Tungulus A (efter Holm D 4a)
Texten är inskriven efter SFSS 2 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund. Den är korrekturläst en gång av honom.
Ändringar i utgåvan är markerade så att handskriftens lydelse står inom klammer, '{}', och utgåvans text inom hakparenteser, '[]'. Sidnummer i utgåvan markeras med '#' och handskriftens paginering med '‡‡'.
Tungulus (enl. Holm D4a)
# 27 Her effter læsis aff en man, och war en riddare och heth Tungulus.
[‡‡475] Innan ybernia landh war en riddare och heth Tungulus, han war en fager vngher man och ræddes ey gudh; han togh sielldæn skriptemall och gik nøduger til kirkio; han forsmadde fatighæ mæn, och følgde myket sinom wiliæ, och thz han gaff, gaff han alt pa werldz rosning. tha wilde gudh thz ey lengre stedhiæ, och ther mz fik han en vndhan dødh, swa at hans likamma laa owan jordhen iij dagha och iij nætter; och ther jnnan toldhe hans siæl myklæ pino, och sidhen æn halffua flere. for thy at tha hon foor wth aff kroppenom, tha saa hon allan sin ondskap och synd hon haffde giorth, skriffuat fore sik.
Siælen stodh a kroppenom och tordhe ey aff honom gangha, wtan wilde ater j kroppen, och matthe ey in komma. hon haffde mykyn reddugha, swa at hon wiste ey hwat hon skulde først rædhæs; for then skuld at thz huset, som liket laa jnnan, war alt fult mz diæffwlum, och allæ trætto the ther om, at æthæ the vsla siælinæ, ey at enast war huset fult jnnan, wtan allæ wegnæ wtan om kringh. Tha sagde en aff them komppanom til siælinæ: ”See nw hwat thu haffuer fortiænth, mædhen thu liffde; Nw skal thu thin løn tagha. Thu ær dødzens
# 28 dotter, heluites modher, mørksens wen och liusens owen. Hwar ær nw tith hugmod? Hwar ær nw thin mykla æræ, thu haffde olofflikæ j werldine? Hwi æst thu ey nw hugmoder? Hwi gør thu ey nw hoor? Hwi røffuar thu ey nw? Hwi dræper thu nw ey thin iæmpncristin? Hwi trugher thu nw ey then arma mz oræth? Hwar ær nw thin blidskap? Hwar æru nw thinæ manga winj thu haffde j werldinne? Hwi hiælpæ the tik ey nw? Tha stod the arma siæll och greth swa jæmmerlikæ, thy at han wenthe sik engæ hiælp.
Nw then herrin, ther ey wil syndugh {maz} [manz] dødh tola eller see, han saa til the vsla siæll, och sendhe henne sin engil til hiælp. och swa som hon saa opp, Saa hon lenghe [‡‡476] fran enæ liusæ stiærnæ komma til siin; ther aff fik hon enæ storæ glædhi. Tha engelin kom nider, sagde han til siælinnæ: ”Heell tungulus, hwat gør thu nw?” Siælin swarade: ”Awi min herra, hwar æst thu? hiælp nw mik aff thenna myklæ wanda. thu seer her nw mangha mina owinj, som mik wiliæ sunder slithæ mellan sin.” Ængelin swarade: thu kaller mik nw thin herra, mædhen tik om trengher; och then tidh thu liffde, tha tiænthe thu them, ther tik wiliæ nw pinæ. Tha thu wast j jorderike, gaff thu mik enkte goth.” ”Awi min kære hærra, nar saa iach tik eller nar hørdhe iach thinæ røst?” Ængelin swarade: ”fran then dagh thu thogh widh cristindomen, tha war iach mz tik och følgde tik badhæ nath och dagh, och thu wilde mik ey lydhæ. Æn gudz miskund ær mer æn thin onskæ; Tha thu haffuer seet allæ the pinor, ther thu haffuer tik forskuldat, Siden skal thu ater til thiin likamma.”
Swa gik engelin fore och siælin effter. Tha sagde siælin til engelin: ”Awi min kære herra, gak ey swa lankt borth fra mik, thy at the tagha mik borth fra tik, før æn thu weest aff.” Ængelin swarade: ”thu skal them ey
# 29 rædhæs, fore thy at flere æræ mz oss, æn mz them; gudh ær mz oss, enghen ma oss skadhæ.” Tha diæfflana hørdhe thz, at engelin foor borth mz siælinnæ, tha ropadhe the och bardhis inbyrdes, och sagdo swa: ”Awi huru grym gudh ær, och huru wranglika han tager aff oss {wtan} [war] tiænistæ {mæn} [man], och gælder ey hwariom effter sinom gerningom.” tha som siælin hørde thz ropit ræddes hon myket.
Swa kom engelin och siælin til en diwpan dall; han war fulder mz bik och brennesten och fulder mz vsla siælæ. Siælin spordhe, hwat siællom ther pintes. Ængelin swaradhe: ”ther skulo mandrapare pinæs, the som swikæ sin iæmpncristin j tro; och skal thu ther wdi swa lenghe, som gudh wil.”
Sidhen kommo the til eth bærgh; ther owan laa en lithen stighi, och a annan sidhen thz berghet war en [‡‡477] grymelighin eeldher, och a annan sidhen war offmyken kyldh, och bæggiæ j mellan war fulth ma siælæ, och diæfflæ som the siælæ skulde pinæ. the kastade them mz glødandhe iærn krokom wr eeldhen och j kylden, och ather wr kyldhen och j eeldhen. Tha sporde hon at, hwat siælom ther pintes. Ængelin swaradhe: ”thz æru the, som awundzsiukæ æru och waro, och haffde wredhe til sin iæmcristin wtan skyldh, och gladdos aff annars manz skadha, och togho ther ey script fore før æn the dødhe; for thy skulu the ther først wdi, och sidhen skulo the j hardara pino.”
Sidhen fooro the til en annan dall, och ther jnnan war myket mørker; j then dalen war mykyn grat och sorgh, och alt fult mz siælom. ower then dalen la en bro thusændh fiæth langh, och eth fiæth bredh; the mathe enghen ower ganga, wtan then ther ware wtan syndh; och en prester gik ther tha ower wtan wadha, och han war en pelagrim och bar en palm j sinæ handh. Siælin sporde, hwem the pinæ til hørde. engelin swaradhe: ” them som
# 30 høgferdige plæghæ waræ, och tagha ther ey script fore, før æn the dø, the fallæ aff thessæ bro och nidher j thessa pino, och sidhen faa the æn mere pino.”
Swa fooro the fram ena stund aat enom storom wægh, och ther sagho the eth grympt diur; thæss øghon waro rædheligh, thæss mwn war opin, och diæfflane wroko ther jn siælæ mz iærn krokom, och swa foor thz diur nider til heluites mz siæx thusandhe siælæ. Siælin sporde, hwem then pinan til hørdhe. Ængelin swarade: ”allæ nidinghe skulo ther jnne pinas; och for thy at thu gaff thit gotz [‡‡478] fore werldz rosningh och loff, och ey fatighom fore gudz skuldh, for thy skal thu jn j thesso pino.” och j the samma stundh hwarff engelin borth, och siælin foor jn j thz grymmæ diurith, och toldhe ther myklæ pino och sorg. ther war mykyn eeldh och kyldh, och rædhelik diwr, som andra wlffua, biørnæ och hugorma. Allæ pintho the then vsla siæll, swa lenghe gudh wildhe, och sidhen kom engelin ater til siælinæ, och gladdhæ hona effter the pino, som hon haffde tolth, och badh at hon skuldhe glømæ the pino tha hon komme ater til kroppen.
Swa foro the fram til en siø, och han war fulder mz rædhelik diwr; och ther ower laa en bro, twa mila lang, och eth fiæth bredh, hon war all sæth mz brenandhe jærn spikæ, nidhan wndher bronæ ware the diwr, ther eeldh sputadhæ; och the diwr æthæ allæ them ther nider fallæ aff thessæ bro. Siælen laa owan bron, tha kom ther en man och haffde en korn sæk a sinom bak, och greth sarlikæ, och kerde sinæ nødh. Siælen sporde, hwat siælom skulo her j pinas. Ængelin swarade: han som war wan at stiælæ korn, och togh ther ey scripth fore, for thy skal han pinæs j thesso pino; och allæ tiuffuæ och røffuare, wtan the til scripth ganga fore sinæ
# 31 synder, allæ skulo the fara ower then bronæ, och sidhen koma the til myklæ hardara pino, och for thy at thu røffuade en ko aff thinom gudh fadher, tha skal thu ledhæ en ko ower thessa bro.” Siælin swaradhe: ”the ko thu sagde aff, hona galt jach wæl igen.” Ængelin swarade: ”thu galt hona ey ater igen, før æn thu gath hona ey lenghre hafft.” Swa fik engelin siælen en othama ko; tha greth siælen sarlika och wengadhe sik, at hon war fødh, at hon skulde komma til the bro. Tha wilde the ko ey føgdiæ siælinæ A brona, tha drogh siælen kon effter sik, swa som hon gath; stundom fioll kon och siælen [‡‡479] stodh, och stundom fiøll siælen och kon stodh. Som hon kom mith a brona møthe henne en tiuffuer mz enæ korn byrdhæ. Siælen wilde fram mz kon, och tiuffwen wilde fram mz kornet. Swa som the stodho lenghe och sørgdo, och haffdo lenghe træth; tha siælen kom fram mz kon ower bron, och lagde sik qwar och gath ey ganghet, tha kom engelin til siælinnæ, och sagdhe: ”hwi lost thu thzta tik ey minnæs then thimæ thu wast j jorderike? tha ware thina føter raske til syndh och olofflik tingh, for thy toldhe thu thessa pino. Swa skalt thu j thzta mørkæ hws pinas, thok ey lenghe.” J the samma stundh hwarff engelin borth, och siælen foor j thz mørka hws mz mykyn grath, och toldhe ther mykyn pino, hon saa ther henghæ vsla siælæ owan a glødh, iij saman: sommæ hengdo mz halsen, somma mz hender, och sommæ mz føter och sommæ mz tunghone, och saa hon ther qwinnor hænghæ, som ware giordhade mz hugorma; och sommæ hengdo mz thera spenom, och somma mz thera har; och somma qwinnor føddo glødningha hugorma aff thera spenom, och the ware allæ brinnandhe, och haffde iærnkroka ower sinæ halssa, och riffuo vsla siælæ ther mæder. Tha sa hon
# 32 alla handha folk: pawa, cardenales, konunga, biscopa, Prestæ, munka, riddare och swenæ, frvr och jumfrvr, och alla handa almoga. Sidhan kom siælen wth aff huset, och engelin gaff sin signilsse ower hona, at hon warth swa wæl hell, som før.
Swa fooro the fram aat enom wægh, och kommo til eth hws; thz war swa skapt, som en bagare wggn, ther gik wth en lughi, han brænde allæ the siælæ, ther nær waro pa thusændæ milor nær, for wtan them ther jnne waro j lughan; och diæfflæ stodho ther mz iærnkrokom, [‡‡480] och drogho Allæ the siælæ, the fingho ower thusandhe milor, Jn j thz huset. Tha siælen sa thz, sagde hon til engelin: ”Awi min kære herræ, lath mik ey komma j thessa pino.” Ængelin swaradhæ ”thænnæ lugha, thu seer wtan widh thzta hws, han skal tik enkte skadha, wtan thu skalt ther jn och see hwat siælom ther jnne æræ.” Tha hon kom in saa hon ther kloster mæn och kloster frvr, konunga och drøtninge, riddara och swenna, the som ey haffdo sith æmbitæ rætteligæ forstandhet, och saa hon ther jumfrvr, enkior och hionalagh, ther pintes hwar effter sinom gerninghom. tha siælen haffde thzta seeth, tha kom hon thædhen mz gudz miskundh. Siden sagde hon til engelin: ”mz hwario haffuer iach vsul mænniskiæ for skuldat thæssæ myklo pino, som iach haffuer nw tolth? Nw haffuer iach hørth wisæ mæn sighiæ, at werldin ær full mz gudz miskund, hwi ær iach ensamin forglømdh j bland annor creatur? hwar ær nw gudz milda miskund, som allæ synduge mæn hopas til?” Ængelin swarade: ”gudz miskund ær ey wtan ræth, och rætter dugher ey wtan miskund. Nw ær gudh miskundsammer widh tik, for thy at thu skalt ater til likamen igen, och thy ær nw gudh rætter, ath thu toldhe nokro pino for thin brvth.” Tha sporde siælin aat, hwo ther toldhe swa harda pino.
# 33 Ængelin swaradhe: ”the som thu saa ther hengiæ mz halsenom, thz ære the som dødhe wtan scriptamall; och the ther hengdo mz føternæ, thz ære the som gernæ gingo til olofflik tingh, som ær dantz och wakunætter, och annat oloffliket liffuernæ; the ther hengdo mz hændernæ, thz ære the som giordhe sinom iæmpcristnæ misførmilsse mz sinom handhom, och ey bøth widh gud och sin iæmpcristin; the som hengdo mz twngone, the sagde gernæ osant, och taladho goth for sinom iæmpcristnæ j øgonen, och annat a hans bak, och the som gernæ tala j kirkione olofflik ordh och fafængh. The qwinnor ther henghæ mz giordadhæ hugorma, thz ware the som barn myrdhæ, och ræddes mere fore werldz blygd, æn gudz wrede; och the ther hengdo mz spenna, the gingo for jumfrvr, och ware ey; The qwinnor ther hengdo mz handhom, the plægadhæ [‡‡481] oloffliket liffuernæ haffua mz sinom handom; The som hengdo mz harit, giordho sik fæghre for werldz loff, och haffdo ondzsko j sinæ hiærtæ; the som orma føddho aff sik, wartho aldrik fullæ mz fulom lustom. Pawa, biscopa, konunga, &c fordømpdo sik siælffuæ mz wrangha doma, och lagdo myket pa fore wældh skuldh, och dømpdo wrankt mellan sinæ vnderdana, och the pinæs wtan all miskund. Preste the ther waro, ryktadhæ illæ thera embitæ och thera thidhæ gærdh, och fooro illa mz siælæ rykt, och gaffuo sinom sokno mannom onth effter dømilsse och olofflik liffnadh. kloster mæn, the thu ther saa the haffdo ey sinæ reglæ ræth haldhet. the jumfrvr ther waro, the waro jumfrvr for werldinne, och ey for gudhi; The enkior thu ther saa glømpdo snart sinom husbondom, och sidhen smittades thera hugher och hiærtæ, och ræddes mere werldinne skam, æn gudz hempdh; Thz hionalagh thu ther saa, waro saman mz olofflik glædi, for thy haffua the nw oglædhi.”
# 34 Tha spordhe siælen, om nokor man matho komma til glædhi wtan pinæ. Ængelin swarade: ”for thy at gudh løste siælinæ mz sit liiff, for thy skal hon pinas fore sinæ synder, om hon them ey bættrar j jorderike mz scriptemall, och mz almosa, och mz gotz, bønom, fastom, mz kirkio gang, mz pilagrims ferdh, och androm godhom geringhom. Æn for allæ the synder man gør, och bættrar them ey mz scriptemall, ther skal siælen pinæs fore.” tha soprdhe siælin, hwi godhæ mæn skulo see ondhæ manna pino. Ængelin swarade: ”for thy at godhæ mæn skulo swa mykyt hældræ loffua gudh, at han them gøma och frælssæ aff pino och nødh, och ondhæ mæn skulæ see them, som æru j glædhi.” Tha spordhe siælen, om the kænnæs inbyrdes som j glædhi æru. Ængelin swaradæ: ”ee glædz [‡‡482] hwar aff annars til kommo. Swa som j himmerik ær enghen pinæ och enkte we, Swa ær och j hæluitæ enghen glædhi och engin roo, och thera pinæ endes aldrik.” Tha saa siælin, hwar diæfflæ stodho wthi en rædelikin eldh, och wendho ee som thidaste vsla siælæ, andra stund j eeldhen, och andra stundh j kylden. Siælen spordhe, hwo ther war j the pino. Ængelin swarade: ”thz ære lekare och lænzmæn, som vndho waro vslom spakom mannom mz orætthom laghom.” Tha saa siælen vslæ siælæ j myklo pino; for them war badhæ math och dryk, och honom mathe the engelund na. Siælen sporde, hwem then pinæn til hørdhe. ”them som illæ fastæ, och ey wiliæ giffuæ fatigæ folke math, som hungroghe waro, och them som ey wildho til kirkio gaa for læthi skuldh, och atho før æn mæssæn sagdes om sonnedaghen.”
Tha fooro the fram til eth myket rædhelikit diwr; thz haffde jj føther och ij wingha, thæss næff och thæss næglæ waro allæ glødindhæ iærn, aff thæss mwn gik en
# 35 rædheliken eeldher. Tha spordhe siælen, hwem the pinæ til hørdhe. Ængelin swaradhe: ”them ther hoor giordæ, och bættradhæ thz ey; och skal thu ther wthi swa lenghe som gudz wiliæ ær.” och swa hwarff engelin borth, och siælin kom j the samma pino, och toldhe ther myket ilt.
och sidhen mz gudz wiliæ fooro the æn bættre fram, och kommo til enæ smidhio; ther war j twa esior, och fullæ mz vslæ siælæ, och swa som man plæger bløthæ iærn mz hambrom, swa bløtæ diæfflæ the vsla siælæ, och sidhen kastados the wti en mørkan mur. Tha spordhe siælin: ”hwo skal wti the pino?” Ængelin swardhe: ”j thesso pino skulo allæ falske gerninges mæn, och the som swikæ sin iæmcristin j rættæ tro, och bættræ thz ey widher han.”
Swa kommo the til en diupan dall, ther aff gik lughen opp j skyn; j then lughæ foro siælæ opp och nidher, swa som eeldh gnistor. Siælin spordhe, hwat thz war. Ængelin swarade: ”thz ær heluite; hwo ther komber in, han komber aldrik thæden.” Swa kommo the fram til heluites port; ther sagho the margha fulæ pinor och we, [‡‡483] swa at waro thusændæ hoffwd, och hwart hoffwdh haffde thusændæ tungor, the gatho ey allæ talt the pinor och we som ther saghos. ther la lucifer a gruffuo, swarter som en ram, han haffde manga hender, och hwar hand x spanna langh och x spanna bredhæ, hans klær waro swa langha, som glaffuio staka, hans næff war swa lankt och iæmmerligæ hwast, och j allæ matho illæ skaplighit, hans hælæ waro swa som sylæ, at pina siælæ mz, han ligger siælffuer bundern a gruffuo, hans tiænistæ mæn the blæsæ och ryktæ hans eeldh wnder honom. The siælæ waro otalikæ, som mz hans andha foro wth och jn; han dragher mz sin anda j sender siæx thusændæ siælæ. Huru manghe diæfflæ kringhom om honom ware, thz giter hiærtæt ey
# 36 huxat eller tunghan talat. Siælen sagde til engelin: ”gudh fader hielp mik hædhen j gudz nampn, thy iach seer her mangha aff minom kompanom, the jach haffde j jorderike. Thenne rædzlæ gør mik wærre, æn allæ the pinor iach haffuer tolth, siden iach skildes widh likamen.”
Sidhen kommo the fram til en mur, och ther war innan myket folk, som ey gaffuo fatighe folke aff sith gotz, badhæ mæn och qwinnor; the haffdo ther myket regnoth kalt wædher, hunger och tørst. Siælen spordhe, hwar thz war. engelin swaradhe: thz war onth folk; for thy skal thu thola ther pino, swa lenge gud wil, och sidhen komber thu thæden.”
Nw haffuin j hørt allæ the pinor, ther mænniskiæn haffuer fore sinæ synder, ther omøgheliket ær at sighiæ; Och thusænde flere pinor j heluite, som ey ær møgheliget aff at sighiæ; aff hwilkom pinom frælsse os ihesus christus, gudh son som styrer och radher j himmerike ee for wtan endhæ. AMEN.