Nils Mattson Kiöpings resor (tredje trycket från 1743)

Nils Mattson Kiping fretog tre resor till Ostindien. En kort beskrivning av resorna utgavs frsta gngen 1674, tillsammans med en beskrivning av Japan. Denna text terger den tredje utgvan, gjord av Salvius 1743. Maskintexten r inskriven efter xxx och har tillkommit genom Erik Petzells frsorg.

Texten var frn brjan frsedd med ett stort antal markeringar fr frkortningspunkter, kursiveringar, rubriker, citat m m. Texten i denna databas har av Lars-Olof Delsing anpassats till Textbankens principer, s att metatecken r borttagna och att bindestreck i avstavade ord har tagits bort. Ord som r avstavade ver sidgrnser har skrivits ut i sin helhet fre sidnumret (som r angivet efter '#')

Frsta upplagan av texten (utgiven av Johan Kankel 1674) terfinns hr.

[Nils Mattson Kipings resor, tredje trycket 1743]

BESKRIFNING Om En RESA GENOM ASIA, AFRICA Och mnga andra HEDNA LNDER, Som r Giord AF NILS MATSON KPING FR DETTA KONGL. MAJ:TS SKEPS LIEUTNANT.

Frbttrad och Tredie Gngen Uplagd AF LARS SALVIUS

STOCKHOLM Tryckt r 1743.

# Fretal:

Til Den Gunstige Lsaren!

SIutio r ro nu framflutne, sedan denne Resebeskrifning sista gngen gafs ut p Trycket, i Wisings Borg af Hans HgGregvelig Exellence Riks Drotzen Herr PER BRAHES Boktryckare Johan Kankel. De mnga behageliga mnen och mrkvrdiga omstndigheter, som deruti finnas, ro s vackert och ntt samlade, at Boken blifvit mycket begrlig: tminstone r det nu mycket svrt, at komma fver ngot Exemplar deraf; ty har jag tyckt, at det ej skulle vara mishageligit, om hon nu nyo kommer ut i et mindre och nttare Format.

Det vore nskeligit om flere, som vandra och ferdas i frmmande Lnder, ville tjena det almnna med dylika goda anmrkningar. Deras reminne skulle d ej s snart glmmas bort, utan alt framgent lefva hos alla dem, som ro knnare ock lskare af slika saker. Ho skulle vl nu komma ihog, en Kongl. Maj ts skeps Lieutnant Nils Matson Kping,

#2 fdder i Wssmanland fr mer n hundrade r tilbaka, s framt han icke sjelf hade i lifstiden sammanskrifvit sit besfvrliga lefverne och mdosamma vandring?

Jag m ej her eljest orda ngot om de mnga frmoner, som hemtas af goda Resebeskrifningar. Deras tskilliga mnen lcka Lsaren at med nje samla sig en grundlig kunskap om frmmande folks serskilta Rgerings-arter, Religioner, Seder, sinnelag, styrcka och rrelser, med mera. Ja, deraf kan ock mycken vis het inhmtas om Naturliga ting, Nr de noga beskrifvas; Men fram fr alt, s frmjas Guds ra derigenom s mycket. Nr Hans krleksfulla omvrdnad om menniskan lika som p en tafla, skrskdas, och huru Han frer de sina underliga genom hvarjehanda omskiften i hela deras lefnad.

Hvad eljest denna uplgningen enkannerligen vidkommer, s har jag tagit mig ngon frihet, at rtta Constructions ordningen uti meningarne, hvilken efter den tidsens skrifve-stt, d boken frra gngen blef uplagd, varit mycket inbunden. Jag har ock nu tilkt henne med en uptekning p alla Capitlens innehll. De tryckfel, som mest vid min frnvaro smygt sig in, behagade den Gunstige Lsaren sjelf rtta efter det, som aldrasist i Boken r upsatt. I frigt lemnar jag altsammans uti den Gunstige Lsarens milda omdme.

LARS SALVIUS.

# CAPITLENS INNEHLL

1. Cap. Om Resans brjan. Pag. 1

2. Cap. Om Folket Caffers. 2

3. Cap. Om ngra Blindklippor, och Insula Ascensionis. 3

4. Cap. Om n Helena, och des underliga vrkan. 5

5. Cap. Om yttersta udden p Africa, och et mycket

skamlst folk, som der vistas. 7

6. Cap. Om en strid emellan en Valfisk och en Svrdfisk. 9

7. Cap. Om Berget Cumba de Tristan. 13

8. Cap. Om n Mauritius. 13

9. Cap. Om n Madagaskar eller St. Laurents. 14

10. Cap. Om n Sokkotora. 17

11. Cap. Om Rda Hafvet. 18

12. Cap. Om en i Rda Hafvet midt fr Staden Meka. 20

13. Cap. Om Rika Arabien. 22

14. Cap. Om Meka vid Streto

Babel Mandel. 24

15. Cap. Om Staden Aden. 27

16. Cap. Om Staden Maskalet. 27

17. Cap. Om Staden Zibet. 28

18. Cap. Om en herlig trdgrd, deruti jag blef stteliga undfgnad. 30

19. Cap. Om Staden Ziden. 34

20. Cap. Om en ort, som kallas Jamborg. 35

21. Cap. Om orten Zerzes. 36

22. Cap. Om Sinai Berg. 39

23. Cap. Beskrifning fver Bergen Sinai och Horeb. 40

24. Cap. Om Horebs Berg. 45

25. Cap. Om Staden Taquem. 48

26. Cap. Om deras Bokstfver och Papper. 48

27. Cap. Om mindre Armenien. 49

28. Cap. Om Armenianernes Gudsdyrkan. 50

29. Cap. Om Meden. 53

30. Cap. Om Partia eller Parten, som nu kallas Arak. 54

31. Cap. Om Staden Ispahan. 56

32. Cap. Om Persiska Hofstaten. 57

33. Cap. Om Konungens Jgeri. 59

34. Cap. Om Persien eller Tarsien 61

35. Cap. Om Staden Jessed. 64

36. Cap. Om tvnne sm Stder Korastan och Kurbazatrihan. 66

37. Cap. Om det hga Berget Udian. 67

38. Cap. Om resan up t Berget. 69

39. Cap. Om uphofvet til et stygt framfarande. 73

40. Cap. Om Tu andra Berg. 74

41. Cap. Om nya Persepolis eller Sciras. 75

42. Cap. Om en stor Trgrd. 78

43. Cap. Om Staden Lara. 79

44. Cap. Om den orten Stabbaron, och Bezoar stenen. 81

45. Cap. Om Staden Gammaron. 82

46. Cap. Om Landet Ormus, och des hrliga Prlefiske. 82

47. Cap. Om Staden Bassora. 86

48. Cap. Om Bagadat eller nya Babylon. 87

49. Cap. Om Handtvrkarena, och deras ordning. 91

50. Cap. Om Fulego eller det gamla Babylons qvarlefvor. 92

51. Cap. Om Staden Surate. 95

52. Cap. Om detta folkets dierfhet och fverdd. 96

53. Cap. Om deras stora afgudadyrkan. 98

54. Cap. Om deras Prester och Prestaskruder. 100

55. Cap. Om faselige stora Ormar. 101

56. Cap. Om Diu, Dive och Daman. 103

57. Cap. Om Vingula. 104

58. Cap. Om Staden Goa. 107

59. Cap. Om den stora n Ceylon. 107

60. Cap. Om deras Rttegnger. 109

61. Cap. Om tvnne Bnders Rttegng. 111

62. Cap. Om denna ns fruktsamhet. 113

63. Cap. Om det frbudna trdet i Paradiset. 114

64. Cap. Om kanl ock andra slsynta krydder. 115

65. Cap. Om Elefanter, och huru de fngas. 117

66. Cap. Om Apor och Babianer. 120

67. Cap. Om Bufflar och andra diur. 122

68. Cap. Om Kobrakapel, den giftigaste Ormen. 124

69. Cap. Om tskilliga slags Ormar. 126

70. Cap. Om den fromma Kameleonten. 127

71. Cap. Om Folket kulis eller Brare. 128

72.Cap. Om Prlefiskeri. 130

73. Cap. Om de Maldiviska jar. 131

74. Cap. Om Capo de Camerin. 132

75. Cap. Om Stderna Negepatan, Tegnepatan, Trankebar och

Slottet St. Joris. 134

76. Cap. Om Staden Narsingapatan, ock huru debrnde up sin

Furstesdda krop. 136

77. Cap. Om St. Tomas, Pelikatte, Masulipatan och Bengala. 142

78. Cap. Om Konunparikena Ava och Pegu. 144

79. Cap. Om n Nicobaer. 144

80. Cap. Om Malaka eller Gyldene Chersonesus. 146

81. Cap. Om Sumatra den mindre. 149

82. Cap. Om det vldiga Konungariket Siam. 151

83. Cap. Om Jlia Formosa. 154

84. Cap. Om den n Ajonam. 157

85. Cap. Om n Tarnado. 157

86. Cap. Om et Slsamt Folkslag,hvilket utrotas ssom

en annan ohyra. 159

87. Cap. Om n Amboina. 160

# Fljande fel, tcktes Den Gunstige Lsaren rtta.

PAg. 7 och 8de raden str: icke en gng en mygga eller fluga, som visa sig skenbarligen vid elden.

Ls: Om ntterna skrmes folket af spken, som visa sig skenbarligen vid elden; men gra ingen skada.

Pag. 19. 21 raden str: hela p himmelen.

Ls: p hela himmelen.

Pag. 30. 16 raden str: undfgnadder.

Ls: undfgnad.

Pag. 64. sista raden str stort. Ls Slott.

Pag. 103. 20 raden str s. Ls f.

Pag 107. 2 raden str Balmtr.

Ls Palmtr.

Pag. 109 22 raden str krymt. Ls grymt.

Pag. 122 9 rad. str Buf-flar. Ls Bufflar.

Pag. 145. 9 raden str byta. Ls: byte.

Pag. 152. 25 raden str: namnkanniga.

Ls: namnkunniga.

Pag. 154. 14 raden str: Chinenerserna.

Ls: Chineserna.

Pag. 156. 23 raden str f. Ls s.

Pag. 158. 11 raden str Mahemotaner.

Ls: Mahometaner.

I. CAPITLET.

JAg seglade r 1647. frn Holland, genom Sundet mellan Frankrike, ngeland, Holland och Spanska Sjn, och for om Canarie-jarna, som lyda under Konungen i Spanien, ligga mit under dagjemnings streket i Africa och ro allom kunnige.

Nr vi kommo uti stora Wsterhafvet, jagade ngra Sjrfvare oss utur leden, s at vi mste hlla in p Guineiska redden, t vi kommo til Capo de Verde, som fordomsdags kallades Hesperides, om hvilka Ovidius skrifver.

2. CAPITLET.

Om Folket Caffers.

DE, som bo i Capo de Verde, kallas Caffers: et resligit folk, som ser grymt ut. Desse samkade sig hopetals omkring oss, der vi hemtade vatten. Alle voro vpnade med pil och boga. De frde en stor hop boskap och Citroner til oss, hvarfre de icke annat ville hafva igen n jern, hlst knifvar: De gingo spiller nakne: Och fast de voro hel svarte, syntes likvist bl och rda strimor rundt om deras krop, hvilka de ristat up med knifvar, och sedan slagit frg deri, och ltit dem s sedan gro ihop. Deras kvinnar veta af fga eller alsingen blygd. Tnk! en fdde barn, d vi alle stodo och sgo derp, och ingen var som hjelpte henne; ej eller tycktes hon gifva sig det ringaste af ngon sveda; utan, sedan det efter en handvnning var bestlt, stod hon straxt up lika frisk, tog fostret p armen, bar det til sjn och tvttade det. Ngot derp kom hon tilbaka med fostret p ryggen bundet, och bar en hop citroner med sig uti en korg, som var fltad af grna blad.

Ibland andra, som d hlsade p oss, var en mycket reslig ung man, som hade sin boga

#2 och sina pilar i handen, och var omgjordad med en rem, p hvilken hngde sex stora knifvar i en skida. Han talade god Hollnska, sade sig varit uti Holland, srdeles i Amsterdam, Rotterdam, Delfft, Hag och annorstdes, och bd oss, med alfvarsamt tiltal, packa oss strax ddan, ty de ledo oss icke p sit land. Jag blef hr ej varse ngre odjur; kunde ei eller f veta, hvad som var til fngs i landet, emedan jag rkade ingen, som kunde tala med mig. Det r likvist troligit, at der skulle gifvas slemme och arge vildjur, efter de svept sina barn uti korgar, som voro gjorde af blad, och hngt dem up i trna.

2. CAPITLET.

Om ngra Blind-klippor och Insula

Ascensionis.

Ngre hllar, som heta pna gon, och ro en hop Blind-klippor, ligga emellan Capo de Verde och Capo de Bonne Esperance, vid pass 60. mil til sjs. Alle sjmn ro mycket rdde fr dem och mste granneliga taga sig til vara, at de icke drifvas dit af strmen, hlst ingen kan brgas, som en gng stannat derp. Men nr en r kom

#3 men om den, har han inga Blind-klippor at vara rdd fre uti hela Etiopiska och sterlndiske hafvet.

Insula Ascensionis r en utan boer, vid pass 4. mil omkring. Hr finnes ej annat, mellan stenarna och sanden, n en stor myckenhet Sklpaddor och stora Fiskmssar, som ro s litet skygge, at de lta taga sig med hnderna. Sklpaddorne ro s store, at nr vi stego 5. personer p en sdan, geck hon med oss vart hon ville. Vi samlade en stor hop deras gg, hvilka de grafvit neder i sanden, at solen skulle vrma dem ut. Desse gg voro helt runde, och hade en tunn hinna fver sig, som vindgg: ro mycket torra i sig sjelfva til at ta, s at de mste stekas i olja sedan de ro kokte. Sklpaddan hafver tu hjertan, och hennes ktt smakar ljufligit. Hon kan lefva i 6. eller 7. vekors tid utan mat, allenast hon fr vatten, hvilket vi sielfve prfvade om bord, och hade af dem vr dageliga kost. Om hon kommer p ryggen, s kan hon ej vnda sig, utan mste s ligga och svlta ihjl.

4. CAPITLET.

Om n Helena och des underliga

vrkan.

N S:t Helena, som hller 8. eller 9. mil i runden, r en berg-full ort, och kan synas p 30. mil i sjn, nr det r opljust. Hon har varit obod fr 4 eller 5. r sedan, d et ngelskt Nybygge sat sig derneder, och kastade up tre skansar. Jordmonen r af naturen myket fet och br ymnig frukt, nr han aldrig s litet ansas; ssom Kl, Sallad, Persilja, Mortter, Pomponer, Meloner med mera, s at alt der ss, vxer straxt; Men sdet mste vl omgrdas fr vilda svin och Bockar, som der drifva i stora hopar. D Spaniorerne fordom der legat, at taga frisk luft, och vatten, hafva de planterat Pomerantz- Citrone- och Lemone-tr p bergen, hvilka alt stilla bra frukt. Frr i verden kom ingen dit och tog ngot til mats af ns frukt, som icke planterade ngot annat igen, hvilket kunde lnda dem til gagns, som kommo efter. D var der ock en stor myckenhet af dessa vilda svin och bockar, som d voro s spake, at de lto taga sig med

#5 hnderna; Men r 1656, d jag var der, voro de s skygge fr folket, at de, som varit der tilfrene, undrade fast mycket derfver. Nr vi kommo neder uti des lustiga skogar och dalar, emellan bergen, blefvo vi varse en hop vilda hundar, som der lupo och hade gjort en stor skada p Creaturen, dem vi nyss talte om. Desse hundar ro der planterade genom et skepp, som lagt i land vid St. Helena at hemta vatten, och d det gik bort derifrn, kom det ofrvarandes och i brskan at lemna efter sig en stor tik, som var full med valpar, den der sedermera ynglade, hvaraf desse hundar icke allenast kommo at alstras, utan Creaturen blefvo ock s skygge, efter de dagligen ofredades af detta alde och skulle vara deras uppehlle.

Luften r der s sund, at mngen, som p skeppen legat redo fr dden, kommit sig fre och blifvit helbregda, s snart han kommit dit i land och ft litet ligga i grset. Dr frgiks et Spanskt skepp, fr ngra r sedan: Folket blefvo vl bergade p landet; men de kommo icke ddan fr n et r derefter. De hafva gifvit tilknna, som deras dagbok visar, at ingen af dem, fast de voro 800. man starke, hade ngon

#6 sin knt sig det ringaste ondt i hufvudet, lngt mindre vetat af ngra andra krmpor eller ngon dd, s lnge de der varit. De bygde ock up et litet Capell der p n; men Hollndarne hafva sedermera rifvit det neder.

P hela n fins inge skadelige eller giftige djur, icke en gng en mygga eller fluga, som visa sig skenbarligen vid elden. Om ntterna skrmes folket af spken som gra ingen skada. Det bsta rinnande vatten, som en menniska sig ngonsin m nska, faller af des hga berg. Her finnes ock allahanda slags Fisk, bde sm och stor, s at det ej kan beskrifvas. Den fngas med litet omak, uti stor myckenhet. Vi togo med en krkter spik, utan agn och metekrok s mycket, at vi ej kunde salta alt. Ibland annat, fs der et slags makril, som stadkommer frossa och frgar hela kroppen rd som blod, s snart en menniska ter honom; men det gr genast bort.

5. CAPITLET.

Om yttersta udden p Africa, och et mycket skamlst folk, som der vistas.

YTtersta Udden p Africa, som eljest kallas Cap de bonne Esperance, ligger

#7 35. Grader, sder om dagjemnings streket, uti Konungariket Monomotapa, och r fasta landet. Des boer ro lagom store til vxten; men derjemte s vilda och grofve, at det aldrig kan utsgas. De g nakne, frutan det de hnga en rfrumpa p kroppen, at skyla sin blygd med, qvinnorne hafva icke ens detta skjulet. De ro rtt svarte; och fast n deras jordmon r ltt at s och plantera uti, s bry de sig ej om sdant. De skta ej eller om ngon lra, fverhet, styrelse, handel, handavrk eller den ringaste nring; utan lefva som oskliga djur, leta up as och annan oqvmlig fda, hlst rutna fiskar i sjstranden, dem de ta strax up. De hafva hvarken hus eller kulor; Och fast de ga mycken boskap, slakta de aldrig ngot kreatur: utan nr ngot dr af sig sjelft, ta de det up med grr och sprr. Nr ngon Kristen, som Hollndare eller ngelsman, kommer dit, m han ei lossa ngot skott, hvarken med bssa eller stycke, s framt han vil hafva ngot godt af dem; ty nr det smller, skynda de sig undan med sin boskap up t bergen, der ingen kan f igen dem. Skulle en vilja kpa boskap af dem, s kan den icke fs fr penningar fast en ville bjuda fr dem s mycket guld eller silfver,

#8 som sielfva kon r stor til; med mindre de f et stycke Tobak fr henne, eller s lngt stycke grof mssings tr, som kon, med rumpan och hela kroppen r lng til, hvaraf de sedan gra sig ringar om armar och ben. De tinga likvist frut derp, at f tilbaka tarmarna, dem de ta up ra, s snart de ft dem, och ltit grret litet lpa utur dem. Det de ej orka ta, binda de om sina armar och ben, til des de blifva hungrige igen. Nr det blir alt, eller de eljest ej hafva ngot att ta, lpa de kring stranden, som tome hundar, och leta Muslor, Ostron och dd fisk. Utom alt detta, s kommo de ock om bord til oss med Struts-gg, Struts-fiedrar och sm Skdpaddor, fr hvilka de ej annat ville hafva igen n tobak.

6. CAPITLET.

Om en strid emellan en Valfisk och en Svrdfisk.

JAg lg, r 1656, der p et Hollndskt skepp uti en vik, som heter Taffelbeyet, i 3. vekors tid, ibland annat, som lt sig se i sjn, var ock en strid, som yppades emellan en Hval- och en Svrdfisk, uti

#9 hvilken Svrdfisken feck seger, sedan han hade ristat up buken p hvalen, s at han vrkte dd til lands, och vardt, innan en fjerdedels tima upten af inbyggarena, Hottentotter kallade, som genast samkades hopetals til honom. Hvalen var 35. famnar lng; Men svrdfisken kunde vara omtrent 9. eller 10. och ej fver halfannan aln tjock vid pass. Denne senare r trekantig och hafver 4. fnor mer n annan Fisk. Svrdet sitter p nsan och r en god aln lngt och en hand bredt, med stora skarpa taggar, som vargtnder, p bda sidor, hvarmed han smyger sig under hvalen och ristar up buken p honom.

Detta folket r s snlt at lpa, at de kunna taga up en hjort p sprnget: dertil med s viss hndt, at de kunna rka p flugan med en sten. De lta ej eller skrma sig med ngon vrja; ty de kunna lpa undan den samma: Men med en pistol, kan man skrma tusende, fast den ock vore oladdad. Det sges, at desse Hottentotter ta menniskor; men det r icke sant; ty vi begrofvo der mnga dda, som vl fingo ligga i fred fr dem. Nr en qvinna skal hlla sig til en man, s mste hon lta hugga af sig den frmsta leden p venstra

#10 stra handens minsta finger. De samla sig om ntterna tilhopa fver hundrade menniskor af bgge knen, de der dansa kring om en eld och klappa med hnderna, til at jaga bort grymma vildjur, som: lejon och tigrar, hvilka g her rtt tjokt. Der r ock en stor myckenhet af Strutsar, som inbyggarne veta at fnga rtt snlt. Rhinoceros eller Elefant-Mstaren, som r Elefantens arf-fiende, finnes ocks p denna orten, ock r et Kreatur af half annor alns hgd omtrent och tre alnars lngd, skapad som en Elefant och br et horn p nsan, hvilket han slipar emot stenarna, nr han vil g i kamp med Elefanten; har en snabel, som en annan Elefant, hvilken gr under hornet. De som aldrig set honom, enkannerligen mlare, taga fuller af honom med sklpar p ryggen och fver kroppen; men de fara vilse; ty hans hud r icke allenast tjock och slt, utan ligger var p annan, fll p fll, ifrn hufvudet til rumpan, s at den starkaste karl icke kan hugga igenom henne med ngon yxa, fast hon vore aldrig s vass. Alt vad detta kreaturet r, duger til lkedom, nda in til sjelfva dyngan. Jag sg p Java, at hans blod sldes fr en R:daler lodet. Hans frg r ngot mrkare n askfrg.

#11 Tu hga berg finnes p denna stora udden, som synes p 8. eller 9. mil i sjn; det ena heter Taffelberg, emedan det r slatt och sltt som et bord: Det andra Leyonberg, derfre at det liknar et Lejon, til hufvud, rumpa, ben och klor, som ligger p buken och har p hufvudet en krona. Uti det berget eller den viken vi lgo med skeppen, viste sig som oftast allahanda sj-djur, som sj-kor och sj-hstar. De voro uti alt som andra kor och hstar, utom det, at de hade inga hr, och fterne voro skapade som skl-skrflor eller gse-ftter, hstarne hade mahn som andre hstar; men bak vore de som fiskar, en sj-ko kom upp landet at beta, hvilken vre slogo ihjl. Hr voro ock sj-hundar, sj-kattor och mera; med et ord: det finnes icke ngot kreatur p landet, som icke har sin liknelse i sjn. Hr vankas ock ymnigt fisk, srdeles nr hgt vatten r, d han kres up i viken och tes af hvalen. Ibland hnder, at nr hvalfisken gr fr hgt up, och vattnet faller ut, fastnar han qvar, inbyggarena til byte. Det r stor liknelse til god malm uti dessa bergen; men en kommer ingen vg dermed fr skog-lsa skul.

#12

7. CAPITLET.

Om Berget Cumba de Tristan.

CUmba de Tristan r et ensamt berg i sjn, derp icke annat fants n en stor myckenhet Fisk-Msar, som icke voro skygge fr menniskor utan helt spake. Her var ei eller ngot frskt vatten, hvarfre det ock med skl kallas Cumba de Tristan, det r: ngslighets klippa.

8. CAPITLET.

Om n Mauritius

DEnna Mauritii het fordom Serne och r vid pass 8 mil omkring, har frr varit obod; men togs fr mnga r sedan in af Hollndarena. Hon r alt lik St. Helena, frutan at bergen ro her lgre, eljest r hon mycket sund och frucktsam, ocks p det bsta Ebentr, som kan gifvas i verlden, utom strsta ymnighet p hvarjehanda andra frukter, her finnes alt fr mycket svin och bockar, och ibland annat, ocks en stor ymnighet sklpaddor. De, som hugga ebentr, taga dessa sklpaddor

#13 paddor, pna buken p dem med en yxa, reda til sin mat af istret eller fetman, som rinner utur den, och sleppa dem sedan, tils ngon tid derefter, d sret ter grodt igen och s mycket ister samlas, som de frut hade haft. Her fs ock amalegrise och ambra, som vrkes i land af sjn och ser ut som ko-dynga; mycket skmes bort och tes up af vild-svinen p landet. Her trifvas inge skadelige djur, icke en gng en fluga, mygga eller myra. Folket, som der bor, sger: at de aldrig varit sjuke, sedan de kommit p detta landet, om icke s varit, at ngon huggit sig eller fallit. Sledes kan ingen lttinge, som fr arbete skul vil gra sig sjuk, hr hafva ngon framgng. Fisk vankas her i stor myckenhet.

9. CAPITLET.

Om n Madagaskar eller St. Laurents.

MAdagaskar eller St. Laurents ligger i Africa under Stenbockens tecken, och hlles fre vara s stor som ngland och Skottland ihop. Des inbyggare ro hel svarte och Mahometaner.

#14 Landet r fruktsamt och har en stor myckenhet boskap, fr och getter. I stllet fr brd, ta inbyggarne et slags rtter, dem de kalla Patatas, hvilke smaka, nr de ro kokade, som palsternackor. Vi tordes icke g mycket lngt ifrn stranden, at de icke skulle stjla bort folket fr oss; emedan tvnne btsmn, de der dristat g ngot lngt up i landet, saknades; hvarfre ock skepparen hlt om bord qvar dem af inbyggarena, som voro p skeppet, til des han feck veta, hvart vre tvnne btsmn tagit vgen. De, som snappat bort dem, frde dem genast til Konungen i landet, som hade sit ste uti Monotapan; Men skepparen snde ut en af desse Caffers, som voro p skeppet, til at kungra, huru det stod til med hans medbrder, at 18. voro tagne til fnga fr tvnne kristna. Nr bodet kom til Konungen och talde grant fr honom om brdernas vilkor p skeppet, blef han mycket vred och snde genast bort til en annan Konung, som hlt til ster p landet i Arpoat, at rdgra med honom, antingen han skulle hlla qvar dessa tvnne kristna och gifva sina egna til spillo, eller ej. Vre tv sade oss detta, nr de kommo tilbaka. Efter som Fransonerne

#15 hlla deras sammankomst p detta landet, s hafva ngre, som d voro hos nyssnmde Konung, talt honom in, at de tvnne kristne kunde gra honom betre gagn, n 30. eller 40. af hans egit folk, allenast han kunde fvertala dem i godo. D detta hades fr hnder, togo vi til fnga alt mer och mer af folket p n, s at Konungen var glad han feck gifva vra kristna lsa; Men p det han skulle gifva ngot tecken til des tyranniska hjerta, lt han rycka ut hvart enda hr, som de sgo och funno p deras kroppar, fr n de fingo g sin vg. Hvad sveda de haft, kan hvar tnka. De sade ock at icke mer n et hr ryktes ut i sender.

Nr skepparen med de andre om bord sgo, at de s grymt och illa farit med dessa stackars karar; faststltes, at 16. friske personer af dem vi hade om bord, skulle hllas qvar til trlar; hvilket ocks skedde, s at de omsider sldes. Nsa och ron skuros bort p en af dem, som sndes til Konungen igen. De her, som kommo tilbaka, viste ock at sga, huru denne Kong hade mnga Elefanter, som gingo i hans hof. S mycket jag kunde underst, skulle detta vara et folkrikt och ymnogt land

#16 p allahanda mat-varor. Vi plockade der stora och goda ostron af trna vid stranden, likaledes ocks sura lemoner, dem vi to med ostrorna.

Fransmn har her et stycke land med den lilla Fstningen Apollonia: Icke fr det, de idka handel her i landet, utan at de kunna ligga och passa upp tiden, d Mogolerne och Persianerne segla fver Persiska viken in i rda hafvet, til Mahomets graf, dem de taga fast, rfva godset bort, snka farkostarna och drpa folket: segla sedan in i Arabien, der de slja godset, och hafva sit tilhl uti Delpe och Rosejel.

10. CAPITLET.

Om n Sokkotora.

DEtta r en liten , vid pass 2 mil om kring och ligger rtt i skillnaden mellan Africa och Asia. Och fast hon icke r ngon frukt , s bo der likvist ngra Araber, som lefva af et slags kda, kallad drakablod, hvilken der finnes och sljes mycket dyrt t kpmnnerna. De fiska med trsaxar, up en stor myckenhet Koraller, rda, hvita och allahanda andra frgor utur

#17 sjbotnen. Desse Koraller ro veke som bltt lim, nr de frst tagas utur vatnet; men nr de legat en stund i solen, hrdna de och sls sedan snder i stycken, hvaraf svarfvas hvarjehanda mindre och strre ting, alt som en vil hafva dem til. De hafva ock vackra Karnioler at slja. Sjrfvare hlla sig ofta p denna n, serdeles nr de komma ifrn Madagaskar genom Barbarska Sundet; ty hon ligger icke lngt ifrn inloppet i rda hafvet, s at ingen Morisk Farkost kan g der fram, med mindre de icke skola se honom.

Detta r nu s korteligen hvad jag set och hrt i Africa. Nu vil jag gifva mig til Asien, som jag knner bttre n Africa och Europa; och brjar s p Rda Hafvet.

Om Asia.

11. CAPITLET.

Om Rda Hafvet.

DEt Rda Hafvet kallas ock den Arabiske Sjn; Men af Mahometisterna hafvet Mek. Sjelfve inloppet utur det Barbariska, i Rda Hafvet, r i sig sjelft mycket

#18 trngt, och der til med ligga en hop klippor midt i farten, fr hvilka en mste granneligen akta sig, om en icke skal vrkas p dem af strmen, som flyter utur det Etiopiska Hafvet. Detta inlop kallas Nrva Sund eller Streto Babel Mandel, och r ei bredare, der det r smalast, n at en med hgra handen kan kasta en sten in i Asien, och med den venstra en uti Africa. Det kallas Rda Hafvet fr vatnet skul, som ser rdt ut p Asiatiska eller Arabiska sidan; men r likvist hvitt i sig sjelft, nr det tages up i et glas eller embar. Den rde Arabiske jorden, s vl som bergen, som ligga vid stranden, och se ut som rd krita, hvilket de ock rent af ro, vlla, at vatnet tyckes vara rdt. Det regnar allenast en gng om ret uti Arabien, d bde regnet och vederleken varar i 6 mnaders tid: Des emellan synes icke en molnflk hela p himmelen, uti de andra sex mnaderna. Araberne mste samla s mycket vatten uti djupa brunnar, p de sex mnader d det regnar, som de tarfva fr sig sjelfva, fr sin boskap och andra, som trnga om at kpa vatten uti de andra sex mnaderna. Detta regnet skljer en myckenhet rdfrga af bergen neder i sjn, der hon efter hand stter sig p botnen,

#19 hvaraf vatnet blifver rdt. Solen vrkar mycket salt der i stranden, som likaledes i sig sjelft r helt rdt. Jag tror, at i denna sjn r det saltaste vatten i hela verden, sjelfva sanden i stranden r ocks rd; men p Etiopiska och hlst Egyptiska sidan, r vatnet och saltet i stranden helt hvitt; emedan der aldrig regnar, ssom det ej eller ngonsin der skedt, sedan syndafloden; utan landet vatnas af Nilstrmen, den der fldar fver landet en gng om ret.

Uti denna sjn r mycken fisk, och der ibland et slag, som heter Kalkop, stor som en lax och mycket fet. Der fngas ock et annat mindre slag, p hvilken synes, som en mennisko-hand tagit fver honom p ena sidan. Araberne kalla honom Parkamain; det r s mycket som femfingers fisk. Vi fingo ock et annat slag icke olikt Braxnar, ssom ock feta Abborrar, utom mnga andra slsynta fiskar.

12. CAPITLET.

Om en , i Rda Hafvet midt fr staden Meka.

Nr vi lgo fr Meka, fattades oss ved at koka med; ty seglade vi till en liten , som ligger under Etiopien, och r

#20 vid pass 3 tyska mil omkring, der vi togo ved til vrt behof, fast n at trdet var mycket hrdt at hugga. Her hade fordom varit skog nog; men nu var han mest borthuggen: Vi kunde der icke rka ngot tr med frukt p: ej eller frde de, som bodde der p n, ngon til oss. De hade en mycket vacker och sm boskap, serdeles fr, fr hvilka de ej annat skade af oss, n Tobak och lrest. De hllo mycket af rdt Fris, och gfvo en vacker Ko fr en aln. De hade ock allahanda Koraller, enkannerligen rda och svarta, dem de bdo ut fr gamla skjortor. Desse Caffers ro hel svarta och veta icke at skyla sig; utan hnga allenast et Lf-blad fver sin blygd. Det r rtt et groft och bestaktigt folk. De drucko ris-brnvin, som skepparen gaf dem, ssom vatten, och lgo sedan, ssom de varit stel dde. Deras qvinnor ro mycket okyske. En man kom til oss och hade med sig tvnne unga pigor, som han sade vara sina egna dtrar, och bar en sticka i handen, halft annat qvarter lng vid pass: Han ville hafva s lngt stycke Tobak, som stickan var, fr det at en skulle f bruka sin vilja med dessa hans barn. Jag kunde icke rkna ut, hvad Gudstjenst de hade: Kristna kunde

#21 de icke vara; efter de ei talade om KRISTO; ei eller Mahometister; ty jag sg med egna gon, at de icke voro omskorne.

13. CAPITLET.

Om Rika Arabien.

RIka Arabien heter nu fr tiden Ajaman. Det r allom tilfrene nogsamt kunnigt, hvarfre hon kallas Rika och steniga Arabien. Her finnas mnga stder, af hvilka Meka, Aden, Maskalet och Zibit ro de ypperste. Och fast n mnge hlla s fre, at Rika Arabien skal st under Turkens lydno i Constantinopel eller Stambolda, s r det likvist utan grund; utan Turkiske Kisaren r allenast SkydsHerre fr deras Gudstjenst, hvarfre de gifva honom en rlig hederssknk, som r en stor post penningar, och lta, utom des, aldrig kufva sig. Landet styres af fyra Herrar, af hvilka den ypperste bor altid i Meka. Desse Herrar ymsas rligen icke allenast til heders stllet, som Professorerne vid Upsala Academia her i Sverige; utan ock til sjelfva stet, s at de flytta altid undan hvarandra, tillika med boningarna.

#22 Nr den, som sitter i Aden, skal stiga til hgsta Herra vldet, s mste den i Meka trda af och flytta til Zibit, och han, som varit der, bort til Maskalet, och s ytterligare, til des den fjerde kommer til Aden. Det Meka, om hvilket vi nu talt, r den yppersta Herrens ste, och ligger uti Rda Arabien, strax vid inloppet i Rda Hafvet: Men der finnes ock et annat, som likaledes kallas Medina eller Medineske Meka Talnabi, hvilket vil sga s mycket, som en Profete-stad, och ligger uti steniga Arabien; til hvilken ingen Jude eller Kristen m komma p 12 mil ner, s framt han icke vil mista lifvet, eller falla af frn Lran: enkannerligen derfre, at Mahomet r icke allenast der fdder, utan skal ock hnga der under Kyrkiohvalfvet, sluten i en stl-kista, som blifvit updragen af en Magnet til taket, hvilket likvist nu icke finnes i ngon sanning; ty p den tiden jag var der; nmligen 1653., kom jag fver en afflling, som het Johannes, fdder i Frankfurt am Mayn, hvilken talte fr mig om Mahomets kista under taket sledes: Stl-kistan hngde frr, sade han, uppe af en Magnet,

#23 som setat i hvalfvet: men fr ngra r sedan slogs denne Kyrkan snder af et grufveligit skeslag, s at bde Magneten och kistan fllo neder; och Magneten miste ej allenast sin kraft, utan kistan blef ocks snderslagen; men deras Helige och Prester hafva sedan satt i hop samma kista med 4 granna jern-kedjor, och hissat henne fverst up under hvalfvet, dr hon frr hngde, och ltit bygga up Kyrkan nyo. Och at ingen m sknja, det hon sledes hnger p kedjor, rkes der hvar morgon, s fullt och starkt med hvarjehanda rkelser, at kistan fga annorledes synes i rken n hnga af sig sjelf; efter som rken str mycket tjockt under taket eller hvalfvet. Detta med f ord om det ena Meka.

14. CAPITLET.

Om Meka vid Streto Babel Mandel.

DEt andre Meka, som ligger vid Streto Babel Mandel, r en liten och fga befst stad, utom en liten skants, p hvilken ligga ngra stycken. Staden r fuller icke stor; men folkrik, serdeles den

#24 tiden p ret, som Persianerne och Mogolerne komma med sina farkostar, de der ro lastade med allahanda kosteliga varor. De lgga frst der til, sedan resa de fver landet til Mahomets graf. D kan det myckna folket ej f rum uti staden; utan mste stta up tlt p marcken, hvaraf staden d synes 3. eller 4. gnger strre, n han r i sig sjelf. Nu, fast denne stad r s liten, hafver jag likvist aldrig set i ngon stad i hela verden s stora rikedomar, serdeles p guld, som i denna her staden. Der r et hus, vl s stort, som nya Academien uti Upsala, i hvilket gullet vges alla dagar, ifrn solenes upgng in til des nedergng; myntadt in och omyntadt ut, hvaribland ofta finnas s stora stycken, at de hlla mer, n et halft skeppund. Her idkas ock en stark kpenskap med dla stenar, prlor, gyllen- och silfver-duk, ssom ock Koraller af allahanda frgor, til en stor myckenhet, jemte Agatarbete, som kannor, flaskor, sklar, med mera,med et ord: alt hvad tarfvas til husgerd med fat, talrikar, och dylikt, fs der til kps af fin agat-sten, som r frgad bde rd och svart. Staden r derjemte mycket luftig och behagelig, s af sit lge och stlle, som af des goda hamn och segelfart;

#25 som har stora frmoner med sig; ty de rikaste kpmn i Indien samkas dit och fra med sig allahanda varor, som eljest ro slsynte annorstdes: sedan r ock denne her staden rtt vackert bygd. Mnge hus ro utan til glaserade fver alt, och des mnge Kyrkor ro utprydde med hga torn. Huset, som Stthllaren eller Sultan bor uti, r alt frhrligt. Den rundel, som han stadigt vistas uti, r utan til alt fver spnt med fint gull. Her r ock en stor myckenhet Judar; och, utom des, bo her mnge Kristne. Franciskanerne hafva her et Kloster, vid hvilket de hlla fyra Munkar. Armenianerne komma ock hit at kpslaga. nglndare och Hollndare hafva likaledes her fina hus, uti hvilka folk ligga rligen, som stndigt handla ut och in. Eljest r orten mycket god, br allahanda frukt och varor, som dga at ta; men ved och vatten kpes her mycket dyrt. Her vexa ock makalst goda drufvor; fast det r strngt frbudit, at dricka vinet. Ingen Kristen eller Jude m komma drucken p gatorna om dagen, s framt han vil behlla lifvet. Och som der vankas en grufvelig heta, s vl, som uti Persien, nr solen r i krftan; emedan desse lnder ligga rtt under des krets; s hafva de

#26 mycket tjocka vggar p sina hus; dertil med, bygga de et iholigt torn p taken, fver hvilket de hnga ylle-tcken, nr hetan brjar nalkas, s at vedret kan draga sig neder i husen; ty ifrn klockan 7. om morgonen tils hon r 4. om aftonen, r det ogrligit, at ngon menniska kan fylla ngot ute fr den starka hetan skul.

15. CAPITLET.

Om Staden Aden.

ADen tyckes vara en vacker stad, p lngt hll; men som jag ej var deruti; utan kom allenast at segla fram om honom; kan jag ej skrifva ngot vist om den samma. S mycket kunde jag se, at han lg i bergs-refvorna och hade fverst p berget et slot med stycken p.

16. CAPITLET.

Om Staden Maskalet.

DEnne Staden r ocks bygd p hrda klipporna. Portugiserne hafva frst bygt up honom; men sedermera kom han, genom frrderi, til Araberna, hvilke slogo,

#27 utan skonsml, ihjel alla Kristna derinne, som icke ville lta omskra sig. D bodde ock inge andre der n Kristne. Nu r han s befst, at det tyckes fr mennisko gon ogrligit, at vinna honom. Begge de her stderne ligga vid Persiska sjn, mycket hgt up i vdret, och kunna vl synas p 8. mil uti sjn, nr det r opljust. Emellan dessa tv stder, hafver folket sina gild-minor uti de hga bergen.

17. CAPITLET.

Om Staden Zibet.

ZIbet, r en liten Stad vid rda Hafvet, der ock en af de yppersta Herrarna hafver sit ste. Sndebudet eller Ambassadeuren Herr Henrik Pellikonie reste dit den 24. Junii 1653. S snart vi voro komne p redden, snde denne Herren til oss en sin Secreter, och en af Capitainerna vid hansGarde, som talade god Portugisiska och var vr tolk: ville derjemte veta vrt rende, hvilket Ambassadeuren sade dem. Strax drogo de i land, at frkunna sin Herra, til hvilken nda vi voro komne. Vi ledsagades en tima eller tv derefter, vid pass klockan 9. frmiddagen,

#28 ifrn skeppet med et stort flje. D vi kommo i land, satte vi oss p de stlta hstar, som voro snde emot oss, alle mycket hrligen utprydde, och voro s in fr Sultanen eller Herren, med hvilken Ambassadeuren talade en lng stund. Nr han ft det han stundade af denna Herren, lagades strax til sknker fr honom, som voro et stort gyllene Credents med et Urvrk up i locket, som slog; et gyllene Handfat med Vattenkanna; tvnne lnga Hagel-bssor; tvnne Mj-hundar; tvnne 6. pundiga Malm-stycken, med tvnne stycker rdt Skarlakan samt guld- och silfver-Spetsar. Men fr HerrensBroder togs fram et stort Urvrk, et stycke rdt Skarlakan, med et par Pistoler. Och fr de yppersta af Adelen ngre stycken frgadt Sammet, Plys och Atlast med en hop Japaniskt Lakvrk och allahanda Kryddesaker. Sedan de tagit mot dessa gfvor, stadgades skrifteligen emellan Sultanen och Sndebudet, at Hollndarne skulle der f idka sin Handel, s hdanefter som hit intil.

Under det vi tfvade, kommo fyra Catolske Fder til oss, som buro fre, at de voro ifrn St. Karins berg, eller Berget

#29 Sinai, och de hade nu vandrat en lng tid omkring i de Arabiska och Etiopiska lnder, hvarest de vndt om mnga Mahometaner och hedningar til Kristendomen. Sndebodet undfik dem mycket vl, emedan han sjelf var Catolik. De skade at f flja lngre up i landet; ty de tordes icke fara om Meka Talnabi eller Medina, ei eller fingo de ngot flje genom sandsjn eller den Arabiska knen. Sndebudet gaf dem deras bn och tingade fr dem et serdeles rum p skeppet, der de skulle f vara obrydde uti deras egen maklighet.

18. CAPITLET.

Om en hrlig Trgrd, druti jag blef stteliga undfgnad der.

Ngra dagar derefter, frdes vi med stor stt ifrn vrt herberge, ssom budne gster up uti hans Lust-hus, som lg uti en mycket ljuflig tr-grd; der fants hrlige Kllor, Vatten-sprng, Fiskedammar och andra slsynte Konststycken. Der voro ock allahanda frukt-trn, som bro Fikon-, Amandel-, Persik-, Pomerantser, Citroner, Lemoner och Plomon, med mera, jemte et underligit slags Drufvor, och mngfaldiga slags Rosor. D vi sto til bords, kom et grufveligit stort Tiger

#30 djur och t up smolorna och benen, som lgo bakom oss; men gjorde oss ingen skada: hvarken tog eller t det mer, n dy gafs, ty det var s tilvnt.

S snart mltiden var til nda, red Secreteren, tillika med ngra af Adelen med oss, at skda p staden; men de ville icke lta oss komma p muren, ej eller up i fstningarna. De ledsagade oss sedan til et stort gammal Mynt-hus, som de ville intala oss, at Patriarken Noak hade bygt. En Kyrka stod der strax bredevid, kring hvilken et jern-galler var gjordt. Uti portgngen hngde et stycke tr i en jern-kedja, hvilket de gfvo ut fr et stycke af Noe-Ark: Detta hllo de, som en serdeles minnelse, uti stort vrde. Der ifrn frde de oss i ett tt-kantigt torn, der et grymt Lejon stod bundit. Nr jag her talte om fr Capitenen, at jag sedt 9. Lejon uti Konung Kiau Abbas Hof i Persien, och han hrde, at jag varit der, frgade han mig om Konungens Stat och om hans Kans eller Herrar i deras Regemente, ssom ock hvad vg jag hade rest och hvad tid jag var der? hvar p jag gaf honom s godt svar, som jag kunde och viste. Jag sade ock honom, huru stor och prunksam stat Bassan i Bagadet frer; med et ord,

#31 jag gjorde honom nje p alt hvad han sporde mig om. De lto oss ocks se en brunn, fver hundrade famnar djup, den de sade, at Patriarken Jacob hade grfvit. Vatnet, som der vindades up med lderembar, var s kalt, at vi knapt torde lta det komma vid tnderna. Et stycke derifrn stod en fyrkantig Kyrka med platt tak fver, uti hvilken voro hundrade pelare, alle af huggen sten. Der voro ock mnge andre minnesmrken, som vra frt dit, lngt fr Kristi hugnerika fdelse. Omsider blefvo vi plgade til farvl, en dag eller tv derefter, med en mltid: D Sndebodet fik en liten sknk. Vi bdo sledes Sultanen fara vl och redo til vrt herberge. Om aftonen fingo vi veta af en Armenisk Kristen, at kpmnnerne frn Persien, Arabien och Indien hade skrifvit et bref til Sultanen, deruti de talt honom hrdeliga til, fr det han lemnat oss, som de kallade Kristna hundar, s stor vnskap och frihet, och at han deremot vinlade sig, at trycka dem, som voro gode och trogne Mahometaner. Sedan kom Secreteraren den andra dagen, bitida om morgonen med ngra af Adelen och Capitenen, och ledsagade oss utom staden en half mil, der en Bark eller bt lg i land. Vi

#32 stego med Capitainen p den samma och lade bort til et litet slott, som kallades Kadiar, der vi stego i land och blefvo plgade af Capitainen: sedan gingo vi p barken igen, och kommo om bord p skeppet om aftonen, d stycken lssades och Capitainen fgnades, och hedrades, nyo med sknker. Vi sgo der, ibland annat, Virok vexa hela stora feltena fulla, af hvilken dryper en kda, tv gnger om ret, vr och sommar: om vren r hon rd; men om sommaren hvit. Myrram vexte ocks der til stor myckenhet. Detta her r et litet tr fem alnar hgt, och hafver skarpa taggar som trne. Nr barken ristas up, lper en saft derutur, som en tunn kda.Om de ddas lekamen smrjas hermed, skola de ej rutna p lngan tid. Nr bladen lggas uti en kista mellan klder, skal ingen mal eller annan ohyra trifvas deribland.

Dagen derp lyfte vi ankar, och gingo s lngs ut med Arabiska sidan, til at se efter, om icke der skulle finnas ngot vid sjlngorna, som kunde lnda det Ost-indiska samlaget til ngon frmon.

#33 19. CAPITLET.

Om staden Ziden.

Vi kommo d. 8. Augusti, til en stor stad, som heter Ziden, och ligger p torra stranden, uti en lustig vik, der vi flte ankar p 10 famnar i fin sand-grund. Staden synes nog stor; efter som husen st mycket glest, och ro alle bygde af speklera, hvit limade utan p med kalk. Der r ocks et slott med fyra rundelar, som vl kunna mota en fjendes ptrngande; men icke tola et stycke skott. Staden har ock en vacker hop kyrkor. S snart vi hommo p redden, satte vi ut en freds flagga; hvar p Lands-Herren snde en Officer om bord med en Farkost, til at sprja efter, hvad folk vi voro, och hvad vi stundade? vre svarade: at vi vore Hollndare, ock kommo dit at handla med dem, som gode vnner, ock sgo gerna, om vi kunde f tala med honom. Sedan for han i land och yppade fr Herren vrt rende: kom tilbaka litet derefter, och slte t oss ngot frukt fr penningar; men hade derjemte en strng tilsgelse frn Gouverneuren, at vi skulle genast packa oss vr kos, eller han

#34 skulle hjelpa oss ddan: lade ock dertil, at vi illa stinkande Kristne voro icke vrde at g p et s heligt land, serdeles s nr Mahomets Fdelses Stad. Vi frestade vl p at f vatten fr penningar; men det var ffngt. Herp lyfte vi ankar, och tnkte at g fver til Taquem uti Egypten; men som strmen satt starkt p oss i vester, och vedret var s knapt, at vi kommo alt mer och mer ut p rda hafvet; ty funno vi fr godt, at hlla under det Arabiska landet, til at se, om vi kunde komma til ngon ort, der vi mtte f vatten. Munkarne, som vi hade med oss om bord, sade: at ej ngot vatten var at vnta p en lng vg nnu, och frr n vi kommo 20. eller 30. mil fram om Medina eller Talnabi, der Mahomet r begrafven, och ligger i rgngen vid steniga Arabien; Men jag hller fre, at desse her Catolske Prester, sade det derp, at de sledes skulle komma nrmare up til Sinai berg.

20.CAPITLET.

Om en Ort som kallas Jamborg.

Vi kommo d. 17. Augusti til Jamborg, och lto vra ankar falla i halfsjette

#35 famns djup p rd sand-grund. Der viste vi ock ut en Freds-Flagga, hvarp kfdingen uti Alidet eller byn kom sjelf om bord, och ville veta, hvad vr stundan vara skulle? hvarp svarades, at vi voro Kristne och Hollndare, som gerna ville hafva vatten fr penningar: Det vi ock fingo. Her bodde mest Judar, de der altid kommo om bord, at skinna med sin kpslagning. Her vfves mycket vacker gull- och silfver-duk, och allehanda silkes-tyger. Vatnet, som vi der fingo, var s illakt, at vi ei kunde koka dermed. Dagen derefter lyfte vi ankar, och letade efter ngon ort, som hade friskt vatten.

21. CAPITLET.

Om Orten Zerzes.

Vi kommo hit den 26. Augusti. Catolske Prsterne knde strax igen densamma, och sade: at det var den orten, der Israels Barn landstego, sedan de gt torrskodde igenom rda hafvet: likaledes, at ej bettre vatten vore i hela Arabien, n der. Nr vi sgo, at ingen ville komma til oss frn landet, satte vi ut vr lilla bt med tolken och 8. Musqueterare, frutan

#36 btsmn med fina handbilor, de der rodde i land. D vi kommo dit, funno vi fga folk, allenast ngra Judar; ty rodde vi genast om bord igen, satte ut vr stora bt, med alla toma fat, som vi hade, och foro s i land p nytt och ste s mycket vatten t oss, som vi tarfvade, utur en hop hrliga brunnar. Sedan gingo vi up, at se p de gamla minnes-mrken, som der voro. Vi blefvo frst varse en Turkisk kyrka, vid hvilken stodo tolf pelare, som hade sunkit mer n 3:die delen neder i jorden, och sades vara nedersatta af Israels Barn, nr de kommit genom Rda Hafvet. Judarne hade der sammastdes en Synagoga, och hllo denna orten mycket helig: de hade ock prglat in i stenarne de tolf Israels Slkters Namn, med Hebriska bokstfver. Der bodde ock en hop Greker, som alle voro affllingar, hvilke s vl, som Judarne, sade: at ej ngot skep frn de Kristna lnder hade p mnga rs tid varit s lngt up i rda hafvet, som detta. Vi kunde ock skenbarliga se Sinai och Horebs berg, som lgo midt fr oss. Presterne budo Ambassadeuren och Skepparen, at de skulle lta stta dem i land uti en vik eller et sund, som kallas Bajo, det

#37 r S:t. Karins sund, hvilket ligger tv mil ifrn berget Sinai, som dem ocks vilfors, dels fr deras egen skul, dels ock at med det samma rna sjkortens riktighet, sjfarandom til nyare och vissare rttelse; ssom ock at f se dessa her namnkunniga bergen; fast n icke alle p skeppet fingo lf at fara med. Den som mest yrkade her p, var vr ypperste Herre Pellikonie, hvilken, som frr r sagt, var Catolsk, och ville gerna lta skrifta sig af dessa Fder. Vi fingo ock et godt tilflle, at drja der ngot fr motveder och strmen skul; ty vi kunde ej komma tilbaka utur rda hafvet, frr n 6. mnader gt til nda, s at det ena vedret, som nu alt fr et blste, kastade sig om; hvarp vi dageligen vntade, til des den sjette mnaden var fr handen, d vedret smningom brjade vnda sig. Sedan vi hade vl friskat up oss, hemtat s mycket vatten som vi tarfvade, och hllit rd med vra frmn, lyfte vi ankar, och kommo d. 30 Aug. til nyssnmde Bajo, el St. Karins sund och inlopp. D vi voro der, bdo nysnmde Fder Sndebudet och Skepparen, at de ville flja dem t til Berget Sinai, der de hade deras sammankomst och Stall-Brder. Dess frinnan hade vren brjat s smningom byta sig

#38 om; ty fans godt, at Sndebudet med Skepparen och ngra Soldater skulle fara med dem. Och efter jag stod vl hos dessa Catolska Prester, bad jag, det de ville flla et godt ord fr mig hos vra Frmn, at jag ock kunde f flja med, til at skda s namnkunniga hgder; hvilket mig och tilstaddes. Et litet torp lg en half mil frn Stranden, som het Kutzjuk, dit gingo Munkarne och hemtade s mnga Mulsnor, som vi omtrngde.

22. CAPITLET.

Om Sinai Berg.

Sledes satte vi oss p Mulsnorna, den 31. Augusti efter middagen. Vi voro tilsammans 10. man, utom Munkarna, och foro alt genom sand och sm trnebuskar. P vgen fants ej ngot vatten; hvarfre vi vl hade lidit stor nd p den tiden, om vi sjelfve icke kaft vatten med oss uti lederflaskor. Vi kommo fram den 2. September til Berget Sinai; der satte vi oss neder, til des Munkarne hade bodat sina Med-brder om vr nrvaro. Nr de kommo igen, hade de med sig 6. andra Fder af Carmeliterna, som frde varmt vatten,

#39 med hvilket de tvttade vra ftter, kyste och tackade oss fr de vlgrningar vi hade visat deras medbrder; Men vi mste lgga ifrn oss vrjorna uti et vakthus, deruti vid pass 300 Turkiske Soldater voro, som hllo vrd fver berget, innan vi fingo g dit up. Desse Soldater hllas af Munkarna, som bo p berget, fr Judarna skul, hvilke med s mycket strre nit ska, at taga det ifrn de Kristna, som Moses p detta berget hafver tagit mot Lagen af GUD. Den 3. September gik Ambassadeuren til Skrift och derp til HERRans Natvard uti Carmeliternas Kloster. Om aftonen bad han Carmeliterna vilja s laga, at vi kunde f se ngra namnkunniga minnes-mrken, som kunde hfvas Kristnom at tala om, hvilket ock oss lofvades. Dagen derefter, om morgonen, gingo vi omkring med trenne Carmeliter och otta Greker, hvilke viste oss alt det som fljer:

23. CAPITLET.

Beskrifning fver Bergen Sinai och Horeb:

Sinai och Horeb st bgge p en fot. Horeb kallas Kuorel bde af de Kristna,

#40 som bo i Asia; och af Mahometanerna, och vil s mycket sga,som en ken, emedan steniga Arabien, eller Sand-Sjn, som Israels-Barn vabdrat uti hela 40 ren, tager der sin brjan, nr en vil resa frn sjn dit up, och r i sig sjelft icke serdeles hgt; men Berget Sinai r deromot mycket hgt och brant, vl 4. gnger hgre n Horeb. Detta kallas nnu af de Kristna Catarin¾ Berg; emedan Catolikerne gifvit fre, at sedan St. Catarina var pinad och marterad i Alexandria uti Egypten, skola 6. nglar frt hennes lekamen dit, som sedermera funnits der igen svepter i et blodigt lakan, af ngra Egyptier, hvilke ock der vistades p den tiden. Tilfrene var det mycket ondt, at komma up p detta berget, innan de Kristne med stor kostnad ltit hugga uti hrda klipporna 142 stora och breda trappor, utan fr sjelfva portarna, s at bde Cameler och snor kunna nu med folket g bde up och neder.

Allenast tvnne Lror hafva sit ste p detta Berget, som ocks stndigt der vistas. Carmeliterne hafva her fem och Grekerne tvnne sammankomster, och Mahometanerne

#41 tre kyrkor, som vi sedan skola orda om. Nr en kommit up fr trapporna, mta tvnne stora portar, som st brede vid hvar andra: uti den ena hnger et kors af huggen sten, derigenom alle Kristne g; och i den andra en halfmne, som Mahometanerne skola g igenom. S snart en kommer in genom porten, r et Kloster p venstra handen, som kallas St. Maria de la Cinnatura. En mycket vacker Krydde grd lg just bredevid samma Kloster, med allahanda rosor och frukter uti; serdeles Paradisplen, hvilka de kalade Muses, och ro s stora som tv mans knytnfvar. Bladen ro halfannan famn lnge, och en fot brede, och Frukten smakar ljuflig. Utomdes, finnes der ock plen, Pron, Myrtel-br, Indianiska Fikon eller Pisan och Dadel, jemte andre fremmande frukter. Alle dessa trn ro planterade uti en jord, som r tagen nedanfr berget och skfflad dit up. Der fingo vi salt och frskt brd, jemte allahanda frukter til mat, och myrtel-vin til dricka. De hade ock et annat slags vin, som de kallade Liatico, hvilket var rtt ljufligit och smakade vl. Her fr en ock se vackra vatten-sprng, som kasta et mycket godt vatten ifrn sig.

#42 Hgre up p venstra handen, r et hrligit Kloster, som kallas St. Anna, der uti vi mest hade vrt Herberge, s lnge vi voro der. Vid detta Klostret lg ocks en tr-grd, som de sade, at St. Johannes Evangelisten hade planterat. Carmeliterne ta aldrig ktt, utan krydder, rter, rtter och frukter. Hgre up r et Capel, p hvilket r et trekantigt torn, med ngra dammar omkring. Her vistes oss et Hol, uti hvilket Elias skal hafva hllit til, nr han flydde fr Jesabel, och ngelen spisade honom med vatten och brd. Midt emot sjelfva Kullen r en remnad Klippa, utur hvilken sades, at GUD lt sig se fr Moses, nr han gik fram om honom, och som Moses icke kunde se Hans Anlete, gaf han sig tilbaka: Et rum vises n idag uti klippan efter kroppen och ryggen, hvilket r lika som en grop efter en stackot och tjok man med bakdelen af hufvudet, hela ryggen, ftterna och utslagna armar. Hgst p toppen synes rumet, der Moses undfik af GUD de Tio Bud-Orden. Nedan fre p venstra handen r et Kloster, som kallas St. Catarina. Munkarne gma her St. Catarinas

#43 Lekamen uti en hvit Alabaster-kista, som Pr¾laten visar t pelegriner och Kristna, som komma dit, hvilket han gr med en silfver-staf. En fetma flyter utur dessa dda benen liksom Olja; fast den hvarken r Olja eller balsam. Sedan visar han fram hennes Hufvud och det blodiga Lakanet, som hon r funnen uti. De hade ock en torr buske, som stod bak om Altaret, hvilken, som de sade, skulle vara den samme, som Moses sg brinna. Vi mste allesammans draga skona af oss, frr n vi fingo komma nr til honom. Jag sg vl denna buskan; men jag tror ej, at det skal vara den, som Moses sg st i ljusan lga. Der nedanfre r et kloster p venstra handen, somkallas St. Johannes Dparen, hvilket hafver en mycket vacker trgrd med dammar och vatten-kistor uti. Grekerne hade der bredevid sina sammankomster, som kallades Koloizisi, och ngra hus, som de nmde Basilopoli; efter de buro fre, at tvnne Konunga-sner skulle ligga der begrafne. Detta folket hller sig ej s snygt som Catolikere, och r en stor skilnad emellan dem och Catolikerna bde i GUDsdyrkan, sinnelag och seder. De ta bde kt och flesk. Nederst inom porten st

#44 4. Turkiska Kyrkor; Den ena hafva de lemnat t Greker och Pelegriner, at gra sin Gudstjenst uti; Den andra r alt stilla lster och tillykt. De sade, at derinne skulle vara et hol uti berget, der Moses skulle hafva hllit til, d han fastade i 40. Dygn, sedan han slagit snder de frsta Sten-Taflorna, och ville hafva andra i stllet: Han torde til fventyrs nu icke klifva s hgt up igen som frra gngen. Uti de 2. andra, hlla Mahometanerne sin Gudsdyrkan. Deras Prester bo somlige p berget, somlige nedan fr berget uti sina Kyrkor. En kyrka kallas Mosca p Arabiska, eller Mesgita; Men Presterne kalla sig Mantonos, det r: De heliga Grifters skydsmn. De ypperste af dessa Helgon ro: Omer, Osman, Husen och Abupeker, dem Mahometanerne tilbedja. De hlla eljest ock Mahomets Dotter Vateme uti stor heder.

24. CAPITLET.

Om Horebs Berg.

Upp Horeb r fga annat n vrdshus fr Arabiska Soldater. Nr vi

#45 i 4 dygn hade der haft vr lust och fgnad, toge vi farvl af Fderna, s vl de Grekiska som de Catolska, hvilke flgde oss neder af berget, med den sedvnja, som fljer: Frst blef Litanien sjungen, oeh sedan lstes vlsignelsen fver oss. Nr Grekiske Presterne fingo veta, at vi skulle resa bort, kom deras Pr¾lat med hela sit flje til oss i Carmelite-Klostret, der vi lgo, och ndgade oss til mltids hos sig. Frst hlts en Messa och sedan bars maten fram, och nr mltiden var all, gjordes ter en Messa. Derp bdo vi dem fara vl; Men de Grekiske Presterne flgde oss neder af berget och sjungde alt hela vgen. De voro alle i sina Presta-Klder och somlige buro ljus i hnderna, somlige Kors och somligen Vige-vatten. Nr vi nu i en sdan stt kommit neder af berget, funno vi fr oss en hop mul-snor, som buro vatten och voro redo at ledsaga oss til skeppet. Vi togo igen vra vrjor; och vigevatten stnktes nyo fver oss, hvarmed vi satte oss p mul-snorna och drogo vra frde. Tvnne af dessa Munkar flgde oss til vgs, och viste oss p vgen mnga namnkunniga stllen; som til fventyrs en hel torr ort, som lg en half mil ifrn

#46 berget, der de sade, at Arons Barn, Nadab och Abihu trdes up af eld; dernst viste de oss et annat stlle, der de sade: at Israels Barn skulle reste up Guld-Kalfven, den de tilbodo. En mil derifrn stod en Turkisk Kyrka, dit ingen Kristen fik komma, vid lifsstraf. Dersammastdes sade de, at Moses haft sit tjll, nr GUD talte med honom utur molnfloden. Sedan hade de oss til et annat Turkiskt Tempel, som de kallade Beziel, hvilket de sade st p det stllet Busken skulle hafva stt, som Moses sg i ljusan lga; men ei brinna up: ssom ock, at de visat oss frut i Klostret. Dessa Kyrkor hllas af Mahometanerna i stor vrdning.

Dagen derefter, kommo vi til skeppet igen; d skeps-folket hade fngat en s stor myckenhet fisk, at de icke hunno med at salta alt. Om natten derp, kom s mycket rd sand flygande i luften, med et Vest Sud-vest veder, at ingen menniska kunde blifva p fverloppet; utan vi mste sl til alla vra likor, och draga bekad duk fver skeppet. Nr detta gt fver, som varade en tima, kunde vi ej se fverloppet eller

#47 vatnet fr sand. Detta var et vist tecken fr oss, at vederleken skulle kasta sig; ty satte vi oss fre at fara fver til Taquem, en stad vid rda hafs-stranden uti Egypten.

25. CAPITLET.

Om staden Taquem.

Vi kommo fram til denna staden den 25. September, och blefvo starkt tilsporde, om vi voro Sjrfvare. Vi kpte vatten af dem, och lastade skeppet med den besta Mumie som kunde finnas. Vi kpte denna Mumie af Judarna. Den r ej annat, n dda menniskors lekamen, som hemtas utur Arabiska knen eller sand-sjn, der de qvfjas af sanden, och torkas ihop af solens heta som stok-fisk. Vi fingo ej lf at komma in i staden; utan Judarne kommo til oss. Mnge Kristne helsade p oss, och som jag tykte, mste der vara en stor myckenhet Kristne. Catolikerne skola hafva tre Klster derinne.

26. CAPITLET.

Om deras Bokstfver och Papper.

De Araber, Armenier, Meder och Persianer hafva enahanda Bokstfver.

#48 Alt deras Pappergres af Bomull, hvilket r s sltt, som en gnid-sten gt derfver; och i stllet fr penna, brukes et rr eller en hvasspipa. Nr deras barn skola lra skrifva, gifves dem, i stllet fr papper, bleck och penna, et litet tunt brde, vid pass en aln lngt, och en liten posse med grann sand, hvilken de str mycket tunt p brdet, och lra s barnen rita Bokstfverna med fingret i sanden, til des de kunna vl gra dem, sedan f de penna och bleck.

27. CAPITLET.

Om mindre Armenien.

ARmenianerne tro, at Kristus r fdder sann GUD och Menniska, och at Han var bde GUD och menniska s lnge Han vandrade her p jorden; Men at Han lemnade den mennisklige naturen, d Han for til himla, och at Han nu allenast r sanner GUD och ingen menniska. Detta Landet r i sig sjelft icke mycket stort. Jag kan icke just veta des storlek, efter jag icke rest omkring det; utan kom samma vg tilbaka, som jag for fram. Fast

#49 n det lyder under Konungen i Persien; s ro likvist alle landets inbyggare Kristne. Ingen annan Gudsdyrkan r uti hela landet; utan ngre Mahometaner, som vistas hos Gouverneuren, hvilken r ditsatter af Konungen i Persien, och bor uti Erivana. Folket r rtt redligt, serdeles mot dem Kristnom, som komma frn Europa, och elska dem, ssom de voro komne frn Himmelen, allenast han visar, at han icke r omskoren; ty mste han frst, utan motsjelse lta dem se sin blygd. Strsta delen af inbyggarena ro Kpmn, de der idka stark handel med dla stenar och allahanda dyrbara saker, som de kpa i Indien hos stora Mogol, och fra genom Tartariet och Persien til Europa.

28. CAPITLET.

Om Armenianernes Gudsdyrkan.

JAg rkade r 1656. i September mnad, tvnne Kpmn frn Armenien uti Amsterdam, med hvilka jag frut hade talt tskilliga resor i Ispahan, den tiden jag var i Konung Schak Abbas tjenst i Persien r

#50 1652; Den ena het Karakan; Den andre Rudolf Constantin. Landet r mycket ymnigt p Korn, hvete och vin, vacker boskap och hvarjehanda matvaror. Folket r mycket dmjukt och treflit at fda sig; ssom det ock icke r serdeles olikt frn Catolikerna uti deras Gudsdyrkan, enkannerligen hvad messor och andra sedvnjor vidkommer: endast at de hlla mssorna p deras modersml, och Presterne gifta sig. Deras Patriark, som lefde den tiden, jag der vistades, het Philippus, en from och god man, bodde uti staden Erivana, som r en yppen flek, rtt under berget Ararat, och kan ei st emot ngon fiende. Her i staden ro s vl Munke- som Nunne-Kloster. P Norra sidan om berget, ligger en liten stad, som heter Nakseidan, det r: Det frsta bo och hem; ty Inbyggarne tro fult och fast, at Noak har icke allenast p samma stlle gjort sit frsta offer; utan ock bugt der sin frsta hydda, sedan han gt utur Arken.

Detta Landet r namnkunnigt, bde derfre, at det s stadigt blifvit vid den Kristna Lran, och at dess inbyggare ro

#51 s trogne, dygdige och sgnesamme emot alla menniskor, serdeles de Kristne: ssom ock fr Berget Ararat skul, som der ligger och r p alla kanter s brant, at en menniska ingaledes kan komma dit up. Inge soldater finnas uti hela detta landet, utom ngra, som tjena Lands-Herren, och ro infdde Armenianer. Her finnas ock inga andre handtvrkare, n skrddare, skomakare och smeder: Alle de andre fda sig med kpslagning: Ej eller kunna ngre Catoliker lnge hlla her til; efter som deras Munkar och Prester med sina sammankomster ingalunda lidas hos detta folket. Emedan Ispahan och Armenien ro 30 dagsresor. Ingen kan resa den vgen, utan starkt flje. Resan sker med snor och Kameler, och en hinner ei mer n 3. goda Svenska mil om dagen. Armenianerne gra ut sin skatt d. 10. Martii hvart r, d Konungen i Persien hller sit nyr, s at han ei m hafva nogot skl at klaga fver dem. De taga ock rligen ut stadfstelse-bref, at hlla sin Gudsdyrkan i fred och utan klander. De hemta bde fisken och saltet, som de tarfva, ifrn Caspiska Sjn.

#52

29. CAPITLET.

Om Meden.

MEden r icke serdeles stort land: lyder til Konungen i Persien och r mycket tort, bergigt och ofruktsamt. Der finnas inge stder, som r ngot om; frutan Tauris och Tabris, hvilke fordom kallades Ecbatana; fast den ock nu r mycket delagd, och synes s godt som luta til sit intet; hvilket kommer deraf, at, d inbygarne|, uti Schjak Sofis tid, gjorde upresning, och ville kesa en Konung fr sig sjelfva, s lt nyssnmde Konung rifva neder alla fasta orter och fra bort de mesta af folket. Konung Ahafveri hrliga Pallats vises nnu i dag uti Tauris; och fast det r mycket delagt, s sknjes lika fult af lemningarna, at det mste varit en mycket vacker bygning. En FranciskanerMunk, som het Hieronymus, viste mig strax der utanfre en plats, p hvilken han sade, at Haman blifvit hngd.

Detta Tauris ligger rtt ut med Caspiska Sjn, och des strsta handel idkas

#53 mest med fisk. Mnge berg finnas i denna ngden, som ro nog hge: Alexander hin Store tog dem frst in, innan han gik lst p sjelfva staden, uti hvilken han ramade en s drpelig skatt, at det ei kunde utsjas, hvaraf han blef s hgdragen, at han ville helsas fr en Gud. Der finnes nnu mnga minnesmrken efter honom.

30. CAPITLET.

Om Partia eller Parten, som nu

kallas Arak.

TVnne store och namnkunnige stder ro i detta Landet, nemligen: Ispahan, der Konungen i Persien har sit ste, och Amadan. Denne der ligger tta dagsresor Nord-vest om Ispahan, och r det samma, som i Skriften kallas Sufa. Han r mycket kommen i rop, s fr des lder skul, som fr de mnga snlla handtvrkare, som der bo. Der virkas och vfvas allehanda slags gyllene-silfver- och silkes-tyger, ssom ock de fagraste tapeter och tcken, som kunna finnas. Der bo inge andre n Judar, utom Herren, som der

#54 sitter vid styret, hvilken r en Persian och Mahometan. De hafva ock lf, at der hlla fritt sin Gudstjenst och ega deras egen kyrka i staden. Stthllarens folk, som gafs oss til vrn och beskyd, tvingade dem, at lta oss se deras samqvm, och annat, som var synvrdt. Sledes viste de oss frst Drotning Esters och Mardok¾i, samt Profeten Daniels Grafvar, hvilka Judarne hllo uti stor vrdning. Floden Ulai lper midt igenom staden. En hvit pelare var uprest et litet stycke utom staden, der de sade, at Profeten Daniel skulle set synerna om de fyra stora Riken i verden. De Kristne Armenianer viste oss ock s et mycket vackert hus, fast det var nog boflligt, hvilket de gofvo ut fr den Synagogan, som de helige Tre Konungar gt utaf, hvilke kommo och offrade Frlsaren Kristo Guld, Rkelse och Myrram. Denne orten r mycket sund och luftig, och har ymnoghet p alla-handa mat-varor. Ibland annat vexer her et slags hvitt vin, hvilket r mycket hlsosamt; fast det r ngot bittert til smaken. Desse Judar hafva uti deras kpslagning samma sed och varor, som Perserne, och slja ved, mjlk,

#55 vatten och vin, med et ord allahanda matvaror.

31. CAPITLET.

Om Staden Ispahan.

ISpahan r Konunga-Ste i Persien, och rknas i vidden 3 gnger s stor som Paris i Frankriket. Jag har vl aldrig varit i Paris, at jag kan veta des storlek; men det r sant, at Ispahan, som bde fordom och nnu kallas Hagistan uti Landkorten, r s stor, at en fga hinner resa til hst omkring des Murar uti 6 dagars tid. Han har fyra frstder, den ypperste ibland dem r Julfva, hvilken r vl s stor, som Stockholms stad med Norrmalm och Ladugrdslandet. Alla ro Kristne, som bo deruti, och hafva sin egen lag och Domste. Domaren r en Armenier och frer stat som en Frste. Om s skulle hnda, at en Turk har gjort en Kristen ngot emot, s sker ransakningen uti Turkiska Cadiet och Turken straffas af sin fverhet; Men r skulden hos den Kristna, s skickas han til det Kristna Rdet, som skonar ingen,

#56 utan straffar genast den brotsliga. De Kristna ega fri Religions fning. Konungen sjelf kommer som oftast i deras samqvmer, at skda deras GUdsdyrkan med mycken alfversamhet; Munkarne hafva stor ynnest hos Konungen, och ega stora friheter och frmoner, serdeles de Augustiner, hvilke hafva der en mycket vacker Kyrka; Carmeliterne ega ocks tv, likaledes Franciscanerne; men Armenianerne sex.

32. CAPITLET.

Om Persiska Hofstaten.

OM vi skole tala ngot om Kongungens Hof och Stat i Persien; s var den Herren, hvilken rdde i Landet, p den tiden jag der vistades, en ung och mycket from Herre, Kiau Abbas vid namn. Jag, tillika med mnga andra Kristna frn Europa tjente hos honom uti 18. mnader fr soldat. Hans lder var r 1652. tv och tjugu r. Han hade d allaredo en liten Son och Dotter och 400 Frillor, utom sina rtta Hustrur, hvilke alle voro de yppersta Herrans Dttrar i Landet. Herren

#57 sjelf r vl Mahometan; men s lter han likvist som tidast sknjas, at han r mera mon om de Kristna n sina egna. Alla Hans bordtyg och Kks-saker, som Fat, Talrikar, och Sklar med mera, r alt af fint Gull, och somt s stort, at ingen kan bra det med hnderna, utan p Hufvudet. Mnga Kril ro ock s tunga, at de mste fras p en br, hvilka likaledes ro beslagna med Gull. I stllet fr et Kongligit vapen, str vid pass et sdant mrke (3) p dessa Kril. Stallet, deruti Lif-Hsten fodras; hlles mycket rent. Hstarne ro 100 stycken, alla bundne med Gull-kedjor, och skodde fver alt med Gyllene skor; men Tckena ro af den finaste Gyllen-duk, som vfves och vrkas i Landet. Krilen och Karen, som vatnet hmtas uti fr dem, r af fint Gull frn Arabien. Mycket vackre och sttelige Rid-Sadlar hnga uti Stallet fram fr hvar hst; Desse Sadlar ro prydde fver hvar andra med Diamanter, Turkoser, Safirer, Rubiner och flera dylika dlastenar: och derutfver ro de full-satte med de hrligasta

#58 Perlor, som ngonsin kunna finnas. Med et ord: der kommer ei annat fr gonen, n klart gull; Port-Hakarne svl som annat ro af ttt Gull. En Berg-Katt str bunden p ena sidan uti port-gngen, och rifver folket, om han nkas dem, som vilja g der fram. Han r s stor, som den strste Kattlo; men til frgen gr. En Berg-Rotta str p den andra sidan uti en bur. Hon var s tam, at hon tog brd af hnderna p folket. Hon ref p gallervrket med klona, hvar gng jag gek derom; ty jag gaf henne altid ngot at ta af min egen hand. Hon var til skapnaden och frgen just som en annan rotta; men s stor som et half-rs gammalt Svin. Nio Lejon lgo utan fr porten: Desse voro endast bundne om Halsarna med smala tg, och hade hvart och et en liten hund hos sig, med hvilken de lekte. Ibland dessa var et sn-hvit och Gull-frgadt framman til: De andre voro hel bleke, och gjorde ingom ngot ondt.

33. CAPITLET.

Om Konungens Jgeri.

Nr Konungen jagar, brukar han Falkar

#59 dertil, och ibland dem en hvit Korp med rd nf, hvilken r rtt s snl, at sl efter foglar, som ngon Falk. Han har utom des, 200 stycken Leoparder, de der ro s tillrde, at ej ngot vildt, som finnes i marken, kan undslippa dem, med mindre, de icke skola f det fatt uti 3 sprng. Om det hnder, at de sl bom p de 3. frsta sprngen, stta de rumpan emellan benen och g tilbaka, som de skulle blygas. Med et ord: Denne Konungens stora stat, jemte Stadsens storlek, och des inbyggares myckenhet och slgder r alt fr ondt fr mig at kunna minnas och uttala.

Den, som har Olearii Dag-bog fver Holstenska Sndebudets resa til Persien, kan deruti gra sig til pricka kunnig om altsamman. Jag vil sledes ej g lngt her med; utan brja p at tala om sjelfva Konungariket Persien, ssom och nmna eller enfaldigt skrifva ngot om de stder, jag sjelf varit uti och skdat med egna gon. Jag fant hr i Ispahan p Malmen Julfva, der inge andre bo, n Kristne, Sal: Herr Bengt Oxenstiernas namn, ristadt med en spik p Muren vid et Augustiner Kloster uti Vers p Latin, som lyder slunda p vrt modersml,

#60

MIn GUD mig vl Ledsager her.

Och Dygden i mit slskap r;

Fr faran jag ej fruktar mig;

I medgng r jag icke dryg;

Men allestds gr med fritt mod,

BENGT OXENSTIERN Svensk Fri

herr god;

P Sexton Hundra Elfte r,

Sen fdder var Frlsaren vr.

34. CAPITLET.

Om Persien eller Farsien.

DEtta Landet r ei mindre bergaktigt, n fruktsamt, serdeles p Hvete och Korn, som ss 2. gnger om ret. P bergen vexa de bste Vindrufvor til en stor myckenhet hela ret igenom, bde vinter och sommar, s at, nr den ena Drufvan r kart, str den andra i Blomma, och den tredje r half-mogen, nr den fjerde brjar falla af, ret ut och ret in: De elska mycket Trgrdar, och hafva der i allehanda, s vl Rosor, som Frukt-trn,

#61 ssom Pron, hvita plen, Amandel, Plomom, hvarjehande slag af sta och sura Lemoner, som ljufligen kyla, nr en menniska ter deraf. De hafva ock mnga underliga Kllor och Vatten-sprng uti sina Lust-grdar. Der finnas de bste Hstar i Asien, och de bsta Fr, som ngonsin kunna vara i hela verden, uti strsta ymnoghet, jemte annan boskap, som snor, Oxar, Kor, med mera; dem de stilla med mycken Dadel, som vexer p Lands-bygden til stor myckenhet. De hga Cypresser, och et annat slags tr, som kallas Arbor de Rais, och r eljest slsamt, vexa der mycket. Det senare sprider sina grenar vl en Italiensk mil omkring i vidden, s at 6000 man skulle kunna st hel torre derinunder, fast det regnade aldrig s mycket. Dess grenar ro s lnge, at de hnga neder p jorden och vexa ter up, ter sloka de neder t och vexa nyo up igen; s at en qvist kan sticka sig ut en half-fjerdedels mil om icke mera ifrn sjelfva blen. Det hafver stora blan; Men br ingen frukt. Nr en bryter af en qvist eller Telning, s

#62 rinner en hvit saft ut, som gjr en menniska strax blind, om han kommer at drypa den i gonen. Her r ock mycket Hjortar, vilde Svin och snor. Likaledes r ock her et slags odjur, dem de kalla Jackhalser, icke olike med vargar. Dese gra stor skada bde p foglar och djur. De grfva ock up och ta deras dda, om de ei ro lagde uti fasta och djupa grafvar. De Kristne mena, at desse djur skola vara Hyena, som de naturkunnige skrifva om. Der finnas tskillige slags Foglar: men inge Gss, utan Hns och kerhns, ngra 100:de i skocken, jemte store och sm Turteldufvor, Tranor, Hgrar, Storkar, Kropgss med flera. I lika mtto Pelikaner; Men de hugga aldrig up sina brst fver sina dda ungar, ej eller lmpar hans nt sig s til, fast de naturkunnige tala ofta derom. Persianerne ro af naturen hvite; men stda likvist ngot p gult: Et hgdragit, kargt och fridsamt folk, like med Polakerna i kldebonaden, utom mssan, i hvars stlle de hafva en bindel eller turban. Konungen kan innom f dagar, draga tilhopa ngra tusende

#63 man til Hst, af hvilka, somlige ro vpnade med pansar-skjortor, pilar och bogar, och somlige med spjut. Det r ej serdeles om Hans folk; De hafva mycket tunga Mousquetter, och deras Hane slr fver t mynningen; men icke til lset, deras luntor ro af Bomul. Der brukas ock Stycken; men de handteras alt af Kristna. P den tiden jag var der, styrdes Artilleriet af en ngelsman och en Holstenare. I Rskilnaden mellan Parten och Persien, ligger en liten stad, som heter Ilsikas, deruti bara Mahometaner bo, som alle ro handelsmn; efter der vexer det bsta Hvetet, som ges i landet, hvaraf de ock veta mycket at skryta.

35. CAPITLET.

Om Staden Jessed.

JEssed r en vacker stad, 2 Italienska mil vid pass i sin omgng. En Konungens Frnde, Sultan Mesadie vid namn, sitter der vid styret. Muren, som r bygd kring om staden, r nog bofllig; Men et slott

#64 ligger nra in tilstaden p et hgt berg, der stycken ro planterade, med en hop manskap, som ocks vistas deruti. Ingen fremmande fr komma dit, och soldaterne, som der ro, komma aldrig derifrn, s lnge de lefva. Det r ei mer, n en vg eller smal gng dit up, genom hvilken alt slpas, som de tarfva, ssom bockar, sm snor, med mera. Deras Bygningar, serdeles kyrkorne i staden ro rtt vackre, alle af glaserad sten. Der idkas ock en mycket stor handel med hvarjehanda varor, hlst dla-stenar, gyllen- och silfver-duk, mngahanda slags gyllen- och silkes-tyger, Tapeter, Tcken, Bomuls-Lrfter, ochdylikt; frutan deras tskilliga matvaror. Mnga tusende Man Krigsfolk ligga ock uti sjelfva staden, som stadigt hlla vrd p muren. Ngra tusende Kristne bo p Malmen Kombolla. Catolikerne hafva der tvnne Franciskaner, och et Carmeliter Klster, hvilke njuta stora friheter, och g med sina Processioner kring staden, s trygge, som de voro i sjelfva Rom. De Kristnas samfund kas der dag frn dag, s at de fga kunna rymmas tilhopa,

#65 utan mste flytta annorstds. Jag sg en gng uti en Kyrka fver 50 Persianer och Morer, som ltit dpa sig, och tagit godvilligt emot den Kristna Lran. Persianerne gra stort rop om denna Staden, och kalla honom Ross Jessed; efter her finnas de djeligaste qvinnor i Persien, och som somlige sga, i hela verden.

36. CAPITLET.

Om tvnne sm stder Korastan

och Kurbazarihan.

KOrastan r en liten ppen stad, ngot strre n Strengns, som har 2 Catolska Klster, och et Armeniskt. De omgs mycket krt med hvarandra, och veta icke huru vl de skola fgna en Kristen frn Europa, serdeles den, som kan tala litet Latin med deras Prester, ty de hlla fre, at Latinernas tungoml r et ngla-ml, och at ingen menniska m tala det, utan andelige Personer, som Munkarne inbillat dem. Et mycket fromt, godhjertadt och

#66 miskunsamt folk: Som ndgade mig med en stor hflighet, at tfva lnge hos sig. Somlige ro Kpmn; men de fleste, kermn.

Kurbazarihan r en liten stad, uti hvilken bara Judar bo, som alle ro Silkesvfvare, och prssas mycket af Stadsens Frman. Jag m gerna vidg, at detta var et illakt folk; emedan de slde t oss bde mat, Vatten, Korn och Dadel, som var bortskmt, och utomdes alt fr litet. Der bodde ngre Mahometaner, som voro mycket redeligare n Judarne.

37. CAPITLET.

Om det hga Berget Udian.

COmmissia r en liten Stad, uti hvilken bo alt Mahometaner. De fgnade oss mycket vl, och lto oss f fr penningar alt hvad vi skade. Her mste vi se oss fre med half fjerdedags vatten och matsk; efter som vi hade i vgen et hgt berg som heter Udian, och r halffjerdedags resa fver. Nr en kommer til Staden p en fjerdedels mil nr, synas rundt om honom

#67 mnga Rundelar med tskilliga fyrkantiga portar, lika som de voro store Blokhus; men ro icke annat n Dufve-hus, uti hvilka de hysa mnga tusende spaka dufvor. Inbyggarne f ei eller kpslaga med annat, n Dufvor. En liten Kyrka ligger strax utom staden med et rundt torn upp: uti Kyrkan r en graf, som de hlla uti stor vrdning, och sga, at Abupeker, en af de yppersta Mahomets Apostlar, ligger derstdes begrafven: Det brinna mnga Lampor bde natt och dag; Men vi Kristne fingo icke lof at komma dit in. En murad Fiskedam var der bredevid, uti hvilken lopp et klart rinnande vatten genom Jrngalror. Uti samma dam gingo Fiskar, store som Laxar, icke olike Karpar, de der hade stora Gullringar i nsorna, och voro s tame, at de togo tuggadt brd af hnderna p oss; men ingen dristade sig vid Lifsstraf at taga det ringaste efter dem. Her mste vi tfva, til des vrt Sndebud kom tilbaka, hvilken hade gt fver Berget, at spana ut, om der vore ngon Kafila eller vakt p vgen, som kunde mta oss, eller om ngon lg p sidan, den han kunde bedja ligga stilla til des vi hunno fver.

#68

38. CAPITLET.

Om resan up t Berget.

Nr nu vrt Bod kommit tilbaka, brjade vi dagen derp at klifva upfre, och gingo med vrt vakt-flje tre Svenska mil om dagen. Vi hade Krogar allestdes p vgen, der vi kunde hvila fver ntterna, och voro vl 300 Lastdragare i flje. D vi brjade klifva up t, sgo vi molnen fver oss; men nr vi kommo et stycke up, sgo vi dem bda fver och under oss. Andra dagen kom en storm, som tog bort tvnne af vra snor med deras brdor, efter de gingo bredevid vgen. Fyra Kameler stupade til dds utfre Berget. Detta Berg r ei annat n hrda grstens Klippor, utan skog eller ringesta ljung och buskar. Gken hrdes altid bde dagar och ntter. Nktergalens ljufliga sng hrdes ock som tidast nedan fre berget. Nr vi voro fverst p BergsKullen, kunde vi se mycket lngt om kring oss. Kafilerne sade oss, at rfvare plgade hlla sig uppe allestdes vid vgen uti Bergsrefvorna, de der som oftast fverraskade

#69 dem, som ej kunde gra motstnd; men vi blefvo icke varse ngon. Vi sgo vid vgen mnga sm torn vid pass 4 eller 4 och en half Aln hga, der uti rfvare suto inmurade: Ty s snart en sdan fs fast, bindes han til hnder och ftter, och muras in uti en sdan tingest vid vgen, der han mste svlta ihjel. P fjerde dygnet efter det vi brjade klifva upfre Berget, kommo vi neder, och hvilade uti et torp, som het Main. Derifrn skulle vi resa fver en stor sltt, som var 3 dagsresor lng. Nr vi kommo midt p den samma, sgo vi intet annat n himmel och jord, lika som p Hafvet, Himmel och Vatten: icke eller ngon by, torp, Stad eller skog, frutan ngra hga berg, som rkte up i skyn. Det hgsta ibland dem, var et, som kallas Esiel Monar, der Darius skal haft et fast och ovinnerligit Palas; Men sit rtta Ste uti Persepolis, som ligger allenast 3 sm Italienska mil ifrn detta slottet, hvarefter de, som kommo s nr, kunna nnu skda ynkeliga qvarlemningar. Detta Berg r icke allenast en Italiensk mil omkring; utan ock lika vidt ofvan som nedan, och slunda s brant, at ingen menniska kan komma dit up, utan genom en trappa,

#70 som r huggen i hrda Hlleberget, nda up til sjelfva slottet. Hvart Trappsteg r 4 Alnar lngt, och nr en gt fver de 100:de och ngra stycken sdana, kommer en til en stor och hg Konungslig Port, under hvilken tvnne Drakar ligga uthugne i sten. Sedan gr en 20. eller 30. Trappor hgre up til sjelfva husen. Der gr en igenom et stort hvalf uthuggit med allahanda Krus och Blomvrk. Alle desse hus ro icke murade, utan grafne och hugne uti fasta Hlleberget, med alla sina rum. Detta Hus kallas Esiel Monar, derfre, at det stt p 40. Pelare; ty Esiel r 40., och Monar Pelare p Persiska. Hvar Pelare har varit satt ihop af 3 Stenar, och hvar sten har varit sju alnar hg; s at hvar Pelare var 21 alnar hg. Nu ro de mest snderbrutne, utom 11. som nnu ro qvare. P hvar Pelare ligger et serdeles Djur, huggit uti sten. Alle se stint ut med gonen, som de hade en stor tyngd at bra. P den ena ligger en Elefant, p den andra en Kamel, p den tredje en hst, p den fjerde en Buffel, p den femte et svin, och s ytterligare. Uti sjelfva Berget ro 16. Vningar, hvilke alle til

#71 frene varit frgylde innan til; Alla Belter och skapnader ro Rese- och Jttestorlek. Uti en af de Fremsta salarna, syntes likasom tvnne Mn sitta p hvar sin hst, de der hade hvardera en Krona p Hufvudet: Den ena var liten, och den andra stor til vesten. Desse hade en Ring emellan sig, den de drogos om; och tyktes som den mindre skulle draga bde ringen och den andra af Hsten til sig. Uti en annan sal var Darius uthuggen p en Segervagn, hvilken drogs af tv Hstar: Fram fr honom gik en hop qvinnor med hvarjehanda Spel uti hnderna, och efter dem en skara af vpnade Krigsmn. Uti en annan stod en, som gjorde offer med rkvrk, och der omkring mycket folk. Med et Ord: En kunde se, hvar sfve-kammar, kk och annat hade varit: ty i kket stodo grytor och fat hugne; Men nu ro de mycket illa medfarne af en hop vanartiga bnder, som bo uti byarna deromkring, hvilke ro, Mirpasko, Apgarem, Pologorg och Fiamsesange. Desse hafva huggit bort belterna med jern, burit ved och eld up i huset, skmt och brnt det allestdes, s at det r stor ynka at se der p.

#72

39. CAPITLET.

Om uphofvet til et s stygt fram

farande.

DEsse Bnder hafva endast gjort sdant af otolighet och harm; ty nr ngot Sndebud frn Europa, eller andre hge mn hafva bedt Konungen, at f skda detta huset; s hafva de blifvit ledsagade dit med Persiska Riddare, hvarigenom bnderne haft stor gstning och mycket omak, och sledes ej vetat bettre rd, n at degra slottet, p det de skulle slippa all denna ledsamheten; Men nr Kiau Sophi kom under veder dermed, lt han skra nsor och ron af alla som der bodde, bde mn, qvinnor och barn, s at jag sg mnga lpa bde nse- och ron-lse, den tiden jag var der p orten. Sjelfva kullen p berget r s slt, som han vore hyflad, och dit up gr en vg p trappor genom rumen. Derofvan upp voro fyra oholige brunnar, en dam der uti en kunde lga sig, ssom ock en fiske-dam, deruti Fiskar nnu funnos. Der stodo ock tre trn, det ena et Bomuls-, det andra et nte, -och det tredje

#73 et lemon-tr. En liten kammare var ock p ena sidan uti fversta trappan, deruti stod liksom en stor Kista huggen i sten med lock fver, som et baktrog varit stjlpt der p, eller ock et annat kupat kistlock. De sade, at et frnmt Lik skulle der hafva sit Leger stlle. Berget gr en god Italiensk mil rtt up i luften. P stra sidan, ro tvnne store drar midt emellan foten och fversta kullen; hvaraf ljusligen ses, at der ocks mtte vara ngon ingng. Det sges, at Darius skulle der haft sin skatt-kammare. Jag kan icke finna, huru de kunnat komma dit up och ned p annat stt, n at de med tog ofvan efter hissat sig up och neder; annorledes hade det ej kunnat ske; ty ej finnes ngot tr s lngt, som dertil kunnat gagnas. Slottet r nu fr tiden ej annat , n et uggelnste der ock mnga storkar hafva sit tilhll.

40. CAPITLET.

Om tu andra Berg.

EN fjerdedels mil ifrn detta Esiel Monar, ligga tu andra Berg, som icke ro aldeles s hga; men p alla sidor

#74 lika brante. De hafva icke mer, n en upgng, somicke r huggen i trappor utan annars lagder med sten. fverst p dem r helt sltt, och nnu synas lemningar der husen fordom sttt, hvilke varit murade, ssom ock der torget varit. Der voro mycket djupe brunnar, hugne uti hrda Hlleberget, som nu vore hel torre; men derjemte s djupe, at nr vi flte stenar neder i dem, lgo vi lnge och lysnade fr n de hunno til botnen. De gofvo ock i sjelfva fallet et s stort skrall frn sig, som nr en Cartou lossas. En stor myckenhet dufvor hllo sig uppe i dessa brunnar. Vi gingo up p et af de minsta bergen kl. 7. om morgonen, och kommo icke neder frr n hon var slagen 1. efter middagen. Alexander Magnus har p sltten her bredevid lagt neder Darius, och efter segren, sat eld p Persepolis uti et vredfult sinne.

41, CAPITLET.

Om nya Persepolis eller Skiras.

SKiras eller det nya Persepolis var fordom

#75 Konunga-ste i Persien; men sedan Ispahan brja de taga s mycket til i storlek och rikedom, hafva Konungarne i Persien flyttat dit; efter der ock r sundare luft, n i Skiras. Denne staden r vid pass tvnne Italienska mil omkring, och uti stort rop fr det makalsa vinet, som der prssas; Ty uti hela Persien vexer ej bettre vin n p denna orten. Staden styres nu af en Stor-Frste, som heter Sultan Karatan Osman, r en from Herre, och hller mycket af de Kristna, helsar som oftast p Munkarna i Klostren, och gr aldrig ddan, utan han sknker dem ngot. Her fortstted en stor Kpslagning med gyllen och siden-tyger; Men serdeles med vin och rosen-vatten. Persianerne slja Drufvorna til de Kristna, och kpa vinet igen, efter de sjelfve icke kunna prssa det. Der tilredes ock Asion eller Opium til stor myckenhet. De togo detta in, at dermed gga up modet, nr de ville sls. Kristne och Mahometaner komma aldrig bettre fverens p ngot stlle i Asien, n her. De frre hafva her tvnne sammankomster, et Franciskaner och et Dominicaner Kloster.

#76 Likaledes hafva Armenianerne her tvnne Kyrkor. Jag fant Sal. Gref Bengt Oxenstiernas namn ristadt i muren p detta Dominicaner Klostret, med samm skrift fver, som frr r sagt, d vi talte om Ispahan. Her finnas mycket vackre Kyrkor, hvilke s lysa emot solen, at ingen kan fsta gonen p dem: somlige ro frgyldte och somlige glaserade.

Mahometanerne s vl der, som annorstdes, gfvo s fre, at uti Turkarnas Kyrka, som var frgyld p taket, skulle finnas et s heligt vatten, at den, som tvttade sig dermed, blefve straxt helbregda, han mtte hafva hvad sjukdom han ville. De sja ock, at Ali Mahomets ypperste Apostel, som ock hade hans Dotter Wateme til kta, skal hafva helgat detta Vatnet, hvilket den m tro, som vil. Och fast n det finnes Horehus allestdes her i staden, dit alle hafva fri tilgng, bde Kristne, Judar, och Turkar; s straffas likvist de qvinnor strngt som g ifrn deras kta sng. Om Mnnerne bli varse, at de visa sig med bart anlete fr ngon fremmande, s strtas de hufvudstupa ut

#77 fre en hg bygnad, hvaraf tvnne finnas her i staden, som ro like tjocke ofvan och nedan til, och hafva trappor, hvarigenom skkan fres up af bdelen. Det sker likvist ofta, at Horkaren slipper alt tal fr stora och grofva Sodomitiska synder.

42. CAPITLET.

Om en stor Trgrd.

UTi denna Staden ligger en ofantelig stor Trgrd, deruti allehanda frukttrn ro hel ttt planterade: Ssom ock tskillige vackre Lusthus bygde, med helgadt vatten uti, dertil med mnge vackre fiskedammar. Deras rinnande vatten lskar och svalkar hvar och en, som deraf dricker, uti deras starka sol-heta. Sjelfve trgrden r lika som en dubbel trojenborg, at den, som kommer dit in, och icke handledes af Trgrdsdrngarna, kan ingalunda sjelf leta sig utur honom. Jag har hrt, at en drgtig sna skal engng ofrvarandes kommit ifrn sin drifvare, och rkat dit in; men ingen af trgrds folket blifvit henne varse, frr n flet kunde vara tu r gammalt: Och nr det frgades efter,

#78 hvem som egde snan, kom en fattig Landtman och knde igen henne. Nu, efter flet flgde modren, och var d snart tu r gammalt; s kan hvar och en tnka, huru tjok skog der mnde vara, som likvist r hel och hllen fruktskog, och huru stor Trgrden r omkring, den jag skdat med mina egna gon.

Jag har hrt af en Trovrdig Man, som var Mahometan, at en Person af Hg stmma, som kommit i Konungens strsta onde, skulle flyt in i denna Trgrden, och hllit sig der uppe, med Trgrdsfolkets minne och samtycke, til des han ft nd igen. Npligen, lrer ngon stad finnas i hela sterlandet, der de Kristne hafva strre friheter, n her. Persianerne och Mahometanerne, som ltit dpa sig, och tagit emot den Kristna lran, hafva rest up et sdant tr-kors i sina hus, som de Armenianer och Europeer bruka. Men s mycket de Kristne elskas, s mycket hatas Judarne och kufvas i denna staden.

43. CAPITLET.

Om Staden Lara.

LAra r en liten, men derhos mycket

#79 behagelig stad, och i stort utrop, fr sina snlla Handtvrkare, ssom ock, fr de rika tenn- och koppar-grufvor, som der ro. Sjelfve Staden ligger emellan sex hga Berg, utur hvilka brytes bde Koppar och tenn. Trenne slott ligga p de bgge bergen, som vetta t ster, och hafva bde stycken och soldater. De mnge Pltar, som her sls, smidas sedan til Fat, Kannor, Koke-Kril, och annat, som tarfvas til hushll. Alle desse Kril, serdeles Faten frtennas bde innan och utan-til, hvilke sedan brukas bde af hga och lga i hela Persien, frutan af Konungen och Cancelleren. Alle andre bruka inga andra Kril, hvarken af Gull, Silfver eller Porcellain, n frtent Koppar. Ifrn samma berg springer et godt och helsosamt vatten, der de veta at leda, genom tskilliga Konster, hvart de vilja, bde i sina Trgrdar, ssom ock p sina krar, lngt utom staden. Stthllaren var fdd i Ungern; Men hade fallit af ifrn den Kristna Lran: Och fast de Kristne ej hade der mer n et Kloster, och de utom des voro mycket f, s var han likafult dem altid til frtret och mycken sorg. Jag sg aldrig i ngon stad eller p ngon annan ort, hemtamda svin, utom her. Han hade

#80 dem i sit hof, der de gingo bde ut och in. Jag vet ej om han t gerna flesk, el-ler om han eljest hlt dem fr syn skuld.

44. CAPITLET.

Om den orten Stabbaron, och Be

zoar-stenen.

EN ort ligger tv dagsresor frn nst omtalte Stad, som heter Stabbaron, der den beste Bezoar-stenen vankas, som Persianerne kalla Pazar, det r: Motgift. Der finnes en stor myckenhet Bockar, som fga ro olike vra i Europa. De ta et serdeles slags grs, som der vexer ymnogt. Af detta vrkas och gror i deras blsa en sten, som r Kastanie-brun, stor som et Hns-gg. Nr denna r grodd och fullmogen i kroppen, kunna bockarne ej lngre g p benen, utan tyna af. Konungen lter hlla stark vrd fver dessa bockar. Om en vil veta af hvad natur en sdan sten r, s tages en gran sg, med hvilken han sgas midt i tu; Finnes han d med sm ringar utan p hvar andra, liksom en rdlk, s r han god och kta. Utom denna, finnas ocks tu annor slags Bezoar:

#81 et som fs i buken p Apinior: det andra i magan p Vildsvin, hvilke ro isig sjelfva gode nog, och gr til frgen; men likvist lngt semre, n denne her stenen Stabbaron Bezoar.

45. CAPITLET.

Om Staden Gammaron.

DEn lilla Staden Gammaron kallas BanderBaster af Persianerna, det r: Konungens yppersta Riddares Stad. Han ligger jemte stranden vid Persiska inloppet, och r den endaste Sj-Stad i hela landet. Konungen har der et Tullhus, hvar som en otrolig Tull faller af alla fremmande Farkostar, som der lgga til bde frn Asia och Europa; men ngelsmnnerna ro frikallade frn denna afgift. Vid sjn idkas ingen serdeles kpslagning, utan varorne fras up i landet. Her vistas en stor myckenhet Judar och Benjaner, som ej glmma bort at skakra. Men der finnes inga Kristna Kloster.

46. CAPITLET.

Om Landet Ormus och des hrliga

Prlefiske.

FAst n Ormus r et stort Land, som

#82 lyder under Konungen i Persien, och ligger lngs t Persiska viken intil store Mogols rike: S r det likafult et ns, vid pass 5 Italienska Mil i bredden. Spaniorerne hafva fordom underkufvat sig detta Landet, och bygt fstningar derp: enkannerligen et slott, som nnu hlles i godt stnd, och har mnga stycken, som dagarna i ret. Krigsfolket, som ligger deruti, r ifrn Persien; ty nr Spaniorerne brjade, at i mjugg stta sig emot Konungen i Persien, och hade, utom des, tagit Prlebanken til sig, kunde det ei annat n frtryta Konungen, s at han med nglndarnas hjelp, tog frst in staden p sjsidan och sedan slottet til Lands, och skonte ingen, som icke ville lta omskra sig. Jag sg ngra sdana i Persien, hvilke voro derjemte mycket vanvyrdade. Konungen i Spanien har s mycket tykt om denna n fram fr alla andra i verden, at han sagt: Om hela verden vore en Gullring, s voro Ormus kta Stenen deruti. Och det derfre, at Perle-Banken, som ligger der bredevid, kunde rligen rnta t honom ngra TunnorGull. Tvnne sm jar ligga ut med Ormus, af hvilka den ena heter Rismus, och den andra Karaka: Det r en snll Katta.

#83 Jemte dessa jar finnas mnga Prle-Bankar eller Grund, hvarp Prlefiskare til ngra hundrade, och tusenden tals dageligen fiska Prlor p stt och vis som fljer: De duka under vatnet p 18. famnars djup. De, som gamle ro hafva ingen vigt p benen; men unge, som skola lra, binda et slags tr, som r mycket tungt, vid sina ftter, at de des bettre m sjunka. De fsta btarna fram och bak til, at de ligga stadigt. Sedan taga de en lina, som r 200. famnar lng, eller ngot mera, och binda den ena ndan p den samma fast vid bten, och den andra om lifvet: derupp stta de fast vid lifvet en stor leder-sck, som hnger ner til jnn eller benen. P armarna bendes en stor svamp full med olja, uti hvilken de bde sleppa och taga til sig andan. Slunda busa de neder i botnen, och kunna hlla sig lngre n en tima under vatnet, til des Oljan brjar tryta i svampen. Och nsknt vatnet uti inloppet til Persien r mycket salt; likvist hafva de s god syn, at den icke skmmes bort af vatnet. De kunna s vl sknja alt som ligger p botnen, som om de voro stadde p sjelfva landet, och plocka sina sckar fulla med sklpar eller Musselskal, s fort de hinna.

#84 Nr scken r full, hjelpa de sig up til vattubrynet med hnderna, och hafva s Muslorna med sig up i bten. Sedan skicka de sig at fara ned igen, s snart de doppat sina Svampar i olja.

De her Muslorne se ut som Ostror; fast n mnge ro strre n en Tallrik. Uti somliga finnas 3, 4, eller 5, och uti somliga inga Prlor. Och om sjelfve Muslan kommer at krossas snder eller brytas up, medan Fisken lefver, kunna Prlorne snart skmmas bort; ty kastas de frst i s stora hgar, som ngonsin det hgsta hus, och nr de slunda legat i Sol-hetan; dr Fisken omsider, sedan Sklparne eller skalen spruckit i tu, derupp samlas Prlorne hela och utan ngot lyte.

Vid denna tiden, r en frgiftig likt, der i orten af de Fiskar, som sledes rutna. Fiskarne kastas sedan i sjn; Men skalen plockas ihop at brnnas til Kalk. Prlorne samkas in uti slottet Ormus icke kanetals, utan hela stora tunnorna fulla. Dykarne hafva ingen fara p dessa grunden, hvarken i et eller annat ml; Men p Prlebanken Keyllegatan, som ligger i Indien p

#85 Maleriska sidan, emellan n Tzerstan och fasta landet, taga Krokodilerne bort Dykarena, som vi bettre fram skola tala om. Pdenna n Ormus, finnes ocks et slags Salt, som vrkas af Solen, af hvilket gres stort vsende. Det r fast underligit, at det hafver en hgrd Gullfrga, lik som DucateGull; eljest brnnes olja deraf, som r mycket god til lkedom.

47. CAPITLET.

Om Staden Basfora.

BAsfora r en stor och fast Stad, som ligger rtt uti Neigden der floderne Frat och Tigris lpa tilsamman vid Viken til Persien, 19 Italienska mil frn Bagadat. Konungen har her tu fasta slott, p hvilka ligga stadigt ngre tusende Man,som altid ro redo emot Keisaren i Turkiet, hvilken ocks har en mycket stark fstning p sdra sidan om Elfven, som heter Balsera, och r mycket Manstark. Ingen fremmande fr lof, at komma til ngondera af dessa stder. Turkarne och Persianerne, som hlla vrd p bgge Borgerna, ro mycket rdde fr hvarannan: ligga och se hvar p annan,

#86 efter det r icke lngre emellan dem, n at de med Stycken vl kunna skjuta p hvarannan.

48. CAPITLET.

Om Bagadat eller nya Babylon.

DEtta har tilfrene hrt Konungen af Persien til; Men fr ngra r sedan, har Kejsaren i Turkiet tagit det ifrn honom med svrds-gg; fast det synes aldrig med vld kunna vinnas; eftersom det r vl frsedt bde af naturen och konsten, med starka Murar och Blokhus, de der alle ro fullagde med Stycken. Dertilmed komma floderne Eufrates och Tigris her tilhopa, och gra sledes orten til en ; eftersom de ter flyta tilsamman igen emellan Bassora och Balsera, nedant til Persien. Sjelfve Staden r s stor som Norremalm med Ladugrdslandet i Stockholm. Der bor en Visier Bassa, som frer en mycket stor stat. En kan icke gerna g allena trygg i Staden fr Turkarnes soldater, som ligga der i borglger til ngra tusende man. Staden prydes icke litet af de mnga Turkiska Kyrkor, som ro mycket fagre utan

#87 til; Men ingen Kristen vgar sig at g in i dem vid sit lif. P alla torgen springa mnge vackre vatuu-konster, s ad Staden aldrig kan lida ngon nd av vattu-lsa. Kaldeer, Indianer och Armenianer idka her en stor Kpenskap; Men ifrn Persien komma icke serdeles mnge dit. Her ro ock mycket stora trgrdar. Bassan hller herinne dageligen en strng rtt och noga ransakning efter folket, som resa in och utur Staden, s vl med sina egna som fremmande. Der til med mste alle fremmande bde Mahometaner, Kristne, Judar och Hedningar gifva en Ducat fr hvar mnad de der vistas; och fast en blefve allenast en natt uti staden eller p ngon af malmarna, mste han likafult legga ut en Ducat eller ungerskt Gyllen. Frr n ngon fremmande sleppes in i staden, teknas hans namn up i Stads-porten, sedan skal hans vrd ocks lta intekna sit namn. Reser gsten i Lndom bort, s mste vrden lgga ut Ducaten fr honom. Her ro tvnne vackra malmar, den ena heter Balta, den andre Alsifonta. Alle de, som bo uti Balta, ro Kristne, och mest Katoliker. Biskopen Bernhardus L: Hey, r en Fransman, lderstigen, och en redlig Herre, som ock r en Cardinal, hvarfre han frer Titul af Hgboren.

#88 Han hller sin Stat, Hof och Disk, som en Frste, och passas hvar dag up af et stort tal Munkar, som bdekomma och fara ut i all land. Han hller mte alla dagar, och frhrer Fderna, som komma dit; d de visa fram stora lngder fver dem, som de omvndt til Kristendomen. Sedan undf de befalning af honom om det som de ytterligare skola gra. Nr de fara bort,sndes altid en ung Munk med hvar och en af dem, at lra de Lnders tungoml, och Inbygarenas sinnelag, der den ldre tilfrene varit. Denne her Biskopen har mycket stora inkomster af de Kristna Potentater i Europa, som ro Catoliker, serdeles af Konungen i Frankrike, hvarmed han uppehller de andra Fderna. De, som han snder ut, g allestdes omkring, och hafva sina vissa Samqvm, der de ro vane at mest vistas: som uti Arabien, Kaldeen, Mesopotamien eller Diarbek, Assyrien eller Assurien, Persien, Kartaya, Tartariet, Morgonlnderna, Costa Malabar, Narsinga och Costa Koromandel, alt in til Gangem. Der bor ter en annan Biskop uti staden Pipepatan, som hafver upsyn p de Fder, hvilke lra i Ava, Pegu och Kina. De Kristne hafva her mycket vackra Kyrkor, och 6 Kloster med mycket

#89 lustiga trgrdar til hvart och et af dem. I Klstret der Biskopen bor, har salig Herr Bengt Oxenstierna ristat sit namn p muren uti salen, der den andelige rttegngen hlles, med de Orden fver, som vi upnmde, nr vi talade her ofvanfre om Skiras och Ispahan. De mste kpa bde vin och annat, som tarfvas til fdan, utur Persien och Arabien. Ibland annat, som der i Klostret var at se, var en Groda, som Biskopen hade i sit kk, bunden om lifvet med en SilfverKedja: hon hade sit tilholl under en sten, der skulor och annat afskrap slogs ut: var hafannan aln lng och tre quarter bred fver ryggen. Nr ngot fr togs ihjel, kastades inelfvorne fr henne, dem hon genast slukade i sig. gonen i skallen p henne gnistrade som eld, och voro s store, som tu laglige Hns-gg. Nr de stungo handen i hennes mun, didde och sg hon henne, som en Kalf. Der har ock tilfrene varit en fyrfota, som nu var dd, och huden upstoppad med Bomull. Nr hon lefde, gick hon altid ls bde dagar och ntter, och lg nattetid ihop med Grodan under stenen i kket. Det har ofta hndt, at nr Kockarne om qvllarna glmt ngot i kket, som skulle gmas

#90 inom ls, serdeles ktt, som varit nyss slaktadt och hngt p vggarna, s har denne fyrfotan stulit det straxt bort, och slpat det til Grodan; hvaraf de plgat sig, s lnge det rkt.

49. CAPITLET.

Om Handtvrkarena och deras Ordning.

EN mycket vacker Ordning r med Handtvrkarena, uti alla dessa Stder i Persien, som vi nu nmt om, i dy at alle mste bo tilsamman p en gata, och icke blanda sig in med andra syslo-mn, som bo p andra gator: Sledes, bo alle Smeder fr sig; alle Skrddare, Skomakare, Gyllen- och Silfver-Duks-Vfvare fr sig, och alle Tapet-Vfvare fr sig. Med et ord: Hvar och en, alt intil Grkockar, mste hafva deras serskilta Gata, der de bo. Hvad Dagsresorna vid kommer, som jag frut ordat om, s ro de tskillige; ty emellan hvart raste-stlle eller herbrge r fga mer n tu Persianer-Koss, det r milar, hvilke begge tilhopa gra en liten mil i Sverige. Det r en rtt Dagsresa, nr en med Karavanen

#91 eller annat stort flje, reser tre Svenska mil med snor och Kameler, som bra ngon last.

50. CAPITLET.

Om Felugo eller det gamla Baby lons qvarlefvor.

FElugo eller det gamla Babels lemningar ligga 9 Italienska, som gra 3 Svenska mil, ifrn Bagadat, sledes, at den, som vil til Felugo, mste fara ver Frat. Desse fverlefvor synas p en vidd, som r 16. goda Tyska mil omkring. Der skdas ej annat n sten p sten; fast de meste nu ro bortfrde, och nnu fras hvar dag derifrn af trlar och lastdragare, ssom snor och Kameler. Staden Bagadat r icke allenast grundad och omringad med dessa stenar, utan ock til strre delen bygd nyo, serdeles Balta af de Kristna; fast de samme mste kpa dyrt hvar sten, som hemtas ddan bde til Klstren och deras egna bygningar. Denne frdelsen r s stor, at der ej annat nu kan knnas igen, n LejonKulan, der Daniel sat, och Ugnen, som de tre mnnerne kastades uti, d de icke ville

#92 bja sian knn fr floden, som Nebukadnesar lt resa up; ssom ock et litet fyrkantigt hus af svart sten, hvilket sades varit Daniels SofveKammare och Bnehus; Men desse lemningar ro ocks nu mycket illa medfarne af stora jord-bfningar, som der ske hvart r. Ugnen ock Kulan skola vara bygde p ret 3434. efter verdenes skapelse, och sledes 36. r fr Kristi tid; Men sjelfve staden skal vara grundad r 1788. frn verdenes brjan, och i s mtto 2183. r fr Kristi Brd. Jag kunde ej sknja ngra qvarlefvor efter det Babyloniska Tornet, om hvilket skrifves i I.Mos.B.II. Biskopen Berndt le Hay sade mig, at han ft befalning af Konungen i Frankrike, at noga spana efter plassen och rummet, hvarupp detta Tornet fordom stt; Men nr han derom frgat de ldsta Fder, som han kunnat rka i Kaldeen eller Arabien, hvilke trodt sig hafva ngot hum om den saken; s har den ene vist honom den ena, den andre en annan ort, och s ytterligare, at han ingaledes kunnat utrna det rtta stllet; Ty fara de mycket vilse, som nu velat sga, at de sedt murarna efter Tornet, d de varit p denna orten. Det r vl sant, at et stycke synes der nnu af Stads-Muren, som fregifves vara bygd

#93 af Nimrod eller Semiramis, och r s bred, at tv eller tre vagnar kunna derupp kra i bredd: mta och komma om hvar andra, utan ngot hinder; men han r ock nu s illa medfaren, at der af ej annat kan slutas, n at han mste varit grseliga tjok. Til fventyrs hafva mnge tagit detta her stycket fr lemningar efter det namnkunniga Babels Torn; fast det icke r s i sanning.

Denne Muren, som nu omtalas, r ldre n Leyon Kulan och ugnen, der de tre mnnerne kastades uti, som skedde r efter verdenes skapelse 1646. Biskopen gaf mig sit egit Handabref derp, at jag i egen person varit hos dessa frdelser, och rnt ut det jag nu skrifvit om. Om ntterna lta mngehanda spkelser se sig p denna orten, s at ingen menniska kan der njuta ngon nattero.

Sledes har jag med f ord talt om det jag skdat i den Sdra och Vestra Delen af Asien. Nu vil jag komma til Ost-Indien, och brja med den Store Mogols-Lnder, som snart sagt, ro de beste och dlaste p jorden, och bra de hrligasta och besta frukter bde til luft och en maklig lefnad. Indienupfyller hela verden med dla stenar, Prlor, Kryddor, Lkedomar och Rkvrk; s

#94 at hon vl kan kallas et Jordiskt Paradis. Det har mnga Konungariken och Lnder.

51. CAPITLET.

Om Staden Surate.

SUrate r en mycket vacker Stad uti Landet Gusaratte, vid et sund eller en invik. Frr n en kan komma fram til sjelfva Staden, mste man frst fara emellan tvnne fasta Portugiser-stder, som heta Diu och Dive. Desse Stder ligga p tvnne uddar, och ro s faste, at icke Mogol gitter kufva dem. Staden Suratte r i sig sjelf icke serdeles fast. Der r et fyrkantigt slott, hvarp ligga grofve Stycken, och soldater, som ro Morer. Her idkas en stor kpslagning af tskilliga frn fjerran land. nglndare och Hollndare hafva hvardera sin serskilta plats, p hvilka Kpmnnerne rligen vistas, som resa alt fr et med varor fram och tilbaka i Landet, serdeles emellan Brokia, Amadabat och Agre. Dessutom finnes hr ock en stor myckenhet af Benjaner, de der ro mycket hemma uti Kpenskap, och rken-konsten, at ingen Jude gr fver dem i skakrande. Derfre komma

#95 ej eller ngre Judar at vistas p denna orten, utan ngre f, som fara p Wiciapour at kpa dla stenar, serdeles Diamanter, efter som der finnas de beste i hela sterlandet, och huggas utur bergen. Konungen af Wiciapour med alt sit folk och sina understare ro soldater, som fda sig mest med strfvande. Och fast n de st under Mogols hgn; s gra de likvist hvad dem sjelfvom lyster. D han trnger om dem, mste han gifva dem s stor ln, som de sjelfve ska. Han kan ej truga dem med onda eller locka dem med goda ord; ty de bo uti bergen, och hafva rotat sig s fast vid alla framfarter, at det fr honom r ogrligit, at komma in til dem. De ro eljest s fverddige, at de icke vja ngon dd, och hlla fr den strsta nesa i verden, at fly fr ngon menniska eller kreatur. En kan mta hundrade, och lta frr sl sig ihjel, innan han gifver sig til fnga.

52. CAPITLET.

Om detta Folkets Dierfhet och fverdd.

EN gng suto fyra Stycken af detta fjet i et hus, d elden kom ls deruti,

#96 och bdo icke ens til at slcka honom, utan sade sins emellan: skole vi vara rdde fr elden? Nej: Han m snarare vara rd fr oss; til dess at tre af dem brunno up lefvande; men den fjerde flydde undan och gaf sina stalbrder tilknna, hvad som hade hndt, hvilke slogo honom ocks ihjel. En sdan Stlle kom en gng ridandes fr en bred och djup brun; och nr hsten stannade och ville vja densamma, blef han s arg, at han gaf hsten sporrarna och skulle endteligen fver; men han brt halsen bde af sig och hsten. En ung Adelsman hos detta vilsinta folket ville en gng visa sin mandom, och skrt derfver, at han ej skydde fr ngot i hela verden: tedde sig sledes uti kamp med en tiger. Han viste frut, hvar tigern hade sin kula up i berget; ty gik han helt allena dit mot honom, sedan han bundit om brstet och venstra armen et slags tyg, som var stoppadt med bomull, och tagit uti hgra handen et stackot spjut. Nr tigern blef honom varse, gaf han til et sprng p honom, d han stack sin venstra hand in i kften p djuret, och sttte mycket snlt strupan af det samma med spjutet, s at tigern fl dd fver honom;

#97

Men Adelsmannen ddde ocks ngra dagar derefter, af et slag, som tigern gifvit honom i hgra axeln.

53. CAPITLET.

Om deras stora Afguda-Dyrkan.

Nr Mnnerne d, brnna Hustrurne sig lefvande. De rtte Mogoler eller Mogorer ro helt svarte til frgen, och Mahometaner; Men Benjanerne ro svart-gule, och Hedningar. De her ro Kpmn, Handtvrkare, och kermn; men serdeles mycket snlle Bokhllare eller Rknemstare. De tro Pytagor¾ Lra, som gaf fre, at den sjlen, som menniskan hafver, r henne lnt af Gudarna, och nr menniskan dr, flyttar hon i andra Kreatur, som oxar, kor, snor, Bufflar, och s ytterligare af alt, som p jorden krker. Deraf kommer, at de aldrig dda eller ta ngot, som ft lif, efter de ro rdde, at de torde rka p ngon af sina frldrar, slkt och vnner. Nr de skola lta sit vatten, det vare sig dag eller natt, s stta bde mn och qvinnor

#98 sig ned, slppa det smningom i handen och kasta det sedan rundt omkring, at det icke skal komma p ngon liten matk, myra, eller anna ohyra, som deraf kunde drnkas, och de sledes vara vllande til deras dd. De brnna lampor alla ntter, och tcka fver dem med tunna hinnor, at ingen mygga eller fluga mtte flyga deri och spilla sit lif. Nr jag var i Surate, togo vi lss i Papper, gingo til Benjanerna och drpo en eller tv i deras syn; Men d de sgo det, gofvo de oss penningar fr dem och slpte dem in uti sina hus. Sammalunda gjorde de ock med dufvor, som vi kpte af Morerna. Foglarne ro hos dem s tame, at de flyga bde ut och in i husen, och s dristige, at de snart sagt taga maten utur munnen p folket. De, s vl som fyrfotade djur, matas af dem dageligen p taken och annorstdes. Om de rka p dem, som ro sjuke, taga de dem strax til sig, skta och ansa dem, som de voro menniskor.

Sm Ekornar lpa p vggarna uti alla hus i Staden s vl hos de Kristna, som Morerna och Persianerna til en s stor myckenhet, som flugor. S snart en Kristen

#99 eller Mahometan rkar ofrvarandes eller med vilja, at rra vid ngot af deras Drickes-Kril, gagna de sig aldrig mera deraf, utan kasta det bort. Deras Qvinnor g i lnga Kjortlar, och hafva stora silfverbrickor i ronen. Den ene r gjord som en sol och den andre som en mne. De ro mycket skraktige; en Qvinna, som hade sin mnads tid p sit femte r, fdde barn nr hon var sex r gammal. Jag sg bde Barnet och Modren.

54. CAPITLET.

Om deras Prester och Presta

skruder.

PResterne kallas Braminer, och g med et Gult-Klde om Kroppen, s att allenast den hgra Axelen och Armen r bar. De se mycket bistert ut och ro helt ohyggelige; Ty hret slpar lngt efter dem och r alt fultslagit med Kodynga. De smrja ocks sin Kropp dermed och bruka henne i sin mat, hlla henne fr en Balsam, och sga, at den sjlen r lyckelig,

#100 som flyttat in i en Ko. Nr de g p Gatorna, hafva de en Tr-Burk uti den ena handen, och en qvist i den andra, med hvilken de sopa rent fr sig hvar de g, at de icke skola i haft trampa ihjel ngot Krk. Det r et s envist pack, at de ingalunda kunna fvertalas; och fast n i Diu, Dive och Daman, som alle ro faste Stder, och fulle af Portugiser, finnas mnge hundrade Catolska Prster; s hafva de likvist aldrig kunnat vnda om ngon Benjan til den Kristna Lran.

55. CAPITLET.

Om faseligen stora Ormar.

HEr i Surate finnas Ormar, som hafva tu Hufvuden, et p hvar nda, och krypa med den ena ndan fram den ena Mnaden, och tilbaka den andra mnaden. De gra stor skada p folket. Uti sjn, ssom ock uti inloppet til Persien vistas mnge gr Ormar, som ro trekantige och en aln lnge, och tas s vl af Kristna, som Morer. Oxarne ro hr mycket sm: De hafva en knyl p ryggen,

#101 lika, som en Kamel. De spnnas fr krror, uti hvilka bde Kristne och Morer ka. Folket rider p Kona, och hnga stora bjlror och skllor fver dem. Landet Gussaratte r mycket fruktsamt, och br bde Hvete, Korn, Ris och Bomull. Her fs ock den bsta Indigo, det bsta smr och vax, med mera. Med et ord: Her r en stor ymnoghet p allahanda slags matvaror, enkannerligen Fisk. Her vankas ock et slags Vin, som tappas af Palm-Trn och kallas Terii. Det r mycket sundt at dricka, kyler menniskan i den stora hetan, smakar ljufligit, stder litet bde p stt och surt, gr aldrig ngon menniska drucken eller sjuk. Her finnes ock mycket Guld, Koppar, Tenn, Bly, Svafvel och Salpeter. Her sls et vackert Mynt af Guld, som heter Akab, s stort och vigtigt som en Portugaleus. Likaledes et annat slags mynt af silfver, som heter Ropia och gller en half Ricksdaler. Et mindre, som heter Mamodie och hller en Riks-Ort. n et mindre af silfver, som r vrdt Sex re silfvermynt. De hafva Peiis af Koppar och g fr et re Kopparmynt. De bruka ock

#102 Mandel-Ntter i stllet fr penningar, af hvilka sex g p en Peiis. Sledes kan olja kpas fr Mandel-Ntter, ssom ock lampaoch mjlk, med mera. Her vexer den besta Bomull p s lnge och tjoka trn, som vra stora Aspar, hvilka ro ludne alt frn roten up til toppen i alla grenar och qvistar. Nr ullen r mogen, falla bladen af, och ullen rifves tilhopa liksom mossa: Hvilket sker tv gnger om ret.

56. CAPITLET.

Om diu, Dive och Daman.

UTi detta Landet ligga de 3 omtalte Stder, Diu, Dive och Daman, som Portugiserne ega. De ro s faste, at de icke kunna kufvas af mogol, och hysa uti sig mnga tusende Kristna. Hit kommer mng slags folk frit, utom Judar och Benjaner. Hollndarne hafva ofta frestat p hos den stora Mogol, at f fverraska dessa stder; men de hafva aldrig ft lof dertil; Ty om Hollndaren hade blifvit deras Herre, hade han vl varit de Morer til stort mehn och frfng.

#103

57. CAPITLET.

Om Vingula.

VIngula r et litet Rastestlle fr Sjfarande, och fast n her r en Morisk Landshfdinge; s ro likvist alle, som her bo, Kristne, och komne af Portugiser, bde Mustiser och Kastiser. Deras Qvinnor ro mycket Kte och skraktige. Her rinner emot naturen frskt vatten nda up t et berg. Her brukas ock et slags silfvermynt, som gller en mark godt mynt och kallas Carins: til skapnaden, som en Byxehake, eller som en bgd mssing tr och r stmplad med Morernes Bokstfver.

58. CAPITLET.

Om Staden Goa.

GOa r en mycket vacker och fast Stad, der Konungsmannen frn Portugal vistas, och kallades fordom Kalikut. Her

#104 brjar Costa Malebar, hvarp ligga tu Konungariken, Kalikut och Dekan. Inbygarne ro hel svarte med lngt svart hr och hafva en vacker skapnad. De, som bo vid stranden, ro mest Portugiser, hvilka afla barn med de frras dttrar. De Kristne hafva mnga Kyrkor der i Landet. Detta har tilfrene varit et mycket styfsint och ohyfsadt folk; Men ro nu tamde och hyfsade af Portugiserna: hvilka haft frutan Goa, tvnne fasta stder her p Kosta Malebar, Kokin och Tuttikore kallade, som r 1657. kommo under Hollndarena med vld, d Inbyggarne foro mycket illa. Her vexer Peppar, serdeles den lnga, uti stor myckenhet; Ssom ock Kardemumma, den der r mycket stor och god, och lter fver alt plantera sig; Men frr n Malebarerne, slja honom ut, koka de honom up i vatten; at han skal mista sin styrka.

Her finnes et slags Hanar, s stora som Kalkon Hanar; Hvaraf somlige mena, at Kalkoner skola vara komne ifrn Kalikut i Indien; men det r osant; ty inga Kalkon-Hns finnas p ngon ort i

#105 hela Ost-Indien. Och fast Hollndare och ngelsmn som tidast hafva frt Kalkoner ifrn Europa til Ost-Indien, s hafva de likvist ddt, s snart de kommit dit. Malebarerne lida mycket p sina Trgrdar af Tigrar, dem de aldrig ro frie fre, hvarken dag eller natt, serdeles de, som bo p Landsbygden.

Mn och Qvinnor gr her helt nakne, och skyla allenast sin blygd med et tunt klde. Silfver och Mssings-ringar r deras yppersta prydnad, dem de stta p sina armar, fingrar och ben. De hafva s lnga ron, at de hnga mest en half aln neder p deras axlar. Ngon kunde til fventyrs tnka, at de voro s vxte af naturen: men det r ei s; utan de bra i barndomen et trint hol p re-tipporna, uti hvilka de hnga tjocka Bly-ringar, som dag frn dag tnja och draga ronen, til des de blifva s lnga och stora som de vela hafva dem. Sedan taga de bort Bly-Ringarna och stta GuldRingar i stllet. Samma sed r ock hos Cingulieserna eller dem, som bo p n Ceylon, med hvilka Malebarerne hafva

#106 enahanda Tungoml, Skrift och Bokstfver. De bruka grna Blad af Balmtr i stllet fr Papper: Samma Blad ro mer n tre alnar lnge och icke mer n tu finger brede. De hafva ei ngot Blek nr de skrifva, utan rita Bokstfverna in i Bladen med Jernstift eller en hvass sticka af hrdt tr. Detta skrifvestt brukas uti hela Indien; Men i Persien och Mogol hafva de Papper af Bomull; Kineser och Japoneser af silke och Bomull, och skrifva icke med Penna; utan Pensel.

59. CAPITLET.

Om den stora n Ceylon.

N Ceylon r vl 500. mil omkring, och har sin egen Konung, som bor i Staden Kandia. De, som vistas up i landet, ro alle svarte, och allesamman Hedningar; men de som bo p vestra sidan, eller vid stranden, ro alle Kristne. Denna har fordom hngt ihop med fasta Landet, Kosta Malebar. Portugiserne hafva her

#107 haft tre fasta stder, Nigumbo, Kolumbo, och Fonte de Galle; Men Hollndarne hafva tagit dem bort med Vrjan, och jagat Portugiserna derifrn.

Konungen her i Landet kan p en liten tid samka ngra tusende Man ihop, som icke hafva andra vapen, n sm, stackuga och krokota Sablar, Pikar och Hassagair, det r: sdana Pikar, som de kasta med hnderna. Hans Styrelse r mycket vacker och ordentelig, serdeles med Stnden, s at den som r en Adelsman, mste stadigt hlla sig dervid, och taga en Adelsmans Dotter til Hustru. En Kpman fr icke eller g ifrn sit Stnd; utan gifta sig med en Kpmans Dotter, s vl han som hans barn och efterkommande. En Bonde, Tiggare, Dansare, eller af hvad Handtvrk han vara m, mste med alla sina barn och afkommo stadigt blifva vid samma Nring, s framt en icke vil blifva Kaskarin eller Soldat. Skrddare och Skomakare behfvas icke; ty folket lpa nakne och barfota. Men af alla stnd r intetdera s nesligt som Smeder, serdeles

#108 Guldsmeder, som aldrig f komma under en annans tak, ei eller gr ngon annan under deras, mycket mindre vil ngon dricka ur et Kril eller ta utur et fat med dem, fast n hvar man mste lita dem til. Nr ngot arbete gifves t dem, kastas det fr dem som benet fr hunden, och nr de skola lemna arbetet tilbaka, mste de g lngt ifrn, lgga sig framstupa p jorden, hlla begge hnderna fr gonen, och tala med egaren, som d gifver dem fr arbetet, s mycket som honom lyster.

60. CAPITLET.

Om deras Rttegnger.

HEr gr mycket strengt til uti Rttegnger,och inge andre Bdlar brukas til deras Executioner, n Elefanter och Krokodiler, dem de kalla Kaimans. Den Elefanten, som skal gra detta, r en af de strsta bestar i Landet, et grufveligt och krymt Kreatur, tnderne ro hvasse och skodde med Koppar. Nr han skal dda en ogrningsman, tager han honom fast uti snabelen och kastar honom hgt up i

#109 vdret och lter honom falla ned p snabelen, at han ei skal rka p bara marken: br honom s fram fr Domaren, lika som han ville sprja honom til, om ei ngot skonsml vore at vnta; fr han d ingen nd, s kastar han honom ter hgt up i vdret, och lter honom falla p marken. Nr han s ligger p jorden, sliter han af hufvudet ifrn kroppen med snabelen, och grfver up en grop, i hvilken han sedan nidgrfver Ilgrningsmannen. Han fr d ngra Kannor Arak, det r Ris-Brnnevin, fr sit omak och derjemte ngon frukt; Men om den, som skal lida dden, r oskyldig, s har GUD gifvit i Elefantens natur et sdant vett, at han aldrig det ringaste kommer vid honom, och kan ej eller p ngot stt trugas dertil.

Krokodilerne hllas uti en dam, som r stngd med staket-vrk, at de icke skola komma ut. Somlige af deras Ilgerningsmn kastas fr dessa grymma djuren. De ro grseligen store, s at den mindre har 24 eller 25 fot i lngden och et Gap, som r bredare n en Kars famn. Krokodilen har och fyra rader tnder uti munnen, tv

#110 ofvan och tv nedan til, uti hvilka tnderne g om hvarannan. Han kan taga bort bde hst och Kar uti en bit, och har fyra gon, tu fver och tu under kften. Hans msta styrka r i stjerten, med hvilken han slr hiskeliga hrdt. Han r icke s vig p Landet, som i Sjn; ty fr sin stora Kropp och stackota ben skul, har han ondt fre at vnda sig p det torra. Han ligger mest uti vatnet och har sit besta tilhll i frska strmmar, som her finnas til stor myckenhet. Nr folket fara fver dem med sm btar, slr han dem med sin stjert fver nda och tager sedan bort dem, s mnga, som de ro. Han lgger sina gg p landet, som utvrmas af solen, s at ungarne derigenom klckas ut. Jag har sjelf her p Ceylon sedt i stranden vi mynnet ligga 30 eller 40. tilsamman och bada sig i sol-hetan.

61. CAPITLET.

Om tvnne Bnders Rttegng.

JAg sg her vid et vist tilflle en rolig Rttegng. Tvnne Bnder, som voro grannar, blefvo oense med hvarannan

#111 och trtte om et Stycke Land, p hvilket Kadien plgade fs, som r et slags Korn likt Hampefr och kokas p flesk. Landet, som de tvistade om, kunde vara s stort, som til en fjerdedelstunnas utsde: bgge ville egna det t sig, s at trtan ei kunde slitas utan Rttegng, som hlts under bar Himmel. Mlet blef noga skerskdat af Domarena, hvilka ej kunde sluteligen afgra det p annat stt, n at Eld gjordes up, p hvilken sattes en ler-potta full med Olja. Nr hon var kok- eller sjudande-het, kastade de tre Kopparpenningar deruti, som hos dem kallades Pitkes, och ro s store, som Koppar-runstycken. Deruti skulle de sticka bara hnderna, och den, som kunde taga samma Penningar utur heta Oljan, skulle vara den rtta egaren til kren. Den ene gjorde ock det med stor kalsinnighet, och utan ngon den minsta skada af hetan; Men nr den andre det sg, tordes han icke gra s efter, utan landet dmdes til honom, som hade tagit up penningarna utur heta oljan. Sedan togs den andre genast fr hufvudet, och bants vid et tr. Derupp fste de et stackot snre eller

#112 rep om nacken p honom, och vredo til med en staka, til des hufvudsklen sprang snder som et gg.

62. CAPITLET.

Om denna ns fruktsamhet.

N Ceylon r et af de fruktsammasta land i verden; ty kallas den ock et jordiskt paradis. Den sprider en s ljuflig lukt ifrn sig ut i sjn nr en kommer dit p 7. eller 8. mil nr, at en sjuker snart kan f sin helsa deraf; Men nr en varit ngon tid p landet, yppar sig en giftig och mycket ohelsosam luft, s at deraf upkommer en landsjuka, som icke kan botas, frr n en kommer i en annan luft, d et ombyte genast sker, antingen til dden eller lifvet. Der blir en menniska mycket tjock: kan aldrig knna sig mtt, eller veta serdeles af ppet lif; fast en utfver alt detta ej frnimmer ngon vrk eller sveda; utan har allenast litet ondt i hufvudet; men andedrgten blir likvist s stackot, at en icke kan g tre steg frr n en mste hvila sig.

#113

63. CAPITLET.

Om det frbudna trdet i Paradiset.

HEr r jorden altjemt grn och br de fagresta Pomeranser, Citroner, Lemoner, Granat-plen, med mera dylikt, hela ret igenom. Her r ock et slags frukt, som eljest vexer fver hela Indien, och heter Pisang eller Bananas. Den smakar mycket vl, ser vl ut, och vexer p et underligit stt. Sjelfva trdet r vid pass 4. famnar hgt, och nederst 2. famnar tjockt. Det har inga grenar, utan allenast blad. Hvardera r lika lngt med sjelfva trdet, och 2. eller 3. alnar bredt; Men alt smalare mot ndan. Sjelfva toppen r icke tr, utan bara blan, som grot tilhopa. Detta her trdet r s lst, at det kan huggas af med en bila uti et enda hugg. Frukten hnger under bladen i en knippa, hvilken r s stor, at en man kan knapt lyfta densamma. Nr hon r mogen, r hon rtt gul, och hvart br r mer n et span lngt, och ser ut som en ko-spena: har et tunt skal eller skinn utan p, som kan dragas af med fingrarna. Denne frukten r icke fast eller

#114 tt, utan lika som et stycke deg. Jag tror, at i hela verden finnes ingen frukt, som, smakar stare och bettre. De Kristne, serdeles Portugiserne kalla henne figo, och skra henne aldrig med knif, utan bryta eller bita deraf s mycket som dem lyster. Fast hon r gul utanp; s har hon likvist midt uti sig en svart krna, och nr den skres snder, sknjes et belte midt uti henne, ssom en Man skulle hnga p et kors. De sga, at det skall vara det frbudna trdet, af hvilket Adam och Eva to uti paradiset; Ty s snart de hade tit af den frbudna frukten, pnades deras gon, och de sgo, at de voro nakne; d de skylte sig med fikonablad, hvartil detta trdets blan ro mycket lmpelige, efter man med et blad vl kan tcka hela kroppen bde bak och frammantil. S snart detta trdet burit frukt en gng, blommar det aldrig mer; utan d kan det huggas af ned vid roten, hvarupp et annat frskt tr vxer i stllet innan fyra mnader.

64. CAPITLET.

Om Kanel och andra slsynta krydder.

HEr vexer den aldrabste Kanel til strsta

#115 ymnighet, hela vilda skogarna fulla. Inga nadra taga den af trden, n serdeles arbetsfolk, som ej hafva annat at gra, eller idka ngon annan nring; ty kallas de ock Skaliers. Den yttre barken r gr, hvilken rensas frst bort och kastas sin kos. Den inre r askefrgad, och skres i fyrkantiga stycken, hvilka sedan rullas tilhopa. Nr han fr ligga ngot i Solen, blir han rd, och innom tre rs tid, vexer barken p trdet igen. Detta tr br hvarken blomma eller ngon frukt: bladen se ut som p ppletrn. Det r ickeserdeles hgt. Her finnes mngahanda andra slags frukter, dem vi uti Europa hafva fga kunskap om. Eljest r detta her landet mycket bergfult: hlst midt uti; serdeles r der i landet et hgt berg, som de Kristne kalla Piko Adam, och sga, at Adam skall vara der begrafven; men Inbyggarne sjelfve kalla det Piko Oden. Folket kommer endrgteliga dit hvart r den 3, 4, och 5 April, som r deras Nyr, at offra sin Afgud, den de kalla Jakkan, det r: Djefvulen; Ty om ngon vil helsa p Cingelieus: Vade per Dios, det r: Gud vare med dig, s str han och grinar och ser ondt ut; men om en sger:

#116 Pallia Jakkan, det r: Gak djefvulen i vld; legger han sina ftter fram fr den andras ftter, ssom han ville tacka honom fr god nskan. Utom Grberg, finnas her omkring mnge store och hge Kristalberg, hvilka gifva et s starkt glitter ifrn sig, serdeles nr solen lyser, at en icke kan se p dem. Nr det r stjern-klart om ntterna, kunna alla stjernorne sknjas uti Kristallen.

65. CAPITLET.

Om Elefanter, och huru de fngas.

S fruktsamt och fagert,som landet r, s fullt r det ock med hvarjehanda grymma och giftiga djur, hlst Elefanter, som ro her af det strsta och bsta slaget. De fngas p et serdeles stt uti September och October Mnad, som r deras lekeoch brunst-tid. De hafva tama Elefantekor, hvilka ro s vande, at de om nattetid g p et synnerligt stlle i skogen, der de veta, at Elefanterne hafva sit tilhll, hvilka flja dem efter. Et trngt stall bygges upp et stort och vidt flt, af mycket starka bielkar och bomar, och r icke bredare,

#117 n en kan g dit in i sender. Ingngen sttes full med grna qvistar, at ingen kan se annat, n at der r en tter skog. Sledes g Kona in p ena ndan, och ut p den andra, d starke bomar skjutas strax fr bgge ndarna, och Elefanterne, som flgt efter Kona, stngas sledes in bde bak och framman til, at de icke kunna vnda sig. Herp bindas ftterne p dem med jernkedjor, hvarmed de ro fste i 14. dagar, och f p den tiden hvarken mat eller drick, utan stickas hvar dag med hvassa jern, til des de varda s trtte och utmattade, at de knapt orka st p benen. Sedan fra de fram tama Elefanter, hvilkas tnder ro afsgade til hlften, d en otamder bindes emellan tvnne tama. Nr den vila Elefanten gr sig bngstyrig och ej vil lta tma sig, stta de andre honom i sidan med sina afstympade tnder, eller sl honom med deras snablar. Sledes mste han g emellan dem bunden hela dagen igenom, til des han emot aftonen ter fres in i stallet. Detta sker ngra dagar rad, til des Elefant-fngarne omsider g in til dem, och gifva dem allahanda frukter, som kunna lnda dem til styrko. P sistone brja de at flas och lockas med dem:

#118 sttja sig p dem, och slppa dem lsa ut med de andra. Slunda blifver detta faseliga djuret tamdt p en liten tid. Honan gr med sit foster i try rs tid, fast n de ro de strsta bestar bland fyrfota djur i hela verden, s fda de likvist helt sm foster. Hon har spenorna emellan frambenen, och nr hon skall gifva Kalfven dia, s lyfter hon honom up med snabelen, ssom hon ock br honom p lika stt, hvart hon gr. Elefanten lper aldrig, utan gr, och likafult lider hans gng, s at han kan taga up en hst, fast han ock lupe aldrig s snlt. Hans styrka och andre frmoner ro s store, at de ej kunna uttalas. Det vil jag nu allenast mrka, at de Elefanter, som finnas p n Ceylon, hllas fr de dleste och ypperste bland alla andra; Ty nr Elefanter frn andra orter fras dit, eller eljest mta en frn Ceylon, falla de genast p kn och stta sin snabel i hgden, lika som de ville helsa och hedra honom fram fr ngon annan i deras slgte. En Elefant frn Ceylon gick en gng ut i staden Batavia p Java, och tigde, som han var dageligen van, uti alla mngel-hus, serdeles hos dem, som slde socker och andra frukter.

#119 Nu hnde det sig, at 12. stycken sdane grufvelige bestar kommo frn Siam, och stodo i et stall bakom slottet; men frdes hvar dag ut genom staden til frska sj-viken at tvttas. S ofta desse mtte eller fingo se denna lilla Elefanten frn Ceylon, fllo de p sina knn och reste sina slorper eller snyten up i vdret, lika som de ville helsa upp honom. De tame hafva ock et sdant vett, at der ngon af dem blifver varse en person af Adel eller hg stemma, faller han neder och gr honom heder, fast han ock vore aldrig s illa kldder; men deremot g de sin jemna gng, om de mta en af lg herkomst, fast han n vore aldrig s vl kldder, lika som de aldrig sgo honom, med et ord: Detta Kreatur har i mnga ml mer n menniskovett, s at ej annat synes dy fattas, n ml och uttal.

66. CAPITLET.

Om Apor och Babianer.

HEr finnas hvarken tigrar eller Leoparder; utan Apor och Babianer, til en stor myckenhet, hvilke gra stor skada p frukt-sngarna, s at inbyggarne hinna

#120 icke stort mera s och plantera om dagen, n de stjela bort om natten. Nr de g ut at se sig om fdan, samka de sig vl ngra 100de tilhopa, och om de p detta toget rka ngon menniska, s gra de strax af med densamma. Inbyggarne kalla dem Rullvais, och sga, at de ro menniskor s vl som de, ssom ock, at de de vl kunde tala, om de icke voro rdde, at de d mste arbeta. Babianerne, som de kalla Orang Putans, det r: Skogsmn, ro mycket store och uti alt, lika som menniskor, frutan det, at de ro ludne; dock bare in uti hnderna och p anletet. De rusa genast p en menniska, nr de se, at hon ej har ngot at vrja sig med. Och om de rka p en ensam qvinna, s vldtaga de henne. Jag sg uti Pelicatte en qvinna, som gick hafvande med et Babians foster, hvilket hon ock fdde, och nr det kom af moderlifvet var det ludit, och sprng genast upp en stng, sedan p en drr och sidst up i et hgt tr, hvarp det sedermera kom om lifvet. Deras art och natur r at springa sin kos, s snart de komma til verden.

Ibland Aporna, ro somlige bek-svarte

#121 och hafva et stort hvitt skgg, s at de se ut som en Morer: Somlige rde: somlige brune: andre blacke eller gr, af tskillig storlek. Nr de f se en Krokodil, fsa de honom genast ifrn stranden uti vatnet med deras skrl och vrlande.

67. CAPITLET.

Om Bufflar och andre diur.

Ngra hundrade Bufflar hlla sig her i stora flockar. De ro alla isgr och bra sina horn mycket tilbaka, s at de icke kunna gra ngon skada med dem; Men med ftterna och deras skarpa klfvar kunna de p en gng stta genom en menniska. En har ingen undanflygt fr dem, och de trampa p alt hvad dem frekommer i strsta hast; men om en rkar ofrvarandes p dem, s kunna de blifva skrmde af en hatt. De hlla altid til uti Moraster, och gma sig der fr den starka middagshetan. Iglarne hnga mycket p dem, och hren ro mst bortrtte af fjan i krr och sumpiga orter, der de s mycket vistas.

Leuvaen r et fyrfotadt djur icke olikt

#122 likt Krokodilen; fast ngot grnare til frgen. Den strste r icke mer n tv alnar lng och har mycket stackota ben. Han gr ingen menniska ondt, och vistas uti iholiga trn, der myror vankas, hvilke jemte andra sm matkar som krla p jorden, ro hans fda. Han fngas, slaktas och tes, emedan han har et mycket hvitt och lckert ktt: Han har ock tvnne tungor i munnen, den ena fver den andra.

Desmans-mss och Gr Kattor lpa uti husen til stor myckenhet; men gra ingen annan skada, n at de luktar mycket starkt der de trcka eller kasta sit vatten, det vare antingen mat eller klder.

Iglarne hlla s tjokt til i grset, at det aldrig kan utsjas. Nr en mennsika icke kommer sig ihog, utan stter sig p marken som r vt af daggen, s komma ngre hundrade och suga blodet af henne. Rkor hon somna, s tappa de s mycket blod af henne, at hon fga orkar resa sig, och g utur flcken nr hon vaknar; Ty taga Soldaterne salt med sig, d de g i krig, och nr de f ngon sdan p sin kropp, lgga de et saltkorn p Iglen, hvaraf han

#123 faller genast neder; men om han slites ifrn kroppen, s blnar det strax derefter.

68. CAPITLET.

Om Kobra Kapel den giftigaste Ormen.

KObra Kapel r en Orm fga et qvarter lng; men s etterfull, at jag tror ingen r des make i helaverden. Han r svart och har et smalt hufvud; men vid ronen liksom tvnne runda vingar som glasgon, dem han sprider ut eller drager in, d han vil. S snart han fr se en menniska, kastar han up sina vingar eller Briller och flyger p henne, och nr han ft stinga eller bita henne, det m vara hvar det vil p hennes lekamen, s mste hon spricka, innan hon hinner lsa et Fader vr; eftersom ej ngon bot r mot hans bet. Jag har sjelf sedt, huru det gt til med en Fndrik, som blef biten om nattetid p en ort, Mature vid namn, och gick icke tre steg frr n han vardt dd. Han sprack emellan hnderna p oss, innan vi fingo honom in i vrdshuset. Dagen derp kommo de svarte Laskarin och slogo ihjel ormen, d

#124 vi vl fingo se honom; men med den hgsta varning, at icke komma honom nra, s framt vi ville undvika all fara. Jag hller fr vissom s fre, at denna Ormen, mtte varit den Basilisken, som s mnga Scribenter tala om.

Sorpioner finnas her i husen s tjockt, at en mste granneliga taga sig til vara, serdeles om ntterna; ty d ska de til menniskjorna som aldramst. S lnge en menniska sofver, komma de ej det ringaste vid henne; men s snart hon rrer sig, stinga de henne. Jag blef 2. gnger stungen af dem, d jag led deraf en sdan sveda, at jag icke viste, hvart ut jag skulle vnda mig, frr n jag fick Skorpionens olja. De kunna aldrig tola solens heta. Jag har set med mina egna gon, at s snart han kommer i hetan, och kan icke f ngot hol at krypa uti, vnder han strax stjerten up och sticker sig sielf i ryggen, hvaraf han genast dr. Hans sting r lika som efter et Bi.

Tusendben r en giftig mask, som med sit sting stadkommer strre sveda hos en menniska n Skorpionen. Han r eljest s lng och tjock, som et lagligit mans

#125 finger, och har mnga ftter ttt intil hvarandra, nda ifrn hufuvdet alt in til stjerten. Han har ock hvassa pinnar p yttersta ndan af stjerten, hvilka ro s lnge och s skapte som Igelkottens taggar. Han hller gerna til i skuggan, och kan ej tola ngon sol-vrma. Denne her ohyran, s vl som Skorpioner vistas ocks mycket p skeppen, och kommer dit med godset, nr det fres om bord.

69. CAPITLET.

Om tskilliga slags Ormar.

HEr finnes et slags ormar, som ro smale och en aln lnge. De hnga sig p trna, serdeles vid sdana stigar, der hjortar och svin g hvar dag til vatnet och floderna at dricka. Och d Kreaturen drifva der fram, falla de neder p dem; men gra dem intet ondt. De krnga sig ock up vid torp och byar, och om de rka falla p ngon menniska, kan hon mista lifvet, s framt hon icke fr ngon bot. D jag med flera andra mste g up i landet och ligga uti skogen fver ntterna, hvilket skedde som oftast, under baran himmel; skulle vi

#116 altid hafva eldfre med oss och taga oss vl til vara fr et slags sm blinda ormar, som voro sn-hvita, hvilka stulo sig p oss och krpo til elden, liksom de haft vder af oss; Men den menniska, som blef biten eller stungen af dem, mste antingen genast hugga af den srada lemmen, eller ock d. Herutfver funnos der ocks et slags ormar, som voro rtt grs-grne, dem inbyggarne togo och to, och sade, det de icke voro giftige eller gjorde ngrom ngot ondt.

70. CAPITLET.

Om den fromma Kameleonten.

JAg mste ingalunda glma den fromm och dygdiga Kameleonten, som r fga et qvarter lng; men fyrfotad som en Agadis, med en liten rumpa, hafver et huvud som en klossa, och en kam derofvanp som en hane. P ryggen har han en liten knyl, som en Kamel, hvaraf han ock ft det namnet. Det r icke sant, som de natur-kunnige gifva fre, at han skall kunna lefva i 18. dygn eller 3. vekor allenast af vder, utan ngon mat; dy efter de lupo hos oss tjockt i husen,

#127 s tog jag en fast och stngde honom in uti en bur, der vdret p alla sidor fick blsa upp honom; och det usla kreaturet lefde icke lngre n d andra dygnet; men at han kan skifta sina frgor, det r sant; ty han r i en handvndning, bl, grn, gr, purpur-frgad, gul, hvit, brandgul och rd, med mera, frutan svart. Nr han finner en menniska sofva ute p marken, stter han sig antingen bredevid eller p henne, och hller vrd, at icke ngot skadeligit djur, som Krokodil, Orm eller dylikt, skal komma henne nr. S snart han blifver ngot dylikt varse, lper han p menniskans anlete och sticker sin rumpa in i nsborarna, at hon skal vakna. Han vrdar folket fr Skorpioner, Tusendben och andra giftiga djur, som kunna nalkas dem om ntterne. De brnna lampor om nattetid i husen.

71. CAPITLET.

Om Folket Kulis eller Brare.

ET serdeles Folk r bland dessa Inbyggare, som heta Kulis. De f icke taga sig annat fre, n slpa och draga. De

#128 ro s fatte, at ju strre och tyngre brdor lggas p dem, ju fortare lpa de; men nr de ro ledige, kunna de icke komma fot om fot. Derfre binda de tvnne stenar bak p nacken, d de icke annat hafva at bra, och lpa der med som mj-hundar. Her finnas ock et annat slags folk, hvaribland somlige hafva et, somlige bgge benen s tjocka, som en timmerstock eller et Elefantben, med hvilka de ro fdde hit til verden. De vidg sjelfve, at de icke hafva ngot mehn deraf. Och efter Apostelen Tomas har icke allenast predikat uti Kina och p Costa Malebar, utan ock bygt et Kapell her p Ceylon, s har han der skolat en tid hllit sin bn, d en i lndom kommit honom p baken, och med en pik stungit honom i benet, hvaraf denna bofvens ben blifvit strax stort, och alle hans efterkommande hafva n i dag samma lyte til vedermle deraf, och kallas nnu St. Tom¾ barn. Men Katolikerne bra s fre, at de hafva vrdat denna Apostelens ben och qvarlefvor p Custen Coromandel i St. Tom¾ Kyrka, in til denna tid.

Nr den ene Brodren hos Hedningarna p Ceylon besker den andra, s mste,

#129 ibland andra fgnader, den frmmande Brodren ligga om ntterna, s lnge han der vistas, hos den andra Brodrens Hustru, som r hemma stadder. Der str hvarjom och enom fritt, at taga s mnga hustrur, som honom lyster. Soldaterne hafva ter den friheten, at hugga sin vrja eller pik fr drren p hvad hus de komma fre, s framt det icke hrer en Adelsman til, och ropa: Po, Po, Po; hvarp Vrden strax mste g ut, d Soldaterne skynda sig in, och leka med hans hustru och dttrar, som dem sjelfvom lyster.

72. CAPITLET.

Om Prlefiskeri.

KEylepatan Peleback r en stor by, der mnge Prlefiskare bo. Sjelfve prlebanken ligger en liten half mil ifrn landet, ster frn Nigambo. De fiska hvar dag up prle skal af botnen til strsta myckenhet, skicka sig och sammaledes dervid, som de gra vid prlebanken Ormus. De g her neder med strsta lifsfara; ty p botnen ligga Krokodiler, s at det r ingen

#130 dag, p hvilken icke ngon fiskare blifver borttagen.

73. CAPITLET.

Om de Maldiviska iar.

Maldiviske jarne hra Konungen p Ceylon til, och ligga vster ut der ifrn. De ro 1000, mestadelen lnglnte, och ligga alle i en rad ttt tilhopa. Upp somlige bo folk. Inbyggarne ro alle Hedningar, lika som Cingulieserne. De kslaga med intet annat, n Palme-ntter, hvilka vexa der i stor ymnoghet, och hafva ingen annan fde-krok. De spisa nstan hela Indien dermed, somligger vester om Gangen. De gagna sig af fnaset eller bastet, som sitter utan p ntterna, til kablar och tog: bygga sina Fartyg af samma nte-tr, och binda ihop dem med tog, som gras af bastet, och bruka ej dertil den ringesta spik eller jern-vrk. De gra segel af bladen. Med et ord: bde last och farkost r alt af detta Palmtrdet. Desse Inbyggare ro hiskeligen mnge, och allesamman slemme sirfvare: ty s snart de

#131 blifva varse et skep uti sjn, rusta de sig ut med ngra 100de farkostar, taga en myckenhet kalk med sig, och laga altid s, at de f lofven: g sedan lst p dem, som ro i fartyget, och fast n de f hugg, kasta de likafult Kalk fver dem, at dermed gra dem blinda.

74. CAPITLET.

Om Capo de Camerin.

Capo de Camerin r en lng Udde eller ns, som i ster hnger vid fasta landet, och skjuter sig vester ut i sjn. Denne udde sndrar Malebar frn Coromandel, som har mnga stder, de der hra Konungen af Kolkunda til, hvilke ro mig mst oknde; utom ngra f, som her nedanfre skola omtalas. Inbyggarne i dessa lnder kallas Gentiver, derfre at de ro mycket grofve Hedningar. De hafva en slsynt Gudsdyrkan, i det de akta mycket efter foglalten, och hvar djur som mter dem om morgonen. De stlla sig, s snart de kommit utur sngarna, uti sina drrar, och mrka granneliga efter, hvad

#132 fogel de frst se flyga: enkannerligen fsta de sina gon p Hkar, som der mycket vankas; ty de tro, at de ro de dda soldaters sjlar, hvarfre de och qvista emot dem i flygten, och laga s, at de flyga fver deras hgra axlar, och hlla fre, at alt hvad de den dagen sl sig p, skall d lyckas. Likaledes tycka de mycket vl derom, at ngon Kamel, Hst, sna eller Ko mter dem om morgonen, som har ngot at bra: utom mnga flera vidskepelser. De hlla deras Gudsdyrkan omnattetid i Kyrkorna. Afguden kallas Pogada. Han r huten af koppar, och de brnna lampor fr honom bde ntter och dagar. Han ser faselig grym ut; ty han har et Elefants hufvud och snyte; fyra mennisko-armar, en buk som en mnniska, af hvilkens nafle en orm utgr, och ftter med dubbla vingar. Lejon, Elefanter, Buflar, Kor och Hstar st uthugna af sten utan fr Kyrko-drren, fr hvilka desse blinde menniskor falla neder och tilbedja dem. Nr denne Afguden tages utur Kyrkan och sttes p en vagn, som slpes af tvnne kor, kasta de her uslingarne sig under hjulen och lta vagnen g fver sig. Fast de d krossas sonder i smotter, rdas de likafult s mycket mindre

#133 derfre, som de tro sig derigenom f et evigt lif. Her finnes et serdeles mynt af guld, hvilket kallas Pogada, s stort som en bna, och har ingen pregel p den ena sidan; men Afgudens belte p den andra.

75. CAPITLET.

Om Stderna Negepatan, Tegnepatan, Trankebar och Slottet St. Joris.

NEgepatan r en liten stad, mest bygd af et serdeles slags rr; utom ngra ler-hus, som de ypperste bo uti. Inbyggarne kpslaga mest med bomull, och kalk, som de brnna af mussel-skal.

Tegnepatan r en Afgudastad, deruti ej annat finnes, n Kyrkor. Almogen strkar jemt och samt hit frn landsbygden, at offra t sina Afgudar. De fleste af Inbyggarena i staden ro Prester, de der hafva sin fdo af offren.

Trankebar, som ock kallas Danske

#134 borg; efter det r frst bygdt af Konungen i Dannemark, r en liten stad; fastn sjelfva slottet var s starkt, at det tyktes ej kunna fvervinnas af Hedningar; likvist hnde det sig, at d Kpmnnerne frn Dannemark ej fingo ngon undsttning hemman ifrn, och hade, utom des, mist sina farkostar, s at de ej mer kunde idka ngon kpslagning der i landet, trngde de til at lefva p borgen af den hielp de fingo af Hollndarena; och nr de her frnummo, at de Danske begynte taga af til sin styrko i fstningen, tilbdo de dem folk til undstning, som de ock togo emot. De blefvo sledes Herrar fver Slottet, d s mnge Danskar, som ville, gofvo sig i tjenst hos dem. Der voro Negers, som talade vl Danska. De Danskas Prest Herr Nils var, p den tiden jag der vistades, gift med en Hednisk Qvinna, och bodde uti et torp.

Sanct Joris r et mycket vackert och starkt Slott som hrer nglndarena til, hvilke st i s stort frtroende med Inbyggarena, at inga andre, n de, f kpslaga med dem. Denne her fstningen ligger vid Staden Calicotte, deruti bara Linvfvare

#135 bo, som ro alle Hedningar.

76. CAPITLET.

Om Staden Narsingapatan, och huru de brnde up sin Frstes dda kropp.

NArsingapatan r Hufvudstad uti Narsinga. Konungen i Gollunda har her en Frste, med hvilken alle Kristne, ssom Portugiser, Holl- och nglndare mste stadigt hlla en god vnskap, s framt de vilja der idka ngon kpslagning. Denne staden har mest ler-hus, som utantil ro ombygde med rr. Inbyggarne ro allesammans Linvfvare, hvilke vfva det bsta bomulslrft, som ngorstdes finnes i verden.

Frsten her i staden tedde mig en mycket stor vlgerning, hvilket kan sknjas af det, som fljer: Jag rkade, r 1654, at falla rtt illa ned i landsjukan p Ceylon, och som jag ej fant ngon lekedom, som kunde hjelpa mig, for jag til Pelikatte, at der taga til mig ngon renare luft. Her kom

#136 jag mig, igenom Guds hjelp, ngorlunda fre igen; eftersom denne hrlige luften s vrkade, at Flussen brjade flyta bde genom nsa, ron och gon. En Hfdinge bodde d p detta Slottet Pelikatte, vid namn Lorents Putt, hvilken var fdd uti Stiftet Bremen. Jag vistades mest i hans Hof, och stlte mig p det besta sttet in med hasn Sner, hvilke ej allenast tykte mycket om tskilliga tungoml, utan ock musik. Sledes omgiks och roade jag dem hvar dag; emedan de gerna tolte mit omgnge.

Den Gamle Neiko dog vid samma tid uti Narsingapatan, och Sonen, som skulle komma efter honom til Regeringen, bd den omtalte Landshfdingen til sin Fader brand; Ty Hedningarne hlla fr en stor vanheder, at jorda sina dda.

Landsherren tog tckeliga up detta tilbod, s defre, at han ville d stifta et nytt smjoband med den Unga Neiko, som ock, at f skda den stteliga branden. Nr jag mrkte sdant, lg jag entrgit t hos Landsherrens Sner, at de ville bedja

#137 sin Fader, det jag mtte f lof at flja med dem; hvaruti jag ocks blef bnhrd. Jag orkade icke rida fr min sjukdom skull, utan bars uti en stol. Nr vi voro framkomne til Narsingapatan, blefvo vi om aftonen p det besta fgnade, efter deras stt; men fingo hvarken se, eller tala med den Unga Neiko, frr n efter branden. Denna Frstens tjenare ledsagade oss om andra dagen, vid middags tiden, til det stllet, der lik branden skulle ske. De hade der upbygt en serdeles lafva t oss Kristna, hvarupp vi kunde, utan hinder, skda hela deras fretagande.

S snart vi voro komne dit, blefvo vi varse ngra tusende menniskor, de der stodo uti en ring kring om et stlle, hvarp de hade samlat torr ved och halm, och gjutit olja der fver. Rundt om kring stodo store oljekrukor. De buro genast fram den dda, hvilken satt kapprt och stingd p en serdeles stol, uti hvit kldning, efter Morernas stt. Han hade ock Pinang (det r en frukt, hvaraf Indianerne ta sig drukna) i munnen, och en stor gullkedja om halsen. Mnge spelmn gingo

#138 fr honom med trummor, hand-trummor, pipor,och tskilliga slsynta trompeter, af hvilka somlige voro stackote och somlige vl tre famnar lnge. En stor hop qvinnor gingo nst den dda, emellan Bramines eller Presterna. Den Unge Neiko flgde straxt efter dem tillika med sina Rds-herrar, och sidst kom en myckenhet Ryttare med pikar och bogar. Den dde sattes d genast neder, och alle Bramines stlte sig omkring honom. P sidstone kastade en Prest et gult klde fver honom, och de andre satte honom p halmen, hvilken ocks genast itndes. Nr nu alt stod i ljusan lga, togo mer n 30 qvinnor p at dansa rundt omkring elden. De hade hvar sin oljokruka p sina hufvuden, och d de dansade som best, sprungo ngre uti elden hvar efter annan med, et hiskeligit skriande, d olja och halm nyo stnktes och kastades p elden. Fem vpnade mn, som hade varit den ddas liftjenare, redo in i eldslgan med stflor och sporrar, icke en i sender, utan alle p en gng. Herp kastades ter igen s mycken halm och olja, at ej allenast eldslgan, utan ock deras skrl, som stodo deromkring, upfylte luften. De

#139 fleste af vrt flje sjuknade; eftersom mest alt vdret och rken lg oss i gonen. Jag, som bars sjuk dit, blef s illak, at intet hopp var mera om min helsa. Landshfdingen lemnade mig der qvar vid hemresan, efter han tykte, at jag aldrig mer skulle komma mig fre; Men likvist stlte han mig under den Unga Neikos eller Frstes omvrdnad, hvilken lt p bsta stt se mig til godo. Han snde til mig mer n jag skade af honom, enkannerligen det helsosammaste vatten, som jag ngonsin kunde stunda. Han lt ock efter ngra dagar, leta up en Portugisers drng,som kunde Hedningarnas tungoml; efter som hvarken de frstodo mig, eller jag dem. D jag nu vistades der in p tredje vekan, och geck den tiden ensam i staden, mest uti Neikos hof, ibland dessa hedningar, som et fr bland vargar, helsade mnga qvinnor som oftast p mig och sturade p min krops hvitlek; emedan jag gek stndigt naken och skylte min skam bara med et litet klde. De spottade p hnderna och gnedo mig p kroppen, i tankar, det jag hade frgat mig. Nr jag hade kommitmig ngorlunda fre, och brjade lngta til Pelikatte

#140 igen, skade jag genom min tolk af Neiko et godt beskydd tilbaka, hvilket han icke nekade mig; men kallade frut tilhopa sina Rdsherrar, och lt stta kokadt ris, fisk och frukt fr mig, at jag skulle ta deraf, i allas deras syn; Ty tvttade jag frst mina hnder i vatten, stlte mig framfr maten och las hgt, s at alla hrde, Fader Vr. Sedan satte jag mig ned p golfvet til at ta, och nr jag tit, tvttade jag mig igen, och las ter Fader Vr andra gngen.

Tolken sade mig, at desse hedniske Herrar hade storliga undrat s vl derp, at jag uti mina bner knpte tilhopa hnderna och sg stadigt upt hgden; som ock, at jag tvttade mig, efter jag var hvit tilfrene. Neiko lt genast klda p mig en hvit hednisk kldning, och gaf mig 4 pagoder (som hvardera gr fr en ducat) tillika med et pass skrifvit p et Palmtrdsblad. Jag tog med vrdnad emot alt detta, och helsade honom vid min skilsmsso, efter de Kristnas sedvnjo. Tolf mn, fyra trompetare och otta uppassare blefvo mig gifne til ledsagare p hemvgen. En Ko

#141 stod ock til reds fr mig at rida p. Hon var hlgd med et stteligit tcke, fullsatt med bjelror och messingspltar, som slamrade nr Kon rrde sig. I en sdan utrustning blef jag uptagen som en liten Frste i hvart torp. Alle bde store och sm fikte efter at f se mig, och ingen gick ifrn mig, med mindre han hade gifvit mig ngot. Nr jag nalkades intil Pelicatte, brjade trompetarne at brumma. Landshfdingen snde genast ngra man emot oss, i tanka, at ngot sndebud var frde. De utskickade mnnerne knde mig igen, och flgde mig som jag red p Kon, alt in til Landsherrens egen drr. Alle Soldater voro i vapen, och ngre stycken lossades, som lgo p vallen. Jag ledsagades genast til Landshfdingen, och gaf honom til knna alt hvad mig var vederfarit. Mit medflje fick stora sknker, och foro tilbaka igen med sin utprydda Ko.

77. CAPITLET.

Om St. Tomas, Pelikatte, Masulipatan, och Bengala.

ST. Tomas r en Stad, som hrer Portugiserna

#142 til: kringbygd med starka murar och vallar, och har mnga Kyrkor och Kloster. De sja bland annat, det Apostelen Tomas skall ligga der begrafven, och at de hafva hans ben nnu qvar. Inbyggarne ro alle Kristne, och fast n Hollndaren, som oftast stt efter, at f denna staden under sig; s hafva likvist Konungen i Gollunda, och Neiko i Narsingapatan frekommit sdant.

Pelikatte r en liten Stad, deruti Hedningar bo, hvilke vfva, mla och trycka allahanda linnetyger. Slottet r mycket starkt, och hrer Hollndaren til. Jag sg her tvnne qvinnor brnna up sig lefvande. S snart de voro upbrnde, togos deras ben och jordsattes. Et litet torn restes genast up fver deras lgerstlle, och mat och frukt sattes der omkring, som sedan ts up af Hkar och andra foglar.

Marsulipatan r en liten Stad, som hrer Hedningarna til. ng- och Hollndarne hafva her bara et Hus hvardera, deruti de stadigt bo och idka sin handel.

Bengala r et land, som ligger vid floden

#143 Gange. En af den Store Mogols Sner har sit Ste her uti staden Piplepatan, och styrer hela landet. Den Stora Mogols vlde eller Indostan hinner nda hit. En Katolsk Prest har ock her sit tilhl. Ganges r uti utloppet mer n 2. eller 3. mil bred.

78. CAPITLET.

Om Konungarikena Ava och Pegu.

JAg kan icke ge vid handen ngot om dessa Konungariken; emedan jag ej varit der; men det r vist, at deras Inbyggare ro alle Hedningar. De ypperste orterne derstdes kallas Ava, Pegu, Malaka och Ofir, derifrn Salomo skall hemtat gull och annat til Templets bugnad i Jerusalem; hvilket och synes vara likt, efter alla omstndigheter.

79. CAPITLET.

Om n Nicobaer.

NIcobaer r en , som r temmelig stor,

#144 och ligger nstan midt uti farvatnet emellan Bengala och sumatra eller Malaka. Vi mste kasta ankar vid denna n, fr motvder och strmmen skull. Inbyggarne kommo genast til oss om bord, och hade ngra gr Papegojor med sig, fr hvilka de skade gamla spikar och annat jern. Men nr de sgo, at ingen ville gra byta med dem, brto de genast halsarna af Papegojorna, och to up dem s ra som de voro. Omsider kommo de i en sdan myckenhet, at vi brjade frukta derfre, och mste lossa ngra stycken: hvarupp de fleste flydde; Men de, som stannade qvar, sprungo dristeliga til oss p skeppen, snokade uti alla vinklar, och togo med sig alt jernskrp, som de funno. Det var et ofatt och stygt folk, svartgule til frgen, med rumpor baktil liksom kattor. Det hnde sig, at vr Styrman for up p en liten bt med fem man, at se efter om ngot skulle finnas, som dogde at ta; men d det kom oss underligit fre, at de drgde borta fver natten; s lt skepparen om morgonen stta ut vr stora bt, full

#145 med folk och tu sm stycken fr bogen. Nr vi nu kommo i land, och begynte skjuta, satte de alla af til skogs. Vi funno frst vr bt vara i spilror snderslagen, och spikarna borttagna. Sedan blefvo vi varse, at det rkte uppe vid et berg, och klefvo genast dit up; men funno der ej annat, n vra Medbrders ben och qvarlefvor, hvars kt desse hedningar tvifvels utan tit up, sedan de slagtat dem. Vi foro alts helt frvnade tilbaka igen och kundjorde fr dem, som voro p skeppet, hvad vi hade set.

80. CAPITLET.

Om Malaka eller Gyldene Chersonesus.

MAlaka eller Gyldene Chersonesus r icke allenast et stort land, utan ock en mycket fast stad, hvilken ligger rtt under jemnan dag och nats linien. Portugiserne hafva bygt denna staden; men Hollndarne hafva sedan tagit honom in med vld. Landet r mycket fruktsamt, och har en stor ymnoghet p Socker, Ris, Bnor, Kadian,

#146 Palmtr, och allahanda annan frukt. Der vexer et serdeles tr, hvilket kallas det sorgelige trdet; emedan det str om dagarna s tort, som det icke hade ngot lif; men brjar om aftonen, s snart solen gt neder, at bra sina blommor, hvilka om modnats tiden ro fulblomstrade, och visna smningom bort, efter som natten aftager, s at de ligga alla under trdet, nr solen hunnit up fver landet. Sledes hller det sig alla ntter hela ret igenom.

Der finnes, ibland andra, et djur, som heter Efma, hvilket r s stort, som et rs-gammalt svin: ser ut som en hara i munnen, och har framftter som en Gs; men bakftter som en Mnniska. Det har ock hvassa pinnarm som en Igelkot, hvilka ro vid pass en aln lnge, hvarmed det kan sra mnniskorna. Tigrar, Krokodiler, Buflar, Elefanter, Apinior, Hjortar, Kaniner, Stenbockar, och Bjurar, ro ock i dettta landet. Bland andra grymma djur, finnes der ock store ormar, vl 10 eller 12 alnar lnge. Inbyggarne fnga en stor myckenhet fisk

#147 med bara hnderna; ty emedan landet r lgt och Ebbe-floden vller up; s fljer fisken med vatnet lngt upp landet, och d vatnet ter brjar falla ut, stannar han qvar uti glar och gropar, och kan icke komma derifrn, innan vatnet begynner vexa igen. Nr nu folket frnimmer, at vatnet vil lpa ut, ge de sig p stranden och fsa fisken tilbaka, som sledes ltteligen kan tagas fast med hnderna. Det hnde sig en gng, at en Svrdfisk hade fastnat qvar i en sdan grop eller gl, at han ej kunde slippa derifrn; emedan vatnet hade lupit ut: Och som mnga Krokodiler hafva sit tilhl uti krren, der de st efter at ta fisk, nr vatnet gr bort; blef en stor Krokodil honom varse, och rusade genast upp honom; men Svrdfisken kastade sig i det samma om, och ristade up buken p Krokodilen med sit svrd; s at, nr vi kommo dit, funno vi Krokodilen ligga dd jemte Svrdfisken, hvilken vi sedan slogo ihjel, och to honom. Her finnes allahanda god sklpfisk, och mycket stora Rckor, ssom ock et slags fisk, som kallas Sj-ple, och

#148 r ej strre n et gg; men utan p, skarpare n hcklepinnar. Om ngon rkar klifva p den samma, s gr det hiskeliga ondt i foten. Inbyggarne ro Mahometaner: de se golaktige ut; men ro, utom des, dejelige och vlskapade.

81. CAPITLET.

Om Sumatra den mindre.

SUmatra den mindre eller Java r en , som lyder under tvnne Konungar, af hvilka den ypperste bor p stra udden uti Akin, och den andre midt p n uti Jambe. Denne har fordom varit et fast land med Malaka, och rknades til Ophir; emedan her, s vl som uti Ava och Pegu finnes Gull, Elfenben, och mycket vackra Pfoglar; men nu r den af vatnet skuren frn fasta landet, likasom Ceylon frn Malabar. Detta Sundet kallas den Gyllene Chersonesus, och r fgo mer, n en half mil bredt: har tvifvelsutan, den tiden Konungen Salomos skep der legat, varit en

#149 vik, som Ebbe sedan genomskurit, efter landet r mycket lgt.

Konungen uti Akin r en vldig Herre bde til Sjs och lands: lter som tidast stta sig fver til fasta landet, med sina Elefanter, hvaraf han ger en stor myckenhet, och frer stora rlog med Konungen af Pgu, Konungen i Jambe r ock honom underdning.

Inbyggarne i landet ro hiskeligen mnge: gulaktige til frgen, och allesamman Mahometaner; men der hos et stridsamt folk, och bruka mycket giftiga puniarter, dem de kalla Krister, det r pikar och hasagair.

Landet r brdigt, enkannerliga p Peppar, hvilket mest kommer her ifrn: Luften mycket helsosam t den stra kanten; men vid Jambe s sjuklig, at de mnniskor, som rka der somna p bara marken, blifva s ddeligen sjuke, at de nppeligen st up igen.

Inbyggarne f her, som p stora Java och Malaka, bo om dagarna neder uti Bambus-hus; men hafva om ntterna serdeles hus, som st p fyra stolpar, dit de

#150 mste klifva p en stega, den de sedan draga up efter sig, at icke Tigerdjuret skall nkas dem, s lnge de sofva.

Her finnes ocks allahanda giftiga ormar, ja sdana, som kunna upsluka bde mnniskor och svin. Jag sg en gng en s stor Spindel, som en Valnt, luden, och med stora tnder i munnen. Her fs hvarjehanda slags fisk til stor ymnighet, enkannerligen sklpar, hvilka glnsa ssom Prlemo. Inbyggarne brnna kalk af dem, och ta den tillika med Pinang, hvilket r et slags frukt, likt et muskt, sledes, at de tugga Pinang tillika med litet kalk, och varda drukne deraf. Kalken har ock trt bort alla tnderna p mnga, s at de icke kunna tala, utan hafva guldtnder, dem de taga ut nr de ta.

81. CAPITLET.

Om det Wldiga Konungariket

Siam.

SIam r et hrligit Konungarike, som ligger p fasta landet. Fast n Konungen i detta landet r svra vldig, s ger

#151 han likafult skatt til Konungen i China. Det r merkeligit, at fast den Store Tartaren hafver med vapen underkufvat hela China; har han likvist ej gt lst p Siam, r 1656. Hufvudstaden kallas Odia, Ajoteka eller Judea. Konungen, s vl som understarne ro alle hedningar: hvitgle til frgen, flate i gonen, och upnsote. Konungen lter hesla sig fr en Gud, och rider ibland p en hvit Elefant. Jag tror, at Inbyggarne her i landet ro trulkarlar; ty nr de se Krokodiler, kasta de sig uti vatnet, simma til dem, och leka med dem, som med annan tamd fnad, och komma utan ngot mehn ifrn dem. Her vankas allahanda matvaror, ssom ock, Silfver, koppar, jern, ten, vax, saltpeter, silke och Bomull, i stor myckenhet.

China har tilfrene varit och hllits fr det hrligaste, strste och rikaste Konungarike uti hela verden: r ock mycket namnkunnigt fr des snlla Inbyggare, goda handtvrkare, och enkannerligen fr des Mandorins eller namnkanniga Lrare, hvilka alfvarliga prfvas

#152 uti lagen, Stjernkikare- och lkare-konsten, innan de vederknnas: och d de hunnit til en full mognad deruti, g de ej mera til fots, utan bras p stolar. Det vore fr lngt, at utfrliga skrifva om detta Konungariket. Jag har allenast varit p ngra f stllen vid stranden, och funnit landet vara hrjadt och delagdt af Tartaren, hvilken, fast han vl unte Inbyggarena, at frit fortsta deras Gudsdyrkan, handtvrk och andra nrings fng; hafver han likvist ltit nederrifva den stora muren emellan Tartariet och China, som var 400 mil lng, och tagit bde Konung och all hans Adel til fnga; efter som ingen af Adelen har gjordt honom motstnd, bara Eqva, hvilken som oftast slog Tartarerna. Och fast hans son Kokockinga fick Regementet efter honom; s hade han likvist ingen serdeles lycka, utan mste stta sig neder p n Ajonam, sedan han blifvit jagad utur landet; men derfre vnde han icke igen med strfvande ock vldfrande p sina egan Landsmn, Chineserna. D vi r 1655, rastade der vid n, ville han nteligen

#153 hafva ngra qvar hos sig af vrt skepsfolk.

Inbyggarne hafva inga andra penningar n af mssing, hvilka hnga p band. Portugiserne hafva der i China, Makaou, en mycket vacker och fast Stad, hvaruti en stor kpslagning idkas. Der finnas mnge kloster och kyrkor: mnge hundrade Chineser, som blifvit omvnde til kristendomen. Konungen sjelf, som vart bortfrd af Tartarerna, har ltit dpa sig tillika med hela sit hus. Han kallas Constantinus; men emedan det var Chinenerserna fr tungt, at sja ut Constantin, s begynte de kalla honom Tamtim, det r: Et stort Ljus. Tartaren har som tidast fallit in p denna staden; men har ft hugg, och mst draga derifrn med ofrrtade render.

83. CAPITLET.

Om n Ilia Formosa.

ILia Formosa eller Tajavan r en , vid pass 300 mil omkring, hvaraf hlften hrde Hollndarena til r 1655, d jag der vistades. Detta r et hrligit

#154 land, helsosamt och brdigt p allahanda goda varor, ssom: Ris, bomull, bnor, hvete och socker, med mera. Men Hollndarne gagna sig mest af det sand gull, som der samlas uti rnnilar, som flyta frn bergen. Her ligga tv starka fstningar: den ena kallas Zelandia, och den andra Baxamboy. Inbyggarne ro svartgole, och alle, som hra under Hollndaren, kristne: de andre Hedningar, och kunna icke underkufvas af Hollndarna, efter de bo p hga berg, och hafva der sin boskap, ris-krar och trgrdar, och sledes icke trnga til ngot af dem, som bo nedre p landet, utan at de byta bort sandgulI t dem emot bomulls klder. De, som bo p bergen, hafva et annat ml, n de, som ro nedanfre, s at de ej kunna frst hvarandra. Hollndarne hafva nog frestat p, at kufva desse Bergs-boer under sin lydno; men s snart de kommit dit up hafva de flyttat undan p et annat berg, hvaremellan de gjort en bro af Zottangs eller Spanska rr, hvilken hngt emellan bergen: och nr Hollndaren kommit efter, hafva de huggit bron ned, d de, som varit derp, stupat ned i Bergsrefvorna, och brutit halsen af sig.

#155 Alle desse Inbyggare kunna lpa mycket snlt, och kasta vist med sina kastspjut: de jaga mycket efter hjortar och vildsvin, som finnas her i ymnighet, och gra stor skada fr folket; De ta hjortekttet rdt, och supa bloden med skedar. Jag hrde sjas, at den fr omtalte Sjrfvaren Kokockinga har r 1659, kommit ofrvarandes bak p landet med sin flotta, trngt sig in med mnga tusende Chineser, emedan landet stod honom allestdes ppet, och ihjelslagit alla dem, som ej bodde p bergen, bde unga och gamla, qvinnor och barn, och af en slump ft in Fstningen Baxamboy. Sedan kunde han s mycket lttare fverraska det andra slottet Zelandia, der Fredric Cojet en infd Svensk var Stthllare, hvilken vrde sig s lnge han hade krut och lod; Men d sdant, jemte frskt vatten, brjade tryta, mste han dagtinga om fred; ty slottet lg p en torr sand-holme i salta sjn, s at bde mat och vatten mste hemtas dit frn Baxamboy. Chineserne hllo ock denna freden redeliga, til des Hollndarnas skep kommo, och frde dem derifrn til Batavien.

#156

84. CAPITLET.

Om den n Ajonam.

AJonam r en liten , vid pass 40 eller 50 mil omkring, der Kokockinga och hans medflje, hade r 1655, sit tilhll. Her fingo vi tilstnd at hemta vatten. En frisk-si var et stycke frn stranden, deruti vankades mycket krftor, lika taske krftor, hvilke, sedan vi ft dem up utur vatnet, och de hade legat i solen, byttes genast til stenku, s at de kunde knckas af ssom tobakspipor. Vi rnde kppar och stnger ned i detta vatnet, d alt, som var vtt, blef ocks til sten; men det andra var och blef tr, som tilfrene. Alla vra vattenfat och lglar vordo ocks til sten. Vi dristade icke, at ligga her lnge; ty vi rddes mycket fr denna Sjrfvaren, efter som han begynte omlgga oss med sina fartyg.

85. CAPITLET.

Om On Tarnado.

TArnado r en af de Moluckiska jar, hvilcken hafver sin egen Konung. Konungen i Spanien har frst ltit upspana

#157 dessa jar, och fst sig mycket slugt derstdes, ock kastat up en fstning, hvarmed han sedan trugade Inbyggarena til sin lydna. Men d Hllndaren blef knd med dem, stlte han sig snart in, och fick omsider tilstnd, at bygga sig en fast borg. Han lrde dem omgs med vapen, enkannerliga Musqueter och stycken. Sledes halp han mycket til, at Spanioren blef utjagad, likasom p Amboina. Inbyggarne ro alle Mahemotaner, et vackert folk, svart til frgen; men fridsamt, hafva lngt hr, som hnger ned p skuldrorna. Och fast n fga ngot finnes p denna , som r gagneligit, utom litet negligor, de der icke eller kasta serdeles af sig; s r hon likvist en nyckel til de andra jarna. Her brukas et slags brd, som kallas sagu, och gres af krnan uti et tr, af hvilken ock en dryck tappas, som kallas saguver. Brdet r henigt, ssom det vore stlbakadt, oh hafver platt ingen smak. Landet r eljest fult med berg, enkannerligen r der et mycket hgt berg: som brinner bde natt och dag. Lgan synes om ntterna helt bl, och str nda up i skyn. Sundet, som ligger der bredevid, r hvar morgon tideliga tckt med aska, och berget

#158 kastar ibland ifrn sig stora stenskrefvor lngt ut i sjn; Derfre dristar ock ingen lgga nrmare til med skep, n p en mil.

De Amboineser och Malajer ro snlle dansare, och dansa med sablar i hnderna, som ro gjorde af hrdt tr, gra tskilliga hugg och fktare-sprng mot hvarandra, hafva och stndigt en lng skld p venstra armen, at skydda sig med. Denne dansen kallas sagalilla.

86. CAPITLET.

Om et slsamt folkslag, hvilket

utrotas ssom annan ohyra.

HEr, s vl som p Amboina, finnes et slags folk, som kallas Kakurlacko och utrotas af Inbyggarna ssom ohyra. Fast n sjelfva folket i landet r svart, s ro desse snihvita bde til hull och hr. De ro om dagarna blinde, och bra sig t i dagsljuset, som nyfdde hundvalpar; hvarfre de ock den tiden hlla sig uti lnliga jordkulor, och kunna icke finnas igen utan stort omak; men ju mrkare natten r, ju bttre se de, och idka d sin tjufnad, i det de nafsa frn Inbyggarena

#159 alt hvad de sat och planterat om dagen. Deras ml r ej likt med landsens tungoml, utan de framfra det med pipande. Wr skeppare fick, p begran af Tarnatanerna en qvinna utaf dessa kakurlakos, hvilken i frstone icke kunde ta ngon kokad mat, icke eller viste at skyla sig; emedan hon icke sg ngot i ljuset; men ju mer hon blef van vid dagen, ju mer kom hon til sin rtta syn. Hon klef hgt up med ftterna. P dessa Moluckiska jar, vankas ock mycket stora ormar, de der kunna svlja uti sig bde menniskor och kreatur. Eljest ro der inga andra tama djur, n svin, som endast tas af kristna.

87. CAPITLET.

Om n Amboina.

Amboina r en ibland de yppersta Molickiska jar, som spisar hele verden med neglikor. Dess Inbyggare hafva tilfrene lydt under Konungen i Tarnado; men de Amboiniska Orancajas eller Adel hafva sndrat sig til en serskilt regering.

P den tid, d de sledes voro oense sins emellan, tog nglndaren tilfllet i

#160 akt, och rotade sig in p det bsta, til des Hollndaren fick fste derstdes, och brjade idka en stor handel, sedan han hade ft mst hela neglike-skogen i sit vld. Han har nu her bygt mnga fstningar, at dermed hlla Amboineserna under oket; fast de samma ro nog kcka soldater. De bruka inga andra vapen, n pikar och spattor eller pustrr, och sablar af tr. De sm pilarne, som de blsa utur pustrren, ro af fisktnder, enkannerligen ag Svrdfisk, med en krok upp. Nr de f rken derom, at ngon af de kristna, hvilka g her utan vapen, skal g ut, s lgga de sig i frevg, och d den samma kommer, blsa de en pil af pustrret, hvilken r starkt giftad, och ddar den menniskan, som han rkar, s framt den samme icke genast fr mennisko trck at ta, hvilket de stndigt bra his sig uti tr-askar, hvarmed giftet gr ifrn hjertat genom upkastelse. Eljest r detta landet s fult med berg och skog, at fga tv mn kunna g fram i bredd p de flesta stllen, utan i en rad efter hvar annan. Nu, sen Inbyggarne s vl veta, hvar de kristne plga fara fram, s hnga de sig fast i hga trn, som st nra vid vgen, och hafva sina tr-sablar med sig.

#161 D de mrka, at de kristnas tropp sluta sig, s akta de granneliga efter de sidsta, och s snart de samme hunnit fram om dem, kasta de sig neder utur trna, hugga af dem antingen hufvud eller armar i et hugg, och stta sedan af til skogen. Nr de f ngon kristens hufvud, koka de af kttet, och bruka hufvud-sklen til drickes-kril. Her uti skogarna finnes en stor myckenhet af allahanda Papegojor, Korpar, Luris, och sm porquiter, hvilke hlla et sdant skrik uti markene, at det gller i ronen.

D Inbyggarne vilja hafva dem lefvande, skjuta de dem med trubbota pilar, s at de falla neder, och komma sig straxt fre igen; Men dem som de mna til mat, skjuta de genast til dds. Her finnas ock de rtte Indianska korpar, som hafva tskilliga frgor; likaledes Stora ormar, de der gra bde menniskor och svin stor skada.

88. CAPITLET.

Om den vidtbermda n Banda.

BAnda r en liten , vid pass 5 eller 6 mil uti runden, hvilken rosas fver

#162 alla jar p jordene; ty der vexer tilrckeliga Muscater, fr hela verden. Denna frukt ger vederqveckelse bde med sina blad och blomster, och af sjelfva rtterna verkas en hrlig olja, utan, at trden f ngot mehn deraf. De se ut som prontrn, fast ngot smalare. Nr Muscaterne vexa, ro de, med fnaset s store, som tv knytnfvar ihop. Det yttersta fnaset ser ut som mossan p valntter; men r likvist strre och blekare. Et mos kokas heraf, hvilket gr en menniskja s smnig, at hon ej kan veta om det r dag eller natt. Nr nu det ytterste fnaset spricker bort af solen, d r tecken af fructen brjar mognas, och d lter Muscatblomman se sig. I brjan visar hon sig rd, sedan lif-frgad, och omsider brandgul. En liten hinna sitter emellan sjelfva skalet och Muscatblomman, hvilken r s hrd som annat ntskal. Heruti ligger sjelfva kernan eller muscatet, som kastas i kalt vatten, sedan det blifvit utklappat utur skalen; emedan det kunde eljest ej lnge vara. Dessa trn hafva en underlig natur, s at et af dem r som mankn eller han, och br lnga ntter, hvilka hafva ingen smak, utan ro lika som en ville

#163 bita p et stycke talg. Af detta trdet hafva alle, fast de st en mil eller mer derifrn, deras sde: Och om en hugger uti et af dessa trn, s tvina ocks alle de andre bort. Samma trn planteras ej af ngon mnniskja; utan de komma til af et slags foglar, som kallas Eme eller Cassavaros, de der svlja ned Muscaten, just som de falla af trna, och sleppa dem genast genom bakndan ut igen, hvaraf et nytt tr straxt vexer.

Desse Foglar ro strre n Strussar, och beksvarte. De hafva hvarken vingar eller tungor, men tre klor p hvar fot, och et hrdt skal p hufvudet. Sledes kunna de icke flyga, utan lpa s starkt som en hst, och kasta sig i sprnget fver alt hvad de hinna och mta, vare sig folk eller f. Jag har set dem s tama, at de gt uti husen bland folket. De kastade stora stenar som hns-gg uti deras gap, dem de slukade up, och vrkte genast frn sig genom storndan; sammaledes gjorde de med gld- och eldrda jernstycken. Med et ord: hvad mat de to, gick straxt ifrn dem igen. Utom dessa, finnas her bara Paradisfoglar, dem Inbyggarne, som nu ro der (fast de ro

#164 slafvar) hafva alt dda til salu. De, s vl som Hollndarne, hvilka nu bodt der i mnga r, vidg och sja, at de aldrig sedt dem vid lifvet, utan alt stadigt funnit dem dda p jorden. De Naturkunnige kalla en slik fogel Apodam, efter han icke skal hafva vingar eller ftter; men detta r lika s sant, som de skrifva om Elephanten, Krokodilen, Leoparden, Kameleonten, med flera; ty jag har frt tvnne med mig hit til Sveriget, dem jag gifvit t stora Herrar, och de hade bde ftter och vingar.

Konungsfoglen r mycket liten, och har alla frgor, som finnas i verlden; han kan ej eller fs lefvande, utan ligger altid dd, uti sjstranden. Han hlles fr vara mycket mera vrd, n Paradis fogeln. Eljest finnas her inga grymma och etterfulla djur.

Hvad Inbyggarena p denna n vidkommer, s hafva de tilfrene varit sine egne Herrar, och af ynnest efterltit nglndarena bo hos sig, och vxla skrifter med sig, hvarp desse brjade smningom vpkasta fstningar, och strka sig alt mer och mer, tils de p sidstone blefvo oense med folket p landet, kommo med

#165 en flotta och gjorde landstigning, och tilvldigade sig bde den her n, och tillika hela Muscat-handelen.

89. CAPITLET.

Om Java r en eller ej?

SOmlige sja, at den stora Java r en , men de fleste hlla fre, at den hnger tilsamman med det landet, som ligger ster ut. Jag kan nu icke flla mit omdme herom; emedan jag ej varit lngre, n p den norra sidan, p hvilken bo fura vlduge Konungar, de der ega sina serskilta Herradmen. Den ena har sit ste i Martram (hvilket utmrker en hjrna) den andra uti Japara. Desse ro bgge grymme och slemme Tyranner emot de kristna. De hafva frt tskilliga rlog med Hollndarena och nederlagt mnga af dem, serdeles d de frst bygt staden Batavia uti Konungariket Jacatra, hvilken sedan hyllade sig til dessa omnmde Konungar. Den tredje Konungen r rdande i Banta, och den fjerde i Balumba. Hvilke ro mycket fromme, och efterlta bde ngelsmn och Portugiser, at kpslaga med sig, och bo uti deras hus;

#166 men f aldrig lof, at bygga ngon fstning. De, som vistas vid sjkanten, ro Mahometaner; men de, som bo lngre up ifrn sjn, ro alle Hedningar. Landet r fruktsamt af Ris, Socker, Kadian, allahanda slags fisk och vildt, ssom Pfoglar, Turteldufvor och Vildhns. De sista ligga icke sjelfva ut sina gg, utan det sker genom solenes vrma. Her finnas ocks, utom andra fyrfotade djur, Svin och Hjortar, som icke r et qvarter hge, och mycket spde til alla ledamter, s at de kunna skdas med strsta fgnad. Hr ro ock tame Buffle-kor, hvilka mjlkas hvar dag, Deras mjlk r helt tunn och kraftls; efter de ta af sdane frukter, och grs, som gra lst lif, ssom Tamarinda, Kassia, Fistala, Senaps blad, med mera. Her ro tskilliga grymma djur, ssom Krokodiler, Tigrar, Scorpioner och Salamandra hvilken Inbyggarne kalla Jecko/ku; emedan han vistas uti iholiga trn och boflliga hus, der han skriker om ntterna. Jecko, Jecko, Jecko. Han ser ut som en groda; men har en stjert som en fyrfota. Hvad om honom skrifves, at han

#167 skal slcka elden, nr han kastas deruti, det r ej sant; ty han blifver dd och uptrd af elden, rtt s vl som ngot annat djur, fast han kan slcka ngra eldkol; emedan han r mycket kall. Om hans vatten faller p ngon menniska, s mste hon genast d.En Jecko eller Salamandra hade ofrvarandes kommit in uti Gouverneurens rustkammare p Battavien, och rrt der vid et gyllene Harnesk, som var mnadt r Konungen i Japara, hvaraf s mycket, som hans vatn kommit vid, skmdes bort och fll i stycken snder. Jag sg ock en uptorkad Jecko, som en man hade gmt ssom et rart och selsynt stycke, hvilken, fast n han hade i mnga r varit torr, krp likafult, nr han lades p varma stenar, som hade han haft lif och knslo. Jag sg ock der en orm om 25 fot, eller 12^1/2 alns lngd, han hade svlgt uti sig en af de omordade sm Hjortar: och emedan hans natur r, at han, sedan han upslukat ngot stort, icke kan komma af stllet, fr n det smlter, s blef han fasttagen, och frd til Gouverneuren, hvilken genast lt skra up munnen p honom.

#168

90. CAPITLET.

Om det dla Kokos Trdet.

SIdst kan jag ej utelmna det dla Palmtrdet Kokos, som vexer fver hela Indien, och ger des Inbyggare fulleliga alt hvad de tarfva i husen. Frst vexa ntter derp, hvaraf de strste ro vid pass s stora som en kanna, och hafva et tjockt fnas utan om skalen. Mjlk och olja fs utur krnan; slefvar, skedar och drickeskril gres af skalen; Rep, tog, lunta och allehanda sm band af lafven eller mssen; Den vlsmakeligaste kl af skaten eller kronan: vin tappas utaf sjelfva trdet, hvilket smakar om morgonen som mjd, sedan in emot klockan 8 som Renskt vin, och efter middagen som god ttika, den ock sledes hller sig alt stadigt: De tcka sina hus med bladen, och timra deras farkostar af sjelfva bolen. Nattblackor hlla sig der framme om ntterna, hvilke ro s store, at en man kan knapt famna utom deras vingar. De dricka sig druckna af Palmtrdets saft, och sofva bort ruset under trdet; men blifva inom des som oftast tagne, ddade och uptne. Jag hafver tagit dem druckna up, och spi. kat dem p vggarna med gamla spikar; men de hafva, sedna de kommit sig fre,

#169 bitit af spikarna ssom en tobaks pipa: ty de hafva munnar ssom Rfvar.

Sledes har jag nu med f ord upteknat, hvad jag uti Asien funnit vrdigt at tala om. Den gode Lsaren tcktes hylla mit fretagande, ock fylla af ynnest hvad her fattas, och jag ej hunnit at gra mig s noga kunnig om.

Om Hemresan.

R 1656 satte jag mig fult och fast i sinnet, at efter mina mnga lngvariga och omaksamma resor, en gng helsa p mit kra Fdernes Land; Ty fick jag orlof af Generalen Herr Johan Matssucker, som den tiden var i Batavia, och steg p skeppet Hvita Elefanten. Vi lyfte vrt arkar i Guds namn, och gingo til segels den 3 Februarii tillika med trnne andra skep, Magdvan Enkhysen och Rotterdam. Vi hade fuller nog omak, innan vi kommo genom StretoSunda, fr den starka strmmen skull, som faller emellan Palumba p strre Java eller Pepter Lerdam, eller Sumatra; men fingo likafult om ngra dagar kasta ankar under, det hga berget Krakatou. Der dristade ingen g i land, fr ormars myckenhet

#170 skull. Detta berget synet vl 16 mil i sjn, och r en god knning, s vl fr Hollndarena, hvilka segla til Batavia, som ngelsmn, de der rna sig til Bantam ifrn Europa, at de icke fara fram om Streto Sunda.

Den 9 Februarii gingo vi ter til segels, och rkade genast ut fr den ena stadiga brden, som varar i 5 mnader, tils vi nstan p 8 grader nr hunnit til jemnan dag och natt-Linien. Vi seglade den tiden 70, 60, 50, 40 och aldrig mindre n 30 mil om dygnet. Vr kosa stltes genom den stora Indianska Sin, till yttersta udden p Africa, der vi vederqvekte oss. Sedan kommo vi til On St. Helena, der vi togo ved och frskt vatten, jemte ngra vildsvin och bckar; och f til upfarelses holmen, der vi togo en stor myckenhet Sklpaddor. Vi lto sedan vr fart g fram under jemnan dag och natt-linien och lemnade den samma om Pingestnatten, efter oss ty vi hade om Pingest dags middagen Solen i fult nord, och vid samma tid dagen derefter, uti fult Sder. Vi fingo frst p 6 grad. om Nordteknet se Nordstjernan mycker litet fver

#171 jorden, och det om nattetid, af toppen p hgsta masten. Sedan reste vi fram om Canarie jarna, nordan om Irrland, Skottland och ngeland, uti stor vnda fr Turkar och andra Sjrfvare, de der plga grannaliga ackta efter OstIndie-farare; men kommo likafult, Gudi lof! den 9 September lyckeligen fram til Vlie.

D vi seglade ifrn Java, voro vi fver 360 menniskor; men nr vi stlte ankar uti Vlie, voro allenast 140 qvar, sedan vattu-sjukan gjordt nda med alla de andra 220. Af de 140, funnos p sistone ej flere, n 14 man, som kunde g til rors, och taga in seglen.

Sedan jag nu i 14 dagar brukat lkedom, mot vattusjukan, i Amsterdam, gick jag med farkosten Sderstjernan fver til Stockholm, och hant, GUD ske lof! lyckeligen hit den 22 October 1656.

Jag tackar GUD fr den nden, at jag fick p nytt hra Hans Heliga Ord, och bruka den Hgvrdiga Natvarden, som jag ej tniutit p 8 r och 7 mnader.

Jag har p hela den tiden gt 6 gnger under jemnan dag och nats-linien, tillika med Stenbockens och Kreftans kretsar.

#172 Jag hemstller hvar redelig Kristen, at efterfinna, hvad vedermdo jag gt igenom, p samma tid. Jag har ofta varit bekajad med ovanliga och ddeliga sjukdomar: vistats med strsta lifsvnda ibland Barbarer, och omgts med slemma Hedningar. Jag har hela lnga tiden bort t aldrig set, n mindre smakat hvarken l, brd, eller vin: Har stundom mst g naken, som et oskjligt kreatur, och lidit en otrolig vnda i den stora Solhetan. Jag har i skogar och berg aldrig gt trygg fr Tigrar, Leoparder, Lejon, Elefanter, vilda Bufflar, Krokodiler, Babianer, Skorpioner, och mnga slags faseliga ormar. Jag har, utom mycket arbete och svett, utstt tskilliga sjdrabningar bland fremmande Nationer, ssom Hollndare, Fransoser, Portugiser, mnga Sjrfvare frn Indien och Barbariet. Jag har ock utom des, varit uti tvnne sjtog, under min Allerndigste Herres och Konungs, Hans HgstSalige Maj:ts Konung Carl Gustafs Flagga; af hvilka det ena hlts r 1657 den 12 ock 13 Sept. emot Konungen i Dannemark, emellan Ystad

#173 och Cimbrishamn och Danska Mn; det andra, r 1658 den 29 October uti resund emot Hollndarena. Jag vil nu sluta med dessa Konung Davids ord:

Psalmen 66.

VI re komne genom eld och

vatten; men Du, HERRE,

hafver utfrt oss, och ve

derqueckt oss.

Användning av cookies

Nils Mattson Kiöpings resor (tredje trycket från 1743)