste

¶ Här äpther opwäktes gambla owenzsens onzska moth iomffrwnnas dygdhelika gärniggom, oc rädhes at framdelis maghe honom i sinne onzsko wardha förfangh aff hennas godhet, Oc oppwäkte thy diäfwllen hiärtat i enom iomffrwnnas thiänara, som henne daghlika war til tiänist til hennas behoff, Oc tok thenne tiänaren stiälandhis aff altaret en storan deel aff offreth, än gudz hiälp war ey fiärran sinne brud til tröst oc hwgnat i tässe matto, at tha tywffuen wträkte höghro armen äpther offret, tha hardhnade armen som hardasta iärn, oc mannen bleff förfäradh oc rädder, oc kwnne enkte annat göra wtan gratha, kommo oc hans mzbrödher, wiliandis

# 281 honom hiälpa, oc drogho han fran altaret, huilkit the engaledhis förmatto, Tha begynnadho the oc alle gratha oc wtgyuta ömkelika thara, Sidhan samladhe sik all släkten, hans som sik förbrwtit haffde, gangandhis til iomffrwnnas modher, mz storom gaffwom, oc jnnerlike bön, ödhmyuklika bidhiandis at hon wjli förwärffua them brwtlika mannennom wenskap oc förlatilse aff sinne käraste dotter oc at the hälga iomffrwn wärdoghadis bidhia til gudh för hans helso, som nw kranker war wordhin, Oc mz thz snarasta sakt, Jomffrun badh til gudh för kranka mannenom, oc bögynnadhe i samme stwndh hans armber wekna oc bögheliken wardha, huilken förra war strangher som hardasta iärn ¶ Oc naar sadhana iärtekne oppenbaradhis ällar frägdadhis iblandh almoghan, opplyffto fläste sina händher oc öghon til hymelen ropandhis oc sighiandis loff hedher oc äwärdhelik ära wari gudhi i sonom hälgonom

¶ I them daghomen war en hälogher biskopper i en stadh som heth traiectum, hans nampn war willebrordus, han aktadhe at visitera eth iomffrw closter, huilket han siälffwer fordhom haffdhe bygth oc stiktat, oc händhe at han i sin rätta wägh kom til stadhen ardennam hwar henna fadher bodhe, oc äpther gudz wilia bödh han sik til härbärghe til then mäktogha herran, oc warth

# 282 ther mykyt wördhelika anamadher oc tracteradher i alle matto Oc nar the wärdoghe herrana til saman sattho, kom them til talan om mangh andelik ärandhe, i blandh hwilken wändhes oc thera talan om thz iärteknet som iomffrwn giordhe mz manzsens arm ¶ Oc nar biskoppen hört haffde om all stykke, sagdhe han wi haffdhom langhan tima bwrit stora byrdh til gudz hedher, än enkte saadana haffwom wi wnfanghit, än thw ärofwlla iomffru haffwer wndhersamma äro aff gudhi wnfangit, [àà 2v] oc swa täktis jomffrulika renliffwis brudhgomma ihesu christo, tik begaffwa mz häloghetzsens nadh, at thu mz iomffrulikom renleke wärdh är jnga i odödhelika brudhgommans brudha hws, oc ther födha fruktena, thz är äwerdelikit liff oc glädhi, blomstras thy i thinom renlek mz hälga iomffwnne tekla, frögdhas oc främyas mz sancte agnete oc mz sancta maria magdalena wari thin deel thän bäste, Mz saadana flerom wälsignilsom oc gudelikom ordhom tröste thän hälge biskoppen the hälga iomffwna oc hennas föräldra, Ther äpther bödh han oc radhe hennas fadher oc modher, at the skwllo henne skyndha til nakra hälga samqwämdh, i nakot iomffru closter, huilkit the oc snarlika giordho ¶ Oppa then tidh war eth closter i beyla, iomffru maria til hedher opbygth, i thz closter war en hälogh abbatissa, oc hennas nampn war lawdrada, oc styrdhe thz closter i store häloghet, Til thenna hälga iomffru skaran sändhes sancta amalbergha, at lära book, oc faghra tokt, oc gudelikit liffwerne, oc naar hon tilfögdh war the hälge samqwämdenne,

# 283 tha war hon i sinne gudelikhet i blandh them som skinandis carbunculus i blandh dyra stena, oc en hymerikis ängil i sin omgangilse oc mykle dyglikhet ¶ Alzskona häloghetz tekn synthes oppa henne ¶ Hennas klena iomffrulika kropp sagho the wthwörtis holdhan mz purpura oc silke, än jnuörtis war hon sarghat mz riis oc haarklädhe, the waro oc mykyt wndrandhis oppa hennas gudelika gärnigga, thy at hon syntes daghlika förnyas, oc ökias i godho, gangandhis aff enne dygdh til the andhra, aff hwilko the enkte affwndadhos, wtan loffwadho gudh för sina nadhelika gaffwor, thy at the sagho alla hennas idhn wara i gudelikom bönom oc stwdheran i the hälge skrifft, aff huilko hennas hiärta oppfyltes aff thäs hälga andha nadh oc thän häle andhe wtualde hennas hiärta sik til mönster

¶ Vidh then tima händhe at pipinus frankka konungher foor mz sith ridderskap i iacht äpther willebradh ällar skogx dywrom, oc nalkadhes clostreno beyla, Tha kom honom til tanka, at han wille sökia jomfru maria closter, oc hogswala the hälogha samqwämdhena, oc naar han ther kom, wart han ther wälfaghnadher aff sancta laudrada abbatisse oc conuenthet oc äpther thz

# 284 at daghen war framlidhen, tok han härbärghe ¶ Oc nar konunghen oplyffte sin öghon ower samqwämdhena, fik han see ena wänasta klena iomffru i iomffru choren aldra höffwiskasta oc täkka, oc wart konunghen lönlika i sit hiärta mykyt wndrandhis om iomffrwnnas skönhet oc mykla toktoghet, Oc nar han saat widh bordhet mz sit riddarskap oc godha män, wart han i blandh [àà 3r] sin ordh talandes om the iomffruna, spöriandis aff hwat släkte hon war wtkommen, Oc tha honom wart swarat oc wndherwist om hennas wälbyrdoghet, rikedoma oc häloghet, oc hennas nampn, Tha spordhe han sit riddarskap til, om the iomffrun matte wäl wardha hans sons jwnkar kars fästemö ¶ Tha swaradhis ther til aff riddarskapet, at swa ware nytteliket, oc ganzska beqwämelikit, Tha sagdhe konungen wilia strax föra iomffrwna mz sik til sin son Än han kalladhe för til sik henne, wiliandhis höra hennas ordh, Oc taladhe til hennas wärdelika oc säfflika, oc alzskona til som plägha talas i saadana saak oc ärandhom, langan thima oc mangh ordh taladhe han ther om, ¶ Än hälga iomffrun amalbergha krafftadhe sik i thäs hälga anda dygdh oc krafft oc saa dristelika oppa konunghen sighiandis, Jak älskar min brudhgumma ihesum, hwilkens kärlikhet iak idhkelica skodhar, aff huilkens renasta omfäghnilsom iak ey förma franskilias, hwru kan iak wtwälia thins sons tilffögilse mz hyonelagx tilbindhnigh som tilfäst är oatskilielika äwerdelikom konungxsens son ihesu christo, hwilkens brwdhelax gaffwor iak

# 285 haffwer anamath oc jngangen är i hans brudhahws, hwru kan iak wtelykkia äwerdelikx gudz sons kärlek ihesu christo, för nakors dödelikx brudhgomma kärlekx skuld, ¶ Jhesus christus liffwandhis gudz son haffwer jak stadhelika loffwat iomffrwlika blyughetz priuilegium, honom haffwer iak gömt mina iomfrudoms skinandis lilia ¶ Tha konunghen haffdhe hört tässen iomffrunnas swar, thalade han til sit riddarskap sighiandis, O mine älskelike wäl borne män, hören huilken ordh wtgaa aff enne klene iomfru, O huilkit swar hwilkit wtgangit är aff then hälga anda, O thu hälogh iomffru meer än trefallelika hälogh, aff thino bryste höras thäs hälga andhas orghor, ey kwnne aff enne klene pigho swadana ordh wtgaa, wtan thän hälge andhe haffde them ther jnbläst, Sannelika gudh är wndhersamliken i sinom hälgonom ¶ Oc ther äpther antwardadhe konunghen iomffrwna i abbatissonnas händher bidhiandis henne wenlika, at hon skwli älska the iomffruna oc oppfostra til gudz tiänist, som ena sannelika wtwaldha gudz brudh, Oc konunghen mz alla sina godha män ophögdho sina röster i hymmelen jnnerlika sywngandhis alleluja alleluja, oc anamadhe konunghen jomffruna sik för dotter Oc foor til sit palacium i gän, hwar honom mötte drotnighän hans hwstru, huilke han kwgiordhe om all ärandhe som honom händho i the sinne reso ¶ Tha swaradhe drotnighen, the iomfrunnas brodher rodinus opfostras her oppa palacio oc iomffrun bliffui i clostrit, oc waren widh sit fria

# 286 welkor, thz kan skee at the kommo waro rike til hugnadh oc tröst

[àà 3v] Här äpther öktes iomffrwnnas frägdh ganzska mykyt i konungxsens palacio, oc enkannelika oppwäktis en omätteliken kärleker i ywnkar her kars bryste til iomfrwnna, swa at han kwnne ey giffua sik til fridz ¶ Oc foor wt aff slathet, takandhis mz sik iomfrwnnas brodher som kalladis rodinus, til eth goth hopp skuld, sighiandis sik wilia wtfara at wedha, ällar fara i iakt ällar äpther willebradh, oc foor strax i öknena ällar skoghen, som ligger widh clostrit i beyla, hwar iomffrun war, oc lat han sina tiänara bliffwa i iaktenne, oc siälffwer mz rodino hennas brodher foor han til clostrit, menandis at han skulle böia sinna systers hogh äpther hans wilia ¶ Oc nar han nakot när nalkadhis clostreno, fik han se ena stora samqwämdh aff clostersens iomffrum, oc iblandh them saa han ena wtkorlika wärdzlika iomffru, huilka han förstodh at hon war amalberga, äpther huilka han wedhadhe ¶ Oc nar han nämber kom, saa han alla systrana wara hindradha i handa ärffuodhe, rörandhis i stenomen oc mwrkalk, oc iomffrun amalberga war mz kalk besmittat om badha sina händher ¶ Tha sagdhe jwnkar karl til henna, Ekke är höffueliket

# 287 at sadana iomffru skuli hantera orena kalken, oc bödh han sinom tiänarom gaa til ärffwodit, i hennas stadh, oc bära kalk oc sten, Oc sidhan taladhe han sin lönlik ärandhe til iomffrunna, badhe mz blidh ordh och was, sighiandis ey wilia höra ne i sith ärandhe, oc kalladhe henne sina kärasta brudh, Än i alt sith taal kwnne han henne enkte wika äpther sin wilia, oc iomffrun bleff tyst, opplyfftandis lönlika sith hiärta til hymelen bidhiandis hiälp aff allom hälgom änglom, oc allom apostolis, oc hälgom iomffrum, oc giordhe sina gudelika oc jnnerlika bön til herran ihesum christum, sin sötasta brudhgomma sighiandis O lywffuaste oc millaste herra ihesu christe, gudz fadhers endhe son, oc iomffrwnnas marie son, se mildelika til mik thina tiänirska för thins hälga nampns akallan skuld, tik minom odödhelika brudhgomma haffwer iak loffuat iomffrulika blyughet oc än til thenna dagh wndher tronnas finghergul atwaktelika gömt O ihesu christe renliffsens älskare wärdoghas bewara oc göma thz som tik mz lyffte giffwit är, thz är mins iomffrudoms blomster, nidherstigh til mik, för mina jnnerlika bön skuld, oc aff styr thäs manzsens grymhet, at han ey finghe makt ower mina kropp, honom wanlika mz owerwaldh smitta

¶ Naplika haffde iomffrun lyktat sina bön Oc hennas brudhgomme ihesus christus kom henne

# 288 til hiälp, Thy at aff nästa bynom kom en aldrogh qwinna löpandhe, oc kastadhe sik nidher oppa iordhena för abbatissa föther gratandhis, oc wengadhe sik sighiandis O wärdoga fru oc modher, hiälp mik i minne nödh, thy en owermatto [àà 4r] stor brot byörn kom wt aff skoghen oc bröt sik jn i min bigardh, oc haffwer fördärffuat byn oc opp äthit honogeth oc begynna nw strax at sargha fäät oc faren, wtan ther komber wndsätnigh ¶ Naar abbatissan sancta laudrada haffdhe thzta hört, warkunnadhe hon henne oc stodh dröfdh, ey witandhis hwat her til skulle göras ¶ Tha rördhis jwnkar karl i sith hiärta til warkwnnan, oc drogh mz sina thiänara a wäghen thit som byörnen war ¶ Tha hände sik at en tymber man war widh wäghen, oc fik see konungx sonen kom hastelika farandhis, oc wndherstodh at han fäktas wille mz byörnen, oc gik moth konungh sonen oc sagdhe, hwart i gören, lathen ekke konungh pipin wardha sona lösan, i ären klene oc wtan wakn, oc byörnen är aldra starkasta oc grymmasta dywr, Tha sagdhe ionkar karl til mannen hastelika, gör ändha oppa thin mangha ordh, oc faa mik iärnkäxset thz thu i thinne handh halder, oc tha han fik käxset, flögh han snarlika fram i wäghen som en foghol fram för sina tiänara, Oc nar han fram kom thiit som byörnen war, bödh han sina tiänara staa affsidhes, wiliandhis all ena gaa mothe grymma dywret, än byörnen reste sik opp mothe honom, mz gapandhe käfftom oc wthräktom

# 289 armom, menandhis söndherslita wnga mannen, än jonkar karl war storhogadher, oc snar i handhom, opplyffte käxelena, oc wthyög hiärnan i eth hwgh, oc byörnen fyöl nidher dödher, Tha ophögdhe qwinnan som skadhan haffde faat sina röst iblandh folket, prisandhes then som seghren wan ower hennas fiandha, sighiandis, O thu ädhle wngher man kärasta konungxsens barn bärandhis wärdoghetzsens äro i änlitet, starker i armen, thu skal kronas mz priisens nampne, oc kallas karolus magnus til wärldennas ändha, Oc begynnadhes tha thz widher honom oc haffwer bliffuit ä sidhan til thenna dagh Thän dödhe biörnen fladhis oc hwdhen sändhis til slattet, fadhrenom til aminnilse aff hans sons gärnigh, köthet sändhes til clostrit abbatisse laudrade til hennas ärffuodhes folkx spisnigh

¶ Karolus magnus sidhan han saa sik haffwa sigher wnnith, foor han strax til clostrit i gän, wiliandis widherfresta om han matte faa framgangh i sin wilia til hälga iomffrunna amalbergam, än tha iomffrun fik wndhersta at han war bradhelika kommaskolande, jnnelykte hon sik i eth cappel, som war iomffru marie gudz modher tilwikt, oc tilstängdhe dörena jnnantil om sik, oc tok eth skrin, hwilket fwlt war mz hälgadomor,

# 290 oc satte thz widh sit hwffudh, oc bögdhe sik nidher til iordenna, mz rinnandhis tharom, ropandhis hiälp aff allom hälgom änglom, oc taladhe tröstelika oc jnnerlika til sin kärasta brudhgomma iomfrunna son ihesum christum sighiandis, O aldra millaste herra ihesu christe änglanna konungher, oc syndara anamare, iak bidher tik för thins hälga nampns hedher skuld, at thu ey wilie tilstädhia, at then mäktoghe wärdzlike höffdhingen [àà 4v] skwli mik wardha owermäktogher, O ihesu mynnas siäls sötme, lat aldrigh komma i min kärlek kötliket wk, O ihesu christe thu äst min ära, lät thenna mannen aldrigh mik näkta aff minom iomffrudoms kiortle, tik O ihesu haffwer iak wtualt mik til brudhgomma, thina fäghrindh haffuer iak astwndat, oc enkte haffwer iak mik gömt thz iak älska wille, wtan tik, thy oppa thz at iak mattetik täkkias i renleksens brylloppe, tha lat then herran mik aldrigh röffua i minom brudhelika prydilsom, O millaste ihesu christe, see aff högxta hymelen mildelika til mik, thina tiänirska, oc frälsa mik aff leonzsens mwnne ¶ Naar karolus saa henna enbändelikhet, oc wndherstodh at hon wille engaledhis äpther wika sik hans wilia, aktadhe han i sinne wredhe göra oweruälle badhe iomffru maria mönster, oc iämwäl iomffrunne, henne wtdraghandis aff kyrkionnas friihet, Oc bödh sinom tiänarom brytha dörena, Än gudh alzmäktogher hördhe millelika sinna brudhz kärlika bön, oc kom snarlika henne til hiälp, wppwäkkiandhis the hälga modhrena abbatissam laudradam, huilken sik skyndadhe til

# 291 höffdinghan, bidhiandis oc radhandis honom i gudhi, at han ekke skuli wilia bekränkia ällar fwlt göra sith ädhelikhetz nampn oc stora mäktoghet, brytandis the hälga kyrkios friihet, i the matto swa höghelika retha gudz wredhe mothe sik, oc lagdhe hon sik nidher för hans föther, them kyssandis, oc loffua[dhe] honom sik widherfresta mz iomffrunne, at hon skuli wäl sik böya äpther hans wilia, om gudhi täktes, mz sadhana loffwan oc hopp foor karolus til sin fadher oppa palacium, oc iomffrun bleff i fridh oppa nakon thima ¶ Nw tha karolus kom til sin fadher konungh pippinum, faghnadis han aff fadhrenom, oc allom frankka rikes höffdinghom, för then mandom han giort haffde mothe then förnämpdha grymma byörnen oc giordhes honom aff allom största priis, oc stadhfästes aff allom at han äpther thän dagh skulle ey annars kallas ällar nämpnas aff nakrom wtan karolus magnus, Än karolus aktadhe lithet theras priis ällar sötha taal, wtan häldher begik han mz franka äddelasta män oc täslikes mz sin eghin fadher konung pippino at han matte sin wilia faa om iomffruna hälga amalbärgam ¶ Tha fadhren pippinus thz hördhe, radhe han, oc iämwäl höghelika förbödh honom at han nakot ythermera omaka ällar bedröffwa skulle the hälga iomfrwna, wtan allaledhis wändha sin hogh fran henne, oc fästa sin kärlek til enna höghborna iomffru som kalladhis hyllegardh, som war konungxsens dotter aff longobardia, the iomffruna loffuadhe fadhren honom sik wilia til wigias

# 292 ¶ Mädhan tässen ärandhen sik begingo kom häloghe iomffrunne i tanka the ordhen som christus sagdhe til sinna apostla, Är thz swa at nakor [àà 5r] hatar idher i enom stadh, tha flyn til en annan stadh, oc tykthes henne thy tryght wara at färdhas til ena sina fränko som kalladhis hälga begga, oc war sancta gärtrudha syster, hwilken oc haffdhe stiktat eth iomffru closter, i hwilko stor gudelikhet oppe hyöldz aff eth thusand iomffrwr ¶ Oppa thentidh war i konungxsens gaardh en mäktogher wälboren man, som mz förstom oc främstom räknadhes i blandh konungxsens ädhlasta män, som kalladis hwnrodus, til honom kom ryktet om hälga iomffrwnnas oppsaat, matte för hindras oc til enkte wardha, oc thy äpther thz at han för sant wiste hälga iomffrunnas föräldra wara dödha aff tässe wärld, tha räknadhe han sik haffwa skylskap til iomfrwnna, oc ther aff haffua laghliken räth, at wara hennas mals man, oc ther mz aktadhe han föra iomffruna i sinna modhers hws, oppa thz at hans modher skulle wändha hennas hiärta oc kärlek til konungxsens son, oc äpther gudz wilia wart her enkte aff allo thy som hwnrodus betenkte moth hälga iomffrwnnas wilia, Thy at konung pippinus i them daghomen bleff kranker oc dödher oc iordhader i pariis

# 293 Äpther konungx pippini dödh samladhos til hoppa alla frankka ädhlasta män, huilke alle mz enne röst oc endräkteliket hiärta kesto oc wtkoradho karolum magnum til konungh äpther sin fadher i frankka rike honom prydhandes mz konungxlike krono J them thima liffdhe än drotnigghen konungx pippini hustru oc karoli magni modher, hennas nampn war bertrada, hon manadhe idhkelika sin son karolum magnum, at han egh glöma skulle sins fadhers bodh oc wilia om hälga iomffrwna amalberga, at han ekke skulle wilia henne hindhra, ällar omaka i nakre matto, swa framt at han ey skulle sik wäntha största hämdagäl aff gudhi för sina dirffwe, Oc her mz sagdhe drotnighen bertrada sinom son karolo magno, at hon nw strax wille sik skynda til konunghen longhabardorum, oc mz honom saa dagtingha, at hans ädhlasta dotter som heth hillegardh skulle karolo magno tilföghias i cristeliko hyonelag ¶ Nw tha karolus magnus war stadhfäster konungher, oc pasha högtidhen tilstwndadhe, kalladhe han til sik alt riddarskapet oc ädhla män i frankka rike, betraktandhes mz them om rikessens bästa bestandh, om fredhen oc annor märkeliken ärandhe oc saker, Oc i blandh annor rördhe han til them hwem them bäst synthes oc beqwämelikast ware honom tilföghias til sängalagha oc hustru, ther riket aff haffdhe hedher oc bestandeliket gagn, oc han

# 294 sielffuer hugnat, Tha oppräknadhos ther oc nämpdhos mangha ädhla oc högborna iomffrwr, aff mangh land oc herra dömom, när oc fiärran Oc mz thy ythersta samtykte alt riddarskapet [àà 5v] endräktelika, at iomffru amalberga war the beqwämmelikasta ther til, badhe för släkt oc äghadela skuldh, swa oc för karskhet, gudelikhet oc wisdom etc ¶ Naar konunghen hördhe, at hans ädhlasta män waro swa endräktelika begärandhes, at the iomffrun amalberga war thäs wärdogh, til wälias at wardha konungxsens samlaghe oc drotnigh, täktes thz honom ganska wäl, thy han mykyt hetheliga älskadhe iomfrwna, Oc giordhe han strax myndogh bodh til sinna modher bertradam, som war i sin wägh til konunghen longobardorum, oc bödh henne wändha sin wägh tiith som hennas sonaqwarn iomffru amalbärga war oc sagdhe henne, hwat frankarikes radz radh haffdho besluthet oc förhanlat i tässe sak, oc thy skulle drotnigh bertrada wtan alt hindher opsökia jomfru amalberga, oc redha sik mz henne til konungxliket bryllop ¶ O godhe ihesu, o gudhe ihesu, kom nw, kom nw, thinne älskelike brudh til hiälp, See nw milleligha oc warkwnsamliga henne belagdha aff sinom fiandhom oc margfallom snarom

¶ Naar millaste herran gudh saa sina tiänirska swa betwingadha til konungxsens brylloppe ¶ See

# 295 at gudz älskelika iomfru sancta gertrudh, huilken nw nylyka dödh war, kom som en skinandhe ängil til hedherwärdoghan man rodinum, hälga amalberga brodher, i sömpne, som ängillen fordhom kom skinandhis til sanctum iosep iomffru maria fäste man, Oc sagdhe sancta gärtudh til rodinum, Stath opp snarlika oc fly til nakra wärn mz thinne syster, thy at konungen haffwer wtsänth försaat i allom wäghom, huilke henne skulu oppletha oc til sik i brölloppet föra ¶ Än rodinus nar han wart saa i drömen förwaradher oc förmanadher, skyndadhe han sik wtan alla dwala tith som han wäl wiste sina syster wara, kwngörandis henne thz honom aff sancta gärtrudhe oppenbarat war ¶ Naar sancta amalberga hört haffdhe sin brodher rodinum, opplyffte hon sina händher i hymelen jnnerlika takkandis alzmäktoghom gudhi för sina milla gaffwo, at han wärdogadhis henne förwara, oc antwardadhe sik i gudz händher, oc togh aff allom synom storom rikedomom mz sik alzenkte, wtan eth klädhe om sit hwffudh, oc eth lithet skrin mz nakot gull, tänkiandhis thz christus sagdhe appostolis jn ewangelio, wtan swa är at mannen widhersigher allo thy han ägher, tha kan han ekke wardha min känneswen, oc nar hälga iomffrun haffde sik swa näktat aff alle sinne eghelikhet, fölgdhe [hon] som nakudh herranom ihesu christo äpther mz sith kors, oc foor wt lönligha om nattatidh mz sinom brodher rodino ¶ Jomffrunnas thiänara som hema waro i hwsit, nar the förnummo at iomffrun war bortho, oc the wisto ekke hwart

# 296 hon war kommen, dröffdhos the oc klagadho her om jn byrdhis, oc sidhan wtuärtis mz folket, oc [àà 6r] mz thz ythersta kom ryktet j konungxsens palacium, Tha sändhis otöffwat bodh äpther rodinum iomffrwnnas brodher, oc han kwnne ekke finnas, tha waro nakre i konungxsens palacium, sighandis at rodinus war wndhan flydher mz sinne syster, Oc lät konungen strax sätias försaat i allom wäghom at the skullo ekke wndan komma ¶ I them thimanom nar rodinus oc hans syster sancta amalbärga lagdho wt oppa sina reso, tha war paska daghen hart när, oc the foro alt skogledhis i storo öknenne, tha böriadhe hälga iomffrun til at mykyt sokkas oc gratandhe wardha, aff thy at ihesu christi opstandilsa dagher war swa när, oc kwnne wanlika hända, at enghen kyrkia war i them wäghenom, hwar hon matte wnffa ihesu christi wärdogasta likama sik berättandis, Oc nar hon swa söriandhes war, oc full mz dröffuilsom, oppwäktes snarlika mykyn frögdh i hennas hiärta, thy tha the färdadis i bärgomen, opplyffto the sin öghon, oc sagho ena största fähyordh widh bärghen aff nästa bymen, oc mangha fägömara, mz hiordenne, oc the haffdo präst när sik, oc dwaldos när them rodinus oc hans hälga syster, ther takandis mz gudelikhet sina pascha redho

# 297 ¶ Naar hälga iomffrun än stodh i sina böner oc pascha högtidinne, opwäkte gamble owenen, som är diäfwllen, en wrangan man jnskiwtandis honom i hoghen, at han skwlle bedröffwa jomffruna, oc then wranghe mannen stal bort thz litla skrinet som hon mz sik took, mz allo thy ther j war, oc gik sin wägh, wiliandis fly jn i annor landh, än ören her alla eth wndherliket ärande, iordhen öpnadhes, oc wart ther som en gropp, huilken aldrigh ther förra seedh war, Oc aff the gropenne gik en grymmaste wargher, gapandhes oc gräselika seandhes oppa tywffuen, oc sprangh oppa han, först söndher slitandhis klädhit, i huilko skrinet war holt, oc wtdrogh han skrinet mz clomen, Oc tha tywffuen saa sik om kringh, hwru han matte wndhan komma, Tha war warghen honom altidh wndher öghonen, som han wille honom dräpa, än tha sargadhe han enkte hans köt ¶ Fägömarene tha the sagho tywffuen wara i liffs nödh, badho the hälga iomffruna komma honom til hiälp, oc warkuna honom, tha stegh rodinus then ädhla riddaren til sin häst oc tha han nalkadhes warghenom, förbödh han honom dräpa mannen, oc kom tywffuen oskadder sin wägh, Oc hälga iomfrwn tok skrinet i gän

# 298 ¶ Naar prästen som war mz fägömarommen, oc the mz honom sagho gudz dygdh, oc gudelika krafft wara mz tässe hälge iomffrwnne oc hennas brodher rodino, loffwadho the oc högelika äradho gudh, ey witandhis hwat the skullo them til wördhnig ällar wältäknat göra, än the haffdo nakra brotna brödh stompa i sinom karffwom, oc lithet aff wiin i theras flaskom, oc sagdho the til hälga iomffrunna oc rodinum hennas brodher, [àà 6v] O hwru gärna wi idher bywdha willom til pascha högtidhena mz os om wi nakor ämpne ther til haffdom til kosten, jomffrun mz sin brodher rodinum satto sik mz them til maltidh i gudz kärleke, oc nar the mätte waro war brödhit oc spisen mera thz the samman hänto, än thz the fram baro, thy at mathen öktes i theras händher, för hälga iomffrunnas bön skwld, Oc winet i flaskomen ökthes täslikes swa at ä hwru mykyt the wtguthu aff winet tha bliffw flaskonar ä lika ffwlla, Tha loffwadho prästen oc fägömarene gudh sighiandis, O hälog iomffru o hwru rik thu äst i gudhi i thinne förskullan, mäktogh i thin iärtekne, at hwilkens dygdhom gudh opplyst haffwer jämwäl tässa öknena

¶ Här äpther for hälga iomfrun ower en landz ändha som kallas hasbonia, oc nalkadhis mothe

# 299 qwällenom til enna stora älff, som kallas lacta Ther mötte henne en osigheliken stoor skare mz diäfflom, alle swarte oc styggelike, änlite haffdho the som mäniskior, oc waro ridhandes som stridz män, än all theras tygh oc wakn waro swart oc styggeliken, swa at man matte döö aff räddogha, thän them saghe, Tha wart rodinus mykyt förfäradher, tänkandis at konunghen haffde sänt äpther honom blamän, som honom skullo gripa, hälga iomffrun i thz första wart förfärat oc rädh, än hon kom snarlika til sinnes i gän, takkandis sins brudhgomma godhet oc aldzmäktoghet, oc gaff sik til böner oc psalma, oc gudelika beskadhan mothe fwla diäfflar Tha gafwo diäfflane fran sik grymmasta lywdh, oc styggeliket roop, swa at man matte ther höra leon, pardos, byörna, wargha twth, draka oc orma hwislan, oc alt thz som styggeliket war, Tha taladhe en aff diäfflomen sighiande til rodinum, Rodine hwi wilt thu swa fanyttelika wadha moth strömmen, sätiandis tik mothe konung karlle, bort takandhis thina kära syster fran honom, wtan thu snarlika omwändher tith sinne, tha faar thu otwätelika hans mäktoghetz wredhe oc hans hämpnd, Thu haffwer hört wisa manzsens ordh, at thän som säther sik mothe maktenne han gör sik skadha, Mykyt bätter ware at thu lathe thina syster komma til konungxsens palacium, tik oc thinne släkt til opphöghilse, oc rikeno til froma oc priis, än thz thu nw gör, Rodinus wiste wäl at diäfwllen är snar at swarffwa lygnena, skötte enkte owenssens ordhom, som fwl waro mz swek, wtan skyndadhe sik til brona

# 300 som laa ower älffuena, Än nar diäfwllen saa sik wara försmadhan, tok han mz sik en mäktoghan diäffla skara, oc bröt nidher brona, ¶ Naar thzta hälga sälskapet, iomffrun mz sin brodher, oc theas äptherföliara, nalkadhos bronne, oc sagho brona nidher kastadha, wordho the [àà 7r] dröffdhe oc ängxloghe, aff huilko owenen fik tilfälle at fresta hälga iomffrunna, han tok oppa sik hampn, som han haffde warit en moghen gudeliken man, oc taladhe til iomffrwnna sighiandis O thu höxta konungxsens brudh, war ey dröffdh, wtan kom hiit til mik, min höghra handh skal tik oskadda owerföra tässa flodhena, see thenne ilkloke fianden, huilken ey räddis fresta herra ihesum, Än hälga iomffrun ey wiliandis lidha längher owensens swik giordhe för sik korssens tekn moth diäflomen, oc nar the thz sagho ropadho the oc skraladho owermattelika sighiandis O o hwat makt the iomffrun haffuer, oc flydho aff hennas asyn allaledhis görandis aff sik eth stort gny oc ropan, som the göra som stridz män ärw, sik jnbyrdhis til slagx gangandis ¶ En lithen stadher som kallas cyenas ligher ey fiärran ther som diäffla stymet war, thäs stadzsens borghara sändho nakra sniälla män thiit som iomffrun war, wiliandhes wetha saan tidhande, oc kwngiordhe them allaledhis hwru hälga iomffrun stridhe moth diäfflomen, Oc nar borgaromen all sannindh war ther om them wndherwist, opplyffto the sina händher oc änlite til hymelen, gudhi takkandis för sina stora nadh, oc the mykla makt han giffwit haffde the hälge

# 301 iomffrunne, oc thäs mere owenen ökte hennas frestilse, thäs mera ökte gudh henne i iärteknen oc dygdhomen, swa at tässen hälga iomffrun war som clarasta morghonstiärna, skinande i dygdhom

¶ Ey waro än tässen hälga iomfrun oc hennas hedhersamme brodher i fulle tryghet för konungh karolo magno, oc bögdho the sin wägh til en lithen stadh som kallas wilnorth, hwar iomfru maria haffs i wördhnig oc högtidhelikom aminnilsom, ther beddes hon härbärghe, thy at daghen war framlidhen oc mörket nalkadhis, oc för thy at hälga iomffrun idhnadhe sik ey at enast i myklom bönom oc store wakan, wtan ämwäl haffde hon mykla fasto, swa at om daghen aath hon at enast enfalla brödith, mz nakra röther ällar gräs oc yrther som wäxser ther i landet ¶ Thz hände at iomffrun bödh sinne tiänisto möö gaa nidher til strandenna, ällar älffwa bakkan, oc hänta ther ena yrth som ther j landeth kallas crisonium Tärnan gik til strandenna som henne budhit war, Oc som hon sik nidher bögdhe äpther yrthenne, oppsprangh iämsköt en störste grymber fysker aff dywpet oc lagdhe sik til landit, som [han] haffde wilit opswälga litla pighona, pighan wart ganzska förfärat, oc ropadhe sighiandis hiälpen mik, fisken wil mik dräpa, hälga iomffrun spordhe henne hwi hon

# 302 skriadhe oc ropadhe, pighan swaradhe kära ffru fisken haffde mik dräpit, om iak ey snarlika haffde wndhan flyt, hälga iomffrun wiste iämsköt wäl hwat then hälge ande haffde henne mädher giffwit, oc sagde jämbrat til möna, gak strax [àà 7v] til strandena oc tak fisken i gelen draghandis han oppa törra landet, Möön gik strax til strandenna, än för thy at mön kändhe sik klena til sadana twngha byrdh, kalladhe hon mz sik en klenan drängh, tolken som hon siälff war, oc drogh stora fisken oppa landhet, äpther hälga iomffrunnas bodh, oppa huilket alt folket wart mykyt wndrandhe, badhe för thy, at ther war aldrigh förra swa stor fisker sedher, swa oc för thy at fisken pläghar ekke giffwa sik fran dywpet oc til landith, war oc wndher at han enkte widherfrestadhe komma i gän i watnet, oc loth sik gripa swa som siälffwiliandis, för huilkit hälga iomffrwn, gudhi mykyt takkande, offrandhis honom psalma, mz gudelikom bönom, oc samman kallade mykyt fatikt folk, om huilket hon sik laat altidh mykyt wardha, oc skiffte mz them fisken, oc haffdhe siälff mz sino fölghe godha bärnigh wtan alla bristh oc loffwadho gudh för sina milla gaffwo, I samma stadhen som hälga iomffrun war nw kommen, war en prästher, haffwandis nampnet mz dygdenne oc kalladhis benignus, thz tydher mildher, ällar lywffwer, han war en rätwis man j sit liffwerne, han kom til hälga iomffrwnna henne helsandis mz gudhelikom wälsignilsom, hans modher war en godh cristen människia, än hon haffde en hardhan

# 303 krankdom, draghandis henne til dödhen, i xl dagha haffde hon alzenkte ätith oc kwnne enkte annat tala ällar tänkia wtan oppa dödhen, thy at henne wanzkadhis i allom henna lymmom, Tha wart henne radh giffwit, at hon skulle bedhas atherleffwerna aff thy som hälga iomfrun haffde hanterat siälff aff sin maath, Thzta wart wndherwist prestenom som nw saat widh bordhet, mz hälga iomffrunne, oc presten kwngiordhe thz framdelis hälge iomffrunne, hwat hans kranka modher war begärandhes, Tha gaff hälga iomffrun sik til gudelika böner lönlika swa at alle sagho lippona röras, än hennas ordh hördo enghen, oc sidhan hänte hon siälff atherleffworna til samman, görandis wälsignilse ther ower, oc sändhen kranka qwinnonne, oc iämsköt som hon tok första bethan i sin mwn, tha war aldher krankdomber bortho aff allom hennas kropp, oc wart alzstingx helbrigdho ower alt sith liff oc loffwadhe gudh i sinne hälge brudh sancte amalberghe


J them daghenom kom för hälga iomffruna tidhande, at konunghen karolus magnus haffdhe begynnat örlögh moth enom mäktoghom härtogha, aff hwilko hon wänthe sik fridh oc rolikhet, menandis at konunghen skulle henne glöma oc borth läggia aff sith hiärta äpther thz han haffde swa dana grofft örlöghe oppbögynnat, betänkte

# 304 hon mz sik, at äpther thz at hon nw stadh war i sino mödhernis lande, oc i sin eghin grwndh, at oppbyggya aff nyghio ena kyrkio, i hwilke hon i rolikhet matte thiäna gudhi til sin dödh, [àà 8r] Oc thz hon tänkte fulkompnadhe hon snarlika, oc lat kirkiona wighias sancto martino til hedhers oc bygdhe sik siälffwe hws när kyrkionne, oc tiänte gudhi trolika näther oc dagha, sik öffwandis i dygdelikom gärninggom

¶ Thz hände om then tidh tha skyrdha timen war, nar sädhen skulle opskäras oc wndher taak föras, gik hälga iomffrun wt til sith skyrdha folk, oc war hymelen aldra clarast oc solen skinandis, Än nakot äpther thz hon fran them gik wart hymellen snarlika owerdraghin mz mörkasta sky, oc tordönen gik mykyt gruffwelika, oc tilstwndadhe stort räghn, oc folket iäffwadhe mykyt at aars wäxten skulle fördärffwas Tha sändho folket nakra män fran sik at the skullo kwngöra iomffrunne theras ängxlan oc räddogha ¶ Jomfrwn swaradhe bodheno lywfflika oc mildhelika, oc bödh allom gaa til sit ärffwodhe, tröstande trolika til gudz godhet, oc hälga iomffrwn gaff sik til gudhelika böner nakra stwndh, oc wtfallandis tarom jnnerlika mz hiärtat til gudz mildhet ropandis, oc til hans mykla miskundh bidhiandis, Oc i samma stwndh kom

# 305 hymmelsens clarhet i gän, mz wänasta solskin, see her hwat nadh gudh giffwit haffwer tässe hälge iomffrunne liknandis henne widh then hälogha herran sancte iosue, huilken bödh solinne i hymlenom at ekke bärghas för än han haffde hämdh giort ower wars herra owener Oc propheten sanctus elyas bödh hymmelenom giffua räghn aff sik, huilken war aff gudhi mer än i try aar til lwkter, Swa är oc giorth mz tässe hälge iomffrunne, at för hennas hälga bön skuld kom enkte skadhelikit rägn oppa hennas akra ällar äghadela, än tho at annars stadz fyöl thz manggom til skadha, aff huilke hennas häloghet synes mykyn oc stor wara ¶ I them tymanom bleff hälga iomffrun widh the kyrkiona hon siälff oppbygdhe för sina rolikhet skuld, oc gudelikhet som förra är sakt

¶ En dagh händhe at en aff hennas tiänarom, som tilsyn haffdhe wtwertis om hennas bohagh, kom oc klagadhe högelika för henne, at aff främadha landh waro komna mangh M foghla siälsyne oc okwnnoghe, oc foro i storom flokkom, oc meer än iijM i hwariom flokke, oc wordho nw wanlika wane komma oppa hennas sädh, oc haffdo mykyt nw fördärffuat oc nidher trwdhit aff sädhenne, oc badh thy thiänaren hälga iomffruna

# 306 mz sinom hälga bönom borth komma the skadhelika foghlana, Tha swaradhe iomffrun bywdandhis thiänaren, at han skulle borth köra them, Thiänaren sagdhe sik thz haffwa offta giort oc thz kan enkte hiälpa, thy at the äpther litla stwndh kommo snarlika i gän, Tha bödh hälga iomffrun gripa foghlana oc läsa them jnne i fangha hwset, thiänaren gik fran iomffrunne, oc skötte enkte meer hennas bodh, honom tykte [àà 8v] thz wara swa som barnsliket taal, thy at enghen kan gripa foglen flygandis i wädhrit, än nar tiänaren war swa twäkandis, fik en nwnna wndhersta oc se hans förswmilse, straffadhe honom, sighiandhis, O thu lather fane haffdhe hälga iomffrun budhit tik nakot omögheliket ärandhe at göra, sannelika thz skulle ey förswmas, än nw bödh hon driffwa foglana wndher häktilse See iak är en qwinna oc wil iak fram gaa för idher som ären män, hwat i sen mik göra, tha äpther fölien i mik, tha gingho wt oppa akren tiänarena, oc gudelika nwnnan bywdhandis foglomen oppa hälga iomffrwnnas wäghna gaa i fanghahwset thy at the haffdho sik förbrwtit, Tha lyddo foghlane hälga iomffrwnnas budhi, oc gingho tith som them bwdhit war, oc än tho at foglane kwnno ey tala, häldher än balaams asne, likkawäl nidherslogho the sin hwffudh moth iordhinne, som the willo tekna at the brutlike waro, enghen aff them opplyffte sina winga, til flygha, ällar gaffwo nakot skrii fran sik, wtan bliffw alle rolike oc tyste äpther fangha sidh ¶ Naar nästa natten war förlidhin, oc hälga iomffrun gik hem

# 307 aff kyrkionne, äpther ottesanghen, oc hennas psalma, oc langha böner, warkwnnadhe hon sik ower the siälsyna fanghana, oc bödh opplata hwset för them, städhiandis them flygha, hwart them täktis, tiänaren läth opp hwset, oc the flughu sin wägh, likawäl stal tiänaren en fogol, oc dolde han, förwarandhes han lönlika, foglane nar the haffdho sik jnbyrdhis skodhat, samnadhos the i en flok, oc kommo til hälga iomffrwnnas hws j gän, oc haffdho ganzska wndherliken laat oc aathäffwe, som the haffdho warit söriandhe ällar grathandis, oc enghen kwnne wetha ällar wndhersta hwat thz teknadhe ällar tydde, Tha wiste wäl hälga iomffrun hwat them skadde, oc bödh wndher gudz lydhno i gän bära foglen som stwlin war, oc tha foglen war til them kommen, bödh hälga iomffrun, at the skullo flygha sin wägh, oc the oc theras affkömdh aldrigh i gän komma oppa hennas äghadela, älla theras som henna arffwa wardha, huilkit bodh haffwer stadwgth bliffwit til thenna närwarandhis dagh, äpther theras witnesbyrdh som ther i landit boo, aff hwilko märkias maa jomffrunnas stora häloghet

Thäntidh konungh karl magnus haffdhe owerwnnit thu härtogha döme, som war aquitania oc vasconia,

# 308 oc kom til frankarike igän, mz sigher oc storm priis oc mykle äro, wart för honom fört swadana rykte, at hälga iomfrun amalberga mz sin ärlika brodher rodino waro wndhan konungenom flydde i främadha land, optändhis strax i hans hiärta en kärlekx eldher til iomfrwnna, oc astwndadhe [àà 9r] hetelika komma tith som hon war, oc än tho at han haffdhe oppa thentidh högmälis ärandhe för händher, som war mäktogh stridh oppa the hälga romara kyrkio wäghna oppresa skolandis moth konunghenom longobardorum oc hans son, hwilken tha mäktogher war, oc jämwäl hälge fadhren adrianus pawe badh konungh karl skynda thz ärandhit wtan dwalu likkawäl satte han opp, oc fram satte pawans wilia til annantidh, oc skyndadhe sik til hälga iomffrunna amalberga, menandis at dwali komber manghom til skadha, oc förswmilse dräpa hoppet, Oc han haffde til then daghen mykyt sik möth, wtan froma, oc wndherstodh konungen, at hälga iomffrwn war kommen til sith mödhernis stadh oc landh, oc lat henne bespeias i alle matto, oc war nw förthänkter hurw han skulle henne läntelika gripa, Oppa thentidh haffde hälga iomffrun när sik en gudeliken präst, huilkom wndherliken ärandhe kommo i dröm, ällar i sömpnen, thy at nar prästen war soffuande, syntes honom mykyt folk, alt wänkt mz harnisk, oc hastelika färdhas, han kwngiordhe hälge iomffrwnne sin dröm, oc mz hennas wilia foor han til stadhen hwar honom syntes i sömpnen, oc wille pröffwa om sanninddäna, oc händhe swa wara som honom drömde, thy at ther kom

# 309 konunghen, prästen spordhe aff enom, haa ther foro, oc hwart the willo, honom warth swarat, at thz war karolus magnus franka konungher, som wille hem föra sina fästemö, prästen tha han thzta hördhe, kom han sik läntelika fran thz folket, oc lagdhe sik til en genstigh, haffwandis nattena til hiälp, oc kom snarlika til hälga iomffruna, kwngörandis henne, hwat han wiste, oc som prästen oc hälga iomffrun än taladho her om kom bradhelika en hennas tiänare sighiandis O kära frw idhar gardher är om kringh lagdher mz hoffmän, oc porthen oppbrydz, Tha förfäradhes hälga jomffrun ey wethandhes hwart hon skulde wndan fly, tha kom hon gönom en lönport jn i kirkiona, oc stängdhe kyrkio dörena thz hardasta hon kwnne, giffwandes sik til jnnerlikasta gudelika böner ropandis j hymelen til all hälgon, bidhiandis thera wndhsätnigh oc hiälp, oc lagdhe sik ad veniam för altaret mz wträktom armom, oc taladhe til sin sötasta brudhgomma, mz sadana ordhom, O aldra millaste herra ihesu christe renliffsens älskare, oc mins jomffrudoms gömarä, jak bidher tik, at thu ey owergiff mik i dröffwilsenna daghi, tik wtualde iak mik til brudhgomma, tik astwndadhe iak mik til älskara, aff alle mine krafft, oc aldrigh haffde iak nakot söth wtan tik, Oc för thy o älskelikaste herra oc brudhgomme, at iak haffwer gömth tik loffwadha troo, tha är iak nw kommen i konungxsens wredhe oc hoot, O herra ihesu see her leoneth som wil mik opätha, oc mik är ey ämpne wndhan fly, Oc thy min älskälikaste herra antwardhar

# 310 iak tik mina blyghelika renlikhet, oppa thz at [àà 9v] iak aldrigh skuli mista mina iomffrulika krono, O herra gudh nidherbögh thin öron til mina böner, oc sänt mik hiälp aff hymblenom, Oc nar hälga iomffrun haffdhe lyktat sina böner, tok hon eth iärn, oc aff skar sith haar ällar lokkar, oc holde sith hwffwdh mz wigdho wile, oc swa gaff hon sik i gudz händher oc wilia ¶ Tha konung karolus saa at hans astwndan syntes ey wilia haffua framgangh, aff thy at hälga iomffrun flydhe til kyrkionna, tok han dirffwena för wiisdomen, görandis thz honom ey lofflikit war, han sloo opp oweruällelika kyrkio dörena, oc gik jn, oc fan hälga iomffruna liggia för altaret, klädda som nwnno, tha wart han storken i malet oc sagdhe til henna ¶ Enghen biskop ällar kyrkionnas prelath dirffdhis tik wighia til closters klädhebonat, sidhan min fadher pippinus nämpdhe tik mik til brudh, aff hwas makt dyrffwis thu nytia hälogan klädhebonat, oc mangh hardh ordh gaff konungen hälge iomffrunne, Ather blandadhe han lywff ordh i bland hwas ordh, loffwandhis henne konungxlika gaffwor, mykla äro oc rikedoma oc kräselikher, om hon wille samtykkia hans wilia, Än stadogasta hälga iomffrun bögdhe ey aff ihesu christi kärlek, för nakot hoot oc räddogha, wtan gaff konungenom clarasta ändoghet oppa hans wilia oc begärilse sighiandhis Jak är redhoboen til at lidha alzskona pinor, oc siälffwan beskasta dödhen, för ihesu christi kärlek skuld, thy han är min sannaste brudhgomme, oc aldrigh giffuer iak nakrom

# 311 dödhelikom man mina troo, wtan sötasta herranom ihesu christo

¶ Naar konungen hördhe sina bön wara försmadha, rördhis han til wredhe, oc sprang opp, wiliandhis opp resa iomffrwna aff iordhenne, än han förmatte henne hwargens röra, thy at then hälge ande giordhe henne swa swara oc twngha, Tha wredhgades konungen än meer, oc rykte henne i armen mz alle makt, swa at alla hennas adhror oc sinor söndherslitos, oc klene armläggen brast i twa dela, han sprang annantidh oc tridhiatidh opp, oc tok hälga iomffruna ower härddana, wiliandhis henne enkte röra, än kroppen hennas krasadhes ömkelika, oc skulrobenen bräktos oc söndradhos Oc konungen gik wredher sin wägh, oc hälga iomffrun syntes ther liggiandis som hon allaledhis dödh ware, oc kwnne engen annat sighia, wtan hon war wisselika dödh oc christi martyr ¶ Loff hedher oc ära wari alzmäktoghom gudhi, huilken ey owergiffwer them honom älska, wtan hugnar them oc wärnar fran ondho, Tha han saa sina älskelika brudh swa ömkelika lighia swa som dödha, wärdogadhis han siälffuer henne sökia, giffwandhis henne liff oc helso i gän fwlkomlika, [àà 10r] oc räknadhis hennas dröffuilse för fulkomlikit

# 312 martyrium, oc tilegnadhe henne thua dyrasta kronor, oc twa ädhlasta kiortla, en skinadhis mz iomffrulika lilior, then andhra rödhan, mz martyrii sigher, swa täktes högxta herranom prydha sina brudh sanctam amalbergam ¶ Nar thzta war owerfarit oc rodinus hälga iomffrunna brodher saa the grymhet hans syster giordhis, Oc ther mz aktadhe han wärldennas ostadwghet, oc hwru hans hälga syster ärwodhade oc stridhe manlika mothe wärldenne, köthet oc diäfflomen, Tänkte han oc oppa sith siäla gangh, skiffte mällan closter oc kyrkior oc fatikt folk, hwat han ägandhe war i franka rike, oc gaf sik wndher reglo wk, j sancti benedicti ordho i cassino berghe, Oc liffdhe ärlika oc wäl, oc fik hymerike til löna

¶ Nw sidhan herran ihesus christus haffdhe sökt sina brudh sanctam amalbergam henne hela giorth oc sötelika hwgswalat, som förra är sakt, Oc hon äpther sinne gudelike sidhwänio haffdhe warit i lange wakw oc mykla böner, aktadhe hon hwila snarlika sina lamma oc wttrötta lymme, händhe at hon bleff soffwande, Oc iämsköt oppenbaradhe sik henne i sömpnen thän hälge biskoppen sanctus villebrordus mz the hälge iomffrunne sancte gertrudhe, oc taladhe til henna tässen ordhen, O ärofulla iomffru, O hälogh iomffru,

# 313 huilkens fäghrindh hymerikes brudhgomme älskadhe oc troloffwadhe mz sith dyra fingherguldz insigle, Thu stridhe manlika, fram halt nw stadelika, oc thu skalt taka krono aff herranom gudhi, mz änglomen, herran ihesus christus sändhe os til tik sinne käristo, om os tik giffwandis sin sötha ordh ällar tiltalan, thinne ärofulle stridh ather loffwandis wärdskyllog lön, Ther äpther tok sancta gertrudh wilet, ällar clädhit huilkit hälga iomffrun siälf lagdhe oppa sit hwffudh i kyrkionne, til tekn, at hon war gudhi troloffuat, oc antwardadhe thz sancto villebrordo biskoppe, at han ther ower wille giffua sin wälsignilse, huilkit han oc giordhe, oc satte thz igän oppa iomfrunnas huffudh, sighiandis Tässen renliffsens tekn wari tik til aminnilse til hymmelskan renlek, oc odödhelika brudhgomman ihesum christum, oc at thu ey tilstadhi anna älskara wtan honom, som är gudz son oc iomffrunnas, Oc sagdhe sancta gertrudh oc hälge villebrordus än tässen ordhen ¶ Naar try aar ärw förlidhin, tha skalt thu lykta tässens liffsens lopp, oc skal thu tha jngaa i thins brudhgomma hws som en drotnigh klädh i förgyltom klädhebonat, oc äwerdelika glädhias i hans änlite som thu haffwer länge astwndat, Tha spordhe hälga iomffrun sanctam gertrudem til, hwat gudhi ware täkkast thz hon göra kwnne i the try aren, Sancta gertrudh oc hälge biskoppen swaradho, then byn som thu rättelika ägher som kallas tempseca, liggiandis widh älffuena, gak tith oc lath ther wardha ena kyrkio i iomffru maria gudz modhers hedher, oc

# 314 bliff ther gudhi tiänandhis til thin dödh, Tha [àà 10v] hälga iomffrun hört haffdhe hymerikis sändhabudh, Oc hennas sötaste brudhgomme herran ihesus haffdhe henne manat til thz som hon göra skolandis war, oc hälge biskoppen villebrordus oc sancta gertrudh foro ather opp til hymerike, waknadhe sancta amalberga aff sömpne, oc loffuadhe gudh, honom aff jnnersta hiärtans kärlek takkandis för sadana gaffuo oc wndheruisnig, sangh gudhi loff sangh i psalma ympnor, oc alleluya, oc strax om morghonen näst ther äpther gik hon tith, som sancta gertrudh henne bödh, Oc fulkomnadhe snarlika hwat henne budhit war aff hymerikis sändhabudhom

¶ Naar konungh karl haffde smälat, bedröfft, oc omannelika hanterat, oc söndherkrossat sanctam amalbergam, som före sakt är, oc saa sik swiknan wara i sin stora begärilse, foor han til sith konungxlika palacium i gän, mykyt wredher oc dröffdher, Oc wart han ther hastelika begripin aff sottenne som kallas febres, ällar skälfwa soth, oc begynnadhe hetelika brinna aff sottennas twngha, hans doctores som kallas medici, ällar natwrlika läkiara, til kalladhos mz sino mästarskap oc kwnno tho honom enkte hiälpa, thy at enkte annat syntes allom wtan dödhen i portenom,

# 315 allom wndradhe hwi swa starker wärker oc dödzsens twangh honom swa bradhelika owerkom, waro somlike som sagdho, hwat ey är thz hämda gäldh för the omildha swepesak oc grymma hanteringh som han giordhe the hälge iomffrwnne, huilken sannelika menlös war, oc enkte onth haffde förskullat, ällar wärdogh war til swadana förtreth oc owerwälle ¶ Oppa thentidh waro kompne til palacium konungxsens brodher som kalladis karolomannus oc manghe andhre härtogha oc greffwa, riddara oc andhre konungxsens godhe män, för huilkens öron kommet war thzta talet at swadana bradher sywkdomber war konungenom ower kommen för thz at han omildelika hanteradhe the menlösa oc hälga iomffrwna sanctam amalbergam, Tha jngingo til konungen tässe för nämdhe hans wener radhandes honom alwarlika, at han skulle sik betänkia, oc i sith hiärta owerwägha, hwru han omillelika bewist hafdhe sik mz the hälge iomffrunne, oc ther mz at honom ware goth radh, at han blidkadhe henne mz kärlike bön oc wenlike gaffuo, bedhandis förlatilse aff henne, oc täslikes hennas gudeleka böner för sik til gudh, at han maghe hännas böner aatnywta, til at wnfaa sina helso igän ¶ Konungen hörandis sina weners radh, lydde han them, oc bödh at thz matte snarlika skee ¶ Oppa then tidh war i palacio när konungen en hans yparste radhgiffware, han kallades folradus, oc war en kloker man, honom antwardadher at föra thzta ärandith til hälga iomfrwna, han fördhe mz sik stora konungxlika gaffwor, kostelika

# 316 [àà 11r] klenodia, gull silffwer oc otaliket brwneth, skarleeth oc mangh dyrasta hedhenstykke oc flere paar kiortla, oc dyr skin, mz margskona andra dyra haffuor, Thzta fördhe förnämpndhe folradus til hälga iomffrunna, som tha stadh war i then byn, som kallas tempseca, hwar sancta gertrudh bödh henne bliffua til dödhen ¶ Naar sancta amalberga förnam, at konungxsens bodh war kommet, gik hon lyofflika til bodhit, oc tha hon hört haffde granlika manzsens ordh oc wilia, oc seet the mäktogha konungxlika gaffwor, swardhe hon millelika til all ärandhe som han frambar för henne, Sighiandis, förlatilse giffuer iak gärna them mäktogha herranom i thy han mik mothe giordhe, för hans likamlike helso wil iak oc kärlika til aldzmäktoghan gudh bidhia, än hans konungxlika gaffwor maghin j föra til honom j gän, thy at iak haffwer siälff mith eghit owergiffuit, hui skal iak tha mik bekymbra mz annars rikedomor Täkkes konungenom skiffta i blandh fatikt folk, kyrkior oc closter tässa gaffwor, tha will iak ey at enast bidhia goth för hans krops helso, wtan jämwäl för hans rike oc thäs bestandh, Sigh oc honom oppa mina wäghna, at han hedhre oc akallar hälga iomffruna sanctam gertrudhem, huilken mik altidh kom til hiälp, tha han wille mik förargha, folradus förmämpdhe, som foor bodhskapet, kom til konunghen igän, oc fan konungen helbrigdha, oc kwngiordhe honom alla ordh, oc hwat som giort war i hans reso, Oc wart konungen gladher, oc giordhe allaledhes som sancta amalberga honom radde,

# 317 oc wart sidhan römsker kesare, oc giordhe the godha gärninga, oc främiadhe the hälga tro oc romara kyrkio, huilkit äpther honom enghen kesare giordhe, aff huilko stora böker ärw skriffna, honom til priss oc gudhi til hedher

¶ I samma thimanom kom ower landhet stoor plagha oc mykyn hunggher, oc sancta amalberga tiänistafolk sagho at hon haffdhe försmaat the stora rikedoma oc gaffwor, huilka konunghen henne sändhe, corradho the lönlika jnbyrdhis ther om, oppa hälga iomffrunnas baak, sighiandis henne haffua owislika giort at hon skulle swa flatlika sändha fran sik swa dyra haffuor, hwat ey ware nw bättre haffua ena stora päningga summo til at köpa sina bärnigh, än lidha saadana hwngher, än hälgasta iomffrun wndherstodh oc wiste klarlika folksens knor, oc korran, war ey förswmol them til hugxswalilse, kalladhe samman folket, oc sagdhe til them, O min kära barn iak radher idher at i aldrigh wilin wanhopas oppa gudz nadh oc miskundh, thy at han är altidh när staddher them som i dröffuilsom ärw, annan daghen näst ther äpther kommandhe, tha hälga iomffrun haffde lyktat sina ottesangx böner, kom hon hem aff kyrkionne, tha gik en aff tiänisto folket äpther nakot watn, til hwsens behoff, än tha han som watnet hänte hem kom i hwset,

# 318 [àà 11v] oc slogh thz wth i eth annat kaar, tha war watnet omwänth i blodh, tha bleknadhe thän som watnet haffde bwrith, oc täslikes alle the som iärteknet sagho, wordho alle rädde oc förfäradhe, sighiandis wiselika komber här äpther nakor siälsyn iärtekne, jomffrun all ena mz gudhi wiste sakena hwi watnet swa wändhes i blodh, oc badh alla bidhia til gudh, som mäktogher är, at göra iärtekne, oc badh them bidhia stadelika, ther äpther bödh hon them alla gaa til älff strandenna oc see iärtekne, tha the ther kommo, sagho the en storan fisk liggia oppa törra landhit, likkawäl liggiandis leffwandis, nakre lwpw til hwsit sighiandis thz hälge iomffrwnne, Tha bödh hon them allom bära hem fisken i hwsit oc fiällan oc deelan i stykke, oc skifftas en deel fatiko folke, en deel behiölt hon siälff til sith folk, Oc nar fatikka folkit oc hennas eghit folk täslikes atho aff fisken, tha öktes kosten i theras handom som atho, i langan tidh alt til täs at sädhen wart moen oc oppskwrin aff akren, aff huilko hälga iomfrwn wndherstodh at hennas älskelikaste brudhgomme hördhe hennas böner i hennas dröffuilsom oc store nödh oc loffwadhe oc äradhe han aff alt sith hiärta honom takkandhe, swa är nw sakt litet aff myklo aff tässe hälgaste iomfrunne, gudhi alzmäktoghom är witherlikit, at hennas iärtekne oc dygdelika gärninga ärw ganska mykyt flere än her är skriffuat thy at hon war ful mz dygdher oc häloghet, Thy at thz som allom är oppenbart, thz kan ey dölias, än lönlik ärandhe the gömas wndher skuggan

# 319 ¶ Tässen hälga iomffrun flydhe altidh wärsliken priis oc rosn, oc thy är mindhre delen aff hennas dygdher os kwnnogher, oc mere delen okwnnogher, haa är then som allaledhis kan wttrykkia renleksens clarhet, then hon swa stadhelika haffde, hennas liffuerne war sannelika som ängla liffwerne, för thy at thz som ängilen haffuer aff sinne natwr, thz haffdhe hon aff enkannelike gudz nadh, Oc thy som änglana skodha altidh gudhz änlite, swa war oc tässa hälga iomffrunnas hetelikasta astwndan, at skilias fran twngha kroppen oc til föias änglomen, hwar hon oc matte skadha gudz änlite, oc syntes hon thy ä mer oc mer wara gladh at the try aar nakadhos ändanom huilkin hymmelska sändebudhen sanctus willebrordus oc sancta gertrudh henne före lagdhe, Oc thy bleff hon, stadhelika standandis i them bynom tempeseca som hennas räthe äghadel war, oc i kyrkionne som förra är sakt, oc ther haffdhe oc hälga iomffrun wt walt sin lägherstadh ¶ Naar dödzsens thime war nw när stadder, äpther hennas heta astwndan, oc hon förnam dödhen röra hennas [àà 12r] aadhra källor, oc hon wanzkadhis i aal lidhamot, tha opplyffte hon sina händher oc öghon i hymmelen, bliffwandis stadugh i gudelika böner oc jnnerlike huxsan til gudh, Oc thäs nämen dödhen nalkadhes, thäs sötare taladhe hon til gudh, mz hiärtans loffsangh, swa sighiandis i sit hiärta, Sitiuit in te domine anima mea, Thz är O min

# 320 sötaste herra oc gudh, nw törster mine siäl til tik, at iak matte skadha thina dagha oc thina äro i syon, thz är i äwerdelike hymerikis äro, aff huilko man maa märkia at hon mz störste astwndan wille hädhan färdhas, oc ey längher fran wara sinom sötasta brudhgomma ihesu christo, Oc som hon nw stad war i ythersta puncten, hördhe hon ena sötasta röst sighiandis, Stat opp min wen, Min wänasta dwffua kom til mik, oc som hon war nw wäl til redh mz kyrkionna sacramentis oppgaff hon sina siäl j hälga änglas händher, Oc the framleddho henne mz störstom hedher oc presenteradho brudhgommanom ihesu christo i otalika hälga iomffrurs närwaro oc hälga änglas ¶ Naar tässen hälgasta iomffrun sancta amalberga foor fran tässens wärldenna dödhelika liff, tha skriffwas aren äpther gudz byrdh dcclxxij tyiondhe daghen i julii manat, tha är sancti kanuti dagher, Oc tha war hälga iomffrun siälff xxxj aar, Oc wändhes henna legenda oppa götha maal Anno domini Mdiij widh sancti wrbani tidh, alzmäktoghom gudhi til loff oc äro, oc honom wari loff äwerdelika Amen

##

# 390 Här äpther staar the hälga iomffrun sancta maria aff oegnies, oc skriffwas her först aff them hälga jomffrum oc gudelikom qwinnom aff huilkra sälskap hon waar

ARom äpther gudz byrdh MCCxiij opwäxsto som fäghersta blomster margha hälogha qwinnor, i frankka rike j leodia biskops döme, huilka sik öwadho i alzskona dygdhom oc godhom gärningom, I thenna thimanom waro ey at enast mangha wälborna iomffrur wtan jämwäl änkior som haffdo mykla rikedoma, hwilka owergaffwo sit eghit, Oc wndhergiffwandis sik starkom fatikdome, liffwandis widher sit handa ärwodhe, i stort atherhaal oc i gudelikom bönom oc gudz kärleke j största ödhmyukt, äpther föliandis synom brudhgomma ihesu cristo, The som waro i hionelax stadhga, oppfostradho sina affkömdh i gudz räddogha, oc cristeliko liffwerne, än gamble owenen thzta seandes, oppwäkte sina lymmer mothe them som gudh älskadho, wiliandhis them

# 391 fördärffua, thy at manghe illgärniggis män oc kättara waro som hatadho oc förtaladho theras häloghet, giffwandis them öknampn, omwändandhis thera dygdelika gärnigga til arghet, oc iämwäl widherfrestadho the smitta theras qwindom, än som skriffuat staar i lästenne, trätz thz kännes i sinne frukt, swa händhe oc nar stadhen leodia war owerwnnen oc fördärfwadher aff hedhniggomen, [àà 12v] oc fiandane willo smitta qwinnonar, tha syntes hwru käran tässa iomffrunar oc änkionnar haffdho gudh, Oc hwru gudh them älskadhe, thy at kättarene, nar the willo them gripa oc smitta, tha flydho iomffrwnar til kyrkionar, oc the som ekke fingho thäs til fälle, lwpu the i flodhena sik dränkiandhis, wtuäliandhis häldher swa döö, än spillas i sinom iomffrulika renlek, Somlika aff thz hälga sälskapet sprwngho nidher i jllalwktandis prywath, wiliandis häldher qwäffias til dödhen aff the wärste loktenne, än mista iomffrudomen, oc war thz gudz stora mildhet at enghen aff them allom wart smittat til sin iomffrudom för sin dödh, Thz hände oppa thentidh, at en aff them qwinnomen som sik kastadhe i flodhena blef flytandis oppa watnet, huilket nakre aff hedhnigommen wordho warse, stigho thwa aff them wthi ena ekio wiliandhes henne gripa, oc mz henne fwlkomna sin ondha wilia oc kroppsens begärilse, än tha the haffdho henne oppdraghit i skepet aff watnet, saa hon sik sighia som lamb i blandh wlffua, oc som dwffua i blandh höka, wart hon tänkiandhis mz sik hwat hon göra skulle, oc wart hon aff then hälga andas jnskywtilsom

# 392 häldher wiliandhis sik dränkia i flodhenne än smittas oc samme stwndh störte hon sik hastelika aff ekyonne oc i flodhena, Oc i the omwändhingenne hwälffde sik ekyan ällar skepeth oc männen drwnknadho, än aff gudz nadh fördhe flodhen qwinnona oskadda i landeth ¶ Oc fölgher här äpther eth märkeliket ärandhe, i huilko gudh är mykyt loffuandis, Thy at ower alt franka rike oc annor landh ther när liggiandis wart oaar, oc mykyn hwngher i try aar, swa at iämwäl the rike som fatighe bliffu dödhe aff hwngher, oc mangh torp oc stora bya bliffw ödhe, än aff gudz enkannelike nadh bleff enghen aff allom tässom gudz tiänirskom dödh aff hwngher, som siälffwiliandis haffdo owergiffuit rikedomana, oc bepliktat sik til fatikdomen, för gudz kärlek skuld, oc ey häldher nödhgadhos the at tiggia sina födho, wtan idkadho siit handa wärke, oc loffuadho gudh, Oc här ower gaff them gudh marghfalla nadher, them til sin kärlek hetelika oppwäkkiandis, oc opplyste thera samwit mz andelikom wiisdom, Somlikom aff then gaff gudh swadana nadh, at the wisto i människionne the syndher hon giorth haffdhe oc ekke sik för them skrifftat, oc swa kwngiordho the manghom theras förglömdha syndher, oc kommo them oppa helsonna wägh, Somlika opptändhos wndherlika i ihesu cristi kärlek, at the aff kärleksens brändagha smältos i andelike matto, oc nidherlagdhos oppa sywka sängh, ey haffwandis annan krankdom, wtan at the swa hetelika tranadho til gudh i hete astwndan [àà 13r] Oc thäs mera at thenna brendaghen opptändhes

# 393 i siälenne, thäs mera wanzskadhes kroppen ¶ Somlike aff them nar thän hälga andhas sötme kändhis i siälenne, tha kändhes oc lekamlika i theras mwnne en obegripeliken sötme, owergangandis alskona honogxliken sötma oc smak, hwilkom äpther fölgdho sötasta taara, gömandhes siälena i mykle gudelikhet ¶ Mangha waro oc i huilka, nar gudh kom i theras hiärta, mz nakrom gudelikom tankom, tha nedher flwtu oppa theras kinben gudz kärlekx tara swa ympnelika, at theras klädher oppfyltos aff tarannas watn, Oc the tarana waro ekke hwffudit til nakra twang, wtan häldher siälenne til andeliken styrk, oc kroppenom til likamlika widherquekilse oc hogxswalan ¶ Varo oc somlika, huilka idhkelika oppkipthos i andeliken beskodilse, Stundhom hela daghen tyste, oc enkte likamliket seandhes, oc tha waro the i siälinne i paradysi glädhi, sik huilandes lustelika, mz sinom brudhgomma herranom ihesu cristo, i huilkom the soffwo saa sötelika, at the kwnno ekke likamlika oppwakna aff bwller ällar rop, oc ey hällder om nakor haffde them sarghat mz iärn, ällar twinghat mz stoor slagh ällar hwgh, waro oc nakra aff them, huilka xx resor om daghen wordho saa oppkipte, Somlika nar the anamadho ihesu cristi wärdogasta sacrament fingho the i sith liff en sötasta sötma, mz obegripelikom andelikom hwgnat i siälenne, hwilka fögdh oc glädhi enghen wärdzliken wälluste kan widherliknas ¶ Somlika äpther thän hwgnadhen som the fingho aff ihesu cristi sacrament fingho som en andeliken hwngher oc wndhersamma begärilse

# 394 til sacramentet, swa at the ey gatho länghe warit thäs wtan, oc tha the ekke kwnno thz faa tha wordho the wanskandis oc kranke oc borth twinandis til thäs the kwnno thz wnffaa, Som oc händhe enne aff thz hälga sälskapet, at nar hon stadh war i tolken heet begärilse til ihesu cristi likama, syntes henne ihesus cristus i lamb liknilse, lath henne ey längher twinghas oc gaff sik siälffwer henne til störk i liff oc siäl, oc strax wart qwinnan helbrigdha

J blandh tässa hälga iomfrur, oppa samma tidh oc stadh war en wngh iomfru, owergangandis alla andhra i gudz nadh oc storom dygdhom, hon kalladhes maria aff oegnies, hon war aff medlastom föräldrom födh, oc tha mykyt rikom, än föräldrannas rikedoma rördho enkte tässa iomffrunnas hogh, Thy at aff hennas barnslika daghom war henne aff gudhi giffwit stadughetennas dygdh, at hon sik aldrigh nakontidh gaff til nakra löshet ällar barna lek, som annor wngh [àà 13v] barn plägha göra, wtan idhkelika wart hon om nattatidh fwnnen standandis oppa sin knä, oc läsa enkannelika böner til gudh oc hans wälsignadha modher mariam, Oc thzta giordhe hon än i sinom klena barndom Aff hennas barndom wäxte mz henne milheten oc miskundh, oc war hon natwrlika tilbögdh closterlike gudelikhet oc renliffsens

# 395 älskogha, Oc nar hon saa sancti bernardi ordinis brödher fram gaa om henna fadhers hws, war hon storlika wndrandis oppa theras klädhebonat, oc wndherstwndhom kom hon sik hemelika wt aff hwset, löpandhis äpther brödhromen, oc tha hon förmatte ey mer göra, tha satte hon sina föther i brödhranna foot spor, aff store astwndan, som hon haffde til closther liffwerne ¶ Oc nar hennas föräldra äpther wärslike sidhwänio willo skära henne prydeliken klädhe, mz dyrt oc kosteliket smidhe, aff gul oc dyrom stenom, tha ängxladhis hon oc dröffdis ther aff, oc försmadhe tolka höghfärdh

Tha föräldrane sagho hennas gudelika aathäffue, affwndadhos the oc wredhgados moth hennas helsosama gärniggom, rädhandis at dottren skulle sik lönlika komma fran them, sik jngiffuandis i nakot closter, gaffwo the mothe hennas wilia enom wnghom manne til hwstru, oc war iomffrun ey meer än xij ara gammwl, brudhgommen heet iohanes ¶ Nar hon war nw franskild fadher oc modher, hyölt hon sin kropp wndher starkom agha oc harde näffst, mz ärffwodhe fasto oc wakw, tha hon kunne sik widherkomma, idhkandis sik i gudelikom bönom oc hymmelskom beskodilsom, hon haffdhe handa gärnigh länghe om qwällen, oc i sängenne haffdhe

# 396 hon affsidhes lönlika hardh brädhe, oppa huilkom hon hwilte kroppen ena litla stwndh, Oc sidhan stodh hon opp til gudhelika böner, tha hon fik saa tilfälle, äpther thz at hon ey makt haffde ower sik siälffwa, nytiadhe hon thän thima hon kwnne faa, näst sinom krop haffde hon idhkelika hardh knwta bandh, mangha hardheter, pinlikhet ärffuodhe öwadhe hon, aff thäs hälga andhas mz gifft oc jngywtilsom oc os lönlikom, hwilken wi skolom häldher höra än äpther fyölia, oc för thy tha wi hörom aff hälgom människiom läsas äller predikas mangh wndherlik ärandhe, äpther thy them mz giffwit är aff them hälga anda, oc the giort haffua, skwlum wi meer wndhra ther om, gudhi takkandis för sina milla gaffwor, än äpther fölia ällar widherfresta thz os omögheliket är ¶ Naar tässen hälga qwinnan haffde länge liffwat mz sinom bondha i höffwisko hionelaghi, skadhade herran gudh hennas ödhmyukt, oc hördhe hennas tarafulla jnnerlika böner, jngywtandis i hennas bondha hiärta renleksens andha, swa at iohannes, [àà 14r] som til then daghen haffde hafft mariam som hwstru, skulle äpther then daghen haffua henne som syster, sik til renlek antwardadha, oc wara renliffwis oc i renlikhet göma cristi tiänirsko, henne til hwgnadh bliffwa, at hon matte thäs rolikare oc tryggelikare gudhi thiäna ¶ Naar iohannes oc maria haffdo sik stadhfäst i renliffsens stadhga, wisto the wäl, at sitia i ellen oc ekke sik bränna är ganzska siälsynt, oc för thy owergaffwo the sik siälffwa för ihesu cristi kärlek skuld, giffwandis sik til tiänist spetelsko folke,

# 397 widh en spetal, som kallas niuigella i bynom som kallas vilembroth, til en tidh, diäffwllen thzta seandhis haffdhe han stora affwndh mothe them oc iämwäl wärlzliket folk, hälst theras wener oc frändher, huilka them förra haffdo i wördhnigh oc kärlek, Nw straffadho the them, giffwandis them spot oc spee, mz marghfallogh obrygdilsa ordhom, huilket iohannes oc maria lydhw mykyt tolelika för gudz kärlek skuld

¶ En dagh ther äpther nar herran gudh sökte maria hiärta, wart hon jnnerlika tänkiandis ihesu cristi wälgärniga huilka han nadhelika bewist haffde människionne, i sinom hälga mandom, lidhandis swa swara pinor oc beskasta dödh, atherlösandis människiona aff hälffwites äwerdelika dödh, kom i hennas hiärta swa stor warkwnnan ower ihesu cristi pino, oc angherfwlla tara wordho henne swa mykla, at ey at enast klädhen wättos aff tarannas watne wtan iämwäl synthes thz oppa gwlffuet hwar hon gik, oc langhan thima äpther the sökilsen, ällar wisitacionem som tha gudh giordhe mz henne, kwnne hon ey see ihesu cristi kors, ällar höra talas om hans pino, wtan största tarannas wtgywtilse, häller oc at hon strax wart kipth i andeleka syn, hwar före matte hon wndherstwndom temperera the sorghena oc hetha warkwnnilsen som hon haffde ower ihesu cristi

# 398 pino, wändhe hon sin beskadilse fran mandommen oc föresatte sik guddommen, wiliandhis ther mz förstyra sin mykla graat, oc tha hon bleff skodandhis guddomen in cristo ihesu, kom förhenna andelika öghon hans alzmäktoghet, wisdomber oc godhet, oc at han som war aldra wärdogaste wärdogadhe sik lidha saadana smälikhet för människionna skuldh, tha förnyghiadis henna sorgh, oc taranna föröktos, oc henna siäl smältes i tara, aff gudz brännande kärlek ¶ Oppa en dagh för langhafredagh nar gudz pina nalkadhes, til redhe sik hälga qwinnan maria, at sörghia ihesu cristi pino, oc wart kommen i kyrkiona, hwar hon wtgöth bitherlika thara, oc warth gratandhe oc snoppandhe opp i högth swa at thz matte lankt höras om kringh kyrkiona Tha kom en aff prästomen säfflika awitandhis hona, oc badh henne hemelika löna the nadh [àà 14v] gudh henne giffwit haffde, Hälga qwinnan witandhis thz henne omöghilikit wara, at förtaka sig opp i sinne enfalloghet, huilka hon altidh haffde som duffwan, wiliandhis lydha prästens ordhom gik hon til eth lönlikasta rwm hwar enghen komma skulle, oc brukadhe ther sina gudelikhet, äpther thz som gudh aff sinne mildhet henne giffwit haffde nadhena, Oc mz sinom hälga bönom förwärffuadhe hon aff gudhi at samme prästen skuli wnffa aff gudhi the samma nadhena, til at wtgyutha gudhelika thaara för ihesu cristi pino, som han siälffuer förra giffuit haffdhe, oc at han matte tha wndhersta, oc i sik wtröna, om thz

# 399 är i människionna waldhe, at förstyra saadana thara, som gudh haffuer swa enkannelika giffuit, Oc händhe at samma prästen redhe sik at mässa samma daghen oc tha han kom til thän stadhen som aminnilse göras aff ihesu cristi pino, opplät gudh the källo, huilka enghen wtan han siälffwer gudh förmatte ather täppa, oc wart prästenom iämsköt ympnelika tharannas flodh swa mykyt at han haffde när koffnat aff ower flytandis tharannas watn, oc thäs mera han widherfrestadhe förbyudha tarannas flytan, thäs mera föröktos the oc wathan giordhe ey at enast prästen, wtan iämwäl altara klädhen oc bokena, oc wiste then godhe prästen ey, hwat han göra skulle, än swa lärdhe han ekke wara wäl giort at straffa gudz thiänirsko i thy som han ekke siälffuer haffdhe wtrönt, oc swa bleff then prästen langan thima snoppandis oc gratandis, oc blygdhis i blandh folket aff sinom aat häffwom ¶ Ey mykyt lankt ther äpther händhe at hälga qwinnan kom til taals mz prästenom, oc wiste hon aff them hälga andha wndhersamlika alt thz honom war owerfarit, lika wist som hon haffde warit när stadh, oc kastadhe honom wndher öghonen säfflika, thz han giort haffde, sighiandis, herra nw haffuen i rönt oc lärt, at ey är människionnas walde ällar fria welkor, förmena thäs hälga anda jnskywtilse, thy at naar wädhret bläser, tha wäxser haffsens flodh Oc nar hälga qwinnan aat spordhes aff nakrom, om hon nakot twingadhis ällar nakot krank wart äpther sadana mykla taara, waku oc fasto, Tha swaradhe hon sighiandis Tässe thara

# 400 ärw mik widherqwekilse, oc til engha twangh, the ärw mik som sötasta brödh badhe nath oc dagh, the tynghia ekke huffudhit wtan häller lätta thz, oc widherquekia oc styrkia, Tässe thara twingha ekke hoghen, wtan gladha göra siälena, swa som mz enne söte andelike frögdh, hälst the tara som aff gudhi giffwas oc ekke nödhgas aff människionne

[àà 15r] Här äpther röra hälga qwinnonnas skrifftafädher aff hennas skriftamalom oc androm hennas gudelikom gärninggom oc storm dygdhom, oc sigher hennas skrifftefadher the ordh her äpther fölia Jak kallar mik gudh til witne, at iak aff allas hennas liffs daghom oc hennas omgänghe aldrigh kwnne märkia i henne nakra dödhelika synd, thy at hon waktadhe sik swa för litlom oc nadhelikom syndhom, at hon i xv dagha offtha war swa roliken, at hon ey kwnne i sith samwit finna en wanskipadhan tanka, Oc förtänskuld, at eth goth hiärta rädhes optha ther syndhena wara, hwar enghen syndh är, kom tässen hälga qwinnan til os prestena, huilke hennas skrifftafädher warom, fallandis oppa sin knä, mz gratandis tarom, oc klaghade oppa sik för nakra syndher, huilka swa barnslika waro, at presene kwnno sik naplika ather halla aff löghe ¶ Entidh tha hon war twinghat aff enom hadastom sywkdom

# 401 oc haffde för sina helso skuld drukkit lithet aff wiin, oc äthit köt aff sanne nödhtorfft, til at widherqwekia sina krankka natwr, Oc nar hon ther äpther wart helbrigdha, kwnne hon ekke giffua sik til fridz, för än hon widherlakt haffde saadana kräselikhet mz twäfalle fasto ¶ Swa stora nadh haffde gudh henne giffwit til at fasta, at tha the dagha waro at hon skulle widherqwekia kroppen, tha tok hon sina widhertorfft, ekke som födho, wtan som läkedom, ena reso om daghen, togh swa at om sommaren, tha tok hon om afftonen, oc om winthren lankt wt oppa nattena lithet swart brödh, aldra huassast, swa at hwndane förmatto napplika ther aff ätit, oc thzta giordhe hon langan tidh, swa at aff brödzsens huashet oc hardhet sarghadis hon jnwertes i mwnnen, at blodhit gik wt oppfyllandis mwnnen, än ihesu cristi blodz aminnilse giordhe thän kosten sötan i siälenne oc likamen ¶ En dagh nar cristi tiänirska sath widh bord, taghandis sina widhertorfft, syntes henne owenen diäffwllen, twingandis sik aff affwndh, oc saa gräselika mothe henne Oc tha han förmatte henne ey nakot göra, sprangh han mothe henne sighiandis, see thin frassirska, thu oppfyller tik ganzska mykyt, än gudz tiänirska wiste wäl owensens swek, thy at owenen wiste at hon war enfallogh oc rädhogat, oc thy wille han förfära henne, oc styggia fran mathen, oppa thz at hon skulle wanzskas aff hwngher i gudz tiänist, än hon tok mathen sik til styrk thäs häldher, at han wille

# 402 henne gäkka oc gabba, än näst ther äpther fastadhe hon i watn oc brödh fran hälga kors dagh om hösten, oc til paska dagh, oc thz giordhe hon i thry aar jämlika, oc likkawäl fik hon engha wanmakt ther aff til handa ärffuodhe ällar andra [àà 15v] andelika beskodilse, oc wndherstwndhom nar hon war i sin cella, som bygdher war mällan kyrkionar, oc tok nakra födho til kroppsens oppehälle oc styrk, togh ey annat wtan watn oc brödh, tha saa hon nakra aff gudz änglom när sik staa, i häloghom natwardhe, fran thy hon gaff wälsignilse til bordz oc til gracias wart läsit äpther maltidhena, oc saa hon som en skinande stegha staa op til hymelen, i hwilkom hälogha ängla oppforo oc nidherstighu, aff huilke syn hon fik swa mykyn hugnat, at henne wansmakadhe all wärldzliken kräselikhet oc enghen förgängeliken sötme kwnne likas widher thän lwstan som war i änglannas asyn ¶ Sanctus iohannes ewangelista, huilken cristi tiänirska mykyt älskadhe, syntes offta när henne staa, tha hon saat widh bordhet görandhes sina maltidh, i huilkens när waru, aff the gudelikhet som hon til honom haffde, kom i hennas siäl swa mykyn glädhi, at hon glömde mathen, swa at hon ey aat wtan ganzka lithet oc klent, oc aff then klena mathen fik hon swa dana drafft oc starkhet i sin likama, at hon [ey] behöffde taka maat i atta dagha, oc stwndom i xj dagha, ther äpther bleff hon fastandes ¶ Entidh äpther saa dana syn, bleff hon allaledhis fastandes, fran hälga torsdagh oc jntil pingisdagha, enkte ätandis, oc bleff likkawäl swa

# 403 stark til ärffwodhes, oc annat thz henne bordhe göra, sista daghen som thän första, oc haffdhe hon wilit ätha twem sinnom om daghen, hon haffdhe engaledhes thz förmat för än hon haffde kommet til sinne i gän aff the andelike synenne, til huilka hon war oppkipt ¶ Vndher stwndhom war tässen cristi älskerska oc tiänirska soffwandes mz cristo i häloghe tysto, i xxxv dagha, enkte ätandhes, oc ey häldher talandes nakot ordh, wtan at enast tässen ordhen, Jak will haffua ihesu cristi likama Jak wil haffua ihesu cristi likama, oc nar hon haffde honom wnfangit bleff hon alla daghana ther äpther i sötasta beskodilsom mz herranom ihesu cristo, än äpther fäm wikur förlidhna kom hon i gän til sin sinne, allom ther oppa wndrandes laat hon opp sin mwn, oc taladhe, oc tok til sik likamliken maat, oc thäs mera hon twingadhe sin kropp mz atherhaldh oc fast, thäs mera fetmadhes siälen i gudelikom bönom, Oc nar hon giordhe handa ärffwodhe oc hennas finghra toko rokken oc thenen, lagdhe hon för öghonen psaltara bokena, läsandhes gudhi sötha psalma, Oc ther mz bant hon sit hiärta til wan herra at thz skulle ekke sik skinghra til nakra fafängho oc onytteliken ärandhe ¶ Entidh nar gudz tiänirska war i sinne eghne kyrkio, som ligher widh kyrkiona som kallas oegnies, saa hon otalika händher wt räkta til sik, som the willo [àà 16r] nakot bedhas aff henne, tha wart hon wndrandis, oc stodh opp, gangandis til oegnies kyrkio, som fordhom moyses gik til tabernaculum i öknenne, nar han war twäkande i nakrom ärandhom, swa

# 404 gik nw gudz tiänirska til oegnies kyrkio, bidhiandhis ödhmyuklika gudh, at han wärdogadhis henne wndherwisa hwat the wt räkta händherna haffdho tydha, tha wart henne swarat aff herranom gudhi at händherna teknadho the cristna siäla som pinas i skärslo eelle, oc the bedhas hiälp aff thinom gudelikom bönom, aff huilkom theras pina matte faa lisa oc swalka, swa som aff nakrom dyrom smörilsom, hälga qwinnan haffdhe stwndom för then obegripelika sötman som hon haffdhe aff gudz beskadilsom glömt cristnom siälom i sina böner, oc stwndhom förmatte hon ey opplata mwnnen, oc ey häller nakot annat tänkt wtan oppa gudh, Om daghen oc nattena helsadhe hon iomffru mariam oppa bögdhom knäm, M oc C resor, oc är thzta wndherlikit oc ohörlikit at hon iämlika idhkadhe tässa äpther skriffna gudhelikhet i xl dagha, Först aff thäs hälga anda dygdh bögdhe hon sin knä säxhundradha resor ¶ Annantidh laas hon helan psaltaran standandis oppa sina föther, oc mällan hwan psalm las hon ängilsens helso aue maria standandis oppa sin knä ¶ Tridhia är at hon tryhwndrada resor widh hwart knäfal tok disciplinam sigh mz riis flängiandhis, sik siälffwa offrandhes gudhi oc iomfru marie, mz eth lanktsamt martyrium Oc mz the try ytersta slaghen fulkomnadhe hon oc stadhfäste thz som förra giort war, sik flängiandis swa hardelika, at blodit wtflöt owermattelika, Ther äpther giordhe hon fämtio knäfal, oc ther mz gudhi görandis fulkomlikit offer, Tässen gudz tiänist war ekke aff mäniskionnas krafft, wtan mz hälga

# 405 änglannas mz hiälp, som henne oppehöllo oc styrkto ¶ Hwat dygdelika krafft oc makt hennas gudelika böner i sik haffdo, thz wtrönto flere människior, sik til hwgnat, Oc iämwäl diäfflane sik til pino oc mothestandh, hwilka hon mz sina gudelika böner swa twingadhe, at the för hennas böner nödhgadhos komma til henna om hon wille, oc fly fran henne tha henne täktes ¶ Entidh hände at gudz tiänirska, äpther mykla waku oc andelikit ärffuodhe, lagdhe sik til hwilo oppa sänghena, syntes henne diäffwllen i manghom wanskapilsom, gnizlandis tändherna moth henne mz grymme wtsyn, oc bannadhe henne sighiandis, hwilas thu i hälffwitte mz os äwerdelika O at thu matte ther hwilas, thy at iak twinghas ey mindhre aff thinne hwilo än aff thino ärffwodhe oc gudhelikom bönom, Än hälga gudz tiänirska drogh mwnnen til löghe, oc [àà 16v] mz korssens tekn borth älte hon diäffwlen ¶ Entidh badh hälga gudz tiänirska sina böner til gudh för enne dödz manz siäl, tha wart henne swarat aff gudhi, bidh ekke för honom, thy at han är dömdher til hälffwittet, thy han fik sit bana saar i spärbräknigh, oc bleff dödher mz wslom dödh, oc är skepadher til äwärdheliken dödh ¶ Hälga gudz tiänirska aktadhe ekke om wtwärtis klädhabonadhen, thy waro henna klädhe medel matto, ekke hafdhe hon oc linneth klädhe näst köthet wtan en hwassan haarsäk, thz är haar klädhe, kiortillen war wllen oc hwither, oc mantillen mz samma lithen, enfallan oc fodherlösan, thzta war hennas klädhebonadher, oc mz honom war hon wäl nögdh, hon

# 406 haffde ey nakra nödh aff frost, thy at jnwertes ellen, aff gudz kärleke, oc aff them hälga anda, oc hälstz nar hon war i sith gudelika bönohaldh oc öffra tingannas beskadilsom, oc för samma sakena haffde hon ey likamliken eeldh moth nakro froste, thy at jnwertes eellen, huilken hon aff them hälga anda haffde, wärdhe henne swa, at aff hennas klädhom wtgik swether, sötasta lokt haffwandes som balsomus ¶ Tässen gudz tiänirska maria aff oegnies älskadhe mykyt rolikhetena oc tystona, swa at hon i nakon tima som war fran hälga kors dagh oc jntil paska, taladhe hon naplika eth ordh, wtan hyölt iämliket silencium, oc war the tystan gudhi swa täk, äpther thy som thän hälge ande oppenbarade, at hon war wärdogh jnga i hymerikis glädhi wtan alt purgatorium, hännas hiärtas glädhi kwnne hennas änlites clarhet ekke dölia, j wndherlike matoo tempereradhe hon sins hiärta moelikhet ällar söfftidelikhet, änlittens gladhskap oc hiärtans frögdh tempereradhe hon i nakre matoo mz änlittens blyghe enfalloghet, Sith änlite bögdhe hon moth iordhenne, hennas gangher war ödhmyuker oc moen, ällar saktmodhogher, all hennas krops rörilse waro aff them hälga anda begaffwat, at alle henne seandis oppfyltos mz andelike glädhi, wtgywtandis andelika taara, kännandis i sit hiärta ena wndherlika frögdh, oc wisto ey hwadan hon kom, at saa är sant bewisas thz mz eth ärandhe som här äpther skriffwas

# 407 ¶ Thz händhe om en dagh, at en hedherliken oc gudeliken herra, kalladher gwido, han war cantor i enne domkyrkio som kallas camarasensis, thenne domherran war lywffuer man, oc mykyt älskandhes renliffwis iomffrur oc gudelika qwinnor, gärna hörandes thera gudelika ordh oc andelika talan, oc haffde han för nakontidh warit til [àà 17r] taals mz tässe gudz tiänirsko, marie aff oegnies, oc fangit her aff mykyn andeliken hwgnat i sinne siäl, oc aktadhe han at sökia henne för samma saak skuld, Tok han mz sik til fölghes nakra mz brödher oc ey them wndherwisandhes sannelika hwart han wille, wtan sagdhe sik wilia gaa til en annan stadh, oc nar the kommo wt oppa wäghen ey lankt fran oegnies, tok herra gwido then wäghen som ledde til hälga qwinnonnas hws, Tha en aff hans mz brödher, huilken ey mykyt aktadhe andeliken ärandhe, saa herra gwidonem böia aff wäghenom, oc kwnne wndhersta hwart han wille gaa, sagdhe han til honom, O herra cantor, hwart haffwen i tänkt at gaa, hwi böghen i aff idhan rätta wägh, hwat wilin i tagha flygandis flwgor, ällar mz barnomen gripa flygandis fiädhla, oc flera annor löghis ordh sagdhe han, än thän hedherlike herran gwido, mz eth milth hiärta oc godho twlomodhe, gik sin wägh fram til hälogha qwinnonna, talandhes mz henne mangh andeliken hälogh ärandhe, aff huilkom han wnfik märkeliken andeliken hugnat

# 408 oc siälennas frögdh, Oc mädhan thzta giordhes, wart en aff hans mz brödhrom mykyt ängxslogher, oc gik til honom, manandes han at göra ända oppa sinne talan, oc skynda sik oppa wäghen, oc händhe at nar han swa taladhe fik [han] see oförthänkter hälga qwinnona wndher änlithet, aff huilko han wart bradelika oc wndhersamlika om wändher i sith hiärta oc sinne, som han haffde ekke warit samme mannen han förra war, oc tilkomo honom swa mykyn tara wtgywtilse, at i langha stwndh kwnne han ey gaa fran stadhen, ther cristi tiänirska war när warandhes, oc wille han gärna thz lönlikit wara än cantor gwido wndherstodh wäl hwat honom war hänt, oc gladdes ther aff sighiandis til honom samma löghis ordhen, som hin til honom tilföranda haffde förekasta, sighiandis til hans brodher, ganghom hädhan, äpther hwario töffwom wi, ällar wi borth köra flygandis flughwr, oc gripa flygandhis fiädhlar mz barnomen, Än hans mz brodher stodh länghe sokkandhes oc snoppandhes, owerflödhelika thara wthfällandes, oc sagdhe til cantorem, kära herra förlaten mik min broth, thy iak wiste ey hwat iak sighia skulle, iak matte entidh lära, thz iak förra ekke wiste, än i tässe hälge qwinnonne haffwer iak wtrönth hwat gudz krafft oc dygdh haffuer inbära

# 409 ¶ Entidh tha hälga gudz tiänirska förmatte ekke oppa kroppsens wäghna längher lidha thän heta kärlekxsens brändagha til gudh, i andelikom beskodilsom, wanskadhes hon i kroppen, oc nidherfyöl oppa sotta säng i swarom krankdom, thy at swa täktes mildhom fadher plagha sina dotter, [àà 17v] huilka han hiärtelika älskadhe, hennas händher oc arma samman slängdo sik som en cirkil, aff myklom wärk oc vee, för brystet sloo hon sik mz händherna, aff sywkdomen ther til nödhgat, Oc tha hon haffdhe swa länghe lighat, tha saktadhes krankdomsens krafft, oc kom igän til sinnet, oc widherquektes i kroppenom, loffwandis gudh, oc gaff sik iämsköt til waku, fasto oc alzskona kropsens stranghet, wnfangandes starkhetena aff herranom gudhi, oc ärwodadhe i andeliko ärwodhe, at mangha starkka människior skullo ey giorth tridhia delen aff saa mykyt ärffuodhe, som hon ensam giordhe

Sancta maria af oegnies war aff gudhi nadhelika begaffwat mz vij täs hälga anda gaffuor, Oc thy kallas hon fwl mz them hälga anda Först

# 410 haffde hon the gaffwona som kallas timor, Thz är rädoghe, thy at gudz räddoghe betzladhe oc bewaradhe hennas fäm ythra sinne aff allom syndhom, J hennas twngho war gudz räddoghe, om hwilkit hennas skrifftafädher bära henne withne sighiandis, at aff hennas mwnne hördho the aldrigh wärdzlikit ordh, ey minsta sillebam, wtan all hennas ordh waro mängdh mz tässom ordhomen ihesus cristus ¶ Vadhelikit är, mykyt brwka ällar nytia, ällar sik tilegna witherlika thz som orätwislika är afflat, som märkias maa i tässe hälge qwinnonne marie oegnies, aff hwilke scriffuat star i bokenne som kallas de apibus capitulo lxxvij exemplo sexto ¶ At tässen hälga modhren haffde största omsörgh oc warkwnnan ower cristna siäla, som pinas i skärslo elle, oc enkannelika ower sina eghna modher, henne sörgdhe hon mykyt, hwilka hon hoppadhes wara oppa nadhennas wägh, thy at hon gaff mykla almosor, oc liffdhe i toktelike höffwiskhet, äpther thy som människiom syntes oc almänneliken wärldennas sidhwänio är, likkawäl räddes hon thy at dywpe ärw gudz lönlika doma, Oc thy badh hon gudh idkelika, oc mykyt jnnerlika, at hon matte wisselika faa wetha i hwat stadhga hennas modhers siäl war ¶ Nar hon haffde her om mykla thara wtgutith i sina gudelika böner, hände entidh tha hälogha modhren saat i kyrkionne, hörandis mässo, wart hon bradhelika om slaghin aff myklom fasa oc räddogha, oc saa hon när sik standa en mörkan andha, oc giordhe hon snarlika för sik hälga korssens tekn, oc iämsköt skildes fran henne

# 411 aldher räddoghe, oc taladhe hon sidhan dristelika til mörka skuggan, manandhes honom om ihesu cristi dygdh oc makt sighia haa han war, tha swaradhe andhen sighiandis, jak är thina modhres siäl, Dottren spordhe hwru mz henne war stält, Siälen swaradhe illa är mz mik stält, oc thina böner kwnno mik enkte hiälpa, thy at hälwittes [àà 18r] häktisle jnne halla mik äwerdelika fördömdha, Dottren thzta hörandes, wengadhe sik storlika sighiandis mz graat awi, awi mik, o min modher, för hwat saak äst thw fördömdh, Siälen swaradhe, jak war oppfostrat oc liffdhe aff thy som orätwislika war fanghit, oc illo fangho gozse, oc falske köppslaghan, oc okker, oc mith samwit sagdhe mik thz wara illa giorth, oc iak wille thz enkte akta, ällar thz i gän giffwa, huilkit illa afflat war Oc egh häldher wille iak nakot sköta, hwat mine wndherdana ällar tiänara mothe gudhi giordho i mino hwse, wtan gik iak wärldenna krokotta wägha, tykkiandis owördhelikit wara, at böya min footspor aff minnas föräldra wäghom, Jak försmadhe oc wanälskadhe them som mik straffadho för mina orätwiso, oc wille them ey höra Oc ey häldher haffde iak nakon angher ällar idhroga för mina wranghet oc liffdhe thy iak ofruktsamlika, oc ther mz förtappandes alla mina wälgärnigga, oc hymerikis glädhi, oc bliffwer äwerdelika förtappat, Oc nar siälen haffde thzta sakt, borth hwarff hon aff dottrennas asyn, Än gudz tiänirska owertänkte gudz rätwiso oc siälennas ordh, oc gudz wilia, sörgdhe hon ey nw ythermer tässa siälennas fördömilse, thy at gudhi

# 412 ärw alle doma wndher giffne, oc bleff gudz tiänirska gudh loffuandes oc ärandes för sina rätwiso ¶ Ther äpther nar thenna hälga qwinnan war i spettalen willembroth, oc wille sik wndherstundom nakot redha til kost, lät hon hänta sik gräs oc yrther i skoghen oc ödhemarkom, hwar ey nakot saat war, wtan siälfft oppwäx aff iordhenne, sik til kaal ällar födho, rädhandis altidh at henne skulle nakot komma til kost, huilkit ey ware rätwisleka fangit, oc sammwledhes räddes hon ätha aff spetalens maat, ällar thera almoso, twäkandis om almosan ware all giffwin aff wälfaghna gozse ¶ Mykyt hetelika war oc tässen gudz älskerska opp tändh i ihesu cristi kärlek til sannan fatikdom, at hon wille näplika när sik behalla ällar bewara thz hon siälff allaledhes haffde widhertorfft til, O thy haffde hon aktat entidh fly lönlika til okwnnokt folk, fran sinom egnom frändhom oc wenom, oppa thz at hon thäs häldher maghe faa tilfälle at tiggia sina bärnigh oc sit brödh för hwars manz dör ällar porth, än hon wart i thz ärandhet förhinddrat, oc henne wart thz förtakit ¶ Hennas skrifftafadher bödh henne entidh wndher lydhno sighia, om hon astwndadhe nakontidh loff ällar priis för sina gudelikhet, ällar fik i sit hiärta andelik frestilse begärandes täknat aff människiom, hon swaradhe sighiandis, allan wärdzlikan priis, rosn oc förgangeliken [àà 18v] hugnat war mik wtskwtin aff mith hiärta, oc är mik altidh styggeliken, oc enkte är mik söth ällar hwgnelikit tänkia oc skodha, wtan äwerdelika tingannas godhet oc ihesu cristi kärlek

# 413 Cristi älskerska haffde ey atenast sik til dygdha ökilse aff them hälga anda räddoghans gaffwo, wtan hon haffde oc iämwäl the gaffuona, som kallas pietas, thz är milhet, thy at hon war redhoboen til alla milhet, hon aktadhe oc omsörgdhe aff alle sinne förmagho allaledhis fulkompna alla miskundhsamlika gärningha, oc ower alt war hon omsörgiandis, at thiäna sywko folke, oc när stadh wara them som drogho til dödhen, oc them som dödhe iordhados, ällar dödhe baros til graffua, oc i tässom dygdha idkan fik hon mangh oppenbarilse andelika aff gudhi ¶ J clostret oegnies war en syster, huilken fordhom warit haffde i wärldenne en änkia, Tässen systren wart krank, oc drogh til dödhen, oc war oppa thäntidh cristi älskerska i sinom cella, oc warth henne oppenbarat, at otalike diäffla stodho widh kranka systrennas sängh, haffuandes grymmasta leona lywdh Conuentz systrana swngho ower henne officium som sidher är ower dödha, menandhes henne wara aldzstingx dödha, oc enkte witandis aff dyäfflomen, oc tha kom gudz tiänirska löpandis, swa som glömandis at hon war qwinköns, oc satte sik manlika oc dristelika mothe diäfflomen mz sina heta gudelika böner, oc iämwäl slogh hon mothe them mz sinom mantil, them borth driffwandhes som andhra flughor, Än the orene andha stodho mothe henne ilhärskelika wiliandis wäria oc wndhersla sik the siälena, Hälga gudz

# 414 tiänirska skodhandis diäfflannas ilhärdzsko oc stora dirffwe, gat ey längher witith pukannas orolikhet, ropadhe hon tröstelika til herran ihesum bidhiandis honom om hans millasta blodh, huilkit han wtgöt för wara atherlösn skuld, hiälpa sik mothe the omilla diäffla, Ey willo diäfflane alzstingx wnfly, wtan samman lagdho mykla ilfwndoghet mothe siälenne, Tha cristi tiänirska thzta saa, tok hon dirffwe oc tröst aff them hälga anda, talde til herran ihesum sighiandis, O herra ihesu criste jak säther mik i lyffte för tässa siälena, än tho at hon syndat haffuer, tho likkawäl haffwer hon sik för sina syndher skrifftat, kan oc swa wara, aff nakre glömsko, at hon haffwer nakot förswmat, tha haffwer thu än lefft henne timan til näffst oc bätrilse, än tho at hon förma nw ey tala, Oc widh tässen ordhen borth blydho diäfflane allaledhes mz skam oc blygdh, oc hälga ängla nalkades sänghenne ther kranka systren laa, oc cristi tiänirska gaff gudhi loff oc tak för sina nadh, oc kom til sin natwrlika siin i gän, oc tok sin mantil opp ther hon strit haffde [àà 19r] mz diäfflomen, oc gik i sin cella mz gudelike blywghet, ther sik jnnelykkandhes i langhan thima, sik öwandhes i andeliko ärffwodhe oc gudhelikom bönom ¶ Ey mykyt lankt ther äpther, om sanctorum petri oc pauli högtidh, war gudz tiänirska mykyt omsörgheliken om the siälena som hon gik i lyffte före, rädhandis i hwat stadhga hon war, tha syntes sanctus petrus apostolus, kwngörandhis henne at siälen, för huilka hon loffwade, war i hardasta purgatorio, oc sagdhe sakena, för

# 415 hwilka hon ther pintes, Eth war at hon mykyt hetelika haffde älskat wärldena oc henna wällust, nar hon i wärldenne war, Oc ledh the siälen hardasta köldh, thy hon war slyo oc laat oc kaldh i gudz kärleke oc dygdhosammom gärninghom, Oc hardelika pinadhes hon för thz, at hon i wärldenne haffdhe glömsklika oc flatlika opfostrat sin barn, oc ey aghat sith tiänisto folk, oc mykyt haffde hon oc siälff mera drwkkit, än henne behoff giordhis, oc i klädhomen haffde hon warit owerflödhog, oc för thz ledh hon swara pinor ¶ Nar mildha cristi tiänirska thzta hördhe, lagdhe hon sik til stora omsorgh at hiälpa henne, thy at aff hennas barndom war henne mykyn mildhet oc omsorgh ower cristna siäla som pinadhos i skärslo elle, mz gudelika böner oc almosom, oc hwat hon siälff förmatte ekke göra, tha oppwäkte hon andra til samma milhetena ¶ Annantidh händhe at en gudeliken änkia, huilken laghsamlika i mangh aar haffde gudhi tiänth, oc oppföth sina dötter i gudz räddogha, them idkelika lärandes, hwru the skullo gudhi tiäna, oc i sin renlek gudhi bewara til sin dödh, tässen godha qwinnan wart krank, oc drogh til dödhen i spettalen som kallas villembrath Tha saa cristi tiänirska iomffru mariam när henna sängh standandis, haffwandhes som en flughu fläkt i handenne oc fläktandhes oppa hennas brändagha oc lenadhe han oc swalkadhe nadhelika, Oc nar siälen wille wtgaa aff kroppen syntes en stoor diäffla skari moth huilkom wordho mangha böner läsna, oc orena andhana willo ey täshäldher borth fly, för än hymerikis

# 416 portarius sanctus petrus apostolus kom mz korssens baner, oc tha borth flydho the mz blygdh, än nar the godha änkian war dödh, tha saa cristi thiänirska iomfru maria kommande mz otalikom hymerikis iomffrum, skikkadha i twa chora sywngandis gudz loff mz sötaste hymmelske röst, Oc nar prästen giordhe officium ower liket som want är, Tha saa cristi tiänirska höxta prästen ihesum cristum kommandhe mz en otaleken skara hälga manna aff hymerike, lyktandes ällar fwlkomnandes officium mz prestenom, oc saa oc hördhe tha cristi tiänirska hwru wndhersamlika, oc mz sötasta loffsangh, öffra kyrkian som är hymerikes borghara loffuadho gudh, oc nidhra kirkian, som är cristna människior, swaradho i sinom loffsangh, [àà 19v] Oc nar dödhe kroppen war iordhader tha syntes siälen cristi tiänersko än hindhras i purgatorio för nakra syndher, hwilka ey waro alzstinges rensadha, som war för nakor obetaladh gäldh, om hwilken kwnnogh giordhes hennas dotter, oc lät hon them snarlika betalas, Oc nakon lithen thima ther äpther syntes the siälen gudz tiänirsko clar oc skinandhe som clarasta stiärna, oc war tha gangandes til hymerikis frögdh oc glädhi, oc syntes siälen haffwa liffsens bok i sinom handhom, oc höxste mästaren ihesus cristus hennas läramestare ¶ Iblandh människior är gäfft oc genast, at först wnsätia oc hiälpa kroppenom om han är sarghader ällar skadder, likkawäl oc sannelika är tilbörlikit mykyt ytherlikare, at wnsätia oc hiälpa siälenne om hon är i nakre nödh

# 417 stadh, her aff gifs eth exemplum, thz är en äpthersyn, aff sancte marie oegnies, hwilken altidh war blidh oc gladh, oc altidh haffwandes hiärtans frögdh aff himerikis glädhi, oc aff thäs hälga anda rörilsom oc närwaru, Än tha hon förnam nakors wadha til siälenna händha, som war at nakor fyöl i dödhelika syndh, ällar nakor siäl war i porgatorium kommen, tha wart hon sörghiandes ower matto, swa at iak mz gudz nadh oc hennas hälaghetz orloff straffar henne för hennas owermatto graat, oc pinlika omsörgh hon sik maat ällar sömpn, ällar nakon kroppsens hugnat, ällar widherquekkilse, wtan häldher största sörgh oc qwidho, som the qwinna som barn skulle födha ¶ I them thimanom händhe at en renliffwes brodher aff sancti bernardhi ordhon, oc war mykyt menlös oc gudeliken man, än skälikheten oc mattan brast honom, han menthe mz gudelike beskadhan förwärffwa menlösonnas stadhga, som adam haffde för än han syndadhe, her om giordhe han sik mykla twangh, i fasto, wakw, mykle läsnigh oc thaarom, han mente oc kwnna liffwa wtan nadhelika syndh, oc nadhelika syndher räknadhe han wara dödhelika, oc aff sinne eghne dygdh wille han förmena tilkommande tanka, nakra reglonna pwncta wille han styra äpther sith sinne, mz sinne krafft, oc mz godhgärninga förskulla hymerike wtan gudz nadh oc miskundh, oc mykyt annat giordhe han, som enbändogha människior plägha Naar hans abbote thzta förstodh, wiste han wäl, at han kwnne honom enkte wika aff hans enbändoghet,

# 418 sändhe han thän brodhren til sanctam mariam oegnies, at hon skulle bidhia til gudh for honom, Tha brodhren kom för henna asyn, badh hon herran gudh för honom mz gratandhes thaara ganzska jnnerlika, oc händhe iämbrat eth wndherliket ärandhe, Thy at then samme brodhren [àà 20r] som hon badh före, redde sik til mässo, oc nar han laas Confiteor som want är, oc han stodh än i sina böner, wart hon warsse at widh hwart ordhet han laas i confietor, syntes smaa swarta stena wt falla aff hans mwnne, aff hwilko cristi tiänerska wndherstodh, at wanhopsens ilhärdzska oc enbendoghet, oc dröffuilsennas swarthet owergaffwo tha mwnken, oc hon takkadhe gudhi, oc mwnkken wart fräls aff sinom dröffwilsom

¶ Ath människian wnfly thz som onth är, aff räddoghans gaffwo, oc gör thz som goth är, aff mildhetzsens andha tha är än människione widhertorfftokt en thäs hälga anda gaffwa som kallas sciencia, thz är weet ällar beskedhelikhet, at människian haffwe en warnagla i sinom gärningom, wetandhes hwar görandes ällar latandhes är, Oc thy täktes lywsens fadher, som är gudhfadher, opplysa sina älskelika dotter mariam oegnies mz wishetzsens gaffwo, at hon aff thäs hälga anda smörilsom, som läre människiona aff allom tinghom, at hon matte mz snille skälikhet wetha hwat görandes ällar latandhes är, oc haffua salteth,

# 419 thz är beskedhelikhetena, i allo sino offre, Thy at ondh tingh nalkas offta godhom, oc händhe thy offta, at nar man menar wnfly ena last, tha faldher man wti ena wärre, Oc thy begaffwadhe herran gudh henne mz wiishetennas nadh ällar anda at hon war som en prophetissa, wetandhes the tingh, huilken ey än skedh waro ¶ Naar nakre til henna kommo, wiliandhes wetha hwat hända skulle, tha war mz henne aff gudhi giffuit, at som en sakt haffde, gak til then, thy han spör ey aff förwiti, wtan aff sanne tarff, war oc annars, tha sagdhes henne at hon ekke gaa skulle ¶ Händhe entidh at cristi tiänerska nar hon war i oegnies kom henne i hoghen, wilia sökia ällar withia nakra sina wtkorlika wener i willembroth, oc nar hon war i wäghenom hemgangandis til oegnies gik hon gönom en by som kallades mielle, oc nar hon war framganghen om then byn, kom henne i amine the stora oc groffwasta syndher, som ther bedriffws aff ther jnbyggiandes folke, mothe gudz budhordhom, tha fik hon i sit hiärta stora sörgh oc mykla wredhe mothe them syndhomen, som ther giordhos mothe hennas kärasta brudhgomma, ihesum cristum, oc i the ängxlonne beddes borth skära hwdhena aff fothomen som throdho ällar gingho oppa the iordhenne ther the syndenar giordhos mothe henna skapara, hon ey atenast haffde sorgh i hiärtat wtan iämwäl wille hon lidha likamlika pino i kroppen ¶ Cristi tiänerska maria oegnies älskadhe them mykyt som predikadhe mothe syndenne, oc thäs hetelikare

# 420 the predikadho, thäs meer älskadhe hon them, Oc naar the gingho aff predika stolen, pläghade hon omfämpna theras föther, oc them mz wördhnigh ödhmyuklika kyssa, Oc nar the som predikat [àà 20v] haffdo, wndhestundom gömdho sik oc löntho för henne, wart hon mykyt sörghiandes ther aff, at hon ey wärdogh war kyssa theras föther, mz mykolm tharom, fasto oc gudelikom bönom ärwodade oc möddhe hon sik när gudhi at hon wärdhog wardha matte at predika moth syndenne, än för thy at hon wäl wiste, at hon ey siälff matte bruka thz ämbethet i the hälge kyrkio, astwndadhe hon aff gudhi at hon matte faa en prest som thz ämbethet matte göra oppa hännas wäghna huilket oc händhe, thy at gudh opwäkte henne en enfallan gudeliken man, oc tha hon honom wnfik, förwärffwadhe hon them mannenom brigdho, oc styrk oc drafftoghet, til alzskona andelikit ärffwodhe, oc hon äpther gudz wilia gaff honom ordhen, huilken han predika skulle, gudh til ökte honom nadhena, oc hon til ökte gudelika böner, läsandhes honom til andeliken styrk, hwantidh han predika skulle, c Aue maria, oc wart för hännas tilskyndhan stoor oc mykyn frwkt oc siäla gangh i blandh cristna människior

¶ Nw för then skuldh at dygdeliken mäniskia bliffwer ey wtan frestilse, är henne widhertorfftogh

# 421 the hälga andas gaffuo, som kallas fortidudo, thz är andelik starkhet, Oc thy til ökte miskwnnennas fadher sinne dotter marie oegnies fiärdha dyra stenen, som är andeliken styrk, til hennas kronos ökilse moth alzskona frestilse oc mothegangh, at hon skulle ey wanzskas aff frestilsanna mykylikhet ¶ Thz händhe entidh at gudz tiänirska qwaldhes mykyt aff enne soth ällar krankdom, som kallas paralisis, thz är tha människian wardher nwmmen, ällar borth takin i nakon kropsens deel ällar lidhamot, inuertis ällar wtwertis, aff the sottenne twingadhes tässen hälga gudz tiänerska, En gudz wen, som war oc hennas hemeliken wen, kom en tidh til henna nar hon swarlika twingadhis aff the sottenne, warkwnnadhe han henne, oc gik i eth hemeliket rwm, hwar siällan pläghade nakor komma, oc badh jnnerlika til gudh för henne, oc böriadhes henna twangh oc wee dagha taka lisa oc saktas wärken, Nar cristi tiänerska thz förnam, wiste hon i andanom sakena oc kalladhe til sik sina möö, sighiandis til henna, gak til thz rwmet som iak tik sigher, ther finner thu swadana en man, sigh honom, at han atherwändhe at bidhia för mik, thy at hans läkedomber, thz ärw hans gudelika böner, ärw mik meer til skadha än gangh, hon wiste wäl at kropsens frögdh är siälenna sorgh, Her oppenbaras andeliken starkhet, huilka hon aff gudhi haffdhe i sinom dröffuilsom Tässa starkhetena haffde hon ey at enast i likkamlikom dröffuilsom, wtan iämwäl i allom kropsens frestilsom, oc jnuertes i siälenne, thy at aff sin barndom haffde hon sin likama wndher agha, oc

# 422 dödgadhe han moth altzskona synda kön, swa at hon ey kändhe nakor minsta rörilse til nakra [àà 21r] syndh, nw i mangh aar, oc war hon nw i blandh männeskior haffwandes sadana tryghet, at hon fwlkomlika throdhe, at alla människior haffdho swadana menlöso som hon haffdhe, oc räddes thy ekke wndherstwndom wara i blandh folk ¶ Entidh kom til hennas en hennas hemeliken wen, oc som the gudelika mällan sin taladho om nakon andeliken ärandhe, händhe at han aff gudelikhet oc rene akt tok hennas handh, oc trykte handena nakot hardelika, wtan alla orena förakt, tho kände han i sik aff människios wanskilsom nakor rörilse, togh aldra minzsta, oc kallas swa dana rörilse i skrifftenne primus motus, thz är första rörilsen, oc i the är enghen syndh, än hwat honom händhe, wiste häloga cristi tiänerska alzenkte aff, Tha hördhes en röst när them sighiandis, Noli me tangere, The röstena wndherstodh ekke häloga qwinnan, än mannen wndherstodh henne, än gudh som mildher är, wille ekke göra them gudelika mannenom blygdh, i hälga qwinnonnas närwaru, wtan häldher göma oc bewara hennas renlek, som honom jnnerlika älskadhe, oc näffsa then som wadhan sik tilskundade, Oc thy nar häloga qwinnan sagdhe sik ey första röstena som sagdhe, Noli me tangere, han som henne rörstodh, ther äpther tok sik bäther til wara, Takkandhes gudhi som wiste hans wanzkelikhet, oc wille ey togh honom oppenbara för hälogha qwinnonne

# 423 ¶ Fämpte thäs hälga andas gaffua kallas Concilium, Thz är radh, gudelik människia skal haffwa förtanka oc radh i sinom ordhom oc gärningom, Swa haffde tässen hälga cristi tiänerska, maria oegnies, än thy at hon war mangfalleka aff gudhi begaffwat mz the hälga andas nadh, oc mykyt opplyst i the häloghe skrifft, likkawäl aff the mykle ympnoghet hon haffde aff ödhmyuktenne, at hon skuli ey synas wiis oc sniäl, i sinom öghom, tha nidherbögdhe hon sik i sinom sinnom, spöriandhes radh aff andhrom, oc widhersagdhe sik siälffue ¶ Manghe waro hennas hemelike wener, hwilke wäl wndherstodho hennas gudelika snille, oc offta wthrönt haffdo at gudz nadh war fulkomlika mz henne, oc thy willo the aldrig slaa oppa nakot högmäles ärande wtan mz hennas witu oc radh, oc wndherstwndom nar hon war aat spordh om nakot, thz hon tröste ekke swara til, tha gaff hon sik til gudelika böner, oc wnfik aff gudz jnskywtilsom thz hon swara skulle, ¶ En gudeliken man som war sancte marie oegnies andeliken wen han haffde rikedoma i medelmatto, oc lät sik wäl aat nöghia, han war ey gärna i nakre samqwämdh för rolikhetena skuld, huilka han mykyt älskadhe, oc allena tiänthe han gärna gudhi, Thz händhe at en mäktogher wälboren man wart begärandes thäs enfallogha manzsens tiänist, loffwandes honom dyr klädhe oc högha hästa, oc mykyt annat goth, om han wille wardha hans

# 424 [àà 21v] gardzmästare ällar fogotte, styrandhes alla hans äghodela, Enfalloghe mannen spordhe her om radh hälga cristi brudh, tha badh hon sina gudelika böner til herran gudh, oc iämsköt opkipthes hon i andelika syn, oc sidhan swaradhe hon sighiandes ¶ I thzta ärandhet, om huilket thu mik spordhe, saa iak til til redhas en storan häst, oc han gnäggiadhe högth, wändandes sik til grymma hälffwittet, oc syntes här hästen eth stort dyäffla stiim, Oc thy radher iak tik at thu bliffwer ther thu äst tilkalladher i thinne enfalloghet, at thu ey skuli ophöghias i högfärdhenne, oc wardha swiken i diäffwolsens snarom,

J sadana dygdha prydilsom war iherusalemps dotter, thz är maria oegnies, prydh, oc mz thäs hälga andas gaffuom oplyst, oc ren giordh i sith hiärta aff wndherstandilsenna gaffuo war hon omgangandes i hymerikis heme, opkipt andelika, standandhes i högxtha iherusalems jnbyggiara asyn, som liffwa i äwerdheliko liffwe, i glädhinnas sötma, gangandes thäs stadzens gatur, sökiandhes äpther then hennas siäl jnneleka älskar, nw frögdandes i bland hälga sötasta lilior, som ärw hymerikis iomffru chora, nw widherqwekiandis sik i blandh wällwktandes martyres roser, offtha wälfagnadhes hon wördelika aff hälga apostolannas

# 425 samqwämdh, altidh tilfögdh häloga änglannas skara Oc nar hon mz gladhom hogh haffde kring gangit alla paradys städher, oc hennas siäl gik sakteleka, tha fan hon then hon hetelika älskadhe, oc hwiltes i honom rolika oc sötelika, oc nar hon saa i liffsens bok, tha wndherstodh hon mykyt i them hälga anda, huilket hon, sidhan [hon] til sik i gän kom, oppenbarlika taladhe, som prophetissa, här aff händhe, at hon try aar sagdhe thz för än thz skedhe, at cristne män oppa sik togho korsset stridhandhes moth hedhniggom oc kättarom, hwilke i them timanom skadelike waro cristno folke, I thenna tidhen waro swa hennas ordh, Jak saa mykyn almogha samnadhan, oc rödh kors nidherfalla ower han aff hymlenom, oc saa iak hedhningana dräpa the cristna, oc otaleka ängla frögdhandes när standha them som dräpne waro, oc oppföra theras siäla i hymerikis glädhi wtan skärsloeldz pino, J samma thiman saa cristi tiänirska en man hwilken oppa sik takit haffdhe korsset, än han haffde ekke wtfarith oppa wäghen, thy at han hindradhes aff starkom sywkdom, oc drogh til döghen, oc som han war widh thz ytersta, saa hon otaleka diäffla komma, oc gräselika rytha som grymmasta leon, oc förekasta mannenom marghskona syndher oc swikfulla snaror, oc som diäflande willo nw gripa siälena, tha saa cristi brwdh eth kors nidherkomma ower han aff hymlenom, oc hon badh för honom, aff huilko diäfflane alle borth flydho, oc mannen bleff frelster fran diäfflenom, än tho at han ekke fwlkompnadhe sina reso moth

# 426 [àà 22r] kättarana, likkawäl aff gudz nadh oc godhom wilia minskadhes honom en stor deel aff the pinonne honom bordhe lidha i purghatorio, äpther thy som cristi brudh wart oppenbarat ¶ Naar prästene som gudelikit liffwerne haffdo, mässadho wärdhelika oc gudelika, saa cristi brudh änglana staa när them mz blidho änlete oc mz mykle frögdh, them tiänandhes oc them skadhandes mz millo änlite, them wördhnig görandhes mz store aatwakt ¶ En gudeliken klärker haffdhe entidh mässat i hennas närwaru, oc badh kärleka för henne til gudh, aff huilko hon alz enkte wiste, oc nar mässan war lyktat, taladhe cristi brudh til klärken sighiandis, tässen mässan i nw läsit haffwen, hörer mik til, thy iak saa ena wänasta dwffuo nidher komma sätiandhes sik oppa idhart hwffudh, oc hon swa som flygandis wt räkte sina winga til mik, Mz hanogxdrypandhe gaffwonne, som är thäs hälga anda, begafwadhe henne gudh i sinne milhet, henne oppfyllandes mz wisdomsens oc wndhersandilsenna gaffuo, swa at hennas hiärta altidh wistas widher hymmelska tinghen, oc gudh siälffuan, hwar hennas tanka ordh oc gärninga toko sötma oc fetma mz dyrasta smörilse, aff them hälga anda, oc thy war hon mildh i hiärtat, söt i twnggonne, lyoff i sinom gärningom, oc som drwkkin i sin kärlek, Händhe oc wndherstundom at hon i tre dagha laa opkipt i andelike syn, oppa sinne sängh sötelika sik hwilandhes oppa brudhgommans arme, oc aff them lwstelikasta sötmanom tykte henne the three daghana ey wara wtan ena minzsta stwndh, nar hon til sin sinne

# 427 i gän kom, Wndherstwndom syntes henne i andelike syn haffua sin brudhgomma ihesum i sinom fampne, trykkiandes han starkleka jntil sit hiärta, oc mz wtflytandes tharom honom bidhiandhes flerom sinnom komma til henna i gän, Wndherstwndom syntes henne haffwa ihesum cristum oppa sit bryst som eth spät barn mällan sina spena lighiandhis, huilken hon trykte til sik starklika, at han skulle ey aff nakrom synas oc borth takas, oc thy wille hon honom swa dölia ¶ Stwndhom tykte henne haffwa ihesum som en matteliken pilt, oc sötelika honom kyssa oc leka mz honom ¶ Stwndhom syntes henne herran ihesus i liknilsom, som eth wänasta lamb, standandes säffleka widh hennas sköt, oc stwndhom oppenbaradhes sik millaste iomfrwnna son ihesus henne til hoghswalilse, som skinandhes dwffua, oc stwndhom som en lwsteliken wädhur, haffuandes i änlithet ena brinnandhes stiärno, gangandes kringh kyrkiona, sökiandhes oc lysandhes them som han älskadho I allom ihesu cristi högtidhom oppenbaradhe sik ihesus cristus sinne brudh marie oegnies i liknilsom, äpther thy som högtidhen wt kraffde ällar sik skipadhe, ¶ Om ywla dagh syntes henne ihesus som spät barn, sywghandis sinna millasta modher jomffrulika spena, ällar [àà 22v] som klenasta barn liggiandhes i waggo, oc äpther margfallogh cristi skipelse i sinom oppenbarilsom, swa war oc marghfallog frögdh oc gudeliken sötme i brudennas siäl, ¶ Om kyndelsmässo dagh saa cristi brudh i andelike syn, hwru iomffru maria offradhe sin sötasta son i mönstret, hwru sanctus

# 428 symeon tok barneth wördhelika oppa sina arma, aff hwilke syn brudhen wnfik mera glädhi oc frögdh i sinne siäl, än hon haffde likamlika ther warit när stadh, oc lywset som bars in processione, nar thz länghe haffde warit wtsläkt, fik thz bradhelika sina clarhet i gän, gudhi thz optändandes ¶ Om langha freadagh oppenbaradhe sik cristus sinne brudh som hängiandhes oppa korsset, än siällan oc ey offtha oppenbaradhe han sik henne i sinna pino liknilse, thy at hon haffdhe näplika thz orkat lidhit, wtan hiärtat haffde riffnat aff otalike sorgh, ¶ Swa optha nakar stoor högtidh til stwndadhe, tha kände hon stora glädhi i sinne siäl aff the tilstwndandhe högtidhenne attadagha för än högtidhen kom, oc nar högtidh tilstwndadhe aff nakrom helgom manne, bodadhe thän samme hälge mannen cristi brudh sina tilstwndandhe högtidh, oc om siälfwan högtidhes daghen kom thän hälghe mannen i gän til henna, mz otaleket sälskap aff hymerikes rike, henne hogxswalandes mz osighelike glädhi, oc än tha at wndherstwndhom henne enkte sagdhes aff nakrom hälgom daghom, likkawäl kändhe hon i sinne siäl aatskilnat mällan hälga dagha oc sökna, Thy at hälga dagha smakadhes hennas siäl mykyt sötelikare än sökne dagha ¶ Sanctus bernardus the hälga kyrkios kännefadher, oppenbaradhes entidh cristi brudh, som han haffdhe twa wingha, huilka han wt räkte ower henne oc tykte henne at hon langhan tima sat när honom widh grindena i kirkionne, oc spordhe hon aff honom hwat the winghgana haffde tydha, han swaradhe

# 429 sighiandis, at thän dywpe kännedomen som han skreff oc lärdhe människiom i iordherike, war honom aff gudhi giffwin oc kom i hans wndherstandh som flyghandhes aff hymelenom, oc thz teknadhe winghana ¶ Entidh syntes cristi brwdh en prester gudelika mässa, mz gratandhe tharom, tha syntes henne som en huitasta duffua stodh oppa prestens skulrom oc en klarasta källa wt lopp ällar wtran aff skulromen, oc täslikes saa wndherstwndom iomffrunna son ihesum i smaaswens liknilse mz största skenaktoghet staa när karet, i huilket cristi likame pläghade läggias, som kallas monstrancia ¶ Entidh sancte marie oegnies när warandhes kom eth spät barn för kyrkiodörena, huilket som skulle cristnas, oc nar presten brömsignadhe thz, saa hon diäffullen mz store blygdh gaa wt aff barnet, oc nar barnet döptes saa hon then hälga anda nidher komma aff hymelen i barnzsens siäl, oc otaleken ängla [àà 23r] skara när standha döptho barneno ¶ Idhkelika saa cristi brudh i them hälga anda, at tha prästen ophögdhe wigdhan ihesu cristi likama eth wänasta pilta barn när standha prästenom mz otalekom hälgom änglom, oc nar prästen haffde oppnöth sacramentet, saa hon herran ihesum cristum, bliffwandhes i prestens siäl, oc mz store clarhet siälena opplysandhes, än tha ondhe preste the mäsasadho, saa hon herran ihesum cristum gaa fran them, som han wredher warit haffde, oc theras siälar bliffwandhes i styggelikasta mörke ¶ Nar kranka människior toko sina ytersta olnigh, händhe stwndhom cristi brudh wara när stadda,

# 430 oc tha saa hon andelika herran ihesum när warandhes, oc miskundhsamlika styrkkiandhes thän krankka, borth ältandes diäfflana, oc rensandhes siälana

Här sigx hwru sancta maria oegnies cristi brudh oc dotter skeldes fran tässa wärldennas ysäldh, oc kommandes til oändelika glädhi

Nw är wethandhes at hälga qwinnonas ythersta soot i tässe wärld begynnadhes om iomffru marie anunciacionis dagh, oc bleff stadhelika til sancte iohannis baptista dagh, oc i thenna langha thiman tok hon engha födho ällar thz som mather war til sik meer än xj resor, oc tho ganzska lithet hwantidhen, altidh syntes hon gladh oc mz frögdh, oc mz glädhi bidadhe hon sins brölöppes affgangh oc ytersta tidh, Oc nar dödzsens thime nw nalkadhes, begynnadhe hon sywngha mz clare röst oc höghe, oc hyölt hon then loffsanghen wtan atherwändho i thry dygn, badhe nath oc dagh, sywngandes gudhi til loff sötasta canterlenar, aff siälffwom gudhi, iomffru marie, hälgom änglom, oc androm hälgonom, aff the hälge skrifft, oppa riim sangh hon mz sötasta nothor, oc som henne syntes, kom en ängil til henna aff them chorenom som kallas seraphin, wt räkkiandhis ower hennas bryst sina wingha, oc tha wart enna handa sötasta sangher jngwthin i hennas siäl, hwilken hon saangh lättelika wtan mödho, oc thän sanghen war osighelika lwstogher, hwilken sangh manghe gladelika

# 431 hördho, än faa waro the som honom wndherstodho, The hälga cristi brudh taladhe om mangh lönleken hymerikis tingh, I blandh annor ordh sagdhe hon, at änglane haffdo sin wndherstandilse aff the hälga trefalloghetz lywse, än häloga siäla i hymerike haffwa sina frukt oc frögdh aff lywset som skiin aff ihesu cristi mandome, För sanna wisso sagdhe hon stadelika at äroffuller iomffru marie likame är klädder mz äwerdelike äro, i hymerikes rike ¶ Item sagdhe hon at the kroppana, som oppstodho mz herranom ihesu cristo, ärw kläddhe jn äwerdelike clarhet ¶ Item sagdhe hon at them hälga anda täkkes i thz nämsta sökia the hälga kirkio, thz är cristendomen, ytherlikare än want är, sändandes hälga ärbethes män, hwilke fruktsamme skulu wara siälomen, thz är hälga predikara, huilke mz sin kännedom skulu oplysa en storan deel aff wärldenne, huilket nw menas aff manghom wara fwlkompnat, mz tässa twa ordinibus sanctorum dominici oc francisci ¶ Item [àà 23v] sagdhe hon at herran ihesus gaff sancto stephano thän hälga apostolen sanctum paulum för wenlika gaffwo, huilken sanctus stephanus nar han stenkadhes kalladhe paradysi rosen kranz ¶ I hennas langsamma krankdom oppenbaradhe sik henne idhkeleka herran ihesus cristus, iomfru maria, sanctus petrus apostolus oc hälga ängla, huilke henne sötelika hogxswaladho, Aff lekamlikom mathe gath han ey känt loktena, än ihesu cristi sacrament anamadhe hon lättelika oc mz glädhi, liij dagha näst för hennas dödz thima aath hon engen lekamliken maat, solennas lyws gath hon

# 432 wäl lidhit, oc ey nakontidh tillwkte hon sin öghon moth solennas clarhet I dödzsens thima begynnadhe hon saktelika sywngha, Quam pulcher es rex noster domine, Thz är, O hwru faghor thu äst war herra oc konungher, oc syntes oc diäfwllen, tha wart hon hastelika förfärat, än snarlika kom hon ather til sin i gän, oc wart dristog, signandes sik mz korssens tekn, sighiandhes til diäffwllen O thu diaffwl gak til baka, Oc nar han war bort flydher, begynnadhe cristi brudh sötelika sywngha Alleluya, oc i them loffsanghenom sompnadhe hon i herranom ihesu cristo, honom antwardandes sina siäl Anno domini MCCXiij, I hennas liffs aldher xxxvj aar

##
# 386
Aff the ärofulla iomfrunna sancta iacheline hälga liffwerne hwilken som födh war aff ärlekasta oc wälbyrdogasta släkte i romara stadh

I Rom war en mykyt hälogh iomffru som kalladhes jakelina, oc haffdhe en mäktoghan greffwa til brodher, huilken herradöme haffde ower eth rikt landh som hether apulia, Tässen hälga jomffrun jakelina war aff gudhi begaffwat mz myklom wisdom oc karskhet ower alla iomffrur, som oppa thentidh waro i rom, greffuen hennas brodher taladhe starkleka til henna, at hon skulle sik taka brudhgomma, hon stodh länghe amoth sighiandis sik aldhreg wilia brudhgomma haffwa nakon, wtan iomffrwnna son ihesum cristum Tha wille greffwen hennas brodher owerwällelika nödhga henne til hionelagx stadhga, oc nar hälga iomffrun thz wndherstodh tha käldhe hon sik mz manna klädhe oc borth flydhe i annor landh, hennas brodher tha han thz förnam, skikkadhe han bodh oc speiara i alla wägha, oc siälffwär for han i

# 387 främadha landh, oc händhe thz sik swa, at han fik spordagha oc wndheruisnigh, hwat klädhebonat jomfrun haffde, oc huilken wäghen hon haffde wt draghit, oc äpther foldhe henne mykyt snarlika oc hastelika ¶ Nar hälgha iomffrun jakelina wndherstodh sin brodher ey lankt wara staddan fan sik flydhe hon wndhan, oc wiste ey hwart hon skulle, thy at stora willene haffwet mötte henne, Tha stegh hon oppa ena bärgklippo, oc saa sin brodher tha wara hart när staddan, tha tröste hon stadelika til gudh, oc giordhe för sik korssens tekn, kastandhis sik aff höghe stenklippone [àà 24r] i dywpa haffuet, Tha greffwen hennas brodher thz saa, begynnadhe han bitherlika gratha, oc töth opp i hökt mz störsto lywdhe, ropandhes oc sighiandis til hälga iomffrwnna, O min aldhra kärasta syster, om min sötasta ower all tingh oc älskelikasta syster, kom til mik i gän, iak wil tik oppbyggia eth rikt closter, allaledhes äpther thin wilia, i huilko thu maghi gudhi enlika thiäna i alla thina liffs thima, kom thy i gän, O min hiärtta kärasta syster, Hälga iomffrun wändhe thz döffwa örat til all sins brodhers ordh oc gik hädhan oppa watnet, swa stadhelika oc tryggelika, som hon haffde gangit oppa törra landet, i huilko man märkia kan gudz stora dygdh oc makt, oc jämwäl thän stora oc obegripelika kärleken han wärdoghas bewisa sinom älskarom, oc enkannelika hälgom iomffrum them som honom jnnerlika älska aff alt sit hiärta, som sancta jakelina giordhe, ey haffde hon konst til at simma, tha likkawäl bleff haffsens watn stadugth wndher

# 388 hennas föther, Oc gik hon ower haffwet jn til enna ökn, som ligher i greka landh, oc sökte jn lankt i grymmasta öknena, oc ther fan hon en hälogan aldroghan ärmeta, huilkom hon bleff til tiänist i try aar, i manna klädhebonat, oppa thz at hon thäs fwlkomlikare wardha matte i andeliko liffwerne aff hans hälga kännedom oc äptherdöme, Ther äpther begynnadhe hälga iomffrun rädhas gambla owenzsens swek oc onzsko, at hon aff owenzsens til skyndhan skulle oppenbaras, at hon war qwinköns, oc ekke manköns, oc thy at henne tykte at häloghe ärmeten haffde sik til henna nakot hemelikare i nakre matto, än han aff opphoffwet giort haffde, Oc flydhe fran honom oc til ena ökn, mykyt hwassa, liggiandes widh samma haffsidhona, i mothe ällar oppsidhes widh thz riket som kallas sicilia, Ther fan hon eth hökt trä mz tiokka oc starka grena, oc fik hiälp aff en godhan cristnan man, oc bygdhe oppe i trät en lithen camara, som hon kwnne sithia, oc stwndhom liggia wti, Oc ther bleff hon gudhi tiänandes nat oc dagh, i ix aar, oc then samme cristne mannen skepadhe henne födho, swadana som hon begäradhe, at hon ey nakon tidh behoff haffde nedherstigha aff trädh för födho skuld ¶ Äpther ix aar rördhes hon aff them hälga anda, at hon skulle sik skyndha til rom i gän, wart hon än ythermer sökt oc oppfylt aff them hälga andha, oc begynnadhe diärfflika tala oc straffa syndhena, Swa at hon alwarleka wndher öghonen straffadhe hälga fadhren pawan som tha kallades jnnocencius then

# 389 tridhi aff thz nampneth, oc klärkerit, oc allan romara almogha för theras syndher, hotandes them mz store gudz plagho, om the sik ekke snarlika bättren, Hwru stankt liffwerne tässen hälga iomffrun iakelina haffde maa wäl märkias i thy, at hon i langan tima, ällar mangh aar, aat ey meer än iij resom hwarie wiqw, oc tho ey [àà 24v] annat wtan brödh oc watn, enkte annat til lägdhe hon, hennas sömpn war ganzska lithen thy at hon aldrigh haffde nakot wndher sik, wtan laa oppa blötte iordhenne, jämhökt haffuandes hwffudhet som föthrena, oc i tässe matho hwiladhe hon sik i sina liffs dagha, Än hennas siäl haffwer nw sötasta äwerdelika hwilo, mz brudhgommanom iomffrwnna son herranom ihesu cristo, huilkom wari loff oc hedher äwerdelika Amen

##

# 448

Här äpther skriffwas aff the hälga iomffrwnna hälga liffwerne sancta yoleyda

En wärdogher doctor kalladher thomas brabantius äpther thy som nakre mena, han skriffwar til aminnilse äptherkommandom, hwru fordhom höghborna iomffrur mykyt astwndadho komma til iomfruliket renliffwes liffwerne, försmaandes alla wärlzlikhet, som owermer sakt är, om the hälga iomffrwna sancta iakelina, swa skriffwar han nw framdeles om ena högborna oc häloga iomffru som kallas yoleyda, greffwans dotter aff vienna, ¶ Nar tässen wälborna jomffrun entidh hördhe predikan aff enom sancti dominici ordinis brodher som kallades valtherus, han rördhe mykyt i sinne predikan om iomfrwliket liffwerne, oc thäs natwrlika äddelikhet, oc hwru höghelika thz täktes gudhi, Tha opptändhes the iomffrun mykyt hetelika til renliffnat, stadhfästandhes i sith hiärta, at hon aldrigh skulle sik tillbindha manne, androm än herranom ihesu cristo, oc thz kwngiordhe hon oppenbarlika sinne modher, aff hwilko hon wart ganzska bedröffdh, standandes

# 449 mothe sinne dotter, henne straffandes högelika at hon nakontidh wille the smälikhet göra sinne ädhla släkt, Än hälga iomffrun gaff engha akt oppa modhrennas wredhes ordh, wtan bleff stadelika i sinne gudlike akt, Modhren betänkte sik granlika, huru hon matte thz ärandhet förstyra, oc haffde radh mz wener oc frändher, som waro mäktoghe, oc manghe badhe konwnga, härtogha oc greffua, oc gaffuo the radh, at modhren skulle til redha ärleken brölops kost, oc nar han redho ware, willo the komma mz en mäktogan man giffwandhes han iomffrunne til brudhgomma, oc faa the godhe pikonne annat tänkia än thz closters liffwerne til hörde, Oc tha hälga iomffrun fik lönlika wetha oc wndhersta hwat hennas modher haffde bestält oc stämplat mz wener oc frändher, giordhe iomffrun lönliket bodh til enna gudelika abbatissam i eth sancti bernardi ordinis closter som kallas mariedal i treuerensi biskopsdöme, kwngörandhes henne sin helsosamma wilia oc hälogha oppsat, oc badh henne bestella mz systromen, oc all tingh beställa som bodhet henne wndherwiste, oc sagdhe abbatisse daghen oc timan, oc daghen nar modhren oc siälff iomffrun waro kommandis til clostrit, Oc händhe tha ey lankt ther äpther, at modhren mz dottrenne kommo tith, Tha skyndadhe jomffrun sik snarlika affsidhes fran modhrenna asyn lönlika, oc sökte strax systranna capetals hws, hwar hon tha fan [àà 25r] för sik abbatissam oc alla systrana sampnadha äpther thy som förelakt war, oc fik iomffrun

# 450 closters ällar ordinis klädhebonat oc allaledhes theras abitum, oc giordhe högtidhelika sina professionem, fulkomlika oc laghlika, wtan förordh ällar swekful hiälparädhe, Oc siälff begynnadhe hon sywnga responsorium, Regnum mundi, oc conuenthet äptherfölgdhe sywngandes responsorium til ändha, Grewinnan modhren hennas war nw strax jnstighin i kyrkiona, fik hon höra at systrana swngho sa högtidhelika oc gladhelika, wart hon wndrandhes hwat thz tydhe, oc sändhe til them bodh, wiliandhes wetha hwat ther war affärdhom, Bodhet kom snarleka i gän, sighiandis, at iomffru yoleyda stodh i iomffru koren, klädh i closters hampn, ällar abitum, ¶ Tha grewinnan thzta hördhe, bögdhes hon som halff dödh nidher oppa iordhena aff hiärtans sorgh, oc nar hon omsidhe opplyfftes, war hon som en will människia, oc bödh sik ledha til sinna dotter, oc nar hon saa henne, tha wart hon likare grymo leone, än mille modher, springandhes oppa henne, riffwandhes oc slitandhes oc kinpustandhe, som en wetlös människia, oc bödh sinom tiänarom dragha pighona wt aff clostrit, Oc nar abbatissan oc conuentet förbudhu henne thz widher ban, skötte hon engxsens ordhom, wtan laat gripa oc bindha sina dotter, oc fördhe henne jn oppa vienna sloth, haffwandhes ower henne strangha waktara at hon ekke skulle lös wardha ¶ Jomffrun ffäste sith stadhelika hopp i gudhi, oc bleff widh reglona, thz nästa hon kwnne äpther sinom tilfällom, Oc märkes hennas stadughet i thy, at engen kwnne henne komma til at ätha andra ledhes, wtan som

# 451 the atho i clostreno, hon war oppfödh i thz closter, oc thy wiste hon wäl en storan deel aff theras sidhwänio, oc ther äpther lagadhe hon sina maltidh oc sin sömpn oc alla annor stykke, Sidhan lät modhren aff dragha henne owerwällelika closters abitum, oc iförandhes henne i purpura oc silkes klädhe, äpther the sidhwänio hon förra pläghade, oc tilkalladho mangskona folk, som iomffrwnna högh omwändha skullo fran the godhe aktenne hon före sik takit haffde, ther kommo manghe biskoppa prelata abotha oc prester, oc jämwäl closter folk badhen köns, huilke gaffwor haffdho therföre takit, somlike lokkadho oc somlike trughado, somlike spadho henne onth, oc mangha andhra lister swiklika baros för iomffruna, alt oppa thz at hon skulle omskiffta sina godha aakt, Aff tolke orolikhet twingadhes iomffrun daghlika i try aar, oc ä bleff hon stadogh i sinne akt, stydhiandhes sik widher the ordh som apostolen paulus skriffuar sighiandis, bliff stadhelika widh thz thu äst tilkalladher, Oc nar föräldrane, wener oc frändher sagho iomfrwnna stadoghet, dirffdhos the ekke meer henne twingha, rädhandhes gudz hämdh, oc latho henne i gän komma til clostrit wördhelika, hwar iomffrun sik öwadhe i alzskona dygdhom oc mykle häloghet, giffuandhes [àà 25v] hälokt äptherdöme i ordhom oc gärninggom i mangh aar, oc är nw gudhi tilfögdh i hymerikes äro, oc bliffwer wtan ändha, Til henna äpther dödhen at komma, wnne os allom ihesus cristus aff sinne store miskundh

##

# 443

Aff sancta otilia som war ens stors herra dotter

Sancta otilia war blindh födh aff modher liffwe, för huilket henna fadher wille henne dräpa, modhren antwardadhe barnet enne aff sinom tiänisto qwinnom oppfostra skolande, oc bödh henne fly lankt bort mz barnet i annor landzskap jn i beyara landh, Ther oppenbaradhe cristus enom hälogom biskop i thz landhet sighiandes honom, gak i thz clostrit som hether palma, ther findher thu eth pigho barn, aff sin födilsa tidh blindha, huilka thu skalt cristna, oc kalla hennä otilia, Oc strax hon är cristnat, skal hon faa sina syn oc öghon, Ther äpther treffs hon mykyt wäl i closter liffnat,

# 444 Om sidhe sändhe hon sinom brodher kärlek oc gudelik skriffuilse, at han skulle fly henne sins fadhärs wenskap, oc kalla henne hem, huilket fadhrenom engoledhes täktes, likawäl wtan hans radh sändhe brodhren äpther sinne syster ¶ Nar hans gadher thz förstodh, sloo han honom grymmelika swa at han sywker wart oc aff samma sywkdom bleff han dödher, aff huilko fadhren wart mykyt bedröffdher, oc angradhe tolka omilla gärningh, sändhe han strax äpther sinne dotter otiliam, henne hem kallandes, Oc bygdhe henne eth closter oc ympnogha räntho ther wndher lägiandhes, oc henne ther jnsatte Ther äpther doo henna fadher, huilken hon görlika wiste brinna i starkom skärslo eelle ¶ Opsidhes oppa bärghet, ther nw star clostrit, gaff hon sik til swa storan graat för sins fadhers siäls atherlösilse, at hymellen öpnadhes ower henne, oc stor sken nidher foor, i huilko en röst hördhes, sighiande til henna, för thina skuld är thin fadher frälster aff pinonne, oc skal nw jnföras i hymerikes glädhi, aff änglomen oc jn sätias i patriarcha koor ¶

# 445 Thenna hälga iomffrun otilia liffde i stoort atherhald oc fasto, bywgh brödh oc gräs röther ällar frukt war hennas födha, byörskin war henna sänghabulster, oc en steen för örnegaat oc hyghynde wndher hennas hwffudh, Hännas closter war owermatto hökt oppa bärghit, nidher wndher bärghet lät hon göra gästa hws för fatikt folk oc pilagrima, huilket rwm swa mykyt täktes systromen at the ther satto theras conuent, j the hälga trefalloghetz nampn, ther planteradhe hon the trä som tylie heta, huilka ther än i dagh standa, oc äro mykyt nyttogh för hetan

¶ Entidh händhe at hon mz sina gudelika böner fylte hon opp eth stort kaar mz wiin som tompth war, nar en syster sagdhe all wiin fathen tom wara, oc enkte at drikka, J sinom döpilsom fik hon sina syn swa andelika som likamlika ¶ Sanctum iohannem baptistam älskadhe hon enkannelika, oc hoxsadhe göra honom ena kyrkio, gaff hon sik ena nath i gudelika böner, oppa the häll ällar sten, ther nw standher thz stora korsset [àà 26r] för thz stora iärteknet ther händhe, Ther badh hon sanctum iohannem the sik kyrkonna matto huilket han oc giordhe, han kom i them hampni

# 446 til henna som han war tha han döpthe ihesum cristum, oc i aldra största klarhet, betheandes kyrkionnas längdh oc widhet, huilka syn en syster saa, än tha saa hon skenet oc ekke iohannem, tha förbödh sancta otilia henne at hon aldrig skulde thz nakrom sighia mädhan hon liffde ¶ Nar sancte iohannis closter thz bygdhes fyöl eth paar oxsa mz stena lasset wt för bärghet, som the drogho, lxx fiätha dywp, helbrigdha ather kommo mz lasset, mötandhes tiänaromen, huilka the gladhelika ather togho, at the matto wardha människia födha oc ekke hwnda mather, ällar marka koster ¶ Otilia iordhe sina fostermodher mz sina eghna händher, äpther lxxx aar fanz hennas högre spene heel oc orwthin, huilken sancta otilia haffde swghit, tha hon barn war, oc aldher kroppen i asko wändher

Äpther stora oc mangha dygdher hon sik haffde öwath wti, wiste hon sin dödz tima nalkas, kalldhe hon til sik systrana, manandhe them til reglo haldh, oc andhra dygdher, oc badh them bidhia för sik oc sinom fadher, oc bödh them gangha i iomffru maria böna hws, at läsa psaltaren, huilkit the giordho, Oc mädhan thzta ändadhes tha doo hon allena, at enghen när henne war, Oc wart ther hon war ällar laa swa söth oc dyr lokt, at hon owergik alla dyrbärs lokt ¶ Nar systrana kommo i gän til henna, fwnno

# 447 the sina modher wtan gudz likama aff thenna wärld afflidhna, oc badho the tha swa starkleka til gudh, at hon oppwäktes aff dödha, oc sagdhe til them, hwi oroadhen i mik oc kwal giordhen, thy iak war ludie iomffru til fögdh, i the glädhi ther aldrigh ögha saa, ällar öra hördhe, oc aldrigh opp foor j människio hiärta, The swaradho, os haffde warit stor blygdh oc skam, at thu war modher oc frw skulle döö wtan gudz likama, hon tedhe them kalken ther gudz likame oc blodh war wti, som gudh henne siälffuer gifuuit haffde, huilken kalk the aldrigh förra seet haffdho, oc för thy är then kalken än ther i dagh, til witnesbyrdh hennas häloghet, Then stora oc godha lokten bleff ther qwar i viij dagha, sidhan wart hon tilfögdh lucie iomffru oc martyr, thy at otilia war martyr i twäskona matto, i wilianom, oc kroppsens stranga atherhaal oc fasto, Bidh nw för os hälgasta iomffru sancta otilia

##

# 433
Här äpther skriffuas aff the hälge iomffrunne sancte rakel, huilke iomffru gudz modher siälff wändhe henna nampn oc kalladhe henne katerinam

EN wärdogher oc mykyt myndogher doctor i the hälge skrifft sigher sik haffua seet ena closter iomffru i brabancia aff sancti bernardi ordon, huilken omwändh war fran jwdhomen oc til [àà 26v] cristna tro, oc synes thz giorth wara mz iomffru maria til hiälp oc store miskundh, Tässen iomffrun rachel war än hedhen, oc war ey än fulkomlika v (5) aara gamwl, oc war i sinna föräldhra hws, begynnadhe hon märkia lönleka i sith hiärta, at folket sik i mällan haffdho en aat skelnat swa matto at somlike kalladhos cristne, oc somlike jwdha, her wndradhe litla pikan oppa mykyt, äpther thz hon kwnne märkia, at sadhana änlethe haffde then cristne som jwdhen oc saadana mal

# 434 then ene som then andhre, Saadana lönlika tanka haffdhe thz barnet jnne mz sik siälue i hiärtat, oc enghom thz oppenbaradhe för än hon aldrogh war, tha oppenbaradhe hon thzta oc alt annat här äpther fölgher sinom skriffta fadher, Oc han är thän samme som thzta första sin skreff, Oc är thzta eth wndherliket ärandhe, at swa klent eth barn skulle swadana ärandhe röra i sit hiärta, oc som hon siälff oppenbaradhe, tykte henne altidh hwgnelekare wara, höra oc nämpna cristit nampn än jwdha, oc enkannelika lwstades hon höra marie nampn, oc tok hon förtänskuld lönlika offta brödh oc maat, oc pänningga, fadhrenom oc modhrenne owetandes, oc gaff lönlika fatiko folke, som plägadho nämpna maria, tha the takkadho för almosona, swa sighiandis, haffuen maria lön, maria förgelle idher idhan kärlek, oc war thz stor snille, at swa wnght barn kwnne her mz swa hemeleka fara, at enghen wart thäs warsse, äpther thz at wng barn plägha ekke dölia, hwat i hiärtat är, hälst för fadher oc modher, Här äpther foro fadher oc modher aff kolne, oc til brabanciam, til en stadh som kallas lowania, oc rachel foldhe them J them stadhenom lowania bodhe en enkanneliken godher, rätwis oc wäl leffwandes präster, han kalladhes reynerus, han haffde oc ena rätwisa oc gudelika föresio, som kwnne lära wnghom barnom book, som sidhwänia är i städherna, Til thäs prästens hws kommo daghlika mangh wngh barn bäggia köns, badhe cristne oc jwdha, Tha rachel hörde sakena, för huilka the tith gingho, tha bedhes hon loff

# 435 aff sinne modher, at hon matte fölia flerom, thy at förälrannas hws war ther ey lankt fraa, hon fik loff, oc war ganzska wälwiliogh at sökia then presten Oc then godhe för nämpndhe klärken reynerus, tha han märkte at rachel war swa idhen oc wakandhe i sin ärandhe, kalladhe han henne en dagh lönlika affsidhes i eth rwm sighiandes til henna, O mith kära barn jomffru rachel, hwat ey wilt thu wardha cristen människia, rachel swaradhe, O käre herra, aff alt mith hiärta astwndhar iak wardha cristen, oc haffde iak then [àà 27r] mik wndherwisa kwnne alt thz som til höre, wardha oc wara en san cristen människia Tha presten thzta hördhe, wart han gladher aff alle siäl oc hiärta, oc för thy at han war en gudeliken oc hälogher man kändhe han i sinne siäl en wndherliken rörilse aff them hälga anda, aff huilko han förnam, at gudz nadh war i the pighonne, oc nakot gudeliket skulle framledis i henne oppenbaras, än tho at han wiste ekke huat thz wara skulle, Oc begynnadhe presten strax opptälia cristna tro för radhel, aff wärldennas opphoff, alla the hälga skrifft, som teknadho ihesu cristi tilqwämdh, hans pino oc dödh, opstandilse, oc opfärdh til hymbla, oc annor stykke, som röra oppa the hälga tro grwndh oc stadhfästilse, Oc radhel aff gudz nadh wndherstodh snarlika alla wt tydhnig i the hälge skrifft swa at presten haffde ey behoff offtha sighia thz samma, huilket siälsynt tyktes wara i ene klene persone, som ey aldroghare war än vij (6 1/2) aar, Thenna lärdom giordhe klärken reynerus, halfft annat aar, lönlika,

# 436 Oc är thz stort widhwndher, at rachel kwnne aldrigh mättas aff gudz ordha hörslo, swa oc för thy at ey at enast presten siälffuer, wtan iämwäl hans gudelika tiänirska, som kalladhes martha, lärdhe henne idkelika, oc hon kwnne ekke wardha tröt nath ällar dagh, hwat kan man meer sighia,

Thzta kwnne ekke nw längher bliffua dolt, Thy at föräldrane, fadher oc modher, kwnno görlika märkia at rachel haffde faat främmandha oc siälsyna tanka, Oc giordhe her om radh mz sinom sambrödhrom androm jwdhom, hwat wardha skulle mz rachel, oc wordho the alle samdräktoghe at fadhren skulle sändha sina dotter til en stadh ower ryneth liggiandis oc skepa henne brudgomma ällar rikan fäste man, huilken henne bewara skulle, än thy at hon war wngh, ther til likkawäl, för wadha skuldh at swa wngh människia skulle ekke wardha swiken aff cristno folke, som jwdhane troo, Thzta radhet fik rachel lönlika wndhersta, oc kom sik lönleka til presten, kwngörandhes honom mz gratandhe tharom, hwat hennas fadher mz androm jwdhom haffde owerlakt, oc sagdhe ythermer til prästen, wtan iak i tässe tilstwndandhe nat wardher cristnat tha bliffwer iak äwerdhelika förtappat, Tha presten thz hördhe, bödh han pighonne, at hon äpther sinne sidhwänio skulle bitidha ällar ganzska arla

# 437 ather til honom komma, huilkit hon otwäkelika loffuadhe sik göra skola, Om qwällen nar rachel war hema stadh i hwset, sagdhe hon til sinna modher, kärasta modher wnnen mik, at iak i tässe nath maa liggia alena ällar ensamen, modhren nekadhe henne thz, tha badh rachel annantidh mykyt ödhmywklika oc jnnerlika om samma sakena, [àà 27v] tha hördhe modhren hennas bön, togh swa, at hon redha skulle sina sängh mz eth örnegat widh modhrenna föther, Tha lagdhe litla pikan sik til sömpn, äpther modhrennas wilia, oc soff sötelika maxsan alla nattena, forglömandes allaledhes hwat hon prestenom loffwadhe, Tha kom äroffulla ihesu cristi modher maria til sänghenna, haffuandhes hwitastan klädhebonat, hwitare än snyon, oc en wänastan skinande wandh i handenne, oc taladhe til pighonna, sighiandis, katerina stat opp oc gak oppa wäghen, thy at langher wägher staar tik före, Tha pighan thzta saa, tykte henne at hon tok äpther wandhen, oc fiöl siälff nidher oppa gulffwet aff sänghenne, oc gaff opp eth stoort roop swa at modhren waknadhe, oc spöriandes hwi hon swa ropadhe, dottren swaradhe enkte wthan hwiskadhe sakta för mwnnen widher sik siälffwa, Oc äpther gudz wilia bleff modhren strax soffwandhe, oc dottren skyndadhe sik snarlika til presten oc fan honom i förelagdhom stadh, Oc presten anamadhe henne mz glädhi, förandhes henne ena halffuo milo fran stadhen lowaniam til eth sancti bernardi ordinis iomffrw closter, kwngörandes abbatissam oc conuentonne sakena, hwi han ther kommen war mz

# 438 iomffrwnne, aff hwilko the mykyt gladha wordho, Oc döppte han ällar cristnadhe ther jomffrwna radhel widh thz nampnet som siälff iomffrw maria henne gaff, som är katerina, oc klädhe henne iämsköt i sancti bernardi ordinis hälga klädhebonat, tilfögiandhis henne systrannas samqwämd

Än the soffwo ekke som snarlika fadhrenom, oc andhrom i the släktenne, kwngiordho, hwat giort war, oc wordho fadhren mz jwdhomen mykyt förfäradha, oc maxsan sywke aff hiärtans sorgh aff thzta ärandet, klagandhes sik för landz herran, som war en mäkta härtoghe, oc för biskoppen aff leodio, giffuandes them mykyt gull, oppa thz at the matto faa sina dotter hem i sin hws til thäs hon wordhe lagha aara gammwl, thz är xij aar äpther jwdha sidhwänio, menandhes wäl kwnna omwändha hennas wilia fran cristne tro i them fäm aren, manghe waro the som styrkto her til för gaffwor skuld ¶ Them prestenom som cristnadhe katerinam, giordho jwdhane stoor dröffuilse, än han flydhe jnnerlika i sinom gudelika bönom til ihesum cristum oc hans millasta modher mariam, huilken honom kom oppa tässa sakena, jwdhane kärdho oppa thenna förnämpndha prästen reynerum för hälga fadher pawan onorius, sighiandis presten haffwa brutit theras priuilegia lokkandes theras barn aff theras hwsom oc cristnat, för lagliken aldher,

# 439 pawen skreff biskoppen til aff leodio at [àà 28r] han skulle aff pawans dom göra rätwisan dom them i mällom ¶ Syster katerinam fik wetha hwat dröffuilse prestenom förestodh, badh hon jnnerlika iomffru maria, at hon wili wärdoghas komma her til mz sinne nadh, oc sändhe strax bodh til presten äpther iomffru maria jnskyutilsom, som troandhes är, oc badh han haffua sik mz för alla doma, ther han stämdher wardher, oc war thzta eth siälsynt widhwndher aff enne klene iomfru, än mz thz snarasta sakt, reynerus giordhe som syster katerina honom radhe, oc kommo badhen til stämpno stadhen leodium, hwar biskoppen haffdhe samman kallat ena märkelika samqwämdh, prelatha, doctores oc laghakloka män, badhe andelika oc wärldzlika, oc en storan mogha mz jwdhom, tha fram ropadhes prästen reynerus för rätten, han gik fram för domen, oc syster katerina gik hart när klärken, oc begynnadhe först tala, oc taladhe gudhelika om the hälga tro, mz san skäl oc bewisnigh aff the hälge skrifft, swa beskedhelika oc sannelika oc wisleka, at enghen dirffdes driffwa hennas ordh til ryggia, oc dreff hon jwdhana tilbaka mz theras wantro, görandhes them stora blygdh, Alla cristne ther när warandhes, opplyffto sin änlite i hymelen, loffuandes gudh, oc sagdho alle mz en mwn, wisseleka talar then hälge ande i the systrenne, haa kan wiislekare tala än hon nw talat haffuer Än jwdhane konno henne enkte swara, wtan stodho gratandhes oc tywtandhes i hymellen som en wargha hoper oc war theras

# 440 roop oc toth swa hökt at the hördhos til sancti lamberti kirkio hwilken ganzska lankt ligher fran domkyrkionne i leodio, Her äpther waro jwdhane frdihsamme i thu aar, rädhandes at om katerina skulle nakot ythermera komma til disputeran, tha wordho manghe wisselika aff jwdhomen fran wändhe theras willo, Oc betänkto sik om eth lönliket swek ällar förrädilse, i swadana matto her äpther fölgher ¶ I then thimanom war i blandh jwdhana en wänaste wngher man, hwilkom jwdhane gaffuo ena stora swmmo gull at han skulle swika hälga iomffruna syster katerinam, Thenne wnghe mannen kom sik til clostrit, hwar iomffrun war, sighiandis sik henne wara när skyldher, ällar henna nästa frändhe, oc sagdhe sik wara mykyt gladhan aff thy at hon haffde widhertakit cristne troo oc wnfanghit cristelik döpilse, oc bedhes thy ödhmywklika i ihesu nampn at wardha cristen, oc döpas mz cristnom än han giordhe alt thzta skrömtelika, oc ekke rätfärdelika, Sidhan bedhes han nakon then som honom kwnne lära grwndhen i the hälge cristne troo, honom tilskepadhes godha gudelike män oc han lärdhe aff them mykyt goth oc tho alt fafänglika, ty at hans akt war ey rätffärdhog, Tha badh han ödhmyuklika, at hans kära fränka katerina matte til honom komma, han sagdhe [àà 28v] sik henne kwnna bäst wndhersta Tha katerina fik wetha hans begärilse, nekadhe hon allaledhes wilia til honom gaa, henne wart budhit wndher gudz lydhno, oc sagdhe hon än tha ne, skrefftefadhren hennas straffadhe henne för olydhnona,

# 441 Tha kwngiordhe hon i sin skrifftemal, at henne wart oppenbarat aff them hälga anda lönlika, at then wnghe mannen tok döpelsen skrömtelika oc ekke rätffärdelika, oc thy lydde hon ekke sinom förmanne wetandhes gudhz wilia, Tha jwdhane hördho then wngha mannen haffua enghen framgang mz sith swik, wändho the igän aff sinne wranghe akt, enkte meer hälga iomffrwna omakandis, oc wnghe mannen bleff i sinne willo, som iomffrunne oppenbaradhes aff gudhi,

Än hwru sancta katerina sik ther äpther öwadhe i hälgom oc dygdhelikom gärnighom thz kan man aldhregh allaledhes fulkomlika sighia ällar skriffua, thy at i allas henna aathäffwom syntes ey annat än häloghet, i allo godho war hon framhallog, gudz kärleker bleff i henne altidh brinnandhes wtan sliohet, ödhmyukten otröth, twlomodhet liffuandes oc redhoboeth, lydhnan wakandes wtan förswmilse, hon war som en krydda gardher, i sik haffwandes alzskona blomster oc yrther, swa haffde hon sannelika alla dygdher i sik ¶ Nar tässen hälga iomffrun, syster katerina, saa at wälborna qwinnor kommo til clostrit sökiandis sina fränkor ällar dötter, them hoxswalandes mz hwgnelikom ordhom, ällar mz likamlikom gaffwom, aff hwilko hon saa systrana mykyt wardha gladha, tänkte hon mz sik, til hwem skalt thu gaa thz thu matte hogxswalas Oc swaradhe

# 442 sik siälffue sighiandis, Sannelika iak weth wäl hwar iak faar hogxswalilse, oc gik strax til eth wänasta iomffru maria beläte ther i clostreno, oc saa til belätet, mz blidho änlite sighiandis, heel maria ful mz nadh O aldra millasta modher maria, iak bidher tik jnnerlika at thu wärdoghas miskwnna mik, iak seer hwru mina samsystra wardha sökta oc marghfallelika hogxswaladha aff sinom föräldrom, wenom oc frändhom, än iak fatik haffuer enghen til hugnat i wärzlike matto, oc thy flyr iak til tik, wärdogasta modher, swa som til mina frw oc millasta fränko, mz trofast hiärta oc trygdh hopp, war thy thu min enasta oc lyoffuasta hwgxswalirska oc beskärmerska, o hälgasta frw, thine höxte wärdoghet höffuis ekke försma tith egit köth oc blodh, Jak fatik är en owerdogh jwdhinna, oc kommen aff jwdha släkt, oc tho ey wtan syndh, än thu millasta modher oc jomffru maria äst oc afflat oc födh aff samma släktet, som skinandes roos aff hwasso törne, som wänasta lilia aff strangom tiistil, wtan alzskona syndelika smitto Thy bidher iak tik at thu wärdoghas wara min hugnadher i tässe wärldh, [àà 29r] Huat andeliken sötme äptherfölgdhe i iomffrunnas siäl aat swadana widhertaal mz iomffru marie, thz kan enghen begripa, enkte porta taal kan liknas widh thz talet, som katerina haffde mz hymerikis drotnigh marie, henne wari loff oc hedher oc ära äwerdelika

##

# 478
aff enne wälborne closter iomffru som hether elyzabeth

EN closter iomffru, födh aff ärlekasta släkt, elysabeth hetandhis i brabancia landhe, aff eth coster som kallas aquiria, hon war herranom ihesu cristo aff sinom barndom tiänandhis oc älskandes, sik idhkelika öwandhes i store gudelikhet, huilkas gudelikhet hennas eghne föräldra mykyt hatadho i marghe matto, oc mz pawans orloff toko the henne wt aff clostret, allaledhes mothe hennas wilia, oc tilfästo henne enom myndoghom oc stranghom riddara i hionelax stadhga, Mädh huilkom hon bleff eth aar, osmittat oc klar iomffru, oc synes henna stadogha gudelikhet wara stoor i thy när i try aar syntes hänne, at hälga kors beläte äptherfölgdhe henne oppa alla sidhor, oc nar nakre syndelike tanka kommo för hennas andelika öghom, tha wträkte korsset ena sina handh, henne läggiandis oppa iomfrunnas bryst, oc i samma stwndh flydhe thz ondha borth fran hennas hiärta, Tässen hälga iomffrun för

# 479 sina stora gudelikhet skuld war hon optha wan, at haffua widhertal mz hloghom änglom, oc en dagh war hon oppkipth andelika i paradysi glädhi, hwar hon saa oc hördhe mykyt thz som os är olofflikit at wetha, ällar tala, oc som hon alwarlika kwngiordhe sinom skrifftafadher, Tha gaffs henne ther aff then andha, wndhersta margha människiors lönlik skipilse, ey at enast thera som tha liffdho, wtan jämwl theras som äpther them födhas skullo, hwat häldher the skullo frälsas, äller fördömas, thz wiste hon äpther the liknilse som hon om them haffde seeth i paradyso, Oc om thz som wndhersamlikare, wiste hon i hwat stadgha hwar människia war ällar skulle tilskikkas, som then hälge ande henne oppenbarade, äpther trestadhga, som är, Jomffru, änkior oc hyonelax stadhga, oc alla them som hon saa andelika nar hon opkipth i paradiis war, them kändhe hon aff theras änlethom, th hon war til sinnes kommen oc hon fik lekamlika them see, än tho hon aldrigh them tilfföranna seth haffde, oc i eth ögna blik wndherstodh hon theras skipilse i theras siäl, oc hiärtans begärilse, oc sagdhe hennas skrifftafadher, mz dyrom swornom eedh, at tässen elysabet sagdhe honom siälffwom hans stadhga oc hiärtas lönlikhet, huilkit mz honom enghen wiste, wtan gudh oc hans skrifftefadher ¶ Manghe andhre beskedhelike män waro som thz samma om sik oc henne för sannindh sagdho, ¶ Händhe oc oppa thz samma ärandhet rörandhes, at en wälboren iomffru som heth oc elyzabet [àà 29v] som kalladhes aff äscha, tässa iomffruna älskadho

# 480 mykyt hennas föräldhra, hoppandes at theras släkt skulle märkelika ökias oc ophöias om henne, oc för sadana sak skuldh hyöldho the henne mz stor prydilse, i dyrastom klädhom, oc til läggiandis gul oc dyra stena, oc alt thz härlikhet oc prydhelikhet war, Thz händhe om en dagh, nar tässen wngha elyzabet gik i sinom ypersta prydilsom oppa gatwnne, mötte henne hälga elyzabet aff aquiria, oc sagdhe til henna diärfflika, kära syster weth för sant at tith ärffuodhe oc thinnas föräldra stora begärilse är alt fanytteleket oc fafänkt, thy at thu skalt osmittat iomffru skilias fran tässe wärldh, Oc lithet ther äpther sannadhos henna ordh Manghe waro the som tässen ordh hördho, oc wisto hwru oc nar the fulkompnadhos, Oc alle the thzta framdeles spordho wordho mykyt wndrandhes oppa tolket oc saadana häloghet som gudh giffuer sik älskandom, Sadhana gudz gaffua maa wäl kallas san glädhi, aff eth rent samweth är san glädhi, wäl är them som wäl liffwer

##

# 271 Aff enne häloghe iomffru som hether sancta phara huilken mykyt älskadhe renleken

J enom stadh som kallas papinensium bodhe en myndogher man oc riker, han haffde ena dotter som heet phara, til hennas fadher kom en hälogher man som kallas sanctus eustacius, oc bedhes ther hwilo ower nattena, oc wart wördelika anamadher, oc manlika wäl hanteradher aff hwsbondanom, Tässom hälga mannenom wart witherlikit, at wärdhen haffdhe ena dotter som heet phara, huilka sanctus columbanus haffde wikt oc wälsignat til renliffnadz klädhebonat, oc haffde hon ganzska krank öghon oc war maxsan blindh aff idhkelikom graat oc hiärtans sorgh, som hennas eghen fadher henne giordhe i thy at han wille nödgha henne til kötliken brudhgomma, som gudhi war til wigdh oc troloffuat, aff huilko hon sörgdhe oc grät mykyt bitherlika i langan tidh Oc taladhe ängxlika til sin fadher sighiandis O fadher thäs ären i wallandhe at iak är krank oc fwl mz sorgh, at i wilin mik swa wadhelika wt sätia mothe gudhi, at iak skal brytha mith lyffte oc häloga akt, oc gaa til then stadgha som iak aldrigh haffde wilia ällar kärlek til, Fadhren

# 272 aktadhe enkte dottrennas ordh, latandhes som han ekke wndherstodh, hwat hon menthe, oc sagdhe til henna, min dotter giff tik til fridz oc war roliken, oc gak til hionelax stadhga, äpther min wilia, at iak matte aff tik wnffa likamlika frögdh oc glädhi
Sanctus eustacius wndherstandandis the talan som fadhren oc dottren mällan sik haffdo, gik tith som pighan krank laa, oc sagdhe til henna, oc sprodhe henne til om hon wille allan sin liffs thima liffua i nwnno clädhebonat, tha swaradhe hon sokkandis oc sagdhe at hon kärast haffde [àà 30r] tilföghias änglomen i jomffrulikom renleke, oc hymmelska brudhgommanom, än grötelika oc sörghelika til bliffwa oc til bindhas dödhelikom oc wärzlikom brudhgomma, Hälga mannen nar han tässen ordhen hört haffde, gik han tädhan, oc om morghonen näst äpther kommandhe, syntes henne en man när sik standandhes mz wärdheliko änlete, swa som brinnandhes öghon haffuandhes oc sagdhe til henna, Gudz tiänirska phara war trygh oc fultroandhes minne loffwan, i dagh skal en man til thin komma, huilken thina helso skal tik i gän giffwa, Oc lithet äpther tässen oppenbarilsen waro framlidhin, kom iämsköt sanctus eustacius jngangandhe til kranka iomffrunna, oc oppenbaradhe iomffrun phara sancto eustasio hwat henne oppenbarat war alla ledhes som thz tilgik Tha wtgöt sanctus eustacius sina gudelika böner ower iomffruna, oc alt thz gudh henne loffuat haffde som war sanna helbrigdho i sin öghon, thz wnfik hon samme stwndh

# 273 Nar fadhren fik sina dotter hela oc helbrigdha oc alzstingx karska, laat han se oppenbarlika, hwat han lönlika i sith hiärta länghe dolt haffde, oc lath mz thz snarasta baka oc bryggia, oc giordhe bodh äpther brudhgommanom, oc stadhgadhe thiman för brölloppet, nar thz staa skulle ¶ Nar iomffrun sancta phara hördhe at brudhgommen war mykyt när stadher tok hon til flyktena, oc skyndadhe sik til sancti petri apostoli kyrkio, oc lagdhe sik nidher oppa kirkio gulffuet ad veniam slaandhes sik för brytet, wätandhes iordhena mz sinom tharom sighiandis O hälgaste ihesu christi apostol sancte pädhar, thu som oppläser rätwisom hymerikis porth, oc wthe stängher orätwisa, hiit är iak flydh til tith mönster, wiliandhes bliffua iomffru i mina liffs dagha, O häloghe herra hiälp thy mik i mine nödh, O millaste herra ihesu christe thu pläghar böias mz ödhmyukom bönom altidh, oc tilgiffwandes syndhena bewara oc göm min iomffrudom, tik äwerdelika offradhan, Tha fadhren fik wetha dottrennas aathaffue, sändhe han til hennas sina thiänara, byudhandhes them dräpa henne, i samma stadhen ther hon stodh, än tiänarene betänkto sik om eth annat förnompstokt radh, görandhes langhan dwala i wäghen, menandhes at grymheten oc wredhen skullo minzskas i fadhrenom, Än fadhren hörandhes tiänarana wara mykyt dulska oc weka, wredhgadhes han mothe them mykyt grymmelika hotandes them mz bitherlikom dödh, Tha betänkto sik thiänarene hwru the mz konst matto

# 274 henne dräpa oc ey mz swärdh ällar spywt, oc blandadho henne en etherfullan dryk, aff huilkom hon matte bradhelika nigher falla dödh, oc theras händher skullo räknas menlösa, Oc nar the kommo til iomfrunna pharam, mz sith etherfulla blandh, oc omilla sörpo, wiste hon wäl aff them hälga anda, hwat the haffdo mz fara, oc taladhe til [àà 30v] them sighiandis, Ey är höffuelikit at fadhren skuli sändha sinne dotter saadana gaffuor, Än lustelikare är mik taka en faghran dödh, i thenna stadhen iak staar, än förtappa min blomsterlika iomfrudom, än thz skal fadher min atwaktelika oc wisselika wetha, at iak aldrig samtykkia kötliket brölloppe, i thzta dödhelika liffuet, Tiänarene kommo i gän til fadhren, kwngörandhes honom dottrennas ordh, oc bidhiandes han all ärandhe wändha til mildhet, warkwnnandis sik ower sinne dotter, fadhren wille engaledhis späkia sina grymhet oc wredhe wtan hämdh, oc läth wtan dwala gripa sina dotter pharam, sätiandhes henne wndher gömo oc häktilse, granlika henne bewarandes til thäs at han tilfälle finghe henne stadgha, äpther thy som han langhlika för thänkt haffde, Mädhan alt thzta besteltes oc giordhes, tha händhe at gudz nadh oc miskundh kom til hiälp, thy at hälge fadhren eustasius kom farandhes fran konungen lothario, när huilkom han begangit haffde högmälis saker oc ärandhe, oc kom til byn hwar iomffrunnas fadher bodhe, oc fik wndhersta allaledhes hwru han sik bestält haffde mz sinne gudhelike dotter phara, oc straffadhe han hardhelika för sina omilhet, oc

# 275 orätwiso, sighiandis honom at han haffde oloflika giorth moth sinne dotter, wiliandhes henne trugha oc nödhga at bryta sit hälga oc helsosamma lyffte som hon gudhi alzmäktoghom loffuat haffde, driffwandhes henne aff ädhelasta oc wänasta yrthagarden, som är iomffruleket liffwerne gudhi täkkast, wti slemasta träkfulla pwtzsen, oc lath ey sanctus eustasius sik til fridz mz fadhrenom för än iomffrun phara kom wt aff häktilsen, oc til then häloga stadhen, hon langhan tidh astwndat haffde, oc sändhes, bodh til biskoppen som bodhe i meldensi domkyrkio, oc han klädhe sanctam pharam i renliffuis habitum, ällar klädhebonat, oc tilfögdhe henne hälga iomffrwnnas samquämdh, i nästa closter, hwar hon trolika tiänthe gudhi sik öwandhes oc idhkandes i alzskona dygdha gärnighom dagh oc nat, wt til sin dödh, i huilkom hälga änglane widhertoko hennas siäl offrandes henne brudhgommanom sötasta herranom ihesu christo, honom wari loff oc ära för wtan ändha

##

# 154 Thzta är aff the wärdhoge iomfrunne sancta tecla hon är wändh aff tysko

Sancta tecla tha hon än war heedhen, war hon troloffuat manne, som kalladhes camirus byggandis i stadhen yconium, til thän stadhen kom sanctus paulus appostolus, at predika cristna tro, oc nar han kom i eth stort hws oc begynnadhe predika, Tha saat iomffru tecla i sith hws, hwilket opsidhes bygdh war thy andro, i eth windhöga i tree dagha, hörandhes sancti pauli predikan, som rördhe först oc främst om ihesu christi tro, oc iblandh annor ordh, lärdhe han hwat ärleket oc största dygdher ren iomffrudomber haffuer jnbära, oc nar iomffru tecla badhe hört haffde som war cristen troo, oc [àà 31r] iomffrudomsens ädhlahet, stadhfäste hon i sit hiärta stadhelika wilia bliiffwa widher the tw som är san cristen tro oc iomffrulika clarhet, oc ther äpther gaff hon sik allaledhes oc idhkelika til sancti pauli predikan Nakra dagha för än thzta händhe oc at sanctus paulus kom til stadhen yconium, Tha haffde sanctus tytus sancti pauli känneswen warit i stadhen yconio, oc wtteknat

# 155 sancti pauli skapnath oc skipilse badhe til hans kropp, oc iämwäl hans änlite för folket, sighiandes honom wara en stakkottan man, oc manliket änlite, i öghonen, oc öghna braam, terliken skipilse mz mattelikom nidherhängiandis näsom, oc aldher fuldher mz thäs hälga andhas nadh Nw för thenskuldh, at tecla haffde sik wndhergifuuit sancti pauli kännedom, tha klaghadhe hennas modher höghelika för stadzsens domara ower sina dotter teclam oc sanctum paulum oc wordho thy badhen gripen oc draghin för domaren sanctus paulus oc tecla Oc sagdhe modhren för domaren, O herra domare tässen min dotter försma sin brudhgomma, oc haffuer sik wndhergiffuit tässom främadha manne, Oc i samma sundh wart sanctus paulus borthridriffuin smäleka, oc ey wtan stor hwg oc slagh, oc tecla wart kastat oppa en brännande eeldh, än hon mz gudz hiälp gik wt aff ellen oskadh oc osarghat, oc i the matto skaddhe henne enkte, oc äpther fölgdhe hon sanctum paulum, som til gudh för henne badh, oc kommo the til stadhen som kallas antiochia, hwar tecla wart oppa nya förklagath, för samma saak, hwarföre hon wart mykyt försmadh oc wart draghin för domaren som en misgärniggis qwina, oc daghen ther näst äpther wart hon kastat i leona kwla, hwar tw grymmasta leon waro badhe köns hon oc han, oc nar leonen willo henne enkte onth göra, tha kastadhes hon för grymmasta byörna, Oc framdelis för mangh annor dywr wart hon förekastat, oc bleff altidh osargat heel oc helbrigdha Ther

# 156 äpther wart hon wt kastat för grym oc gräseliken dywr, som byggia i watnet, oc tha hon sat bwndhin i watnet sagdhe hon mz opplyfftom öghom i hymmelen, J nampn fadhers, sons oc thäs hälga anda, wari mik thzta watnet en källa ällar brwn, til min döpilse, oc tha ordhen waro sagdh, tha i samma stwndh bliffwo all the gräselika dywren, som i thz watnet waro dödh, oc hälga iomffrun tecla wt gkastat för nakor enkanneliken grymmasta dywr, huilken henne skullo söndher slitha oc dödhga, Tha tilkommo ther nakra warkwnsamlika hedherlika qwinnor, hwilka sik wndherstodho om dywrannas natwrliken skepilse, oc giordho dyyr smörilse aff wälloktandis yrther, oc kastadho i blandh [àà 31v] dywren, oc iämsköt som dywren kändho wällokthena, bliffw the äpther sinne natwrlike skipilse soffwandhes, oc wanmaktoghe i sinne stranghe grymhet, Oc swa bleff iomffrun frii oc fräls aff them wadhanom, mz cristi dygdh, Sidhan sankadhe the tilhopa mangha starka oxa oppa tranggan platz oc skikkadho iomffruna midhwakt i them oc bwndho widh theras been elbrinnandes iärn, oppa thz at oxane skullo wredhgas jnbyrdhes oc tradha iomffruna til dödhen, än the brinnandhe iärnen brändho bandhen, oc sidhan kolnadho the oc fullo borth, oc oxsano bliffwo widh sina späkt, oc iomffrun bleff oskadh oc loffwans gudh, Findher man oc skriffuat, at hedniggane giordho eth iärn halster, oc bindandhes iomffruna oppa halstret, oc lagdho starkan eldh ther wndher tha

# 157 aff gudz nadh brändhos bandhen oc iomffrun bleff oskadh oc gudh loffwandhes Ther äpther wandhradhe hälga iomffrun mz sancto paulo til en annan stadh, oc wille hon haffua oppa sik takit manna klädhe, oc äpther fölgth appostolon, än sanctus paulus wille thz ekke tilstädhia, wtan klädhe henne oc wigdhe i renliffwis abitum, oc swa wandhrade hon i gän til stadhen yconium hwar hon war födh, oc ther fan hon sin brudhgomma dödhan, än modhren bleff i sinne blindhhet, Oc sancta tecla wart före sat oc förman för manghom renliffwis iomffrum, huilka hon styrdhe til hymerikis wäghen, mz hälokt liffuerne oc gudelikom känedom, oc ther äpther kalladhe gudh hennas siäl til sik i äwerdeliket liff, Til huilket gudh alzmäktogher lathe os komma för sancte tecle bön skuldh

##

# I:331 Här äpter star sancte felicule hälga liffwerne oc sancte petronille.

Sancte pädhar appostolus haffde ena hälogha dotter hennas nampn war petronilla, oc äpther sancti petri wilia war hon paralitica, thz är nwmmen ällar halffuir horttakin, i hännas hws plägadhe sancte pädhars kännesena samnas, oc faa sik ther ätha oc drikka, Thz händhe at en aff känneswenomen, som kalladhes tytus, sagdhe til sancte pädhar, alt krankt folk som tik komber, faa sina helso, hwi tilstädher thu at petronilla ligger krank Appostolen swaradhe, hänne tarffuas bäther wara krank än helbrigdha, än oppa thz at ey nakrom skuli synas omöghelikit, at hon aff minom ordhom maghe helbrigdha wardha, Tha sigher iak tik petronilla, i ihesu cristi nampn stat opp oc thiäna os, oc iämsköt stodh hon opp, helbrigdha, oc tiänte them, Oc nar ämbetet ällar tiänisten war fulkompnat, bödh sancte pädhar hänne gaa til sywka sänghena igän, Oc nar sancta petronilla war fulbordhat i gudz räddogho, tha wart ey at enast hon siälff helbrigdha, wtan iämwäl manghe andre för

# I:332 hännas gudelika bön, skult, fingho sina helso igän, aff margskona krankdomom, än förtänskul at petronilla war ganzska mykyt faghor oc wän, tha kom til hänna en mäktogher grewe, myndogher oc karsker man, haffuandhes mz sik sith riddarskap, menandhes hänne strax bortföra, oc haffua hänne sik til hustru, Thänne mäktoghe greffwen heth flacchus oc taladhe han mykyt myndhelika om sith ärandhe til sanctam petronillam ¶ Nar iomffrun hört haffde greffwans ordh, swaradhe hon säfflika sighiandis, hedherlike herra, i kommen här til mik ena blotta pigho mz manghom wänktom riddarom, än är thz idart alffwara, at i wilin mik til idhra hustru haffwa, tha kommen igän äpther iij dagha, haffuandhes mz idher höffwiska iomffrur, oc flere hedherlika dandhe qwinnor, at iak mz them matte hedherlika komma til idhart palacium, widh saadana ordh gaff greffwen sik allaledhis wäl tilfridz, Oc i tässom förelagdhom thima som war tre dagha, bleff hälgha iomffrun stadhelika i gudhelikom bönom fasto, oc waku, oc miskundhsamlikom gärniggom bidhiandes gudh jnnerlika at hon matte komma til honom, som är iomffrunna son, mz iomffrulikom renlek, ok aldrigh tilbwndhin wardha them hedhniska greffwanom ¶ Äpther farandes mz storom skara aff prydhelikom iomfrum, mz mäktoghom frughom, Oc om samma daghen, war til hälga iomffrwnna kommen sanctus nichomedus prester, oc haffde han högtidhelika mässo, för sancta petronille, oc nar mässan war ändat, oc wälsignilsen giffwin, oc hälga iomffrun haffde mz höxsta gudelikhet anamat wärdogasta ihesu cristi likama,

# I:333 nidherbögdhe hon huffwodhit wndher klädhen i sänghenne, oc opgaff gudhi sina siäl, Oc wart tha swa giort, at thän iomffruskaren, oc mäktogha frughor som komna waro at fölya sancte petronille til högtidheliket brylloppe, the wordho tha hänne äptherföliandes til graffwena ¶ Sidhan mäktoghe herran greffwe flacchus saa sanctam petronillam wara framlidhna, mz dödhen, wändhe han sin hogh oc hiärta til enna wälsläktadha, oc wänasta iomffru, som kalladhes felicula, Tässen iomffrun war cristen oc gudelik människia, til hänna taladhe flacchus greffwe sighiandes, tw wilkor lägher iak tik före, wt wäl huilket tik täkkes, Antiggia at thu bliff min hwstru ällar offra warom gudhom ¶ Sancta felicula swaradhe, thin hwstru wardher iak aldrig thy iak är ihesu cristo til wigdh, ey häldher skal iak gudhomen offra, thy at iak är cristen människia, tha grepp flacchus hälga iomffruna, antwardandhe hänne sinom wndhe greffua, oc läth hänne jnnelykkias i mörko hwse, wtan alla födho, ällar math i vij dynghn i hwilken vij dynghn, gömarannas hustrur gingho idkelika til iomffrunna, sighiandis til hänna, O aldra kärasta oc wänasta iomffru hwi wtsäl thu swa smälekan, oc wärsta dödh, tak häldher wälbornan man rikan oc mäktoghan greffua, tik til brudhgomma oc bondha, han är wngher oc karsker oc kesarens wen Sancta felicula thzta hörandes, gaff them enghen annor swar, wtan sagdhe Jak är cristi iomffru, oc enghen annan skal iak taka mik til brudhgomma, tha wart sancta felicula fran them wt skwten mz smälekhet oc ledhes, til greffwans iomffrwr huilka han flere haffde, oc bleff mz

# I:334 them i syw dagha, wtan maat oc alzskona födho, thy at the kwnno ey i nakre matto komma hänne til at taka mat ällar nakra födho aff theras handom Tha greffuen thz hördhe, läth han stwpogreffwana, opp hänghia hälgha iomffrwna, opp fran iordhenne mz armana i wädhret jn eculeno, thz är som en lagher galghe, i huilkom hedningane pläghado pina hälga martires, them thär opphängiandis stwndhom mz hareth, stwndom mz armom stwndom mz föthrena, än tha sancta felicula war swa opphängd, tha ropadhe hon mz höghe röst sighiandis, ¶ Nw begynnadhe iak skodha min älskara ihesum cristum, i huilkom min älskoghe är fäster, Tha taladhe aldher näst standande almoghen til hänna, oc iämwäl stwpogreffwane huilke pinadho hänne sighiandis O felicula wänasta iomffru tänk thina ädhlahet, oc neka at thu äst cristen människia, tha math thu wardha lös oc qwit, aff tässe grymme pino som tik bidhar, Tha ropadhe sancta felicula mz glädhe röst sighiandis Jak skal ey neka min älskara, huilken för mina skuldh, wart mathadher mz galla, skänkther mz äthikio, kronadher mz torn oc korsfäster mz spikom ¶ Nar hälga iomffrun war nw langha pinadh mz hugh oc flänghiom, oc wille engaledhes neka cristum, toko the hänne nidher halffdödha, oc hänne til större smälikhet kastadho the hänna likama nidher i eth orenasta priweth, oc ther bleff hon dödh, aff wärste lukt, oc siälen anamadhes oc oppfördhes i hymmelen, mz otalekom änglaskara, hwar hon nw fröghdas oc glädz mz sin söta älskara ihesu cristo ¶ Än nichomedus prester, nar han hördhe hwat giorth war mz sancta felicula, tok han om nattatidh hännas

# I:335 likama opp aff orenasta priuethet oc twättadhe han oc fördhe han liket vij walzska milor fran romara stadh lönlika, i them wäghenom som kallas ardiatina, til en aker, ällar iordha mon, som sanctus nichomedus war siälffuer äghandis, oc ther iordhadhe han sanctam feliculam mz störste wördhnigh oc gudelikhet, oc göras thär iärtekn, oc manghe nywta hännas böner aat oc wnfaa sina hälso för hännas häloghetz skuldh än til thänna när warandhes dagh Tha flaccus greffwe bespordhe, at sanctus nicomedus haffde swa wördhelika begangit hälga iomffrwna, tha läth han gripa honom, oc ledhas til affgudha mönstrit, The som han leddo sagdho til honom Thu skalt til bidhia oc ära wara gudha Sanctus nicomedus swaradhe, Jak tilbidher enghen gudh, ällar nakrom gudh, gör mith offer, wtan herranom ihesu cristo alzmäktoghom som styrer i hymerike äwerdelika, än tässom gudhomen, som här staa jnnelykte i mönstrit, som the bwndhne waro, i nakot fangha hws, offrar iak aldrig ¶ Nar sanctus nicomedus haffde talat tässe ordh, oc mangh annor, straffandhes aff gudha dyrkan, lät domaren honom hardelika slaas mz blystöptom käppom, til thäs han gaff opp sina siäl, i hälgas änglas händher, än kroppen dödhan, lät han kasta i flodhena thyrim, huilket en cristen präster saa, han kalladhes iustus, oc om nattatidh, sökte han kroppen opp, i flodhenne, oc fördhe til sin yrthagardh som han äghandes war, wtan widh stadz mwren i wäghenom som kallas nwmentana, oc thär iordadhe han sanctum nicomedem, wördhelika, i huilkom stadh, alle nödhstadde, wnfa hiälp oc lisaa, aff sinne nödh för


# I:336 sancti nicomedis martyris bön oc förskullan, huilken pino oc dödh ledh för ihesu cristi tro oc kärlek skuld, honom wari loff oc ära aff all creatur äwerdhelika, Sancta felicula dagher, är tridhia daghen näst äpther sancti barnabe apostoli dagh, thz är xiij daghen junni manadh

##

# 64 aff enne hälge iomffru som heth maria

En riker riddare mykyt nampnfrägher aff sith hoffwärk oc mandhom til stridh, oc spärbräkingh, han hiölt hionelagx stadhga faffänghan likkawäl war han mykyt bekymbrandhis i qwinzlikom kärlek, i brabancia war han wäghfarandes til en stadh hwar han skulle ridha dwsth ällar bruka spärbräkingh, Tha han kom til eth casteel, fik han se i w[ä]ghenom, ena wänasto pigho, aff huilkas karskhet han wart gripin i sith hiärta, oc sagdhe til sin thiänara, som honom war hemeliken, löp snarlika oc oppspör the pikonnas fadher oc modher sighiandis them, om the wilia

# 65 läna mik sina dotter ena nat, tha wil iak them giffua fäm libras gul, Oc dottrenne til prydilse eth par klädhe aff thz bästa, huilket iak nw sändher henne mz tik, tiänaren fulkompnadhe thz honom budhit war, oc pighan äpther sins fadhers bodh oc radh, äpther fölgdhe tiänaren, fördh i thz samma par klädhe som henne sändhes, tiänaren ledhe henne hemelika jn i riddarans camar, hwar the atho oc drwkko, oc gingho badhen til enna sängh, Oc nar pighan förnam at riddaren wille henne kränkia, tha begynnadhe hon bitterlika sokka oc gratha, rädhandis sins iomffrudoms förspillan, mz owerwald, oc war the natten en lögherdax nath, Tha sag[d]he riddaren O min kärasta, hwat är tith nampn, hwi [àà 33v] grather thu swa bitherlika för mina skuld hwi taker thu mik som fiandha, oc ekke som ween, hwi älskar thu ekke mik, thin fadher sändhe tik til mith waldh, oc iak älskar tik som mina kärasta, Tha swaradhe pighan mz skälffwandes röst sighiandis iak kallas maria ath nampne, iak maa wärdskyldelika gratha oc sörghia, bättre ware mik döö än skämelika liffwa, mz mins iomffrudoms skadha oc fördärff, mäst för thy at iak loffuat haffuer iomffru maria min jomffrulika renlek, Jak kan bokstaffua, oc hafdhe iak för langan tidh, warit i closter, än iak warkwnnadhe minom fatikka fadher, oc wille iak honom hiälpa i sinom fatikdom, warffru tidher lärdhe iak aff enom fatiko presth, som boo oppsidhes ther min fadher är, widh tässen pighonnas

# 66 ordh nidherstegh then hälge andhe i riddarans hogh oc hiärta, wtsläkkiandhis i honom allan olofflikan kötzsens losta, oc all ondh begärlise, Oc sagdhe riddaren til iomffrunna, Thzta är iomffru marie nath, oc thu kallas maria, som tydher haffsens stiärna, för thz hälga nampnet maria, oc tässa nattennas wärdoghet, co för tith hälga lyffte skuld, tha loffwar iak tik fridh oc tryghet, aff the föreaktadhe gärnigh, thy at all orenliken rörilse til tik, ärw wtsläkte i mik, oc i mik dödhgadhe, oc som thu sagdhe tik haffua akt at thiäna gudhi bliffuandes iomffru til dödhen, Jak taker gudh til withne, at iak skal tik ther til fadherlika hiälpa, jomffrun trodhe hans ordhom, takkandhes gudhi lönlika i sith hiärta, oc bleff the nattena tryggelika soffwandis när riddarans sidho, Om morghonen i gryninghenne, lät riddaren sätia henne lönlika borth, oc siälffwer riddaren kom snarlika äpther them oc fördhe henne i nästa closter, antwardandhes henne abbatisse, loffuandhes henne oc alle conuentonne, wndher swornan edh at om han leffua matte, tha wille han wara theras clostre til godho, swa at the skullo gudhi takka oc honom, oc arlika loffuadhe han sökia iomffrwna mz gönst oc gaffwar, swa länghen han liffde, oc styrkia clostrit mz rika gaffwor, Oc om daghen näst äpther, foor han til stadhen, hwar the pläghade bruka äpther landz sidhwänio dwst ällar spärbräkingh, oc händhe at han bleff dödher oc iordhader, Tha iomffrun fik thz för sant spöria, war hon söriandhes

# 67 oc gratandhes, oc gik til iomffru maria beläthe, antwardandhes henne riddarans siäl mz store gudelikhet abbatissan nar hon fulkomlika förstodh, riddaran wara dödhan, begynnadhe hon klagha oppa dödha riddaran, sighiandis honom haffua mz falskhet trughat the iomffrwna jn i theras closter, wtan prowento oc gaffwor, tha wart iomffrun än mera bedröffdh, oc mz gratandhes tharom gik hon til iomffru marie, bidhiandhes [àà 34r] henne ödhmyuklika oc jnnerlika aff alt sith hiärtha at hon matte faa nakra aldra minzsta oppenbarilse, om riddarans siäl, oc hennas stadhga, Tha oppenbaradhe iomffru maria sik siälffwe iomffrwnne sighiandis, Min kära dotter, spar thinom graat, oc spaar thinne sorgh, iak är ihesu modher maria, thin hogswalirska, Thu skalt wetha, at iämsköt som ridaren fran tik gik, huilken thw älskar in christo, Oc kom til stadhen hwar han öffwadhe sit hoffwärk, i fförsta tilganghen störte han dödher oc iordhades ther sammastadz, än för thz at han fördrogh syndhena, för min hedher skuldh oc gaff tik fridh, Oc gaff tik märkelika gaffwor för mina skul tha fik han sannan angher för sina syndher för dödhen i sith ytersta, oc wart wärdogher förskulla äwerdelikit liff, Oc thy skalt thu gaa til abbatissam oppa mina wäghna, sighiandhis at hon snarlika fari til stadhen ther riddaren doo, oc är jordhadher, oc taki hans liik, oc före i sin kyrkiogardh, at han thäs bäther deelaktogher wardher klärkannas böner som göras för andhra kroppa ther hwilandes, Oc thzta skal wara tik för wartekn, at iak ihesu modher maria

# 68 haffuer mz tik talat, Thu skal finna ena skinandes roos, wtan oppa hans grifft, huilkens root wtgang nidher haffuer i iordhenne aff mwnne, som iordadher är, Tha iomffrun hört haffde ordhen aff hymerikes drotnigh, wart hon mykyt gladh, Oc gik til abbatissam, kwngörandes henne, hwat hymerikes sändabudh, iomffru maria henne bwdhat haffde, abbatissan hiölt hennas ordh wara skrympthan, flärdh oc ondha fwndh, oc eghen dikt, oc snybde iomffrunne, Tha flydhe iomffrun annantidh til miskundhenna modher mariam gratandhis, oc bidhiandhis huxswalan i sin dröffuilse Oc syntes henne tha hymerikis drotnigh iomffru maria sighiandis henne som för, oc lägh min dotter tässen ordhen ther til, kära modher abbatissa, hymerikis drotnigh, ihesu christi modher maria, lather sighia idher, at i haffuen ena lönlika syndh oskrifftadha, som idher bör skriffta, oc tagha both oc bättra mz angher oc gratandhe tarom, oc näfssa, oc sidhan barföt mz idhart conuent, gaa tith hon bödh, mz eth renth hiärta, oc redhaboen gangh, oc föra mz idher thän dödha kroppen, syndena sagdhe iomffrun lönlika, abbatissan nar hon haffde hört sadana ordh, widherkändes hon syndena i sith samwet, oc giordhe sin skrifftamaal, anamandhes ödhmyuklika wärdzskyllogha both, Oc foor sidhan til stadhen som förelagdhe war, oc fan sant wartekn aff rosenne som oppran aff riddarans mwn, oc opptok hans dödha likama, förandhes han wördhelika til sith closter, som aff iomffru maria budhit war, oc iordhade han högtidhelika mz tilbörlikom hedher,

# 69 Oc iomffrun bleff sidhan stadhelika i clostrit, gudhi trolika tiänandhis näther oc dagha i alzskona dygdhelikom gärninggom byggandis sik [àà 34v] hedherlikasta säthe, i hymerikis äwerdelike äro, mz sin älskelika brudhgomma herranom ihesu christo, huilkom loff oc ära wari äwerdelika Amen

##

# 262 Här äpther staar thäs wärdogha herras hälga liffuerne sancti albini

Sanctus albinus war födher i eth landzskap som kallas venecia aff mäktogho friborno slekthe, hans släkte wälborenhet oc ädhle födhe aff sik wärdogha frukt oc gudhi kära, oc gudh loffwas oc äras äwerdelika, Sanctus albinus i sin barndom wnfik aff gudhi swa storan gudz kärlekx brändagha oc andelika opplysnigh til the hälga tro, at han owergaff sina föräldhra, hwlka annor barn plägha tilfly oc älska, oc skyndadhe sik til ihesu christi kärlek, räknandes sina föräldhra siälennas fiandha, honom synthes nogh wara at älska äwerdelika fadhren som är i hymerike, han kom til eth abotha closter som kalladhes censi, oc fik en cella hwar han sik dywplika ödhmywkte, oppa thz at han matte gudhi täkkias, at han fwlkomplika glömdhe sith ärleka opphoff oc

# 263 släkte, latandhes mera loffwärdokt wara, at christi kärleker skuli honom nidher böya til thz han war, som är mwldh oc aska, än han sik opphöya skulle til thz han ekke war, som är nakot hälokt ¶ Daghlika främiadhes thenne hälge mannen i godho, oweruinnandis ey at enast wärldena oc hennas swik, wtan iämwäl sik siälffuan, thz är kropsens begärilse, haa kan fulkomlika sighia hwru han temppereradhe ällar späkte sin likama mz atherhald oc idhkelike fasto, waku oc idkeliket bönohald ¶ Til at lydha war han som barn, än til at nidhertrodha oc fördriffwa lastena oc syndhena war han som moghen man, Mädh människiom haffde han enast at han war födher, än alt thz han liffdhe haffde han i ihesu christo ¶ Sin öghon bewaradhe han granlika fran minste fafänghe syn, oc öronen fran syndelike hörslo, all sin fäm sinne haffde han bewarath oc tilbundden widh eth stadokt ankara, som skepet tilfästes istorom storm, jnne i clostret banth han sin sinne allaledhes til gudelika oc höffuiska stadughet, at om saa händhe, at han för lydhonna skuldh wndherstundom skulle synas oppenbarlika wtgangandes, tha war han i sith hiärta jnnelykter som han bwndhen ware i mörke stwffuo, enkte annat jnuertis skadandhes i sik siälffuom, wtan herran ihesum christum, i sadana idh oc häloghom gärninggom, war han lönlika i langhan tima oc öktes han idhkelika i dygdho samo liffuerne, gangandes daghlika aff dygdh oc til dygdh, fran godho oc til bättre Oc swa stadhfästes han owerstoplika i gudz oc iämcristens kärleke, at

# 264 wärldenas herra, som är ihesus christus, oppenbaradhe oc witnadhe hans gudhelikhet wara sik täkka, mz manghom iärteknom

¶ Thz händhe sik at tha thenne hälghe herran war än wngher pilther, tha haffdhe abbothen behoff [àà 35r] oppa clostersens bestandz wäghna wth fara aff clostret Tha bödh han albinum fölia sik, oc nar aboten kommen war när stadhen, ther han wara wille, oppwäktes i wädhret en mäktogher stormber oc mykyt rängh, swa at enkte hws ällar taak kwnne nakon beskärma, Tha stormen oc rägnet bleff stilla, tha fwnno hwar sik gönom watan, mz allom tinghom som the mz sik haffdo, än sanctus albinus war töör som räghn ey haffde warit, thy at ther som troonnas oc gudz kärlekx lwghi war brinnandhe, ther matte ekke rängxsens drwpi göra omak, ällar förtret, oc thy som honom tilöktes aldren, swa tilöktes honom aff gudhi hymerikes gaffuor

¶ Nar han war kommen til aldher widh xxxv aar, wart han äpther gudz wilia waldher til forman i samma closter, för sina mildhet skuld, mykyt mildher war han thy conuenteno, oc mäst til

# 265 theras siäla, thy at tha then sanne herdhen ther opp sattes, tha matte skadelike wlffuen borth fly oc faren som sarghat waro oppletadhe thenne herden, läkiandes theras saar i siälenne, mz kännedomssens sötma, Oc begynnadhe tha i clostrit lydhnan opprinna som wänasta lilior, huilken nidher trudhin war wndher iordhena aff them som förra olydoghe waro, tha blomsradhes ödhmywkten, mz alzskona dygdher, kärleken opran iblandh brödherna, som solennas sken äpther mörka syndennas nath, Syndha sidhwänia fik tha sith nidherslagh i thz clostret, thy at thenne hälge fadhren lagdhe sik stora omsorgh til lastannas opp riwilse, han lath ekke syndennas tistil wäxa i conuentzsens aaker, swa länghe han styrdhe, wtan opp reff tistillen, mz fadherlike näffsth, oc sadhe i stadhen ärlekasta hwete, mz hymmelskom lärdhom oc hälogho äptherdöme, oc stodh han stadhelika oc gwdhelika the samqwämdenne före i xxij aar, mykyt nyttelika oc trolika, Än hans häloghet oc mykyn förskullan när gudhi bleff ekke dwldh, ällar hemelika wndhan gömdh, wtan häldher som lykta brännandhe opphögdh oppa höga stodh, swa at hans hälga skinandhe liffwärne wtwidhes ower alt landet

¶ I them thimanom händhe, ath biskoppen aff stadhen som kalladhes andegawa, bleff dödher, tha wart

# 266 sanctus albinus för sina stora ödhmyukt oc häloghet skuldh, aff allom almoghanom oc klerkerithet endräktelika äpther gudz föresyn oc wilia waldher til biskop, än tho at han aff alle sinne krafft oc makt stodh her amothe, Oc nar han wart fulkomlika tilskipadher oc jnsatter i biskopssäthe, Tha beginnadhe han i samme stundh sik öwa i miskundhsammom gärniggom, födhandes then som hwngrogher war, klädhandes then nakwdha, hallandes fridh, oc görandhes sämio i blandh borgharana, ther han bodhe, fatiko folke war han fadher oc hogxswalare, Sökte sywka, fangadhom [àà 35v] gaff han atherlösn, allom war han mildher oc lyoffwer, än sik siälffwom war han grymber oc hardher, hwru hans dygdha gärnigga oc hälga liffwene täktos gudhi, magh wäl märkias aff the andelike krafft oc makt som gudh honom gaff ower marghskona krankdom som han mz gudz nadh kom til hiälp oc hwgnat i storom iärteknom

# ¶ I stadhenom anddegawa war en qwinna som kalladhes grata, hon haffde ena visna handh, oc gik til biskoppen albinum bidhiandhes honom om hans gudhelika böner för sik i sinne nödh, hälge biskoppen giordhe korssens tekn ower handena oc ther äpther kändhe qwinnan ena liffaktoghet i handenne, huilken förra war alzstingx

# 267 dödh, annan daghen näst ther äpther kom qwinnan för biskoppen i gän oc han warkwnnadhe mildhelika qwinnonnas ysäldh, görandhes korssens tekn ower hennas kranka sinor oc adhror oc blodhet i adromen fik j gän sith natwrlika lopp oc rörilse, Tridhia daghen kom qwinnan i gän, oc hälge biskoppen albinus giordhe korssens tekn ower henne, oc i samma stwndh flydhe all dödhaktoghet aff alle handenne, oc wart allaledhes helbrigdha i allom lidhamotum, oc förmatte sik siälff korssa mz handenne, huilken förra war wisnat oc dödh, oc takkadhe gudhi oc sancto albino

¶ Entidh nar sanctus albinus war wandrandhe sin ärandhe, kom [han] til en by, hwar han hördhe folket sörghia oc grata ower en wnghan dödhan man som kalladhes alabandus, tha gik han jn i hwset, oc saa ther dödha mannen blekan liggiandhes, Oc nidher lagdhe sik sanctus albinus oppa iordhena ad veniam, oc laa han mykyt länghe bidhiandes til gudh, oc begynnadhe lippana rodhna, oc liffaktoghet synthes i allom kroppenom, oc nar hälga biskoppen opreste sik aff mwllenne, stodh thän dödhe liffwandes opp oc loffwandhes gudh oc sanctum albinum

# 268 ¶ Marcellinus en man saa kalladher war blindher i x aar, han loth sik ledha til hälga biskoppen, oc giordhe han korssens tekn ower hans öghon, oc lopp iämsköt aff öghomen som en klen blodh källa, oc klarhet jngik i öghonen, oc mörket flydhe borth oc marcellinus bleff helbrigdha loffwandes gudh oc sanctum albinum

¶ Är oc draghandes til aminnilse, oc ekke glömandes at i stadhen anddegawa wordho entidh manghe misgärninggäs män för sin broth lagdha i fangha hwset, tha händhe at sanctus albinus kom gangande fram om thz fangahwset, fik höra stort bwldher oc flere röster i hwset aff fanghomen, bidhiandes frälsas, tha gik han til stadz domaren, bidhiandes honom om miskundh oc mildhet ower the fangana, Domaren wändhe thz döffwa örat til biskoppsens bön, förhallandes thiman, nar hälghe biskoppen fik thz wetha, wändhe han sina gudelika böner til herran ihesum christum mz [àà 36r] jnnerlike tröst, oc tha han bidhit haffde, wt fiöl aff fangha hwset en stor deel aff mwren, swa at fangana haffdho frian wtgangh wtan alt hindher äpther sin eghen wilia, oc wtgingho the aff fängilsen til sancti marilionis kyrkio, ther finnandes sanctum albinum oc nidher lagdho sik för hans

# 269 föther, them kyssandhes, gudhi oc honom takkandes, som them wt ledde aff dödhenom til liffwet

¶ En dägheliken wngh pigha war begripin aff orena andanom, presenterade sik sörgiandhes oc gratandes hälga biskoppenom albino, oc i samma stwndh skapadhe sik diäfwllen i ena blodh blädhro, sätiandhes sik oppa henna ögha, Tha giordhe biskoppen hälga korssens tekn, sighiandis, O thu orene andhe, gudz oc rätwisa manna owen, öghat hwilket thu henne ekke gaff, thz är tik ekke lofflikit borth taka, oc iämsköt böriadhe blodhen som samkadher war i blädhronne borth flyta läntelika, öghano wtan swedha oc alzskona skadha, oc orene fiandhen borth foor, oc pighan bleff helbrigdha aff korssens tekn oc store dygdh, loff oc hedher wari gudhi oc sancto albino

¶ Är oc wetandis at thenne hälge biskoppen sanctus albinus war ekke weldaman i sinom dome ällar straffan, han wägdhe ekke höghom oc mäktoghom mer än them som mindhre förmatto, til at straffa syndhena war han allom iämliker, swa straffandes höghom som laghom äpther thy som rätwisan wt kraffde, J hans daghom widherfrestadho the

# 270 mäktoghe höffdinghana mykyt thz som högelika war mothe kyrkionnas rät oc hälga fädhrannas stadhga, oc mäst i olofflighe sammbindhnig i theras hionelaghom, oc thäslikes i marghskona owerwälle i mothe kyrkionnas frihether, moth hwilkom han stodh som starkaste mwr moth herrans fiandhom, oc i thy liknas han widh sanctum iohannem baptistam som straffadhe herodem konungh som olofflika haffde sins brodhers hwstru sik til hustru moth moysi lagh, oc ledh för thy martyrium, swa ledh oc sanctus albinus största haat, owilia, aff them som mäktoghe waro, swa storlika at näplika kan thz nakor fulkomlika fram sighia ällar skriffua, han astwndadhe hetelika wardha martyr, oc haffde oc sannelika wordhit om handhen haffde när warandes warit som haffdhe til hwggit, Ey kwnnom wi hans häloghet allaledhes wttrykkia, wtan lathom os nöghia at wi nakot lithet hört haffwom aff myklo, hans iärtekne ärw otaliken, oc hans lön i hymerike ogripeliken, Thän wärdoghe herran sanctus albinus prydher mz alzskona dygdhom war biskopper i xx aar oc vj manadha, äpther stort andeliket ärffuodhe tok han äwerdelika hwilo mz hälogom änglom i hymerikes äro oc glädhi, Til the glädhina komma, wnne os gudh fadher son oc thän hälge ande för thäs hälga herrans sancti albini bön skuld

##

# II:660 [àà36v] Här äpther skriffwas aff thäz hälga herrans oc wärdogha kännefadhersens hälga liffwerne sancti iohannis crisostimi wänt aff the bok som kallas tyska passionali

En pawe war i rom, huilken entidh redh wt aff rom manghom stridzmannom honom äpther föliandom, Thän pawen haffde för

# II:661 sidhwänio at nar han wille läsa sina böner tha färdadhes, gaff han sik wt fran sälskapit för rolikhet skuld swa giordhe han oc nw, Oc tha han war i sinom gudelika bönom oc hiärtans jnnerlikhet ridhande, tik han höra ena röst iämmerlika ropandhe, oc sik klaghandhes, tha tänkte han mz sik siälffwom, o wee mik, hwat är tässen jämmerlika rösten, oc redh likkawäl fram sin wägh, oc ropadhe the rösten än mykyt ömkelikare sidhan än til föranda, Tha tänkte pawen widh sik sighiandis, iak matte ä iw wetha hwat thzta ropet betydher, oc wändhe sik moth röstenne huilka han hördhe ok ekke saa, tha sagdhe pawen mz sik siälffwom, hwat är thz iak hörde oc ekke see, thzta är ioo eth stort wndher, oc taladhe moot stadhen hwar rösten hördhes sighiandis iak bywdher tik oppa gudz wägna, at thu mik sigher haa thu äst tha taladhe rösten iämmerlika oc gräselika, Jak är en arm, oc wsul siäl oc wee är mik, thy at iak maa ey wara wtan hardasta pino eth ögna blik, oc min skärslo eldh är swa stor tha sagdhe pawen mz gratandhes öghom, Sigh mik om iak kan ällar förma tik nakot hiälpa, siälen sagdhe ney, pawen sagdhe thz är mik sörgheliket aff alt mith hiärta, än gudh haffwer mik förlänt mykla makt at lösa oc bindha syndena, oc sigh mik thy, om iak förma tik nakot hiälpa, Tha swaradhe siälen, Mik är i dagh kwngiort nakot, aff hwilko mik hoppas wnfa hiälp, Thy at en sääl man är i rom, haffwandes ena gudhelika hwstru, huilken i dagh wart haffuandes mz affladhe frukt, hwilken frukt skal säl wardha oc kallas iohannes oc han skal wardha gudeliken präster, oc nar thän prästen sigher sina

# II:662 säxtande mässo tha wardher iak salogh siäl fräls aff minne pino, oc sagdhe siälen pawanom strättet ällar gatuna, ther mannen oc hans gwdhelika hustru bodho, oc theras nampn, oc her mz franskildis pawen siälenne, oc siäle bleff ropandhes oc wengandis, ther äpther kom pawen igän til sit sälskap, oc dirffdhes honom enghen aat spöria hwar han warit haffde, oc han redh bedröffdher til room igään, Oc sändhe iämsköt äpther thän godha mannen, oc gudelika hwstruna, enkannelikit bodh oc them kommande, anamadhe han wördelika, oc säfflika, oc taladhe sighiandis [àà 37r] o thu mykyt säl qwinna thu math mykyt sääl ware, thy thu haffuer afflat eth barn, oc thz skal kallas iohannes, oc thz barnet skal hälok wardha, Tha swaradhe frwn sighiandes, ther aff kan iak enkte förnymma, wari thy ther om, allaledhis gudz wili, at gudz wili fulkompnas i mik, Ther äpther sagdhe pawen Jak bidher idher badhen at nat thz barnet är föth, tha gören mik thz kwnnokt thy iak wil thz siälffwer döpa, oc thz haffwa i minne bewaran, oc wara thäs andelike fadher, Föräldrane takkadho honom wördelika oc mykyt ödhmywklika oc pawen gaff them wälsignilse, oc swa aat skildos the ¶ Nw ther äpthe nar barnet war föth, bebodhado the thz pawanom, aff huilko han wart ganzska gladher, oc bödh sinom cappelaner sik mz honom til redha at göra döpilse, oc pawen döpthe barnet, giffwandes thy nampn, som är iohannis, ok tok barnet mz sik hem, oppa sith palacium, oc offta plägadhe han beslodha [beskodha] thz barnet ¶ Nar barnet war vij ara gammalt tha lät han thz komma til skola, än barnet haffde haart näme, oc lärdhe illa,

# II:663 för huilkit andhra diäkna giordho offta spee oc leek aff honom, aff huilko pilthen mykyt skämdhes oc dröffdes, oc tok thenne pilten iohannes ther äpther til sidhwänio at daghlika ga til enna kyrkio, oc knäböya sik ödhmywklika för iomffru maria beläte, bidhiandis iomffru maria alwarlika oc jnnerlika, at hon wärdoghas honom hiälpa, at han matte wäl lära Thz hände en dagh nar sanctus iohannes stodh jnnerlika bidhiandes för samma beläthet at han matte wäl lära, tha taladhe beläthet til honom sighiandis kys mik för min mwn, sidhan skalt thu wäl lära alzskona konst oc wnfaa wisdom mer än nakor man oppa iordhenne warandes, Tha wart sanctus iohannes mykyt rädder oc förfäradher, oc tordhe thz engaledhes göra, Tha sagdhe millasta modhren maria kom til mik tryggelika wndher mina ledhnigh oc feloghet, tha gik han fram oc kyste iomffru maria för hennas mwn, oc sögh ther wt alzskona wisdom oc konster, at han ther äpther taladhe oc disputeradhe höghmäles ärandhe ällar lärdhom, om gudh oc alzskona tingh, huilken enghen tilföranda lärth haffde, ällar hört, oc nar han wt gik aff kirkynne, oc til skolan i gän oc willer mera lära, oc fanz han haffua wiisdom ällar lärdhom mer än alle andhre, Tha begynnadhe alle lee aat honom oc fraghadhe honom sighiandis, hwat är tik hänt, ällar widherfarit, ällar hwru haffwer thu wnfanghit swa mykyn lärdom, thu haffuer thän lärdhom fanghit huilken wi mz hugh oc lsagh ey kwnnom i tik stoppa, oc nw kant thu meer än wi alle, Oc begynnadhe alle see oppa honom granlika oc sagho the en ringh aff gul gangha kringh om hans mwn oc thz gullet war skinandes som en

# II:664 klarasta [àà 37v] stiärna, tha fraghade the honom hwat honom hänt war, älar hwru thän gul ringhen, war honom oppa kommen, hwilken han kringh om sin mwn haffde, tha sagdhe han them alla sannindh hwru ther om war oc hwat honom hände, Sidhan lärdhe the alle aff honom manghskona konster oc wisdom, thy at enghen kwnne the konster oc wisdoma som sanctus iohannes haffde, oc kalladho the han sidhan iohannes mz gyllene mwnnen, oc sagdhe the hono, mz rätto är thz tigh napmn, thy at gyllene ordh wtgaa aff thinom mwnne i thinom kännedome, Oc bar sanctus iohannes, thän gull ringhen, the stwndh han liffdhe, oc behölt oc thz nampnet ¶ Nw haffde thän pawen sanctum iohannem ganzska käran, oc wart tha lidhog en prebändha ällar räntha, hwilka pawen strax förlänthe honom, oc wart han ganzska riker, oc liffdhe dygdhelika, haffwandes hälokt liffwerne, Oc nakot ther äpther nar sanctus iohannes wart xvi aara gammal läth pawen wighia honom til präst, för the fatikka siälena skuld som pinadhes, at hon matte ther aff hogswalas, oc lät pawen honom sik til redha at läsa sina första mässo, oc sagdhe at han enghaledis skulle längher fördöia, Oc giordhe pawen thz aff warkwnnan ower the fatikka siälena, tha sagdhe sanctus iohannes the mässona mz store gudhelikhet, oc aatwakt, oc wndher the mässonne fik han ganzska dywpa tanka, tänkiandhes widher sik sighiandhes, O herra gudh iak är oc mykyt wngher, oc är thz oc mykyt mothe gudhi, at iak swa wngher skal präster ware, oc hantera sannan gudh, oc sagdhe han sidhan, O herra gudh thzta är mik okärth, at iak

# II:665 swa hastelika wigdher är til präst, thy at [iak] är thäs owerdogher oc är thz mik imoth, at iak tik hantera skal mz minom barnzlikom handom, Ther ower maa iak sörgia oc sagdhe han framdeles, iak weth wäl at wärldennas rikedoma, ärw siälenne til skadha oc wadha, för thenskuld wil iak fatiker wardha för gudz skuld, hwat gangnar mik tidhelika rikedoma hwilka iak ägher mothe gudz wilia, oc thör thenskuld, swa snart wi äthit haffwom sil iak gaa i öknena, ok ther bliffwa i mina liffsdagha, oc tänkte han än meer sighiandis mz sik, o iak wille at tässen mässan ware snart ändat, Oc mz swadana tankom, wart mässan ganzska langh, än tha mässan war ändhat gingho the til bordh mz mykle frögdh, Oc wnfingho the then wngha prästen ganzska ärlika, oc haffdo nogh i allo thy som behoff war ¶ Nar the sina maltidh giorth haffdo, tha giordhe sanctus iohannes thz han förra tänkte, oc kom sik hemelika fran sälskapet som mz honom war, takandes oppa sik fatigx manz klädhebonat, at enghen skulle honom [àà 38r] känna, oc ther mz togh han mz sik brödh oc gik i öknena, oc war ther mangha dagha mz lithen angher ¶ Nar pawen oc andra herra förnwmmo, at sanctus iohannes war borth tappadher, tha waro the mykyt dröffde oc lätho sökia alla wäghna oc rwm wndrandis hwart han bliffwin war, Sidhan gik sanctus iohannes jn i öknena langhan wägh, oc badh gudh jnnerlika at han mz sinne nadh wärdoghas honom när standha, oc honom mildelika förese, oc fik han se ena rinnadhe källo, til hwilka han strax gik, oc warth ganzska gladher, widh samma källo war en holsten oc stor, hwar watnet

# II:666 lopp wndher, tha tänkte han mz sik, här skal wara mith heman, oc boolstadher, oc hänte tilsamman gräs til at täkkia sin cella, oc makadhe en port för cellan, mothe skogx dywrom, oc nar han haffde förtärt brödhet som han mz sik i öknena bar, tha oppsökte han yrther oc krydhe oc röther, ok födhe sik ther mz, oc aat han oc löff oc gräs, oc opplyffte idhkelika sin öghon i hymelen til gudh, oc liffde ganzska stranghlika, til thäs han kwnne wndhersta hwat yrther oc röther godhe oc nyttoghe waro, oc tiänthe gudhi dagha oc näther, i gudhelikom bönom i fasto, waku oc i marghfallom dygdhom ¶ Oppa thentidh war en kesate som älskadhe gudh, oc haffde ena sköna borgh, i huilke han haffde sina hwstru, oc sina dotter, oc sith härskap oc tiänara, The borghen war widh the öknena ällar skoghen hwar sanctus iohannes war jnne, Thz händhe om sommaren oppa en dagh, at kesarens dotter mz mangha andra iomfrwr, gingho jn i skoghen at förlosta sik skodhandes lilor oc blomor, oc ther mz förtärandhes thiman, Tha kom aff hymelen en gräseliken oc starkaste wädher stormber, oc sötasta blaster, at han fördhe kesarans dotter opp i wädhret hökt, at the andra iomffrunar wisto ey hwart hon kom, tha wordho the alla bedröffda sighiandis sik j mällan, hwat skolom wi swara kesarenom om hans dotter, Oc tha kesaren heem kom spordhe han äpther sinne dotter, Tha swaradho the honom sighiandis, at eth stort wädher fördhe henne sin wägh, tha wart kesaten mykyt bedröffdher, Än gamble owenen dieffwllen, satte iomffrwna kesarens dotter oskadda, för sancti iohannis celladör, Tha stodh hon widh stenen hwar

# II:667 cellen war oppa bygdher, oc war hon tilsaat mz stor prydilse oc ärleken klädhe, haffwandhes dyra krono, oppa sith hwffudh oc wiste ekke hwart hon skulle tädhan gaa, oc saa sik om kringh oppa alla sidhor, om hon kwnne nakra människio see, Tha saa hon sancti iohannis cella, oc gik nämber, oc saa jn i cellan, oc saa en man liggia oppa iordhenne, oc bidhia sina böner som han offta plägadhe göra, Tha wart sanctus iohannes rädher, oc mykyt förfäradher, oc saa sik om, oc stodh opp, tha ropadhe iom[ffrun] [àà 38v] annantidh, mykyt jnnerlika bidhiandis sik jnlata, än sanctus iohannes bleff tyster, enkte swarandes, tha saa iomffrun än en tidh jn i cellan, oc badh honom än tridhia reso sik jnlata, oc sagdhe, iak seer wäl at i ären en cristen människia för thenskuld bör idher mik hiälpa, misther iak her mith liff thz komber tik til skadha, oc wardher iak her oppäthin aff skogx dywrom, iak skal thz ower tik klagha om doma dagh, oc thu skalt ther räkenskap före göra, Tha sanctus iohannes haffde länghe hört jomffrwnnas ordh oc ropan, tha gik han til dörena, oc tha han henne saa, aat spordhe han henne haa hon war, oc hwru hon war thiit kommen, jomffrun swaradhe, thzta är gudz wili, iak sigher tik ey meer, Tha tänkte sanctus iohannes widher sik, mister hon här sith liff, tha är iak saker för gudhi för thz oc swa laat han iomffrwna gaa jn i cellan, oc giordhe eth twäskiffte mz sinom staffwe, ällar ganga käppe, oc sagdhe til iomffrwnna, bliff thu i thenna delen oc iak i them andra delen oc kom enkte til mik, oc

# II:668 bidh til gudh mz alle jnnerlikhet oc aat wakt, hon swaradhe sighiandis thz wilia gäran göra, oc tok hon sik en lithen sömpn, oc haffdhe hon engha makt i sin kropp, oc tha daghen kom, tänkte hon hwat skal iak ätha i dagh, min käre wärdh haffwer enkte mik giffwa, Ok thy maa iak her lidha stora twangh, Tha stodh sanctus iohannes opp, oc laas sina böner, mz store gudhelikhet, oc aatwakt, oc the hedherlika iomffrun stodh oc opp, oc sanctus iohannes lärdhe henne gudhelika böner, hwru hon skulle bidhia, Ther äpther sagdhe han til henna/ wi wiliom gaa samman, oc oppletha os nakon kost, the giordho oc swa, än theras koster war ey annat, wtan krydhe oc röther, thz atho the i mangha dagha aff storom hwngher, oc stor ödhmywkt oc bliffwo stadoghe i gudelikom bönom, waku oc fasto, oc thiänto gudhi mz alle aatwakt, Swadana dygdher, oc gudelikhet liffwerne hatadhe owenen diäfwllen, oc hatadhe han them badhen, oc jnsköt i them eth onth radh, oc skepadhe swaa, at sanctus iohannes stegh ower staffuen til iomfrwnna oppa hennas deel, oc omffämnadhe henne kärleka, oc fik storan kärlek til henna, oc begik owenen at iomffrun fyöl i stora syndh för hans skuld, Ther äpther fingho the storan angher för sina syndher, oc tyktho illa wara, at the haffdho syndhat mothe gudhi, oc sanctus iohannes sagdhe widh sik siälffwan, O O iak arme man, hwat iak haffuer gudhi giort til äro, thz haffuer iak nw alt förtappat O we mik herra gudh at iak the syndena bedhreff, oc förtörnadhe tik min herra, thz är mik nu leth aff alt mith hiärta, Qwinnan sagdhe tesslikes, Awi mik wsle människio, At iak syndat haffwer moth

# II:669 min herra oc min gudh, oc förtappat hedher oc äro ¶ Thär äpther om en dagh wart sanctus iohannes tänkiande mz sik siälffwom, bliffwer tässen qwinnan längher när mik, tha wardher iak mer [àà 39r] syndogher, oc swa störte han qwinnona nidher aff högha stenen, oc gik strax in i cellan oc sagdhe, O iak osälaste man nw haffuer iak myrth the godha qwinna ekke haffde hon giorth the syndena, oc haffde iak ekke henne ther til kommet, oc iak haffwer henne aff hänt liffwt, tässa qwinnonna oc mina syndher, wardher gudh äwerdelika hämpna skolandhes ower mik oc gik tha sanctus iohannes wt aff skoghenom ällar öknenne, oc sagdhe widh sik siälwan, iak wil ey längher thiäna gudhi, thy at min thiänist är all förtappat, oc sagdh[e] ythermer o herra gudh, thu hafwer för glöm[t] mik, Tha kom i hans hiärta eth lithet hopp til gudh oc han tänkte i sik, jak wil mina syndher skrifftha, oc kom sik för pawan i rom, som war hans gudhfadher, oc sagdhe til honom o hälge fadher iak är en groffwer syndare, oc swa skrifftadhe han alla sina syndher, mz storom angher oc idhrogha, oc pawen kände honom ekke, oc sagdhe wredhelika til honom gak hädhan wt aff minom öghom, illa haffwer thu giort moth the qwinnonne, oc thu äst saken til alt thzta ondha, Tha wart sanctus iohannes mykyt bedröffdher, oc tänkte mz sik, iak twäkar ekke om gudz miskundh, oc gik i öknena i gän til sin cella, ok tok oppa sik ena synda both oc tänkte oppa gudz barmhärtoghet sighiandis, gudz nadh oc miskund är större än mina syndher oc sagdhe ythermer, O herra gudh tak tässa both nadhelika aff mik, iak wil krypa oppa mina händher

# II:670 oc föther til thäs iak kan thina nadh förwärffua, oc nar iak haffwer mina syndh betalat, tha wärdoghas thu herra gudh, mik thz aff thinne nadh kwngöra, Oc ther äpther kröp sanctus iohannes oppa händher oc föther som eth oskäliket dywr, ther i skoghenom, Oc nar han wille taka wik hwilo, tha kröp han i sin cella, oc swa kröp han i mangh aar, äpther sinne förtäringh oc födho, sik aldrigh fran iordhenne oppresandis, oc hans klädhe moghlados, oc röttos, snarlika aff hans kropp, oc wart ower allan hans likama opp wäxsandes hardasta rwffuor som eke karter, swa at enghen kwnne honom känna, Oc tha han swa krwpit haffde i xv aar, i the öknenne, Oc swa länghe warit haffde i them skoghenom, tha händhe at kesarinnan ällar kesarans hwstru födde barn, oc war the samma kesarinnan modher til the jomffrwna som wädhret bort fördhe ¶ Nar thzta nyfödda barnet skulle döpas tha sändhe kesaren äpther pawan, oc flere biskoppa oc mäktogha herra, nar pawen oc andra wärdoghe män, oc mykyt härskap kompne waro, togh pawen barnet oc wille thz döpa, Tha taladhe barnet sighiandis, iak wil ekke döpas aff tik, tha sagdhe pawen til barnet, gör mik kwnnokt om iak tik döpa skal, Tha swaradhe ather barnet, jak wil ekke aff tik döpther wardha, [àà 39v] Tha förfäradhes pawen ganzska mykyt, oc sagdhe til härskapet, hören her til alle, hwru thzta barnet swara, oc talar siälfft for sik, seen, hwat wil thzta ärandhetz jnbära ällar betydha, Oc taladhe pawen tridhia tidh til barnet sighiandis wilt thu wnffa döpilse aff mik, tha taladhe ather barnet sighiandis, iak wil ey aff tik wardha döpther,

# II:671 Jak wil döpas aff then hälga mannenom sancto iohanne, gudh lathe then främadha mannen her snarlika komma, tha antwardhade pawen barnet fran sik, oc gik til keysaren, oc sprodhe, hwat man är then iohannes, som barnet skal döpa, Tha wiste enghen ther til swara ¶ Oppa thentidh haffde kesaren bwdhit sinom iägharom fara i skoghen äpther willebradh til thz härskapet som samlat war til högtidhena, tha en aff them iägharommen som wt sändhe waro, war ena milo jn i skoghen kommen, tha hördhe han at hwndana skälto oc glaffsadhe mykyt tiith, oc redh han til them snarlika, wiliandhis wetha hwat a färdhom war, Oc tha han til hwndana kom fik han see eth gräseliket dywr för sik huilket han ekke kändhe, ällar wndherstodh, hwat dywre thz wara skulle ällar hwat kön, ok tänkte iägharen mz sik, O thu äst gräselika bestält i thin skapnat, at iak dirffwis ey besta, ällar fattas widh tik, thu maat mik dräpa ällar fördärffwa, iak wil häldher fara hem, än honom kom snarlika i tankan at han swa tänkte widh sik, komber iak oc hem til min herra wtan willebradh, tha wardher min herra mik wredher, än iägharen tok sik gudh til hiälp, oc waghade sik alena moth thz gräselika oc wanskapadha dywret, oc tha han stormadhe mothe dywret, tha lagdhe sik dywret stilla för honom, som thz haffde hema tampth warit, tha kastadhe iägharen sina kapo ower thz, oc banth thz om händher oc föther til samman, oc gladhes at thz war swa tampth, oc spakt wordhit, oc tok sit bälte, oc bant thz oppa sin hälst [häst], oc fördhe dywret oppa slattet [slottet] til sin herra, Sidhan kom ther mykyt folk wiliandhes

# II:672 skodha, thz gräselika oc wndhersamma dywret, oc nar thz löst wart, kröp thz wndher bänken, Tha kom kesarens amma jngangandes mz barnet oc sagdhe lathen mik see dywret, oc när henne stodho manghe riddara oc frwghor, huilke oc willo see thz dywret, Tha kom en mz enne stangh, oc stötte dywret wndan bänken, oc dywret kröpp i gän wndher bänden, Mannen mz stangenne wtkördhe thz annantidh oc thz kröp i gän, Tridhia reso kördhe han dywret wndhan bänken oc tha bleff thz stilla standes, tha taladhe spädha barnet til dywrit sighiandis, O iohannes min käre herra iak skal aff tik wnfa cristen döpilse, Tha swaradhe sanctus iohannes sighiandis til barnet, Är thz gudz wili, oc om thin ordh [àà 40r] ärw san, tha sigh än ena reso sama ordhen, Tha thalade barnet sighiandis Min käre fadher hwat bidher thu, Jak wil aff tik döpas, Tha ropadhe sanctus iohannes til gudh jnnerlika i sith hiärta sighiandis, O herra gudh wärdoghas mik oppenbara, gönom barnsens mwn, om mina syndher ärw mik förlatna ällar förbättradha, Tha taladhe barnet O iohannes thu skalt wara gladher, för thy at gudh haffwer tik thina syndher förlatit, stath opp aff iordenne, oc iämsköt föl aff honom, alt thz som honom wanskapadhan giordhe oppa hans kropp, som war the harda skorponar oc rwffunar, Oc sidhan gräs oc krydhe, oc moos som oppa honom wäxte i öknenne, oc bleff hans likame ren oc klar, som oppa eno wngo barne, oc latho the til honom bära ärleken klädhe, i hwilken han i fördhes, tha wart han wördhelika wälfagnadher aff pawan oc riddarskapet,

# II:673 oc döpthe sidhan barnet mz store gudelikhet Ther äpther badh pawen sanctum iohannem sätia sik när honom, Tha sagdhe sanctus iohannes til pawan, hälge fadher känne ekke thu mik, pawen swaradhe ney sannelika, Tha sagdhe sanctus iohannes iak är thin gudzson, thän thu döpte, oc läth sidhan til skolan gaa, oc bewiste mik mykyn kärlek, oc wigdhe mik til präst ganzska wnghan, oc nar iak giordhe mina första mässo, tha tänkte iak i mik siälffwom, at thz war ekke beqwämelikit at iak swa wngher skwli hantera min gudh mz bar[n]slikom handhom, Oc thy nar iak ändhat haffde the mässona, gik iak i öknena, hwar iak ledh mykyt omak, oc sagdhe sidhan för pawanom all the tingh honom skedh waro, oc hwru honom begangit war mz the iomffrwnne, allaledhes som han tilföranda skrifftat haffde för pawan ¶ Nar kesaren som ther war när them sithiandes haffde hört all tässen ordhen oc hälst om iomffrwna, tha tyngdes han swarlika i stih hiärta oc tänkte mz sik, Sannelika the iomfrwn war min dotter, oc sagdhe kesaren til sanctum iohannem, within i nakon man som kwnne wisa stadhen ther iomffrwn hon miste sith liff, at man matte finna hennas ben oc latha them wördhelika komma til iordhenna, Tha sagdhe sanctus iohannes kwnne iägharen wndher wisa os stadhen hwar han mik oppfan, tha wille iak wäl oppfinna stenen aff huilkom hon wart nidherstöt, Tha swaradhe iägharen, iak tröster wäl finna thän stadhen oc foro the badhe, sanctus iohannes oc iägharen til skoghen ridandhes, oc sanctus iohannes fan stenen,

# II:674 Oc wordho the alle seandes ena qwino sithiandes liffwandes oc helbrigdha widh stenen, tha taladhe sanctus iohannes til henna sighiandis hwi sither thu her ensammen widh thenna stenen, qwinnan sagdhe, känne thu ekke mik, han sagdhe ne sannelika, tha sagdhe hon Jak är samma iomffrun som kom til thin cella [àà 40v] oc thu störte mik aff thenna stenen, tha sagdhe sanctus iohannes haa halp tik at thu blefft liffwandes, hon swaradhe gudh aff sinne godhet bewaradhe mik, at mik enkte skadde, Oc war qwinnan swa skön oc faghor som tilföranda, Oc hennas klädhe thäslikes, oppa huilket the mykyt wndradho, oc fördho the henne tha til hännas fadher oc modher, huilka the wnfingho mz största frögdh oc glädhi takkandhes gudhi, at the haffdo atherfunnit sina dotter Tha aatspordhe kesaren sina dotter, hwru hon haffde liffwar thän langha thiman, hon swaradhe, gudhi äro enghen tingh omögheliken at göra, mik gaff han sina nadhelike wärn, moth rängn oc snyo, hwngher oc törst, heta oc köldh, swa at mik enkte skadde, oc meer wil iak ekke sighia, Sidhan ther äpther redh pawen til rom mz sancto iohanne, oc sagdhe pawen til honom, käre gudzson, iak wil bodh göra thinom fadher oc modher, at thu äst her komen, oc sändhe pawen sin tiänara til them sighiandis, Jak wil idher bära godh tidhande, at idhar son iohannes, är helbrigdha her kommen, tha wordho the badhen mykyt gladh, oc gingho til honom, oc wnfingho han wördelika mz hiärtans glädhi, Tha aatspordhe pawen sanctum iohannen sighiandis, min älskelike gudzson hwru mangha reson haffwer thu mässo sakt, han swaradhe ey meer än ena,

# II: 675 Tha sagdhe pawen til honom, hwru iämmerlika han hördhe the fatikka siälena skriia i skoghen, oc hwru siälen oppenbaradhe, at en qwinna i rom, war mz frwkt, oc the frukten skwlle präster wardha, oc naar then presten haffde sakt svi mässor, tha skulle siälen frälsas aff sinne pino, oc ther tröste iak mik widher swadana oppenbarilse, oc thy läth iak tik bithida wighias til prest, at the arma siälen matte lös wardha, aff sinne pino, Oc thy käre gudzson skyndha the mässor til ändha, Tha sagdhe sanctus iohannes mässo daghlika, til thäs xvi mässor waro fulkompnadha, oc the fatigha siälen wart qwit aff sinne pino ¶ Ther äpther giordhe pawen sanctum iohannem til en biskopp, oc sändhe honom til eth biskops döme, Sidhan wart then hälga herran mykyt ödhmyuker, oc tiänthe gudhi jnnerlika, oc predikadhe söth ordh, swa at han kalladhis aff allom sanctus iohannes mz gyllene mwnnen, Ther äpther wart han orätwisleka wth driffwin aff sith biskops döme, oc kom i ena willene ökn, ther skreff han om gudh oc cristenhetena mangha stora böker, oc dywpan kännedom, oc tha bläket minzskadhes honom tha skreff han aff sinom mwnne mz sin raka, oc wart the skrifften all mz gyllene bokstaffwa, oc för the sakena skuld kalladhes han sanctus iohannes mz gyllene mwnnen, Ther äpther warth then hälge herran kranker til dödhen, oc gaff han sina hälgasta siäl i ihesu cristi händher mz största frögdh oc glädhi til äwerdhelikit liff, Ey finz mer aff thenna hälga herran i tyska passionali, än oppa latina tha sar mykyt han ledh [àà 41r] sidhan han biskopper wart

#

# 452
Aff sancto machario romano hälgasta liffwerne

Millastom oc enastom gudhi skolom wi göra äro oc högt loff, som os ledh haffwer til hymerikis glädhi, mz hälga mannas otalik iärteknes äptherdömom, Sannelika wi wsle oc ödhmywke mwnka, Theophylus, Sergius oc Thymus, bidhiom idher alla hälgasta brödher, at i tilböghen idher öron them ärandhom, hwilken wi ärom idher sighia skolandhis, om sancti macharii romani liffwerne oc hälga omgängilse, huilken os synthes widh xx milor när ällar thenna wäghen när paradys, oc bidhiom wi, at wi trom sannelika bättre wara dylia thzta ärandet i tystone, än nakot framföra mz lygnenne, Är witandhes at wi förnämdhe brödher Theophilus, Sergius oc Thymus, gudhi os miskwnnandis, widhersagdhom wärldenne,

# 453 oc kommom til eth closter liggiandis i mesopotamia syrie, mällan twa flodher som kallas tygris oc eufrates I thz closter war en hälogher forman styrandes manghom gudelikom brödhrom, oc kallades eugenius, aff huilkom wi warom wäl anamadhe badhe aff förmannenom oc hans brödhrom, oc ther ginghom wi wndher reglonnas wk, oc liffdhom mz them almännelika äpther theras hälga sidher oc reglo ¶ Äpther langan thima hände om en dagh widh nons thima, nar alla tidhagärdher waro ändadha, ginghom wi til älffstrandenna som kallas eufrates, os ther nidher sätiandes til samtalan om closterliket liffwerne, som är om atherhald, oc hälga manna omgänghe, oc andelikit ärffwodhe, oc twlumodh oc annor saadana tingh, wart os disputerandhes, tha wart mik wslom theophylo i hoghen kommet at tänkia nakor wndhersamlik tingh, Oc äpther sadana tanka taladhe iak til mina mzbrödher, sergium oc thymonem, sighiandis, käraste brödher, i alla mina liffs dagha haffwer mik wili warit at wandhra thiit hwar iordhen oc hymelen kommo saman, Tha swaradhe sergius oc thymo sighiandis O thyophile, wi haffwom alla dagha hafft [tik] som andeliken brodher oc som wan forman oc priora, oc thy her äpther skwlum wi ey i nakre matto fran tik skilias, Thin ordh ärw os täk, oc thy wandhra äpther thins hiärta hogxskot, oc wi skolom mz tik bliffwa i liffwet oc dödhen, Oc äpther tässen ordh oppstodhom wi aff them stadhenom, jngangandes i clostrit, läsandhes afftansanghen mz andra gudelika böner

# 454 til thäs at alle brödher waro ganghne til hwilo, oc nar alle i clostreno tystnadho, tha ginghom wi lönlika wt aff clostret, Oc xvij daghen ther äpther kommom wi til iherusalem, ther tilbidhiandes thz hälga kors, hedhrandes ihesu cristi oppstandilse, Thär näst nalkadhoms wi bethleem, skodandhes oc helsandhes ihesu cristi iätw, ther han wärdogadhes at födhas, oc hwart stiärnan [àà 41v] ledhe konungana cristo födhandes sith offer, Oc saghom wi wndherlika stadhen, hwar ängelen mz myklo hymerikis herskapi sangh Gloria in excelsis deo, Ära wari gudhi i högdinne, oc fridher i iordherike, them människiom godhan haffwa wilian, oc är then stadhen ij milor fran bethleem, Stighom si oc oppa oleueti bärgh, tilbidhiandhes rwmet, ther ihesu cristi föther stodho, nar han til hymbla stegh oc wnfanghin wart aff hwita skyt, Thernäst ginghom wi ather til iherusalem, tilbidhiandhes gudh oc all han hälgon, os wälsignandes, antwardandes os gudhi alzmäktoghom, ekke nw wan hugh ällar hiärta haffwandes i tässe wärld Oc iämsköt cristi nadh os mz föliandis tokom wi oppa wan wägh, oc fämtighiande daghen owerforom wi flodhena tygris kalladha, oc kommom i persarum landh til stora slättena, som kallas asya, hwar cristi martyr sanctus mercurius six haffwa dräpit julianum apostatam, Thernäst i sama landet kommom wi i en stadh, hwar iij hälge wnghe män liggia, som är ananias, azarias oc mizael, ey lankt fran babilonie, Ther giordhom wi wördhnigh mz gudelika böner til the hälgadomor, mz loffsangh, oc tokom ther

# 455 maat, ther töffwandes nakon thima, Sidhan forom wi tädhan, oc äpther iiij manadha ginghom wi ower riket som kallas persida, oc ginghom jn i jndia landh, ther ginghom wi jn i eth hws oc ther fwnnom wi enghen jnbyggiaran oc bliffwm we ther twa dagha, oc see tridhia daghen syntes twa kommandes mz wärio, män oc qwinnor, tha wordhom wi mykyt rädde, oc oppstodhom gangandhes them til möthes, Än tha the os sagho, menthe the os wara speiara, oc gaffuo sik til ryggia, färdandhes sama wäghen i gän som the kommo, Oc nakot ther äpther samnadho the til sin widh iij:M (3000) blamän oc kommo moth os, tha skyndadhom wi os snarlika til hwset i gän hwar wi wtginghom, oc gaffwom os til gudelika böner, Blamännene kringh lagdho sik om hwset, stikkandes starkan eel oppa hwset i fyra hörne, aktandes os liffwandes opp bränna ¶ Naar wi thz saghom, ropadhom wi tröstelika til gudz miskundh, wt springandes aff eellen, oc gaffwom os midhwaktes i blandh blamännena, huilke sik i mällom haffdo mykyt knor oc morran oppa theras maal, bitandhes tändherna mothe os, grymelika seandes oppa os, ey förstodho the wart maal, oc ey wi täslikes enkte förstodhom theras, Tha fangadho the os, oc satto os i mörkahws, Oc ther sitiandhom wart ey watn ällar brödh i mörkeno giffwit, Än wi ey glömandhes gudz stora nadh oc miskundh, ropadhom til honom mz flytandhes tarom, jnnerlika bidhiandes, oc bedhandes hans hogxswalan oc hiälp ¶ Nar wi haffdom nakra dagha [àà 42r] ther i mörket sitith i törst oc hwngher, kommo

# 456 blamännene i gän, tänkiandes os wara wtsläkta, kringlagdho the mörkahwset, oc nar the sagho os standha i gudelikom bönom, wt leddo the os, oc skwalradho hwasselika mothe os, oc sidhan flängdho the os hardelika, oc bort älto aff sinom landz ändhom, Oc warom wi ther äffter lxxx dagha wtan allan math, som gudh alzmäktogher är warth witne ¶ Sidhan wi wt kastadhe warom aff jndia langhe, wandradhom wi mangha dagha til östers, oc kommom til ena wänasta slätta mark mykyt wndhersamlika, oc fulla mz höxstom trämm, haffwandes sötasta frukt Tha äradhom wi gudh oc höghelika loffuadhom, oc aathom aff the sötasta fruktenne, oc wordhom ganzska wäl widherqwekte ¶ Framdelis wandradhom wi jn i eth landh, som kallas chananeorum, oc tha wi saghom landzsenz folk, män oc qwinnor, wordhom wi mykyt wndrandes, the waro byggiandes män oc qwinnor mz sin barn i bärgxhwlomen, oc giordho the os enkte hindher, gudh os beskärmande ¶ Sidhan ginghom wi moth öster idhkandes i x dagha oc c (100) oc kommom i eth landh, hwar thz folket boo, som kallas pychiti, oc är thz folket i sinne längdh ällar höghet ey meer än mattan är i enne alin, oc nar thz folket fik os see, wart thz rädh, oc flydhe wndhan os oc wi loffuadhom gudh, som os bewaradhe, oc skyndadhom os tädhan wan wägh snarlika ¶ Ther näst kommom wi til högxsta bärgh oc styggeliken, hwar solen haffuer ey tilgangh, oc är ther hwaske trä ällar gräs, Ther saghom wi otalika orma oc draka oc the ether orma som kallas aspides oc basiliscus

# 457 oc gräselika ödhlor, ther syntos oc enhörnigga, böfflar, oc mangh annor skadhelik dywr, huilkas natwr ällar nampn wi ekke wistom, oc ginghom wi oskadde ower the bärghen, mz gudz mildhet som os bewaradhe, än the hwiislan oc skrian som wi hördhom aff the drakana oc ormana waro i warom örom meer än i xx dagha ¶ Ther äpther kommom wi til en styggeliken stadh, hwar hwassasta klippor waro opp resta, oppa ena sidho, oc annan wäghen nidherstörta i största dywpet, ther tykte os omögheliket wara fram komma, oc thy töffwadhom wi the i vij dagha, oc äpther the vij daghana synthes os en hiorther rötandes, oc gangandes för os, huilkom wi oppstandandes äptherfölgdhom, Oc tha wi fram mera kommom, mötte os än större oc wansamlikare klippor oc bärgh, huilken wi owerginghom mz störste mödho, angist oc dröffuilsom, oc kommom til enna slätta mark, oc ther waro standandes en märkeliken hoper mz camelaar, oc mz gudz hiälp gingom wi oskadde fram om them, oc her äpthe syntes [àà 42v] os enghen wägher, Tha badhom wi gudh mz gratandhe tharom miskwnna os, oc bliffwom wi oppa thenna stadhen j ix dagha wtan math oc födho, oc ginghom sidhan ther i markenne, wille farandhes, Oc om sidhe kommom wi til en faghran plaadz, hwar ympnogh frukt war, oc kom i thän thiman ower alla the markena en mörk dagh swa at wi kwnnom os enkte röra til nakon wägh, aff hwilko wi wordhom alztingx bedröffdhe, oc lagdhom os ad veniam gratandhes oc bidhiandhes om hiälp, oc bliffwom qwarsatte aff tiokke oc

# 458 mörke daggenne i vij dagha wtan math ällar födho oc wtan dryk, enkte seandhes ¶ Nar wi warom swa bedröffdhe oc sörgiandhes, äpther the vij daghana kom til os en flygandes dwffwa, oc kärpte sina fiädhra hwasselika, som hon wille os oppwäkkia oc trösta til wägx, Tha takkadhom wi ödhmiwklika gudhi, oc stodhom opp, äptherföliandhes dwffuonne, oc ginghom mangha willa wägha til thäs wi kommom til eth rwm, hwar fordhom haffde en mwr warit, oc stodh än qwar en deel aff wäggenne, i huilke gröpte waro bokstaffwa, huilke som swa lyddo, Tässa affsätningena ällar mwr giordhe allexander philippi macedo kesare, nar han i stridh owerwan persarum konungh som kallades darius, haa som wil jngaa i thzta landet tha ganghe oppa wenstra handena, oppa höghra kan enghen gaa, Tha wi haffdom läsit tässa skrifft, loffwadhom wi höghelika herran ihesum cristum, oc ginghom jn i landet oppa wenstra handena i mangha dagha, oc händeäpther xl dagha, tha wi saa ginghom, tha kom os wndher näsanar otholeliken lokt oc aldra wärsta, aff huilke ondhe lokt wi wordhom maxsan som halff dödhe ällar witlöse, nidherfallandhes oppa iordhena, Tha badhom wi jnnerlika herran ihesum cristum, at han wili taka wara siälar Oc nar wi oppstodhom aff iordhenne, saghom wi eth stort kaarällar eth dywpt dyy fult mz brännandhe ormom, aff thz dyyt ällar kärre wt gingho röster, oc hördhom wi stort twth oc mykyn grat, aff otaliko folke, oc en röst hördhes aff hymblenom sighiandis, Thenna stadhen är dompsens stadher oc pinonna

# 459 stadher, i huilkom the pinas som nekadho cristum, Oc wi som tässa röstena hördhom sloghom war bryst, oc mz tharannas wtgywtilsom oc myklom räddogha ginghom wi fram om thz kärreth, oc kommom mällan tw högxsta bärgh, oc mith mällan the bärghen syntes os en man, som war c alna högher, oc war han mz iärnkädhiom bwndhin, Twa kädhior, som hiöllo en deel aff kroppenom, waro fästa i eth bärgh, oc twa kädhior waro fästa i annat bärghet, oc en största eldher war brännandhes kringh om allan kroppen, Thäs manzsens röst war lwdhandes swa som xl milor [àà 43r] wägh, oc tha han fik os see wtgaff han starkasta röst tywtandes oc gratandes, mykyt grymelika bran han aff ellenom, Tha wi sadana hördhom oc sghom wordhom wi mykyt rädde, höliandes war änlite, gingom wi ower bärghen, lankt fran mannen, oc kommom i eth annat rwm, hwar mangha klippor waro, oc dywpp, ther saghom wi ena qwinno, haffwandes wtslaghit haar, standandes, oc omswepta mz en grymasta draka, oc hwantidh swa offta hon wille sin mwn opplatha oc tala, tha sändhe drakin sit hwffwdh i qwinnonnas mwn, bitandhes hardelika hennas twngho, Tässa qwinnonnas lokka ällar haar räkte nidh oppa iordhena, oc nar wi warom mykyt rädde, tha hördho wi bradhelika margha arma oc grötelika röster aff dywpet, sighiandis, miskwnna os miskunna os criste högxte gudz son, tha wordhom wi ganzska rädde, oc bögdhom war knä til iordhenna, bidhiandes gudh mz gratande tharom

# 460 sighiandis O herra ihesu criste, thu som os skapadhe oc atherlöste, tagh tässa siälar aff tässe pinonne, thy at war öghon haffua seth thina doma i iordherike ¶ Ther äpther stodhom wi opp mz graat oc storom räddogha, Oc kommom til en annan stadh, hwar wi saghom mangh trä oc högh, haffwandes skapnat som fikona trä, trägrenane oc qwistane waro fwll mz foghlom, tolkom som almännelika när os flygha, oc ropadho the högth mz människio röst, sighiandes, o herra gud thu som os skapadhe miskunna os, oc spar os, O miskundsamber gudh spaar os, thy at wi haffwom syndat, i thins änlites asyn, ower alla iordhena, Tha badhom wi alle gudh sighiandis, O miskwnsamaste herra, wndherwisa os hwat tässen iärteken wi seem haffwa tydha, thy wi wndherstam ekke hwar the jnbära, Tha kom en röst sighiandes, idher är ekke mz giffwit wndhersta the lönlik tingh som i saghen, färdhens idhan wägh ¶ Tha forom wi sidhan mz storom räddogha fran then stadhen, oc kommom til en hedherliken pladz aldra wänast, i huilkom wi saghom iiij män standandis, oc haffwandes ädhelasta skapnadh i sinom likama oc lidhamothom, prydde mz alle wänhet mer än nakor sighia kan, oc haffdo gull kronor prydda mz dyrom stenom höffuelika smidda oppa sin hwffudh, oc baro the i sinom handhom palm trä, aff gul, framman före sik haffdo the en storan brännandes eeld, oc fira hwassasta stämmitza kniffwa, Än wi thzta seandes, oppfyltoms mz storom räddogha oc ropadhom til them sighiandis, godhe herra oc höxsta gudz tiänara

# 461 miskwnnen os, at the kniffwane oc grymme ellen skuli os enkte skadha, The swaradho os sighiandis, rädhens ekke, wtan gan tröstelika wäghen som gudh haffwer idher betheet, herran gudh [àà 43v] haffuer os saat i thenna stadhen at wi skolom göma oc bewara thenna wäghen til doma dagh, til thäs herran komber, at döma liffwandes oc dödha, Thzta hördom wi aff them hälga mannomen, oc fiärran standandes helsadhom wi them, oc fram ginghom fran them stadhenom, oc ginghom sidhan idkelika i xl dagha enkte ätandhes, wtan at enast drwkkom wi watn ¶ Oc som wi gangandes warom, finghom wi bradhelika höra röster aff otaliko folke, sywngandhes gudz loff, oc mötte os enna handa sötasta lwkt som balsamus, huilken lokt sötan giordhe wan mwn, som sötasta honogx kakw, oc wart os osigheliken hwgnadher, badhe i siälenne oc kroppenom, aff the sötasta wälloktenne, saa oc aff sötasta smaken, täslikes aff them hymmelska sanghenom i hörslenne, Lithet ther äpther stodhom wi opp swa som aff sömpne, saghom wi ena kyrkio wndhersamlika prydha, oc aldra dyrasta, thy at hon syntes all wara aff clarasta cristal, Midhwakt i the kirkionne war eth ärlikasta altara, oc aff thz altaret wt gik watn, som lith haffde som hwitasta myölk, oc wi i sannindh trodhom thz wara clarasta myölk, oc kringh om källona som war wndher altaret, ther watnet wt lop, stodho manghe hälge män sywngandes hymmelskan sangh, thz är thän sanghen ällar the rösten hwilka änglande som kallas cherubin swngho i hymerike, Wi som thzta hördhom oc saghom wordhom

# 462 mykyt rädde, Tässen kirkian war prydh enkannelika oppa hwaria wäggena oc gafflana mz enkannelikom dyrom stenom, oc mz atskildom lith, oc clarasta stiärnor syntos offwan kyrkiona, flere än wi kwnnom mz os see oppa hymelen Solen war ther vij sinnom clarare oc wärmare än när os är, Trän oc bärghen waro mykyt högra än her, oc alzskona frukt, bättre oc söthare än her, foglane haffdo enkanneliket lywdh än wärldennas foghlar, jordhen haffde ther twäggiahanda lith, som är endel aldra hwitast, oc annardelen aldra rödhast, Oppa sadana syn wordhom wi mykyt wndrandes oc badhom ther gudh, mz gudeliket loff oc bönom, helsandes the hälga männena, oc mz storom räddogha ginghom wi fran them skyndandes os oppa wan wägh ¶ Nar c dagha waro swa fram lidhne, i huilkom wi enghen maat tokom til os, som gudh är wart witne, wtan at enast drwkkom wi watnet, oc wandradhom ythermer wan wägh, oc som wi warom gangandhes, kom os til möthes bradhelika otalikt tolk män oc qwinnor alla i enom skok ällar flokka, Oc war enghen aff them allom höghre, än alins langher, oc nar wi finghom swa bradhelika them se wordhom wi gönom rädde, Tha sagdhe iak wsal syndare theophilus til mina brödher sergium oc thymum, opplösom wara lokka ällar haar, oc gangom mothe them, thz kan hända at the fly wndan os, oc war herra ihesus cristus frälsar os aff theras handom, oc täktos ordhen minom brödhrom, [àà 44r] oc wi mz wtslagnom lokkom ällar hare lwpwm moth them hastelika, oc nar the thz sagho,

# 463 gripw the sin barn oppa sina arma, gnizlandis sina tändher mothe os, oc flydho alle wndhan os hastelika, hwar före loffwadhom wi alle gudh höghelika honom takkandes som os frälste Ther näst kommom wi ower ena mäktogha flodh, oc ther fwnnom wi hwit skinandes gräs som hwita myölk, oc thz gräs war söt som honog, oc war thz högt i sin wäxt räkkiandes os opp ena alin i sinne högdh, oc athom wi os wäl mätta aff thz sötasta gräset, gudhi takkandes, huilken os frälst haffde i mykolm wadha oc os manghfallelika bewist sina nadh oc mykla miskwnd, oc fwnnom wi oförtänkt i samma thiman en faghran wägh, aff huilko wi gladhi wordhom, oc lagdhom os ad veniam, tilbidhiandes gudh miskwndsamman, som os then wäghen nadhelika wndherwiste

¶ Then wäghen äpther fölgdhom wi i mangha dagha, oc omsidhe kommom wi til enna härlika bärgx holo, tha giordhom wi hälga kors tekn ower all war lidhamot, oc gingom jn i bärg hwluna, oc fwnnom ther engen jngyggiaran, Tha sagdhom wi os i mällan, tässen renlikheten kan ey wara wtan människios handh, bliffwom thy her til qwällen, oc swa maghom wi faa see stadzens jnbyggiara, Äpther tässen ordhen bliffwom wi ther sitiandhe, som trötte män oc wordhom wi alle

# 464 bradhelika soffwandes, aff tilkommandes söte lokt, Äpther lithen thima sidhan oppwaknadhom wi oc wtgingom aff bärgh hwlonne oc stodhom seandis moth öster, oc finghom wi bradhelika se liknilse aff enne människio längdhan fan os, oc nar the liknilsen os nalkadhes, saghom wi thz wara en man, hwilkens hwffudh har war hwit som myölk ällar snyö, oc holde haret allan kroppen, Oc tha mannen fik os bradhelika fiärran see kastadhe han sik siälffuan nidher oppa iordhena, oc ather lyfte han sik snarlika opp aff iordenne oc begynnadhe ropa til os sigiandhis, J godhe män ären i aff gudhi tha gören för idher korssens tekn, oc kommen til mik, ären i oc aff diäfflenom tha flyn borth fran mik gudz tiänara Tha mannen haffde swa ropat, tha swaradhom wi honom i tässom lwndhom, o hälge fadher wälsigna os, oc war ey dröffdher, thy at wi ärom oc wars frälsara herrans ihesu cristi tiänara, wi widhersagdhom wärldenne oc hennas faffängho, oc ärom wordhne mwnka, oc nar mannen thzta hörde, kom han snarlika til os, opplyfftandes sina händher til hymelen, langa stwndh bidhiandis sina böner, oc sidhan oppstodh han aff bönenne, oc borth tok lokkana ällar haret aff mwnnen oc änlithet, oc wälsignadhe os, oc taladhe til os, hans hwffudz lokka oc skägghet war som hwitasta snyö, oc hans änlite war som änglannas änlite, han war sannelika som wänasta trä planterat [àà 44v] rinnandhes watn, aff mykyn aldherdom syntes ekke hans öghon, thy at öghnebranar waro wäxta ower öghonen oc skyldho them, hans nägle waro

# 465 märkelika langha, badhe oppa händher oc föther, haret oc skäggeth holde allan kroppen, kroppsens hwdh war swart som snigellen, Tha begynnadhe mannen fälla thara, oc sagdhe til os, Mine wälsignadhe brödher, hwadhan ären i komne hiit, Sighin mik hwru mankönet sik haffuer, ällar hwru är om the hälga cristna tro, oc om hedhninghana oc kättara hwru haffua the sik moth cristna folket, Tha wi hört haffdhom hans spörsmal, swaradhom wi honom äpther thy han os spordhe, först sigiandes honom wara nödh oc dröffwilse allaledhes som os i wäghenom hände, Oc ther mz lathom wi honom wndhersta sakena, oc wara akt hwi wi wtgingom i swa främadha landh, at wi sökia willom then stadh hwar hymel oc iordh sik samman föghia, Til tässen war ordh swaradhe os mannen sighiande, käre söner hören mik, ffran thenna jordzmonnen, i hwilkom wi nw ärom stadde, oc jn til paradys, kan ällar förma enghen kötliken människia nakontidh gaa, ällar i nakre matto komma, Jak fatigher syndare haffde oc fordhom samma wilian, oc ärwodadhe ther om, wiliandhe see oc wetha wärldennas ändha, oc war oppa wäghenom, Än om ena nath syntes mik gudz ängil när mik standandes oc sagdhe til mik, gak ekke längher fram, oc dirffwas ekke fresta gudh, iak sagdhe til ängillen, för hwat saak skuld skal iak ey ythermer fram gaa, ängillen sagdhe, ffran tässen stadhen, i hwilkom thu äst, oc til paradiis ärw xx milor wägh, hwar adam oc ewa waro i store wäll lust stadde, oc offwan paradiis

# 466 sammanföghias hymel oc iordh, oc för thz samma paradiis satte herran gudh en ängil aff cherubin mz eth brinnandhes swärdh rörliktit til at göma liffsens trä, oc synes then ängillen haffua fran fothomen opp till nafflan liknilse äpther människio, brystet som leon, händherna som cristal, haffwandes swärdh at göma paradiswm, ey kan ällar förma nakontidh nakor ther nalkas, Oc tha iak thzta hördhe aff änglenom, tha taladhe iak ekke ther ythermeer om, oc widherfrestadhe iak ekke ythermeer ganga ¶ Nar iak theophilus oc mine mzbrödher hört haffdom hälga manzsens ordh nidherlagdhom wi os ad veniam, loffwadhom oc takkadhom gudhi alzmäktoghom, oc helsadom mannen gudz tiänara ¶ Naar qwällen war kommen, sagdhe gudz tiänare til os, käraste brödher gaan wt fran mik ena litla stwndh mik bidandhes, thy at iak haffwer tw leom, huilken om daghen [àà 45r] wandra i skoghenom oc om qwällen komma the til mik igän, iak rädhes at the göra idher skadha om the komma bradhelika oppa idher, oc faa see idher, Oc som wi warom mz räddogha wt gangne fran gudz tiänara, kommo bradhelika leonen, grymelika rytandhes, oc jngingho til hälga mannen, Oppa hwilkas halsa han sina handh lagdhe, strykandes them, oc klappandes, oc sagdhe til them, Mine käre söner, til os ärw komna tre godhe brödher aff wärldenne, gören them enkte onth, oc strax kalladhe hälge mannen os i gän sighiandis, käre brödher kommen nw, oc waren enkte rädde, Tha gingom wi mz storom räddogha jn til hälga mannen oc helsadhom han, oc nar

# 467 afftansangen war läsen, lagdhe hälge mannen för os aallon, gräs röther til kost mz clart watn, aff huilko wi athom oc drwkkom mz tysto ¶ Om morghnen näst äpther taladhom wi til gudz tiänara syghiandis, hälge fadher oc herra wi bidhiom thina häloghet, at thu wili os wndherwisa thin omgänge oc hwru thu äst här kommen oc hwadan thu komt hiit, oc sigh os hwat tith nampn är, Hälge mannen gaff os swar til war spörsmal

ystoria sancti macharii

O mine älskelikaste brödher oc söner, iak hether macharius, födher oc oppfostradher i konunxlikom stadh, min fadher war en romare riker oc aff ädhla släkte, myndogher i kesarans gardhe ¶ Naar iak ower farit haffde min barslika aldher oc min wnghdoms aar, tha troloffuadhe oc fäste min fadher mik rika oc faghra brudh, mik mothe standandes, oc allaledhes mothe minom wilia oc samtykkio, oc förelagdho brölloppes daghen, prydho brudha hwset, oc samman stämdho wener oc frändher, oc satto brudhena oppa högan stool, Oc min fadher giordhe sik mykyt gladhan, oc badh alla bedhas hwat them lwsteliket war oc tha hwar gladdes i sino rwme, mz danz oc skrik oc alzskona leek, gik iak wt oc jn, hiit oc tiith sighiandis minom tiänarom, at the skullo mik enkte skötha, oc swa stal iak mik fran samqwämdenne lönlika oc kom iak mik länthelika jn til enna änkio, som war min lönlike wen, mik när henne warandhes i vij dagha, Änkian gik

# 468 daghlika i mins fadhers hws, hörandes hwat om mik talades, oc kwngiorde mik i gän, hwat ther talades ¶ Naar min fadher haffde i allom wäghom äpther mik letat, oc kwnne mik ekke finna, tha gräät han mykyt bitherlika, oc min modher täslikes, oc alla wener oc frändher dröffdhos ¶ Attondha daghen ther äpther, thz war om sönedagx nattena, helsade iak änkiona oc wtgik oppo almennelika wäghen, ther fan iak en hedherliken gamblan man allan grahärottan, ällar hwitan om huffudit oc skägget, standandes, redhoboen til at [àà 45v] färdhas, helsadhe iak honom sigiandis, o hälge gamble man, hwart wilt thu wandhra, Tha wändhe han sik til mik mz blidho anlite oc sagdhe, käre son hwart thu wilt wandhra tiith aktar oc iak gaa mz tik, thy at alla wägha ärw mik kwnnoghe, Tha fik iak i mik stor widherqwekilse oc starkhet, oc foldhe iak mannenom äpthe, oc om aghen ginghom wi i hwsen til folket, oc bedhoms brödh, oc finghom wara widhertorfft, oc gingom til samman mangha dagha, oc tha wi gingom til samman mangha dagha, oc tha wi haffdom gaat xxx milor, sathom wi badhe mällan os talandhe, oc borth hwarff mannen bradhelika, Tha wart iak mykyt dröffdher, ey witandhes hwart iak skulle mik wändha, lagdhe mik oppa iordhena gratandes starklika, Oc yämsköt war ey dwali at samme mannen kom i gän som iak förra fölgdhe oc sagdhe til mik, älskelike brodher war ey dröffdher, iak är raphael ängil, tik sändher til hiälp oc hwgnat, oc iak ledhe tik til thenna stadhen, aff hözsta herrans bodh, herran ihesus cristus haffwer helsosamman giort thin wägh, förtänskuld

# 469 skalt thu ey rädhas, wtan stat op oc wandhra thin wägh, oc i tässom ordhomen hwarff ängillen aff mine asyn, än i tässe omwändnigenne tok iak krafft til mik, begynnandes gaa oppa wäghen, oc iämbrat saa iak en storan älgh langth fran mik til hwilken iak högth ropadhe sighiandes, jak helsar tik i cristi dygh som tik skapadhe, wndherwisa mik wäghen huilken iak skal gangha, Tha kom älghin snarlika til mik, oc gik för mik en liten stigh mykyt tranghan, oc iak äptherfölgdhe, oc gingom til samman i twa dagha, Tridhia daghen saghom wi en hiort ganzska storan oc nar älghen saa hiorten, wart han rädder, oc flyde fran mik, oc bleff iak ensamber oc dröffder, haffwandes enghen wäghen Tha ropadhe iak til hiorten sighiandis, äpther thz thu haffwer mik borth takit min wäghledhara oc hiälp, manar iak tik om gudh alzmäktoghan, at thu wisa mik rätta wäghen, Til tässen min ordh bögdhe hiorten til mik sin gang som eth tampth dywr, oc wändhe sik til en tranghan wägh skogxledhes gangandes, oc saa sik idhkelika til ryggia oppa mik, oc ginghom wi swa tilhoppa i tre dagha, Fiärdhe daghen saghom wi en grymmelikastan oc styggelikastan draka mith i wäghen för os, Oc nar hiorten fik see drakan flydhe han borth i öknena, oc iak bleff ensammen standandes i störstom räddogha swa at iak wanmaktades aff rädde oc föl nidher oppa iordhena, som halff dödher, oc äpther nakra stwndh tok iak mik tröst, aff gudz miskundh, opstandandes aff iordhenne, oc giordhe hälga kors tekn för mik, Oc sagdhe iak til drakan, Thu gudz

# 470 creatur, rädz gudh thin skapara oc gör mik enghen skadha, Tha reste then grymmaste draken [àà 46r] sik opp mothe mik, oc taladhe til mik, som människia sighiandis, kom wälsignadher herra, thu äst macharius, högxsta herrans tiänare, hälge gudz ängil raphael thede mik thins änlites skipilse, oc bödh mik at iak skulle tik snarleka mötha, oc ledha tik til thz nw i dagh fiärdhe daghen, som iak haffwer tik her bidhat enkte ätandhes, J tässe näst förlidhne nath saa iak tik sithia i eth clarasta sky, oc offwan aff skyth hördhe iak ena röst sighiandis til mik, skyndha tik snarlika, til at frälsa gudz tiänara macharium, huilken nw stadher är, ther iak tik föresagdhe, hwarföre stat opp oc tala mz mik oc twäka enkte, wtan kom tryggelika, oc iak skal tik wisa stadhen, i huilkom thu skalt ära oc loffua herran gudh, Oc nar swa war sakt, syntes en wngher man, huilken mz mik gik til tässa bärgxhuluna, oc nar wi warom jngangne i camaren ällar bärgxhwluna, borth huarf wnghe mannen bradhelika fran mik Oc sidhan iak saa mik ensamnan wara fik iak syndare see widh andra sidhona i huset när mik twa leona hwalpa, nyleka födda, oc theras modher laa dödh ey lankt fran them, huilka iak wtdrogh, oc iordadhe, oc loffwadhe oc äradhe gudh, huilken swa stor oc wndhersamliken tingh giordhe om mik, oc frälste mik i myklom wadha oc nödh, än the wngha leonen oppfödde iak mz then maat oc födho som i öknenne wäxte oc them tiänthe, som the haffdo mine söner warit

# 471 oc bliffwom til hopa i rolikhet warandes i thu aar Än äpther the aren är märkiande hwru diäffwlen, huilkens affwndh aldrigh taker ändelykt moth gudz tiänarom, kastadhe sina snarw för mik ¶ En dagh om morghonen, tha klokkan pläghar slaa vij, oc solen gaff sin wärma ower iordhena, wart iak wtgangandes aff bärghwlunne, mik nidher sätiandes oppa iordhena, fik iak bradhelika see när mik liggia eth qwindzlighet pwnga faat, thz är eth qwinnas bälte mz pungh oc skaat etc mykyt prydelikit oc mz kostelikhet giort, wart iak tänkiandes mz mik sighiandis, hwru kan sadana tingh finnas i öknenne, Oc iak armaste man glömdhe mik wärna mz hälga korssens tekn, som all owensens frestilse plägha wanmaktogha göra, Oc tok iak opp the siälsyna tinghen oc baar jn i bärghwluna, Daghen ther näst wart iak i samma matto oc wtgangande, fik iak oc bradhelika see oppa iorddenne liggia twa qwinno skoo, mykyt härlika, oc kwnne iak ey än tha arme man skötha ällar aatwakta diäffwlsens swik, oc ey häldher mik bewärna mz korssens tekn, wtan opplyffte skona, oc baar mz mik jn i bärghwluna läggiandes när thy som iak tilförandha [àà 46v] togh, Tridhie dagh ather ther wtgangandes, saa iak diäffullen ifördhan qwinnos liknilse, kläddan mz högtidheliken klädhe oc dyyr, Oc kwnne iak arme man ey än tha tänkia owenzsens swek, oc ey häldher mik signa mz korssens tekn i nakre matto, wtan sannelekan trodhe iak thz wara ena qwinno, oc sagdhe til henna, hwadhan fran äst thu her kommen, ällar haa ledde tik i tässa ökn

# 472 ¶ Tha begynnade qwinnan besklika gratha, Oc iak arme man begynnadhe täslikes gratha mz henne, warkwnnandes henna ysäld oc stora graat, Ther äpther swaradhe hon sighiandis, O hälgaste fadher, iak arma människia, iak är ens romara dorrer, oc min fadher mothe minom wilia oc samtykkio troloffwadhe mik enom wnghom ädhlom manne, rikom romara, oc bödh gäste, oc nar alt til reth war som bryllyppet til höffde, borth hwarff brudgommen, aff huilko alle bedröffdhos, spöriandes oc sökiandes äpther honom, oc han kwnne aff enghom finnas, Än iak wart ganzska gladh, oc gik lönlika wt aff stadhen om nattathyma, oc tok strax gaa min wägh wtan ledhsaghara, gangandes trangha wägha, ower bärgh oc klippor, skogha oc käär oc dywpa dalar wil farandes til täss iak kwnne hiit komma ¶ Nar iak haffde thzta hört oc troth alt sant wara, som hon sagdhe, hoppandhes at hon war min brudh, tok iak henne om handena, jnledandes henne i bärghwlwna, än flytandes tharana wanskados henne jngaledhes aff hennas kinbenom, tha warkwnnade iak än hennas ysäldh oc myklom tharom oc lagdhe iak för henne allon til maat oc läth henne sitya när mik, oc sörgdhe mykyt ower hennas mothegang, Oc kwne iak enkte tänkia diäffwlsens swek oc föresaat, oc ey häldher än nw giordhe iak för mik korssens tekn, wtan sathom länghe til samman i wart widhertal, Ther äpther begynnadhe iak mykyt tynggias, swa som aff myklo ärwodhe, oc sompnadhe iak swa til halffs, oc begynnadhe qwinnan triffwa oc stryka

# 473 mz mine händher all min lidhamoth, oc klappa them, oc täsmera hon mik swa hanterade, thäs mera tyngdhes iak aff sömpnen, oc wart iak fulkomlika soffwandes, Hwat skal iak nw mera sighia, än iak armaste man som aldhrig gaff samtykkio til kötlika syndh, iak kände mik i sömpnenom haffwa bedriffuit syndh, förtänskuld iak waknadhe bradhelika aff sömpnen, oc fan mik liggiande oppa iordhenne, swa som näktadan aff qwinnonne, än enghen qwinna syntes ther när wara, ¶ Tha böriadhe iak senth betrakta diäffwlsens swek oc snarw, oc gik iak bradhelika wt aff bärghwlwnne, slaandes mik för brystet, mz gratandes tarom, [àà 47r] än leonen, hwilken när mik waro, wndherstandandes min broth oc syndh, flydho fran mik snarlika, oc nar iak thz saa, at leonen flydho fran mik, begynnadhe iak mz myklom graat oc store sorgh akalla ihesu cristi miskundh mz ödhmyuke gudelikhet, at herran gudh wärdoges mik wslom wndherwisa i hwat matto iak göra skulle mina synda boot, oc at herran gudh wärdoghis bywdha leonen til mik i gän komma, oc ey wart dwali aat mine bön, Thy at mildaste fadhren som wille mik göma til synda bättring, aff sinne miskwndh, han laat oc leonen snarlika til mik komma, Oc jngingho the mz mik i bärghwlona, oc groffuo the mz sina föther ena manzdywpa graff nidher i iordhena, oc wndherstodh iak gudz wilia, nidher stigandes i graffwena wndher halsen, oc bödh leonen at the skullo mik ther iordha i samma stadhen, oc tha thz giort war bleff iak ther sidhan iordadher stadelika i samme grifft, Än nar

# 474 iak war swa iordsatter som sakt är, hände at mykyt rängh nidherfyöl aff hymelen, oc bärgholan rympnadhe offwan hwffudhet hwar iak stodh i iordhenne, oc fik iak see dagxlywset, oc saa iak tywkt gräs wara wäxt om kringh grifftena, oc wt räkte iak händrena, som iak kwnne, häntandes gräset, oc aff thy ätandhes, oc nar try aar waro förlopen, tha kommo leonen, oc sagho dagxlywset när mik, groffwo the iordhena opp, i huilke the mik iordadho, oc iak gik aff graffwenne, aller i min likama heel oc helbrigdha, kännandes i mik förra haffua krafft, Tha äradhe oc loffwadhe iak herran ihesum cristum, oc wtgik aff bärghwlonne, oc bögdhe min knä til iordhena, orörliken standandes oppa samma stadhen i xl dagha oc xl nätter, loffwandes oc tilbidhiandeis ihesum cristum, offrandes honom takke oc tiänist för the margffallelika miskundsamlika gaffwor, huilka han os wslom syndarom idkelika giffuer ¶ Naar alt thzta war fwlkompnat, saa iak jn i bärghwluna, oc saa iak hwsens fira hörne mykyt skina aff hymerikis sken ällar lywse, oc saa iak herran ihesum cristum, wan frälsara, haffwandes i handenne swa som en gul wandh, oc mz sötasta lywdh sangh han en wndhersamliken hymerikes sangh, hans röst war marghfal oc stark, swa som man hört haffde twsanda manna röst, oc tha thenna hymmelske oc sötaste sanghen lyktades, hördes bradhelika en röst haffuandes i sik trefalla röster sighiandes Amen, oc äwerdelika Amen, Oc i samma thiman wtgik frälsaren ihesus aff bärghwlonne oc oppfoor i skyn, oc iämbrat

# 475 jngik i berghwlona en brännandhes studh som eth mäktokt skyy, oc wart snarlika assikkia eeldher oc osigheliket blek oc bwldher i hymelen, oc hördhe iak tha i wädhret alskona fogla sangh, [àà 47v] sywngandis oc sighiandis, sanctus sanctus sanctus dominus deus, hälogher, hälogher, hälogher, herra gudh, än tha iak thzta saa oc hördhe för synennas storhet skuld, wart iak mykyt rädher, oc kipther aff min sinne, oc nidherfyöl oppa iordhena, oc bleff iak i sadhana matto i atta dagha, Än tha iak igän kom til synnes, wndherstodh iak at wärldenna frälsare herran ihesus cristus wärdogadhes jngaa i bärghwlona, oc wälsigna henne, oc ther äpther gik iak jn i berghwlona, oc begynnadhe göra penitenciam ällar synda both för mina glömzsko, loffwandes oc ärandhes gudh alzmäktoghan, wan frälsara oc wan atherlösara, oc skapare allas wara herran ihesum cristum, huilken mik tolelika lidhit haffuer til synda bättring, oc ther mz mik wndher wist swadana mildhet oc lioffhet, Än nar alt thzta händhe, tha haffde iak i bärghwlonne warit vij aar, Sen käraste brödher, nw haffuer iak i sannindh idher kwngiort mith liffwerne, swa som minom kärastom sönom, är thz swa at i trösten lidha diäffwlsens swek, oc wärsta owensens för saat oc ilklokhet, tha beradhen idher, oc bliffwen mz os her qwarre, är oc annars tha gaan til idhart closter igän, ther i wt ginghen Oc herran ihesus cristus wari mz idher i idhrom wägh,

# 476
Oc nar iak brodher theophils mz minom mz brödhrom haffdom hört hälga manzsens ordh, nidherfyöllom wi oppa iordhena för hälga manzsens föther ad veniam, loffwandes oc ärandes gudh, huilken ensamber giort haffwer wndherliken tingh, oc stodhom sidhan opp, oc taladhom til cristi thiänara sanctum macharium, sighiandis, hälgaste fadher machari, bidh för os til herran ihesum cristum, at wi mattom hem komma til wart closter, oc kwngöra allom cristnom människiom thin hälga omgängilse, oc hwat wi withom aff thinne häloghet, wi trom sannelika at herran gudh för the sak skuld haffuer os leth til thina när waru ¶ Tha giordhe thän hälge aldroghe mannen langhan thima sina hälga böner ower os, oc nar han haffde wtgwtit sina böner ower os, wälsignadhe han os, oc gaff os atskilelika allom gudelikan kws, oc antwardadhe os herranom ihesu cristo, at han skwli wan wägh styra i fridh, oc antwardadhe os ythermer sinom leonum, bywdandhes them at the skullo os ledha ower the pino städher wi seth haffdom, oc ower thz mörket, ther wi i vij dagha oc nätter twingadoms, Oc tha wi orloff haffdom aff cristi tiänara, sancto machario, äptherfölgdom wi leonen, oc kommom tryggelika wtan wadha oc alt hindher jn i absidam alexandri, thz är ther the gröpte bokstaffwane stodho, som os wisto wägh, oc ther teknadhe os

# 477 leonen wilia haffua orloff aff os, oc swa wändho [àà 48r] the om, oc skyndadhe sik snarlika til sin fadher sanctum macharium, Ther äpther mz ihesu cristi hiälp gingom wi wan wägh wtan alla nödh oc dröffuilse, oc kommom jn i persarum rike, oc thz liggher wndher babiloniam herradöme, oc kommom ythermera i mangha städher, hwar wi warit haffdhom, tha wi wt ginghom aff cristen landh, oc kommom ower flodhena tygrim, oc fämtande daghen ther äpther, kommom wi jn i iherusalem, til wars herra ihesu cristi graff, Ther oc i allom stadhom, hwar hälgadomor waro, giordhom wi gudhi tak oc loff, mz jnnerlika böner, honom ärandes mz hiärtans loffsangh oc honom takkandes aff alle ware siäl, huilken os helbrigdha gömde oc wärnadhe i allom wadha oc dröffuilsom i swa langan wägh, Thernäst skyndadhom wi os til wart closter, Oc fwnnom förmannen oc alla brödhrena hela oc helbrigdho, oc kwngiordhom wi them lywslika alla wara pilegrims färdh, oc alt thz os hende i wäghenom, liteth oc stort, enkte glömandes, hwat wi seth oc hört haffdom oc siälffwe wt rönt, Oc alle the som war ordh hördho, loffuadho oc äradho gudh fadher oc son oc thän hälga anda, huilkom wari loff hedher oc ära aff allom creatwrum för wtan ändha

#

# 158

Här äpther star skriffwat thäs hälga herrans sancti seruasii hälga liffwerne huilken biskopper war i twngria oc han är wars herra när skylle frändhe

Thänne älskelike hälge herran sanctus seruacius haffde ena modher hon heet memelia, oc war sancta elyzabetz dotter, the som är ihesu christi modhers fränka, Thy at sancta anna iomffru maria modher, haffde ena syster som kalladhes elysabeth, oc hon war memelia modher oc memelia bondhe heet emyn, Tässen thu som är emyn oc memelia, waro twa säla människior, oc gudh bewiste them sina nadher, sändandhes til them sin hälga ängil gabrielem, huilken til them taladhe sighiandes, frögdhens oc glädhins i gudhi, thy at i skolen födha eth hälokt barn, oc thz skolen i kalla seruacium, the wordho badhen mykyt gladh, Ther äpther wart sanctus seruacius födher i thz landh som kallas armenia,

# 159 i thz landet waro oc hans fadher oc hans modher födh, oc war sanctus seruasius ihesu christi frändhe, Nw thentidh sanctus seruacius föddher war, begynnadhe han snarlika thz som dygdeliket war, thz är at han ekke tok födho aff sinna modhers bryst, meer än eentidh, ällar ena reso om daghen, i nakre matto äpther föliandes sanctum nicholaum, huilken töswar i hwarie wikw tok sina födho ena reso som war om odhens daghen oc fredaghen, än sanctus seruacius fastadhe alla daghana i wikwnne, aff huilko hans föräldhra fadher oc modher mykyt gladdos, oc hoppadhos til gudh at thz skulle fulkomnas i thera son, som gudz ängil them kwngiort haffde, oc lätho thy snarlika barnet gangha til skola, tha thz thertil beqwämt war, at lära konster oc dygdher oc barnet war oc mykyt begärandes at lära dygdher oc hälghet, aff alt sit hiärta, oc war [àà 48v] barnet natwrlika milt oc renlifflekit, sidwkt, enfallokt oc ödhmywkt, wiist oc twlwkt, rätfärdokt oc blywkt, oc i allom dygdhom fulkommet swa at mz thz barnet war enghen dygdh förgäthen, thz tiänthe gudhi sent oc arla gömandhes gudz budhordh, oc späkte sin krop mz fasto oc waku, knäfallum oc gudelikom bönom, för nötandhes kropsens krafft oc makt, gudhi til loff oc äro, ey latandhes nakon thima onyttelika fram gangha, sik siälffwom ällar sinom iämcristne.

# 160
Ther äpther kom sanctus seruacius til iherusalem, oc wart prester, oc i them timanom war biskopsdömet som kallas twngria, wtan biskop, huilket biskopsdöme är liggandes i tysko landhe, oc tha oppenbaradhe sik gudz ängil sancto seruacio synlika oc sagdhe honom thu skalt gaa til thz biskopsdömet twngria, oc ther skalt thu wara huffwdh oc förman, Tha stodh sanctus seruacius opp oc gik tiith, oc nar han ther kom, tha waro ther samlade flere biskoppa oc prester mz myklom almogha oppa samma daghen wiliandes wälia biskopp, Oc är wetandhe at sanctus valentinus war biskoper i twngria för än sanctus seruacius tiith kom, oc aff gudz jnskiwtilsom gik han i domkyrkiona lithet för än han doo oc lagdhe sin biskops skrwdh som war kröklan oc ringhen oppa warffrw altara, bywdandes wndher högxta ban, at enghen människia skulle dyrffwas röra ällar bort taka then ringhen ällar kryklona aff altaret för än gudhi täktes ther til nakon enkannelika sändha oc til wälia oc saa lagho ther the tinghen orördh i vij aar oppa altaret, til thäs at then hälge herran sanctus seruacius ther kom, Oc iämsköt han ther kommwn war, tha gik han til kyrkionna loffwandes gudh oc som sanctus seruacius war kommen i kyrkiona, mötte ther honom gudz ängil, oc tok snarlika ringhen oc kröklona, aff jomffru maria altara, oc gaff them strax sancto seruacio, klädhandes han i

# 161 biskops skrud oc ledhe han honom jnsätiandes honom oppa biskops stol, oc nar swa giort war syntes ey mer ängillen Nw kwnne ey then hälga herran tyska twngho, ällar tyst maal, tha begaffwadhe honom millaste herran ihesus aff sinne marghfalle nadh, at hwan tidh han talade ällar predicadhe om andeliken tingh, tha förstodho alle hans ordh oc maal, än nar han taladhe om förgängheliken tingh, tha kwnne honom enghen wndhersta, oc thy nödhgadhes han haffwa en tolk, huilken hans ordh wt tydha skulle för almoghan, Thenne häloghe herran sanctus seruacius haffde oc swa storan kärlek til ihesu christi likama, at han ey nakon lekamlekin maat tok til sik then daghen han mässadhe, ällar anamadhe ihesu christi likama sacrament

Entidh kom sanctus seruacius til en stah som hether menthze, ther war en hälogher biskopper som heet anctor, tässom hälga biskoppenom war sancti seruasii tilkomma mykyt frögdheliken oc kär, oc thy manadhe han sanctum weruacium mykyt wördhelika, oc wenlika, oc badh honom lässa ena mässo i sancti staffans kyrkio, oc war [àà 49r] ther en skön sten oppa altaret i samma kyrkionne, huilken sten oppa altaret i samma kyrkionne, huilken sten war riffnadher i twa delar, oc eth stykke nidherfallet oc war thz almoghanom storlika

# 162 leet oc sörghelikit, Oc nar sanctus seruacius ther mässadhe mz store gudelikhet, oc nar han saa stenen, at han war fördärffwadher, tha strök han mz sin hälga fingher oppa stenbrotteth, oc wart stenen heel, allaledhes som han til förandha war Nar sanctus seruacius then hälge mannen saa thz stora iärteknet, tha loffwadhe han högelika gudh, oc takkadhe sancto seruacio gudz tiänara för the stora nadhe gudh mz honom giort haffde, tha sagdhe sanctus seruacius til biskopp anctor, Gudh haffuer thzta iärteknet giort för thina skuld, oc swa wille sanctus seruacius til räkna the ärona them biskoppenom oc ekke sik siälffwom, än tho at the nadhen war sannelika aff gudhi sancto seruacio giffuin, Synes oc sancti seruicii häloghet i thy, at nar the människior som qwaldos aff orena andan, aatho aff thän mathen som lagdher war oppa then stenen, tha nödhgades han wt gaa, oc the wordho qwitte, oc täslikes then mathen som optokx aff bordhet äpther maltidh, war krankom människiom til enkannelika helso, Oc watnet som ran ower hans hälga händher, tha han them twättade, giordhe kranka människior hela, täslikes nar nakor sywk människia rödhe hans klädhe, ällar tok oppa hans händher, tha wart hon qwith sinom sywkdom,

# 163
Mangh annor tolken gudeliken tekn giordhe then hälge herran sanctus seruacius, tha likkawäl matte hans häloghet honom enkte hiälpa för hans fiandhom, wtan hatadho han för hans hälga liffwerne, wt driffwandes han mot alle rätwiso aff sit biskops döme, huilket then hälge herran gladhelika ledh mz största twlomodhe, loffwandes oc ärandhes gudh, aff alt hiärta, Ther äpther tok sanctus seruacius nakra clärkkar mz sik, oc bleff jnne i eth closter som hether mastrikt, somlike kalla thz malstrikt liggiandes hart widh stadhen, Oc ther wart honom aff gudhi oppenbarat at biskoppsdömet twngria skulle aff hedniggom fördärffwas oc dördriffwas, hwar han tilförandha haffde warit biskopper oc täslikes the andra landh oc städher ther näst waro liffiandes, aff huilko sanctus seruacius wart mykyt sörghiandes, oc wändhe sin wägh, oc gik strax til room för the sakena skuld, oc nar han kom til rom, wordho alla romara klokkor sik siälffua ringiandis i hans tilqwämdh Oc om iomffru maria bebudilsa dagh, huilken wi kallom anunciacionis, war sanctus seruacius bidhiandis sina gudelika böner i sanctorum petri et pauli kyrkio, alffwarlika oc jnnerlika ropandhes til gudh om nadh oc miskundh ower sit folk som honom fördriffwit haffde aff sith biskopsdöme, oc badh sanctum petrum oc paulum, at the förwärffua

# 164 willen aff gudhi, at han miskundhsamlika [àà 49v] wärdoghas fran wändha sina wredhe aff thz folket oc them näst liggiandes landhom, oc badh han i allom thimom, dagh oc nath, enkte gangandhes aff kyrkionne, tha fik han see herran ihesum christum oc hans wälsignadha modher mariam sitiandes oppa twa stolar, oc saa han om them standa häloga ängla mz all hälgon oc hörde han them bidhia för all biskopsdömen, än för hans biskopsdöme badh enghen, aff huilko sanctus seruacius mykyt dröffdes, oc ropadhe jnnerlika til sanctum petrum oc paulum, aff them begärandes, at the willen trolika bidhia för hans biskopsdöme, Tha swaradhe honom sanctus petrus owerlyut sighiandes swa, Alt tiith landh oc alt tiith folk haffwer förthiänt höxsta konungxsens wredhe, oc the ärw ekke wärdoghe at wnffa högxsta konungxsens nadher, oc ther oppa haffua the högxta förste som i hymerike ärw stadhfäst mz sin dom, at gudz wredhe skal ower them gaa, oc för thy bidh enkte för them, Än gudh haffwer hört thina böner för biskopsdömet i mastricht, än thu liffwer ther ey länghe i thz biskopsdömet, thy at thu skalt snarlika tilkomma thz äwerdelika liffwet i hymerike, ther äpther gaff sanctus petrus sancto seruacio en nykil giordhan aff silffwer, mz try kors til eth war tekne, ällar eth wist tekn, at han matte opp läsa porthen til äwerdeliket liff allom som hans hiälp begära, oc her syntes ey meer sanctus petrus

# 165

Ther äpther gik sanctus seruacius til sith gambla biskopsdöme twngriam, oc oppa wäghen wart han gripin aff hedhninggommen, oc ledher til eth fangha hws, ther sagho the som han fangat haffdo eth stort oc skönt lyws, huilkit aff sik gaff eth sken ower sanctum seruacium, Tha fördho hedhnigane han til öwersta höffdingan som ther i landet war, oc för allan menogha almoghan, oc tha sanctus seruacius för them kom, tha wart hans änlite om wänt, swa at han syntes them wara som en brännande ängil, Oc för thz stora wndher oc enkannelika teknet, tha laat härtoghen sik döpa oc sik wndher giffwandes cristne tro oc aff sancto seruacio wart han döpter

Ther äpther wille then häloghe herran sanctus seruacius skyndha sin wägh til sit biskopsdöme, twngria, oc i them wäghenom wart han swarlika törstogher oc kwnne ey finna watn i nakon stadh, tha giordhe han eth kors mz sinne höghre handh oppa törra iordhena, oc i samme stwndh opsprak ther en clarasta källa, oc iämbrat kom ther gudz ängil, förandhes helso oc helbrigdelikhet

# 166 aff alzskona krankdom, allom som drwkko aff thz watnet, människiom oc alzskona dywrom, Oc enkannelika fördhe ängillen sancto seruacio en skönan nap, thz är eth drykkekar, aff silffwer ällar gull giort, oc ther aff drak han siälffwer, Oppa entidh wart then hälge herran wandrandis i langhom wägh, oc wart han mykyt trötter oc [àà 50r] mödher oc sömpnogher aff kroppsens twnghet oc nödhgades han sik nidher läggia oppa iordhena i sol skenet, oc wart ther sompnandhes, oc som han laa soffwandes, kom en foghol, thz war en örn flyghandhe ower han, honom wiliandes wärna mothe solennas brändagha mz enom wingha, mz thän andra winghan tilfläktande han wädhret, honom til swalka, tha kommo mangha människior tiith, wiliandes see thz stora wndher, än sanctus seruacius opwaknadhe oc örnen bort hwarff

Thär äpther kom thän hälge herran til sinna domkyrkio twngriam oc kwngiordhe nakrom sinom enkannelikom wenom, at plaghan skulle gaa ower landhet, oc at the skullo döö, oc sagdhe them, hwat alzmäktogher gudh haffde honom kwngiort, oc at han för the sakena gik til rom för them jnnerlika bidhiandis gudh för

# 167 thera helso, oc lärdhe han them taka both oc bättring för sin broth, oc tha skullo the wnfa förlatilse för theras syndher, Än the förhärdadhos i sinne onzsko, ey wiliandes äpther fölia hans radhom oc helsamma kännedom, tha gik sanctus seruacius i kirkiona, oc sagdhe ther mässo, oc kom gudz ängil til honom, kwngörandis honom sins liffs ändha, Tha badh sanctus seruacius sina böner til gudh sighiandis O käraste gudh, them giffwer iak tik igän, tik jnnerlika bidhiande, at thu för mina ödhmyuka bön skuld för barma tik oc miskunna theras siälom, oc ther mz skildes han fran them, oc tok mz sik thz drykke kareth, huilket honom ängellen fördhe, oc then nykellen som sanctus petrus honom gaff, mz mangha andra hälgadomor, oc bar alt thzta mz sik til mastricht, hwat the än bewaras oc wärdelika gömas til thenna när warandes dagh, Oc bleff then hälga herran stakkottan thima ther äpther dödher, hwilandes i gudhi, oc hans siäl fördhes aff hälgom änglom, til äwerdelikit liff, oc änglane kommo aff hymelen förandes eth stort ärleket silkes lakan huilket the lagdho oppa hans hälga kropp, oc ther wti wart sanctus seruacius swepther, som jn i eth wärdokt skrin, Oc thzta sagho oppenbarlika alle the ther när stadde waro, oc sagho oppenbarlika alle the ther när stadde waro, oc sagho ther ther ena brännande stodh ällar pelara, nidher kommandes aff hymelen, gönom hela taket, oc bleff standandes oppa sancti seruacii graff, oc bleff ther standandes fran afftansangx

# 168 tidh oc ower nattena, alt til thäs som dagh randen syntes opp gaa, huilket owenen som är dyäffwllen mykyt hatadhe, oc bröth thy diäffwllen nidher en deel aff taket, huilket brot enghen kan för bättra, ällar i gän byggia, Oc mz swadana iärtekne äradhe gudh sin thiänara sanctum seruatium, fför then skuld, at gönom [àà 50v] thz brotthet nidher faldher idkelika snyö oc räghn, huilket fram haldz, oc bliffwer til wärldennas ändha, thy at sanctus seruacius haffwer för wärffwat mz gudhi oc för thiänt, at haa som hälstz söker hans graff, bedhandes hiälp aff honom, tha skal honom giffwas aff gudhi, hwat honom i likamlike matto widhertorffteliket är, oc the som kranke ärw oc sökia hans graff, the skulw wnffa sina helso, oc ther mz förwärffua stora gudz nadher

Naar sanctus seruacius war dödher oc hans likame bars i kyrkiona, tha kom eth stort lyws, ällar sken aff hymmellen, opplysandhes alla kyrkiona, oc bleff standandes i tre thima, oppa huilket mangha människior ther när warandhes storlika wndradho, Ther äpther kommo ther vij kranka människior, oc satto sik nidher widh sancti seruacii graff, honom jnnerlika bidhiandes at han wili them förwärffua aff gudhi, at the

# 169 matten wnffa sina helso igän, hwar aff sinom krankdom, huilket oc hände, oc tha wordho the alle mykyt gladhe, loffwandes gudh mz höghe röst, oc then häloga herran sanctum seruacium, Oc nar thzta stora iärteknet kwngiort wart ower landet tha sökto til hans graff mangh M folk hoppandes wnffa gudz nadh för hans hälga böner skuld, oc wordho alle mykyt hogxswalade aff hans häloghet

J them timanom kom konunghen aff wngaren mz mangh M folk, oc the waro alle hedhnigga, jn i thz landhet twngria, hwar sanctus seruacius war wt driffwin orätwisleka aff seth biskopsdöme, oc then konunghen nidherstörte alla städher oc förbrändhe landet dräpandhes folket, allaledhes som sanctus seruacius haffde them föresakt, oc besatte landet mz store makt, Nakre aff the cristna bespisadhe sina städher, oc stodho til wärn moth the hedhningga i mangha dagha, oc haffdo the sik wäl förwärnat mothe hedhniggomen, oc haffdho the ekke fördriffwit, aff huilko the förskullado gudz wredhe, som gudz ängil haffde före sakt sancto seruacio, oc för the saak skuld wordho alle owerwnne, fangadhe oc slaghne, oc thera städher opbrändhe til grwndhen, thy at gudz hämdh matte ändeleka ower them gaa, Ther äpther foro hedhniggana

# 170 bätter jn i landet, oc lätho ekke aff sinne grymhet, för än alla städher, oc iämwäl gudz hws oc kyrkior waro nidherslagna oc förbrändha, Oc fördärffuadho andhra städher ther näst liggiande, widh riineth, saa hether the flodhen, alla mäktogha städher ödhelagdho the, oc tässa städher som är, Mentze, colne withzeborgh, stratzeborgh, basel, oc flere andra städher, oc biskopsdöme, [àà 51r] badhe stor oc smaa, oc kwnne enghen leffwa, wtan strax dräpas ällar fanghas, wtan nakra faa människior, hwilka sik lönlika skylto i sten rön ällar i bärghomen O herra gudh i hymerike, hwru mangha människior, oc hwru mangha ärleka städher, matto wngälla then ena stadhen twngriam, swa nywtha oc manghe goth aat enom som gudhi täkkes

Ther äpther kommo hedhnigane för then stadhen mentze, mz störste makt oc krafft, oc lagho länghe för then stadhen mentz, oc kwnno ey likkawäl winna stadhen, oc willo fara fran stadhen, wändandhes til sin heem, Än märk her hwru gudz hämdh är mykyt stark Thy at stadzsens mwra i mentz fyöllo nidher aff sik siälffwom, oc tha jngingo hedhnigane i stadhen, oc förbrändho alt nidher i grwndhen, oc alla the kyrkior som i then stadhen waro, wndhan taghne sancti stephani kyrkio som bleff bestanden, oc

# 171 i the kyrkionne förmatto the enkte skadha, thy at sanctus stephanus förwärnadhe thz aff gudhi, Oc the hedhnigane sagdho siälffwe, at them syntes en man, huilken mönstret beskärmadhe, oc swa nödhgadhos the dragha thädhan

Nw maa man märkia eth stort iärtekne, at än tha at ther waro swa mangha hedhninga likkawäl kommo the ekke swa när mastricht, at the matto see then stadhen, thy at then hälge herran sanctus seruacius beskermade stadhen, i huilkom hans hälge likame war sik hwilandes ällar liggiandes, oc naar folket som näst bodho ther widh mastricht, kommo til stadhen, oc hedhningane waro thädhan draghne, oc the som leffwandes bliffw kwngiordho them thz stora fördärff oc skadha som landet skedhe ower folket, oc iämwäl barnen, huilken dräpen waro, oc mykla rikedoma som waro borth fördha, tha wart eth stort skryan ällar ropp i almoghanom, thzta hördhes, oc tha the hördho at mastrikt bleff oskat, tha förstodho the wäl at stadhen haffde thz nwtit för sancti seruasii häloghet skuldh, oc folket sambladhe sik som pilegrima plägha, oc gingho mz store gudelikhet, oc mz korssens teknom til hans graff oc loffuandhes gudh oc sanctum seruacium ther före, oc thzta hände om sancti seruacii affton, oc nar som solen

# 172 bärghades samma qwällen lät gudh see hans stora häloghet, thy at hymelen oppnadhes ower sancti seruacii graff, oc eth clarasta lyws skeen, oplysandes alt mönstret, oc folket wart clarleka seandhes alla nattena, til thäs daghen oppran, tha loffwadho oc äradho alt herran gudh oc sanctum seruacium, för hans marghfalla häloghet, oc thz stora iärteknet

Entidh om ena nath, tha kor prästene gingho til ottesanghen, oc nakre borghara gingho mz them, oc iämwäl the som tiänist oc ämbethe [àà 51v] haffdo i mönstret, tha händhe them gangha til then stadhen, ther sancti seruacii sängh stodh, ther fwnno the liggandhes oppa sänghenne en skönan dyrleka loktandes qwist, ällar gröna gren, huilkens liknelse finnas ekke när os, tha fraghado borgarene koor herrana haa then war som thän dyra qwisten ällar grenena tiith baar, the swaradho sighiandis sik enkte ther aff wetha, wtan thz sag[d]ho the, at the läsa gudelika böner, idhkelika ther om bidhiandis, at the matten ther wisso oppa wnffa, oc kan enghen thän finnas, som os ther om wissa kan göra, än om sidhe kwnno the wndhersta, at thän sötmen oc dyra lokten wtgingho aff hans häloghet, oc hälgadomor, som ther begraffna waro, oc at gudz ängil haffde tiith förth then wälloktande quisten ällar qwasten,

# 173 oc wart her aff storleka glat högelika loffuandes oc takkandes aldzmäktoghom gudhi, oc them hälga herranom sanctum seruacium

J them timanom som sanctus seruacius än liffwandes war, oc war än biskopper i twngria, tha sloo stormen oc watnet aff enom mäktoghom syöö ther när liggiandhes aff huilkom syöö folket haffde sina nytto oc widhertorfft, än äpther hälga biskopsens dödh, oc tha hedhniggana haffdho nidher stört stadhen tha wart then syön mykyt störra, oc dreff stadhen til eth tekn, at the i stadhen bygdho haffdo storlika syndat moth hälga biskoppen Oc för sadana saak skuld lagdhe then högxste höffdinghen huilken oppa then tidh styrandes war i then landz ändhan twngria biskopsdöme til malstrikt, them hälga herranom sancto seruacio til loff oc äro, huilkens hälgadoma ther huilas, oc thän tolffte biskoppenn som äpther sanctum seruacium kom i malstrikt opbygdhe honom til hedher oc wördhnig eth skönasta mönster, huilket än i thenna närwarandhes dagh är ther standandes

# 174 Ther äpther kom en biskop som kalladhes gudhdolff, han warkwnnadhe sik ganzska mykyt ower then stadhen twngria, huilken tha war allaledhes ödhe oc fordhom skedhe i thän stadhen för människionna wndher, oc menthe än oppbyggia then stadhen twngria, gudhi til loff oc äro, än tha tänkte han enkte at gudh alzmäktogher haffde bansat stadhen, thy ther stodh än I hws, i huilko sanctus seruacius haffdhe siälffwer jnnebygdh, oc hedhniggana, the som fordhom waro ther matto ey thy hwseno nakot skadha, oc för then skul wille han latha oppbyggia stadhen i gän, oc nar tymber männene ällar mwramästarene begynnadhe at byggia, tha kommo ther swa mangh wildywr at arbetes folket wordho när alle dräpne, oc somlike löpande wndflydho, Oc nar biskoppen thz saa tha förfäradhe han sik swa mykyt, at han naplika kwnne andhas oc swa bleff thän stadhen opbygdher äwerdelika [àà 52r] thy at then biskoppen kwnne wäl första at thz war ekke gudz wili

J them timanom nar then mäktoghe kesaren karolus magnus war styrandes, tha hände at hedhniggane slogho mz store makt jn oppa the

# 175 cristna, oc nar karolus magnus fik thz wetha tha war thz honom ganzska olyofft, för cristna människior skuld, oc the hälga troo, oc samladhe han en storan här aff cristno folke, sik til hiälp, oc drogh mothe the hedhninga, manandes the cristna, at the trolika skullo ropa til gudh, oc manlika stridha, för hymerikes rike, oc nar the twa härane samman kommo til hopa, tha fingho the cristne först storan skadha, thy at hedhningane waro flere än the cristne, hwilket them cristno tykto illa wara, oc ropadho the trolika til herran gudh jnnerlika bidhiandes at han wärdoghis wilia them komma til hiälp, oc swa stridho the en dagh jn til nattenna Annan daghen näst äpthe begynnadhe the stridha oppa nyt oc händhe thzta oppa sancti weruasii dagh tha ropadhe konungh karl magnus trolika til sanctum seruacium, at han honom til hiälp komme, oc förwärffwa aff gudhi, at han matte the hedhnigga owerwinna, tha wart the stridhen swa stor, at the wodho i blodet opmtil sporana, oc iämsköt som konungen ropadhe til sanctum seruacium, tha saa han änglana komma sik til hiälp i stridenne, oc tha borthsloghos hedhniggane, oc the cristne wnno sigher, Tha wordho alle gladhe takkandes gudhi oc sancto seruacio, för thera nadh oc hiälp, oc karl konungher förbättradhe sancti seruacii mönster mykyt storlika

# 176 Äpther mangh förlidhin aar war en gudeliken biskop ther i landet, huilkom i sömpnen oppenbarat wart aff sancto seruacio, at hans been skwllo opphöghias cristnom människiom til hwgnat, oc nar thenna gudelike biskoppen opp waknadhe aff sömpnen tha foor han til biskoppen aff mastrikt, kungörandhes honom thz han hört haffde i sin sömpn, tha wart biskoppen aff mastrikt mykyt gladher, oc sagdhe til then andra biskoppen som til honom kom, wi wiliom badhe bidhia til gudh at han wili os thz än entidh kwngöra, oc wi wiliom os skriffta, oc wäl til redha mz läsnigh oc fasto, oc andre godhe öffnigh, at wi mattom wärdoghe wardha til at hantera oc ophögia then hälga herran, oc thzta giordho the badhe, Tha kom en röst sighiandis til them, J skolen wtan alla twäkan witha at i skolen min likama optaka aff iordhenne, Oc iämbrat begynnadhe the twa biskoppa graffwa, oc groffwo the ey länghe, oc fwnno ena sköna graff, aff brädhe giordha, aff huilke oppgik skönasta wällokt oc i the träkistonne fwnno the sancti seruacii hälgadomor, huilka han mz sik [àà 52v] fördhe aff sin stadh twngria, oc wordho alle mykyt gladhe menandes sik haffua oppfwnnith sancti seruacii lekama, Oc nar the oppläto kistona, tha war kistan toom, thy at sanctus mwnolphus biskopper haffde foordhom för tarffleka sakar skuld lönlika wndhan gömt oc lönlika lakt sancti seruacii lekama oppa en annan stadh,

# 177 ällar annat rwm, oc thz wisto ekke the godha herra oc biskoppa, Oc thy wordho the mykyt bedröffde, oc sörgiandes oc klagandhis sik sighiandis sik haffwa förtappat sin hwgnat, tröst oc glädhi, tha bödh biskopp heymbrekt clärkomen, oc iämwäl almoghanom, at fasta oc bidhia til gudh, at han werdoghas them giffwa eth tekn, hwar the matten then hälga lekamen finna, huilket the oc mz alle gudelikhet giordho, Oc händhe tridhi nattena ther äpther widh then thima nar hanen gaal, at the groffwo oc fwnno rättan stadhen, hwar hälga biskoppen war lagdher, Oc nar the opptoko första stenen, tha kom ther ärliken oc dyrasta lokt, huilka enghen människia i wärldenne haffde nakon tidh känt lokta, oc fwnno the eth kors liggiandes oppa sancti seruacii bryst huilket kors iomffru maria ihesu christi modher bwrith haffde för sit wälsignadha bryst, i them thimanom hon her oppa iordherike liffdhe, oc sanctus lucas, iomffru maria cappelan haffuer giort thz korsset, iomffru maria til eth aminilsa tekn til the biterlika pino som hennas käraste son ledh herran ihesus christus, The fwnno oc then nykyllen som sanctus petrus fördhe honom aff hymerike, oc the biskopps kryklo, som ängillen honom gaff, tha han waldher wart til biskop, Oc thz purpura klädhet, huilkit honom änglana fördho aff hymelen nar han dödher war, oc ther mz honom owertäkto, Oc thz drykkekaret som ängilen honom fördhe aff hymelen, oc all the klädhe, mz huilkom han swepther war, tha toko biskoppande klädhet aff

# 178 hans likama, Oc hans ärofulla änlete war skinandes som solen, oc mento alle at han war liffuandhes oc grätho aff mykle hiärtans glädhi, nidher fallandes oppa sin knä sighiandis, O käraste fadher oc hälgaste herra äst thu än liffwandes, ällar äst thw dödher, oppenbara thz för os, oc wt gak aff graffwenne, oc i them ordhomen borth hwarff skenet aff hans änlete, swa at man matte se hans wänasta bara änlete, oc ther äpther toko the hans likama opp aff iordhenne, swa skönan oc helan som han war nidher lagdher i the graffwena, oc lätho honom göras eth ärleket skrin, aff silffuer, oc förgylt, oc lagdho then hälga lekamen ther i mz store aatwakt oc gudelikhet Nar konungh karl magnus hördhe, at sancti seruacii lekame war ophögdher [àà 53r] wart han mykyt hiärtelika gladher oc näst äptherkommande paska foor han til mastrikt, mz myklo folke, Oc oppa paska affton wndher afftansangen widh högha altaret, i konungxsens asyn, wart en krompen qwinna helbrigdha aff sinne soot, oc en spetälsker wart reen, Oc en man som war krwkotter oppa ryggen, wat iämpn skepadher oc slätter oppa sin kropp, tässen try iärtekne skedhe oppa en thima, oc the tre människior wordho alzstingx hele aff sin krankdom Widh samma tidhen kom en wethlös man i mönstrit skriiandes oc beth oc sloo folket, oc enghen wiste sik wara frian ällar tryggan för honom, tha badho the för honom til sanctum seruacium, oc i samme stwndh wart han helbrigdha, all thenna iärtekne saa konunghen, oc wart mykyt

# 179 gladher, oc iämwäl aldher almoghen som ther när war oc loffuandes gudh oc honom takkandes mz störste jnnerlikhet

Äpther thän tidhen som konungh karolus magnus war dödher, tha kommo hedhniggana ather som kallas lothoringia, oc brändho oc nidherslogho landet mz owerwälle, Oc fingho the samma hedhnigga höra at i stadhen mastrikt waro store rikedoma i mönstrit hwar sanctus seruacius war, oc foro thy hastelika tiith, wiliandes wt taka förnämdha rikedoma aff mönstret, Oc nar the nalkadhos kyrkio dörenne, tha mötte eth starkasta wädher oc wrok them til ryggia som the haffdo warit halmstra, än tha wildo fiandana thz lithet akta, wtan naar the sagho at the kwnno ey jnkomma aat dörenne, tha mentho the komma gönom taket, somlike widherlyddo kyrkyo takino som the haffdo warit bundhne ällar bikadhe widh taket, oc kwnno ther engaledhes aff komma, oc täslikes kwnno the [ey]

# 180 bränna mönstret, ällar göra skadha oppa kyrkionas äghadelar, Oc tha the fiandana thz sagho, kom ower them en stor rädoghe, oc wordho förfäradhe, ropandhes til cristna manna gudh bidhiandes honom förlata them thera syndher, oc loffwadho gudhi at the aldrigh i nakon tidh willo ällar skullo göra nakon skadha oppa sancti seruacii äghodelar, oc swa wordho the lösaa, oc hastelikan oc snart tädhan foro, Oc tha bleff sanctus seruacius, mz alt thz honom tilhörde, wälbewarat mz godhom fridh, huilket troandes är aff allom människiom

J them thimanom war en härtoghe i lantte sassen, [àà 53v] thz är thz landet som kallas sassen, then härtoghen heet henrik, han haffde sanctum seruacium ganzska käran, tiänandhes honom mz store gudelikhet oc hiölt honom i störste wärdoghet, oc mz hans hiälp owerwan han alla sina fianda, ther äpther fik härtog hendrik i sit wald sancti seruacii biskops kryklo oc hans biskops stool, huilket han haffdhe i store wördhnig, oc lät i sancti seruacii hedher oc wördhnig byggia eth skönt mönster, i hwilko jnnelyktos gudelika nwnnor, gudhi tiänandes oc iomfru marie, oc sancto seruacio, dagh oc nat mz alle aatwakt Ey lankt

# 181 ther äpther wart härtog henrik waldher til en romara konung, oc baar han romerska krono mz store äro, alt til sin dödh Tha haffde kesar henrik en som äpther sik, oc han heet otthe, han war en dygdeliken man, oc fromber, oc tiänthe han mykyt sancto seruacio, oc han astwndade mykyt at wardha romersker konungher äpther sin fadher, än romerska herrana oc andre stodho honom mykyt i moot, ekke wiliandes honom ther til haffua, tha händhe aff sancti seruasii mz hiälp, at han twingadhe the romerska herrana, swa at han wart en römsk konungh, hwat häldher thz them liofft ällar olyofft war, tha hans modher thz saa, tha wndherstod hon wäl, at the äran kom honom til för sancti seruacii häloghet skuld som oc tilföranda hans fadher, Oc badh tha modhren jnnerlika konunghen, at han wille tilhiälpa, at sancti seruacii hälgadoma matten föras i theras landh, som war lanthe sassen, huilket kesaren oc giordhe, latandhes taka sancti seruacii skriin mz alla hälgadoma fran mastrikt, thy at enghen förmatte honom thz förmena, än thy at klärkomen oc almoghanom war thz imoth, oc mykyt sik klaghado oc bitterlika grätho, at theras herra swa borth kom, them til skadha, oc swa kommo the hälgadomor i lantte sessen Oc aff theras til kommo wordho mangh iärtekne ther i landhet, Thy at alla kranka människior som kommo til hälgadomonor mz gudelikhet, the wordho alle helbrigdho mz gudz nadh, tha wordho alle ther i landhet mykyt gladhe, oc opgylte mz store frögdh,

# 182 oc giordho sancto seruacio stora högtidh, Oc i samme högtidh kommo nakre kyndoghe män aff mastrikt i mönstret, hwar the aff sassän hedhrade hälgadomana, oc nar folket mäst twnght war i sömpnen aff mödho, tha waro the männene aff mastrikt wakande, oc togho sancti seruacii skrin mz allom hälgadomom, förandes thz tädhan mz sik, Oc tha the aff sassen thz förnummo, tha förfäradhos the mykyt, hastandes sik äpther them, [àà 54r] Än tha waro männene aff mastrikt swa fiärran ällar lankt wndhan komne, at the aff sassen kwnno them enkte fangha til ryggia, Swa kommo mastrikx män hem til siin, mz mykle frögdh, oc frögdados alle the i stadhen waro, mötandhes sinom kärasta herra mz flytandes tharom, aff kärlek oc glädhi, oc aff store gudelikhet, oc loffsangh, oc strax skedhe ther mang oc gudeliken iärtekne, tha opptändho sik siälff lywsen i kyrkionne, blindhe fingho sina syn, Oc the döffwe wordho hörandes, oc hwat hälst krankom människiom tiith kommo bedandhes hiälp aff honom, tha wordho the hele oc frälste aff sinne soot at krankdom, oc her aff wart ther i stadhen stor frögdh oc mykyn glädhi, oc iämwäl i alt landet, ther näst om liggiande, Oc ther äpther haffdo klärkanar mz borgaromen the hälgadomor i största wördhnig oc äro, them gömandes mz skrinet, trolika oc atwaktelika mz alle gudelikhet

# 183
Äpther thän tidhen wart engen konungher waldher, thy at sidhan kesar otte war dödher, tha bleff römska riket langan thima wtan förstandara oc höffwidz man, aff huilko mykyn orätter oc owerwald skedhe fatikkom änkiom, wärnlösom barnom, oc iämwäl the hälge kirkio oc andelikom personis Oc i them thimanom oppreste sik härtogen aff stadhen som kallas cofflencia widh rineth moth sancti seruacii folk oc hans kyrkios jngäldh oc klärkana i mastrikt, sigiandhis sik haffua laghliken rät ower stadhen mz landhet oc sancti seruacii äghodelar, ower huilket klärkane oc folket ropadho tilbidhiandes hämdh ower härtoghan, än han spordhe enkte äpther theras roop oc klaghan, wtan bleff hardher oc obögheliken i sinne orätwiso, entidh tha härtoghen saat gladher widh siit bordh, tha hals örgdhe honom owenen diäffwllen, oc alla them som ther när honom satho, oc nar the andhre herrana thzta hördho, oc sagho, wordho the ganzska mykyt förfärade, latandes honom haffwa sith arff wtan alla tak

Nakot äpther thzta iärteknet war skeet, tha waro nakre wngha pilta om natta thima jn stigne i sancti seruacii wingardh, wiliandhes brytha nakor

# 184 winträ, ällar winbär, tha kom en gammal herra oc sagdhe til them, lathe iak idher idhran barndhom ekke athnywta tässa idhra gärningh, Tha wordhe idher ekke fördraghit, thz i min wiinbär haffwen aff brwtit, än tha lather iak idher ey hädhan gaa, för än idhre wener oc frändher skolo idher her finna, tha wordho the barnen ganzska förfäradh, oc haffdo gärna wndan flyt, än the kwnno ekke, thy at them tykte at the waro bwndhne, Tha sökte fadher oc modher äpther barnen gratandes oc sik klaghandes för [àà 54v] allom, oc wisto ekke at the waro i then wingardhen, tha gingho the hädhan oc fwnno them ther, oc spordho the barnen til hwru mz them hänt war, tha swaradho barnen sighiandis at en skön aldrogher man kom til os mykyt wredher oc bedröffdhe os sighiandes at wi mattom her bliffua, tha tykte os strax at wi warom bwndhne, tha wndherstod folket, at sanctus seruacius haffde ther warit, oc badho alle til sanctum seruacium at barnen matten lös wardha, huilket oc genstan händhe

J them thimanom war en härtoghe, haffwandes nakra äghodela i mastrikt, oc thensamme härtoghen aktadhe göra en ringmwr kringh om stadhen, mz storom graffwom, för större tryghet skuldh,

# 185 oc nar han haffde nakra dagha äptherfölkt sin wilia, oppenbaradhe sik honom sanctus seruacius i sömpnen sighiandhis, hwat är thz at thu tik bekymbrar mz then stadhen, wiliandhes honom begraffua oc om mwra, ther driffwer enghen nödh til, thy at gudh bewara oc wärnar wäl stadhen, oc lather honom ekke fördärffuas, wtan om swa är at människior mz sina syndher honom fördärffua, oc her mz waknadhe härtoghen oc läth ey meer byggia graffwena ällar mwra om then stadhen

Oppa en dagh gik thäs härtogans frw ällar hustru mz andra frwr i sancti seruacii sömpn hws ällar slapa kammar, wiliandes see oc skodha hwat i then kamaren war, tha saa hon eth skönasta purpura clädhe, huilket henne wälbehagadhe, oc tok thz bort mz ower waldh, oc bödh ther aff göra sik klädhe, kapo ällar kiortil, Ther äpther oppa en sancti seruacii högtidhis dagh kom the samma härtoginnan til sancti seruacii mönster, mz mangha andra riddaras frughor, haffuandis oppa sik thz klädhet som hon lät skära aff förnämdha pwrpura stykket, oc manghe riddara äpther fölgdho, oc leddo henne til mönstrit, oc mässan begynnadhes genstan, oc tha wart the frwn letzse widh gudz tiänist, tykkiandes tidhagärdhena wara lat offlangha, oc bleff snarleka

# 186 sompnandes, oc nar hon soff, syntes henne en gräseliken man komma til sik takandhes thz klädhet fran henne mz wredhe oc onzsko huilket hon sik skära loth aff förnämdha purpura, Tha ropadhe hon trem sinnom mz höghe röst sighiandis O sancti seruaci, alzmaktogx gudz tiänare hiälp mik, tha förfäradhes alt folket som i kirkionne war, löpandes til henna, oc härtoghen kom oc til henna, spöriandes hwat henne skadde, äpther thz at hon ropadhe swa hökt Tha swaradhe hon sighiandis O O wee är mik, nar iak nakra litla stwndh sitith haffde i gudz tidhagärdh tha wart iak ledzse, tykkiandes gudz tiänist wara mykyt langha, tha saa iak iämsköt [àà 55r] öghon widh högha altarit sitiandis oppa en förgyltan stool tha wille iak haffua bökt min knä för hans föther, oc i samma stwndh kom en gräseliken man, takandhes mik i hareth, oc drogh mik starkleka oc sloo mik mz köpellen, at iak när dödh war oc drogh aff mik klädhit, oc haffwer han nw ther före ower mik hämpnath, Naar hon haffde alt thzta sakt, tha loffwadhe alt folket oc äradhe gudh, takkandes sancto seruacio för saadana iärtekne, oc härtoghen gaff stora gaffwor til mönstret, för thz purpura klädhet huilket hans hwstru haffde fran takit sancto seruacio

# 187 Ther äpther kom kesar hendrik, han haffde sanctum seruacium mykyt käran, görandes honom tiänist oc wördhnigh, thy at han wiste wäl at sanctus seruacius war en sandher nödh hiälpare, oc thy laat han oppbyggia ena sköna kyrkio, honom til hedhers i stadhen som kallas gosler, oc sändhe bodh til domherrana i mastrikt, wiliandhes at the skullo til honom föra sancti seruacii hälga domor, än thz giordho the ganzska nödhoge, än tha wigdho the thz mönstret sancto seruacio til hedhers Nw äpther thz at kesar henrich haffde sanctum seruacium swa käran, tha sändhe han äpther then klokasta gulsmedh som i landet kwnne finnas, oc badh honom kärleka oc alwarlika, at han skulle smidha eth hwffudh oc änletes skipilse, gulsmedhen giordhe thz honom war budhit mz alle aatwakt oc kostelikhet, oc presenteradhe thz kesarenom, Oc tha kesaren saa hwffwdhet aff silff, syntes thz honom mykyt magerth, snorket oc wanskapat, oc fast olikt sancti seruacii haffdhe oc hans änlete, oc wart wredher, oc läth kasta gulsmedhen i tornet, Tha beuiste sanctus seruacius sina dygdh oc mildhet oppenbarandhe sik kesarenom i sömpnen i nästa nattenne äptherkommande, oc bödh honom giffwa gulsmedhen lösan wt aff tornet, oc sagdhe ythermer til kesaren, see oppa

# 188 mik granlika, oc skadha mith änlite aatwaktelika, at the gärning thu haffuer latit göra til min hedher, ärw mino haffde oc ansicte ganzska liik, thy at gudh haffwer siälfwer lärt thenna mannen göra saadana wärk oc gärninga, Oc takkadhe sanctus seruacius kesarenom för the äro han honom giort haffde, Tha kesaren waknadhe tha wart han mykyt gladher oc sändhe strax äpther gulsmedhen latandhes han ledha för sik, tha wart gulsmedhen mykyt förfäradher oc rädher, än tha kesaren saa honom tha helsadhe han honom nadhelika, oc tha wart han mykyt gladher, oc ther äpther bars fram hwffudhet, tha saa kesaren thz haffua all the skipilse oc skapnat, som han seet haffde i sömpnen aff sancto seruacio, tha sagdhe kesaren allom sinom riddarom oc godhom mannom hwat han [àà 55v] seet haffde i sin dröm tha wordho the alle gladhe, oc loffwadho alz maktoghan gudh om thzta stora iärteknet, oc kesaren offradhe thz samma hwffudet oppa sancti seruacii altara oc gaff han til hans kyrkio ower matto stora oc mykla gaffwor

Oppa entidh lät thenne samme kesaren henrich fangha xl ädhla män, oc jnnelykte them i sinne bewarnigh, läggiandhes oppa theras halsa boyor oc iärn, oc thzta skedhe oppa sancti seruacii affton, Oc om samma nattena saa kesaren en

# 189 skönan aldroghan man staa när fangomen i tornet, oc hans skägh oc haar war hwit som snyön, oc thenne herran war sanctus seruacius, som förbarmadhe sik ower theras nödh oc angist, hwngher oc törst som the lidhw, oc löste han theras händher aff iärnen oc sloo opp dörena sighiandis til them at the skullo ther wtgaa, tha gräto fangane mykyt klagandhes sina nödh för them herranom, sigh menlösa wara i thy som kesaren them til lagdhe, oc han wille them dödhga för alzenkte, tha sagdhe sanctus seruacius iak är eth bodh skap, sändher aff alz mäktoghom gudhi, oc sigher iak idher, at thz i nw lidhen, thz skal snarlika faa en ändha, oc gaa thy snarlika til idhwr heman, Tha wordho fangane gladhe oc gingho strax wt aff fängilsen, Oc genstan war then wärdoghe herran aff theras asyn, Om morghonen som war oppa sancti seruacii dagh, tha högmessan war swnghin oc kesaren saat i sins maiestatis wärdoghet, tha kom then aldroghe herran mz xij wänasta wngha män ällar pilta för kesarans asyn, oc waro the alle prydhelika klädde, tha taladhe then hälge mannen til kesaren sighiandis wi ärom her komne för nödh saak skuld, Thin wen seruacius wil at thu skalt lösa giffwa the xl fangha, sammwledhes som thu för hans skuld giordhe mz gulsmedhen, Tha kesaren härdhe nämpnas seruacium, tha wart han mykyt gladher, oc haffde mykyt gärna wilit känna oc wetha haa the budhen waro, thy at the haffdo ängla skipilse, än then aldroghe herran borth hwarff snarlika, oc the andre xij

# 190 wnghe män mz honom, oc i samma tidh kom kesarens mästare, som regeradhe hans gardh oc höghmäles saker oc ärandhe oc fiöl oppa sin knä nidh för kesaren sighiandis, nadhoge herra, ower thz fanga tornet haffde iak nw större förwarnigh, än iak nakontidh förra haffde, än thz haffwer mik enkte hwlpit, Thy at idagh tha iak kom til fangha tornet, tha lagho ther wäktarene som the haffdo dödhe warit, oc kwnno enkte tala, oc fangha tornet stodh ypeth oc fangane waro wt gangne, tha wart iak mishoppande oc wille mik siälffwer dräpa, tha taladhe en aff fangomen til mik, oc swa giordhe iak ekke thz [àà 56r] ondha iak tänkte göra, oc tha sagdhe then fanghen til mik wi ganghom alle oppenbarlika hädhan, tha spordhe iak them, aff hwas makt ällar orloff ginghen i her wt aff tornet, the swaradho sighiandis, aff thäs makt oc bodh ginghom wi ther wth som silff hwffudhet war äpther giort, han bödh os wtgaa aff fanga tornet, tha kesaren thzta hördhe, tha wart han mykyt gladher, oc gik mz sinne keserinno ällar hwstru, mz mykyt annat folk, til sancti seruacii mönster, oc stodh han för kyrkio dörenne, oc bödh at fangane skullo komma til honom, oc nar the komne waro, wndherwisto the kesarenom, hwru sanctus seruacius haffde them budhit wtgaa aff tornet, oc hwru snarlika iärnen nidher föllo aff theras hals handom oc fothom, oc all bandh losnadho aff theras kropp, oc the ordh som han them til taladho, oc at the skullo takka them godha sancto seruacio, som them aff gudhi haffde

# 191 förwärffwat swa dana stora nadh, kesaren thzta hörandes wart ganzska gladher, oc alt folket som när honom war, oc kesaren tok alla fangana i theras händher offrandes them oppa sancti seruacii altara, oc her aff görs i then stadhen aarleken aminnilse oppa then daghen nar thzta iärteknet skedhe, oc alt folket gör processionem oc the yperste män i stadhen taka lyws i sina händher, gangandes fran kyrkio oc til kyrkio, loffuandes oc ärandes gudh, mz loffsang oc gudelika böner oc folket fölgher äpther Märk nw atwaktelika the stora iärteknen huilken alzwallogher gudh wärdoghades göra för sancti seruacii skuld her i iordherike, oc för then skuld skolom wi honom tiäna oc ära

Nw hwru ther om är, oc hwru thz tilkom at kesar henrich fik swa storan kärlek til sanctum seruacium i sinom wngdom, oc förra än honom wäxte skägh oppa hakwnne, än tha haffde han heta astwndan til konunga riket, thz är romara konungx wälle, oc war hans astwndhan swa heet at han kwnne ey soffwa om natta thima, wtan bleff wakin wtan sömpn, tha händhe entidh om ena nath, tha oppenbaradhe sik en aldrogher man oc tho en märkeliken herra, tröstandes honom sighiandes, min käre son, war til fridh mz tik siälffwom, thy at thu skalt wardha en mäktogher

# 192 kesare, thy at gudh wil thina äro, oc för ökia tith wald, tha wart härtog hendrik ganzska galdher, oc badh han then aldrogha herran sighia sik haa han war, tha swaradhe mannen, iak är sanctus seruacius, Oc ther äpther händhe at härtogh henrik bleff en mäkta kesare, oc för tässa saak hedhrade han sanctum seruacium swa länghe hans thime war

J then thiman war en ärleken borgh ällar mäktogh slooth som til hördhe sancti seruacii kyrkio, oc haffde länghe [hört] wndher sancti seruacii mönster, Tha waro nakre sighiandis för [àà 56r] kesaren, at the borghen til hördhe riket ällar krononne, oc kesaren mente oc swa sant wara, oc tok borghena fran gudz hwse, oc gaff enom härtoga aff landet som kallas rolen, aff hwilko then härtoghen wart mykyt gladher, oc foor til borghenna mz mykle hoghfärdh, oc tok sina hwstru oc dotter oc flere sina wener oc frändher mz sik, oc lagdhe borghena wndher sit wälle, oc giordhe sik mykla frögdh oc glädhi, oc mykyt owerdadh, mz ätandhe oc drikkande, oc danz oc frögdh, tha then herran haffde sik swa frögdat oc mättat mz glädhi, tha gaff han sinne dotter borghena til brudhastod ällar hemgaffwor, Tha wart dottren mykyt gladh, oc nw tha hon nidher lagdhe sik til sömpn, kom orene anden til henna

# 193 oc drap henne, tha begynnadhe folket skriia oc ömkelika gratha, thz hördhe en qwinna, oc lopp snarleka til iomffrunna, oc fan henne dödha, tha skriiadhe hon jämmerlika, oc bitherlika gräät, Oc thz hördhe iomffrunnas modher, oc kom mz stor ropp, wiliandes see hwat hennas kärasta dotter hänt war, oc iämsköt drap diäfwllen henne Tha gästene oc främadha folket thz hördo, tha wordho the märkelika förfäradhe, oc grätho aff store warkwnnan, thy at ther war ey annor ämpne wtan graat oc ömkelikhet, Om morgonen tha kom fadhren, oc tha han skikkat haffde, hwat aff the dödha kroppana wardha skulle, aktadhe han gaa til sancti seruacii mönster, oc nar han nalkadhes kyrkio dörenne, tha kom eth starkt wädher oc wrok honom til ryggia, oc thz hände trem sinnom, tha blygdhes han mykyt, oc sattes wredher oppa en wagn, wiliandhes fara hem til hws, tha kom owenen, oc omkwl störte waghnen, brtyandes mannenom halsen söndher, här aff alle hans wener oc frändher, oc iämwäl manghe andra riddara oc swena, Oc ther äpther gaff kesaren aldrigh nakrom godhom manne the borghena, som rättelika til hörde sancti seruacii kyrkio ällar mönster, Oc tykte kesarenom mykyt illa wara, at the haffdo orätwisleka sakt för honom om the borghena, oc gaff henne i gän sancto seruacio, bekännandes sik haffua orätwislika giort

# 194
Här äpther skriffwas eth järtekne, aff huilko man märkia maa, at man skal dyrka hälga män, mz kyrkio gangh oc läsnig, oc hälogha halla theras högtidhes dagha Eth prydheliket cappal war en stadz oppbygdh oc wigth i sancti seruacii hedher oc äro oc war cappalet i glömsko i blandh folket i langhan tidh, swa at engen människia sökte thz cappalet, wtan at enast nar sancti seruacii högtidh war tha sangx ther nakra faa mässor, oc the thär näst byggiandes kommo tha tith Nw händhe ther eth järtekne i tässe [àà 57r] matto, at entidh nar sancti seruacii högtidh war jnstandandes, kom ther en gudeliken prester, oc giordhe högtidhelika mässo, tha waro ther näst thua qwinnor byggiandes, oc the waro thwa wäwerskor, wäffwandes badhe wllet oc linneth, oc aktadho enkte sancti seruacii högtidh, oc ey häldher the hälga mässo, wtan brukadho sith ärwodhe oc gärnigh wtan huilo, Tha händhe oppa samma högtidhes daghen, at aller theras wäffwer bestanktes oc oppfyltes mz blodh, tha förfäradhos qwinnonar ganzska mykyt, oc wordho rädda, oc tha förstodho the wäl, at the oförnwmstelika haffdho giorth, oc at thzta hände för theras syndher, thy at the haffdo ekke i wördhnigh oc hedher haldit thenna nadha fwlla häloga mannen sanctum seruacium, oc ropadho qwinnonar mz höghe röst löpandhes til capellet, hwar presten än stodh när altaret, oc sagdho hwat

# 195 när them skedhe, folket som när stodh hörandes theras ordh, gingho jn i wäffhwset, skodandes theras handa wärk, ällar gärningh, tha fwnno the theras wäffnigh alla om gothna mz blodh, oc toko strax allan wäffwen, bärandhes han til kyrkionna, oc opphängdho han oppa mwren, til eth aminnilse tekn, äptherkommandom til warnagla ällar förwarnigh, oc hedhradho the sidhan sanctum seruacium mz fasto kyrkiogang, gudelika böner, högtidhades hans hälga dagh, oc förbättrado cappallet mz prydilsom oc widhertorfftelikom tinghom sancto seruacio til äro oc wärdoghet, alla sina liffs dagha

Entidh wille kesar henrik samla eth herra hoff, ällar en herradagh, oc ther mz skepa allom lagh oc räth, hwariom i sinne saak, oc til thz herra hoff, ädla oc oädla, riddara oc swäna, fatike oc rike, kommo oc ther mz sancti seruacii fatike lanbor, wiliandis sik klagha ower kesarens omilla fogotta, oc waro tha flere högha saker som ekke kwnno tha förändhas, tha wart thän foghotten mykyt wredher moth them bömdher som han klagha willo, oc tänkte mz sik i hwat matto han matte framdeles wardha them en annar, än han thär til warit haffde, oc sagdhe haa ärw the, som her til haffua ower mik klaghat, Oc swa satte han sik oppa sin häst, wiliandes ridha sin

# 196 wägh See nw hwat her hände, nw äpther thz at kesaren wille ekke näffsa then fogotthan, som dröfdhe sancti seruacii böndher, tha wille then häloghe herran siälffwer hämpnas ower honom, Thy at ther laa en wildher byörn, ganzska stoor i enne kädhio bwndhin, oc tha fogothen wille sin wägh ridha, tha lopp byörnen til honom, oc drogh honom aff hästen, oc drap han, oc gik sidhan säffwer oc spaker til sin mästara i gän, oc giordhe enghom skadha ällar omak, tha herrane thz sagho, wndherstodho the wäl, at sanctus seruacius haffde giort hämdhagäl foghottanom, för then oräth han giorth haffde hans fatika almogha, Oc ther äpther haffde herskapet räddogha aff sancto seruacio, loffwandes gudh för thz iärteknet, Swa kan sanctus seruacius hiälpa sinom thiänarom tha han wil hwar för wiliom oc oc wi werdoghas os förwärffua aff gudhi äptherfölgia hans kännedom, oc at han wili os hela oc helbrigdha göra til liff oc siäl, oc äpther thzta liffwet komma til äwerdeliket liff i himerikis rike, hwilket os gudh wnne för sancti seruacii bön oc häloga förskullan