Legenden om Bartolomei moder (Kvinnan utan händer)

Texten är inskriven efter SFSS 7:1 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

# 217
Här äpther star aff the äroffwlla drotningenne sancti bartolomei modher som war käre fadher her karl benedicti haffwer wänt

J bokenne som kallas ortus appostolorum skrifwas, at i syria rike, ärw flere lanzskap oc konunga, En konung i samma rike haffde dotter, huilken som förstodh mz sannom skälom, at affgudh waro ey dyrka skolandhe, wtan en sandher gudh, För hwilket diäffwllen wredhgadhes, mothe hänne, Thy i affgudenom som konungen dyrkade, gaff diäffwllen swar ey entidh, wtan flerom sinnom bywdande konungenom swa framt at han wille haffwa sik siälffwan oc alt sit rike bewarat, dräpa sina dotter, oc hännas hiärta oc badha hänna händher offra gudhomen för hälokt offer, Tha nödhgades konungen aff allom sinom herrom oc radhe, dräpa

# 218 sina dotter at han ey skulle i herrana wredhe oc affgudannas, konungen bödh nakrom sinom radhgiffwarom a the hänne skullo ledha lankt bort i öknena, at fadherliket hiärta skulle ey aff sorgh pinas om han saghe sina dotter för öghon dräpas huilken wart wtledh sokkandes oc gratandes, oc kallade oppa högxta gudh, Thy händhe aff gudz föresyn at the som hänne skullo dräpa, wordho rördha aff miskundh, samman lagdho sin radh thz ower läggiande hänne aff hwgga badha händrena, oc swa hänne lösa giffwa, ok för aff hänne anamandhe sworen edh, at hon skulle swa lankt bortgaa, at fadher hänna skulle aldrigh enkte aff hänne spöria ällar höra, oc at hon skulle aldrigh enghom thzta sighia ällar skalt kwngöra, Oc swa wnkom hon mz liffwet, oc tho handalös, än för hiärtat drapo te en hwndh som them foldhe, oc toko hans hiärta oc offradho gudomen mz hännas händher Sidhan gik thenna salogha iomffrun handa lös ower skogha oc slätter söriandhe oc gratandhe lankt fran sit fädhernes landh, Oc kom omsidhe til eth iomfru closter, huilket bygdh war enne affgudinno til hedhers, som kalladhes dea veste, Naar the hänne sagho i konungxlekom klädhom, oc kräseleka i sidhom oc tho handalösa, spordho the hwadhan hon war ällar hwadhan hon kom, Än hon kwnne enkte annat gratandhe swara än thzta, sandher gudh weth at iak är menlös, The anamadho hänne, äpther nakon tima kom konungen aff thz riket, til thzta closter mz sinom son at sökia tässa förnämdha iomffrur, hwar konungxsens son saa iblandh andra thänna konungxleka iomffruna, astunda han hänne fästa, oc badh kärleka sin fadher ther om, Oc nar fadhren thz ey wille wnna til

# 219 godho, äpther thz han ey wiste aff hännas släkt oc saa hänne wara handalösa, tha sywknadhe wnge mannen konungxsens son, oc swa framt at han ey lifflös wardha skulle, nödhgadhes konungen them samman fögia i äkteskap, oc bröloppet giordhes mz konungxliken stadh, Naar nakor aar framlidhen waro doo konungen, oc konungxsens son opphögdhäs i konungxsens säte äpther sin fadher, Nakot äpther wart drotnighen haffwandhe, j them tima reste konungen här moth sinom fiandhom, som hans lanzändha skinnadho, i hans fran waru födhe drotningen karskan oc faghran son, aff huilkom allom wart glädhi, bodh sändhes til konungen mz breff än sändhabodet laa ena nat när en friboren man, aff huilkom konungen haffde takit stora äghodela, rätwisonne wtkräffiande, Naar thänne man hördhe thänne nyia tidandhe diäfflenom tilskundande, giordhe han sändhabodhet drwkkit, oc honom soffwandhe stal han bort aff taskonne breffwet, oc bewaradhe jnsighlet helt, skreff eth anna[t] breff, oc besigladhe mz samma jnsigle, swa lydandhe, wari konungenom witherliket, at hans handalösa hwstru haffwer föth eth trol, diäfflenom likast hwilket som haffwer stort hwffudh krokotan hals, oc obequäma händher oc föther, asna öron, rädhelikan öghon eth owan för thz andhra etc Oc sagdhe mer, at ey ware loffleket tolket trol leffwa konungenom til wanhedher Arla om morgonen stodh breffdragaren opp ey wetandhe hwat giort war, ladhe a wäghen oc kom til konungen at bodha nygia glädhi presenteradhe honom breffwet, huilket konungen läsande wart mykyt dröffder aff tolkom son, bödh breffdragarenom här om enkte tala, Oc skreff breff mz

# 220 then samma igän, oc bödh at barnet skulle bewaras, at han matte framdeles thz siälffwer see, J hemfärdhenne gäste ather breffdragaren när för nämdha herra, huilken förwitin war sporde hwat konungen aat lagdhe, giordhen han drwkkin som för, oc stal konungxsens aff hans tasko, Oc nyt breff skreff til konungxsens främsta riddara, besighlat mz konungxsens jnsigle, Swa lydandhe at the skullo ena nat lönlika wtledha drotningena oc mz sonenom dräpa swa framt the siälffwe willo sin hwffudh nywta Naar riddarane fingho thz breff, dröffdhos the mykyt, oc fragadho breffdragaren hwat konungen bödh mz sin eghen, mwn, breffdragaren swardhe ey annat än nar konungen, haffde läsit breffwet bödh han mik thz för engom sighia, Tha gingho thänna wäpnarene til radz, oc ower lagdho at the willo fulfölia konungxsens bodh oc om nattatidh leddo the hänne wt mz barnet i en skogh at dräpa them badhen, huilket hon wndherstodh, tok til at ropa til gudh, oc mz gratandhe tarom bidhia, at the skullo spara menlöso barneno, Oc äpther gudz wilia rördhos the til miskwndh, oc badho hänne loffwa mz sworen edh, at hon skulle swa lankt borth gaa i främadha landh oc rike at engen skulle aff hänne höra ällar spöria, oc swa släpto the hänne, Oc swa gik hon wilfarandhe i öknene, the nattena ower sokkandhe oc gratande Naar som dagadhes, ledh hon mykyn törst, oc kom omsidhe til enna dywpa källo, oc saa nidh i hänne, enkte haffwande thz hon kwnne ösa mz, oc swa wandandhes, bögdhe sik nidh i källona, släpte pilten aff armenom nidh i dywpa watnet, Än hwat sorgh, dröffwilse oc grat tha haffdhe the sorghfulla

# 221 modhren, som människia tänkia kan, Thy ey war människia när hiälpa kwnne, som skriffwas, hwar man är handalös wtan anbodh, swa war wisseleka tässen salogha drotnigh, som ey haffde händher oc ey anbodh, oc thy ropadhe hon til sin hymmilska gudh sighiande, O min gudh hwru iak nw förfar mz minom son, som altidh hoppades i tik aff första barndom Än miskwnsammaste gudh hogxswaladhe hänne i sinom dröffuilsom, sändandhe hänne sin ängil, huilken kom til hänna i wngxmanz liknilse oc ophögdhe watnet i källene, pilten oppe flytandhe liffwandhe som lättasta fiändher, huilken han opptok, Oc nar modhren wträkte stompana at taka pilten, tok ängillen om them oc gaff hänne badha händrena igän, oc hwarff sidhan borth Tha wart modhren oppfylt mz största glädhi, oc kalladhe sin son bartholomeum som lydher filius suspendentis aquas Thz är hans son som ophögher watnet takkande gudhi, Tha kwngiordhes hänne aff gudhi thz hon skulle ey längher gaa wtan the sik til thz closter hon förra war hwar hon kärleka war wnfanghin, I thän tima kom konungen hem mz sigher aff stridhenne, wndherstandande, alt ärandet, foor at sökia äpther hustru oc son, oc kom omsidhe gratandhe til thz samma closter, kwngörandes them jomffrun thär jnne sina hiärtans sorgh oc we, än nar iomfrunar kwngiordhe honom hustruna mz sonenom helbrigdha thär wara, oppfyltes han mz store glädhi, oc fördhe hänne til sit palacium, Äpther konungxsens dödh, waldes bartolomeus til konungh oc widherkändhes en sanna gudz tro Aff tässo maa märkias at

# 222 bartolomeus är aff konunga släkt oc siälffwer konungher, swa lydher oc legenda sighiande honom wara kläddan i prupura oc collobio, oc i allom hörnom sänkt mz pärlom, collobium är jomffru mantil sidher nidher oppa hälana