Anna Vasas brev

Texten är inskriven efter originalbreven (skrivna 1591-1612) utgivna i Anna Vasas brev (utg. Dumanowski, Garbacz och Krawczuk). Maskintexten har skänkts till Fornsvenska textbanken av utgivarna. Piotr Garbacz har förmedlat filerna.

Till varje brev finns en eller flera inskannade bilder. Klicka på bokstäverna efter varje brevrubrik för att se bilden.

Brev 1 [AB]
Wår nådige helsen besÿnnerlig ÿnnest och nådige benägenhet med Gud till förende. Wij wele eder käre, frencke fröken Sigrid, nådeligen icke förhålle, att den edle welborne, her Christoffer Skenck, Frijherre till Tautenborg hafuer flijteligen begäred af oß, att wij wille wittne till hans vnge Sons och lifz erfwinges döpellse som Gud Alzmechtig honom med sin elskelige käre hwsfru gifuit och förlänt hafuer och hielpe honom till Christendomen, Så efter ded wij icke kunne på denne tid ware der tillstedes och sielfue göre welb[or]ne her Christoffer Skenckz begären fÿllest, Är wår nådige begären att i på wåre wegne wele förmelle förelderne mÿken lÿcke till samme deres unge lifzerfuinge att han motte opwexe Gud till ähre och dem till hugnad och gledie, och seden udi lijke motto på wåre wegne hielpe barned till döpellsen och Cristendomen. Wij äre eder igen med all ÿnnest och nåde benegne, Gud Alzmechtig eder befalendes. Datum Stockholm denn 12 Martij Anno Domini 1591

Brev 2 [AB]
Wår ÿnesth och nådige benegenhet alltidh till förende. Kere dåter, iagh kan er icke för hålle ath gwdh allzmectig hawer så nådigth och well för låßedh dråningen och gewedh hanß maiestedh en stor lång dåter. Hanß allzmegtihet heneß maiestedh och mith lille grÿn enw widere hiellpe och stÿrcke sith namn till ere och oß alle till hwgnedh. Kere siridh, hwrw gladh tro i ath iagh er såm nw får någedh giöre åm dagen och lecke medh den lille. Di ha banedh meg rede för dedh iagh taller så mÿcked medh hene, men iag för swarer meg dedh beste iagh kan ath iag måste giöre kwnskap medh hene. Hon er så nÿllige kåmen, men dedh er dedh werste hon swarer intedh wten wrider sin lille mwn och sticker wth twgen. Der aff kan iagh fwlle tencke ath hon förstår intedh hwadh iagh seger, och har waredh i storth siellff swål her till. Hon har reth inge iåmfrw later på segh och leter manfållcken se segh nacken och anedh sådenth mer såm för långth wore ath skriwe . Kere siridh, så kan iagh er icke för hålle ath dråningen har gewedh meg någed ath giöre åth segh, tw kårnet och en barne linde, och skwlle dedh fwlle ware medh dedh snareste giorth och megh omögelligedh ath giöre så hastigt ferdigt en samen. Så har iagh och någre kårneth såm iag wille gerne hawe för megh siellff såm i fwlle wete. Så ber iagh er ath i wille skÿnde er medh dedh snareste hith och hiellpe meg arbete, för iagh har ingen såm kan och elliesth tÿcker megh i hawe waredh så lenge bårte, och seger er sÿster frw ebbe ath iag er intedh well till fredz medh hene ath hon har intedh hålledh ordh. Hon låwede megh ath i skwlle intedh ware lenger bårte en i fiorten dager, och dedh er 5 wecker seden i droge bårt. Iag skriwer dråningen och till der åm åch ber hanß konglighet will nw intedh hålle er länger åpe så och åm || andre ere sacker så ath man tör intedh frwchte för kongens onåde. Iagh håpeß hanß konglighet later er fwlle se mith breff. I wille och så lage ath ner dedh er lesedh ath dedh måte bliwe åp brenth. Nw far well min hiertenß siridh. Kåmer dw icke snarth så skall iagh allrig pase på degh och will fwllth och fasth tro ath dedh er din skwl dw will intedh kåme. Hellze din sÿster och fröcken brite på mine wegne.

Brev 3 [A B C]
Min kere siridh. Iagh önsker er mÿcken lÿcke och kan er icke för hålle ath frw mor encke dråningen hawer skrewedh megh till ath hon hawer gewedh erick biellcke eth entlliged swar på hanß till tall, men på hwadh seth weth iagh intedh. Heneß konglighet skriwer intedh der åm, wten så ath her gustaff skall berete åß. Så efter någre dager ere för lwpne och iag får ingen widere beskedh, kan iagh icke hawe för dragh ath skriwe er till och begerer intedh mere wete en dedh åm i lete er nöie medh de swar heller icke. Eredh såm i gerne se så wille wÿ hiertellige gledeß medh er, men hwar och icke så weth gwdh ath dedh går åß hårth till hiertedh. Min alle kereste siridh, haff intedh fördollth för megh. Iagh skall allrigh swicke degh så lenge iag lewer wten gerne se din lÿcke och hiellpe der till så mÿckedh iag kan. Så hiellpe meg gwdh den iag och will ha deg befalledh min alle kereste siridh. Seden dene sedell war skrewen fick iagh först wete ath i ere her, men lell måste iagh senden åstadh. Estw gladh så lat meg medh eth ord wete så såwer iag medh ro i nath.

Brev 4 [AB C]
Wår ÿnesth och nådige benägenhet medh gwdh allzmectigh alltidh till förende. Alle kereste siri iagh kan er icke för hålle dedh iagh till dene tidh hawer waredh wedh godh hellze. Gwdh gewe megh de same tidender i f[r]å er igen. Och weth gwdh hwrw hårth i lige megh på sinedh och hwrw månge tancker iagh har giorth megh om er ath ÿ intedh skwlle må well efter i hawe icke latedh megh wete i så långh tidh hwrw i må heller åm i äre well fram kåmen. Och der före hawer iagh intedh länger welledh för dröie wten afferdige dene min tienere till er ath för wete megh hwrw er lägenheth är. Och der i icke årcke siellff skriwe så ber er man, för iagh kan allrigh ware till fredz för en iagh weth hwrw ded står till medh er. Min hiertenß siridh, dedh moderllige och kere hierte iagh har alltid hafth till er och i sÿnerhet seden i kåme i mith wmgenge dedh på miner megh er alle d[ager] [...]ath, tencke efter allth dedh er kan lände till -[...]barbro [...]re er […]ia -|| Läter megh och wete om erick biellcke har wnder skrewedh den för segllingen heller icke så och om dedh andre iag badh er ner wi skilldeß åth. Här medh befaller iagh er och er kere man den trogn[e] gwdh till liff och siell. Han late sin hellige wellsignellse ware och bliwe öwer er såm en stark skiölld moth alle dem er onth mene och late er förnime ath han har er ker för dedh trogne hierte i hawe alltidh hafth till megh dedh iagh allrig skall för gäte wten till dedh beste i hwgh kåme så länge iagh lewer. Nw ade mein hertz alle libeste siri zw hwdert zw tawsent mahll gwter nacht. Gwdh beware degh och late megh skee den gleden ath iag måte så frith hawe dith dÿgdellige wmgenge här äfte[r] såm hert till och fine dem alle såm dedh welle för hindre. Datum stecke bårg den 3 december [...]

Brev 5 [AB C D]
Min hiertenß alle kereste sirid. Dedh i moto ware [wedh] hellzen och all lÿckelligh well måge begåwedh wore ded [...] megh weth gwdh daff allth meth hierte kerth ath förnim[me.] Der hoß kan iagh icke hawe er oför mellth dedh iagh gwdh teß loff er wedh godh hellze. Gwdh allzmectigh hiellpe megh till allth dedh megh nÿtichth och sallicht er. Den neß later iagh er förnime ath kongelighe maiestedh min kere herr broder har senth artziewskÿ till megh och later megh wete dedh hanß kongelighe maiestedh och droningh ere wedh godh hellze, dedh megh har waredh en stor frögdh ath förnime. Der hoß ath om gwdh teckeß spare hanß kongelighe maiesteß liff och hellze då will hanß kongelighe maiestedh wisth i dene såmer besöcke sith kere federneß landh dedh gwdh late skee i en lÿckesalligh sthwndh, och i sin skriwellze lower och till seger megh dedh ath efter hanz kongelighe maiesteß breff och befallningh intedh gorde till sacken i söderköpingh ath erick bielke och de andre såm så oför skemth hawe bode skrefwedh och talledh er och mith frwgentimer och megh siellff till störste wanheder och för klenningh will hanß kongelighe maiestedh icke late bliwe ostraffedh, wten medh reten fwll föllie, der före hanß kongelighe maiestedh icke nogh samth er till ath tacke wten högellige till beröme och will hopeß ath den harm och förtreth iagh har lededh der före skall kåme dem swrth efter såm billicht er. D[er] nesth, min hiertenß siridh, later iagh er förnime ath hanß kongelighe maiestedh hawer efter eth långth och tidicht betenckende giorth eth entlligedh beslwth medh den sacken. Er well weterlligedh gwdh såm hawer låwedh ware alle faderllöseß fader och alles ellendeß för swar, han werdigesth late ware sketh i en godh och lÿckesam stwndh, hanß allzmectighet till ere och megh staker till glede. Hwrw hiertellige hepen och bekÿmredh iagh er kan iagh allrig klage, men gwdh såm min hiertenß sorgh och ellendighet en tidh longh har seth wende min sorgh i gllede om mögeligedh er ath bedie. Och sender iagh er min hiertenß nosewiß någre pomeranß till ongefär 33 qvintin stÿcke. Tar för goth ner iagh kan|| bekåme flere och elliesth anedh såm er kan ware tienelliged will iagh intedh förswme. Sender er nw thwsen hwndrede godh nath mïn hiertekorn. Gwdh beware er till liff och siell. Hellser er herre medh min nådige benegenheth och mÿckedh gåth på mine wegne. Datum stecke bårgh den 22 aprill. Iagh sender er hwith samet och en bage och ber i wille giöre twå der aff till dråningenß behoff så långe såm den er men så låge såm dedh er medh swart afftecknedh. Iagh hade gerne siellff giorth dem och intedh bemöth er efter iagh weth er legenhet men dedh tar intedh lagh. Far well min sirid. Bren op brefedh.

Brev 6 [AB]
Wår ÿnesth och nådige benägenhet medh gwdh alltidh till förende . Wÿ hawe i dag bekåmedh er skriwellze herr iahan gÿllenstierne och der aff medh stor hiertenß frögdh förnwmedh ath gwdh allzmectigh hawer så nådellige och well för låsedh eder kere hws frw och hwgnedh er både medh en wngh sån. Hanß allzmechtigheth ware ewinerllige låff såm så nådellige har seth till hene och hwllpedh hene aff medh den swåre börden. Han werdigesth och snarth hiellpe häne till sin före hällze och stÿrcke igen widere. Dedh i begäre ath wÿ wille medh wår ner warellze hiellpe er lille sån till dop och kristendom så twiwlle wÿ inted ath i både ere medh wår nådige benegenheth nogsamt för säckrede ath wÿ gärne giöre för bägeß ere skwl allth dedh åß är mögelligedh icke diß minder äfter såm wår lägenhet nw är måste wÿ dedh gönåm någen anen wth räte. En dogh dedh wore så ath wÿ medh wår person kwne ware der på den tidh skwlle den wegen intedh ware oß för långh häller beswerlligh. Men äfter dedh för någre orsacker skÿ icke kan skee håpeß wÿ ath i hawe oß änthskÿlledh. Älliesth ath bewise er all nådigh benägenhet ere wÿ alldelleß benegne och wille hawe er her med gwdh befalledh. Hellser er hwsfru medh wår nådige benägenhet. Datum stecke bårg den 5 iulÿ

Brev 7 [A]
Min alle käreste frw siridh. Iagh hawer bekåmedh eder skriwellze dedh gwdh allzmectigh hawer nådellige seth till er och hwllpedh er till någen stÿrcke igen, der före iagh gwdh daff hiertedh inerlligen tacker och der hoß flitelligen bediendeß ath i måte kåme till fwll kåmellig hällze i gen. Och har iagh waredh så mÿckedh bedröwedh och frwchtedh hwrw dedh skwlle nw ware medh er, äfter frw margrete så ÿnckellige skreff hith om er swage lägenhet, der före torde iagh intedh sende bwdh till er. Iagh war redh ath wår häre hade tagedh deg från mägh, min hiertenß alle kereste siridh, men gwdh ware låwedh såm dedh till bätring har för andredh. Men dedh i hawe skrewedh medh egen hån skwlle i ingen tack ha före, för i kåme well i hwgh ath iagh badh er ath ner gwdh wille för låse er ath i ingen tingh skwlle arbete häller skriwe för än de 6 wecker wore wte, men min näsewis paß intedh på mith för bwdh. Der skwlle hon ha riß före, min hierte korn . Dedh i begere wete om min lägenhet så tacker iagh gwdh för hällzen. Älliesth är intedh sÿnerlligedh före falledh dedh iag kan skriwe, men när gwdh will iagh får någedh wete om min lägenhet så will iagh intedh för swme ath skriwe. Här mädh twsen godh nath min hiertenß sirid. Den ewige gwdh befaller iagh degh. Han werdigest beware deg och din kere man och lite hiertekorn från all olÿcke till liff och siell. War intedh wred på drängen ath iag har så läne hålledh hånåm åpe

Brev 8 [A]
Min alle kereste siridh. Gwdh weth hwrw gerne iagh wille skriwe er ofte och mÿckedh till, men iagh kan intedh kåme der till för mÿcken swår hwfedh werck, men på dedh ath i icke skwlle tencke ath iag intedh kåmer wener i hwgh längre än iagh ser dem wi[ll] iag besöcke er medh dene lille sedell och tacker er så gerne min hierte för dedh i hawe så åfte skreffed megh till och will medh dedh förste megh är mögelligedh skriwe swar, men hwadh er bror her abrahamß sack till kåmer har her nillß skrewedh megh till och begerer meth rådh, och har iag skrewedh håm till och rår der till hwadh iag kan. Gwdh gewe sin hellige wellsignellse der till ath ded må skee såm gwdh är till äre och dem på bäge sider till långwarigh glede . Far well min alle kerste hierten[ß] sirid. Gwdh late deg alltid må well och wne meg den gleden om iag icke må se ath iag då alltid måte spörie dedh degh måte gå well, och mith moderllige hierte skall iag allrig för andre så länge iagh lewer

Brev 9 [AB]
Min alle kiereste frw siridh. Gwdh allzmectigh beware er till liff och siell och late er giöre en så godh och lÿcksam rese ath iag måte allrig se er i sådenth ÿnckeligedh till ståndh såm nw någre reser sket är, wten ath i nw giönåm di medell måte kåme till er fwllkåmellige hellze och well måge. För megh tacker iagh gwdh allzmectigh ath iagh er nw mÿckedh bätre till paß än når i droge bårth. Både i brÿstedh och hwfwd er iagh mÿ mÿckedh betre och håpeß ath iagh her på låbsåw skall ha mÿcken betre hellze än i ckracko och ber ath i wist wille tro ath iag må well. Gwdh late megh så santh få höre ath i och iåmf[r]w karin måte taff erth badh kene er förbetring till er hellze och ber er både ath i wille skriwe megh saningen till, för iag tror så paselige når i skriwe. Iag räß i giöre intedh anedh wten giöre megh godh hwg. Iagh har bekåmedh tw breff frå er seden i droge heden och dedh tredie med dene breff wisere, och har iagh förnwmedh ath i hawe lecht er wagner från breslow. Gwdh gewe ath i icke ångre, försth i siellff och så iåmfrw karin för sin onde side. Dedh hade waredh mÿckedh bätre i hade legt wagn för tingestedh och siellffwe setedh i wagnen. Fast dedh hade kåstedh någedh mer så hade dedh lell waredh betre. Iagh är intedh well till fredz der medh. Der till medh så har iåmfrw karin ingen och sende äfter dåchtere om di intedh ere ner wedh hånd. Derföre sänder iagh hanß till backe igen, ath han blir hoß iåmfrw karin och ber ath i wille skriwe megh medh eth aned bwdh till hwrw er rese är gången. För ere barn skwlle i intedh tage er någen ånger. Di må alle well gwdh ware låff och håpeß i skwlle intedh kene dåm igen når i kåme, sådane höwllige drenger skwlle di ware. Annusia leter seie frw silla god nat och kåme taß hem.|| Hon twchter så sine bröder dedh är nw welledh kåmedh i heneß hender. Nw min frw sirid, gwdh befaller iagh er till liff och siell. Han late oß fineß medh hellze och gläde. Datum kracko den 11 maÿ.

Brev 10 [A]
Min Kaise. Iagh har bekåmedh er skriwellze och de[r] aff förnwmedh ath i skwlle ware wedh hellzen. Dedh wore well om dedh er sant, men iag tror hallff parten för er skwll, för i wille intedh bedröwe meg, men iagh later er medh saning wete dedh iagh må gwdh skee låff well. Gwdh late megh de same tidender höre frå frw siridh och er. Men dedh i ha sent wagnen och hanß i från er der er iag sleth intedh well till fredz med. Iag weth fwlle hwrw er både lerer gå når i begÿne skacke er i de lede tÿske wagner. Gwd för låte frw siridh, så ille hon har giorth och i med. Nw kan iag intedh ware till fredz för än iagh får bwd från er . Mester andreseß hwstrw har i dagh fot en dåter och er äfter den lägenheten tämellig starck. Nw gwdh beware deg min kasiw. Iagh årcker dene gången intedh mere skriwe för iagh har lwped megh så tröth i trägår den . Datum 11 maÿ.

Brev 11 [A]
Min hiertenß kaise. Gwdh beware degh både till liff och siell och late megh få de glade tidender ath dedh wore någed håp på din lång warige siwckdom till en godh och beståndig hellze. Då will iagh intedh ångre ath ath iagh hade sänth degh från megh så lång en weg, och äfter iagh weth hwrw dw åstwnder wete om min well måge så tacker iagh gwdh för temllig godh hällze och läter megh gerne nöie der medh. Gwdh allzmectigh late åß fineß både medh glede igen. Der nest later iagh degh wete min kasiw dedh dine kotker må well, allene den ene har waredh någedh swag, för hon har giorth eth mord sprwng giönåm skårstenen i kongenß kamer, men så har iagh lated dåchteren ge hene någedh in. Så bleff dedh strax betre, men på dedh ath sådenth icke måte skee åftere har iag letedh sath iärn gallrer för fänstredh på dedh widere o lägenheth icke måte der aff förorsackeß . Och befaller degh båded till liff och siell den öwerste läckeren i hender såm kan gewe medlledh krafth till ath wthräte dedh iagh i så lång tidh hawer aff hiertedh åstwndedh. Datum 21 maÿ.

Brev 12 [AB C]
Min frw siridh. Gwdh beware er till liff och siell och hiellpe er till er hellze och swnhet igen och late megh nw snarth få si er medh gläde och kan iagh er icke för hålle ath iagh har bekåmedh er skriwellze datum den 5 junÿ i karllz badh och förnimer ath badh later segh well ansi medh er både så ath till ath håpeß i skwlle kåme till er fwll kåmellige hellze igen, hwillcken skriwellze har waredh megh så hwgnelligh och ker ath dedh er megh omögelligedh i penen ath för fate. Gwdh skee för dedh såm för alle andre sine gwdhdomellige wellgerninger ewigth låff och tack. Han werdigesth ware begeß ereß öwerste läckere och gewe medh medledh sin gwdomellige wellsignellze till en långwarig och beståndigh hellze och well måge. Dedh önsker iagh taff allth mith hierte och later er her medh förnime ath iagh är gwdh skee låff medh godh hällze och håpeß her äfter bätre seden iagh har bekåmedh er skriwellze för den hiertenß gläde iagh fick då iagh för nam ath dedh er eth gåth håp till er och iåmfrw caiseß hellze. Gwdh weth iagh har allrigh waredh glad seden i droge heden för ennw. Gwdh hiellpe oß på bege sider en nw widere för sith hellige namn skwll. Och tacker er min frw siri så gerne för dedh i kåme megh i hwgh och wille och gerne ath iagh skwlle kåme till hellzen. Och dedh i begere wete om i må talle medh dachteren om min siwckdom och seie för hånåm om megh så will iagh er till swar icke förhålle ath der dedh wore gwdz willie hiellpe megh till min fwllkåmellige hellze igen både iagh inerllige gwdh åm ath dedh gönåm någre gode medell måte skee, men ath nemne m[in] person will iagh intedh gerne om man kan gå dedh för bi. Men kan dedh intedh anerß ware då må i talle medh hånåm, dågh medh di för ordh ath ingen måte få wetedh heller få megh i mwnen. Och dedh i begere wete min siwckdom till pricke täncker iagh ath ï skwlle fwlle wetedh mesth siellff, men på dedh ath i må wete dedh meste och förnemste på dedh han må deste bätre gewe sith rådh der till så är ath iagh alltid för min tidh har inågre dager, stwndåm fler och minder, äfter || såm dedh kåmer, så onth i hwfwdedh och i magen medh såden köldh i kråpen såm dedh wore febriß och ath iagh gör intedh aned en gesper och recker megh och ath wnder tiden klöckeß. Och om han will wete om dedh och ellest pleger så kåme så säger at stwndåm dogh intedh alltidh, men i den tiden såm i well wete - alltidh, och ath dedh icke gerne kåmer wten iagh måste brwcke der före. I tem ath min mage är så för derwedh ath iagh kan ingen math förtäre såm någedh groff är så och ingen frwchth hwadh namn di kwne hawe ochath iagh ïntedh kan för drage rwgh brödh. Stracht iagh råcker äte någen ting såm magen kan intedh lide så kåmer megh den fråse och gespningh på endå. I må gewe wetneß bördh der åm ath iagh intedh anedh äter wten dedh en siwck well måte äte aff så och om den sallte katar iagh har såm megh så faller på brÿstedh och ath iagh alltidh har så onth både nath och dagh äwen på hwfwdedh och ath dedh pläger swelle och klape såm en klapede medh en hamer och er så ömth ath iagh intedh kan lide eth sillckeß bånd der på än seden anedh doch intedh alltidh licke. Dedh har och ingen wiß tidh wten stwndom were stwndom betre. I skwlle och seie ath iagh intedh win kan dricke för kataren faller mÿckedh starckere och intedh heller medh örter. Men när iagh tencker stwndåm ath hiellpe magen der medh iagh dricker någre skeder då har iag i någre dager en såden smack i mwnen såm mesing, och dedh drager twngen till samen och blir så tör ath iagh weth allrig hwarth iagh will för en dedh kan för gå. Dete er nw nogh om min o lägen heth. Gwdh gewe han måte fine megh rådh och will nw her medh befalle er gwdh både till liff och siell. Datumkrackow den 22 iunÿ. för all tingh skoner er äfter badh och håller er såm i taff gode menisker bliwe råde och ger er intedh för snarth äfter badh på resen hem, hwille well wth. Dedh är bätre kåme långsamtän drage snarth och för derwe hwad gåth er blewed.|| Min frw silla, dedh i skriwe om den swr brwnen ath så månge bliwe hwllpne med, om han will råde megh der till will iagh gerne brwcke och late före hith.

Brev 13 [A]
-till mineß hwadh frw sirid skall bestelle. Et snöre liff dedh skall giöreß hoß hoffskrederen i dresen. I prag skall frw sirid köpe bemeske rwbiner och demanter och, om der fineß wackre bwndne krwß heller mÿnster taff sådant rå silcke, en stor hop både groft och grant.- -Ett snöreliff thill-.

Brev 14 [A]
om hon har förståped liff. Om dedh låser wel i brÿsted. Om hon er lätere om hiärted. Om heneß mage er god. Om hon blir så het seden hon har ätedh såm för. Om hon får såwe för hoste och sager hwadh iagh har lated säie her gustaff. Och bede häne ath hon will fly meg dedh waten beskrewed såm gör hwite tänder inted på mine wegne wten på sine egne.

Brev 15 [A]
Min hiertenß frw sirid. Iagh kan intedh mÿckedh skriwe både för dene hastige rese såm åß är på kåmen så och för bedröwellse. Skwll ath iagh frwchter dene resen är kongelige maiesteß och alleß wåre för derf. Gwdh betre ath sådane råd gewere skwlle bliwe hörde. Hwarth wÿ skwlle tage wegen weth iagh intedh så hiellpe meg gwd der [medh]. I mårån skwlle wÿ åstadh. Her är sådant allar[m] i staden och iblant kongenß håff, di äre så ille till fredz. Både wete di inted hwarth icke helle[r] ha di kwnedh lage seg till wegß, för i gå[r] sadeß di först till. Nw gwd wende allting ti[ll] dedh bäste och strafe oß inetdh såm wÿ förtiene. Iagh är daff hiertedh be kÿmred fö[r] e[r] skwll, äfter iagh weth hwrw er tidh lider, a[th] wÿ icke kwne kåme till hope. Gwdh allzmectig[h] ware er hiellp och stå er bi, så trollige iagh dedh önsker aff allth mith hierte, och late åß fineß medh hellzen. Och befaller er här medh gwdh allzmectigh till liff och siäll. Hällzer ere barn på mine wegne och i sÿner het hanuse. Datum warso den 13 iunÿ. iag sänder er 100 gÿllen medh dochter herna. Tar till gode min frw silla. Iagh har inted mere rådh på däne tidh. Iåmfrw karin later på dedh flitigeste telbiwde er sin tiänst.

Brev 16 [A]
min hiertenß frw sila. Gwdh allzmectig hiälpe er til er hellse och stÿrcke igen såm iag wisth håpeß med gwdz hällp, för dene hwstrwn ger så godh förtröstning ath ded skall bliwe gåt allth samenß. Iag sender er di mårseller såm dene hwstrwn har giort. Di brwne såm wnder lige skwlle i äte om morgonen såm hon sade i gå[r], och di hwite skwlle i äte om dagen heller når i bliwe swag. Dene olien i dete lille glased skwlle i dråpe tre dråper i så mÿcked win i wille dricke om målltiden. Dåg må i lel dricke öll och om i wille. Nw gwdh beware er min alle kereste hierte korn.

Brev 17 [A]
dene kackerne skwlle i brwcke når i bliwe swag. Gwd allzmectig gewe sin hellge welsignellze ath dene läckedom må ware er till hällze och god. Min hiertenß frw silla far well. Twsen godh nath

Brev 18 [AB]
min hiertenß kere frw sila. Iagh har med stor hiertenß ånger förnwmedh daff iåmfrw karin er store swaghet och ath i genom hene hawe latedh megh wete hwadh er siste bön och begeren är. Der gwdh nw tächteß kalle er daff dene bedröwede werden så wil iag er icke förhålle ath hwadh er man till kåmer så wil iagh låwe och till seie er ath iagh will alltidh late hånåm ware megh till dedh bäste befaled för er skwll och gerne fårdre hånåm till a[l]th gåth så mÿcke megh är mögelliged. Och hwadh de månadh peninger til kåmer will iag gerne äfterllate ere söner till ath hiällper dem till stwdere, för om iag elest finge dem från meg så frwchter iag at di blewe wende på någedh aned. Om anwse lile och casemir skwlle i gewe er till fredz och ingen sårg hawe om dem, så länge gwdh will iagh skal lewe her i werden, och [iagh] will och i min well macht tencke der efter ath om meg kåme någed[h] wed at anne lile skall kåme på en godh stad, men så länge iagh lewer skall hon allrig sackne mor. Dete skwlle i ware wiß på och inted twiwlle he[l]ler tencke ath i[ag] [s]kriwer er dedh till at tröste er medh wten ath iag will hålle met lÿfte ded iag nw gör och åfte har giort, en då iagh håpeß till den allzmectige gwdh såm allth för må at i skwlle medh hanß till hiällp kåme till hällzen, || der om iagh inerllige will bed[i]e gwdh och håpeß ath gwd skall höre min bön och ber er för allth dedh gode iag har wnth er i alle mine dager och än wner. Stÿrcker er siällff så mÿckedh i kwne och achter icke heten så stort ath i icke skwlle stÿrcke er medh dedh såm iag sender dith. För om i wiste hwrw hiärtellige iagh bedröwer meg når iagh hörer ath i så gärne wille dö i gorde dedh allrig. Nw gwd för sin sånß iesu cristi skwll stÿrcke er till liff och siäll och hiellpe er till allt ded hånåm er till är och er nÿticht till liff och siäll. Hwadh aned i hawe begered der bekÿmrer er inted om. Iag skall allrig förlate er hwarken lewendeß heller död så lenge i iagh lewer.

Brev 19 [A]
Wÿ gewe er till kene her iahan ded wÿ hawe förnwmed daff frw margrete her iahan spareß ath i begere ath wÿ skwlle för klare oß imot er hwillcken aff di twå personer såm den dåchteren i franckfort har i sin skriwellze namn gewedh. Så kune wÿ oß icke anerß ichug kåme wten dedh ath en dog wÿ sate i ert skön ath wtwellie en daff deße twå ath wÿ då lell sate wår mening der brede wed ath oß tÿchte dedh den ällste taff di bröderne såm tiäner hertigen aff pomeren skulle ware tiänelligest , men do han kune icke tage wed dene tiänsten ath i då wille sände äfter den andre. Och på dedh ath icke någed drögsmåll måte skee sände wÿ strax tere peninger på ded tiden icke skwlle bliwe för swmed. I hawe och skrewed parfnowskÿ till ded i wille sände medh dedh förste äfter en aff dene bröder. Hwrw i nw hawe drögt der medh kwne wÿ icke wete. Men ille giöre i mot ere barnn såm tiden för swme, och inted beter mot oß. För allt dedh på ere barn kåsteß er om inted, dedh wÿ icke wille reckne för någen wmkåst der di lerde der hoß. Så ath wÿ hadee äre der aff, och för wndre [wÿ oß] ath i nw så lång efter seden wÿ skrewe wende dene beswerlligheten före. Förmane och bede er her medh ath i wille nw inted dröge wten läte kalle en aff deß. Der di sker dedh åß er behagelliged och ere barn både nw och i fram tiden nÿtigt. Och begere [wÿ] medh dedh förste swar igen på dedh wÿ wiste åß widere äfter räte. Datum dancik 17 iullÿ. Oloff swercker sånß barn hawe skrewed åß någre reser till och begered ath wÿ wille tage den ÿngste sånen i wår åm wårdned och hiellpe hånåm till ath studere. Så begere wÿ ath i wille talle med feller man ath han besteller der åm både om kåst så och om hanß lärdom, så wille wÿ gerne betalle äfter såm tilbörliged är.

Brev 20 [AB C D]
Wår besynerllige ÿnest och benägenhet medh gwdh allzmechtig alltidh till förende. Wÿ hawe bekåmedh er skriwellse her iahan gÿllenstierne datum den 14 maÿ och er aff förnwmedh hwadh werff klaß ionsån har haft från kongen i danemark till er swenske her wte äre stade. Der på kwne wÿ er till swar icke för hålle ath åß kåmer wndersamt före ded kongen i danemark läter anmode er der om äfter han enw intedh weth hwad ände dedh will tage medh hanß op såt fast han gör segh så wiß. Der på kan han då icke wete om hanß willie och er confirmered i himellen hoß den heren såm kongericker och mÿndigheter wth deller. Hanß her far giorde säg och nogh wiß der på ath han skwlle bäre den swenske kronen, men gwdh bewarede hånåm der före. Så kan gwdh och lage medh dene ath den swenske kronen intedh trÿcker hanß hwfedh. Men er dedh hånåm beskert så måste härenß willie hawe sin fram gång, men intedh hade klaß bort tage seg dete ärendedh på. Kongen hade well haft siäll sin tiänere till ath sende om han hade welledh haft sådene werff till er. Samtligen så er och twiwellß måll om hånåm er såden befallning gewen efter han intedh har någedh skreftlligedh bewiß. Till ewentÿrß har han siellff till bwdedh seg kåme sådant till wege, för i wete well hwadh han er för en man och alltid har wared ath han der i gönåm mener hiellpe seg åp om icke i swerge ath do kongen i danemark gör håm stor. För i wete siellff hwrw girig och hög ferdig han er. Men oß sÿneß ded beste ware ath man stellte seg licke såm man hölle för faboll hwadh han före gewer och slät intedh sware. Der till och kwne intedh skade ath kongen min her bror läte hålle hånåm an ath han intedh finge d[r]age till backe igen i medler tid. Om i bliwe medh bwdh och breff åftere an modedh kan man på alle sider betencke sägh hwadh swar der på kwne falle äfter såm lägenheten då kan medh gewe. Hwadh ere söner till kåmer tÿcker åß best ath di bliwe i torn efter i tÿslad er så osäckert. I prÿsen tÿcker oß och föge lägenhet ware för dåm, men dedh sÿneß åß rådelliged såm wÿ och || till förende hawe gewed er till kiäne ath i säge äfter en lär[d] och alwarsam preceptor, för dene är rät en tock bode i dede ene och and[r]e twngemåll äfter såm wÿ daff ere barnß breff hawe ath si dem. Di hawe skrewed åß till. Hwad han lön skwlle ware wille wÿ gerne för sörie efter såm i kwne bli öwer enß med hånåm, för fast di wore i någen academiæ moste di lell hawe en stedz hoß seg den di bere fare före. Dene di nw h[awe] den ere di intedh rede före. Di bere mere fare för greger än för den andre. Iagh tacker er och flitigt för ert omack ath i hawe bemödedh er der om och flÿ medh kamer tieneriner. Efter dedh icke kwne ware, så måste iag si hwar gwdh besker meg dem såm gode ere. Oloff swerker sånß dåter har iag fwlle föge tienst aff i 2 hell[er] 3 år till deß hon kan någedh läre om hon ellest har någen willie der till. Men hwadh ded till kåmer dedh peter got berg har lofed flÿ oß twå kamer tiäneriner dedh wore fwlle well om han ellest råcker på dedh såm gåt är, men om di intedh dwge och wÿ moste ge dem orlof så föllier der intedh aned wten onth namn äfter, för sådent partÿ wille allrig heteß för tiäne oläter, wten öwer heten moste alltid hawe skwll såm i siällff well wete ath dedh går till. Der före wet gwdh hwad wÿ skwlle tage åß före, för katoliske wÿlle wÿ nödigt tage. Om wÿ der före icke hade för sÿn, kwne wÿ fwll få flere än wÿ behöwe. Hwad den pigen till kåmer såm er dåter skwlle ha, ath i den icke kwne bekåme för wndre wÿ intedh, för mine egne tiäneriner målle meg så wth ath ded er intedh wnder dedh fållck frwchte seg ath kåme hith. Di hawe haft i sined alle tre kåme bårt i sender och till ath lage så gönåm wener och wenß wener ath wÿ inge skwlle få igen såm di och göre. Di spare inted sin flit. Dedh hawe wÿ till tack dedh wÿ ha föt dem åp och giort fållck aff dem, men der om wore mÿcked at skriwe, men wÿ håpeß dedh otrohet slår sin egen here på hallsen. Hwadh tidender från muskow till kåmer er inted tröstelliged ath skriwe. Gwd gewe min her broder allrig hade taged säg den resen före, hade dedh waredh mÿckedh bätre . Kere her iahan i wete er well i hwg kåme ath wÿ i kracko || tallede medh er ath i wille göre ert testemente och der wdÿ och för fate er sallige dÿgdesame hwstrwß sidzte willie. Äfter såm i då lote oß si en aff kopie der aff och äfter wÿ intedh seden hawe der om förnwmed wille wÿ gerne wete hwrw i der om kwne ware till sineß, äfter wÿ si dagellige hwrw hedsk och förgiftig er bror er mot wår relligion och sancker siw skadellige ander till seg än han er siällff. Och der aff förnime wÿ om er kåme någed wed ath han skwlle brwcke di personer der till dem wÿ inted kwne göre mot stånd om wår lifftid skwlle ware länger än er , der för i såm en trogen far later göre en ornig meden i llewe och namn ger dem. I tro ere barn. Om hwad på wår dell kåmer wÿlle wÿ göre allth dedh mögelliged er. Och later åß få swar medh dedh förste. Hellzer her iören påse på wåre wegne och görer wår entskÿllen dedh wÿ intedh h[a]we skrewedh hånåm i så långh tid till. Gwd wet ath ded icke är sket för någen obenegenhet skwll wten der före ath wÿ intedh hawe haft någedh tröstelliged at skriwe der medh wÿ hawe kwnedh hwgne hånå[m] med, för wÿ wete hwrw sårggewen han har alltid wared ded sackorne intedh hawe gåt såm nöd törftene. Har kraft och befaller er her medh gwd allzmectig. Datum willna 31 maÿ.

Brev 21 [AB]
Wÿ kwne er kere her iahan gÿllenstiärne icke för hålle dedh wÿ för någre wecker seden finge breff från her iören påse och der aff förnwmed ath den stwdenten har wared hoß ere barn och har blant aned för kllared seg ath han ingellwnde will bliwe hoß dem i torn vten will ha dem ot danczick först och seden widere till tÿsland. Och tÿcker oß sådant noged sellsÿnt ath han seger seg intedh kune bliwe hoß dom her, uten di skwlle ware der han will ha dem. Er han så well lerd såm follck håller hånåm före så kwne han fwlle lere dom her. Di hade intedh behoft för den orsack skwll drage länger bårt. Hwad ded ti[ll k]åmer ath wÿ och hawe lated för mane hånåm ath han håller dem flitigt till gwdz frwchtan såm er wißheteneß begÿnellze och der hoß late dem lere luterÿ catekismuß der på har han blant anedh swared ath han kune inted hålle seg wedh lwterÿ cate kismum, för han har felled i mÿcked. Nw mercke wÿ ath han låß ware mÿcked wisere och kwned betre, men han feller frwchte wÿ. För lwterÿ bekenellse och catekismuß belleff well taff hånåm och Dominus mellanton skrewen. Men der wore så månge höge och låge såm dedh öwer såge och fwne dor inted sådant såm dene lag klocke. Hade ded waredh så då hade lwter inted beståt för ceiser carll och så monge förster och herer såm då på den tid till samen wore. Wÿ frwchte at den er seg siellff för wiß och för fine noged nÿt på dedh oß enw er okwnigt. Wÿ förwndre oß ath i intedh hawe skrewe åß till seden i wore i torn, och begere wÿ her medh ath i om den stwdenten gewe er mening. Kan inted dene för sin öwer flödige wißdom bliwe dereß preceptor så sir er om en anen i tid, för dereß|| år di lide. Når di bliwe störe så få di lÿst till aned en site wedh bocken. Dedh wined i hawe sent ha wÿ intedh smacke efter dedh er åp rört. Om dedh är inted gåt så är såne skÿllig, för ded sÿneß ware omögliged ath rewen skwlle well tiäne till gåse wachtere. Peningerne sende wÿ intedh medh hånåm för dedh er oseckert på wegen, men från straß bwrg wille wÿ late sände er. Her medh er gwd bfallendeß. Datum warsöw den 27 iulÿ.

Brev 22 [AB]
Vår ÿnest nådige willie och benegen het medh gwd [allz]mechtig alltidh till förende . Wÿ kune er icke [ha]we för hålledh dedh greger är hit kåmen medh mine kåmisarier såm från brodnicza kåmne äre och [har] bllant anedh sacht åß dedh den stwdenten såm i h[awe] så mÿckedh bemöt er om skwlle ware her i warsow för tre wecker seden hwillcked meg kåm mechte underllige före ath han icke hade latedh sege seg an hoß meg. Men do han förnam ath greger war her och såg hånåm bad han ath greger gönåm någen wille lage ath han måte få talle medh åß dedh wÿ gerne äfter lote och lote fordre hånåm till åß, och till dedh förste sporde wÿ hånåm hwadh hanß erende war hit till håwed. Der på gaff han till swar ath efter i icke wore blewen wedh den förste menigen ath han medh ere barn skwlle drage wth lendeß war hanß åp såt der före ath begere tiänst hoß kongelig maiestedh wår her bror. Dor på frågede wÿ hwad tiänst han wille late seg brwcke [i]. Do gaff an till swar at han wille late brwcke seg i andellig heller werslig tiänst hwar vdi hanß kongelige maiesteß högt betrode tiänere di swenske hanß landz män kwne fine hånåm tiänellig till. Der på swarede wÿ ath i andellige sacker at tiäne kwne han inted, för han er ingen prest, der till medh såm han her till hade get seg wth icke heller någen papist. Der på gaff han till swar ath hanß åpsåt war till ath läre dedh han icke kwne och skwlle allrig gewe öwer för än han måte läre saningen. Fast han war kåmen till åller höllt han dedh för ingen skam ath läre. Do gåwe wÿ oß widere i tall medh hånå[m] och för nwme ath dedh är en såden såm ingen tro enw har vten will först läre han håller och medh flit på. Och skwlle i inen en kårt tidh för nime ath wÿ få der en såden papist såm were blir än alle di andre wåre|| lanß men. Gwdh skee låff dedh han intedh kåm till ere barn. Wÿ mene han skwlle ha fört dem hwfwd på in i papisteried. Wÿ wille önske i hade ståt i en wrå och hört wårt tall. I skwlle ha för wndred er öwer wår sammen gång . Och äfter gwdh så wnderllige har bewared dom dene gången ath di äre icke icke så för förde blewne måste wi si åß beter före och begere her medh taff er flitelligen ath i wille medh flit bestelle en anen hwad nacion han do kan ware. Först han är daff den räte außburgske kånfesion och är well lärd. Wÿ wille ingen wnkåst spare om elliest mögell wore en sådan ath bekåmä. Tiden lider för dem. Hwad di skulle läre do moste dedh ware snart, för her äfter frwchte wÿ di wille råde för mÿckedh siällff. Wÿ hawe befallt dirick ath lewerere er i dancick 70 daller. Dem skwlle i sende till ion drawante höweß man sån och fårdre hånåm till åß, för wÿ wille late hånåm lere casemir. För wÿ wille intedh gerne än late hånåm kåme från åß för orsacker dem wÿ intedh kwne dene gången skriwe. Och lager så ath han medh dedh allre förste kåmer hit. Iag will icke gerne late dene såm her till har lärt hånåm länger bliwe hoß hånåm, för wÿ få der wist en liten papist om icke medh flit blir förekåmedh dete wÿ er i en hast icke hawe kwnedh för hålle. Och begere ath i såm en trogen far wille i dete icke ware för swmellig. Der wdÿ göre i åß eth sÿnerlligedh behoff. Wÿ hawe och för någen tidh seden skrewedh er till men ingen swar der på bekåmedh hwillcked oß mÿcked wndrer. Her medh er gwdh befallendeß. Datum warso den 28 september ano 1612

Brev 23 [A]
Wÿ hawe för 4 wecker seden skrewed er till om ere barn hwrw wÿ gerne soge dedh dereß stwdering ginge för seg och ath i willi skriwe efter drawant höweß manenß sån ath han kåmer hit medh dedh förste för casemirß skwll. Och hawe wÿ befallt dirick skwlle lewerere er 70 rigß daller till hanß behoff, för wÿ hawe låwed hånåm dedh ärllige. Wÿ hawe för nwmedh ath i skulle ware siuck aff guartan hwillckedh oß er taff hiärtedh. Let gwd hiellpe er till er hällse igen. Later oß wete hwrw i må, och om wÿ kune wete någen råd wille wÿ gerne medelle. Iåmfrw lisebet har begered låff ath skriwe till swerie och begere låff ath kåme in. Gwd gewe till lÿck medh ded. Läre ångreß medh tiden. Rosen skriwe wÿ och aff. Hwrw widere will gå ger tiden medh.

Brev 24 [AB]
Kere her iahan gÿllenstiärne. Iagh har bekåmed er skriwellze datum den 22 nowember och blant aned förnwmed ded i taff min före skriwellze skulle hawe för ståt licke som iag. Noged mishag skulle hawe fated till -…- wet iag inted hwar der skule ware orsack till, för iag har -….- [m]ed förnwmedh wten ded i äre meg medh all trohet -... [der] - före har iag icke orsack till ath för andre min före benegenhet imot er och ber er wele der före inted hawe någen få feng ånger. Hwad ere barnß preczeptor till kåmer kan iag er till swar icke för hålle ath iag heller hade sit ath dedh hade wared en tÿsk en dene och i sÿnerhet efter han er föd i nericke. Tu ting frwchter iag. Före eth ath han icke er en carllist heller en calwenist der före dem gwd beware. Ded andre ath han intedh er wth giord till ath kåme hit och bliwe hoß ere barn, men efter ded oloff swerckesån mener och i siällff ath om dete skall man inted hawe till ath befruchte hem steller iag gwd och er. Såm er sÿneß så görer, för iag kan om dote inted döme, för iag kener personen ïnted, och fast iag en soge honom kan meg lel inte geweß till felle så mÿcke talle med hånåm såm andre di hanß grwnd och mening beter för fare kwne en iag och beter för stå seg på hanß lerdom. Hwad tidender från swergie till kåmer hawe di hiertellige bedröwedh meg. Gwdh allzmechtig si oß nådellige till och tröste worth fatige federneß land och hiellpe dem ifrån dereß mechtige för fölliere både in och wten rickeß och aff wende dedh gifftermåll mellen di tu ner skÿlle för sit hellige namn skwll. Dedh wined är och hith kåmed oför der wed. Iag har ennw inted smacked. Betallningen sender iag och medh dene köpman. Iag sende med per 40 florener till olloff swercker sån till ion drawante höweß man sånß behoff den iag håller till studering och wet iag inted om olloff har bekåmed heller icke. Iag begerede och wete hurw mÿcked iagh har låwed hånåm om åred och når hanß år begÿneß. I welle lage så ath iag får wetedh för iag har för geted. I welle och tacke oloff swercker sån för den warning han gör meg om den knÿpllerskan iag har från dancick. Så har polikarpuß sacht om hene når han war her ath hon skulle hawe haft 2 barn.|| Så trode iag intedh, för han skemer hellir 3 en han hedrer en, men så är dedh och taff andre sagt och ath hon skulle hawe haft dedh ene hoß seg och let hene knÿplle, och nw skulle dedh barnedh tiäne hoß en hindrick h-…-ke in der langen gasen. Iag wille gerne wete hwrw her om er -…- sant så wore iag till fredz ath hon wore der peperen wexer -… - er. Iagh ber er i wille göre er flit ath för fare hwrw he -...- ng. Later er och förnime ath per gråben och hanß hwstrw hawe både skrewedh dråningen till och för klaged den såm hene har stöt wr tiänsten och hwrw stor oreth dom er skedt och medh så däne ord såm iag har grwfed meg före. Dråningen har sent meg dereß breff, men efter iag icke wet om dråningen will ath iag skall late meg mercke ded iag weth her om, will iag tige stille och ber ath i wille i medler tid för fare gönåm någen för trogen om hon er medh barn heller icke. För her hade hon alle fachter såm så dane plege ha, och meg er och till skrewedh från danczik ath hon er så rådh miellcken signede släth bårt, så den stackeß barne[d]h war så mager och twinede sleth sin köst och di skriwe ath di äre wten all orsack bort stöte wr tiänsten för blot afwnd skwll och medh flere ord såm di i sinom tid fwlle skwlle få wete och lere seg en anen gong ware för sichtigere. Iag hörer di både skwlle och wellicht brwcke munen på meg hwar di kåme. Sådant kan med tiden bliwe weder gwlled. Och befaller er her medh gwdh allzmechtig. Ere barn late hellse er medh dereß ödmiwcke tiänst. Datum warso den 17 december anno 1612. I wille tacke fachtoren casper wiber för d[i] sacker han har sent meg med per och ber hånåm ath han will bestelle meg gåt lin från nederland. Dedh war intedh sÿnerllige gåt dedh han sende meg nw op me[dh] [p]er.