Legenden om Gregorius på stenen (Gregorius Stylista)
Texten är inskriven efter SFSS 7:3 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund. Texten är översatt från tyskan av Christina Elafsdotter.
Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.
Blad i handskriften markeras med 'àà'.
# 321
Thzta är thäs hälga herrans sancti gregorii oppa stenenom hans liffwerne oc hälga synda bättring, som war kära syster haffuer wänt syster cristin elffs dotter aff tyska twngo oc oppa swänsko
J aquitania i waland war en ädhla riker man, han haffde mz sinne hwstru ij (2) barn en son oc ena dotter, the waro ganzska dägheliken, oc ther äpther doo hans hwstru, tha barnen waro widh x aar, tha wart oc theras fadher sywker, oc wiste wäl at han skulle döö, Oc sändhe äpther the ypersta ther i landet, them han bäst trodhe, tha the waro komne, tha saa han sörghelika oppa sin barn, oc sagdhe, nw skaal iak fran idher, iak wille nw hälst haffua glädhi aff idher, Oc antwardadhe tha barnen enom thera, Tha han sa sin barn grata oc sörghia, tha sagdhe han til
# 322 sonen hwi grather thu, thu faar en deel aff landet, iak sörgher meer om thina syster thy war henne tro, oc älska henne, oc älska gudh ower altingh, swa gömer han idheer badhen, oc laat mina siäl wara tik beffalna, oc ther mz doo han Tha togh then wnghe herran sina syster, oc före stodh henne i rätte trohet, oc hwat hon aff honom begäradhe i klädhe ällar androm tinghom, thz gaff han henne, oc waro tilsamman i rättom troskap oc kärlek, Tha hatadhe then ondhe andhen thera rena kärlek som the haffdho, oc förmatte thz ey lidha, Oc jnsköt wngha herranom ondhan kärlek til sinna syster, oc hans systers fäghrindh förrädh honom, oc hon wart haffwande Tha hon thz förnam, tha wart hon mykyt dröffdh, oc sörgdhe ganzska iämmerlika, Tha then wnghe herran saa sina syster bedröffuilse, sagdhe han kära syster sigh mik hwi thu äst swa bedröffd ällar skadhar tik nakot, tha sokkadhe hon aff jnnersta hiärta, oc sagdhe, sannelika, iak är dödh til liff oc siäl, O we mik arme qwinno, til hwat wart iak födh, iak haffwer för thina skuldh gudz oc människios kärlek förtappat oc skal nw äwerdelika wara skämdh thy iak bär eth varn aff tik, Tha wart han mykyt bedröffdher, thy honom war wärra om sina syster, än om sik siälffwan, oc gräth ganzska iämmerlika, tha saa hon oppa honom oc sagdhe, brodher haff tik wäl oc tröst oppa gudhz nadher, tha sagdhe jonkaren iak wil finna radh, wi wiliom thz enom wisom herra sighia, then trodhe min fadher wäl oc antwardadhe os
# 323 honom i sin dödz thima, han boor i mino lande, oc är ganzska tro oc hwat han os radher thz wiliom wi göra, swa kommom wi mz äro her aff, tha wart hon mykyt gladh oc thz behagadhe henne mykyt wäl, oc sändho the äpther them herranom, Tha han kom wnfingho the honom ganzska gudelika, oc ledho han jn i en kamara, oc then wnghe herran sagdhe til honom iak tror enghom bäther än tik, thz lät os nywta oc radh os thz bästa, thy wi wiliom war stora dröffuilse klagha som all war ära ligger oppa, Tha sagdhe han, sighen mik hwat idher skadhar, tha sagdhe han, sighen mik hwat idher skadhar, tha sagdhe ionkaren honom at hans syster war aff honom wordhen mz barn, oc badh honom at han henne hwlpe at hon matte lönleka widh thz skelias, at hon finghe ther ey oppenbarlika skam föra, Tha sagdhe then wise mannen, iak radher idher at i laten samman kalla herrana i landet, oc sighen för them at i wilin til the hälga graff, oc bättra idhra syndher, oc bidhin them thz the idhre syster behiälpoghe ära, oc sighin thz hon skal styra oc bewara landet, saa göra the thz, oc swa bättren i alla idhra syndher, oc dön i tha oppa wäghen, tha wardha the halla thz the henne oc idher loffwadho oc sworit haffwa, Oc mäghan wil iak taka henne til mik, oc wil iak hiälpa henne thz hon skal skilias widh barneth lönleka, Ther äpther kommo herrana oc sworo frunne alt thz hon oc the waro begärandes, Oc han skildes sidhan fran henne mz store hiärtans sorgh oc bedröffwilse, oc foor sidhan ower märith, Oc sidhan tok then wise mannen henne hem mz sik, oc stodh henne före mz storom kärlek, oc
# 324 haffde han ena godha gudelika qwinno, oc hon henne the skammena halp at dölia, ther äpther tha thimen kom födhe hon eth ganzska dägheliket swen barn, tha wisto the egh hwru the skullo thz löna, wtan badho gudh, thz han them wille wärdoghas lata faa wetta, hwat aff thy barne skulle göras, tha kom them thz i sinnet, at the skullo läggiat oppa watnet, Tha tok then wise mannen eth faat ällar twnno, thz som war wäl starkt oc goth oc lagdhe ther barnet wti, oc lagdhe wndher thz silkes stykke, oc ther til xx marker gul, som barnet skulle oppfostras mz, oc laghde oc ther i ena fiilbens taffla oc hon war ärleka prydh mz gul oc dyra stena, oc ther stodh wti kriffwat, at barnet war ädla oppa släktenna wäghna, oc war aff syster oc brodher, oc war ey cristnat, oc at man skulle thy lata lära the hälga skrefft, oc tha thz henne kwnne, skulle the faa honom taflona, at han för sins fadhers synde badhe, Oc bewaradhe fateth ganzska wäl, at honom ey wädher ällar watn matte skadha, oc ladhe thz om nattena oppa watnet, oc war herra gömdhe thz
¶ Ther äpther fik hon ondh tidhande, at henna brodher war dödher, oc thz sörgdhe hon aff alt sith hiärta, oc skriiadhe oc gräth ganzska sara, oc klaghade hans dödh mz största sorgh oc
# 325 dröffwilse ¶ Tha henna brodher war nw dödher, tha tik hon landet oc folket all ena at styra oc regera, oc tha wart sport ower alt hennas landh hennas rikedoma hon haffde äpther sin brodher, oc tha thz wart fulkomlika oppenbart, tha waro ther mangha herra, som sändho sin bodh til henna, oc willo ganzska gärna haffua henne, för thy hon war oc alzstinges faghor oc riik, them nekadhe hon allom, wtan sagdhe at hon wille tiäna gudhi, oc tiänte honom dagh oc nath, oc gaff almosor, oc las fastadhe oc wakadhe oc läth sin kropp ey huilas, oc haffde sanna bätringh för sina syndher ¶ Nw war ther när henna landh en herra, han war ädla oc riker oc han wille gärna haffua henne, än hon wille ekke haffwa honom, tha wart han wredher, oc taladhe til henna mz orätta, oc trwghade henne bästa sloot oc dreff thz swa länghe, at hon ey mera haffde än en hwffudh stadh, then stadhen beskärmadhe oc gömdhe henne gudh mz sinne nadh för henna bästa,
Än nw wiliom wi aff the godho barneno sighia, som hon haffde gudhi befallat, oc thz barnet gömdhe war herra ihesus christus, swa som han bewaradhe ionam som laa iij dagha oskadder i
# 326 fiskenom, thy thz barnet wart aff gudz store nadh wäl til landet föört, äpther ij [2] nätter oc en dagh, J eth closter hwar jnne war en hälogher abothe, han badh sina fiskara för dagh wt fara oc fiskia, tha wart wädhret swa starkt, at the ey kwnno faa hwaske smaa fiska ällar stora, oc wändho om oc foro hem, oc tha fingho the see, hwar fateth flöt, tha wandradhe the storlika hwru thz war tith kommet, oc togho fatith jn til sik, oc kastadho sin klädhe ther ower oc foro til landet, oc tha gik aboten oc spazeradhe widh syön, oc fiskarana kommo tha ather, oc thz tykte honom wara förbithida, oc spordhe them, hwru them war gangit, tha swarado the at wädhret haffde them mykyt förhindrat, tha sagdhe abothen, loffuen gudh at i ären her komne, oc tok swa klädhen aff fateno, oc spordhe hwat ther war jnne, ällar hwar haffwen i thz takit, tha willo the thz ey sighia honom, tha grät barnet som gudh wille, oc aboten sagdhe, ther är eth barn jnne, iak wil wetha hwar i haffwen thz fangit ällar fwnnit, tha swaradho the, oppa siönom tokom wi thz, Tha opp slogho the thz fathet oc fan ther jnne thz fäghersta barn han nakontidh seet haffde, oc thz loo mothe abotanom, tha las aboten i tafflonne, hwru thz war fööt, oc thz sagdhe han ey them andra, wtan loffwadhe gudhi ther före at han haffde faat ällar fwnnit thz barnet, oc the thua fiskarana matto loggwa honom, at the willo thz enghom sighia, än then ene fiskaren war fatigher, oc bodhe hema hart widh clostrit oc haffde mangh barn, oc thän andre
# 327 war riker, oc bodhe lankt fran clostrit, oc haffde ey mera än ena dotter, tha sagdhe aboten til then fatikka fiskaren, tak thzta barnet til tik oc haa tik spör hwem thz höre til, tha sigh at thz är thinna brodhers dotters barn oc om afftansangx thima kom til clostrit, oc bidh mik at iak thz siälffwer cristnar, oc bidh mik at iak thz siälffwer cristnar, oc fik honom ij (2) marker gul oc nakor silkes klädher them fatika fiskarenom gaff han ena mark gul, at han skulle ther mz barnet oppfödha, oc them rika fiskarenom gaff han ena mark gul, at han hwlpe thz löna, oc the andra äghadela gömde han siälffuer, Ther äpther giordhe fiskaren som honom war bidhit oc om afftansangx thima bar han barnet til clostrit, oc sagdhe til abotan, herre thzta barnet sändhet idher min brodher dotter, oc bidher idher kärleka at i thz siälffue cristnen, tha brödhrene sagho thz sköna barnet wndradho the storlika oppa thäs fäghrindh oc aboten sagdhe, mädhan han är closters tiänare, wiliom wi honom thz ekke neka, oc badh bära barnet til fwnthen, oc han cristnadhe thz siälffwer oc kalladhe thz äpther sik siälffwom, gregorium oc sagdhe, mädhan iak är tässa barnzsens andelike fadher, tha wil iak thz gärna haffua, thy beuara thz wäl, oc födh thz renleka opp, iak wil tik thz wäl löna, O hwar dagh withiade aboten barnet, swa kärt haffde han thz, Tha fiskaren haffde nw opp fööt barnet i vj aar, tha tok aboten thz til sik jn i clostrit oc läth thy lära the hälga skrifft oc alt thz som til hördhe äro oc dygdh, oc thz lärdhe ganzska wäl, oc giordhe gärna hwat hans mästare badh, oc lärdhe
# 328 ower all barn, swa at mästaren sagdhe swa, iak saa aldrig swa sniält eth barn, thz är aff aldher än eth barn, än aff wishet är thz en man, Tha han war nw xj aara gammal tha war han swa wäl lärdher at ther war enghen bättre grammaticus, än gregorius, äpther iij aar war han alzstingx fulkommen i allom dygdhom, oc i the hälghe skrifft fulkomlika lärdher
¶ Nw badh fiskarens hwstru sinom man sighia sik hwar han haffde fangit the penninggana oc loffuadhe honom at hon wille thz engom sighia, Oc tha sagdhe han at the haffdo hört gregorium til oc hwru han war fwnnen oppa watnet Oc thzta tigdhe hon til thäs gregorius war xv aara gammal, tha lekte han entidh mz fiskarans barnom, oc the sloghos sin i mällan, tha lopp eth barn til sina modher gratande oc sagdhe at gregorius sloo honom, Tha sagdhe hon i sinne wredhe, haffwer iak thz aff honom för tiänt, at han skal slaa mith barn, han är fwnnen oppa en syö, oc enghen weth hwadan han är kommen Oc tha war gregorius tith mz barnommen gangin, oc fik höra hwadhan han war kommen, oc wart ganzska dröffdher, oc tänkte, mona iak swa wara ällar ey, oc gik hem
# 329 til abotan, oc sagdhe honom hwat hans amma haffde sakt, oc badh han trättelika at han skulle honom sighia om thz saant ware, oc sagdhe, är thz oc swa tha wil iak mik mz angist oc fatikdom begaa swa som eth hitto barn, oc thz ordh wil iak aldrigh mera höra, thy iak findher wäl eth annat landh, hwar enghen weth hwadhan iak är kommen, iak wil wäl begaa mik mz mine konst, haffwer hon thz i dagh sakt swa at en thz hördhe, i morghon sigher hon thz swa at thz höre iij ällar iiij oc thy wil iak ey thenna skammena lidha, Tha wart aboten dröffdher oc sagdhe iak radher tik som thu ware meth barn, gudh haffuer giffuit tik stora förnomstoghet, at thu math skikka tith liffwerne til stora äro, thu skalt enghen tingh göra i thinne wredhe, som tik ther äpther kan anghra, thu haffwer mz andelikom boot oc lärt aff them, thy bliff när them, iak hoppas at thu bliffwer i skrefftenne en wiis man, oc at alt folk skal älska tik, iak wil förwärffwa tik aff minom at the skulu taka tik til abota äpther mik, hwat kan tik tha skadha enna ondha hwstru glapran, iak wil wäl henne thz förbyudha, at hon skal thz ey mer sighia, gregorius swaradhe, herra iak haffwer mik i gudhi tröst, oc mik tykker at iak haffuer före takit bästa radhet, Min könhet är swa stoor at iak förma ey at fölia idhro radhe, iak weth wäl at iak thäns fiskarans son ey är, iak är wäl aff the släkte at iak maa en riddare wardha, oc iak haffuer länge hafft then wilian, haffde iak godz tha wille iak en riddare wardha, Tha sagdhe
# 330 aboten, son thz talet är ey goth, för thy at huilken sik til prästa ämbethe komber, oc sidhan til en riddara sik om wändher, han förtappar liff oc siäl, jak haffuer tik til en präst wtualt, gör thu thz tha wardher iak gladher, gregorius sagdhe, herra iak är en wngher man, iak wille wäl ridderskap lära, iak sigher idher för sant, sidhan iak lärdhe wetha onth oc goth, tha haffde iak gärna riddare warit, än hwat iak i bokenne kan, thz sörgher iak ey, iak wille än gärna mera wetha, tha iak tok ena bok i mina handh, tha tänkte iak oppa en sköl, oc tilstikkonna war mik som iak eth spär haffde hafft, oc mykyt tykte mik aldrigh bättre wara, än at iak oppa enom häste sathe, oc en skyöldh oppa minom halse fördhe, oc eth spär ällar gläffio fördhe wndher minom arme, hiälpen thy mik min kära herra, til thz riddarlskap, swa haffuen i wäl mothe mik giort, aboten sagdhe, som thu haffwer mik mykyt sakt, oc thz wndrar mik hwru thz är kommet i tith sinne, iak förstaar wäl at thu är i tith sinne oc natur ey fälther til closter, oc ey wil iak omwändha thin wilia, thän alzmäktoghe gudh giffwi at tik wäl gar i thz ridderskap, oc aboten lät skära honom klädher aff the kostelika silkes stykke som han fan i fateno ther barnet jnne laa, swa som honom oc enom riddara wäl höffde, Tha han nw riddare wart, tha haffde ey än aboten sakt honom aff tafflonne ällar gullet, Oc tänkte, tha han haffuer enkte til at brwka riddarskap mz, tha bliffuer han wäl her, oc fölyör mino radhe äpther, oc försökte honom än entidh, Oc
# 331 sagdhe, käre son bliff her när mik, thu haffwer eth riddara nampn, oc thu wardher skämdher, thy at thu haffwer ey frändher ällar godz nogh ther til, Tha sagdhe gregorius, iak wil mz dygdhom aff herrom oc frwm förwärffua at the skolw wara tro oc kära aat mik, hwat tarffwas mik mer, iak haffuer en häst oc en drängh, oc iak är mz harnisk wäl wänkter, oc tok orloff aff abotan, oc sagdhe iak wil ey längher bliffua, Tha sagdhe aboten, son iak seer wäl at thz är tith alffwar, thy gak mz mik iak wil lätha tik see hwat iak aff thinom tinghom haffwer, oc tha fik han honom tafflona oc han las at han war födher aff syster oc brodher, tha wart han ganzska räddher, oc gräth för the syndena, oc las at han mz the xx marker gul skulle oppfödhas, Tha sagdhe aboten son thu haffuer nw säl förmärkt, hwru thz är om al thingh, iak gaff fiskaromen iij marker som tik fwnno, oc mz them andra xvij marker haffuer iak l marker oc c wnnith, Tha sagdhe gregorius gudh wardhe idher äwerdeliken lön för idhra trohet som i mik beuist haffuen, Tha wälsignadhe aboten honom, oc the grätho badhe, oc aat skildos mz storom iämber oc dröffuilsom, Tha stedh han jn i eth skep oc tok mz sik alt thz han hadhe, oc antwardhade sik mz alle gudelikhet warom herra i waald, oc badh han honom sinom frändhom sik tilföghia, tha foor han länghe oppa siön, oc kom omsidhe jn i sinna modhers landh, oc ther war ganzska mykyt förbränt som förra sagdhis, swa at ther war ey mer atherbliffwit än en hwffudhstadh, oc til honom foor han, oc
# 332 borgarana sagdho honom hwru then stadhen haffde storan fianskap, tha swaradhe han, thz faldher mik ganzska wäl, thy iak wil gärna stridha, Tha kom han til härbärghes hem til sinna modher, oc sagdhe iak wil gärna tiäna idher, oc är thz swa at i thz begären, oc han war mateliken i förtäring, swa at hwar han kom ther war han en hedherliken gäster, Tha han saa at hon haffde enghen man, oc at hon war swa faghor, tha tiänte han henne täs kärlekare, oc ämwäl sagdhes frwnne stora dygdh oc wishet aff honom, oc för thy sagh hon honom gärna, oc kärlekare älskadhe än nakon annan man, Oc saa optha oppa hans klädher oc sagdhe til sik siälffwa, är thzta ekke aff thz silkes stykke som iak lagdhe i fatet när mith barn tha thz wart för sänt, thzta haffuer yw alt en handh giorth, oc hon behagadhe gregorium ganzska wäl, oc han henne, Oc han öwadhe sik thäs bäther för hänna skuld i tokt oc dygdhom, oc nar borgharane kommo moth sina fiandha, tha stridhe han saa manlika, at han loffwadhes aff them för alla andhra, oc för thy wart han ganzska wäl kändher i landet oc alle prisadho honom mykyt, thy all hans begärilse stodh äpther glaffwanet oc swärdhet, oc haffde han rätta konst til ridharskap
# 333
¶ I them thimanom haffdhe then härtoghen stadzsens fiandhe ganzska mykyt röffwat oc bränt landhet, oc engen kwnne staa mothe honom Tha tänkte gregorius widh sik iak wil fangha then härtogan, iak haffuer wäl styrk oc sinne ther til, iak wil alt mith oppa honom wagha, haffde iak the makt at iak honom owerwnne, ther haffde iak altidh hedher aff, oc sagdhe lönleka them ypersta herromen sina menigh, oc om morghonen tok han til markenna, oc badh them halla war oppa sik, nar han ather komme, at the honom ather jnläthe, thz loffwadhe the honom, tha redh han lönlikan ower markena jnför härtoghans tiäldh, Tha härtoghen saa honom, tha wnstak han sik för honom bak dörena, oc wille honom bidha om han kwnne honom faa all ena, som the oc giordho oc sloghos badhe til hopa mz swärdhom, oc gudh halp sancto gregorio, thz han grep härtoghan oc fördhe honom mz wal jn för borgarannas porth, Tha foro härtogans tiänara snarlika äpther honom oc borgarene lätho gregorium jn mz sinom fangha oc slogho porten til, oc ther wart en mäktogh stridh, tha fördhe gregorius then härtoghan för frwna, oc beswor han henne oc borgaromen at han wille aldrig göra them mera onth oc thz hiölt han oc swa förlöste gregorius sinna modhers landh oc thz begik mz store äro,
# 334
Ther äpther sagdho borgarene, at landet ware obewarat mz enne qwinno, oc at hon skulle taka sik en man, oc thz loffwadhe hon them, tha wordho the ganzska gladha, oc badho henne taka hwem hon wille, Tha togh hon sin son gregorium, oc sagdhe han haffuer mik oc mith landh beskärmat, för thy wil iak haffwa honom, tha haffde han henne mz storom troskap kära, Oc bewaradhe sit landh mz store makt, oc haffde han the tafflona lönlika i sinom kammara, oc las henne hwar dagh, oc badh gudh jnnerlika, at han förläthe hans fadher oc modher sina syndher, nw haffde frwn ena pigho, oc hon förmärkte altidh at herran war altidh gladher tha han gik jn i kamaran, oc war altidh bedröffder tha han wtgik, ther oppa wndradhe hon storlika, oc menthe at hon wille förmärkia hwar aff thz ginge, oc gömdhe sik entidh lönlika i kammaren oc saa at han las tafflona, waktadhe grant hwar han henne lagdhe, Tha hon ther wt kom, tha gik hon til sinna frw, oc sagdhe henne hwru han gik söriandhe wtu kammaren, oc sagdhe hwru han laas i enne tafflo oc gräth hardelika, oc wisadhe henne hwar taflan laa, hon fan taflona oc kändhe henne, oc saa at hon war hans modher, tha wart hon owermatto rädh oc mykyt sörghelika bedröffdh, at hon haffde fallet i swa storan syndh, Oc tänkte, iak kan aldrig mera wardha gladh, thy iak är födh til hälffwettes, oc klagadhe
# 335 för gudhi sinna stora pino oc dröffuilse, Sidhan sändhe hon äpther sinom bondha, tha han til henna kom, tha grät hon ganzska bitherleka, oc war alzstingx owergiffwin, tha sagdhe han kära frw hwat skadhar idher, hon swaradhe mz store sokkan, iak är ful mz dröffuilse, gudh i hymelen see thz förklagat, Herra sighin mik aff hwem i ären födha, ären i aff them som thenna tafflan skriffwat är, oc lät honom see tafflona, oc sagdhe swa är iak nw idhwr hwstru oc modher, Tha wart han ganzska rädder oc sagdhe herra gudh alzmäktogher fadher i hymerike, thu haffuer mik annars hört än iak menthe, iak badh tik herra gudh at thu skulle wisa mik til mina frändher, oc ekke at min modher skwlle wardha min hustru, iak haffwer nw swa seet mina wener oc frändher at iak förma aldregh optar mer wardha gladher, Oc waro the nw badhen i största pino oc dröffwilse til liff oc siäl, Tha sagdhe frwn kära herra oc son, förnam i mik enkte trösta, at iak matte bötha oc bättra mina syndher, iak rädhis at iak skal til hälffwittis Tha swaradhe han i skolen ey wanhoppas, thy at iak haffuer thz läsit, at gudh sannan angher oc bättringh taker för alla the syndher en människia nakontidh giort haffuer, tha hon angrar them aff allo hiärta, tha förlather gudh them henne aff sinne store barmhärtoghet, Thw skalt i thino lande bliffwa oc skalt haffwa atherhaldh i maat oc dryk, oc i glädhi, oc skalt fly alla wällost, Oc giff tith godz för gudz skuld, oc lath biggia closter
# 336 i gudz äro, ther mz fördriffwer thu gudz wredhe, Oc iak wil oc bättra mina syndher, kära modher thzta skwlu min sista ordh wara mz tik, oc thu seer mik aldrigh meer,
Oc ther mz skildhes han fran henne, oc gik wt w landet, oc badh gudh sik tilföghia ena ökn, hwar han matte bättra sina syndher, oc gik en tranghan wägh widh en syö, oc kom til en fiskara, oc badh at han honom härbärghe länte för gudz skuld, tha saa han at han war en starker man, oc swaradhe honom oc sagdhe thu bedrägare, nar iak oc min hustru wi soffwom tha taker thu aff os wart liff oc godz, gak thin wägh, tha taladhe han gudelika til honom oc bödh honom godha nath, oc loo, oc ledh thz gärna för sina syndher, nw war thz ganzska sent, oc fiskarens hwstru warkwnnadhe sik ower honom oc sagdhe til sin bondha iak tror thz war en godher man, tith hw staar lankt fran andhro folke, thy nar gudh sändher tik gäster, tha skalt thu göra wäl moth them, för hans skuld, Thy loffwa mik at iak maa ropa honom igän, oc länar honom härbärghe, han loffwadhe henne thz, oc ropadhe honom i gän, oc badh honom ätha mz sik, oc wille tha ather löna honom the oäro the honom förra giordho, Tha fraghade fiskaren honom hwat man han war, tha
# 337 sagdhe han, iak är en stor syndare, oc söker en stadh i öknenne, hwar iak ma bättra mina syndher til min dödh, within i nakon stadh widh öknet ällar eth hol i enom sten, thz wisen mik för gudz skuld, tha sagdhe fiskaren begärar thu thz tha war gladher, thy her är en sten, thän math thu wäl faa, kwnnom wi komma thik ther oppa, tha beginge thu tik wäl, nw mädhan thu wilt bättra thina syndher, iak haffuer länghe hafft eth iärn, thz wil iak giffwa tik, oc thu läser thin ben ther mz oppa stenen om än thu rädhes at thu ey för maa at bättra thina syndher, Tha wart han ower matto gladher, oc takkadhe honom ganzska ödhmyuwklika, Om morghonen sagdhe fiskaren stat opp oc faar mz mik, tha war han nw sompnadher, thy han haffdhe länghe bidhit oc läsit, oc soff swa hart, at han hörde ey honom, Tha ropadhe han än entidh, oc sagdhe, iak förnampn thz wäl i afftons at thz war enkte hans wili, oc nar han ey waknadhe tha for fiskaren sin wägh, oc thz saa hans hwstru, oc wäkte honom snarlika oc tha hastadhe han swa mykyt äpther fiskaren, at han glömde tafflona, han ropadhe äpther honom oc sagdhe bidha mik för gudz skuld, tha fördhe han honom oppa stenen, oc läste badhen hans ben mz eth iärn widh stenen, oc sagdhe thu skalt nw her döö thy thu kant nw ey hädhan komma, oc kastadhe nykyllen wt i dywpa syön, oc sagdhe mz spee, nar iak findher thenna nykyllen igän tha haffwer thu bättrat thina syndher, oc ther
# 338 mz foor han thädhan, Tha bleff han ther oc haffde enghen beskärmilse för snyö, räghn, wädher ällar hagel, oc haffde fatik klädhe oppa sik, hans arma oc ben waro nakna, oc haffde hwaske ätha ällar drikka wtan watn som lopp i sten riwnar, ther mz behalp han sik i xvij aar, thy at gudh war mz honom, annars haffde han swoltet i häl
Oppa thentidh tha doo then pawen som tha war i rom, oc gudh haffde tha sancto gregorio sina syndher förlatit, Tha ropadho alle the cristne oppa gudh mz bönom oc fasto, oc badho honom at han wille them oppenbara haa then ware som nyttogher ware i pawa stadh, Tha waro ij [2] romara oppa sina böner, the waro dygdhelike oc stadoghe, til them taladhe gudz röst om nattena, i skolen i morghon kalla alla romara samman oc sighia them at en man är i öknet sitiandhes läster oppa en sten i aquitanea, oc han haffuer ther sitit i xvij aar, oc han hether gregorius, thän skolen i taka til pawa, Oc thz är honom kwnnogth wordit, Thzta sagdho the romaromen, tha wordho the ganzska gladha, oc sändho them jn i aquitania at the honom opp sökto oc föra han til rom, huilket the oc giordho, tha gaff gudh them thz til radha at the sökto äpther honom i öknet oc the kommo til thäs fiskarens hws äpther gudz wilia widh syön, hwar han war inne läster
# 339 oppa stenen, tha wordho the ganzska gladha at the fingho hwila sik the nattena, tha wnfik fiskaren them ganzska gudelika, oc hoppadhes at nywta them aat godho för thy at the waro wäl klädhe, oc bewiste them kärlek oc sagdhe, iak haffuer nw en skönan fisk fangit, the badho honom at han thän fisken til reddhe, huilket han oc giordhe, oc fan nykyllen jnne i fisksens magha som han ower xvij aar haffde mz bwndhit, oc läst widh stenen, tha tänkte fiskaren mz sik siälffwom oc sagdhe, iak bekännes at iak haffuer syndat, oc sagdhe them allaledhes hwru honom war gangit mz gregorio, oc hwru han haffde läst honom oppa stenen, tha wordho the ganzska gladha, oc tänkto at thz är the samma människia ther gudh haffuer os oppenbarat, Tha badh fiskaren them at the gaffuen honom boot för sina syndher, som the oc giordho, oc badho honom at han wiste them til stenen, Tha swaradhe han hwat tarffwas thz, iak weth wäl för sant, at han wäl för langan thima war dödher, aff hwngher oc törst oc store köldh, tha lätho the ey aff wtan om morghonen gik fiskaren mz them til stenen som gregorius war läster oppa, tha sagho the gregorium oc han war aff store armödho ganzska iämmerlika skapadher, han war ganzska blotter oc nakwdher, oc war wäxter ower mz haar, oc war mykyt magher, än tha haffde then hälge ande warit mz honom, at the konst han haffde i bokenne, haffde han ey glömt, tha the oppa honom sagho, grätho the aff glädhi, oc spordho oc manadho honom om gudh, at han
# 340 skulle them sighia, om han heet gregorius, tha sagdhe han iaa, tha sagdho the honom för hwat saak the waro ther komne, tha wart hälge mannen ganzska rädder, oc grät oc sagdhe, mina syndher ärw swa mangha, at iak bliffwer häldher her til min dödh, iak är ekke qwämeliken til pawa, iak haffwer i xvij aar engha människio seet, haffwer gudh förlatit mik mina synder tha giffwer han mik eth tekn til sannindh oc hiälpe os at wi finnom nykyllen som iak är läster mz, annars wil iak her döö, tha fyöl fiskaren för hans föther gratande, oc sagdhe, iak kastadhe nykyllen i syön, oc sidhan tänkte iak aldrigh oppa idher för än i gaar, tha fan iak nykyllen wti enom fisk, the toko nykyllen, oc opp lästo iärnet, som then hälge gregorius war läster mz the sändhabodhen fördho honom i skönasta silkes stykke, oc toko hanom aff stenenom, Tha badh then gdohe sanctus gregorius wan herra, at han honom hwlpe thz han fwnne sina tafflo i gän, tha sökto the äpther tafflonne, oc fwnno henne i blandh nätwr oc annat gräs swa sköna som han henne ther haffde lakt, tha wordho the ganzska gladhe oc sagdho, sannelika han är en hälogher man, Oc fördho honom til rom, oc theras kost öktes, swa at ä hwru mykyt the atho aff fatomen, tha bliffw the altidh lika fwl ¶ Thre dagha för än han kom til rom, ringdo sik siälffwa alla klokkor i stadhen waro, oc kwngiordho thäs hälga pawans til qwämdh, tha gingho the iij dagxledher mothe honom oc baro sina hälgadomor mz sik, mz loff sangh oc wärdoghet, oc alla the sywka som lagho
# 341 oppa gatomen fingho sina helso tha han tok oppa them, Ther äpther liffdhe han gudelika, oc war syndarom ganzska nadogher oc mildher
¶ Nw fik hans modher höra hwru pawen war syndarom ganzska trösteliken, tha tänkte hon at hon wille oc fara til honom oc skriffta sina syndher, oc kom til honom, oc skrifftadhe hon sik för alla sina syndher, än ey wiste hon at han war henna son, tho war hon omskifft för storan angher oc dröffwilse som hon haffde hafft för sina syndher, swa at [han] ey kändhe henne för än hon haffde skrifftat sik, tha wndherstodh han at hon war hans modher, Oc loffwadhe oc takkadhe alzmäktoghom gudhi at hon liffdhe i angher oc syndha bättring oc takkadhe gudhi at han skulle än see henne, Oc sagdhe til henna, within i enkte om idhar son liffwer än, ällar om han är dödher, Tha sokkadhes hon swarlika oc sagdhe, ney ney, men iak weth wäl at han swa storan angher för sina syndher haffde, at iak ey tror at han än liffwer, gudh han hiälpe honom mz nadhelike hiälp, Tha sagdhe han, om i saghen honom kännen i honom wäl, oc saghen i honom gärna, tha swarahe hon mik kwnne enkte i tässe wärl kärlikare skee, ällar sstörre glädhi händha Tha sagdhe han, thz är ey longho sidhan iak honom saa, oc han haffwer sik wäl, oc är her,
# 342 tha sagdhe hon, o hälghe fadher hiälpen mik at iak matte honom faa see, Tha sagdhe han, min kära modher sen oppa mik, iak är idhar son oc idhar bondhe, Oc hwru stora mina syndher waro, tha haffwer gudh miskunsamlika förbarmat sik ower mik, oc haffwer mik til thenna stadhen wtualt oc aff sinne nadh i gudz stadh saat, oc mik makt giffuit gindha oc lösa, Tha wart hon ganzska gladh, oc sagdhe, iak takkar tik O herra gudh för thina stora nadher ther thu mik oc mino barne giorth haffwer, Oc swa bliffwo the til samman i stadhen rom, til sin dödh, oc gregorius pawen förwäruadhe sinom fadher oc sinne modher thz äwerdelika liffwet, huilkit gudh os allom wnne för sancti gregorii bön